Tillkännagivande enligt artikel 5 i rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 81.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden

(2002/C 67/02)

(Text av betydelse för EES)

Kommissionen inbjuder alla intresserade parter att lämna synpunkter på såväl det följande utkastet till kommissionsförordning (EG) avseende tillämpningen av fördragets artikel 81.3 på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom bilindustrin. Förordningsutkastet åtföljs av en förklaring.

Dessa synpunkter skall skickas till kommissionen senast inom en månad efter publiceringen av detta tillkännagivande. Synpunkterna skickas till följande adress: Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för konkurrens

Direktoratet F, enhet F2 - Motorfordon och andra transportmedel

B - 1049 Bryssel E-post: comp-draft-car-ber@cec.eu.int

Utkast

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr .../...

av den [...]

om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom bilindustrin

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1215/1999(2), särskilt artikel 1 i denna,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning(3),

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

av följande skäl:

(1) Förordning nr 19/65/EEG ger kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget (tidigare artikel 85.3) på vissa grupper av vertikala avtal och motsvarande samordnade förfaranden som omfattas av artikel 81.1.

(2) Erfarenheterna av försäljnings- och garantiserviceavtal inom bilindustrin gör det möjligt att fastställa grupper av vertikala avtal som normalt kan anses uppfylla de villkor som anges i artikel 81.3.

(3) De erfarenheter som förvärvats på marknaderna för försäljning av motorfordon och på marknaderna för reservdelar, reparation och underhåll av motorfordon leder till slutsatsen att det inom denna sektor krävs strängare regler än de som anges i kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden(4), särskilt i de fall en leverantör har tillgång till selektiv och exklusiv distribution.

(4) Denna förordning tillämpas på vertikala avtal för inköp eller försäljning av nya motorfordon, vertikala avtal för inköp eller försäljning av reservdelar för motorfordon och vertikala avtal för inköp och försäljning av reparations- och underhållsarbeten om dessa avtal ingås mellan företag som inte är konkurrenter, mellan vissa konkurrenter eller vissa sammanslutningar av varuåterförsäljare. Denna förordning tillämpas också på dessa vertikala avtal när de innehåller bestämmelser om överlåtelse eller utnyttjande av immateriella rättigheter. I denna förordning inkluderar begreppet "vertikala avtal" motsvarande samordnade förfaranden.

Överväganden avseende de allmänna villkoren för att vertikala avtal skall omfattas av denna förordning

(5) Gruppundantagsförordningen bör begränsas till att avse vertikala avtal som med tillräckligt stor säkerhet kan antas uppfylla villkoren i artikel 81.3.

(6) Vertikala avtal inom de grupper som definieras i denna förordning kan öka den ekonomiska effektiviteten inom en produktions- eller distributionskedja genom att möjliggöra en bättre samordning mellan de deltagande företagen. De kan särskilt leda till att parternas transaktions- och distributionskostnader sänks och att deras investerings- och försäljningsnivåer optimeras.

(7) Sannolikheten för att sådana effektivitetsfrämjande effekter uppväger de konkurrenshämmande effekter som kan uppstå till följd av begränsningar i vertikala avtal beror på de berörda företagens marknadsinflytande och därför på i vilken utsträckning dessa företag möts av konkurrens från andra leverantörer av varor eller tjänster vilka av köparen betraktas som likvärdiga eller utbytbara med hänsyn till produkternas egenskaper, pris och tilltänkta användning.

(8) Man kan utgå ifrån att om en leverantörs andel av den relevanta marknaden inte överstiger de trösklar som anges i de allmänna villkoren för tillämpningen av denna förordning, bidrar de vertikala avtal som inte innehåller vissa typer av allvarligt konkurrenshämmande begränsningar generellt till en förbättring av produktionen eller distributionen, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Denna sektorsspecifika förordning innehåller strängare regler än de som föreskrivs i kommissionens förordning nr 2790/1999, och man kan därför generellt anta att särskilt allmänna distributionsavtal har sådana fördelar i de fall leverantören i fråga har en marknadsandel på högst 30 %, eller högst 40 % när det gäller kvantitativ selektiv distribution för försäljning av nya motorfordon. När det gäller vertikala avtal som innehåller exklusiva leveransskyldigheter är det köparens marknadsandel som är relevant för att fastställa sådana vertikala avtals samlade effekter på marknaden.

(9) Över tröskelvärdet för de marknadsandelar som föreskrivs i de allmänna villkoren för tillämpningen av denna förordning, finns ingen presumtion om att vertikala avtal som omfattas av artikel 81.1 vanligtvis ger upphov till objektiva fördelar av sådan art och omfattning att de kan kompensera för de nackdelar de skapar för konkurrensen. Om leverantören har tillgång till rent kvalitativ selektiv distribution är det inte nödvändigt med något sådant tröskelvärde för marknadsandelar för att förordningen skall vara tillämplig.

(10) För att förhindra en leverantör från att häva ett avtal på grund av att en distributör eller en reparatör visar prov på ett konkurrensfrämjande beteende, såsom aktiv eller passiv försäljning till utländska kunder, försäljning av flera bilmärken eller utläggning på entreprenad, som inte kan begränsas genom denna förordning, måste orsakerna till hävandet klart anges i varje tillkännagivande om hävning. Dessutom införs en uppsägningsperiod på normalt två år för att stärka återförsäljarnas självständighet gentemot leverantörerna.

(11) För att främja en snabb lösning på tvister som kan uppstå mellan parterna i ett distributionsavtal och som annars kan hindra effektiv konkurrens, bör förordningen bara täcka de avtal som ger varje part möjlighet att anlita en oberoende expert eller skiljedomare, särskilt vid ett tillkännagivande om hävning.

Överväganden avseende särskilt allvarliga begränsningar

(12) Denna förordning bör inte undanta vertikala avtal som innehåller vissa typer av särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de positiva effekter som nämns ovan, oberoende av de berörda företagens marknadsandelar.

(13) Detta gäller särskilt vertikala avtal som innehåller allvarligt konkurrenshämmande begränsningar såsom lägsta pris och fasta återförsäljningspriser, samt vissa slag av territoriellt skydd, vilka inte skall omfattas av gruppundantaget i denna förordning.

(14) Återförsäljare kan generellt inte förbjudas att ägna sig åt aktiv eller passiv försäljning av varor som omfattas av avtalet eller motsvarande varor till någon slutanvändare enligt innebörden i artikel 1, inklusive de slutanvändare som gett en förmedlare eller ett ombud tillåtelse att för deras räkning köpa, ta emot leverans, transportera eller lagra ett nytt motorfordon.

(15) I synnerhet kan inte medlemmarna i ett selektivt distributionssystem, varken direkt eller indirekt, med några som helst medel, inklusive användningen av Internet eller hänvisningar till hemsidor på Internet, hindras från att aktivt eller passivt sälja eller marknadsföra varor som omfattas av avtal och motsvarande varor till slutanvändare enligt innebörden i artikel 1, inklusive deras förmedlare eller ombud på marknader där leverantören tillämpar ett selektivt distributionssystem.

(16) Rätten att förbjuda en auktoriserad återförsäljare att bedriva verksamhet från en icke godkänd etableringsort är den enda begränsning av aktiv försäljning inom selektiva distributionssystem som, under vissa förhållanden, kan komma att omfattas av denna förordning. Denna begränsning kommer emellertid inte att omfattas av förordningen om den begränsar återförsäljarens affärsverksamhet från att expandera på den godkända etableringsorten genom att, till exempel, begränsa den infrastruktur som krävs för att öka försäljningsvolymerna, inklusive ökningar genom försäljning över Internet.

(17) Om leverantören begränsade återförsäljarens försäljning till slutanvändare i andra medlemsstater, till exempel genom att göra återförsäljarens ersättning eller inköpspriset beroende av fordonets bestämmelseort eller slutanvändarens hemvist, skulle detta innebära en indirekt begränsning av försäljningsmöjligheterna. Andra exempel på indirekt begränsning av försäljningsmöjligheterna kan till exempel ta sig uttryck i utbudskvoter som baserar sig på ett annat försäljningsområde än den gemensamma marknaden, oberoende av om dessa kombineras med försäljningsmål eller på försäljningsmål som baserar sig på ett annat försäljningsområde än den gemensamma marknaden. Bonussystem som baserar sig på fordonens bestämmelseort eller diskriminerande produktfördelning i någon form, antingen vid underskott i produktionen eller på något annat sätt, kan också vara liktydigt med en indirekt begränsning av försäljningsmöjligheterna.

(18) Vertikala avtal som inte ålägger återförsäljarna och reparatörerna inom en leverantörs distributionssystem skyldighet att uppfylla garantier samt utföra kostnadsfri service och service i samband med återtagande av motorfordon som tillverkaren ifråga sålt på den gemensamma marknaden, är liktydiga med en indirekt begränsning av försäljningen. För att återförsäljare av motorfordon skall ges möjlighet att sälja till slutanvändare på hela den gemensamma marknaden, täcker förordningen inte heller försäljningsavtal som inte kräver att reparatörerna inom leverantörsystemet utför reparations- och underhållsarbeten av de varor som omfattas av avtalet och motsvarande varor oavsett var dessa varor säljs på den gemensamma marknaden.

(19) Denna förordning täcker inte några vertikala avtal som begränsar försäljningen av originalreservdelar eller reservdelar av motsvarande kvalitet från medlemmar i distributionssystemet till oberoende reparatörer som använder dem för att tillhandahålla reparations- och underhållsarbeten. Utan tillgång till sådana reservdelar skulle inte dessa oberoende reparatörer effektivt kunna konkurrera med de auktoriserade reparatörerna inom en biltillverkares distributionssystem, eftersom de inte skulle kunna erbjuda konsumenterna den höga kvalitet på servicen som bidrar till att bilarna fungerar säkert och är tillförlitliga.

(20) För att ge slutanvändarna rätt att köpa vilket motorfordon som helst som säljs i en annan medlemsstat av en återförsäljare som de själva valt ut, omfattar förordningen inte vertikala avtal som hindrar en återförsäljare från att beställa, lagra eller sälja varje fordon av en modell som omfattas av avtalet. Diskriminerande eller objektivt orättvisa leveransvillkor, särskilt i fråga om leveranstider eller -priser, som leverantören tillämpar för motsvarande fordon skall betraktas som en begränsning av återförsäljarens möjligheter att sälja sådana fordon.

(21) Motorfordon är dyra och tekniskt komplexa rörliga varor som med regelbundna och oregelbundna intervall kräver reparation och underhåll. Det är dock inte nödvändigt för återförsäljare av nya motorfordon att också utföra reparations- och underhållsarbeten. Leverantörernas och konsumenternas berättigade intressen kan tillgodoses helt om återförsäljaren lägger ut dessa arbeten på entreprenad, inklusive skyldigheten att uppfylla garantier, utföra kostnadsfri service och service i samband med återtagande av fordon, till en reparatör eller ett antal reparatörer inom leverantörens distributionssystem och om kunden är vederbörligt informerad om var den officiella reparatören är belägen om reparationen är lagd på entreprenad. Det är inte heller nödvändigt att reparatörerna också säljer nya motorfordon för att de i tillräcklig utsträckning skall kunna tillhandahålla reparations- och underhållsarbeten. Denna förordning omfattar därför inte vertikala avtal som innehåller någon direkt eller indirekt skyldighet eller något incitament som leder till en koppling mellan försäljning och garantiserviceverksamhet eller till att resultaten i en av dessa verksamheter kopplas till den andra verksamhetens resultat. Det gäller särskilt när återförsäljarens eller de auktoriserade reparatörernas ersättning vid inköp eller försäljning av de varor eller tjänster som är nödvändiga för en verksamhet kopplas till försäljningen av varor eller tjänster med anknytning till den andra verksamheten, eller där alla sådana varor utan åtskillnad slås samman i ett enda ersättnings- eller rabattsystem.

(22) För att garantera en faktisk konkurrens på marknaderna för underhåll och reparation och för att ge reparatörer möjlighet att erbjuda konsumenterna konkurrerande originalreservdelar och reservdelar av motsvarande kvalitet, omfattar förordningen inte vertikala avtal som hindrar de reparatörer som ingår i en biltillverkares distributionsnät, distributörer av reservdelar, slutanvändare eller oberoende reparatörer från att få reservdelar från tillverkaren av sådana reservdelar eller från en annan tillverkare som de själva valt.

(23) För att ge auktoriserade och oberoende reparatörer och konsumenter ett reellt urval när det gäller reservdelar omfattar inte förordningen avtal genom vilka en biltillverkare begränsar möjligheterna för en tillverkare av originalreservdelar att på dessa reservdelar effektivt och synligt placera sitt varumärke eller sin logotyp, oavsett om delarna levereras till biltillverkaren för montering eller till reparatörer i syfte att bytas ut.

(24) Denna förordning omfattar inte vertikala avtal som begränsar auktoriserade reparatörers rätt att använda reservdelar av motsvarande kvalitet för reparation eller underhåll av ett motorfordon. Till följd av biltillverkarnas direkta avtalsreglerade inblandning i reparationer som omfattas av garantier, kostnadsfri service och service i samband med återtagande av fordon, är den auktoriserade reparatören enligt förordningen skyldig att vid dessa reparationer använda originalreservdelar som levereras av biltillverkaren.

(25) För att skydda den faktiska konkurrensen på marknaden för reparations- och underhållsarbeten och för att förhindra utestängning av oberoende reparatörer, måste tillverkarna ge intresserade oberoende operatörer fullständig tillgång till all teknisk information, felsökningsutrustning och annan utrustning, verktyg, inklusive all relevant programvara och utbildning som krävs för reparation och underhåll av motorfordon. De oberoende operatörer som måste ges sådan tillgång inkluderar oberoende reparatörer, tillverkare av utrustning eller verktyg för reparationer, utgivare av teknisk information, bilklubbar, operatörer som ger hjälp på vägarna, operatörer som erbjuder kontroll och provtjänster och operatörer som erbjuder utbildning för reparatörer. Villkoren för tillgång bör i synnerhet inte ge upphov till diskriminering mellan auktoriserade och oberoende operatörer. Tillgången bör ges i vederbörlig ordning på begäran. I priset för upplysningarna bör det beaktas i vilken utsträckning den oberoende operatören använder den. En tillverkare skall ge oberoende reparatörer tillgång till tekniska upplysningar om nya motorfordon samtidigt som sådan tillgång ges dess auktoriserade reparatörer och inte förpliktiga en oberoende reparatör att köpa mer upplysningar än vad som krävs för den typ av reparations- eller underhållsarbete som skall utföras. Det är emellertid berättigat och korrekt att leverantörerna inte ger tillgång till tekniska uppgifter som kan ge en tredje part möjlighet att kringgå eller oskadliggöra befintlig stöldskyddsutrustning. Dessutom har biltillverkaren ett berättigat intresse av att besluta hur dess immateriella äganderätt och kunskap skall beaktas när licenser utfärdas till tredje parter. Dessa rättigheter måste dock utövas på ett sätt som undviker varje form av missbruk.

