Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

BAKGRUND

I linje med de strategiska målen i kommissionens vitbok om transportpolitiken [1] är syftet med detta förslag till en förordning från Europaparlamentet och rådet att minska miljöpåverkan från skadliga antifoulingfärger på fartyg.

[1] I vitboken [KOM(2001) 370, 12.9.2001] lyfts bland annat fram att ett modernt transportsystem måste vara hållbart ur såväl ekonomisk och social synpunkt som ur miljösynpunkt.

Fartyg kan framföras snabbare och förbrukar mindre bränsle, om skråven är släta och rena från påväxt av organismer som skeppsmask, alger och blötdjur. Fartygen behandlas därför med antifoulingsystem. Under 1960-talet tog den kemiska industrin fram verksamma och kostnadseffektiva antifoulingfärger med metalliska föreningar, bland annat den tennorganiska föreningen tributyltenn (TBT). I början av 1970-talet var de flesta havsgående fartyg målade med TBT-bottenfärg.

Under det sena 1980-talet ökade medvetenheten om de tennorganiska föreningarnas skadliga miljöpåverkan. Vetenskapliga studier visar att tennorganiska föreningar, och särskilt TBT, som används som antifoulingsystem på fartyg, utgör ett stort hot mot ekologiskt och ekonomiskt betydelsefulla havsorganismer [2].

[2] Det har visat sig att tennorganiska föreningar har toxiska och hormonstörande egenskaper i havsorganismer.

Redan i december 1989 beslöt gemenskapen att inom sitt territorium förbjuda försäljningen av tennorganiska föreningar som används som biocider avsedda att förhindra beväxning av båtskrov under 25 meters längd [3]. Även Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) insåg riskerna och rekommenderade regeringarna att vidta åtgärder för att få bort antifoulingfärger innehållande TBT.

[3] Rådets direktiv 89/677/EEG av den 21 december 1989 om ändring för åttonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar), EGT L 398, 30.12.1989, s. 24.

Efter påtryckningar från miljögrupper vann under 1990-talet tanken på ett allmänt TBT-förbud allt mer terräng, och den kemiska industrin började utveckla alternativa antifoulingsystem.

I november 1999 krävde IMO-församlingen ett internationellt förbud mot påmålning av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem på fartyg från och med den 1 januari 2003, och ett totalförbud mot förekomsten av sådana tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2008 [4]. För att uppnå detta mål beslöt IMO att utarbeta en juridiskt bindande, internationell konvention. Mot denna bakgrund bestämde sig gemenskapen att avvakta resultaten från IMO:s överläggningar innan man själv fattade beslut om att utöka TBT-försäljningsförbudet till att omfatta alla fartyg [5].

[4] IMO-resolution A.895(21) antagen den 25 november 1999.

[5] Kommissionens direktiv 1999/51/EG av den 26 maj 1999 om anpassning till tekniska framsteg för femte gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (tenn, pentaklorfenol och kadmium), EGT L 142, 5.6.1999, s. 22.

Efter en fem dagar lång diplomatkonferens antog IMO den 5 oktober 2001 en konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen).

På konferensen hade medlemsstaterna och kommissionen ett nära samarbete i linje med rådets riktlinjer [6].

[6] Rådets slutsatser av den 12 februari 2001 om slutförhandlingarna om den internationella konventionen om kontroll av skadliga antifoulingsystem.

Genom den nya IMO-konventionen förbjuds användningen av skadliga tennorganiska föreningar på fartyg och upprättas en mekanism som skall förhindra eventuell framtida användning av andra skadliga ämnen i antifoulingsystem.

Den nya konventionen har varit öppen för undertecknande sedan den 1 februari 2002. Den träder i kraft tolv månader efter det att den ratificerats av 25 stater som står för 25 % av världshandelsflottans tonnage.

En sammanfattning av de viktigaste bestämmelserna i konventionen återfinns i bilaga A.

I sina riktlinjer för förhandlingarna om AFS-konventionen krävde rådet också att kommissionen vid behov skulle vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa ett totalförbud mot TBT på fartyg i hela gemenskapen och angränsande hav från och med de tidpunkter som rekommenderas i IMO-resolution A.895(21).

Inför diplomatkonferensen satte gemenskapen upp tre huvudmål för den nya AFS-konventionen:

- Fastställande av tidpunkter för förbud mot TBT för att ge både sjöfartsnäringen och den kemiska industrin klara besked.

- Införande av "försiktighetsprincipen" i betydelsen "brist på säkra vetenskapliga bevis" i konventionens artiklar.

- Antagande av en lämplig mekanism för ikraftträdandet [7].

[7] MARPOL-konventionens villkor för ikraftträdande (15 stater som står för minst 50 % av världsflottans tonnage) ansågs vara olämpliga. Praktiken visar att det med dessa villkor kan ta över sex år innan konventionen träder i kraft.

Efter att ha granskat diplomatkonferensens resultat, särskilt i ljuset av de tre huvudmålen, välkomnade rådet [8] och kommissionen IMO:s framgångar.

[8] Rådet (miljö) noterade vid sitt möte den 21 oktober 2001 AFS-konferensens positiva resultat, som meddelats av det belgiska ordförandeskapet.

Det viktigaste som medlemsstaterna förväntas och är skyldiga att göra som en uppföljning av AFS-konferensen är att så snart som möjligt underteckna och ratificera AFS-konventionen.

Med beaktande av rådets ovannämnda krav anser kommissionen att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att

- ge medlemsstaterna bästa möjliga förutsättningar att ratificera AFS-konventionen, undanröja eventuella hinder mot en skyndsam ratificering och därmed bidra till att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt,

- se till att AFS-konventionens viktigaste mål uppnås på gemenskapsnivå, dvs. förbudet mot påmålning av tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2003 och ett totalförbud mot förekomsten av sådana tennorganiska föreningar från och med den 1 januari 2008.

Kommissionen

- rekommenderar därför medlemsstaterna att så snart som möjligt underteckna och ratificera AFS-konventionen,

- kommer därför att anta kommissionens direktiv .../../EG om anpassning till tekniska framsteg för nionde gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (tennorganiska föreningar),

- uppmanar därför Europaparlamentet och rådet att före slutet av 2002 anta denna förordning om förbud mot påmålning av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem på fartyg under en medlemsstats flagg från och med den 1 januari 2003 och ett totalförbud mot aktiva tennorganiska föreningar på fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar från och med den 1 januari 2008, oberoende av när konventionen träder i kraft.

Det bör särskilt påpekas att kommissionen i förordningen inte vill upprepa AFS-konventionen, som handlar om mycket mer än bara ett förbud mot tennorganiska föreningar.

I AFS-konventionen förbjuds användningen av alla slags skadliga tennorganiska föreningar i antifoulingfärger för fartyg. Förbudet gäller för närvarande bara tennorganiska föreningar, men i konventionen upprättas med hjälp av försiktighetsprincipen en mekanism som skall förhindra eventuell framtida användning av andra skadliga ämnen i antifoulingsystem. När AFS-konventionen väl har trätt i kraft, kommer man att ta upp frågan om framtida förbud mot användningen av andra skadliga antifoulingsystem.

Kommissionens tillvägagångssätt styrs av resolution nr 1 från den internationella konferensen om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg [9].

[9] Dok. IMO AFS/CONF/25 av den 8 oktober 2001.

Konferensen banade i sin resolution visserligen väg för framtida förbud mot påmålning med tennorganiska föreningar men var samtidigt medveten om att konventionen eventuellt inte skulle hinna träda i kraft fram till den 1 januari 2003. Konferensens önskan var att tennorganiska föreningar i praktiken inte längre skulle användas inom sjöfarten från och med den 1 januari 2003. IMO-medlemsstaterna uppmanades därför att så snabbt som möjligt följa bestämmelserna i konventionen. Samtidigt uppmanades industrin att avstå från att saluföra, sälja och använda tennorganiska föreningar från och med den 1 januari 2003.

