Förslag till RÅDETS BESLUT om ändring av rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Enligt artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen [1] får, med hänsyn till de särskilda svårigheterna i dessa departement, befrielse från sjötullen helt eller delvis beviljas för den lokala produktionen under en period av högst tio år räknat från och med tullens införande. Denna period löper ut den 31 december 2002, eftersom tullen infördes den 1 januari 1993, i enlighet med lag nr 92-676 av den 17 juli 1992 [2] avseende införlivandet i den franska lagstiftningen av rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989.

[1] EGT L 399, 30.12.1989, s. 46.

[2] Frankrikes officiella tidning, 19.7.2002, s. 9697.

2. Artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som är i kraft sedan den 1 maj 1999, ersätter artikel 227.2 vilken låg till grund för rådets beslut från 1989. Den utgör den rättsliga ramen för Europeiska unionens yttersta randområden och innebär att åtgärder kan vidtas för att lindra dessa områdens bestående nackdelar. Kommissionen antog den 14 mars 2000 en rapport om åtgärder för genomförande av artikel 299.2 i EG-fördraget i Europeiska unionens yttersta randområden [3]. Av denna rapport framgår det att det enligt artikel 299.2 får vidtas särskilda åtgärder till förmån för de yttersta randområdena förutsatt att de kan motiveras med hänsyn till dessa områdens nackdelar. Dessutom bör framtida åtgärder på skatteområdet i de yttersta randområdena övervägas på grundval av väl underbyggda ansökningar från de berörda medlemsstaterna.

[3] KOM(2000) 147 slutlig.

3. I enlighet med artikel 3 i rådets beslut 89/688/EEG [4] lade kommissionen också den 24 november 1999 fram en rapport för rådet, i vilken det görs en utvärdering av gemenskapens sjötullsystem sedan det trädde i kraft. Kommissionen konstaterar att Frankrikes fyra utomeuropeiska departement på grund av sin avlägsna belägenhet i unionens yttersta randområden befinner sig i en speciell ekonomisk och social situation som är mycket ömtåligare än i resten av Europeiska unionen. Kommissionen understryker betydelsen av sjötullen och befrielsen därifrån till förmån för den lokala produktionen i följande avseenden: Genom sjötullen ges de lokala förvaltningarna möjligheter att hjälpa utsatta verksamhetssektorer att klara sig under svåra ekonomiska omständigheter och erbjuds de lokala förvaltningarna resurser som innebär att de, som ett komplement till gemenskapspolitiken på dessa områden, kan stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i de enskilda regionerna samt upprätthålla utbildning och hälso- och sjukvård på en viss nivå. I sin rapport erinrar kommissionen emellertid om de kriterier som Europeiska gemenskapernas domstol fastställt beträffande befrielse från sjötullen, enligt vilka denna befrielse skall vara nödvändig, proportionell och noggrant fastställd.

[4] KOM(1999) 621 slutlig.

4. Den 12 mars 2002 lämnade Frankrike till kommissionen in en väl underbyggd ansökan om en förlängning med tio år av systemet med befrielse från sjötullen.

5. Kommissionen har granskat ansökan och anser att det är nödvändigt att precisera innehållet i den befrielse som tillämpas när den nuvarande ordningen upphör att gälla. Det är absolut nödvändigt att fastställa framtida befrielser så att det kan göras en utvärdering av huruvida dessa är proportionella och nödvändiga. Det är också nödvändigt för att det skall kunna göras en utvärdering av det villkor som fastställs i artikel 299.2 i EG-fördraget enligt vilken de åtgärder som antas i enlighet med denna bestämmelse inte får undergräva integriteten och sammanhanget hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken. Innan en ordning på lång sikt kan utarbetas måste de franska myndigheterna lämna ytterligare upplysningar och kommissionen göra en utvärdering.