Överväganden avseende särskilda villkor

(26) För att säkerställa tillgång till eller förhindra hemligt samförstånd på de relevanta marknaderna och ge återförsäljarna möjligheter att sälja bilmärken från två eller flera tillverkare som inte är anknutna företag, måste vissa särskilda villkor införas i gruppundantaget. I detta syfte bör konkurrensklausulerna inte undantas. Förordningen omfattar inte några förbud mot försäljning av konkurrerande bilmärken. Det påverkar inte tillverkarens möjligheter att kräva att återförsäljaren visar upp bilarna i märkesspecifika områden i utställningslokalen för att undvika förväxling mellan bilmärkena. Ytterligare krav, som skyldigheten att anställa särskilda säljare för olika bilmärken, betraktas som indirekta konkurrensklausuler som inte undantas. På samma sätt utgör skyldigheten att ställa ut hela bilsortimentet en indirekt konkurrensklausul som inte undantas, om den gör försäljningen eller utställningen av bilar som tillverkats av olika företag omöjlig eller oskäligt svår.

(27) För att säkerställa att reparatörerna skall kunna utföra reparationer eller underhåll på alla motorfordon, medges i denna förordning inga undantag från någon skyldighet som begränsar bilreparatörernas möjligheter att tillhandahålla reparations- eller underhållsarbeten på märken från konkurrerande leverantörer.

(28) Dessutom ställs särskilda villkor för att medge att undantag från vissa begränsningar i ett selektivt distributionssystem skall kunna omfattas av denna förordning. De tillämpas särskilt på skyldigheter som hindrar medlemmarna i ett selektivt distributionssystem från att sälja bilmärken från vissa konkurrerande leverantörer, vilket lätt kan leda till att vissa bilmärken utestängs. Ytterligare två villkor måste uppfyllas för att möjligheter skall skapas för de återförsäljare som önskar ta tillvara marknadsmöjligheter utanför sin etableringsort, för marknadsintegration och för att öka priskonkurrensen och konsumenternas valmöjligheter där leverantörerna har en viss närvaro i allmänhet. Därför omfattas inte en begränsning som ålagts den auktoriserade personbilsdistributören, när det gäller dennes möjligheter att etablera sig i en medlemsstat av förordningen. För leverantörer av andra nya motorfordon än personbilar krävs att restriktionerna gällande en återförsäljares etableringsort begränsas till fem år för att båda parterna skall ges möjlighet att anpassa sina avtal till ändrade marknadsvillkor.

(29) Dessutom täcker inte förordningen bestämmelser som begränsar en återförsäljares möjligheter att sälja leasingtjänster för motorfordon.

Överväganden om att återkalla och att inte tillämpa denna förordning

(30) Begränsningen i fråga om marknadsandel, det faktum att vissa vertikala avtal inte undantas och de villkor som föreskrivs i denna förordning säkerställer i regel att de avtal på vilka gruppundantaget är tillämpligt inte gör det möjligt för de deltagande företagen att sätta konkurrensen ur spel för en avsevärd del av varorna eller tjänsterna i fråga.

(31) I de särskilda fall där avtal som uppfyller villkoren i denna förordning ändå har verkningar som är oförenliga med artikel 81.3 får kommissionen förklara att gruppundantaget inte skall tillämpas. Detta kan särskilt inträffa när köparen har betydande marknadsinflytande på den relevanta marknaden där han återförsäljer sina varor eller tillhandahåller sina tjänster eller där parallella nät av vertikala avtal har liknande verkningar som väsentligt begränsar tillträdet till en relevant marknad eller begränsar konkurrensen på denna marknad. Sådana kumulativa effekter kan exempelvis uppstå vid selektiv distribution. Om konkurrensen märkbart begränsas på en marknad på grund av närvaron av en leverantör med marknadsinflytande eller om priser och villkor för leverans till bildistributörerna skiljer sig kraftigt åt mellan geografiska marknader kan kommissionen också besluta att gruppundantagsförordningen inte skall tillämpas. Den kan också återkalla gruppundantagsförmånen om diskriminerande priser, tillägg eller försäljningsvillkor tillämpas för leverans av motsvarande varor, särskilt om leverantören, utöver priset för den relevanta modell som omfattas av avtalet, debiterar omotiverade tillägg som inkluderar olika nationella skatter.

(32) Förordning nr 19/65/EEG ger medlemsstaternas behöriga myndigheter befogenhet att förklara gruppundantaget icke tillämpligt med avseende på vertikala avtal som har verkningar som är oförenliga med villkoren i artikel 81.3, om sådana verkningar uppstår på deras respektive territorium eller på en del av detta, och detta territorium har de särdrag som kännetecknar en avgränsad geografisk marknad. Medlemsstaterna skall säkerställa att utövandet av denna befogenhet inte hindrar att gemenskapens konkurrensregler tillämpas enhetligt på hela den gemensamma marknaden eller att de åtgärder som vidtas för att genomföra dessa regler fungerar effektivt.

(33) För att förstärka övervakningen av parallella nät av vertikala avtal som har liknande begränsande effekter och som täcker mer än 50 % av en viss marknad, kan kommissionen förklara att denna förordning inte är tillämplig på vertikala avtal som innehåller specifika begränsningar med avseende på den berörda marknaden, varigenom artikel 81 blir fullt ut tillämplig på sådana avtal.

Allmänna överväganden

(34) Denna förordning inskränker inte tillämpligheten av artikel 82.

(35) I enlighet med principen om EG-rättens företräde bör inga åtgärder som vidtagits vid tillämpningen av nationell konkurrenslagstiftning försvåra en likformig tillämpning på hela den gemensamma marknaden av gemenskapens konkurrensregler eller den fulla effekten av åtgärder som beslutats för att genomföra dessa regler, inklusive denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) konkurrerande företag: faktiska eller potentiella leverantörer på samma produktmarknad. Produktmarknaden omfattar varor eller tjänster som köparen med avseende på egenskaper, pris och tilltänkta användning betraktar som likvärdiga med eller utbytbara mot de varor eller tjänster som omfattas av avtalet.

b) konkurrensklausul: varje direkt eller indirekt skyldighet som föranleder köparen att inte tillverka, köpa, sälja eller återförsälja varor eller tjänster som konkurrerar med de varor eller tjänster som omfattas av avtalet eller varje direkt eller indirekt skyldighet för köparen att av leverantören eller från något annat företag som leverantören utsett, köpa mer än 80 % av köparens totala inköp av de varor eller tjänster som omfattas av avtalet och av varor eller tjänster som på den relevanta marknaden är utbytbara med dessa, beräknat på grundval av värdet av dennes inköp det föregående kalenderåret. Detta inbegriper inte något krav på att leverantören säljer motorfordon från andra leverantörer i separata försäljningsområden i utställningslokalen för att undvika förväxling mellan bilmärkena.

c) exklusiv leveransskyldighet: varje direkt eller indirekt skyldighet som föranleder leverantören att sälja de varor eller tjänster som anges i avtalet till endast en köpare inom gemenskapen för en särskild användning eller för återförsäljning.

d) selektivt distributionssystem: ett distributionssystem där leverantören åtar sig att, antingen direkt eller indirekt, sälja de varor eller tjänster som omfattas av avtalet uteslutande till återförsäljare eller reparatörer som valts ut på grundval av särskilda kriterier och där dessa återförsäljare eller reparatörer åtar sig att inte sälja dessa varor eller tjänster till icke auktoriserade återförsäljare eller icke auktoriserade reparatörer. Detta påverkar emellertid inte möjligheten att sälja reservdelar och skyldigheten att tillhandahålla all teknisk information, felsökningsapparatur, verktyg och utbildning som krävs för reparation och underhåll av bilar eller genomförande av åtgärder till skydd för miljön för icke auktoriserade reparatörer.

e) kvantitativt selektivt distributionssystem: ett selektivt distributionssystem där leverantören tillämpar urvalskriterier för återförsäljare eller reparatörer som direkt begränsar antalet utvalda återförsäljare eller reparatörer.

f) kvalitativt selektivt distributionssystem: ett selektivt distributionssystem där leverantören uteslutande använder sig av kvalitativa kriterier för val av återförsäljare eller reparatörer. Dessa kriterier gäller också de varor eller tjänster som omfattas av avtalet och alla potentiella medlemmar i distributionssystemet. Kriterierna får inte tillämpas på ett diskriminerande sätt och inte direkt begränsa antalet återförsäljare eller reparatörer.

g) immateriella rättigheter: omfattar industriell äganderätt, upphovsrätt och närstående rättigheter.

h) know-how: en viss mängd icke patenterad praktisk information, som är ett resultat av leverantörens erfarenhet och tester och som är hemlig, väsentlig och identifierad. I detta sammanhang innebär "hemlig" att ifrågavarande know-how i sin helhet eller beträffande den exakta utformningen och sammansättningen av dess delar inte är allmänt känd eller lättillgänglig; "väsentlig" innebär att ifrågavarande know-how omfattar information som är oundgänglig för köparen när det gäller användning och vidareförsäljning av de varor eller tjänster som omfattas av avtalet. "Identifierad" betyder att denna know-how måste beskrivas tillräckligt utförligt för att det skall vara möjligt att fastställa att den uppfyller kravet på att vara hemlig och substantiell.

i) köpare: omfattar ett företag som, vare sig det gäller en återförsäljare eller reparatör, enligt ett avtal som faller under artikel 81.1 i fördraget, säljer varor eller tjänster för ett annat företags räkning.

j) auktoriserad reparatör: tillhandahåller reparations- och underhållsarbeten av bilar och är verksam inom det distributionssystem som billeverantören inrättat.

k) icke auktoriserad eller oberoende reparatör: tillhandahåller reparations- och underhållsarbeten av bilar, men är inte verksam inom det distributionssystem som billeverantören inrättat.

l) motorfordon: ett fordon med tre eller fler hjul avsett att användas på allmänna vägar.

m) personbil: ett motorfordon avsett för persontransporter med högst åtta sittplatser utöver förarens sittplats.

n) modeller som omfattas av avtalet: avser alla de olika bilmodeller som återförsäljaren köper från leverantören.

o) Ett motorfordon som motsvarar en modell som omfattas av avtalet är ett fordon som

- tillverkas eller produktivt monteras av tillverkaren,

- är identiskt i fråga om karosseriform, transmissioner, karosseri och typ av motor med ett fordon som omfattas av avtalet, och

- omfattas av ett distributionsavtal med ett annat företag inom det distributionssystem som inrättats av tillverkaren eller med dennes samtycke.

p) reservdelar: delar som skall installeras i eller på en bil för att ersätta delar av bilen.

q) originalreservdelar: reservdelar som produceras av tillverkaren av de komponenter som används eller användes vid monteringen av den nya bilen och som tillverkas vid samma produktionslinje som komponenterna. Det åligger reservdelstillverkaren att bevisa att de motsvarar kvaliteten på de komponenter som användes vid monteringen av de nya bilarna.

r) reservdelar av motsvarande kvalitet: reservdelar som motsvarar kvaliteten på de komponenter som används eller användes vid monteringen av ett nytt motorfordon och som produceras av tillverkaren av dessa komponenter eller ett annat företag och där reservdelstillverkaren kan bevisa att de motsvarar dessa komponenters kvalitet.

s) företag inom distributionssystemet: tillverkare och företag som av tillverkaren eller med tillverkarens samtycke anförtrotts distribution, reparation eller underhåll av varor som omfattas av avtalet eller motsvarande varor.

t) slutanvändare: leasingföretag om inte de leasingavtal som används omfattar en överföring av äganderätten eller rätt till förköp av bilen innan avtalet löper ut.

u) oberoende operatör: omfattar enligt innebörden i artikel 4.2 särskilt oberoende reparatörer, tillverkare av utrustning eller verktyg för reparationer, utgivare av teknisk information, bilklubbar, operatörer som ger hjälp på vägarna, operatörer som erbjuder kontroll och provtjänster och operatörer som erbjuder utbildning för reparatörer.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Enligt artikel 81.3 i fördraget och om inte något annat följer av denna förordning förklaras artikel 81.1 icke tillämplig på avtal eller samordnade förfaranden som ingås mellan två eller flera företag som vart och ett, inom ramen för avtalet, är verksamt i olika led i produktions- eller distributionskedjan, och som avser villkoren för parternas inköp, försäljning eller återförsäljning av motorfordon, reservdelar eller reparations- och underhållsarbeten av motorfordon (vertikala avtal).

2. Detta undantag skall gälla i den mån som dessa avtal innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av artikel 81.1 (vertikala begränsningar).

3. Undantaget i punkt 1 skall tillämpas på vertikala avtal som ingås mellan en sammanslutning av företag och dess medlemmar, eller mellan en sådan sammanslutning och dess leverantörer, endast om alla medlemmar är varuåterförsäljare av motorfordon eller reservdelar, och om ingen enskild medlem i sammanslutningen, tillsammans med dess anslutna företag, har en sammanlagd årsomsättning som överstiger 50 miljoner euro. Vertikala avtal som ingås av sådana sammanslutningar skall omfattas av denna förordning utan att tillämpningen av artikel 81 påverkas ifråga om horisontella avtal som ingåtts mellan medlemmarna i sammanslutningen eller med avseende på beslut fattade av sammanslutningen.

4. Undantaget i punkt 1 skall tillämpas på vertikala avtal som innehåller bestämmelser som rör överlåtelse till köparen av immateriella rättigheter eller köparens användning av dessa, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med sådana avtal och har direkt avseende på användning, försäljning eller återförsäljning av varor eller tjänster av köparen eller dennes kunder. Undantaget skall tillämpas under förutsättning att dessa bestämmelser, vad gäller de varor eller tjänster som omfattas av avtalet, inte innehåller konkurrensbegränsningar som har samma syfte eller verkningar som vertikala begränsningar som inte är undantagna enligt denna förordning.

5. Undantaget i punkt 1 skall inte tillämpas på vertikala avtal som ingås mellan konkurrerande företag. Det skall dock tillämpas när konkurrerande företag ingår ett icke-ömsesidigt vertikalt avtal och

a) köparen har en sammanlagd årsomsättning som inte överstiger 100 miljoner euro, eller

b) leverantören är tillverkare och återförsäljare av varor medan köparen är en återförsäljare som inte tillverkar varor som konkurrerar med de varor som omfattas av avtalet, eller

c) leverantören tillhandahåller tjänster på flera affärsnivåer medan köparen inte tillhandahåller konkurrerande tjänster på den affärsnivå där denne köper tjänster som omfattas av avtalet.

