Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

2000/0115 (COD)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader

1. BAKGRUND

Förslaget överlämnas till rådet och Europaparlamentet

(KOM(2000) 275 slutlig 2000/0115 (COD))

i enlighet med artikel 175.1 i fördraget: 12 juli 2000

Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: 26 april 2001

Regionkommitténs yttrande: 13 december 2000

Europaparlamentets yttrande - första behandlingen: 17 januari 2002

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Syftet med förslaget är att omarbeta gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling med målet att upprätta en verklig europeisk inre marknad när det gäller offentlig upphandling. Denna lagstiftning skall inte ersätta den nationella lagstiftningen, utan säkerställa att principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet vid offentlig upphandling efterlevs i samtliga medlemsstater.

Förslaget är en uppföljning till de diskussioner som inleddes genom grönboken om offentlig upphandling och har tre olika syften: att det nuvarande regelverket på området uppdateras, förenklas och görs mer flexibelt. Uppdatering behövs för att beakta ny teknik och ändrade ekonomiska förutsättningar. En förenkling är nödvändig för att göra rättsakterna lättare att förstå för användarna, så att upphandlingen sker enligt exakt samma normer och principer samtidigt som de berörda företagen får bättre kännedom om sina rättigheter. Flexibilitet krävs för att tillgodose köparnas och marknadsaktörernas behov.

Att de tre rättsakterna har omarbetats till en enda rättsakt innebär också att marknadsaktörerna, de upphandlande myndigheterna och EU-medborgarna får tillgång till en enda klar och tydlig text.

3. KOMMISSIONENS SYNPUNKTER PÅ DE ÄNDRINGSFÖRSLAG SOM ANTAGITS AV EUROPAPARLAMENTET

Kommissionen har godtagit 63 av de 103 ändringsförslag som parlamentet antagit, antingen i sin helhet, delvis, till betydelse eller med en omformulering.

***

3.1 Ändringsförslag som i sin helhet godtagits av kommissionen (ändringsförslag 1, 141, 4, 13, 125, 17, 50, 85, 88, 97, och 112)

Genom ändringsförslag 1 föreslås ett nytt skäl i vilket det anges att offentliga organs deltagande i upphandlingsförfarandet kan medföra snedvridning av konkurrensen och att medlemsstaterna därför kan fastställa vissa regler för vilka metoder som skall användas vid beräkning av anbudens faktiska pris/omkostnader.

Genom ändringsförslag 141 införs ett nytt skäl i vilket det understryks att bestämmelserna i direktivet inte hindrar en upphandlande myndighet från att vidta eller genomdriva åtgärder som är nödvändiga för att skydda allmän ordning, allmän moral, allmän säkerhet och folkhälsan, att skydda människors och djurs hälsa och liv eller att bevara växter. Kommissionen godtar detta ändringsförslag men understryker att det måste omformuleras så att bestämmelserna i fördraget (artikel 30) kommer med: Skäl "(6) Ingenting i detta direktiv får hindra en upphandlande myndighet från att vidta eller genomdriva de åtgärder som behövs för att skydda allmän ordning, allmän moral eller allmän säkerhet, att skydda människors och djurs hälsa och liv eller att bevara växter, särskilt med sikte på en hållbar utveckling, förutsatt att dessa åtgärder inte är diskriminerande och inte strider vare sig mot målet att liberalisera marknaderna inom offentlig upphandling eller mot fördraget."

Genom ändringsförslag 4 införs ett nytt skäl som har samband med ändringsförslag 40. Det syftar till att, i enlighet med domstolens rättspraxis ("Teckalmålet" [1]), förtydliga under vilka förutsättningar en upphandlande myndighet direkt kan tilldela ett offentligt kontrakt till en enhet som formellt är självständig, men över vilken den upphandlande myndigheten utövar samma kontroll som över sina egna avdelningar.

[1] Dom av den 18 november 1999 i mål C-107/98, REG 1999, s. I-8121.

Genom ändringsförslag 13 införs ett nytt skäl som visar medlemsstaternas skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna genomföra och administrera direktivet samt att undersöka om det är nödvändigt att inrätta en oberoende myndighet för offentlig upphandling.

Genom ändringsförslag 125 ändras skäl 31. Ingenjörstjänster läggs till bland exemplen på tjänster för vilka ersättningen är reglerad av nationella bestämmelser som inte skall påverkas.

Genom ändringsförslag 17 införs ett nytt skäl i vilket kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten av att anta ett förslag till direktiv som skall reglera koncessioner och s.k. "project financing".

Detta ändringsförslag godtas med en liten ändring av insitutionell karaktär "(46) Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att förbättra rättssäkerheten inom sektorn koncessioner och offentliga/privata partnerskap, samt att anta, om så bedöms nödvändigt, ett lagstiftningsförslag."

Genom ändringsförslag 50 ändras artikel 27 - rubriken och första stycket - för att säkerställa att anbudsgivarna har tillgång till nödvändig information om den miljö-, skatte- och sociallagstiftning som är tillämplig på den plats där arbetet skall utföras och att tvinga upphandlande myndigheter att ange i de allmänna specifikationerna hos vilket eller vilka organ relevanta uppgifter om lagstiftningen kan fås.

Genom ändringsförslag 85 ändras artikel 46.2 c - om möjligheten att utesluta en anbudsgivare om denne begått ett brott mot sin yrkesetik - så att uteslutningen endast har verkan efter lagakraftvunnen dom i den tillämpliga nationella rätten.

Genom ändringsförslag 88 stryks led h i artikel 46.2 om "möjligheten" att utesluta en anbudsgivare som är dömd för bedrägeri eller annan olaglig verksamhet i den mening som avses i artikel 280 i fördraget och som inte omfattas av första stycket (uteslutningsskyldighet).

Genom ändringsförslag 97 införs en ny artikel 50 a i vilken det föreskrivs att om en upphandlande myndighet begär ett intyg om miljöstyrningssystem, skall den godta EMAS-certifikaten, som överensstämmer med internationell standard samt andra likvärdiga bevis. Detta ändringsförslag skall läsas tillsammans med ändringsförslag 93 om teknisk kapacitet. I vissa särskilda fall kan - när det gäller t.ex. kapacitet att skydda ekosystemet när ett offentligt arbete genomförs - ett miljöstyrningssystem bevisa teknisk kapacitet. I dessa fall är det lämpligt att föreskriva vilka möjliga bevis som godtas, och att likvärdiga handlingar erkänns, så att det säkerställs att kontrakten inte begränsas till innehavare av vissa intyg. I detta ändringsförslag återges i stora drag bestämmelserna i artikel 50 om kvalitetssäkringsintyg.

I ändringsförslag 112 föreslås att bilaga VII A, Upphandlingsmeddelande, punkt 11 a) - om namn och adress till den avdelning från vilken kontraktshandlingar och allmänna specifikationer kan beställas, kompletteras med telefonnummer, fax och e-postadress.

***

3.2 Ändringsförslag som kommissionen godtagit efter omarbetning, delvis eller i stora drag (ändringsförslag 2, 5, 168, 126 - 172, 21, 175, 7, 142, 171 - 145, 9, 137, 138, 45, 46, 47 - 123, 109, 10, 127, 11, 51, 15, 100, 170, 23, 54, 65, 24, 30, 93, 95, 31, 147, 34, 35, 36, 121, 38, 40, 5, 150, 70, 74, 77 - 132, 80, 86, 87, 89, 153, 104, 110, 113, 114)

Genom ändringsförslag 2 införs ett nytt skäl för att understryka vikten av att miljöpolitiken integreras i politiken för offentlig upphandling. I artikel 6 i fördraget stadgas att miljöskyddet skall integreras i de andra politikområdena: Det innebär att såväl miljöpolitiken som politiken om offentlig upphandling samordnas. Kommissionen anser att de upphandlande myndigheterna skall kunna köpa "gröna" varor/tjänster med bästa förhållandet kvalitet/pris. Kommissionen har omarbetat ändringsförslaget enligt följande:

Skäl: "(5) Miljöskyddskraven skall i enlighet med artikel 6 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet, som nämns i artikel 3 i fördraget, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling.