BEHOVET AV EN FÖRORDNING

- Eftersom gemenskapen inte är avtalsslutande part till AFS-konventionen, ankommer det helt på medlemsstaterna att ratificera den. Erfarenheten visar att en ratificering kan bli tungrodd och inte alltid hinner avslutas inom snäva tidsramar.

- Även om viljan finns, tror kommissionen att endast ett fåtal stater kommer att hinna ratificera AFS-konventionen före den 1 januari 2003. Ett realistiskt antagande är att AFS-konventionen kommer att träda i kraft flera år senare.

- Om en medlemsstat inte hinner ratificera konventionen före den 1 januari 2003, kan ratificeringen dessutom komma att hindras av att den nationella lagstiftningen eventuellt inte tillåter någon retroaktiv tillämpning av den tidsgräns som föreskrivs i konventionen, dvs. den 1 januari 2003. Man bör därför hjälpa medlemsstaterna att undanröja sådana svårigheter.

- Det är möjligt att en medlemsstat vidtar nationella åtgärder av annan räckvidd och med annat tillämpningsdatum i enlighet med AFS-konferensens resolution nr 1. Ett icke-harmoniserat införande av TBT-förbud i gemenskapen skulle skada sjöfarten och lätt leda till en snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Man bör därför se till att förbudet införs samtidigt i hela gemenskapen.

- Till sist bör det påpekas att syftet med och resultaten av ändringen av rådets direktiv 76/769/EG, i fråga om användning och utsläppande på marknaden av TBT-färger, varken påverkar TBT-målade fartyg utanför gemenskapen eller fartyg under tredje lands flagg. Det är därför nödvändigt att utvidga förbudet mot TBT från och med den 1 januari 2003.

Kommissionen föreslår därför att det införs ett förbud mot tennorganiska föreningar

- för alla fartyg under en medlemsstats flagg från och med den 1 januari 2003, och

- för alla fartyg, oberoende av flagg, som anlöper en gemenskapshamn från och med den 1 januari 2008,

genom en förordning från Europaparlamentet och rådet, som bör träda i kraft före den 1 januari 2003.

HUVUDPRINCIPERNA I FÖRSLAGET

- Ingen upprepning av AFS-konventionen

Det är viktigt att påpeka att alla medlemsstater har uttryckt sin belåtenhet över AFS-konferensens resultat. Man kan därför utgå från att alla medlemsstater kommer att ratificera och genomföra AFS-konventionen.

Kommissionen förväntar sig att AFS-konventionen träder i kraft före den 1 januari 2008. Detta antagande bygger på IMO-församlingens globala åtaganden 1999, den förbättrade mekanismen för AFS-konventionens ikraftträdande och AFS-konferensens resolution nr 1. Trots detta får det inom gemenskapen inte råda någon osäkerhet om att det från och med den dagen kommer att råda totalförbud mot TBT.

Kommissionen har därför avstått från att lägga fram förslag om gemenskapslagstiftning, eftersom det hade inneburit en onödig upprepning av de genomförandebestämmelser som medlemsstaterna måste anta som avtalsslutande parter till AFS-konventionen. Man får inte heller bortse från att vissa medlemsstater och tredje länder redan är parter till konventionen. Att genom förordningen införa ett annat besiktnings- och certifieringssystem än det i AFS-konventionen skulle därför motverka sitt eget syfte. Kommissionen anser dessutom att efterlevnaden av TBT-förbudet för fartyg lämpligast kontrolleras med hjälp av det system som fastställs i rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om hamnstatskontroll. Det direktivet kan dock endast tillämpas efter det att AFS-konventionen har trätt i kraft, vilket är huvudskälet till att man under övergångsperioden inte kan förbjuda fartyg under tredje lands flagg att använda skadliga TBT-färger. Förordningen bör därför ses som ett incitament till en skyndsam ratificering av AFS-konventionen.

- Förbudets omfattning

AFS-konventionen är utformad som en ramkonvention. När den väl trätt i kraft skall konventionen göra det lättare att, med beaktande av försiktighetsprincipen, upprätta en förteckning över alla skadliga antifoulingsystem för fartyg. För närvarande gäller konventionen bara sådana tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem. Med tanke på de speciella förfaranden som krävs för att man skall kunna utöka förteckningen med andra skadliga antifoulingsystem anser kommissionen att förordningen kan och bör begränsas till tennorganiska föreningar. I AFS-konventionen tar man också upp hantering och behandling av avfall från borttagna antifoulingfärger.

- Lika villkor för sjöfarten

När AFS-konventionen antogs förklarade sig alla berörda regeringar beredda att sluta använda skadliga tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2003 och påkallade därför särskilda åtgärder på regeringarnas respektive industrins behörighetsområde.

Kommissionen avstår därför, som svar på denna uppmaning och i enlighet med internationell rätt, från att låta förbudet mot TBT-färger gälla alla fartyg som anlöper gemenskapens hamnar. Man bör också tänka på att det för många tredje länder, som inte gynnas av någon överstatlig reglering, kan bli svårt att från och med den 1 januari 2003 införa ett TBT-förbud för sina fartyg [10]. Kommissionen föreslår därför att man fram till AFS-konventionens ikraftträdande undantar fartyg som inte för EG-flagg från förbudet mot TBT-färg.

[10] Det bör i detta sammanhang påpekas att EU:s hamnar under 2001 anlöptes av 15 875 enskilda fartyg på 500 bruttoton eller mer (uppgift från LMIS). Av dessa förde 4 503 (28,36 %) EU-flagg.

Eventuella konkurrensnackdelar för både EU-redare [11] och EU-varv [12], som från och med den 1 januari 2003 skulle omfattas av det föreslagna förbudet, kan undvikas genom frivilliga åtaganden inom respektive yrkesorganisation (Internationella sjöfartskammaren ICS och sammanslutningar av skeppsbyggare och reparationsvarv).

[11] Det är ur praktisk synpunkt tveksamt huruvida det för en redare verkligen skulle löna sig att byta flagg med vetskapen att AFS-konventionen kommer att träda i kraft bara några år senare och att den 1 januari 2008 som dag för totalförbudet mot TBT inte kommer att ändras. Man får inte heller glömma bort trycket på industrin, som i AFS-konferensens resolution nr 1 uppmanas införa förbudet från och med den 1 januari 2003.

[12] Det bör påpekas att varv i gemenskapen enligt direktiv 76/769/EG redan nu har sämre konkurrensvillkor än varv utanför gemenskapen.

Kommissionen välkomnar att sjöfartsnäringen så snabbt ställt sig bakom förbudet mot TBT från och med den 1 januari 2003. Man bör särskilt nämna ICS uttryckliga rekommendationer. Omedelbart efter AFS-konferensen påpekade ICS följande: Huruvida konventionen träder i kraft den 1 januari 2003 eller inte är kanske en något akademisk fråga, eftersom det bör anses vara fastlagt att den 1 januari 2003 respektive den 1 januari 2008 skall gälla för alla internationella handelsfartyg. När det gäller TBT-förbudets sjöfartsaspekter utgår kommissionen därför från denna ekonomiska verklighet.

Gemenskapen kan inte påverka ratificeringsprocessen. Det finns dessutom inga rättsliga garantier för att det förbud som är tänkt att gälla från och med den 1 januari 2008, och som allmänt accepterats, verkligen blir tillämpligt den dagen. Den internationella sjöfartsnäringen måste kunna planera sitt fartygsunderhåll och behöver därför tydliga och snara besked om eventuella nya miljövillkor för anlöpandet av hamnar i gemenskapen. Av denna anledning införs ett totalförbud mot tennorganiska föreningar i EG-lagstiftningen.