Artikel 3

Allmänna villkor för tillämpningen av förordningen

1. Om inte något annat följer av punkterna 2, 3, 4, 5, 6 och 7 i denna artikel, skall undantaget i artikel 2 tillämpas under förutsättning att leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 % av den relevanta marknad på vilken denne säljer nya reservdelar för motorfordon eller reparations- och underhållsarbeten.

2. Genom ett undantag till punkt 1 skall tröskeln för marknadsandelen för att tillämpa artikel 2 uppgå till 40 % för avtal om kvantitativa selektiva distributionssystem för försäljning av nya motorfordon.

3. Den tröskel för marknadsandelar som anges i punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på avtal om kvalitativa selektiva distributionssystem.

4. I fråga om vertikala avtal som innehåller exklusiva leveransskyldigheter skall undantaget i artikel 2 tillämpas under förutsättning att köparens marknadsandel inte överstiger 30 % av den relevanta marknad på vilken denne köper varor eller tjänster som omfattas av avtalet.

5. Undantaget i artikel 2 skall tillämpas på villkor att det vertikala avtal som ingås med en återförsäljare eller en reparatör anger närmare skäl om en leverantör önskar säga upp ett avtal för att förhindra att en leverantör säger upp ett vertikalt avtal med en återförsäljare på grund av förfaranden som inte är begränsade enligt denna förordning, i synnerhet sådana förfaranden som, om de begränsas, leder till att undantaget inte tillämpas antingen på det vertikala avtalet i sin helhet, enligt artikel 4, eller på begränsningen ifråga, enligt artikel 5.

6. Undantaget i artikel 2 skall tillämpas på villkor att det vertikala avtalet med en återförsäljare eller reparatör anger att den normala uppsägningstiden skall vara minst två år. Denna period är begränsad till minst ett år om

a) leverantören är förpliktad enligt lag eller särskilt avtal att betala en skälig ersättning vid avtalets upphörande, eller

b) leverantören säger upp avtalet när det är nödvändigt för att omorganisera hela eller en väsentlig del av säljorganisationen.

7. Undantaget i artikel 2 skall tillämpas på villkor att parterna i det vertikala avtalet ges möjlighet att hänskjuta tvister avseende efterlevnaden av deras avtalsenliga skyldigheter till en oberoende expert eller skiljedomare. Sådana tvister kan till exempel uppstå om tillämpningen av de överenskomna kriterierna för att fastställa försäljningsmål, uppnå försäljningsmål eller leveransåtaganden, införande av krav på lagerhållning, införande av en skyldighet att tillhandahålla eller använda demonstrationsbilar, om förbudet att bedriva verksamhet från ett icke godkänt etableringsställe begränsar återförsäljarens möjligheter att expandera sin verksamhet eller om uppsägningen av ett avtal motiveras av de skäl som anges i uppsägningen. Denna möjlighet påverkar inte parternas rätt att vända sig till en nationell domstol.

Artikel 4

Särskilt allvarliga begränsningar

1. Undantaget i artikel 2 skall inte tillämpas på vertikala avtal som direkt eller indirekt, ensamma eller i kombination med andra faktorer som parterna kontrollerar, har följande syfte:

a) Begränsningar av återförsäljarens eller reparatörens möjligheter att bestämma försäljningspriset, med undantag för leverantörens möjlighet att fastställa ett högsta försäljningspris eller ett rekommenderat försäljningspris, under förutsättning att dessa som en följd av påtryckningar eller incitament från någon av parterna inte antar karaktären av ett fast eller lägsta försäljningspris.

b) Begränsningar av det område inom vilket, eller av de kunder till vilka köparen får sälja de varor eller tjänster som omfattas av avtalet, med undantag för

- begränsningar av aktiv försäljning inom det exklusiva geografiska området eller till en exklusiv kundgrupp som reserverats för leverantören eller som leverantören tilldelat en annan köpare, om en sådan begränsning inte begränsar återförsäljarens eller reparatörens kunders försäljning,

- begränsningar av återförsäljarens försäljning till slutanvändare, om återförsäljaren bedriver verksamhet på grossistnivå,

- begränsningar av försäljning av nya motorfordon och reservdelar till icke auktoriserade återförsäljare av medlemmarna i ett selektivt distributionssystem, om inte något annat föreskrivs i punkt e nedan,

- begränsningar av köparens möjligheter att sälja komponenter som levereras i syfte att infogas i andra produkter till kunder som skulle använda dem för att tillverka samma slags varor som dem som produceras av leverantören.

c) Begränsning av korsvisa leveranser mellan återförsäljare eller reparatörer i ett selektivt distributionssystem, inklusive mellan återförsäljare eller reparatörer som bedriver verksamhet i olika affärsled.

d) Begränsning av aktiv eller passiv försäljning av motorfordon, reservdelar för alla motorfordon eller reparations- och underhållsarbeten till slutanvändare, beslutat av medlemmar i ett selektivt distributionssystem som bedriver verksamhet i detaljhandelsledet, med undantag för möjligheten att förbjuda en medlem av detta system att idka verksamhet från en icke godkänd etableringsort, under förutsättning att ett sådant förbud inte begränsar återförsäljarens eller reparatörens expansion av verksamheten på den godkända etableringsorten.

e) Begränsning av den försäljning av bilreservdelar som medlemmarna i ett selektivt distributionssystem genomför till oberoende reparatörer som använder dessa delar till reparation och underhåll av bilar.

f) Begränsningar av återförsäljarens möjligheter att sälja motorfordon av en modell som omfattas av avtalet med återförsäljaren.

g) Begränsningar av återförsäljarens möjligheter att ingå underentreprenörsavtal för reparations- och underhållsarbeten med auktoriserade reparatörer förutsatt att återförsäljaren vederbörligt informerar kunden innan försäljningsavtalet ingås om var den auktoriserade reparatören är belägen.

h) Begränsningar av reparatörens möjligheter att begränsa sin verksamhet till reparations- och underhållsarbeten samt distribution av reservdelar.

i) Begränsningar som avtalats mellan en leverantör av originalreservdelar eller reservdelar av motsvarande kvalitet, reparationsverktyg eller felsökningsutrustning eller annan utrustning och en biltillverkare, som begränsar leverantörens möjligheter att sälja dessa varor till oberoende återförsäljare, auktoriserade eller oberoende reparatörer eller slutanvändare som använder dem för reparation eller underhåll av bilar.

j) Begränsningar av en återförsäljares eller reparatörs möjligheter att få originalreservdelar eller reservdelar av motsvarande kvalitet från en valfri tredje part och att använda dem för reparation och underhåll av bilar, utan att detta påverkar en ny bils leverantörs möjligheter att kräva att originalreservdelar används vid reparationer som utförs enligt garantiförbindelse, kostnadsfri service och service i samband med återtagande av fordon.

k) Begränsningar som avtalats mellan en biltillverkare som använder komponenter i den första bilmonteringen och leverantören av sådana komponenter som begränsar den senares möjligheter att effektivt och väl synligt placera sitt varumärke eller sin logotyp på de levererade komponenterna eller originalreservdelarna och reservdelar av motsvarande kvalitet.

2. Undantaget i artikel 2 skall inte tillämpas om billeverantören vägrar att ge oberoende operatörer tillgång till någon teknisk information, felsökningsutrustning och annan utrustning, verktyg, inklusive all relevant programvara och utbildning som krävs vid reparation och underhåll av dessa motorfordon eller vid genomförandet av åtgärder för skydd av miljön. Tillgång skall ges till oberoende operatörer på ett icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Om den relevanta punkten täcks av immateriell äganderätt eller utgör know-how, får tillverkaren inte hålla inne med dem på ett oriktigt sätt.

Artikel 5

Särskilda villkor

Undantaget i artikel 2 skall inte tillämpas på följande skyldigheter i vertikala avtal:

a) Varje direkt eller indirekt konkurrensklausul som avser försäljning av motorfordon.

b) Varje direkt eller indirekt skyldighet som föranleder försäljaren att inte sälja leasingtjänster i samband med varor som omfattas av avtalet eller motsvarande varor.

c) Varje direkt eller indirekt skyldighet som föranleder återförsäljaren eller reparatören att, efter det att avtalet löpt ut, inte tillverka, köpa, sälja eller återförsälja motorfordon eller att tillhandahålla reparations- och underhållsarbeten.

d) Varje direkt eller indirekt skyldighet som begränsar bilreparatörens möjligheter att tillhandahålla reparations- eller underhållsarbeten av bilmärken från konkurrerande leverantörer.

e) Varje direkt eller indirekt skyldighet som ålägger medlemmarna i ett selektivt distributionssystem att inte sälja vissa av konkurrerande leverantörers varumärken.

f) Varje direkt eller indirekt skyldighet som åläggs varje medlem i ett selektivt distributionssystem för distribution av personbilar som begränsar dess möjligheter att etablera försäljningsställen eller lager eller förråd på andra ställen inom den inre marknaden.

g) Varje direkt eller indirekt skyldighet inom ett selektivt distributionssystem med en varaktighet som överstiger fem år och som begränsar etableringen av ett distributionställe av andra motorfordon än personbilar.

h) Varje direkt eller indirekt skyldighet vad gäller en auktoriserad reparatörs etableringsort.

Artikel 6

Kommissionen förklarar att förordningen inte skall tillämpas

Kommissionen får enligt artikel 7.1 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att denna förordning inte skall tillämpas, om den i ett visst fall konstaterar att ett vertikalt avtal som är undantaget enligt denna förordning ändå har vissa verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 81.3 och särskilt om

a) tillträdet till den relevanta marknaden eller konkurrensen på denna begränsas märkbart av den kumulativa effekten av parallella nät av liknande vertikala begränsningar som genomförs av konkurrerande leverantörer eller köpare, eller

b) konkurrensen är begränsad på en marknad där en leverantör inte utsätts för effektiv konkurrens från andra leverantörer, eller

c) priser eller villkor för leverans av varor som omfattas av avtalet eller motsvarande varor väsentligt skiljer sig åt mellan geografiska marknader, eller

d) diskriminerande priser eller försäljningsvillkor tillämpas inom en geografisk marknad.

Artikel 7

Myndigheterna i en medlemsstat förklarar att förordningen inte skall tillämpas

Om vertikala avtal som omfattas av undantaget i artikel 2 i ett visst fall har verkningar som är oförenliga med artikel 81.3 i fördraget på hela, eller en del av en medlemsstats territorium som har alla de särdrag som kännetecknar en avgränsad geografisk marknad, får den behöriga myndigheten i denna medlemsstat, vad avser detta terrritorium, förklara att den här förordningen inte skall tillämpas, under samma förutsättningar som anges i artikel 6.

Artikel 8

Icke-tillämpning av förordningen

1. Om parallella nät av liknande vertikala begränsningar omfattar mer än 50 % av en relevant marknad, kan kommissionen enligt artikel 1 a i förordning nr 19/65/EEG genom förordning förklara att den här förordningen inte skall tillämpas på vertikala avtal som innehåller särskilda begränsningar avseende den marknaden.

2. En förordning enligt punkt 1 får inte börja tillämpas tidigare än ett år efter det att den har antagits.

Artikel 9

Beräkning av marknadsandelen

1. De marknadsandelar som anges i denna förordning skall beräknas på grundval av försäljningsvolymen på marknaden för de varor eller tjänster som omfattas av avtalet och andra varor eller tjänster som säljs av leverantören och som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av köparen betraktas som likvärdiga eller utbytbara. Om det inte finns några tillgängliga uppgifter om försäljningsvärdet på marknaden, kan uppskattningar som grundas på annan tillförlitlig marknadsinformation, däribland försäljningsvolymer på marknaden, användas för att fastställa det berörda företagets marknadsandel. Vid tillämpningen av artikel 3.2 skall inköpsvolymen på marknaden eller uppskattningar av detta värde användas för att beräkna marknadsandelen.

2. För tillämpningen av tröskeln för de marknadsandelar om 30 % och 40 % som anges i denna förordning gäller följande regler:

a) Marknadsandelen skall beräknas på grundval av uppgifter från det föregående kalenderåret.

b) Marknadsandelen skall omfatta varor och tjänster som levererats till integrerade distributörer för återförsäljning.

c) Om marknadsandelen från början inte överstiger 30 % respektive 40 % men senare överskrider denna nivå utan att överstiga 35 % respektive 45 %, skall undantaget i artikel 2 fortsätta att tillämpas under en period av två på varandra följande kalenderår efter det år då tröskelvärdet för marknadsandelen på 30 % respektive 40 % först överskreds.

d) Om marknadsandelen från början inte överstiger 30 % respektive 40 % men senare överskrider denna nivå utan att överstiga 35 % respektive 45 %, skall undantaget i artikel 2 fortsätta att tillämpas under en period av ett kalenderår efter det år då tröskelvärdet för marknadsandelen på 30 % respektive 40 % först överskreds.

e) Förmånen i punkterna c och d får inte kombineras så att en period på två kalenderår överskrids.

Artikel 10

Beräkning av omsättningen

1. Vid beräkningen av den totala årsomsättningen enligt artikel 2.3 och 2.5 skall den omsättning som den berörda avtalsparten i det vertikala avtalet och anknutna företag uppnått under det föregående räkenskapsåret avseende alla varor och tjänster, exklusive alla skatter och andra avgifter, läggas samman. Därvid skall bortses från försäljning mellan parten i det vertikala avtalet och företag med anknytning till denne eller mellan de anknutna företagen.

2. Undantaget i artikel 2 skall fortsätta att tillämpas om den totala årsomsättningens tröskelvärde under en period av två på varandra följande räkenskapsår överskrids med högst 10 %.

Artikel 11

Definition av anknutna företag

1. I denna förordning skall begreppen "företag", "leverantör", "köpare" och "reparatör" även omfatta deras respektive anknutna företag.

2. Anknutna företag är:

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

- har befogenhet att utöva mer än hälften av rösträttigheterna,

- kan utse över hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företagen, eller

- har rätt att leda verksamheten,

b) företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

c) företag i vilka ett företag som avses i b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

d) företag i vilka en avtalspart tillsammans med ett eller flera av de företag som anges i a, b eller c, eller i vilka två eller flera av de sistnämnda företagen tillsammans har de rättigheter eller befogenheter som anges i a, eller

e) företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i a gemensamt utövas av

- avtalsparter eller deras respektive anknutna företag enligt a-d, eller

- en eller flera avtalsparter eller en eller flera av dessa avtalsparters anknutna företag enligt a-d, samt en eller flera tredje män.

3. Vid tillämpningen av artikel 3 skall den marknadsandel som innehas av de företag som avses i punkt 2 e i denna artikel fördelas i lika delar mellan vart och ett av de företag som har de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 2 a.