6. Dessa omständigheter får emellertid inte leda till störningar i den kontinuitet som är nödvändig när det gäller de särskilda skatteregler som gäller i de utomeuropeiska departementen. Det bekräftas generellt att de franska utomeuropeiska departementen fortfarande präglas av en betydande strukturell eftersläpning i utvecklingshänseende. De faktorer och företeelser som förvärrar eftersläpningen och deras sammanlagda verkan hämmar allvarligt den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa departement. Eftersläpningen avspeglar sig i den genomsnittliga BNP-nivån, vilken fortfarande är lägre än 50 % av genomsnittet inom gemenskapen, och den bestående arbetslösheten, som hör till de största i Europeiska unionen, bland en befolkning som till övervägande del är mycket ung. Dessa indikatorer bekräftar att de bestående nackdelar, som erkänns i artikel 299.2 i EG-fördraget, fortsätter att i hög grad hämma utvecklingen i dessa departement och gör det befogat att de åtgärder som bidrar till att kompensera dessa nackdelar bibehålls.

7. En kompensation för dessa nackdelar innebär bl.a. att den lokala produktionen måste kunna upprätthållas och dessutom utvecklas. Likväl kan det konstateras att dessa regioners avlägsna belägenhet och isolering i förhållande till deras utländska leverantörer och avsättningsmöjligheter fördyrar den lokala produktionen. Den bräckliga ekonomiska strukturen försvagas dessutom ytterligare genom att marknaderna till sitt omfång är mycket begränsade och att företagen är små samt att produktionen är föga diversifierad. Det kan även konstateras att avkastningen är lägre än den genomsnittliga avkastningen i de övriga franska departementen på grund av svårigheter som har att göra med utrustningen inom industrin och yrkeskunnandet bland arbetskraften. Den regionala miljön i dessa departement bidrar dessutom till att företagens konkurrenskraft blir mera sårbar genom att de geografiskt är belägna i områden som befinner sig i utveckling och som är föga solventa men mycket konkurrenskraftiga i fråga om produktionskostnader och tämligen slutna i fråga om import.

8. Befrielserna från sjötullen är en del av åtgärderna till stöd för den lokala produktionen. Man bör således sörja för att dessa bibehålls, vilket understryks i den ovan nämnda rapporten från kommissionen av den 14 mars 2000, i Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2000 [5] och helt nyligen i punkt 59 i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Sevilla den 22-23 juni 2002.

[5] EGT C 197 du 12.7.2001, s.197.

9. Sammanfattningsvis bör således effekterna av artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG om att bevilja befrielse från sjötullen för den lokala produktionen i de franska utomeuropeiska departementen tillfälligt förlängas med en kort period av ett år från och med den 1 januari 2003. Det bör erinras om att bestämmelserna i detta beslut skall tillämpas utan att det påverkar en eventuell tillämpning av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget.

Kommentarer till artiklarna.

Artikel 1

Genom denna bestämmelse förlängs den period som fastställs i rådets beslut 89/688/EEG, under vilken befrielse från sjötullen får beviljas för den lokala produktionen i de franska utomeuropeiska departementen, med en kort period av ett år.

Artikel 2

I denna bestämmelse fastställs det datum när beslutet skall börja tillämpas. För att undvika avbrott fastställs datumet till den 1 januari 2003.

Artikel 3

I denna bestämmelse fastställs mottagaren av rättsakten.

2002/0209 (CNS)

Förslag till RÅDETS BESLUT om ändring av rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 299.2 andra stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [6],

[6] EGT C ..., ..., s. ...

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [7], och

[7] EGT C ..., ..., s. ...

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen får, med hänsyn till de särskilda svårigheterna i dessa departement, befrielse från sjötullen helt eller delvis beviljas för den lokala produktionen under en period av högst tio år räknat från och med tullens införande. Denna period löper ut den 31 december 2002, eftersom tullen infördes den 1 januari 1993, i enlighet med fransk lag av den 17 juli 1992.