- Snarast möjliga ratificering av AFS-konventionen i flaggstaterna

Man bör ytterligare främja frivilliga åtaganden av flaggstaterna i enlighet med AFS-konferensens resolution nr 1 [13]. Den väg som gemenskapen valt genom att föreslå denna förordning torde även gynna andra flaggstater. Man bör särskilt uppmärksamma de länder som ansökt om medlemskap i Europeiska unionen. Enligt anslutningsvillkoren blir de bundna av förordningen så snart de ansluter sig till gemenskapen.

[13] Japan och Nya Zeeland har redan förbjudit användningen av TBT-färger på sina fartyg.

De flaggstater, och särskilt de internationella register, som har förbjudit användningen av TBT-färg på sina fartyg, har ett ekonomiskt intresse av att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt och sörjer för samma konkurrensvillkor världen över. För flaggstaterna kommer denna förordning därför att bli ytterligare en drivfjäder att ratificera AFS-konventionen.

Det bör mot denna bakgrund påminnas om att Cypern, Malta och de baltiska staterna tillsammans står för 10 % av världens bruttotonnage. EES-länderna (de 15 EU-medlemsstaterna plus Norge och Island) och de 13 kandidatländerna, tillsammans 30 länder, står dessutom för inte mindre än 30,91 % av världens bruttotonnage.

Konventionen kan komma att träda i kraft 2004-2005, om man antar att alla medlemsstater uppfyller sitt politiska åtagande att ratificera AFS-konventionen under 2002-2003 och att kandidatländerna och en rad tredje länder med samma avsikter (Japan, USA) också gör det. Men hänsyn till målet med ett totalförbud mot tennorganiska föreningar senast 2005 kommer kommissionen att bevaka de framsteg som görs när det gäller AFS-konventionens ikraftträdande och dess tillämpning på fartyg under tredje lands flagg i Europeiska unionens farvatten.

- Rättsliga överväganden

Kommissionen anser att man varken bör införliva AFS-konventionens huvudbestämmelser (artiklarna 3-5) med förordningen eller hänvisa till dem. På så sätt undviker man osäkerhet och feltolkningar, eftersom konventionen [14] ännu inte har trätt i kraft, och stör inte ratificeringsprocessen, som skall vara så kort som möjligt.

[14] Som har alla medlemsstaters fulla stöd.

Ett totalförbud (för alla fartyg, oberoende av flagg) mot användningen av TBT på fartyg som anlöper en gemenskapshamn från och med den 1 januari 2003 skulle inte vara förenligt med AFS-konventionen.

Kommissionen föreslår att man som rättslig grund för förordningen anger artikel 80.2 i EG-fördraget. KOMMENTARER TILL ARTIKLARNA

Artikel 1

I denna artikel definieras förordningens syfte.

Artikel 2

I denna artikel definieras förordningens nyckelbegrepp. De flesta begrepp bygger på IMO:s AFS-konvention.

Artikel 3

I denna artikel definieras förordningens räckvidd. I artikeln räknas de fartyg upp som omfattas av förordningen. Tanken är att förordningen från och med den 1 januari 2008 skall gälla alla fartyg som anlöper en gemenskapshamn oberoende av vilket lands flagg de för. Dessutom innehåller artikeln särskilda bestämmelser som krävs för genomförandet av AFS-konferensens resolution nr 1 och som bara gäller fartyg under en medlemsstats flagg. För att förordningen liksom AFS-konventionen även skall omfatta offshoreplattformar nämns även fartyg "som framförs under en medlemsstats överinseende".

Förordningen är inte tillämplig på örlogsfartyg eller andra statliga fartyg, eftersom underhållet av sådana fartyg redan omfattas av AFS-konventionen. Sådana fartyg omfattas därför inte av förordningen, som i första hand gäller övergångsperioden.

AFS-konventionen gäller också fartyg som tas in på skeppsvarv. I förordningen tas detta fall inte upp, eftersom det ändrade direktivet 76/769/EEG kommer att omfatta sådana fartyg.

Artikel 4

Genom denna artikel införs förbudet mot påmålning av tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2003. Under tiden fram till AFS-konventionens ikraftträdande undantas fartyg under tredje lands flagg från denna artikel.

Artikel 5

Punkt 1 gäller fartyg som från ett tredje lands register överförs till ett EG-register den 1 januari 2003 eller senare och som därefter behandlas med ett nytt antifoulingsystem . Inte heller sådana fartyg får man efter den 1 januari 2003 måla med antifoulingfärger innehållande aktiva tennorganiska föreningar. Detta kommer att uppmuntra tredje lands redare, och även gemenskapsredare som registrerat sina fartyg i ett internationellt register, att följa ICS-rekommendationerna och därmed utgå från den 1 januari 2003 som tillämpningsdatum. På så sätt kan redarna i fråga säkra fartygens marknadsvärde vid en eventuell överföring till ett EG-register.

Även punkt 2 skall fungera som drivfjäder för redarna. I och med att de vet att ett totalförbud mot tennorganiska föreningar under alla omständigheter införs i gemenskapen den 1 januari 2008, kan de nämligen i rimlig tid planera ommålningen av sina fartyg i en torrdocka.

Liksom i AFS-konventionen godkänns både sandblästring och påförande av en beläggning som metod för att neutralisera de tennorganiska föreningarnas skadliga påverkan.

Artikel 6

Punkt 1 riktar sig till medlemsstaterna och skall ge dem möjlighet att, utan hinder av AFS-konventionens ikraftträdande, införa ett lämpligt besiktnings- och certifieringssystem motsvarande det i AFS-konventionen.

Man måste besiktiga fartyg med 400 tons bruttodräktighet och däröver, oberoende av trafikens art. Enligt AFS-konventionen behöver man bara besiktiga fartyg i internationell trafik.

I enlighet med AFS-konventionen behöver fartyg under 400 tons bruttodräktighet som har en längd på 24 meter eller däröver bara medföra en försäkran om att de uppfyller bestämmelserna i förordningen. För att undvika en orimlig belastning av medlemsstaternas myndigheter innehåller förordningen inga särskilda besiktnings- eller certifieringsbestämmelser. Med hjälp av kommittéförfarandet är det dock möjligt att vid behov införa ett harmoniserat system i ett senare skede.

För fartyg under 24 meters längd, dvs. i första hand fritids- och fiskebåtar, finns det inga särskilda besiktnings- eller certifieringsbestämmelser. Sådana fartyg utgör en särskild grupp som i huvudsak framförs inom gemenskapen. Hela den gruppen omfattas av direktiv 76/769/EEG, med ändringar.

Punkt 2 gäller erkännandet av certifikat och dokument. De parter som redan följer reglerna i AFS-konventionen (medlemsstater och tredje land) får använda AFS-certifikat och AFS-försäkringar.

Punkt 3 är en säkerhetsklausul för det fall att konventionen inte hinner träda i kraft före den 1 januari 2007, vilket med säkerhet inte kommer att hända om alla europeiska länder ratificerar konventionen före 2005.

Artikel 7

När det gäller kontroll av certifikat hänvisas uttryckligen till direktivet om hamnstatskontroll, till de relevanta bestämmelserna i AFS-konventionen och till de riktlinjer som IMO kommer att utarbeta före slutet av 2002.