Artikel 12

Övergångsperiod

Förbudet enligt artikel 81.1 i EG-fördraget gäller inte under perioden från och med den 1 oktober 2002 till och med den 30 september 2003 i fråga om avtal som gäller redan den 30 september 2002 och som inte uppfyller de villkor för beviljande av undantag som anges i denna förordning men som uppfyller de villkor för beviljande av undantag som anges i förordning (EG) nr 1475/95.

Artikel 13

Utvärderingsrapport

Kommissionen skall lägga fram en rapport om utvärdering av förordningen senast den 31 maj 2008.

Artikel 14

Ikraftträdande och upphörande

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2002.

Denna förordning upphör att gälla den 31 maj 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den ...

På kommissionens vägnar

...

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 36, 6.3.1965, s. 533.

(2) EGT L 148, 15.6.1999, s. 1.

(3) EGT C ....

(4) EGT L 336, 29.12.1999, s. 21.

Förklaring till

utkastet till

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr .../...

av den [...]

om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom bilindustrin

1. INLEDNING

1. Kommissionens förordning (EG) nr 1475/95 reglerar försäljnings- och serviceavtal för motorfordon på den gemensamma marknaden med avseende på tillämpningen av fördragets artikel 81. Denna förordning upphör att gälla den 30 september 2002. Kommissionen måste därför fatta ett beslut om de regler som skall tillämpas på försäljningen av motorfordon från den 1 oktober 2002.

2. I kommissionens rapport om utvärderingen av förordning (EG) nr 1475/95(1) inleddes debatten om sådana reglers lämplighet. Ett informellt samråds- och utvärderingsförfarande följde på de hearingar och diskussioner som organiserats av kommissionen, Europaparlamentet och ESK, vilka kompletterats med grundliga utredningar som på begäran av GD Konkurrens(2) genomförts av olika konsulter.

3. Detta förfarande har lett till slutsatsen att reglerna i förordning (EG) nr 1475/95, som undantar kombinationen selektiv och exklusiv distribution och som föreskriver en enda modell vid försäljningen av motorfordon, inte längre är anpassade till de målsättningar som ligger till grund för deras antagande och därmed krävs ett annorlunda och strängare system. Ytterligare uppgifter om detta utvärderingsförfarande, nackdelarna med nuvarande system och hur utkastet till gruppundantagsförordning behandlar dessa brister återfinns i bilaga 1 till denna förklaring.

4. Ett förslag till en ny gruppundantagsförordning som omfattar hela sektorn skall därmed läggas fram.

5. I denna förklaring beskrivs först den regleringsmetod som valts och de allmänna principerna när det gäller förslagets innehåll (kapitel 2). Därefter beskrivs de åtgärder som föreslås på marknaden för återförsäljning av nya motorfordon (kapitel 3.1) och garantiservice (kapitel 3.2), innan reglerna för fristående reparatörer behandlas (kapitel 4). I slutsatsen till förklaringen beskrivs de viktigaste inledande förfarandena som leder till att den nya gruppundantagsförordningen antas.

2. DE ALLMÄNNA PRINCIPERNA FÖR DET PRELIMINÄRA UTKASTET TILL GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING

2.1 Regleringsmetod i den nya gruppundantagsförordningen

6. Den föreslagna förordningen är en sektorsspecifik förordning som grundas på kommissionens nya strategi för bedömning av vertikala begränsningar som fastställs i den nyligen antagna allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala begränsningar (kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 och i tillkännagivandet från kommissionen om riktlinjer om vertikala begränsningar(3). Utkastet har därför en mer ekonomisk inriktning och grundas på principen att det åligger de ekonomiska operatörerna (tillverkarna, återförsäljarna) att organisera försäljningen efter sina egna behov. Den är strängare än den allmänna gruppundantagsförordningen och den nuvarande förordningen för försäljning av motorfordon (kommissionens förordning (EG) nr 1475/95) i avsikt att åtgärda de konkurrensproblem som fastställts inom sektorn. Därav följer att:

- Den föreslagna sektorspecifika gruppundantagsförordningen är mindre normativ än kommissionens förordning (EG) nr 1475/95, för att ge innovativa försäljningsformer möjlighet att utvecklas. I motsats till förordning (EG) nr 1475/95, som föreskriver en kombination av selektiv och exklusiv distribution, föreskrivs i utkastet inte bara en enda distributionsmodell. Genom denna strategi undviks den "tvångströjeeffekt" som iakttagits i samband med förordning (EG) nr 1475/95. Följaktligen ges till exempel i utkastet till gruppundantagsförordning varje tillverkare möjlighet att välja endera selektiv eller exklusiv distribution. Dessutom kan varje försäljare välja mellan att själv utföra garantiservice eller lägga ut den på underentreprenad.

- Förslaget till gruppundantagsförordning inriktas på sådan praxis och sådant beteende som allvarligt begränsar konkurrensen på den gemensamma marknaden och som är till nackdel för konsumenterna. I detta syfte och i linje med kommissionens nya strategi för gruppundantagsförordningar(4) förtydligas genom en förteckning i förslaget till gruppundantagsförordning de villkor och särskilt allvarliga begränsningar(5) som inte är tillåtna. Denna förteckning har utarbetats för att behandla nackdelarna i förordning (EG) nr 1475/95 och ta hänsyn till vissa särskilda frågor, i synnerhet garantiservice. Enligt den nya strategin är all praxis som inte tas upp i förteckningen tillåten. Därför anges inte i förslaget, i motsats till förordning (EG) nr 1475/95, den praxis som är tillåten.

- I förslaget till gruppundantagsförordning tas hänsyn till att gruppundantag skall täcka konkurrensbegränsande avtal upp till en viss tröskel för marknadsandelar och att synsättet är strängare när marknadsandelarna är högre.

2.2 Generell linje när det gäller innehållet i utkastet till gruppundantag

7. Motorfordon är dyra och komplexa tekniska varor med en genomsnittlig livslängd på över tio år. De behöver med regelbundna och oregelbundna intervall reparationer och underhåll och omfattas av bestämmelser som tillämpas under hela deras livslängd och som rör säkerhet och miljöskydd. Merparten av konsumenterna har intresse av att bevara fordonens värde och försäkra sig om att de hela tiden är säkra och tillförlitliga transportmedel.

8. Tillgängliga siffror visar(6) att inköpspriset och kostnaden för garantiservicen för en bil var för sig uppgår till ungefär 40 % av den totala kostnaden för ägandet, resterande 20 % står för finansiering, försäkring och andra kostnader. Mot bakgrund av dessa faktorer måste förslaget till gruppundantagsförordning behandla konkurrensfrågor både avseende garantiservice och försäljning av nya motorfordon.

9. När det gäller försäljning av nya motorfordon utformas förslaget till gruppundantagsförordning runt följande principer:

- Utvärderingen av nuvarande förordning ledde till vissa negativa slutsatser(7). Tillämpningen av den allmänna undantagsförordningen om vertikala avtal (förordning (EG) nr 2790/99) skulle inte avlägsna alla de problem som konstaterats i utvärderingsrapporten(8) och i utkastet till gruppundantagsförordning införs därför strängare villkor.

- Strategin består i stort sett av följande inslag:

- Förbud mot den kombination av selektiv och exklusiv distribution som tillåts i förordning (EG) nr 1475/95: tillverkarna måste välja mellan selektiv och exklusiv distribution när de utser sina återförsäljare.

- Öka konkurrensen mellan återförsäljare i olika medlemsstater (konkurrens inom bilmärken) och marknadsintegration genom att tillåta aktiv försäljning och genom att förbjuda användningen av en så kallad "lokaliseringsklausul"(9) vid försäljning av personbilar i ett selektivt distributionssystem. I ett exklusivt distributionssystem uppnås samma resultat genom att man tillåter passiv försäljning, inklusive försäljning till återförsäljare. I förordning (EG) nr 1475/95 tillåts bara passiv och i mycket begränsad utsträckning aktiv försäljning som inte riktas till personer.

- Omorganisera kopplingen mellan försäljning och garantiservice genom att tillåta en försäljare att lägga ut service och reparation på underentrepenad till en auktoriserad reparatör som tillhör den relevanta tillverkarens nätverk och som uppfyller tillverkarens kvalitetsnormer. Detta skiljer sig från förordning (EG) nr 1475/95 som kopplade samman de båda verksamheterna.

- Underlätta verklig flermärkesförsäljning, dvs. avlägsna vissa av de befintliga begränsningarna för en återförsäljares försäljning av motorfordon av olika märken.

- Av förteckningen framgår att det i förslaget till gruppundantagsförordning kommer att införas ett mer flexibelt system som bör göra det möjligt att utveckla innovativa distributionsmetoder och därmed öka konkurrensen.

10. Beträffande garantiservice för motorfordon grundas utkastet till gruppundantagsförordning i stor utsträckning på principerna i nuvarande gruppundantagsförordning för motorfordon (förordning (EG) nr 1475/95), eftersom den allmänna undantagsförordningen för vertikala avtal (förordning (EG) nr 2790/1999) inte i tillräcklig utsträckning behandlar de relevanta frågorna när det gäller garantiservice av motorfordon(10). Man bör också komma ihåg, vilket redan tidigare nämnts, att kostnaden för garantiservicen i genomsnitt uppgår till 40 % av de totala ägarkostnaderna för en bil. Det är därför viktigt att säkerställa att kunderna kan välja mellan olika servicealternativ och att alla operatörer (återförsäljare, officiella reparatörer, fristående reparatörer inklusive plåtslagerier, snabbverkstadskedjor och servicecenter) kan erbjuda tjänster av hög kvalitet och därmed bidra till att motorfordonen fungerar säkert och tillförlitligt.

11. De mål som eftersträvas i utkastet till gruppundantag är därmed att:

- Tillåta tillverkarna att välja kvalificerade auktoriserade reparatörer för reparation och underhåll av motorfordon.

- Försäkra sig om att alla operatörer som har det nödvändiga tekniska kunnandet och som uppfyller en tillverkares kvalitativa kriterier kan bli medlem i den tillverkarens officiella reparationsnätverk. Denna strategi kommer att öka konkurrensen mellan de officiella reparatörerna på garantiservicemarknaden genom att säkerställa att operatörer med det nödvändiga tekniska kunnandet kan etablera sig varhelst det finns en affärsmöjlighet. Genom att öppna reparationsmarknaden på detta sätt kan man också förväntas bevara eller till och med öka det officiella reparationsnätverkets täthet som kommer konsumenterna till nytta vid en tidpunkt då många tillverkare genomför eller tillkännager planer på omstrukturering av sina nätverk avsedda att leda till en betydande minskning av återförsäljarnätets täckning. Utredningar visar att konsumenterna inte vill åka långt för att reparera bilen. En bilägares idealiska restid till en reparationsverkstad är 15 minuter, men under inga förhållanden mer än 30 minuter(11).

- Förbättra de officiella reparatörernas tillgång till reservdelar som konkurrerar med de reservdelar som tillverkaren säljer genom att förstärka de relevanta principerna i förordning (EG) nr 1475/95.

- Bibehålla och förstärka de fristående reparatörernas konkurrensställning. Dessa utför för närvarande i genomsnitt ungefär 50 %(12) av alla bilreparationer och merparten av reparationerna på fordon som är över fyra år gamla. Genom förslaget förbättras deras ställning då man förstärker och utvidgar principerna i förordning (EG) nr 1475/95. Det förstärker deras nuvarande rätt att få tillgång till reservdelar och teknisk information allteftersom tekniska framsteg görs, särskilt på området elektronisk apparatur och felsökningsutrustning. Rätten till tillgång omfattar också utbildning och all sorts utrustning. En önskvärd och viktig sidoeffekt av denna mer omfattande tillgång är att uppmuntra oberoende reparatörers tekniska kunskaper för att öka säkerheten på vägarna.

Med hänsyn tagen till alla dessa faktorer kan man därför dra slutsatsen att förslaget till gruppundantagsförordning ökar konkurrensen inom de officiella nätverken samt mellan de officiella reparatörerna och de fristående reparatörerna.

3. INNEHÅLLET I UTKASTET TILL GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING

I följande avsnitt förklaras reglerna för försäljning av nya motorfordon och garantiservice. På båda områdena förklaras först reglerna för hur en tillverkare eller dennes importör kan välja medlemmarna i nätverket och sedan beskrivs det nya ramverk inom vilket återförsäljarna eller de auktoriserade reparatörerna kommer att vara verksamma.

3.1 Försäljning av nya motorfordon

3.1.1 Val av återförsäljare

12. Enligt den allmänna strategin för vertikala begränsningar, som tillämpas i kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 och i riktlinjerna för behandlingen av vertikala begränsningar och som följs i det nya utkastet till gruppundantagsförordning för motorfordon, är användningen av endera kvantitativ (inkluderar kvalitativ) selektiv distribution(13) eller exklusiv distribution lämplig för dyra och komplexa varor såsom motorfordon och kan också användas för andra produkter. I båda systemen kan en tillverkare utse kvalificerade återförsäljare som bedriver verksamhet på dennes villkor och begränsa deras totala antal. En tillverkare som bedriver verksamhet enligt den föreslagna förordningen kommer därför att kunna försäkra sig om att hans distributionssystem täcker alla områden i Europa, precis som i förordning (EG) nr 1475/95.

3.1.2 Regler för val av återförsäljare i ett selektivt distributionssystem

13. Förslaget till gruppundantagsförordning täcker ett system där tillverkarna väljer återförsäljare på grundval av kvalitativa kriterier (se definitionen i artikel 1 f), såsom storlek och kvalitet på utställningslokalen, kvaliteten på försäljningspersonalen, skyldigheten att erbjuda ett komplett utbud av fordon av det relevanta märket eller skyldigheten att ha demonstrationsbilar. Dessutom kan en tillverkare använda kvantitativa kriterier (se artikel 1 e) vid valet av återförsäljare, såsom tak för det totala antalet återförsäljare eller krav på lägsta försäljning. Genom sådana skyldigheter, som inte nödvändigtvis behöver kombineras, behåller biltillverkarna kontrollen över storleken, tätheten och sammansättningen på sina distributionsnätverk och kan direkt eller indirekt begränsa det antal återförsäljare som de önskar utse till sina valda återförsäljare. En tillverkare behåller därmed en ställning där han därför kan försäkra sig om att hans distributionssystem täcker alla regioner på den gemensamma marknaden.

3.1.3 Regler i förslaget till gruppundantagsförordning för val av återförsäljare i ett exklusivt distributionssystem

14. Förslaget till gruppundantagsförordning kommer också att täcka ett alternativt system där en tillverkare ger varje återförsäljare ett exklusivt försäljningsområde (samt fördelar en exklusiv kundgrupp). I ett sådant system (eller för den relevanta kundgruppen) får ingen annan återförsäljare utses inom återförsäljarens område. Sådana återförsäljare kan också åläggas vissa kvalitativa miniminormer.