(2) Enligt artikel 3 i rådets beslut 89/688/EEG skulle kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av systemet för att dess effekter och det eventuella behovet av att bibehålla möjligheten till befrielse skulle kunna bedömas. I denna rapport som lades fram för rådet den 24 november 1999 [8] konstaterar kommissionen att Frankrikes fyra utomeuropeiska departement i sin egenskap av yttersta randområden befinner sig i en speciell ekonomisk och social situation som är mycket ömtåligare än i resten av gemenskapen och den understryker hur viktig sjötullen och befrielsen från denna till förmån för den lokala produktionen är för den socioekonomiska utvecklingen i dessa regioner.

[8] KOM(1999) 621 slutlig.

(3) Enligt kommissionens rapport av den 14 mars 2000 om åtgärder för genomförande av artikel 299.2 i fördraget [9] bör denna artikel, som i kraft av Amsterdamfördraget ändrar och ersätter artikel 227, tillämpas inom ramen för ett partnerskap med de berörda medlemsstaterna på grundval av väl underbyggda ansökningar som dessa lämnat in.

[9] KOM(2000) 147 slutlig.

(4) Frankrike lämnade den 12 mars 2002 till kommissionen in en väl underbyggd ansökan om förlängning med tio år av systemet med befrielse från sjötullen.

(5) Kommissionen har granskat ansökan och anser att det är nödvändigt att precisera innehållet i de befrielser som tillämpas när den nuvarande ordningen upphör att gälla. Innan en ordning på lång sikt kan utarbetas måste de franska myndigheterna lämna ytterligare upplysningar och kommissionen göra en utvärdering.

(6) Dessa omständigheter får emellertid inte leda till störningar i den kontinuitet som är nödvändig när det gäller de särskilda skatteregler som gäller i de utomeuropeiska departementen.

(7) Det bekräftas generellt att de franska utomeuropeiska departementen fortfarande präglas av en betydande strukturell eftersläpning i utvecklingshänseende. De faktorer och företeelser som förvärrar eftersläpningen och deras sammanlagda verkan hämmar allvarligt den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa departement. Eftersläpningen avspeglar sig i den genomsnittliga BNP-nivån, vilken fortfarande är lägre än 50 % av genomsnittet inom gemenskapen, och den bestående arbetslösheten, som hör till de största i Europeiska unionen, bland en befolkning som till övervägande del är mycket ung. Dessa indikatorer bekräftar att de bestående nackdelar, som erkänns i artikel 299.2 i EG-fördraget, fortsätter att i hög grad hämma utvecklingen i dessa departement och gör det befogat att de åtgärder som bidrar till att kompensera dessa nackdelar bibehålls.

(8) En kompensation för dessa nackdelar innebär bl.a. att den lokala produktionen måste kunna upprätthållas och dessutom utvecklas. Likväl kan det konstateras att dessa regioners avlägsna belägenhet och isolering i förhållande till deras utländska leverantörer och avsättningsmöjligheter fördyrar den lokala produktionen. Den bräckliga ekonomiska strukturen försvagas dessutom ytterligare genom att marknaderna till sitt omfång är mycket begränsade och att företagen är små samt att produktionen är föga diversifierad. Det kan även konstateras att avkastningen är lägre än den genomsnittliga avkastningen i de övriga franska departementen på grund av svårigheter som har att göra med utrustningen inom industrin och yrkeskunnandet bland arbetskraften. Den regionala miljön i dessa departement bidrar dessutom till att företagens konkurrenskraft blir mera sårbar genom att de geografiskt är belägna i områden som befinner sig i utveckling och som är föga solventa men mycket konkurrenskraftiga i fråga om produktionskostnader och tämligen slutna i fråga om import.

(9) Befrielse från sjötullen är en del av åtgärderna till stöd för den lokala produktionen. Man bör således sörja för att dessa bibehålls.

(10) Av ovan angivna skäl bör beslut 89/688/EEG förlängas med en kort period.

(11) Beslut 89/688/EEG bör därför ändras i enlighet därmed.

(12) Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG skall frasen "för en period av högst tio år" ersättas med frasen "för en period av högst elva år".

Artikel 2

Detta beslut skall tillämpas från och med den 1 januari 2003.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

>Plats för tabell>