Denna artikel gäller kontroll av fartyg under EG-flagg under övergångsperioden. Eftersom räckvidden av direktiv 95/21/EG är kopplad till gällande internationella konventioner, kan det direktivet inte användas som rättslig grund för hamnstatskontroll enligt denna förordning. Medlemsstaterna bör därför tillämpa bestämmelser som är likvärdiga med dem i direktivet om hamnstatskontroll. Samma tillvägagångssätt har valts för fiskebåtar enligt direktiv 97/70/EG. Kommissionen rekommenderar emellertid medlemsstaterna att ta fram ett särskilt system inom ramen för Parissamförståndsavtalet och kommer följaktligen att stödja alla initiativ i den riktningen.

Kommissionen avser att ändra direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll för att införa AFS-konventionen som ett av direktivets instrument.

En säkerhetsklausul liknande den i artikel 6 gäller för det fall att konventionen inte hinner träda i kraft före den 1 januari 2007.

Artikel 8

Enligt denna artikel har kommissionen möjlighet att ändra bilagorna med iakttagande av mycket stränga regler.

Artikel 9

Genomförandeuppgifterna (föreskrivande förfarandet) i samband med artiklarna 6-8 skall enligt denna artikel utövas av den kommitté som tillsatts enligt artikel 12.1 i direktiv 93/75/EG.

Artikel 10

Enligt denna artikel skall kommissionen ett år efter förordningens ikraftträdande till Europaparlamentet och rådet rapportera om framstegen med AFS-konventionens ratificering och vid behov föreslå ändringar för att snabbare minska förekomsten av skadliga antifoulingföreningar i EU:s farvatten.

Artikel 11

Enligt denna artikel skall förordningen träda i kraft omgående för att man skall få ett effektivt förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2003.

Bilaga I

I denna bilaga fastställs minimikraven för ett korrekt genomförande av förordningen innan AFS-konventionen har trätt i kraft och införlivats med medlemsstaternas lagstiftning.

Den första delen gäller besiktning, den andra certifiering. Vissa fartyg uppfyller redan AFS-konventionens krav. Detta beror dels på att man i bilaga 1 till konventionen nämner den 1 januari 2003 som tillämpningsdatum, dels på att sjöfartsnäringen (ICS) ställt sig så positiv till att införa förbudet från och med den 1 januari 2003. I avvaktan på att konventionen skall träda i kraft har vissa länder redan gett ut ett myndighetscirkulär som bemyndigar klassificeringssällskap att på statens vägnar utfärda intyg om överensstämmelse i enlighet med AFS-konventionen. Kommissionen rekommenderar alla medlemsstater att göra samma sak och föreslår att man vid certifieringen beaktar positiva initiativ av detta slag.

Bilagorna II-III

Dessa bilagor innehåller lämpliga certifikat och lämplig dokumentation i överensstämmelse med AFS-konventionen.

2002/0149 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [15],

[15] EGT C, .., s. .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [16],

[16] EGT C, .., s. .

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [17],

[17] EGT C, .., s. .

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget,

och av följande skäl:

(1) Gemenskapen ser allvarligt på den skadliga miljöpåverkan från tennorganiska föreningar i antifoulingsystem på fartyg, särskilt från beläggningar innehållande tributyltenn (TBT).

(2) Den 5 oktober 2001 antogs i närvaro av medlemsstaterna en internationell konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen) vid en diplomatkonferens under Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) beskydd.

(3) AFS-konventionen är en ramkonvention med väldefinierade förfaranden som möjliggör förbud mot skadliga antifoulingsystem på fartyg med beaktande av försiktighetsprincipen i enlighet med Riodeklarationen om miljö och utveckling.

(4) Enligt AFS-konventionen är för närvarande bara påmålning av tennorganiska föreningar (TBT-beläggningar) på fartyg förbjuden.

(5) AFS-konventionens tillämpningsdatum är den 1 januari 2003 för förbudet mot påmålning av TBT-beläggningar på fartyg och den 1 januari 2008 för totalförbudet mot förekomsten av aktiva TBT-beläggningar på fartyg.

(6) AFS-konventionen träder i kraft 12 månader efter det att den ratificerats av minst 25 stater som står för minst 25 % av världshandelsflottans tonnage.

(7) Medlemsstaterna bör ratificera AFS-konventionen så snart som möjligt.

(8) Medlemsstaterna bör ges bästa möjliga förutsättningar för att skyndsamt kunna ratificera AFS-konventionen, och eventuella hinder mot denna ratificering bör undanröjas.

(9) Den internationella konferensen om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg uppmanar i sin resolution nr 1 dels IMO-medlemsstaterna att snarast möjligt enas om att följa konventionen, dels den berörda industrin att avstå från att saluföra, sälja och använda tennorganiska föreningar från och med den 1 januari 2003, eftersom man på konferensen insåg att AFS-konventionen eventuellt inte skulle hinna träda i kraft fram till den 1 januari 2003 och önskade att tennorganiska föreningar i praktiken inte längre skulle användas inom sjöfarten från och med den dagen.

(10) Kommissionen [har] som en direkt uppföljning av AFS-konferensen [antagit] kommissionens direktiv .../2002/EG om anpassning till tekniska framsteg för nionde gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG för att från och med den 1 januari 2003 förbjuda försäljningen av tennorganiska föreningar i antifoulingfärger för alla slags fartyg, oberoende av längd.

(11) Mot bakgrund av AFS-konferensens resolution nr 1 krävs ytterligare mått och steg för att man skall kunna genomföra åtgärder mot tennorganiska föreningar och därigenom säkerställa ett totalförbud mot TBT på fartyg i hela gemenskapen och angränsande hav från och med de tidpunkter som fastställs i AFS-konventionen.

(12) En förordning torde vara ett lämpligt rättsligt instrument, eftersom kraven i förordningen redan efter kort tid är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och på redarna och måste tillämpas enhetligt och vid samma tidpunkt i hela gemenskapen. Förordningen bör endast gälla förbud mot tennorganiska föreningar och inte upprepa AFS-konventionen.

(13) När det gäller totalförbud mot aktiva TBT-beläggningar får det inom gemenskapen inte råda någon osäkerhet. Den internationella sjöfartsnäringen måste kunna planera sitt fartygsunderhåll och bör därför tydligt och i tid göras uppmärksam på att fartyg med aktiv TBT-beläggning från och med den 1 januari 2008 inte längre tillåts anlöpa gemenskapens hamnar.

(14) För tredje land, särskilt om det inte gynnas av någon överstatlig reglering, kan det av rättstekniska skäl bli svårt att från och med den 1 januari 2003 lagstifta om ett TBT-förbud för sina fartyg. Under övergångsperioden mellan den 1 januari 2003 och dagen för AFS-konventionens ikraftträdande bör man därför undanta fartyg som inte för EG-flagg från förordningens förbud mot TBT-färg.

(15) De flaggstater som har förbjudit användningen av TBT-färg på sina fartyg har ett ekonomiskt intresse av att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt och sörjer för samma konkurrensvillkor världen över. Genom förbudet mot TBT-färg på alla fartyg under en medlemsstats flagg från och med den 1 januari 2003 torde förordningen utgöra en drivfjäder för flaggstaterna att ratificera AFS-konventionen.

(16) Definitionerna och bestämmelserna i förordningen bör i största möjliga mån bygga på dem som används i AFS-konventionen.

(17) Med hänsyn till offshoreplattformar bör förordningen även gälla fartyg som framförs under en medlemsstats överinseende. Förordningen bör inte vara tillämplig på örlogsfartyg eller andra statliga fartyg, eftersom underhållet av sådana fartyg redan omfattas av AFS-konventionen.