3.1.4 Gemensamma inslag vid både selektiv och exklusiv distribution

15. En biltillverkare är inte skyldig att utse vissa kvalificerade operatörer som återförsäljare under något av systemen. En tillverkare kan besluta om denne önskar att snabbköp eller återförsäljare som enbart säljer över Internet skall få sälja nya personbilar eller lätta kommersiella fordon. I det nya gruppundantaget kan inte sådana nya marknadsaktörer tvinga en biltillverkare att förse dem med nya fordon eller utse dem till återförsäljare. För återförsäljare som enbart säljer fordon över Internet kan ett sådant utestängande motiveras av att dessa återförsäljare åker snålskjuts på andra återförsäljare som är skyldiga att investera i en utställningslokal, demonstrationsfordon och utbildad säljpersonal som ger råd till konsumenterna. Man kan göra gällande att konsumenterna kommer att gynnas av alla dessa resurser men att de sedan vänder sig till en återförsäljare över Internet för det faktiska inköpet av ett nytt fordon. De uppgifter som finns tillgängliga visar att om snabbköp nu tilläts i tillverkarnas distributionssystem kunde det påverka tillverkare och återförsäljare negativt. I utredningar görs gällande att det kan leda till en koncentration av aktörer, leda till att produktutbudet minskar, minska produktinnovationen och efter en kort period med lägre bilpriser leda till en mindre effektiv konkurrens mellan bilmärken och slutligen till högre priser(14). Med tanke på dessa risker och det faktum att en utredning som genomfördes för GD Konkurrens visar(15) att konsumenterna inte tilltalas av idén av att köpa en bil i ett snabbköp eller från en återförsäljare som enbart säljer över Internet, förefaller det för närvarande olämpligt att tvinga tillverkare att tillåta dessa företag att bli officiella återförsäljare, vilket de skulle varit tvungna till i ett rent kvalitativt selektivt distributionssystem.

3.1.5 Regler som styr återförsäljarnas verksamhet

Aspekter på den inre marknaden

16. I kommissionens halvårsrapporter om bilpriser framgår att prisskillnaderna på bilar fortfarande är mycket höga i Europa. Även om man i förordning (EG) nr 1475/95 försökte underbygga konsumenternas rätt att köpa ett nytt motorfordon i en annan medlemsstat kunde tillverkarna i praktiken begränsa den parallella handeln till en nivå där de inte behövde jämna ut priserna ens mellan medlemsstater med låga skatter. Ett viktigt inslag i förslaget till gruppundantagsförordning är att kraftigt stärka konsumenternas rätt på den inre marknaden att dra nytta av prisskillnader mellan medlemsstaterna och köpa ett nytt fordon varhelst de önskar i Europa.

17. Även om euron leder till att prissättningen blir mer öppen för konsumenterna kommer det att fortsätta att vara svårt för dem att köpa ett nytt motorfordon från en återförsäljare som är lokaliserad i en annan medlemsstat. I förslaget till gruppundantagsförordning skapas därför bättre möjligheter och större frihet för operatörer, såsom återförsäljare och mellanhänder, att tillhandahålla nya motorfordon till konsumenter i andra medlemsstater.

Aspekter på den inre marknaden vid selektiv distribution

18. När det gäller selektiv distribution kan återförsäljarna bedriva aktiv försäljning(16) på hela den gemensamma marknaden (se artikel 4 d i utkastet till gruppundantag). I praktiken innebär det att en återförsäljare i Nederländerna, där nya bilar normalt är mycket billigare än i Tyskland, kan annonsera i tyska dagstidningar och skicka brev eller personlig e-post till konsumenter bosatta utanför Nederländerna. Detta sträcker sig längre än det nuvarande systemet där bara passiv försäljning och allmän annonsering utanför återförsäljarens område är tillåten.

19. En begränsning av aktiv försäljning skulle kunna vara den så kallade "lokaliseringsklausulen"(17) (se artikel 5 f och 5 g), genom vilken en tillverkare skulle kunna förpliktiga en återförsäljare att bedriva sin verksamhet från ett visst etableringsställe (t.ex. Place de la Concorde 100 i Strasbourg). Enligt lokaliseringsklausulen kunde inte denne franske återförsäljare öppna fler försäljningsställen, lager eller magasin på några andra marknader, till exempel i Lyon eller Freiburg. Dessutom ger lokaliseringsklausulen också denne återförsäljare en försäkran om att tillverkaren inte kommer att utse några andra återförsäljare som säljer fordon av samma märke i området runt Strasbourg.

20. Möjligheten att införa en lokaliseringsklausul i ett selektivt distributionssystem har följande effekter: å ena sidan ger den tillverkare och återförsäljare möjlighet till fullständig kontroll över deras nätverks struktur och täthet, vilket kan vara önskvärt för tillverkare, å andra sidan får det negativa effekter på marknadsintegrationen, då den ger tillverkarna möjlighet att återinföra lokala försäljningsområden och dela upp den gemensamma marknaden genom att hindra en vald återförsäljare från att öppna fler försäljningsställen, leveranspunkter eller lager någon annanstans (t.ex. kan inte en nederländsk återförsäljare av VW öppna en utställningslokal eller ett leveransställe i Dover). Om prisskillnaderna mellan vissa marknader är höga är det mycket troligt att återförsäljare från lågrisländer (t.ex. Nederländerna) drar nytta av de affärsmöjligheter som de höga priserna i en annan medlemsstat ger (t.ex. Förenade kungariket) och öppnar försäljnings- eller leveransställen där. Mot bakgrund av en sådan utveckling har de flesta slutkonsumenter en verklig möjlighet att dra nytta av prisskillnaderna på den gemensamma marknaden. Om däremot återförsäljaren bara kan rikta sig till konsumenter i andra länder genom personliga försändelser, besök eller annonsering, kommer bara ett fåtal konsumenter att kunna köpa en ny bil från en utländsk återförsäljare(18).

21. Mot bakgrund av dessa överväganden verkar det lämpligt att förbjuda användningen av lokaliseringsklausuler vid personbilsförsäljning (se artikel 5 f i utkastet till gruppundantag)(19).

22. Det finns flera motiv till att öppna distributionsnätverken:

- Det kommer att gynna marknadsintegreringen.

- Återförsäljare från "billiga" länder kan öppna försäljnings- eller leveransställen i högprisländer och sälja till billigare priser än marknadsdominerande återförsäljare(20). Konsumenterna skulle därmed få en verklig möjlighet att köpa från en utländsk återförsäljare eller, vilket är mer troligt, tillverkaren tvingas att jämna ut priserna i Europa.

- Slutligen är avsaknaden av en lokaliseringsklausul också viktig för utvecklingen av flermärkesförsäljning: till exempel kan en återförsäljare av märke A inte längre motsätta sig att tillverkare A ingår ett återförsäljaravtal med en återförsäljare som säljer märke B inom samma område och som därmed blir en flermärkesåterförsäljare.

23. Denna öppning av marknaderna ökar inte det antal operatörer som tillverkarna måste ha att göra med, eftersom antalet återförsäljare är detsamma.

24. I utkastet till gruppundantagsförordning anges att en lokaliseringsklausul som är tillåten(21) bara gäller under en period på fem år, efter vilken den måste omförhandlas (se artikel 5 g). Denna skyldighet att omförhandla lokaliseringsklausulen ger båda parter möjlighet att anpassa sig till utvecklingen på marknaden, som tillverkarens önskan att tillåta en flermärkesåterförsäljare att etablera sig på en enmärkesåterförsäljares område eller en återförsäljares önskan att öppna fler försäljningsställen.

25. För att förhindra att en lokaliseringsklausul används för att begränsa en återförsäljares möjligheter att expandera sin affärsverksamhet, anges tydligt i utkastet till gruppundantagsförordning att sådana begränsningar inte är tillåtna (se slutet på artikel 4 d). Om till exempel lagret eller kontorsutrymmet inte är tillräckligt stort för att bedriva aktiv försäljning via till exempel Internet (som kan komma att kräva ytterligare administrativa resurser och lagringsutrymme), måste tillverkaren tillåta återförsäljaren att använda sådan infrastruktur någon annanstans.

Aspekter på den inre marknaden vid exklusiv distribution

26. I ett exklusivt distributionssystem är mekanismen för att säkerställa att konsumenter kan köpa ett nytt fordon överallt på den gemensamma marknaden annorlunda. I första hand har återförsäljaren rätt att bedriva passiv försäljning till alla konsumenter som dyker upp i dennes utställningslokal. Även om tillverkare kan förbjuda återförsäljare att bedriva aktiv marknadsföring utanför det exklusiva territoriet, till exempel i en dagstidning som främst säljs i en annan stad eller genom personligt riktad e-post till konsumenter utanför det tilldelade området, kan de inte förbjuda återförsäljare från att ha sina egna hemsidor(22). Dessutom kan inte exklusiva återförsäljare hindras från att sälja till oberoende återförsäljare (gråzonsåterförsäljare) som inte är medlemmar i de relevanta tillverkarnas distributionsnätverk. Dessa oberoende återförsäljare, som skulle kunna vara snabbköp eller återförsäljare som enbart säljer över Internet, skulle förmodligen dra nytta av prisskillnaderna och spela en viktig roll på området parallell handel.

Aspekter på den inre marknaden vid både selektiv och exklusiv distribution

27. För att ge återförsäljarna möjlighet att leverera bilar till alla konsumenter som söker upp dem tillåts inte längre de försäljningsmål, den produktfördelning eller det bonussystem som baseras på ett område (t.ex. en stad eller ett område som idag) som är mindre än den gemensamma marknaden, i motsats till vad som gäller i förordning (EG) nr 1475/95 (se skäl 17 och artikel 4 d). Tidigare har tillverkarna använt försäljningsmål baserade på lokala eller nationella marknader för att behålla kontroll över exportförsäljningen genom att minska utbudet av nya bilar till de återförsäljare som ville sälja till både konsumenter på deras eget område och utländska konsumenter utan någon diskriminering. Bonussystem användes också för att göra försäljningen till utländska konsumenter mindre attraktiv. Förslaget till gruppundantagsförordning placerar därför återförsäljarna i en ställning där de kan uppfylla alla beställningar från alla konsumenter inom Europeiska unionen. En tillverkare kommer inte längre att kunna begränsa aktiv(23) eller passiv(24) försäljning. Enligt förslaget måste en återförsäljare i till exempel Ostende, där bilarna är mycket billigare än i Förenade kungariket och där många brittiska konsumenter köper nya bilar, få alla bilar han behöver för att uppfylla beställningarna från både belgiska kunder och kunder från andra medlemsstater utan några ekonomiska påföljder.

28. För att ge konsumenterna möjlighet att dra nytta av prisskillnaderna på den gemensamma marknaden har kommissionen alltid förtydligat(25) ombudens eller förmedlarnas uppgift (såsom Virgin cars), som yrkesmässigt bedriver verksamhet för att hjälpa konsumenter som önskar köpa ett nytt motorfordon i en annan medlemsstat. I förslaget understryks den viktiga uppgift förmedlarna har på den gemensamma marknaden och de ges större frihet att effektivt organisera sin verksamhet. För detta ändamål föreslås att man häver två av kommissionens tillkännagivanden(26) som begränsar förmedlarnas verksamhet(27). Dessa begränsningar har utgjort ett annat indirekt hinder för parallell handel och ger tillverkarna möjlighet att följa nationell prissättningspolitik med höga prisskillnader mellan medlemsstaterna. I förslaget klargörs att det enda tillåtna kravet på en förmedlare är ett giltigt tillstånd från slutkonsumenten. Därav följer att förmedlarna i stor omfattning kan använda Internet för att annonsera och genomföra transaktioner.

29. För att ge alla konsumenter en verklig möjlighet att dra nytta av den inre marknaden innehåller gruppundantagsförordningen en klausul som vanligtvis kallas tillgänglighetsklausulen (se artikel 5 b). Klausulen förpliktigar tillverkare att förse sina återförsäljare med ett fordon av en modell som marknadsförs i andra länder och som motsvarar en modell som återförsäljaren normalt säljer. Klausulens viktigaste roll har hittills varit att göra det möjligt för brittiska och irländska konsumenter att köpa ett nytt högerstyrt motorfordon på fastlandet, där återförsäljarna normalt bara säljer vänsterstyrda bilar. Tillgänglighetsklausulen i förslaget till gruppundantagsförordning har förenklats jämfört med den i förordning (EG) nr 1475/95 och dess tillämpning har utvidgats till att omfatta alla motorfordon: återförsäljare kan från biltillverkaren beställa vilket motsvarande fordon som helst som säljs på den gemensamma marknaden, och inte bara dem som krävs för att uppfylla ett redan befintligt säljavtal.

30. I förslaget säkerställs att alla återförsäljare kan bedriva försäljning via Internet genom att ha egna hemsidor eller genom att använda en operatörs hemsida (t.ex. Autobytel), som driver en hemsida på Internet som vidarebefordrar konsumenternas efterfrågan till återförsäljare (se skäl 15).

Flermärkesförsäljning

31. I den nya gruppundantagsförordningen underlättas flermärkesförsäljning som man genom utredningar funnit vara allt mer attraktivt för konsumenterna(28). Återförsäljarna kommer att tillåtas att sälja nya motorfordon från olika tillverkare på olika ytor i samma utställningslokal på ett sätt som inte skadar bilmärkets identitet (se skäl 26 och artikel 5 a). Rent praktiskt kan en återförsäljare av Audi i det nya gruppundantaget sälja bilar från Jaguar i märkesspecifika säljområden i samma utställningslokal. Andra villkor som kan åläggas flermärkesförsäljning enligt förordning (EG) nr 1475/95, såsom skyldigheten att ha skilda rättsliga enheter, skilda ledningar och säljpersonal samt separata lokaler, vilket gör flermärkesförsäljning kostsamt för återförsäljarna och hindrar den från att få en vittomfattande spridning(29), ingår inte i förslaget till gruppundantagsförordning.