I detta direktiv tydliggörs det därför hur de upphandlande myndigheterna kan bidra till miljöskydd och främjande av en hållbar utveckling samtidigt som de upphandlande myndigheterna garanteras kontrakt med bästa förhållandet kvalitet/pris.

*

Ändringsförslag 5 hänger samman med ändringsförslag 168, 126 ,172 och 21: i alla dessa ändringsförslag införs bestämmelser som gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att göra inköp genom en inköpscentral.

Genom ändringsförslag 5 införs ett nytt skäl som motiverar införandet av en definition och en ordning för undantag från förfarandet för de upphandlande myndigheterna när de gör inköp genom inköpscentraler som själva är upphandlande myndigheter.

Genom ändringsförslag 168 införs ett nytt skäl som motiverar inköp av varor och tjänster genom inköpscentraler, under förutsättning att dessa respekterar bestämmelserna i direktivet. Kommissionen anser att det också bör vara möjligt att använda sådana centraler i samband med byggentreprenad.

Kommissionen godtar dessa ändringsförslag, ändrade och samlade under ett skäl enligt följande: " (13) I medlemsstaterna har olika former av inköpscentralisering utvecklats. Flera upphandlande myndigheter har i uppdrag att göra inköp eller ingå offentliga upphandlingskontrakt på andra upphandlande myndigheters vägnar. Dessa inköpsmetoder kan, tack vare de inköpta volymerna, öka konkurrensen och effektivisera de offentliga inköpen. Därför bör det utarbetas en gemenskapsdefinition för inköpscentraler som skall användas av upphandlande myndigheter. Det bör också utarbetas villkor för när upphandlande myndigheter - i enlighet med principerna om icke diskriminering och likabehandling - som förvärvar byggentreprenader, varor och/eller tjänster genom en inköpscentral, kan anses ha följt bestämmelserna i detta direktiv."*

Genom ändringsförslag 126, 172, 21 och 175 införs särskilda bestämmelser för inköpscentraler.

Genom ändringsförslag 126 och 172 inkluderas i de upphandlande myndigheterna enligt direktivet inköpscentraler som upprättats av upphandlande myndigheter.

Genom ändringsförslag 21 införs en definition av inköpscentral och det fastställs att kommissionen skall underrättas om sådana centraler.

Det mål som skall uppnås genom ändringsförslag 126, 172 och 21 är välgrundat, eftersom inköpscentraler kan bidra till stordriftsfördelar, skapa ökad konkurrens på ett europeiskt plan genom offentliggörandet av utbud till följd av kontraktens storlek och hjälpa de lokala myndigheterna. Det är dock nödvändigt att inkludera de olika former som redan finns i medlemsstaterna i bredare ramar.

Ändringsförslag 175 syftar till att göra direktivets bestämmelser fullt tillämpliga på inköpscentraler och att göra det möjligt för upphandlande myndigheter att köpa varor och tjänster av sådana centraler direkt eller genom förmedling av en tredje part, utan att direktivet ytterligare tillämpas för deras vidkommande.

Ändringsförslaget kan godtas vad gäller själva principen om användningen av en inköpscentral genom att denna möjlighet utvidgas till att också gälla byggentreprenader i syfte att göra det lättare för medlagstiftarna att enas.

Kommissionen behåller följaktligen innebörden i dessa ändringsförslag i form av en definition av inköpscentral och en artikel som i enlighet med subsidaritetsprincipen ger medlemsstaterna möjlighet att använda dessa inköpscentraler och, i förekommande fall, att begränsa denna användning till vissa kontrakt.

"Artikel 1

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som anges i punkterna 2-12:

...

7a En inköpscentral är en upphandlande myndighet som:

- anskaffar varor och/eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter och/eller

- genomför offentlig upphandling eller ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter.

"Artikel 7a

Offentlig upphandling som genomförs och ramavtal som ingås av inköpscentraler

1. Medlemsstaterna får ge en upphandlande myndighet möjlighet att anskaffa byggentreprenader, varor och/eller tjänster genom inköpscentraler.

2 En upphandlande myndighet som anskaffar byggentreprenader, varor och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral enligt artikel 1.7 a skall anses ha följt bestämmelserna i detta direktiv, under förutsättning att inköpscentralen har följt bestämmelserna."

*

Ändringsförslag 7, 142, 171 och 145 rör blandad upphandling (tjänster/byggentreprenad).

Ändringsförslag 7 hänger samman med ändringsförslag 171 och 145. I förslaget införs ett nytt skäl som förtydligar att det är upp till de upphandlande myndigheterna att välja mellan gemensam upphandling, som omfattar både planering och utförande av bygg- och anläggningsarbete, och separat upphandling. Detta val skall inte föreskrivas i direktivet. I förslaget preciseras att den upphandlande myndighetens val skall göras utifrån kvalitativa och ekonomiska kriterier och vid gemensam upphandling måste den upphandlande myndigheten motivera detta val.

Kommissionen medger att det bör anges att det fria valet mellan gemensam och separat upphandling skall göras utifrån kvalitativa och ekonomiska kriterier. Den delar dock inte parlamentets uppfattning att det skall vara obligatoriskt att motivera valet av en upphandling som omfattar både projektering och utförande. Denna förpliktelse, som endast skulle gälla vid gemensam upphandling, skulle faktiskt favorisera separat upphandling, eftersom den automatiskt antas uppfylla de kvalitativa och ekonomiska kriterierna. Detta antagande är inte självklart och dessutom motsäger det det fria valet som är ett uttryck för subsidaritetsprincipen. Det verkar slutligen inte lämpligt att bestraffa gemensam upphandling, eftersom sådan upphandling gör det lättare att nå tröskelvärdet för tillämpningen av direktivets genomförandebestämmelser då den grupperar projektering och utförande av bygg- och anläggningsarbete.

Ändringsförslag 142 hänger samman med ändringsförslag 171 och 145. Genom ändringsförslaget införs ett nytt skäl som skall tydliggöra skillnaden mellan offentlig upphandling av byggentreprenader och offentlig tjänsteupphandling (kontrakt inom fastighetsförvaltning och även bygg- och anläggningsarbeten som är underordnade eller komplementerande samt upphandling av byggentreprenader som omfattar de tjänster som är nödvändiga för att utföra bygg- och anläggningsarbetena). Detta ändringsförslag ligger i linje med domstolens rättspraxis (dom i målet "Gestión Hotelera" [2].

[2] Dom av den 19 april 1994 i mål C-331/92, Rec. 1994, s. I-1329.

Genom ändringsförslag 171 och 145 ändras artikel 1 för att precisera vad som betraktas som blandad upphandling byggentreprenad/tjänster och tjänster/byggentreprenad. I förslaget förklaras särskilt under vilka förutsättningar upphandling på området fastighetsförvaltning som omfattar byggentreprenader inte skall räknas som offentlig upphandling av byggentreprenader. Dessutom innehåller den en bestämmelse om separat eller gemensam upphandling av byggentreprenader/tjänster (kriterierna för val av upphandlingsmetod och kravet att motivera valet av gemensam upphandling) som nämns i ändringsförslag 7. De situationer i vilka en upphandling omfattar både tjänster och byggentreprenader klargörs genom att kriteriet om kontraktets huvudföremål används, vilket anges i kommissionens förslag. Ändringsförslaget tydliggör dessutom denna bestämmelse i det särskilda fall, då tjänsteupphandling på området för fastighetsförvaltning omfattar bygg- och anläggningsarbeten. Dess innehåll visar att det skulle passa bättre i ett skäl. Dessutom bör det noteras att begränsningen till endast utförande av bygg- och anläggningsarbeten inte är berättigad.