(18) Sjöfartsnäringen bör uppmuntras att följa rekommendationen i AFS-konferensens resolution nr 1 genom att man låter förbudet mot aktiv TBT-beläggning även gälla alla fartyg som efter den 1 januari 2003 registrerats i en medlemsstat och som för en medlemsstats flagg, om antifoulingsystemet påmålas, ändras eller ersätts efter den 1 januari 2003.

(19) Det är lämpligt att införa ett likadant besiktnings- och certifieringssystem som det som fastställs i AFS-konventionen. Inom ramen för detta system bör man besiktiga alla fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, oberoende av trafikens art, medan fartyg under 400 tons bruttodräktighet som har en längd på 24 meter eller däröver bara behöver medföra en försäkran om att de uppfyller bestämmelserna i förordningen respektive AFS-konventionen. Gemenskapen bör ha rätt att vid behov senare införa ett harmoniserat besiktningssystem för dessa fartyg.

(20) För fartyg under 24 meters längd krävs det inga särskilda föreskrifter om besiktning eller försäkran, eftersom det i huvudsak rör sig om fritids- och fiskebåtar som redan omfattas av rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) [18].

[18] EGT L 262, 27.9.1976, s. 201, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2002/XXX/EG (EGT L XXX).

(21) Man bör erkänna certifikat och försäkringar som utfärdats i enlighet med denna förordning samt AFS-certifikat och AFS-försäkringar som utfärdats av parterna till AFS-konventionen.

(22) Om AFS-konventionen inte trätt i kraft den 1 januari 2007, bör man låta kommissionen vidta lämpliga åtgärder dels för att ge fartyg under tredje lands flagg möjlighet att visa att de följer denna förordning, dels för att kontrollera de ifrågavarande bestämmelsernas genomförande.

(23) Det lämpligaste systemet för att kontrollera genomförandet av TBT-förbudet för fartyg och av AFS-konventionen är det som fastställs i rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) [19], och det direktivet bör ändras vid lämplig tidpunkt. Med tanke på det direktivets begränsade räckvidd bör man under övergångsperioden tillämpa likvärdiga bestämmelser på fartyg som för en medlemsstats flagg.

[19] EGT L 157, 7.7.1995, s. 1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/106/EG (EGT L 19, 22.1.2002, s. 17).

(24) I enlighet med artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999, om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [20], bör kommissionen bemyndigas att anpassa bilagorna till denna förordning med hjälp av det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i samma beslut .

[20] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(25) Kommissionen bör till Europaparlamentet och rådet rapportera om i vilken utsträckning målen med förordningen har uppnåtts, och vid behov föreslå lämpliga ändringar i förordningen.

(26) Förordningen bör träda i kraft vid en tidpunkt som gör det möjligt att effektivt föbjuda användningen av tennorganiska föreningar på fartyg från och med den 1 januari 2003.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

Syftet med denna förordning är att minska eller helt undanröja skadliga effekter för den marina miljön och människors hälsa från tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem för fartyg under en medlemsstats flagg eller framförda under en medlemsstats överinseende, oberoende av flagg, som anlöper eller avgår från medlemsstaternas hamnar.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning avses med

1. antifoulingsystem: beläggning, färg, ytbehandling, yta eller anordning på ett fartyg som används för att kontrollera eller förebygga påväxt av oönskade organismer,

2. bruttodräktighet: bruttodräktighet beräknad i enlighet med reglerna för dräktighetsberäkning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention eller i efterföljande konventioner,

3. längd: längd enligt definitionen i 1966 års internationella lastlinjekonvention, ändrad genom 1988 års protokoll till denna, eller i efterföljande konventioner,

4. fartyg: alla typer av farkoster som framförs i marin miljö, inklusive bärplansbåtar, svävare, undervattensfarkoster, flytande farkoster samt fasta och flytande plattformar, flytande lagerfartyg (floating storage units, FSU-fartyg) och flytande produktions- och lagerfartyg (floating production storage and off-loading units, FPSO-fartyg),

5. AFS-konventionen: Internationell konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg, antagen den 5 oktober 2001,

6. erkänd organisation: organ som erkänts enligt rådets direktiv 94/57/EG [21],

[21] EGT L 319, 12.12.1994, s. 20.

7. AFS-certifikat: certifikat som utfärdats för fartyg i enlighet med bilaga 4 till AFS-konventionen,

8. AFS-försäkran: försäkran som utarbetats i enlighet med bilaga 4 till AFS-konventionen,

9. AFS-intyg om överensstämmelse: dokument som intygar överensstämmelse med bilaga 1 till AFS-konventionen och som utfärdats av en erkänd organisation på uppdrag av myndigheterna i medlemsstaten i fråga,

10. övergångsperiod: perioden mellan den 1 januari 2003 och dagen för AFS-konventionens ikraftträdande.

Artikel 3 Scope

1. Denna förordning skall tillämpas på

a) fartyg under en medlemsstats flagg,

b) fartyg som inte för en medlemsstats flagg men som framförs under en medlemsstats överinseende, och

c) fartyg som anlöper en medlemsstats hamn eller offshoreterminal men som inte omfattas av a eller b.

2. Förordningen är inte tillämplig på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs och drivs av staten och som för närvarande endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst.

Artikel 4 Förbud mot påmålning med tennorganiska föreningar som fungerar som biocider

Från och med den 1 januari 2003 får fartyg inte längre målas eller ommålas med tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem.

Under övergångsperioden skall denna bestämmelse emellertid endast gälla fartyg enligt artikel 3.1 a respektive 3.1 b.

Artikel 5 Förbud mot förekomst av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider

1. Om ett antifoulingsystem efter den 1 januari 2003 påmålas, ändras eller ersätts på ett fartyg som efter den 1 januari 2003 registrerats i en medlemsstat och som för en medlemsstats flagg, får det på dessa fartygs skrov, yttre delar eller utsidor inte finnas några tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem, om de inte täckts med en beläggning som hindrar föreningarna från att läcka ut från det förbjudna antifoulingsystemet.

2. Från och med den 1 januari 2008 får fartyg, oberoende av flagg, antingen inte ha några tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem på sina skrov, yttre delar eller utsidor, eller så måste de vara täckta med en beläggning som hindrar sådana föreningar från att läcka ut från det förbjudna antifoulingsystemet.

3. Bestämmelserna i punkterna 1-2 skall inte gälla fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg eller FPSO-fartyg byggda före den 1 januari 2003 som inte legat i torrdocka sedan den 1 januari 2003.

Artikel 6 Besiktning och certifiering

1. Följande skall gälla för besiktning och certifiering av fartyg som för en medlemsstats flagg:

a) Fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall besiktigas och certifieras i enlighet med kraven i bilaga I.

b) Fartyg med en längd på 24 meter eller däröver och en bruttodräktighet under 400 ton, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall medföra en AFS-försäkran eller en försäkran som undertecknats av redaren eller dennes bemyndigade ombud och som följer mallen i bilaga III, som bevis på att fartyget uppfyller bestämmelserna i artikel 4.

Vid behov får kommissionen införa ett harmoniserat besiktnings- och certifieringssystem för sådana fartyg i enlighet med förfarandet i artikel 9.2.

c) Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att se till att sådana fartyg som inte omfattas av a eller b uppfyller bestämmelserna i denna förordning.

2. Följande skall gälla för erkännandet av certifikat, försäkringar och intyg om överensstämmelse:

a) Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2003 erkänna alla giltiga AFS-certifikat som utfärdats för fartyg under en AFS-konventionsparts flagg och certifikat som utformats enligt mallen i bilaga II, förutsatt att certifikatet utfärdats av en medlemsstats myndighet eller av en erkänd organisation på medlemsstatens vägnar.

b) Fram till den 1 januari 2004 skall medlemsstaterna erkänna alla AFS-intyg om överensstämmelse som utfärdats på en medlemsstats vägnar.

c) Från och med den 1 januari 2003 skall medlemsstaterna erkänna alla giltiga AFS-försäkringar som utfärdats för fartyg under en AFS-konventionsparts flagg, och försäkringar som undertecknats av redaren eller dennes bemyndigade ombud och som utformats enligt mallen i bilaga III.