32. Flermärkesåterförsäljaravtal har den fördelen att de tillåter konsumenterna att jämföra modeller från olika tillverkare och ökar konkurrensen mellan olika märken. Det förefaller därför lämpligt att säljpersonalen utbildas för att sälja alla modeller de skall sälja: sådan säljpersonal är bättre rustad än märkesspecifik säljpersonal när det gäller att informera konsumenterna om fördelarna och nackdelarna med de olika modeller som finns tillgängliga. Det bör överlåtas åt återförsäljaren att avgöra om denne önskar anställa säljpersonal som utbildas för alla märken, vilket är vanligt vid försäljning av till exempel video, hi-fi-utrustning eller datorer, eller använda märkesspecifik säljpersonal. Argumentet att säljpersonal som säljer fler än ett märke inte kommer att vara objektiv, utan kommer att sälja bilar med en högre återförsäljarmarginal verkar inte övertygande: det står de tillverkare som ger lägre marginaler fritt att öka dessa för att eliminera detta problem. Dessutom kommer en försäljare som är märkesspecifik att försöka sälja en modell av det märket även om en bil av ett annat märke bättre skulle passa en viss konsuments behov. Förslaget till gruppundantagsförordning grundas på en strategi som undviker onödiga kostnader och som tillåter återförsäljaren att avgöra hur denne vill organisera sin säljpersonal.

Leverans till leasingföretag

33. I förslaget till gruppundantagsförordning anges i definitionen i artikel 1 u och i skälen 14 och 15 att återförsäljare också får sälja nya fordon till leasingföretag. För att hindra leasingföretag (som inte är medlemmar i en tillverkares distributionsnätverk) från att börja återförsälja nya fordon, är leverans till leasingföretag bara tillåten om leasingavtalet inte innehåller någon överföring av ägarskapet eller möjligheten att köpa ett fordon innan leasingavtalet löper ut. Denna text är identisk med den i förordning (EG) nr 1475/95. Såsom förklaras i kommissionens beslut om böter av den 10 oktober 2001 mot DaimlerChrysler täcker denna bestämmelse inte bara försäljning till leasingföretag som redan hittat leasingtagare för bilar, utan också beställningar av fordon för vilka leasingföretag hittar leasingtagare under leveransperioden, eller för fordon som är avsedda att hållas i lager för att kunna levereras med mycket kort varsel till leasingtagare (t.ex för att ersätta en bil som skadats vid en olycka). Dessa klausuler syftar till att säkerställa att oberoende(30) leasingföretag effektivt kan konkurrera med biltillverkarnas egna leasingföretag. Dessutom anges i skäl 29 att återförsäljare också får sälja nya motorfordon till slutanvändare på grundval av ett leasingavtal istället för ett säljavtal.

Koppling mellan försäljning och garantiservice

34. För att ge återförsäljare möjlighet att specialisera sig på försäljningen av nya motorfordon och med tanke på den betydelse garantiservicen har för konsumenterna väljs i utkastet till gruppundantagsförordning en omorganisering av kopplingen mellan försäljning och garantiservice. Återförsäljarna kan därmed välja att själva genomföra garantiservicen (som återförsäljarna nu gör). Alternativt kan de ingå underentreprenadsavtal med en auktoriserad reparatör som uppfyller biltillverkarens alla kvalitativa kriterier för reparationer vilket också gäller befintliga återförsäljare (se artikel 4 g). En återförsäljare som lagt ut garantiservicen på underentreprenad måste informera kunden om var underleverantören finns innan ett säljavtal ingås för ett nytt motorfordon. Det är också viktigt för blivande flermärkesförsäljare att få möjlighet att specialisera sig på försäljningen av nya motorfordon: de kan omvandla sin reparationsverkstad till en utställningslokal och lägga ut garantiservicen på underentreprenad till officiella reparatörer av de relevanta märkena. Omorganisationen av kopplingen mellan försäljning och garantiservice hjälper därmed till att utveckla en ny typ av återförsäljare: en som konsumenterna efterfrågar.

35. Enligt den nya gruppundantagsförordningen kan återförsäljaren välja att endera själv erbjuda garantiservice eller lägga ut den på underentreprenad till en eller flera officiella reparatörer som är lättillgängliga för dennes konsumenter (se artikel 4.1 g). Denna strategi kommer att säkerställa att varje återförsäljares kunder kommer att kunna vända sig till åtminstone en officiell reparatör. I det nya gruppundantaget kommer den nödvändiga infrastrukturen bestående av officiella reparatörer som uppfyller de kvalitetsnormer som en tillverkare kräver för att uppfylla garantier, utföra service i samband med återtagande av fordon eller kostnadsfri service att, precis som idag, finnas över hela Europa. Den enda skillnaden mellan det nya systemet och dagens system är att vissa av de officiella reparatörerna i framtiden inte kommer att sälja nya fordon. Det är för övrigt redan fallet idag: till exempel har Audi, VW och Ford ett nätverk av officiella reparatörer (t.ex. Audis servicecenter i Tyskland och Belgien eller Fords serviceställen) som också utför denna typ av reparationer. Kommissionen har inte gjorts uppmärksam på att några problem skulle förekomma i detta sammanhang.

3.1.6 De trösklar upp till vilka gruppundantaget täcker distributionssystem vid försäljning av nya motorfordon

36. Förslaget till gruppundantagsförordning täcker kvantitativ selektiv eller exklusiv distribution på alla relevanta sälj- och servicemarknader upp till en normal marknadsandel på 30 % (se artikel 3.1). På grund av prisskillnaderna mellan medlemsstaterna är det mycket troligt att marknaderna för personbilar och lätta kommersiella fordon fortsätter att vara nationella på återförsäljarnivå. Eftersom reglerna för kvantitativ selektiv distribution av nya motorfordon är strängare än de som föreskrivs i förordning (EG) nr 2790/1999, förefaller det lämpligt att täcka sådana system upp till en tröskel på 40 % av marknadsandelen (se artikel 3.2). Dessa trösklar för marknadsandelar, som ligger under en marknadsandel som tyder på en dominerande ställning, skall säkerställa att så gott som alla tillverkare och distributionsnätverk på den gemensamma marknaden som baserar sig på kvantitativ selektiv distribution omfattas av gruppundantagsförordningen. Det är önskvärt på grund av rättsläget. Över dessa trösklar omfattar utkastet till gruppundantag minst kvalitativ selektiv distribution (se artikel 3.3), vilket är en allmän indikation på att systemet över tröskeln på 40 % av marknadsandelen skall vara strängare(31).

3.2 Garantiservice

3.2.1 Allmän strategi

37. Såsom förklaras i punkt 10 ovan grundas utkastet till gruppundantagsförordning i stor utsträckning på principerna i förordning (EG) nr 1475/95 och försöker göra dessa mer effektiva och anpassa dem till tekniska framsteg, bland annat på området elektronisk apparatur.

3.2.2 Regler för val av officiella reparatörer

Kvalitativ selektiv distribution

38. För att säkerställa att de officiella (eller auktoriserade) reparatörerna uppfyller den relevante tillverkarens kvalitativa normer omfattar förslaget ett kvalitativt urval av officiella reparatörer utan någon som helst tröskel för marknadsandelar (se artikel 3.3). Denna strategi tar hänsyn till garantiservicens tekniska natur och de officiella reparatörernas mycket höga marknadsandel på marknaden för reparation och underhåll av motorfordon under garantiperioden och därefter för upp till fyra år gamla fordon, som står för ungefär 80 %(32). Efter denna period vänder sig konsumenterna oftare till oberoende reparatörer, men de officiella reparatörernas marknadsandel är, som redan nämnts, fortfarande ungefär 50 % om man räknar med alla reparationer på fordon. Mot bakgrund av dessa höga marknadsandelar är det lämpligt att över tröskeln för en normal marknadsandel på 30 % (se artikel 3.2 i förordning (EG) nr 2790/1999), som behållits i artikel 3.2 i förslaget till gruppundantagsförordning, bara täcka kvalitativ selektiv distribution som är ett mindre restriktivt system. Denna differentiering överensstämmer med den allmänna strategin för vertikala begränsningar om att täcka restriktiva avtal upp till en viss tröskel för marknadsandelar och att tillämpa ett strängare system över dessa trösklar.

39. Fördelen med undantaget vid kvalitativt urval är att man kan undvika en avskärmning av denna marknad med avseende på nya kvalificerade marknadsaktörer. Mot bakgrund av den investering som en auktoriserad reparatör måste göra kan man, bortsett från de befintliga återförsäljarna vars avtal har löpt ut, inte förvänta sig att många fristående reparatörer kommer att uppfylla kraven för att bli officiella reparatörer. Det är dessutom fördelaktigt för de befintliga återförsäljarna, vars avtal löper ut i samband med den pågående drastiska minskningen av antalet återförsäljaravtal(33). Sådana återförsäljare kan fortsätta som officiella reparatörer av sina märken så länge de uppfyller den relevanta biltillverkarens kvalitativa kriterier. Därigenom stärker förslaget i betydande utsträckning de auktoriserade reparatörernas ställning gentemot biltillverkarna. Samtidigt ökar den allmänna nivån på det tekniska kunnandet på marknaden och ett tätt nätverk av officiella reparatörer behålls över hela Europa. Ett nätverk av officiella reparatörer med hög täthet vars tekniska kunnande biltillverkaren tillhandahåller bidrar till en hög kvalitet på den service som tillhandahålls och hög säkerhet på vägarna. Förslaget till gruppundantagsförordning förväntas därmed också få positiva effekter på sysselsättningen och på små och medelstora företag.

40. Det bör påpekas att gruppundantagsförordningen inte omfattar lokaliseringsklausuler för auktoriserade reparatörer (se artikel 5 h). Det ger dem möjlighet att bedriva verksamhet varhelst det är lönsamt. Liksom enligt förordning (EG) nr 1475/95 måste en officiell reparatör få tillåtelse att reparera alla tillverkares fordon, eftersom någon konkurrensklausul inte omfattas av förslaget till gruppundantagsförordning (artikel 5 d). Enligt förslaget blir det därmed möjligt att etablera flermärkesreparatörer.

Kvantitativ selektiv distribution eller exklusiv distribution

41. På grundval av den nya och mer flexibla strategin på området gruppundantagsförordningar omfattar förslaget till gruppundantagsförordning också användningen av mer restriktiva system vid val av officiella reparatörer, framför allt vid kvantitativ selektiv distribution eller exklusiv distribution, upp till tröskeln för en normal marknadsandel på 30 % (se artikel 3.1). I praktiken skulle dock förslaget bara omfatta sådana system för de typer av garantiservice där det förekommer en omfattande konkurrens från fristående reparatörer och där de auktoriserade reparatörernas marknadsandelar är låga, som vid byte av däck eller vissa reparationer som utförs av snabbverkstadskedjor. När det gäller en officiell reparatörs traditionella garantiserviceverksamhet som (nästan) erbjuder ett fullständigt utbud av garantiservice kommer marknadsandelen att ligga långt över 30 %. Det är därför troligt att biltillverkare som har intresse av att ha ett system där reparatörer erbjuder alla sorters reparationer (one stop shop-principen) för konsumenternas bekvämlighet och för att ta hänsyn till konsumenternas preferenser använder sig av ett kvalitativt urval för att välja sina auktoriserade reparatörer.

3.2.3. Regler för de officiella reparatörernas verksamhet

42. Liksom i nuvarande förordning (EG) nr 1475/95 anges i förslaget till gruppundantagsförordning att konsumenter som har köpt ett motorfordon i en annan medlemsstat kan vända sig till alla officiella reparatörer när det gäller arbete med anknytning till skyldigheten att uppfylla garantier, utföra kostnadsfri service och service i samband med återtagande av fordon(34) (se skäl 18). I enlighet med förordning (EG) nr 1475/95 anges också i förslaget (se skäl 18) att en tillverkare enligt den nya gruppundantagsförordningen skall kunna kräva att alla auktoriserade reparatörer utför vanliga reparationer och underhåll. I skälen klargörs att avsaknaden av en sådan skyldighet skulle innebära en indirekt begränsning av aktiv eller passiv försäljning enligt innebörden i artikel 4.1 b och d i förslaget till gruppundantagsförordning(35).

43. Officiella reparatörer återförsäljer vanligtvis också reservdelar från biltillverkaren och använder dem i stor utsträckning för reparation och underhåll. Med hänsyn till att ungefär 80 % av alla de komponenter som används vid monteringen av ett motorfordon produceras av komponent- och reservdelstillverkare (t.ex. Bosch, Magneti Marelli, Valeo) och vanligtvis också finns tillgängliga från fristående reservdelsdistributörer till lägre priser, måste förslaget till gruppundantagsförordning (liksom nuvarande förordning (EG) nr 1475/95) skapa bättre villkor för att ge officiella reparatörer möjlighet att få tillgång till dessa reservdelar varhelst det är möjligt, direkt från reservdelstillverkaren eller från fristående reservdelsleverantörer (se artikel 4.1 j och k), som också producerar och säljer reservdelar av samma kvalitet men i allmänhet till lägre priser. Enligt förslaget till gruppundantagsförordning skall konsumenterna få ett verkligt urval mellan de reservdelar som biltillverkaren har levererat till reparatören och de av motsvarande kvalitet som andra leverantörer erbjuder.

44. För att öka konkurrensen när det gäller reservdelar som säljs av en auktoriserad reparatör, definieras i förslaget till gruppundantagsförordning termen "originalreservdel" (se artikel 1 s). Enligt denna definition är originalreservdelar de reservdelar som produceras av det företag som också producerar komponenterna till ett nytt fordon och som tillverkas på samma produktionslinje. Denna nya definition är nödvändig för att undvika den förvirring som för närvarande förekommer bland konsumenterna. Konsumenterna tror att originalreservdelar bara är delar som levereras av biltillverkaren, ofta till högre priser, och att de är bättre än de delar som kommer direkt från reservdelstillverkaren. I verkligheten tillverkas många av dessa båda "kategorier" av delar av samma reservdelstillverkare på samma produktionslinje (t.ex. vindrutetorkare som tillverkas av Bosch och som används av VW vid produktionen av Golf). Det åligger reservdelstillverkaren att bevisa att originalreservdelarna motsvarar kvaliteten på dem som används vid monteringen av ett nytt fordon.

45. I enlighet med förordning (EG) nr 1475/95 måste officiella reparatörer också få tillgång till reservdelar som är av samma kvalitet som de originalreservdelar som används vid monteringen av ett nytt motorfordon, men som har producerats på en annan produktionslinje av tillverkaren av de komponenter som används vid monteringen av en bil eller av en annan tillverkare (t.ex. en vindrutetorkare som Valeo producerar för VW Golf).

46. Vid garantireparationer, service i samband med återtagande av fordon och kostnadsfri service (som tillverkaren kostnadsfritt erbjuder kunden) kan biltillverkaren begära att dennes auktoriserade reparatörer bara använder de reservdelar som biltillverkaren levererar (artikel 4.1 j). Detta undantag är motiverat av ekonomiska skäl och det faktum att biltillverkaren endera måste ersätta den auktoriserade reparatören om reservdelar används eller att åtminstone byta ut dem kostnadsfritt. Denna flexibla lösning skulle gå förlorad om den auktoriserade reparatören tilläts använda reservdelar som levererades till honom från andra källor.