Kommissionen omformulerar därför ändringsförslag 7, 142, 171 och 145 i ett enda skäl. "(10) Med tanke på de många olika formerna av offentlig upphandling av byggentreprenader, skall de upphandlande myndigheterna kunna välja såväl separat som gemensam upphandling av själva bygg- och anläggningsarbetet samt av projekteringen. Avsikten med direktivet är inte att föreskriva vare sig separat eller gemensam upphandling. Beslut om separat eller gemensam upphandling måste fattas i enlighet med kvalititativa och ekonomiska kriterier som får fastställas i nationell lagstiftning.

Ett kontrakt kan bedömas vara ett offentligt byggentreprenadkontrakt endast om det specifikt avser utförande av verksamheter som avses i bilaga I, även om kontraktet kan omfatta utförandet av andra tjänster som är nödvändiga för utförandet av sådana verksamheter. Offentlig upphandling av tjänster, inbegripet fastighetsförvaltningstjänster, får i vissa fall omfatta byggentreprenad. Om emellertid sådan byggentreprenad är av underordnad betydelse jämfört med kontraktets huvudinnehåll och endast är en följd av detta eller ett komplement till detta, kan det inte anses vara ett tillräckligt skäl för att klassificera kontraktet som ett offentligt byggentreprenadkontrakt."

*

Ändringsförslag 9 och 137 rör den konkurrenspräglade dialogen och ändringsförslag 138 en ny möjlighet för en särskild dialog.

Ändringsförslag 9 ändrar skäl 18 för att precisera att i en konkurrenspräglad dialog avslutas förhandlingarna utan att det (nödvändigtvis) utarbetats slutliga allmänna specifikationer.

Avsikten med ändringsförslag 137 är huvudsakligen

1) att göra lösningsförslaget obligatoriskt. Efter samråd med berörda parter anser kommissionen att kravet att presentera ett förslag till lösning kommer att innebära juridiska svårigheter och risk för "cherry picking" (intellektuella "stölder" som det inte går att skydda mot). Kommissionen kan därför inte godta detta krav.

2) att förstärka sekretessen för de uppgifter som marknadsaktörerna överlämnar. För att göra det lättare för medlagstiftarna att enas skall de upphandlande myndigheterna ha möjlighet att meddela deltagarna uppgifter som överlämnats av en annan deltagare, dock endast i de fall då den berörda parten har givit sin tillåtelse till detta.

3) att begränsa förhandlingarna i dialogfasen till andra kriterier än ekonomiska. Om ändringsförslaget verkligen syftar till att begränsa de ämnen som kan behandlas under dialogfasen till icke-ekonomiska, kan kommissionen inte godta denna del av ändringsförslaget. Kommissionen anser att för att upphandlingsförfarandet skall vara verkningsfullt måste en diskussion om alla projektets aspekter vara tillåten under dialogfasen.

4) att utvidga de möjligheter som redan finns eller införa nya möjligheter för en upphandlande myndighet att ändra de noggranna specifikationerna, tilldelningskriterierna och deras viktning (när det gäller den sista aspekten är ändringsförslaget motsägelsefullt, eftersom det uttryckligen hänvisar både till viktning och till en enkel prioritetsuppdelning av kriterierna). I kommissionens ursprungliga förslag ingick en möjlighet att ändra tilldelningskriterierna om de inte längre skulle vara anpassade till lösningen i de slutgiltiga allmänna specifikationerna. Det har emellertid visat sig att det - till följd av den utbredda rädslan för "cherry picking" samt för att underlätta för medlagstiftarna att anta förslaget - är nödvändigt att överge idén om att de allmänna specifikationerna kan fastställas definitivt efter dialogfasen, eventuellt på grundval av en blandning av flera olika lösningar. Möjligheten att ändra tilldelningskriterierna under upphandlingsförfarandet skulle således medföra allvarlig risk för manipulation.

5) att införa ett obligatoriskt ersättningsbelopp till deltagarna (som sammanlagt inte får överskrida 15 % av kontraktets uppskattade värde). Kommissionen kan godta principen om obligatorisk ersättning till deltagarna, i synnerhet eftersom kostnaderna i samband med dialogen kan göra att de upphandlande myndigheterna väljer att endast använda detta förfarande i samband med särskilt komplicerade kontrakt. Däremot är det, med hänsyn till subsidaritetsprincipen, inte berättigat att införa bestämmelser om hur stor en sådan ersättning skulle vara.

Genom ändringsförslag 138 införs en ny artikel 30 a i vilken det fastställs att en upphandlande myndighet i samband med "upphandling vars syfte är att skapa ett offentligt-privat partnerskap" kan ha en "särskild dialog" med den anbudsgivare som inkommit med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, under förutsättning att denna dialog inte på ett avgörande sätt förändrar grundläggande aspekter i anbudet eller snedvrider konkurrensen. Även om ändringsförslaget är tvetydigt på denna punkt, verkar det som om denna möjlighet införs oavsett vilket tilldelningsförfarande som väljs.

Om parlamentet med denna del av ändringsförslaget vill inbegripa alla förfaranden och inte bara den sista etappen i en konkurrenspräglad dialog kan kommissionen inte godta förslaget. Det nya förfarandet med en konkurrenspräglad dialog infördes just för att bl.a. ta hänsyn till det behov av flexibilitet som kan finnas i samband med projekt där ett offentligt-privat partnerskap skapas.

Den grundläggande idén i detta ändringsförslag, enligt vilket det kan visa sig nödvändigt att förtydliga vissa aspekter av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet eller att bekräfta de åtaganden som anges i det, kan däremot godtas, under förutsättning att den åtföljs av lämpliga säkerhetsbestämmelser som säkrar att detta inte medför ändringar av väsentliga delar av anbudet eller kontraktet enligt anbudsförfarandet, snedvridning av konkurrensen eller diskriminering. Det skall också garanteras att dessa förtydliganden inte rör andra anbudsgivare än den som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Ändringsförslaget kan godtas om lämpliga formuleringar används i skäl 18 och artikel 30.

Kommissionen tar hänsyn till ändringsförslag 9, 137 och 138 och omformulerar dem enligt följande:

Skäl: "(27) Upphandlande myndigheter som genomför särskilt komplicerade projekt kan objektivt sett vara oförmögna att specificera vilka medel som kan tillgodose deras behov eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av tekniska och/eller finansiella och rättsliga lösningar, och då bör de inte utsättas för kritik. Detta kan bl.a. inträffa vid genomförandet av större integrerade projekt för transportinfrastruktur, stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad och strukturerad finansiering vars ekonomiska och rättsliga uppläggning inte kan fastställas i förväg. Om sådana kontrakt inte kan tilldelas genom användning av öppna eller selektiva förfaranden, bör följaktligen ett flexibelt förfarande föreskrivas, som garanterar såväl konkurrensen mellan marknadsaktörerna som upphandlande myndigheters behov av att diskutera alla synpunkter på kontraktet med varje enskild sökande. Detta förfarande bör dock inte användas på ett sådant sätt att konkurrensen begränsas eller snedvrids, särskilt inte genom att grundläggande delar av anbuden ändras, genom att nya väsentliga krav åläggs den utvalda anbudsgivaren eller genom att någon annan anbudsgivare än den som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan komma i fråga."

"Artikel 1

Definitioner

«1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som anges i punkterna 2-12:

8....

"Konkurrenspräglad dialog" är det förfarande som varje marknadsaktör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten för en dialog med de sökande som har inbjudits att delta i detta förfarande, i syfte att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda sökande inbjuds att lämna.

... »

"Artikel 30

Konkurrenspräglad dialog

1. Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande myndigheten, om den anser att användningen av öppna och selektiva förfaranden inte medger tilldelning av kontrakt, får använda sig av en konkurrenspräglad dialog enligt bestämmelserna i denna artikel:

a) om den inte objektivt kan definiera de tekniska medel enligt artikel 24.3 b, 24.3 c eller 24.3 d som kan tillgodose deras behov, och/eller

b) om den inte objektivt kan specificera den rättsliga och/eller finansiella utformningen av ett projekt.