Försäkringarna skall åtföljas av lämplig dokumentation (t.ex. kvitto på färgen eller entreprenörsfaktura) eller förses med lämplig påskrift.

3. Om AFS-konventionen ännu inte trätt i kraft den 1 januari 2007, skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 9.2, vidta lämpliga åtgärder för att ge fartyg under tredje lands flagg möjlighet att visa att de följer artikel 5.

Artikel 7 Hamnstatskontroll

Medlemsstaterna skall under övergångsperioden tillämpa bestämmelser om kontroll som är likvärdiga med dem i direktiv 95/21/EG på fartyg som för en medlemsstats flagg och som har en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver. När det gäller inspektioner och upptäckt av överträdelser, skall medlemsstaterna låta sig vägledas av bestämmelserna i artikel 11 i AFS-konventionen och av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) riktlinjer.

Om AFS-konventionen ännu inte trätt i kraft den 1 januari 2007, skall kommissionen införa ett lämpligt kontrollförfarande i enlighet med förfarandet i artikel 9.2.

Artikel 8 Anpassning

Bilagorna till förordningen kan anpassas i enlighet med förfarandet i artikel 9.2 för att man skall kunna ta hänsyn till den internationella utvecklingen, framför allt utvecklingen inom IMO, och för att öka förordningens genomslag mot bakgrund av gjorda erfarenheter.

Artikel 9 Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som tillsatts enligt artikel 12.1 i direktiv 93/75/EG [22], nedan kallad "kommittén".

[22] EGT L 247, 5.10.1993, s. 19.

2. När hänvisning sker till denna punkt, skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet skall iakttas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till tre månader.

3. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 10 Utvärdering

Ett år efter förordningens ikraftträdande skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet rapportera om framstegen med AFS-konventionens ratificering och upplysa om i vilken utsträckning tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem för fartyg fortfarande används på fartyg som inte för en medlemsstats flagg och som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar. Mot bakgrund av denna rapport skall kommissionen vid behov föreslå ändringar för att snabbare minska mängden skadliga antifoulingföreningar i EU:s farvatten från fartyg som inte för en medlemsstats flagg.

Artikel 11 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I BESIKTNING OCH CERTIFIERING AV ANTIFOULINGSYSTEM PÅ FARTYG UNDER EN MEDLEMSSTATS FLAGG

1. Besiktningar

1.1 Fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall från och med den 1 januari 2003 bli föremål för följande besiktningar:

a) En första besiktning innan fartyg tas i drift eller när fartyget för första gången ligger i torrdocka för påmålning med antifoulingsystem, och

b) en besiktning när fartygets antifoulingsystem ändras eller ersätts. Sådana besiktningar skall nedtecknas på det certifikat som krävs enligt punkt 2.1.

1.2 Genom besiktningarna skall man säkerställa att fartygets antifoulingsystem fullt ut uppfyller artiklarna 4-5.

1.3 Besiktningarna skall utföras av någon av följande: en befattningshavare som befullmäktigats av myndigheterna i den ifrågavarande medlemsstaten, eller i en annan medlemsstat, eller av en part till AFS-konventionen; en besiktningsman som för detta syfte utsetts av någon av de nämnda myndigheterna; en erkänd organisation som agerar på myndigheternas vägnar.

1.4 Om inte annat följer av denna förordning skall medlemsstaterna vid besiktningarna enligt punkt 1.1 följa bilaga 4 till AFS-konventionen och IMO:s riktlinjer för besiktning.

2. Certifiering

2.1 Efter slutförd besiktning enligt punkt 1.1 a eller 1.1 b skall en medlemsstat som ännu inte är part till AFS-konventionen utfärda ett certifikat enligt mallen i bilaga II. Om medlemsstaten är part till AFS-konventionen, skall ett AFS-certifikat utfärdas.

2.2 En medlemsstat kan använda ett AFS-intyg om överensstämmelse för att bevisa att kraven i artiklarna 4-5 är uppfyllda. Detta AFS-intyg skall senast den 1 januari 2004 ha ersatts med ett certifikat enligt punkt 2.1.

2.3 Medlemsstaterna skall kräva att sådana fartyg som avses i punkt 1.1 medför ett certifikat utfärdat enligt punkt 2.1.

2.4 Vid certifiering enligt punkt 2.1 skall medlemsstaterna uppfylla kraven i bilaga 4 till AFS-konventionen.

BILAGA II MALLAR TILL CERTIFIKAT FÖR OCH FÖRTECKNING ÖVER ANTIFOULINGSYSTEM

Det internationella certifikatet för och förteckningen över antifoulingsystem skall följa nedanstående mallar.

Om mallarna bara används inom en medlemsstat, kan man stryka hänvisningarna till AFS-konventionen.

INTERNATIONELLT CERTIFIKAT FÖR ANTIFOULINGSYSTEM

(Detta certifikat skall åtföljas av en förteckning över antifoulingsystem)

(Officiellt sigill ) (Land)

Utfärdat enligt bestämmelserna i [den internationella konventionen om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg och] [23] Europaparlamentets och rådets förordning .... om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

[23] Får strykas för fartyg som endast framförs inom en medlemsstat.

enligt bemyndigande från regeringen i

(landets namn)

av

...........................................

(bemyndigad person eller organisation)

Detta certifikat ersätter ett eventuellt tidigare certifikat utfärdat den ..............

Fartygsuppgifter [24]

[24] Fartygsuppgifterna kan också placeras i horisontella rutor.

Fartygets namn:

Igenkänningsbeteckning med siffror eller bokstäver:

Registreringshamn:

Bruttodräktighet:

IMO-nummer [25]:

[25] Enligt Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) system för identifiering av fartygstyp.

Fartyget har varken under eller efter byggandet målats med något antifoulingsystem som omfattas av kontroll enligt bilaga 1 till konventionen [och förordningen] ................................................Ñ

Fartyget har tidigare målats med ett antifoulingsystem som omfattas av kontroll enligt bilaga 1 till konventionen [och förordningen], men det har avlägsnats av ..................... (anläggningens namn)

den .... (datum) ......................................................................................................Ñ

Fartyget har tidigare målats med ett antifoulingsystem som omfattas av kontroll enligt bilaga 1 till konventionen [och förordningen], men det har övermålats med en spärrbeläggning av .......................................................................................... (anläggningens namn)

....................................den............(datum)........................................................Ñ

Fartyget har före den 1 januari 2003 målats med ett antifoulingsystem som omfattas av kontroll enligt bilaga 1 men som före den 1 januari 2008 måste ha avlägsnats eller övermålats med en spärrbeläggning....................................................................................................Ñ

HÄRMED INTYGAS:

1. att fartyget har besiktigats i enlighet med regel 1 i bilaga 4 till [konventionen och] Europaparlamentets och rådets förordning ... om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg, och

2. att besiktningen visade att fartygets antifoulingsystem uppfyller tillämpliga krav i [bilaga 1 till konventionen och ] [26] Europaparlamentets och rådets förordning ... om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg.

[26] Får strykas för fartyg som endast framförs inom en medlemsstat.

Utfärdat i: ....................................................................................................

(Ort för intygets utfärdande) .......................................................................

............................... .............................................................

(Datum för utfärdandet) (Underskrift av den utfärdande befattningshavaren)

Certifikat för besiktning avslutad den (datum):....................................