3.3. Regler för att häva återförsäljaravtal och lösa tvister

47. För att hindra en tillverkare från att häva ett avtal på grund av att en återförsäljare eller en reparatör inlåter sig på ett konkurrensfrämjande beteende som inte får begränsas enligt förslaget till förordning måste orsakerna i varje tillkännagivande om hävande klart anges (artikel 3.5). Dessutom anges i förslaget (se artikel 3.6), i enlighet med förordning (EG) nr 1475/95, att för avtal skall det tillkännages ett år i förväg om ett nätverk omorganiseras eller om ersättning betalas ut till återförsäljaren och i alla övriga fall skall ett tillkännagivande ges två år i förväg. Under de samråd som görs med medlemsstaterna och med tredje parter kommer kommissionen också att analysera om en återförsäljare som uppfyller en leverantörs kvalitativa kriterier skall vara berättigad att få överta ett återförsäljaravtal från en annan återförsäljare inom leverantörens nätverk.

48. När det gäller uppsägningen av ett avtal men också då tvister uppstår när det gäller att uppfylla avtalsenliga skyldigheter måste parterna i sitt återförsäljaravtal vara eniga om att sådana tvister får hänskjutas till en oberoende expert eller en skiljeman (artikel 3.6). Denna bestämmelse grundas på den relevanta bestämmelsen i förordning (EG) nr 1475/95, som tillämpades på ett begränsat antal sorters tvister, till exempel om försäljningsmål. Eftersom denna bestämmelse har visat sin användbarhet utvidgas dess tillämpning i förslaget till gruppundantagsförordning till att omfatta alla tvister om avtalsenliga skyldigheter.

4. FRISTÅENDE REPARATÖRER

49. Fristående reparatörer (t.ex. fristående verkstäder, snabbverkstadskedjor, bilcenter som Midas, bilplåtslagare) utför i genomsnitt ungefär 50 % av alla reparationer i hela Europeiska unionen. För att kunna konkurrera med de "officiella" auktoriserade reparatörerna behöver de få tillgång till teknisk information om reparationer, utbildning, felsökningsutrustning och verktyg (artikel 4.2). Utan sådan tillgång kan de till exempel inte utföra det vanliga underhållet på en Smart efter 10000 km, eftersom en viss typ av mjukvara krävs som Mercedes tillhandahåller online eller på cd-rom. I detta avseende stärker utkastet till gruppundantag den skyldighet som åligger biltillverkarna att ge oberoende reparatörer tillgång till all teknisk information som också ges till de officiella reparatörerna. Denna tillgång skall ges utan dröjsmål utifrån en icke-diskriminerande grund, (mellan återförsäljare och fristående reparatörer) med beaktande av betalningsförmåga och proportionalitetsprincipen. Tidigare var rätten till tillgång, enligt förordning (EG) nr 1475/95 som redan föreskrev en viss rätt till tillgång, ofta för dyr eftersom biltillverkarna bara var villiga att sälja kompletta informationspaket om reparationer till mycket höga priser som fristående flermärkesreparatörer inte kunde betala. Om de officiella reparatörerna måste betala för information eller utbildning innebär principen om icke-diskriminering att de fristående reparatörerna också måste betala motsvarande avgift.

50. Den rätt till tillgång som anges i förslaget till gruppundantagsförordning, som nu också klart omfattar relevant mjukvara och tillgångskoder, verktyg, inklusive felsökningsutrustning, annan utrustning och utbildning, är nödvändig för att fristående reparatörer skall kunna reparera moderna motorfordon (när dessa blir äldre kommer deras ägare att i ökad utsträckning vända sig till fristående reparatörer), erbjuda hög kvalitet på sina tjänster och bidra till att alla motorfordon fungerar säkert och tillförlitligt. Utan denna tillgång skulle dessa operatörers tekniska kunskaper minska (dessa utför ungefär 50 % av all garantiservice) särskilt vad gäller moderna motorfordon som är utrustade med mer elektronisk apparatur. Det bör påpekas att utredningar visar att fristående reparatörer erbjuder garantiservice av samma kvalitet som auktoriserade återförsäljare och att konsumenterna är lika nöjda med de tjänster som båda dessa grupper tillhandahåller(36). Det finns bara två hinder för tillgång: tillgång till teknisk information som ger möjlighet att kringgå eller oskadliggöra befintlig stöldskyddsutrustning kan inte krävas (se skäl 25). Dessutom kan inte mjukvaror som möjliggör en omkalibrering av datorerna i ett fordon (t.ex. att ändra motorns program för att göra motorn mer kraftfull) tillhandahållas.

51. Den grupp av operatörer som kan begära tillgång har också ökat (se skäl 25 och artikel 4.2): inte bara fristående reparatörer, utan också tillverkare av reparationsutrustning och verktyg, utgivare av teknisk information, bilklubbar, operatörer som ger hjälp på vägarna och operatörer som erbjuder kontroll och provtjänster eller utbildning för reparatörer bör ges denna tillgång.

52. Fristående reparatörer behöver tillgång till reservdelar. Till exempel måste en plåtreparationsverkstad kunna köpa karossdelar eller strålkastare från en bilåterförsäljare eller officiell reparatör, eftersom dessa delar i allmänhet inte finns att tillgå från de oberoende reservdelsåterförsäljarna. I förslaget till förordning anges uttryckligen att officiella reparatörer har rätt att sälja reservdelar till fristående reparatörer som behöver dem för reparation och underhåll av motorfordon (fjärde strecksatsen i artikel 4.1 b). Denna strategi är identisk med den i förordning (EG) nr 1475/95 och bör behållas.

5. GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGENS VARAKTIGHET OCH ÖVERGÅNGSPERIOD

53. Den nya gruppundantagsförordningen skall träda i kraft den 1 oktober 2002. Det förefaller lämpligt att begränsa förordningens varaktighet till den som anges i förordning (EG) nr 2790/1999, som löper ut den 31 maj 2010 (total varaktighet sju år och åtta månader). Det kommer att ge kommissionen möjlighet att se över den allmänna situationen för alla industrier under 2010. Denna varaktighet är densamma som i förordning (EG) nr 1475/95 (varaktighet sju år).

54. För att ge marknadsdeltagarna möjlighet att anpassa sig till den nya situationen bör en övergångsperiod, enligt sedvanligt bruk, föreskrivas i det nya gruppundantaget. I förordning (EG) nr 1475/95 var övergångsperioden ett år, medan övergångsperioden i förordning (EG) nr 2790/1999 var ett år och sju månader.

55. Olika inslag måste dock beaktas:

- Det nya systemet medför en betydande avvikelse från principerna i förordning (EG) nr 1475/95, även om vissa av inslagen i den tidigare förordningen behålls och stärks.

- I rapporten om utvärderingen anges klart att förordning (EG) nr 1475/95 inte nått alla sina målsättningar. Förändringar är därmed oundvikliga och efterfrågas av konsumenterna.

- Alla aktörer vet att nya regler kommer att tillämpas efter den 1 oktober 2002. Vissa tillverkare har redan underrättat alla sina återförsäljare om hävningar för att kunna anpassa avtalen till det nya systemet från den 1 oktober.

- Förslaget till förordning gynnar återförsäljare och auktoriserade reparatörer eftersom dessa ges konkurrensmöjligheter som inte existerar i nuvarande förordning.

56. En allmän övergångsperiod på ett år, dvs. till den 30 september 2003 är därmed föreslagen.

6. DEN NYA GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGENS PÅVERKAN PÅ SAMTLIGA AKTÖRER

57. Den valda strategin syftar till att avlägsna de konkurrensproblem som fastställts i rapporten om utvärderingen genom att införa ett smidigare system som ger alla operatörer mer flexibilitet och ökad frihet i sin verksamhet. Tillverkarnas möjligheter att välja sina återförsäljare och reparatörer på grundval av kvalitativa kriterier bibehålls, utan att de tvingas att öppna distributionssystemen till nya operatörer, som snabbköp eller återförsäljare som bara säljer över Internet, om de inte anser det vara lämpligt. För dem som tillhandahåller fristående garantiservice är strategin att öka deras kunskapsnivå och ge dem möjlighet att erbjuda konsumenterna garantiservice av hög kvalitet.

7. SLUTSATS

58. Det förfarande som skall följas vid utarbetandet av gruppundantagsförordningar anges i artiklarna 5 och 6 i rådets förordning nr 19/65/EEG. Enligt dessa bestämmelser skall kommissionen när den lämnar förslag om antagande av en förordning offentliggöra utkastet och bereda alla berörda parter tillfälle att yttra sig inom den tidsfrist som kommissionen fastställer och som inte skall understiga en månad. Dessutom skall kommissionen två gånger samråda med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor: första gången innan den offentliggör ett utkast till förordning och andra gången innan den antar en förordning. Kommissionen välkomnar särskilt synpunkter gällande den negativa inverkan förordningen eventuellt får på vägsäkerheten och miljön.

(1) KOM (2000) 743 slutlig av den 15 november 2000.

(2) The Sales-Services link, Autopolis, Price differentials in the EU: an economic analysis by Prof. Verboven and Degryse, Study of the impact of legislative scenarios about motor vehicle distribution, Andersen Consulting och Customer Preferences for existing and potential sales and servicing alternatives in automobile distribution, Dr Lademann. Dessa utredningar finns tillgängliga på GD Konkurrens hemsida på Internet: http://europa.eu.int/comm/competition/car_sector/

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2790/99 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EGT L 336, 29.12.1999, s. 21) och tillkännagivande från kommissionen - riktlinjer om vertikala begränsningar (EGT C 291, 13.10.2000, s. 1).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 2790/99, kommissionens förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av specialiseringsavtal (EGT L 304, 5.12.2000, s. 3), kommissionens förordning (EG) nr 2659/2000 av den 29 november 2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av avtal om forskning och utveckling (EGT L 304, 5.12.2000, s. 7).

(5) Begränsningar som aldrig är tillåtna, såsom prissamarbete eller exportförbud.

(6) Andersens utredning, s. 43, kapitel II.2.1.B.

(7) Se bilaga 1, kapitel 1, till denna förklaring.

(8) Se bilaga 1, kapitel 4, till denna förklaring.

(9) Lokaliseringsklausulen tillåter en tillverkare att begära att en återförsäljare bara bedriver verksamhet från ett visst etableringsställe. Den medger också att tillverkaren enas med återförsäljaren om att ingen annan återförsäljare kommer att tillåtas att öppna en utställningslokal på området. Det är dock möjligt för andra återförsäljare att bedriva aktiv försäljning som riktas till konsumenter på området.

(10) Se bilaga 1, punkt 11, till denna förklaring.

(11) Lademanns utredning, s. 46, avsnitt 4.3.2.1.

(12) Andersens utredning, s. 254, bilaga 8; ACEA Accentures utredning, s. 11.

(13) Selektiv distribution godtas för mindre sofistikerade produkter än bilar, såsom lyxvaror (parfym) och viss hi-fi-utrustning.

(14) Andersens utredning, s. 230, kapitel IV.4.3.A, se också s. 234.

(15) Lademanns utredning, s. 41.

(16) Definition i kommissionens riktlinjer om vertikala begränsningar, punkt 50.

(17) I artikel 4 c i förordning (EG) nr 2790/99 föreskrivs ett undantag för lokaliseringsklausuler inom ett selektivt distributionssystem.

(18) Se till exempel Lademanns utredning, s. 63: konsumenterna föredrar att köpa en bil från en återförsäljare som ger personlig rådgivning, testkörning och också service.

(19) För medeltunga och tunga lastvagnar, bussar och turistbussar, som köps av professionella inköpare, som befinner sig i en mer fördelaktig ställning för att köpa ett nytt fordon utomlands än enskilda konsumenter, förefaller det inte finnas något behov av att förbjuda användningen av lokaliseringsklausuler.

(20) En fransk återförsäljare av Opel på Place de la Concorde 100 i Strasbourg skulle kunna öppna fler försäljningsställen eller leveranspunkter på andra ställen i Frankrike. Återförsäljaren skulle också kunna öppna försäljningsställen eller leveranspunkter i Tyskland och till exempel sälja modellen Corsa i Tyskland till franska priser, som ligger 20,1 % under de tyska återförsäljarpriserna.

(21) Dvs. för medeltunga och tunga lastvagnar, bussar och turistbussar, för vilka en lokaliseringsklausul alltid är tillåten.

(22) Vertikala riktlinjer, andra strecksatsen i punkt 50.

(23) I samband med selektiv distribution.

(24) I samband med exklusiv distribution.

(25) Riktlinjer om vertikala begränsningar, punkt 53, Tillkännagivande från kommissionen - Klargöranden av verksamheterna vid förmedling av motorfordon (Clarification of the activities of motor vehicle intermediaries) (EGT C 329, 18.12.1991, s. 20).

(26) Tillkännagivande från kommissionen om förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal, (EGT C 17, 18.1.1985, s. 4), och tillkännagivande från kommissionen - Klargöranden av verksamheterna vid förmedling av motorfordon (Clarification of the activities of motor vehicle intermediaries) (EGT C 329, 18.12.1991, s. 20).

(27) På grundval av dessa tillkännagivanden kan förmedlare åläggas begränsningar till exempel när det gäller lokaliseringen av deras verksamhet. Ett annat inslag som kan hindra deras verksamhet är att en bilhandlare inte får sälja mer än 10 % av de nya fordonen genom en given förmedlare.

(28) I Lademanns utredning drogs slutsatsen att, beroende på medlemsstat, skulle mellan 8 % och 15 % av konsumenterna köpa från flermärkesåterförsäljare. I "Zukunftstudie Automobilverkauf 2003" anges beträffande försäljningen under 2003 att 38 % av alla konsumenter skulle föredra att köpa en ny bil från flermärkesåterförsäljare. I en utredning som Taylor, Nelson, Sofres genomfört för bilindustrin anges en siffra på 25 %.

(29) Flermärkesförsäljningen är bara utvecklad i de nordiska länderna. Mot bakgrund av den låga befolkningstätheten måste en återförsäljare sälja flera bilmärken för att verksamheten skall vara lönsam.

(30) Inte knuten till en biltillverkare som i Avis Lease eller Leaseplan.

(31) Då det inte finns någon presumtion om att ett distributionssystem över en tröskel i gruppundantaget skulle vara olagligt (se vertikala riktlinjer, punkt 62) måste man liksom i varje annan förordning utföra en individuell bedömning av sådana system som grundas på riktlinjerna om vertikala begränsningar och som kan leda till slutsatsen att en mindre restriktiv typ av kvantitativt urval skulle vara förenlig med kraven i artikel 81.3.

(32) Se bland annat Andersens utredning, bilaga 7, s. 252.