Tilldelning av offentliga kontrakt skall ske enbart på grundval av tilldelningskriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

2. Den upphandlande myndigheten skall offentliggöra ett meddelande om upphandling där den meddelar sina behov och krav, som den skall definiera i detta meddelande och/eller i ett beskrivande dokument.

3. Den upphandlande myndigheten skall inleda en dialog med de sökande som valts ut enligt bestämmelserna i artiklarna 43a-52, där dialogens syfte skall vara att identifiera och definiera hur dess behov bäst skall kunna tillgodoses. Under denna dialog får den diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda sökandena.

Den upphandlande myndigheten skall under förhandlingarna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. Den skall i synnerhet inte särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra.

Den upphandlande myndigheten får inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar som en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke.

4. Den upphandlande myndigheten får föreskriva att förfarandet skall äga rum i successiva steg för att minska det antal lösningar som skall diskuteras under dialogen, på grundval av de tilldelningskriterier som anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet. Det skall anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet att denna möjlighet kan utnyttjas.

5. Den upphandlande myndigheten skall fortsätta denna dialog tills den kan identifiera den eller de lösningar som tillgodoser dess behov, om nödvändigt efter att ha jämfört dessa lösningar.

6. Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha informerat deltagarna om detta skall den upphandlande myndigheten uppmana dem att lämna sitt slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och specificerats under dialogen. Dessa anbud skall innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.

På begäran av den upphandlande myndigheten kan dessa anbud tydliggöras och preciseras. Dessa preciseringar, tydliggöranden eller kompletteringar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller anbudsinfordran ändras, eftersom en sådan ändring riskerar att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.

7. Den upphandlande myndigheten skall bedöma anbuden på grundval av de fastställda tilldelningskriterierna och välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga enligt artikel 53.

På den upphandlande myndighetens begäran kan den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga anmodas att tydliggöra vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges i detta, under förutsättning att det inte leder till ändring av väsentliga delar av anbudet eller anbudsförfarandet, snedvridning av konkurrensen eller diskriminering.

8. Den upphandlande myndigheten fastställer priser eller ersättningar till deltagarna i dialogen."

*

Ändringsförslag 45, 46, 47, 123 och 109 rör artikel 24, om de tekniska specifikationer som skall användas för att definiera de byggentreprenader, varor och/eller tjänster som den upphandlande myndigheten önskar.

I ändringsförslag 45 införs att en hänvisning till europeiska miljömärken skall vara obligatoriskt. Kommissionen kan inte godta detta eftersom gemenskapspolitiken när det gäller miljömärken inte omfattar en hierarki mellan europeiska miljömärken, miljömärken som är gemensamma för flera länder eller nationella miljömärken.

Ändringsförslaget innehåller dessutom en bestämmelse om att de tekniska specifikationerna kan utformas efter produktens miljöpåverkan under hela dess livscykel. Kommissionen godtar denna synpunkt.

Dock införs genom ändringsförslaget en ny definition, nämligen "likvärdiga standarder", i de fall då det däremot är fråga om ett anbud som garanterar en likvärdig lösning.

Genom ändringsförslag 46 ändras artikel 24 för att tydliggöra att den upphandlande myndigheten inte får förkasta ett anbud om anbudsgivaren har bevisat att anbudet på ett likvärdigt sätt uppfyller kontraktets krav. I ändringsförslaget säkerställs att ett stort antal möjliga bevis måste läggas fram och att anbudsgivaren får de nödvändiga upplysningarna om varför anbudet inte uppfyller kraven. I artikel 41.2 tas generell hänsyn till sistnämnda punkt.

Syftet med ändringsförslag 47 och 123 är att undvika diskriminering som följer av specifikationer som refererar till bestämda tillverkare, varuleverantörer eller marknadsaktörer.

Genom ändringsförslag 109 införs miljöprestanda och miljöpåverkan, produktionsprocesser eller produktionsmetoder i definitionen av de i bilaga VI nämnda tekniska specifikationerna.

Denna del av ändringsförslaget tydliggör texten i linje med kommissionens meddelande [3] om offentlig upphandling och miljö och kommissionen godtar alltså förslaget i en omformulerad form.

[3] "Tolkningsmeddelande från kommissionen om gemenskapslagstiftning med tillämpning på offentlig upphandling och möjligheterna att ta miljöhänsyn vid offentlig upphandling", EGT C 28.11.2001, s. 13-26.

Miljöanpassning är däremot inte en specifikation i sig. Den kan dock ge anledning till att definiera tekniska specifikationer i form av miljöprestanda. Det samma gäller för miljöpåverkan.

I ändringsförslaget införs också formgivning med tanke på alla krav, inklusive tillgänglighet för funktionshindrade.

Kommissionen godtar ändringsförslag 45, 46, 47, 123 och 109 men omformulerar dem i skäl 25 (f.d. 17), artiklarna 24 och 41(omstrukturerad) och bilaga VI enligt följande:

Skäl: "(25) De tekniska specifikationer som offentliga upphandlare upprättar måste tillåta att den offentliga upphandlingen öppnas för konkurrens. Det måste därför vara möjligt att lämna anbud som baseras på olika tekniska lösningar. De tekniska specifikationerna måste följaktligen kunna bygga på prestanda- och funktionskrav och, om det hänvisas till europeisk standard eller, i avsaknad av sådan, till nationell standard, bör den upphandlande myndigheten beakta anbud som baseras på likvärdiga lösningar. För att visa att en lösning är likvärdig bör anbudsgivarna kunna använda vilket bevis som helst. Offentliga myndigheter måste kunna motivera alla beslut om att likvärdighet inte föreligger.

En upphandlande myndighet som vill fastställa miljökrav i de tekniska specifikationerna för ett bestämt kontrakt får föreskriva särskilda miljöegenskaper och/eller miljöeffekter för grupper av varor eller tjänster. Den kan, men är inte skyldig att, använda de detaljerade specifikationer eller delar av dessa, som är lämpliga för att definiera de önskade varorna eller tjänsterna, som t.ex. miljömärken, det europeiska miljömärket, miljömärken som är gemensamma för flera länder eller andra miljömärken, om kraven för märket har utarbetats och antagits på grundval av vetenskapliga rön eller genom ett förfarande i vilket de berörda parterna, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillverkare, distributörer eller miljöorganisationer, kan delta och om miljömärket är tillgängligt för samtliga berörda parter."

"Artikel 24

Tekniska specifikationer

1. Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i bilaga VI skall ingå i kontraktshandlingarna, såsom meddelanden om upphandling, allmänna specifikationer eller kompletterande handlingar.

2. De tekniska specifikationerna skall tillåta anbudsgivare att delta på lika villkor och får inte innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens.

3. Utan att det påverkar rättsligt bindande tekniska regler, under förutsättning att de är förenliga med gemenskapsrätten, skall de tekniska specifikationerna vara utformade på något av följande sätt:

a) antingen genom en hänvisning till specifikationer som nämns i bilaga VI i prioritetsordning avseende sådana nationella standarder som genomför europeiska standarder, till europeiska tekniska godkännanden, till gemensamma tekniska specifikationer, till internationella standarder, till andra tekniska referenssystem som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana inte finns, till nationella standarder eller nationella tekniska godkännanden, eller till nationella tekniska specifikationer om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt materialanvändning. Varje sådan hänvisning skall följas av orden "eller likvärdigt".

b) eller som krav på prestanda eller funktion. Här kan också miljöegenskaper ingå. Sådana parametrar måste dock vara så specifika att anbudsgivarna kan bilda sig en bestämd uppfattning om föremålet för upphandlingen och de upphandlande myndigheterna tilldela kontraktet.

c) eller i form av prestanda eller funktionskrav enligt led b och, för att påvisa att dessa krav eller prestanda antas vara uppfyllda, med en hänvisning till specifikationerna i led a.

d) eller med en hänvisning till specifikationerna i led a i fråga om vissa egenskaper och med en hänvisning till de prestanda eller funktionskrav som anges i led b i fråga om andra egenskaper.

4. Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till specifikationer enligt punkt 3 a, får den inte avvisa ett anbud med motiveringen att varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, då anbudsgivaren på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud visar att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt den angivna tekniska specifikationen.

Ett lämpligt sätt kan till exempel innebära teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

5. Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med punkt 3 ange prestanda eller funktionskrav, får den inte avvisa ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer med en nationell standard som genomför en europeisk standard, med ett europeiskt tekniskt godkännande, med en gemensam teknisk specifikation, med en internationell standard eller med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan, om dessa specifikationer avser de prestanda eller funktionskrav som den har fastställt.

Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud visa att den standardenliga varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller den upphandlande myndighetens prestanda- eller funktionskrav.

Ett lämpligt sätt kan till exempel innebära teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

5 a Om en upphandlande myndighet föreskriver miljöegenskaper i form av prestanda eller funktionskrav, enligt punkt 3b, får den använda detaljerade specifikationer, eller vid behov delar av sådana, såsom fastställts av europeiska miljömärken, miljömärken som är gemensamma för flera länder eller andra miljömärken, under förutsättning att de är lämpliga för att definiera karakteristik för varorna eller tjänsterna som kontraktet avser, och om kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön, om miljömärkena har antagits genom ett förfarande i vilket samtliga berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, kan delta och om miljömärkena är tillgängligt för samtliga berörda parter.

Den upphandlande myndigheten får ange att de varor eller tjänster som är försedda med miljömärke antas uppfylla de tekniska specifikationer som fastställs i de allmänna specifikationerna. Den skall godkänna all annan lämplig dokumentation, t.ex. teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

6. Med "erkända organ" avses i denna artikel provnings- och kalibreringslaboratorier samt organ för inspektion och certifiering enligt gällande europeiska standarder.

Upphandlande myndigheter skall godta intyg från erkända organ i andra medlemsstater.

7. Om det inte motiveras av syftet med upphandlingen får tekniska specifikationer inte innehålla uppgifter om tillverkare, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, ej heller någon hänvisning till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, som innebär att vissa företag eller produkter gynnas och andra inte kan komma ifråga. Detta slags uppgifter eller hänvisningar är i undantagsfall tillåtna om en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av kontraktsföremålet inte går att åstadkomma genom tillämpning av punkterna 3 och 4. Sådana uppgifter eller hänvisningar skall följas av orden "eller likvärdigt"."

"Artikel 41

Information till anbudsgivare

1. En upphandlande myndighet skall snarast underrätta anbudsgivarna om de beslut som fattas om slutandet av ett ramavtal eller tilldelningen av ett kontrakt, inklusive skälen till att den har beslutat att inte sluta ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt för vilket anbud har infordrats eller att upprepa förfarandet; dessa upplysningar skall på begäran lämnas skriftligt.

2. En upphandlande myndighet skall snarast på begäran underrätta varje anbudsgivare vars ansökan avvisats, om orsakerna till att ansökan eller anbudet inte har godtagits samt underrätta varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet. Dessa tidsfrister får under inga omständigheter överstiga 15 dagar från det att den skriftliga begäran har mottagits.

En upphandlande myndighet får emellertid besluta att inte lämna ut viss information som rör kontraktstilldelning eller ingående av ramavtal och som anges i första stycket, om detta skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för offentliga eller privata marknadsaktörer eller motverka en sund konkurrens dem mellan."

"BILAGA VI

DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. a) "teknisk specifikation", när det gäller offentlig upphandling av varor eller tjänster, är en specifikation som framgår av ett dokument med angivelser av kraven på en vara eller en tjänst, såsom kvalitetsnivå, miljöprestanda, formgivning med tanke på alla krav (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade), och bedömning av överensstämmelse, ändamålsenlighet, produktens användning, dess säkerhet eller dess dimensioner, inklusive kraven på varan med avseende på varubeteckning, terminologi, symboler, tester och testmetoder, emballage, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsförfaranden och -metoder liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.

b) "teknisk specifikation": i fråga om offentlig upphandling av byggentreprenader, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat skall upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan skall kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande myndighetens planerade användning. De tekniska kraven skall omfatta nivån på miljöprestandan, formgivning med tanke på alla krav (inklusive tillgänglighet för funktionshindrade) och nivån för bedömning av överensstämmelse, ändamålsenlighet, säkerhet eller dimensioner inklusive förfarandena vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, tester och testmetoder, emballage, märkning och etikettering samt produktionsprocesser och produktionsmetoder. De skall även omfatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden skall antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar.

2. "standard": en teknisk specifikation som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som faller under en av följande kategorier:

- internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

- europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

- nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

3. "europeiskt tekniskt godkännande": en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt godkännande skall utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten.

4. "gemensam teknisk specifikation": en teknisk specifikation som utformats i enlighet med ett förfarande som erkänts av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

5. "teknisk referens": en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som man beslutat om som svar på marknadsbehov."

*

Ändringsförslag 10 och 127 rör villkoren för genomförande av upphandlingen.

Ändringsförslag 10 innebär ändringar i skäl 22 för att ytterligare tydliggöra att genomförandevillkoren inte får medföra diskriminering och att de bl.a. får inbegripa särskilda miljömål.

I den första delen av ändringsförslaget ändras kommissionens formulering ("förutsatt att de varken är direkt eller indirekt diskriminerande"). Kommissionens formulering är hämtad från domstolens rättspraxis (dom i målet "Beentjes" [4]) och bör därför inte ändras, i synnerhet som den inte har restriktiva verkningar när det gäller de miljöskäl som ingår i andra delen av ändringsförslaget, vars princip kan godtas fullt ut.

[4] Dom av den 20 september 1988 i mål 31/87, Rec. 1988, s. 4635.

Målet med ändringsförslag 127 är att ytterligare förstärka principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet, när de upphandlande myndigheterna ställer särskilda krav på hur kontraktet skall genomföras. I ändringsförslaget preciseras i en specifik bestämmelse innehållet i artikel 2 som är allmänt tillämpligt.

Kommissionen omformulerar följaktligen ändringsförslag 10 och 127 och tar även hänsyn till att det är lämpligt att underlätta för medlagstiftarna att enas.

Skäl "(29) Ett genomförandevillkor skall anses vara förenligt med direktivet, förutsatt att det inte är direkt eller indirekt diskriminerande och att det anges i meddelandet om upphandling eller i de allmänna specifikationerna. Villkoren kan syfta till att främja yrkesutbildning på arbetsplatsen och anställning av personer som har särskilda svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, bekämpa arbetslöshet eller skydda miljön och ge upphov till skyldigheter att i samband med fullgörandet av ett kontrakt, bl.a. anställa långtidsarbetslösa eller genomföra utbildning för arbetslösa eller ungdomar, följa bestämmelserna i grundläggande ILO-konventioner om dessa inte har införlivats med den nationella lagstiftningen eller anställa ett större antal personer med funktionshinder än som krävs enligt den nationella lagstiftningen.

Artikel 26 a

Villkor för genomförande av upphandlingen

En upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur upphandlingen skall genomföras under förutsättning att de är förenliga med gemenskapsrätten samt att de anges i meddelandet om upphandling eller i de allmänna specifikationerna. Dessa krav får bl.a. omfatta sociala hänsyn och miljöhänsyn."

*

Ändringsförslag 11 och 51 rör respekten för arbets- och socialrättsliga bestämmelser.

Genom ändringsförslag 11 införs ett nytt skäl i vilket det påminns om att direktivet om utstationering av arbetstagare (96/71/EG), som fastställer minimivillkor för arbetarskydd som skall uppfyllas av anbudsgivarna i det land där arbetet utförs, är tillämpligt. Detta ändringsförslag ligger i linje med vad kommissionen själv anförde i sitt meddelande av den 15 oktober 2001 om möjligheterna att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling [5]. Ändringsförslaget bidrar till att informera anbudsgivarna och tillför alltså ett mervärde.

[5] "Tolkningsmeddelande från kommissionen om gemenskapslagstiftning med tillämpning på offentlig upphandling och om möjligheterna att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling", EGT C 333, 28.11.2001, s. 27- 41.