FÖRTECKNING ÖVER ANTIFOULINGSYSTEM

Denna förteckning skall alltid bifogas det internationella certifikatet för antifoulingsystem

Fartygsuppgifter:

Fartygets namn:

Igenkänningsbeteckning med siffror eller bokstäver:

IMO-nummer:

Uppgifter om det/de antifoulingsystem som påmålats:

Typ(er) av tillämpat/tillämpade antifoulingsystem:

Datum för påmålning med antifoulingsystemet/antifoulingsystemen:

Namn på det/de företag och den/de anläggning(ar) som utförde påmålningen:

Namn på antifoulingsystemets/antifoulingsystemens tillverkare:

Antifoulingsystemets/antifoulingsystemens beteckning och färg:

Spärrbeläggningens aktiva beståndsdelar med CAS-nummer (Chemical Abstract Service Registry) och spärrbeläggningens typ, i tillämpliga fall:

Spärrbeläggningens/spärrbeläggningarnas beteckning och färg, i tillämpliga fall:

Dag för övermålning med spärrbeläggning:

HÄRMED INTYGAS att denna förteckning är sanningsenlig i alla avseenden.

Utfärdad i:

(Ort för förteckningens utfärdande)

(Datum för utfärdandet)

(Underskrift av den utfärdande befattningshavaren)

Påskrift på förteckningen [27]

[27] Om myndigheterna håller det för nödvändigt kan flera exemplar av denna sida fogas till förteckningen.

HÄRMED INTYGAS att en besiktning, som utförts i enlighet med [regel 1.1 b i bilaga 4 till konventionen och] punkt 2.1 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning .... om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg, visar att fartyget uppfyller kraven i [konventionen och] förordningen.

Uppgifter om det/de antifoulingsystem som påmålats:

Typ(er) av tillämpat/tillämpade antifoulingsystem:

Datum för påmålning med antifoulingsystemet/antifoulingsystemen:

Namn på det/de företag och den/de anläggning(ar) som utförde påmålningen:

Namn på antifoulingsystemets/antifoulingsystemens tillverkare:

Antifoulingsystemets/antifoulingsystemens beteckning och färg:

Aktiva beståndsdelar med CAS-nummer (Chemical Abstract Service Registry):

Spärrbeläggningstyp, i tillämpliga fall:.............................................................................

Spärrbeläggningens/spärrbeläggningarnas beteckning och färg, i tillämpliga fall:

Dag för övermålning med spärrbeläggning:.................................................................

Undertecknat:

(Underskrift av den utfärdande befattningshavaren)

Ort:

Datum [28]:

[28] Avslutningsdatum för den besiktning som påskriften avser.

(Myndighetens stämpel eller sigill)

BILAGA III FÖRSÄKRAN OM ANTIFOULINGSYSTEM PÅ FARTYG MED EN LÄNGD PÅ 24 METER ELLER DÄRÖVER OCH EN BRUTTODRÄKTIGHET UNDER 400 TON

Upprättad i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning [...]

om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

Fartygets namn:

Igenkänningsbeteckning med siffror eller bokstäver:

Registreringshamn:

Längd:

Bruttodräktighet:

IMO-nummer (i tillämpliga fall):

Jag försäkrar härmed att antifoulingsystemet på detta fartyg uppfyller bestämmelserna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning .... om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg.

(Datum)

(Redarens eller det bemyndigade ombudets underskrift)

Påskrift för tillämpat/tillämpade antifoulingsystem

Typ(er) av tillämpat/tillämpade antifoulingsystem med datum för påmålning:

(Datum)

(Redarens eller det bemyndigade ombudets underskrift)

Typ(er) av tillämpat/tillämpade antifoulingsystem med datum för påmålning:

(Datum)

(Redarens eller det bemyndigade ombudets underskrift)

Typ(er) av tillämpat/tillämpade antifoulingsystem med datum för påmålning:

(Datum)

(Redarens eller det bemyndigade ombudets underskrift)

BILAGA A

Konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg

Genom den nya IMO-konventionen förbjuds användningen av skadliga tennorganiska föreningar på fartyg och upprättas en mekanism för att förhindra eventuell framtida användning av andra skadliga ämnen i antifoulingsystem.

Artiklarna 1-2 innehåller allmänna skyldigheter och relevanta definitioner.

Enligt den nya konventionen skall parterna till konventionen förbjuda och/eller begränsa användningen av skadliga antifoulingsystem både på fartyg som för partens flagg och på fartyg som inte äger rätt att föra partens flagg, men som framförs under partens överinseende, samt på alla fartyg som anlöper partens hamnar, skeppsvarv eller offshoreterminaler (artiklarna 3-4). De antifoulingsystem som är föremål för förbud eller kontroll är förtecknade i en bilaga (bilaga 1) till konventionen.

I artikel 5 nämns lämpliga åtgärder för bortskaffandet av avfall från antifoulingsystem.

Artikel 6 gäller förfarandet för ändringsförslag beträffande kontroll av antifoulingsystem och innehåller föreskrifter om hur ett antifoulingsystem skall bedömas. Med hjälp av detta ändringsförfarande och bilaga 2 kan man vid behov uppdatera bilaga 1. I enlighet med detta måste man följa en specifik och detaljerad procedur där IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön och en teknisk expertgrupp granskar förslag om att förbjuda eller begränsa användningen av andra ämnen i antifoulingsystem (artikel 7). Man kommer att bevaka vetenskaplig och teknisk forskning om antifoulingsystemens effekter (artikel 8).

Artikel 9 och bilaga 3 gäller underrättelse och informationsutbyte om besiktningsmän och godkända antifoulingsystem.

Artikel 10 och bilaga 4 gäller besiktnings- och certifieringssystemen.

I artikel 11 beskrivs fartygsinspektion och upptäckt av överträdelser inom ramen för hamnstatskontroll. Konventionen innehåller en bestämmelse (artikel 13) enligt vilken ett fartyg skall ha rätt till ersättning för oskäliga fördröjningar och förseningar på grund av en inspektion som gäller eventuella överträdelser av konventionen.

Artikel 12 gäller överträdelser av konventionen och ett påföljdssystem. Artiklarna 14-15 gäller biläggande av tvist och förhållandet till havsrätten.

I artikel 16 beskrivs hur man ändrar själva konventionen. Konventionen kan ändras genom tyst medgivande under medverkan av IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön.

Artikel 17 gäller underskrift, ratificering, antagande, godkännande och anslutning till konventionen. Enligt artikel 18 träder konventionen i kraft tolv månader efter det att den ratificerats av 25 stater som står för 25 % av världshandelsflottans tonnage.

Artikel 19 gäller uppsägning av konventionen. I artikel 20 utses IMO:s generalsekreterare till konventionens depositarie.

I bilaga I till konventionen fastställs att från och med den 1 januari 2003 får fartyg inte längre målas eller ommålas med tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem. Från och med den 1 januari 2008 (datum för ikraftträdande) får fartyg antingen inte ha några tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem på sina skrov, yttre delar eller utsidor, eller så måste de vara täckta med en beläggning som hindrar sådana föreningar från att läcka ut från det förbjudna antifoulingsystemet.

- Fartyg i internationell trafik med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver (utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg) måste genomgå en första besiktning innan fartyget tas i bruk eller innan det internationella certifikatet för antifoulingsystem utfärdas för första gången. Dessutom måste de genomgå en besiktning när fartygets antifoulingsystem ändras eller ersätts.

- Fartyg i internationell trafik vilkas bruttodräktighet understiger 400 ton och som har en längd på 24 meter eller däröver (utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg) måste medföra en försäkran från redaren eller dennes bemyndigade ombud. Försäkran måste åtföljas av lämplig dokumentation, exempelvis kvitto på färgen eller entreprenörsfaktura.