(33) General Motors tillkännagav nyligen sin avsikt att minska sitt återförsäljarnät i Tyskland med 50 %; Volkswagen har redan drastiskt minskat sitt antal återförsäljare och den allmänna trenden är att antalet återförsäljare under de kommande fem åren kommer att minska med 15-20 % enligt Accentures utredning, s. 117, som bilindustrin (ACEA) beställde under 2001.

(34) En biltillverkare inleder ett återtagande när ett tekniskt problem upptäckts i en bilmodell. Tillverkaren uppmanar därefter kunderna att vända sig till en av dess återförsäljare eller reparatörer i nätverket för en kostnadsfri reparation. Ett återtagande tillkännages ibland också i medierna.

(35) Det är inte nödvändigt att nämna dessa rättigheter i utkastet till gruppundantag. Det skulle dessutom skapa ett missvisande intryck av att sådana rättigheter inte förekommer för andra produkter vars distribution styrs av förordning (EG) nr 2790/1999, men som inte uttryckligen hänvisar till dessa rättigheter.

(36) Autopolis utredning, s. 13-14, avsnitt 3.6. med hänvisning till ett uttalande av CECRA i ett svar till kommissionens frågeformulär i augusti 2000. För ytterligare uppgifter och hänvisningar se kommissionens rapport om utvärderingen i förordning (EG) nr 1475/95, punkt 396.

BILAGA I

SKÄLEN TILL EN NY GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING FÖR DISTRIBUTION AV MOTORFORDON

1. Kommissionens negativa slutsatser från utvärderingen av den nuvarande gruppundantagsförordningen, förordning (EG) nr 1475/95, i utvärderingsrapporten av den 15 november 2000

1. Ett förnyande av nuvarande gruppundantag för motorfordon (förordning (EG) nr 1475/95) är inte något verkligt alternativ. Förordning (EG) nr 1475/95 grundades på sin föregångare förordning (EG) nr 123/85. I den utvärderingsrapport som kommissionen antog den 15 november 2000 drogs slutsatsen att förordning (EG) nr 1475/95 inte nådde vissa av sina viktigaste målsättningar. I utvärderingen drogs framför allt följande slutsatser avseende distributionen av personbilar:

a) Förordning (EG) nr 1475/95 har en viss "tvångströjeeffekt" eftersom alla nya motorfordon distribueras på samma sätt: dvs. genom system som kumulerar exklusiv och selektiv distribution.

b) Den parallella handeln mellan medlemsstaterna fungerar inte och är fortfarande marginell. I kommissionens halvårsrapport om bilpriser påpekas att prisskillnaderna i Europa fortfarande är höga. Den parallella handeln är inte tillräckligt omfattande för att få någon påverkan på tillverkarnas prispolitik. En utredning som GD Konkurrens beställt angående orsakerna till dessa prisskillnader visar att prisskillnaderna inte bara beror på skillnader i skattenivån mellan(1) medlemsstaterna, utan också på de prisstrategier som biltillverkarna antar. Dessutom kan inte mellanhänderna effektivt uppfylla sin uppgift vad gäller inköp av nya motorfordon i andra medlemsstater.

c) När man tillämpar förordning (EG) nr 1475/95 är det både svårt att använda nya marknadsföringsmetoder, särskilt via Internet, och att sälja nya fordon via flermärkesåterförsäljare.

d) Det finns ingen naturlig koppling mellan försäljningen av nya motorfordon och garantiservicen. Denna koppling togs för given i förordning (EG) nr 1475/95 och ingen skyldighet infördes om att utse återförsäljare som också erbjöd garantiservice. Dessutom fann man i utvärderingsrapporten att de specialister som behövs för reparation av motorfordon inte nödvändigtvis behöver vara återförsäljare. Denna upptäckt bekräftas i en utredning som beställts av GD Konkurrens(2).

e) Tillgången till teknisk information för fristående reparatörer är inte tillräckligt säkrad.

f) Reservdelstillverkare har inte tillräcklig tillgång till återförsäljare och återförsäljare använder inte i tillräcklig utsträckning reservdelar som kommer direkt från reservdelsleverantörer. Istället levereras merparten av de reservdelar som används av återförsäljare via biltillverkaren, även om ungefär 80 % av reservdelarna inte tillverkas av biltillverkaren och i viss utsträckning skulle kunna levereras till lägre priser direkt från reservdelstillverkaren.

g) Förordning (EG) nr 1475/95 har inte i någon större omfattning stärkt återförsäljarnas oberoende. Även om det i förordningen föreskrevs att man i större utsträckning skulle använda överenskomna snarare än fastställda försäljningsmål gavs återförsäljarna på stränga villkor rätt att sälja fordon från olika tillverkare och påfördes längre minimiperioder för uppsägning av avtal (i merparten av fallen två år istället för ett år som föreskrivs i den tidigare förordningen (EG) nr 123/85), är återförsäljarna fortfarande mycket beroende av tillverkarna.

2. Förordning (EG) nr 1475/95 följs inte av bilindustrin och konsumenterna är inte nöjda med den

2. Även om förordning (EG) nr 1475/95 är mycket generös gentemot bilindustrin respekterar ofta inte biltillverkarna dess villkor, vilket tvingat kommissionen att anta fyra beslut om åläggande av böter. Den 28 januari 1998 ålades Volkswagen böter om 102 miljoner euro för att ha hindrat parallell handel i Italien (som förstainstansrätten minskade till 90 miljoner euro). Den 20 september 2000 ålade kommissionen Opel Nederland böter om 43 miljoner euro för att ha hindrat parallell handel i Nederländerna. Den 30 maj 2001 ålades Volkswagen böter en andra gång för fastställande av priser i Tyskland, denna gång gällde det också VW Passat (böter om 30,96 miljoner euro), och den 10 oktober 2001 ålades DaimlerChrysler böter om 71,825 miljoner euro för att ha hindrat parallell handel i Tyskland, begränsat försäljningen till leasingföretag och deltagit i fastställande av priser i Belgien(3).

3. Det stora antalet klagomål från konsumenter som kommissionen mottagit under senare år visar att inte heller konsumenterna är nöjda med förordning (EG) nr 1475/95.

3. Ställningstaganden och rapporter från nationella konkurrensmyndigheter

4. Merparten av de medlemsstater som uttryckt sina synpunkter har påpekat att reglerna i förordning (EG) nr 1475/95 bör ses över, även om åsikterna skiljer sig beträffande i vilken omfattning de skall omarbetas. Konkurrensmyndigheterna i Förenade kungariket och Danmark har också utvärderat hur väl förordning (EG) nr 1475/95 fungerar. De har dragit följande slutsatser:

- I sin "Rapport om leveranser av nya motorfordon inom Förenade kungariket" från april 2000 kritiserar de brittiska konkurrensmyndigheterna den påverkan som förordning (EG) nr 1475/95 tillåter selektiva och exklusiva distributionssystem få på priserna på nya bilar, innovation och konsumenternas valmöjligheter. Konkurrensmyndigheterna anser att omfattande förändringar krävs för att åtgärda dessa negativa effekter. Den rekommenderar bland annat att tillverkare inte skall tillåtas bevilja områden med ensamrätt och de skall förbjudas att vägra att leverera nya bilar till någon som helst återförsäljare. Den rekommenderar också att biltillverkarna inte skall tillåtas kräva att återförsäljarna säljer alla de modeller som ingår i en modellkategori samt att kopplingen mellan försäljning och garantiservice bör brytas. Den rekommenderar därför inte något förnyande av förordning (EG) nr 1475/95.

- Under våren 2001 utarbetade den danska konkurrensmyndigheten en rapport om "Avtal och priser inom bilsektorn". I rapporten dras slutsatsen att i Danmark finns ingen konkurrens inom bilmärkena, dvs. mellan medlemmar i samma nätverk, på marknaderna för nya bilar och reservdelar. De danska konkurrensmyndigheterna utpekar förordning (EG) nr 1475/95 som den huvudsakliga orsaken till denna brist på konkurrens, särskilt på marknaderna för garantiservice. De danska konkurrensmyndigheterna rekommenderar därför att "ett eventuellt framtida distributionssystem för nya bilar inte skall baseras på kvantitativa och exklusiva kriterier, utan bara på vissa kvalitativa villkor".

4. Den allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala begränsningar, kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999, avhjälper inte de problem som kunnat konstateras vid distributionen av motorfordon

5. I förordning (EG) nr 2790/1999, som antogs den 22 december 1999, fastställs ett gruppundantag som tillämpas på alla distributionsavtal inom alla ekonomiska sektorer som inte omfattas av tillämpningen av särskilda regler, såsom motorfordon (se artikel 2.5 i förordning (EG) nr 2790/1999). Förordning (EG) nr 2790/1999 innehåller den nya strategin för vertikala begränsningar och bör därför utgöra utgångspunkt för att fastställa den nya förordningen för distribution av motorfordon. Emellertid skulle inte en tillämpning av den nya rättsramen för vertikala begränsningar för närvarande resultera i någon omfattande ändring av nuvarande situation när det gäller distribution av motorfordon. Denna brist beror å ena sidan på de konkurrensproblem som homogeniteten i distributionssystemen medför, och å andra sidan på det faktum att särskilda bestämmelser krävs för att behandla de problem som kommissionen kunnat konstatera i utvärderingsrapporten.

6. Kommissionen får besluta att förordning (EG) nr 2790/1999 inte skall tillämpas om tillgången till en förutbestämd marknad eller konkurrensen på den marknaden i väsentlig utsträckning begränsas av de kumulativa effekterna(4) från parallella nätverk av liknande vertikala avtal och om dessa täcker över 50 % av en relevant marknad och utövas av konkurrerande leverantörer eller köpare. I riktlinjerna för vertikala begränsningar anges klart att betydande konkurrensbegränsande problem kan uppträda då det selektiva distributionssystemets marknadstäckning överstiger 50 % och då de fem största leverantörernas (CR5) samlade marknadsandelar också överstiger 50 % och då leverantörerna tillämpar kvantitativa urvalskriterier som direkt begränsar antalet auktoriserade återförsäljare. Sådana nätverk av selektiva distributionssystem kan resultera i en betydande förlust av konkurrens mellan märkena och till en eventuell utestängning av mer effektiva distributörer, vilket därmed begränsar distributionen till nackdel för slutkonsumenterna och ökar risken för hemlig samverkan mellan de största leverantörerna.

7. Nya bilar av alla märken i varje medlemsstat säljs för närvarande genom liknande nätverk av auktoriserade återförsäljare som kombinerar exklusivitet och selektivitet (kvalitativ och kvantitativ) och andra vertikala begränsningar. De kumulativa effekter som därmed uppstår täcker betydligt mer än 50 % av den relevanta marknaden (i själva verket nästan 100 %) och de fem största leverantörernas (CR5) samlade marknadsandel överstiger också 50 %. Sådana trösklar överskrids inom EG som helhet och i alla medlemsstater.

8. Ytterligare ett problem som påverkar försäljningen och garantiservicemarknaden är att förordning (EG) nr 2790/1999 omfattar vertikala begränsningar med marknadsandelar på högst 30 %. På grundval av alla möjliga marknadsdefinitioner som kan anses vara rimliga är det troligt att vissa tillverkares distributionsnätverk överstiger tröskeln på 30 %, liksom deras verksamheter på marknaderna för garantiservice och reparationer. Dessa marknader utgörs sannolikt av märkesspecifika marknader där biltillverkarna har höga marknadsandelar, särskilt med tanke på det faktum att bilarna under den period som tillverkarnas garantier gäller nästan uteslutande får service av en auktoriserad återförsäljare. Större delen av försäljnings- och reparationsnätverken på den gemensamma marknaden omfattas därför inte av förordning (EG) nr 2790/1999.

9. När det gäller konkurrensen mellan märken hos en återförsäljare (flermärkesförsäljning) skulle tillämpningen av förordning (EG) nr 2790/1999 på bilsektorn medföra ett steg tillbaka jämfört med förordning (EG) nr 1475/95, eftersom en konkurrensklausul, t.ex. skyldigheten att inte sälja mer än 20 % av fordonen från en annan tillverkare, är tillåten under en period på fem år, efter vilken den måste omförhandlas. Om återförsäljaren använder lokaler som ägs eller hyrs av tillverkaren är inte konkurrensklausulen tidsmässigt begränsad. Enligt förordning (EG) nr 1475/95 tillåts fullständig flermärkesförsäljning på villkor att den genomförs av skilda rättsliga enheter, skild ledning och skilda försäljningslokaler.

10. Förordning (EG) nr 2790/1999 innehåller inte den så kallade tillgänglighetsklausulen som ger återförsäljarna möjlighet att beställa en bil för försäljning till en utländsk konsument som önskar köpa en bil utomlands som har identiska specifikationer som samma modell som säljs i deras eget land (vilket till exempel många brittiska konsumenter gör när de beställer en högerstyrd bil på det europeiska fastlandet). Denna klausul är dock ett viktigt inslag för att nå målet om den inre marknaden för distribution av motorfordon.

11. Dessutom förefaller inte de regler som anges i förordning (EG) nr 2790/1999 för att skydda konkurrensen på garantiservicemarknaden vara lämpliga. Det bör påpekas att medan 40 % av de totala kostnaderna för att äga en personbil hänför sig till inköpet, kan 40 % hänföras till den garantiservice som genomförs av officiella reparatörer och oberoende reparatörer (resten utgörs av finansierings- och försäkringskostnader). Båda verksamheterna är därför lika relevanta för konsumenterna. För närvarande verkar problemet med tillgång till teknisk information och eventuella konkurrensbegränsande effekter vid utövandet av immateriella rättigheter vara allvarligare inom denna sektor, särskilt med tanke på den tekniska komplexiteten och på de stora skillnaderna på de elektroniska systemen i motorfordonen. I förordning (EG) nr 2790/1999 säkerställs inte heller att reservdelsleverantörerna får sälja sina reservdelar till återförsäljare. Det skulle göra det möjligt för återförsäljare att erbjuda konsumenterna en valmöjlighet mellan olika reservdelar.

12. Under dessa förhållanden och på grundval av den strategi som beskrivs i kommissionens riktlinjer om vertikala begränsningar(5) krävs att strängare regler införs. I utkastet till gruppundantag införlivas merparten av innehållet i förordning (EG) nr 2790/1999, alltmedan strängare regler föreskrivs.

(1) "Car Price Differentials in the European Union, an economic analysis", Prof. Verboven och Degryse.

(2) "The sales-service link", Autopolis.

(3) Närmare uppgifter om dessa ärenden finns på GD Konkurrens hemsida på Internet.

(4) Tillkännagivande från kommissionen - Riktlinjer för vertikala begränsningar (EGT C 291, 13.10.2000, s. 1, punkt 119 (7).

(5) Se t.ex. punkterna 73 och 81 i kommissionens riktlinjer för vertikala begränsningar.