Målet med ändringsförslag 51 är att tvinga anbudsgivarna att respektera arbets- och sociallagstiftningen, kollektiva och individuella rättigheter, domstolsbeslut och allmänt tillämpliga kollektivavtal. Dessa krav skall inte förhindra tillämpning av bestämmelser om gynnsammare arbetarskydd och arbetsvillkor.

Vid offentlig upphandling skall naturligtvis det anbudsgivande företaget följa arbets- och sociallagstiftningen i det land där det är etablerat och i förekommande fall, i det land där tillhandahållandet görs (jfr kommissionens meddelande av den 15 oktober 2001 om möjligheterna att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling). Påminnelse om detta kan ingå i ett skäl. Den bör dock inte figurera i huvudtexten eftersom syftet med direktiven om offentlig upphandling är att samordna upphandlingsförfarandena och inte att införa särskilda krav för företagen när det gäller arbets- och sociallagstiftningen eller andra bestämmelser.

Kommissionen anser att det tas tillräcklig hänsyn till anledningarna till ändringsförslaget i skäl 29 (ovan) och skäl 30 (nedan).

Kommissionen omformulerar följaktligen ändringsförslag 11 och 51 och lägger till följande skäl: "(30) Gällande lagar, förordningar och kollektivavtal rörande sociala frågor och säkerhet, på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet av ett offentligt kontrakt om dessa bestämmelser och tillämpningen av dem överensstämmer med gemenskapslagstiftningen. För gränsöverskridande verksamhet när arbetstagare i en medlemsstat utför tjänster i en annan medlemsstat i samband med fullgörandet av ett offentligt kontrakt fastställs i "Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster" [6] de minimivillkor som måste uppfyllas i värdlandet gentemot de utstationerade arbetstagarna. Om en marknadsaktör inte uppfyller dessa villkor kan det, beroende på den gällande nationella lagstiftningen, anses som att denne begått ett allvarligt fel eller gjort sig skyldig till brott mot yrkesetiken."

[6] 1 EGT L 18, 21.1.1997, s. 1 - 6.

*

Ändringsförslag 15 och 100 rör onormalt låga anbud.

Genom ändringsförslag 15, som hänger samman med ändringsförslag 100, införs ett nytt skäl 31 a som preciserar att onormalt låga anbud som beror på underlåtenhet att iaktta sociala minimikrav får avvisas av den upphandlande myndigheten. Denna möjlighet finns redan i den befintliga lagstiftningen och det räcker alltså att tydliggöra den på lämpligt sätt.

Den första delen av ändringsförslag 100 syftar till att ta bort de formuleringar som preciserar att anbuden måste vara onormalt låga i förhållande till arbetsprestaionen. Om orden "i förhållande till insatsen" som finns i de gällande direktiven stryks, skulle ett centralt begrepp i huvudtexten försvinna. Denna del av ändringsförslaget kan alltså inte godtas.

I den andra delen av ändringsförslag 100 läggs till förklaringarna (till priser som förefaller vara för låga), som den upphandlande myndigheten måste ta hänsyn till för att kunna fastställa om det rör sig om ett onormalt lågt anbud, att anbudsgivaren och underleverantörerna måste efterleva reglerna om arbetarskydd och arbetsvillkor även vid leverans av varor och tjänster från tredje land, samt se till att internationellt erkända normer enligt bilaga IX b, och föreslagna i ändringsförslag 116, efterlevs vid produktionen.

De upphandlande myndigheterna kan ha intresse av att kontrollera att priserna inte är för låga som en följd av att de arbetsrättsliga skyldigheterna inte uppfylls. Kommissionen godtar därför detta ändringsförslag med ett påpekande i texten att listan på förklaringar inte är uttömmande.

När det gäller de internationellt erkända konventionerna inom arbetsrättsområdet bör det noteras att målet med direktivet om "offentlig upphandling" inte är att se till att dessa konventioner efterlevs. Om de är införlivade i nationell rätt kan deras efterlevnad kontrolleras vid urvalet av anbudsgivare.

Kommissionen godtar ändringsförslag 15 och 100 men gör följande omformulering:

"Artikel 54

Onormalt låga anbud

1. Om det vid en viss upphandling finns anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till insatsen, skall den upphandlande myndigheten, innan anbuden förkastas, skriftligen begära sådana förtydliganden om anbudens innehåll som den anser sig behöva.

Dessa förtydliganden kan bl.a. gälla:

a) resurssnåla tillverkningsförfaranden, sätt att tillhandahålla tjänster, byggmetoder,

b) tekniska lösningar och/eller ovanligt gynnsamma förhållanden som anbudsgivaren kan räkna med för att fullfölja varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontraktet,

c) originaliteten i anbudsgivarens projekt med avseende på varor, tjänster och byggentreprenad,

c a) efterlevnad av gällande bestämmelser om arbetarskydd och arbetsvillkor på den plats där uppgiften skall utföras,

d) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.

2. Den upphandlande myndigheten skall i samråd med anbudsgivaren granska detta innehåll med beaktande av de ingivna förklaringarna.

3. Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter samråd med anbudsgivaren och om denne inom den rimliga tidsfrist som fastställs av den upphandlande myndigheten inte kan bevisa att det berörda stödet beviljats. Om den upphandlande myndigheten förkastar ett anbud under dessa omständigheter, skall den underrätta kommissionen om detta."

*

Genom ändringsförslag 170 införs ett nytt skäl 33 a som ger skälen till obligatorisk uteslutning av anbudsgivare som dömts för organiserad brottslighet, bedrägeri eller korruption och utökar dessa till att även omfatta anbudsgivare som blivit dömda för att ha brutit mot miljö- eller arbetslagstiftningen. I förslaget förklaras även att domar för olaglig kartellbildning måste beaktas samt att allvarliga fel i yrkesutövningen kan motivera uteslutning.

Ändringsförslaget gör det möjligt att i form av ett skäl motivera omständigheter i artikel 46.1 (obligatorisk uteslutning) som kommissionen föreslog. Det tillför dock andra element som bättre passar in under omständigheterna i artikel 46.2 (frivillig uteslutning), eftersom de redan implicit omfattas av denna punkt.

Kommissionen inkluderar ändringsförslaget i följande skäl: "(39) Det bör undvikas att offentliga kontrakt tilldelas marknadsaktörer som har deltagit i organiserad brottslighet eller som har varit inblandade i korruption eller bedrägerier som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen eller tvättning av pengar. Den upphandlande myndigheten bör utesluta sådana marknadsaktörer om den får kännedom om en lagakraftvunnen dom som utdömts för sådana brott enligt den nationella lagstiftningen.

Den upphandlande myndigheten får i detta sammanhang begära lämpliga handlingar från anbudsgivarna, och om de hyser några tvivel om anbudsgivarnas personliga ställning kan de begära att behöriga myndigheter i den berörda medlemsstaten samarbetar.

Om den nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser på detta område, får ett brott mot miljölagstiftningen som sanktionerats av en lagakraftvunnen dom eller en dom eller en sanktion för olaglig kartellbildning i samband med offentliga upphandlingar, anses som ett brott som reser tvivel om marknadsaktörens yrkesetik eller som ett allvarligt fel."

*

Ändringsförslag 23, 54 och 65 rör elektronisk budgivning.

I ändringsförslag 23 ges en definition av omvända auktioner då sådana planeras. Definitionen begränsar användningen av sådana budgivningar till tilldelningsförfaranden där kontraktet tilldelas den som lämnar det lägsta priset.

Det är lämpligt att acceptera att sådana budgivningar införs för att främja offentliga elektroniska inköp. En definition bör alltså införas och omformuleras för att den skall likna rådets definition, i vilken budgivningar har utvidgats till att omfatta andra variabler än priset.

I ändringsförslag 54 föreslås möjligheten att använda elektronisk budgivning vid tilldelning av kontrakt. Införandet av elektroniska budgivningar förutsätter dock en omformulering för att täcka möjligheten att använda budgivningar också när kontraktet tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga budet och för att införa de nödvändiga procedurmässiga garantierna och den nödvändiga tekniken.