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Beteckning på förslaget:

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM FÖRBUD MOT TENNORGANISKA FÖRENINGAR PÅ FARTYG

Dokumentets referensnummer:

KOM 2002

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen-

Målet att förbjuda skadliga tennorganiska föreningar i antifoulingsystem för fartyg från och med en viss tidpunkt (den 1 januari 2003 för förbudet mot påmålning på fartyg och den 1 januari 2008 för totalförbudet mot förekomsten av aktiva, skadliga beläggningar på fartyg) kommer att uppnås genom ikraftträdandet av den internationella konventionen om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen). Konventionen antogs den 5 oktober 2001 vid en diplomatkonferens under Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) beskydd.

På grund av den tungrodda ratificeringsprocessen kommer de flesta medlemsstater emellertid inte att hinna införliva konventionen med sin nationella lagstiftning före den 1 januari 2003. Genom förordningen kommer man därför

- att ge medlemsstaterna bästa möjliga förutsättningar att ratificera AFS-konventionen, förhoppningsvis undanröja eventuella hinder mot en skyndsam ratificering och bidra till att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt,

- att se till att AFS-konventionens viktigaste mål uppnås på gemenskapsnivå, dvs. förbudet mot påmålning av tennorganiska föreningar på fartyg under en medlemsstats flagg från och med den 1 januari 2003 och ett totalförbud mot förekomsten av tennorganiska föreningar på alla fartyg, oberoende av flagg, från och med den 1 januari 2008.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget-

- Vilka sektorer-

- Hur stora är de företag som påverkas (vilken är de små och medelstora företagens andel)-

- Är dessa företag belägna i vissa geografiska områden inom gemenskapen-

Följande sektorer påverkas av förslaget: redare, skeppsvarv och färgindustrins tillverkare av antifoulingsystem.

Företag i alla storlekar påverkas, eftersom det rör sig om lagstiftning som gäller fartyg oberoende av storleken på de företag som framför dem.

Under övergångsperioden från och med den 1 januari 2003 till och med dagen för AFS-konventionens ikraftträdande gäller förbudet mot påmålning av skadliga tennorganiska föreningar endast fartyg under en medlemsstats flagg och de fartyg som eventuellt registreras i gemenskapen efter den 1 januari 2003.

Vissa fartyg i regelbunden trafik kan under viss tid framföras inom ett avgränsat geografiskt område, exempelvis Östersjön, Nordsjön eller Medelhavet. Samma sak gäller för fartyg som endast framförs på inrikesrutter i medlemsstaterna. De flesta fartyg framförs emellertid i internationell trafik.

Alla fartyg som inte framförs i regelbunden trafik omfattas av förordningen.

De berörda skeppsvarven och färgtillverkarna är belägna både i och utanför gemenskapen.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget-

Europeiska redare, och de redare som efter den 1 januari 2003 vill överföra fartyg till ett EG-register, kommer inte längre att få måla respektive måla om sina fartyg med färg innehållande skadliga tennorganiska föreningar. Den dag AFS-konventionen träder i kraft, dock senast den 1 januari 2008, måste alla fartyg, oberoende av flagg, ha sandblästrats eller försetts med en beläggning som godkänts som metod för att neutralisera de tennorganiska föreningarnas skadliga påverkan.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få

- för sysselsättningen-

- för investeringar och nyetablering av företag-

- för företagens konkurrenskraft-

Förslaget förväntas inte påverka sysselsättningen. Färgindustrins tillverkare av färg innehållande skadliga tennorganiska föreningar kommer att behöva tillverka alternativa färger.

Internationella sjöfartskammaren (ICS) har uppmanat redarna att utgå från att de tidpunkter som anges i AFS-konventionen kommer att antas, även om konventionen inte har trätt i kraft den 1 januari 2003. Redare världen över förväntas därför frivilligt avstå från att använda skadliga antifoulingfärger på sina fartyg från och med den dagen. För att sörja för samma konkurrensvillkor inom EU kommer det emellertid från och med den 1 januari 2003, i enlighet med internationell rätt, att vara förbjudet att måla fartyg under en medlemsstats flagg med tennorganiska föreningar.

De flaggstater som har förbjudit användningen av TBT-färg på sina fartyg (för närvarande Japan och Nya Zeeland samt, efter förordningens antagande, EU:s 15 medlemsstater, Norge, Island och de flesta kandidatländer) har ett ekonomiskt intresse av att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt och sörjer för samma konkurrensvillkor världen över. För flaggstaterna kommer denna förordning därför att bli ytterligare en drivfjäder att ratificera AFS-konventionen.

Även fartyg som före den 1 januari 2003 förs fram under tredje lands flagg, och som efter detta datum behandlas med ett nytt antifoulingsystem, kommer att vara tvungna att följa EG-bestämmelserna efter den 1 januari 2003, om de överförs till ett EG-register. Även detta kommer att uppmuntra tredje lands redare, och även gemenskapsredare som registrerat sina fartyg i ett internationellt register, att följa ICS-rekommendationerna och därmed utgå från den 1 januari 2003 som tillämpningsdatum. På så sätt kan redarna i fråga säkra fartygens marknadsvärde vid en eventuell överföring till ett EG-register.

Enligt kommissionens direktiv .../../EG om anpassning till tekniska framsteg av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG kommer det från och med den 1 januari 2003 att vara förbjudet att sälja skadliga tennorganiska föreningar i EU. Skeppsvarv utanför gemenskapen påverkas inte av detta. På grund av ICS frivilliga åtagande och de ovannämnda bestämmelserna om överföringen av fartyg till EG-register, dock främst på grund av att AFS-konventionen snart träder i kraft, kommer de europeiska skeppsvarven förmodligen inte att drabbas av några större ekonomiska förluster.

Antifoulingsystemen är i genomsnitt verksamma i fem år, och enligt förordningen behöver redarna inte ta bort antifoulingsystem innehållande tennorganiska föreningar som påmålats före 2003. Det skulle därför vara ekonomiskt oklokt att måla ett fartyg med en skadlig och förbjuden färg utanför Europa, med tanke på att den färgen senast den 1 januari 2008 måste tas bort eller neutraliseras innan fartyget får anlöpa en gemenskapshamn.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, el. dyl.)-

Nej. Förordningen är inriktad på fartyg.

Rådfrågade

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

Kommissionen har rådfrågat följande berörda parter: redare (ECSA och ICS), sjöfolk (ETF), klassificeringssällskap (IACS), skeppsbyggare (CESA) samt den kemiska industrin och färgindustrin (CEFIC och CEPE). Endast ECSA, ICS, CESA och CEPE har lämnat synpunkter.

Europeiska gemenskapens redarförbund (ECSA) invände inte mot förordningens syfte. ECSA påminde om ICS-rekommendationen enligt vilken redarna (världen över) frivilligt skall tillämpa konventionen från och med den 1 januari 2003. Redarna välkomnade särskilt att EU inte försöker tillämpa gemenskapslagstiftning utomlands på tredje lands fartyg. Redarna gav tillvägagångssättet sitt fulla stöd och ansåg att det var viktigt för det internationella regelverkets trovärdighet.

De europeiska skeppsbyggarnas sammanslutning (CESA) krävde att direktivet om försäljning skulle innehålla samma förbud som förordningen för fartyg. Enligt CESA bör skillnader mellan de båda instrumenten undvikas. CESA ansåg att åtgärder som inte tillämpas på alla fartyg oberoende av flagg skulle skada de europeiska skeppsbyggarnas ekonomiska intressen.

De europeiska färgtillverkarnas sammanslutning (CEPE) ställde sig bakom de planerade åtgärderna.