I ändringsförslag 65 föreslås möjligheten att använda elektronisk budgivning vid tilldelning av kontrakt. Det ställs emellertid upp som ett separat förfarande, vilket strider mot målen om förenkling och flexibilitet som kommissionen följer i förslaget.

Kommissionen omarbetar därför ändringsförslag 23, 54 och 65 i följande stycken:

"Artikel 1

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som anges i punkterna 2-12:

...

5 b En "elektronisk budgivning" är en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser och/eller nya värden för vissa delar av anbuden, och denna process genomförs efter en första fullständig bedömning av anbuden och den gör det möjligt att bedöma dem automatiskt.

.... »

"Artikel 53 a

Utnyttjande av elektronisk budgivning

1. Medlemsstaterna får ge en upphandlande myndighet möjlighet att utnyttja elektronisk budgivning. 2. Vid öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden kan den upphandlande myndigheten i det fall som avses i artikel 29.1 a besluta att tilldelningen av ett offentligt kontrakt skall föregås av en elektronisk budgivning om kontraktet gäller byggentreprenader, varor eller tjänster som kan specificeras tillräckligt exakt. Elektronisk budgivning kan äga rum i flera på varandra följande etapper.

På samma villkor kan elektronisk budgivning utnyttjas vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal som avses i artikel 32.3 andra stycket andra strecksatsen.

3. En upphandlande myndighet som beslutar att utnyttja elektronisk budgivning skall ange detta i meddelandet om upphandling. De allmänna specifikationerna skall omfatta bl.a. följande uppgifter:

a) upplysningar om de element vars värde kommer att vara föremål för den elektroniska budgivningen, under förutsättning att dessa element är kvantifierbara och kan uttryckas i siffror eller i procent.

b) upplysningar om gränserna för de värden som kan läggas fram, såsom det framgår av de allmänna specifikationerna för föremålet för upphandlingen.

c) vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska budgivningen och när detta kommer att ske,

d) relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska budgivningen,

e) på vilka villkor anbudsgivarna får lämna bud och särskilt vilka minsta skillnader som krävs mellan anbuden,

f) relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om de tekniska anslutningsvillkoren och anslutningsspecifikationerna.

4. Innan den elektroniska budgivningen organiseras skall den upphandlande myndigheten bedöma anbuden enligt de tilldelningskriterier som valts ut. Den elektroniska budgivningen skall röra:

a) endast priset, då kontraktet tilldelas den som begär det lägsta priset,

b) priset och/eller nya värden för element av anbuden som angivits i de allmänna specifikationerna när kontrakten tilldelas den anbudsgivare som inkommit med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud skall samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att lämna nya priser och/eller nya värden. Inbjudan skall innehålla alla relevanta upplysningar om den individuella anslutningen till den elektroniska utrustning som används samt vilken dag och tid den elektroniska budgivningen kommer att inledas. Den elektroniska budgivningen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.

5. Om kontraktet ges till den anbudsgivare som inkommit med det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall inbjudan åtföljas av resultatet av den fullständiga bedömning av mottagarens anbud, som genomförts i enlighet med viktningen i artikel 53.2 första stycket.

I inbjudan skall även anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska budgivningen bestämma den automatiska rangordning med avseende på nya priser och/eller nya värden som lämnas. Denna formel skall uttrycka den relativa viktningen av vart och ett av de kriterier som valts för att bestämma det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med meddelandet om upphandling eller specifikationerna. Eventuella intervall skall emellertid ersättas med ett bestämt värde.

Om alternativa anbud är tillåtna skall separata formler ges för varje alternativ.

6. Under varje etapp i den elektroniska budgivningen skall den upphandlande myndigheten kontinuerligt och omedelbart meddela alla anbudsgivare åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt skall ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den upphandlande myndigheten kan också meddela andra upplysningar om andra priser som har lämnats, under förutsättning att detta anges i de allmänna specifikationerna. Den får också när som helst meddela antalet deltagare i den aktuella budgivningsetappen. Den får emellertid under inga omständigheter röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska budgivningen.

7. Den upphandlande myndigheten skall avsluta den elektroniska budgivningen på något av följande sätt:

a) I inbjudan att delta i budgivningen skall den ange en på förhand fastställd dag och tid.

b) När den inte längre erhåller några nya priser som motsvarar kraven på minsta skillnader eller några nya värden. I detta fall skall den upphandlande myndigheten i inbjudan att delta i budgivningen ange hur långt efter det att den har mottagit det sista priset som den kommer att avsluta den elektroniska budgivningen.

c) När det antal budgivningsetapper som fastställs i inbjudan att delta i budgivningen har genomförts.

När den upphandlande myndigheten har beslutat att avsluta den elektroniska budgivningen enligt c, eventuellt i kombination med villkoren i b, skall tidsplanen för varje budgivningsetapp anges i inbjudan att delta i budgivningen.

8. Efter att ha avslutat den elektroniska budgivningen skall den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet i enlighet med artikel 53 på grundval av de resultat som uppnåtts vid den elektroniska budgivningen.

9. Den upphandlande myndigheten får inte utnyttja elektroniska budgivningar på ett otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen eller på ett sätt som ändrar föremålet för upphandlingen, såsom det konkurrenssatts när meddelandet om upphandling offentliggjordes och som det definierats i de allmänna specifikationerna."

*

Målet med ändringsförslag 24 är att anpassa definitionen av ett ramavtal till den som finns i "försörjningsdirektivet" 93/38. Kommissionen kan godta definitionen i ändringsförslaget men omformulerar den så att flera upphandlande myndigheter samtidigt kan ingå samma ramavtal.

Ändringsförslaget omformuleras enligt följande:

"Artikel 1

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som anges i punkterna 2-12:

....

5. Ett "ramavtal" är ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera marknadsaktörer i syfte att fastställa villkoren för upphandlingen under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, kvantitet.

.... »

*

Ändringsförslag 30, 93 och 95 rör ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet.

Enligt ändringsförslag 30 skall det vara möjligt för grupper av marknadsaktörer att vid urvalet göra gällande sin samlade kapacitet i följande fall: behörighet att utöva yrkesverksamhet, ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet. Den yrkeserfarenhet som eventuellt kan ha föreskrivits får dock inte kumuleras. I ändringsförslaget föreslås dessutom att minimikrav får uppställas för gruppens chef.

Ändringsförslaget ligger i linje med rättspraxis. Kommissionen anser dock att behörighet att utöva yrkesverksamhet skall kunna krävas av alla deltagarna i gruppen för den verksamhet som berörda deltagare skall utföra i samband med kontraktets genomförande. När det gäller de minimikrav som den upphandlande myndigheten har rätt att ställa på gruppens chef, måste det garanteras att ordet "minimi" tolkas på ett sätt som gör att den upphandlande myndigheten får garantier för att åtminstone en deltagare i gruppen har den kunskap som är nödvändig för kontraktets genomförande.

Kommissionen anser att innebörden i ändringsförslaget kan tas upp i artiklarna 48 och 49, som mer specifikt berör ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.

Genom ändringsförslag 93 tillförs, till bevisen på teknisk/yrkesmässig kapacitet för tjänsten, uppgifter om tekniker eller organ som ansvarar för miljöstyrning och skydd av arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

Ändringsförslag 95 innehåller samma tillägg för byggentreprenader som ändringsförslag 93 om tjänster.

Ändringsförslag 93 och 95 syftar till att bedöma en marknadsaktörs tekniska kapacitet att tillhandahålla tjänster eller utföra bygg- och anläggningsarbeten som bevarar miljön och arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Dessa aspekter täcks antingen av beskrivningen i de allmänna specifikationerna för tjänsten eller av att arbets- och sociallagstiftningen samt miljölagstiftningen efterlevs. Dessa ingår i andra etapper i tilldelningsförfarandet. Åtgärderna för "miljöstyrning" kan dock i relevanta fall vara ett bevis på teknisk "miljökapacitet".

Kommissionen inarbetar följaktligen ändringsförslag 30, 93 och 95 i artiklarna 48 och 49 som ändras enligt följande:

"Artikel 48

Ekonomisk och finansiell ställning

1. Bevis på en marknadsaktörs ekonomiska och finansiella ställning kan som regel utgöras av en eller flera av följande referenser:

a) Lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på lämplig ansvarsförsäkring för verksamheten.

b) Balansräkningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av balansräkningar krävs enligt lagstiftningen i det land där marknadsaktören är etablerad.

c) Uppgifter om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för maximalt de tre senaste verksamhetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller då marknadsaktören inledde sin verksamhet, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.

2. En marknadsaktör får vid behov och när det gäller en viss marknad utnyttja andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbindelserna mellan aktören och dessa enheter. I detta fall skall han bevisa för den upphandlande myndigheten att han kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna, t.ex. genom att lägga fram ett åtagande från enheterna.

2 a Under samma förhållanden får en grupp marknadsaktörer som avses i artikel 3 utnyttja gruppdeltagarnas eller andra enheters kapacitet.

3. Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om upphandling eller i anbudsinfordran specificera vilken eller vilka av de i punkt 1 nämnda referenserna som den har valt samt vilka andra referenser som skall företes.

4. Om en marknadsaktör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten begär, får han bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning på varje annat sätt som den upphandlande myndigheten finner lämpligt.

Skäl: "(40) Då byggentreprenadernas och/eller tjänsternas natur motiverar att miljöstyrningsåtgärder vidtas eller att miljöstyrningssystem tillämpas vid offentlig upphandling, får sådana åtgärder eller system krävas. Miljöstyrningssystemen kan, oberoende av deras registrering i enlighet med gemenskapens rättsakter (EMAS-förordningen), visa att marknadsaktören har den tekniska kapacitet som krävs för att genomföra kontraktet. Dessutom skall en beskrivning av de åtgärder som marknadsaktören vidtagit för att garantera samma nivå av miljöskydd godtas som alternativt bevis till registrerade miljöstyrningssystem.

"Artikel 49

Teknisk kapacitet och/eller yrkesmässig kapacitet

1. En marknadsaktörs tekniska och/eller yrkesmässiga kapacitet skall bedömas och kontrolleras enligt bestämmelserna i punkterna 2 och 3.

2. Bevis på en marknadsaktörs tekniska kapacitet får lämnas i en eller flera av följande former beroende på de aktuella varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas art, kvantitet eller betydelse och ändamål:

1) a) En förteckning över slutförda byggentreprenader under de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt. Dessa intyg skall ange belopp, tidpunkt och plats för utförandet av byggentreprenaderna och huruvida de utfördes enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett korrekt sätt. Om det är nödvändigt skall den behöriga myndigheten sända dessa intyg direkt till den upphandlande myndigheten.

b) En förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som utförts under de tre senaste åren, med angivande av belopp, datum och privata eller offentliga mottagare. Bevis skall lämnas på leveranser av varor eller tjänster

- i form av intyg som skall vara utfärdade eller attesterade av den behöriga myndigheten om det gäller upphandling från en upphandlande myndighet,

- i form av intyg på leveranserna från köparen eller, om detta inte är möjligt, helt enkelt genom en försäkran från marknadsaktören om det gäller privata köp.

2) Uppgifter om tekniker och tekniska organ, vare sig de tillhör marknadsaktörens företag eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om tekniker och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden.

3) En beskrivning av varuleverantörens eller tjänsteleverantörens tekniska utrustning och av de metoder som han använder för att säkra kvaliteten samt av företagets undersöknings- och forskningsresurser.

4) Om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, en kontroll som den upphandlande myndigheten själv skall utföra eller som på dennas vägnar utförs av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke. Kontrollerna skall utvisa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.

5) Uppgifter om tjänsteleverantörens eller entreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer och/eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, särskilt om den eller dem som skall ansvara för tillhandahållande av tjänsterna eller leda byggentreprenaden.

5 a För offentlig upphandling av byggentreprenader och tjänster och endast vid tillfällen då det är lämpligt, uppgifter om vilka åtgärder för miljöstyrning som marknadsaktören kommer att kunna vidta vid genomförandet av kontraktet.

6) Uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller entreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren.

7) Uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet.

8) Uppgifter om hur stor del av kontraktet som tjänsteleverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer.

9) I fråga om de varor som skall levereras:

a) Prover, beskrivningar och/eller fotografier, varvid äktheten skall styrkas om den upphandlande myndigheten begär det.

b) Intyg som upprättas av officiella och erkänt skickliga institutioner eller enheter för kvalitetskontroll och av vilka det skall framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa specifikationer eller normer.

3. En marknadsaktör får vid behov och när det gäller en viss marknad utnyttja andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbindelserna mellan aktören och dessa enheter. I detta fall skall han bevisa för den upphandlande myndigheten att han kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna, t.ex. genom att lägga fram enheternas åtagande att förse marknadsaktören med nödvändiga resurser.

3 a Under samma förhållanden kan en grupp marknadsaktörer som avses i artikel 3 utnyttja gruppdeltagarnas eller andra enheters kapacitet.

4. I samband med förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt som gäller tillhandahållande av tjänster och/eller utförande av byggentreprenad kan en marknadsaktörs förmåga att utföra denna tjänst eller byggentreprenad i synnerhet bedömas på grundval av yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

5. Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om upphandling eller i anbudsinfordran ange vilka av de uppgifter som anges i punkt 2 som krävs."

*

Ändringsförslag 31 syftar till att öka den upphandlande myndighetens förpliktelser att respektera den konfidentiella naturen hos den information som överlämnas av marknadsaktörerna och i förslaget finns en förteckning över de uppgifter och handlingar som avses. Det preciseras också att dessa förpliktelser gäller både under och efter tilldelningsförfarandet.

Att som i ändringsförslaget upprätta en förteckning över uppgifter och handlingar verkar överdrivet men kan godtas i form av exempel. När det gäller de tekniska lösningar som föreslås i den konkurrenspräglade dialogen, regleras detta redan i artikel 30.3 tredje stycket. Däremot skulle den absoluta karaktären i bestämmelsen "under och efter anbudsförfarandet" kunna hämma konkurrensen: det företag som har utarbetat ett projekt i samband med en tjänsteupphandling skulle därefter vara det enda som skulle kunna genomföra projektet, eftersom förslaget inte får vidarebefordras till någon annan anbudsgivare. Dessutom kan det uppstå en motsägelse mellan insynsskyldigheten, t.ex. gentemot kontrollorgan, och sekretessförpliktelserna.

Med hänsyn till ändringsförslag 31, i vilket det erkänns att marknadsaktörerna har rätt att, i enlighet med den tillämpliga nationella rätten, kräva att sekretessen för de uppgifter de överlämnar respekteras, ändrar kommissionen artikel 5 enligt följande:

"Artikel 5

Sekretess

Detta direktiv skall inte begränsa marknadsaktörers rätt att enligt nationell lagstiftning kräva att en upphandlande myndighet skall respektera att information som de tillhandahåller kan omfattas av sekretess. Denna information omfattar bl.a. yrkes- och affärshemligheter samt anbuden."

*

Genom ändringsförslag 147 införs en ny bestämmelse som framhäver att fördragets principer gäller för all offentlig upphandling, inklusive den upphandling som understiger de tröskelvärden som anges i direktivet. När det gäller principen om icke-diskriminering preciseras i bestämmelsen att den omfattar ett krav på öppenhet och att denna öppenhet består i att garantera en offentlighetsnivå som möjliggör konkurrenssättning av offentlig tjänsteupphandling samt kontroll av objektiviteten i tilldelningsförfarandena. För att garantera att detta krav respekteras, hänvisas medlemsstaterna till relevanta bestämmelser i direktivet.

En påminnelse om att fördragets bestämmelser skall följas vid tilldelning av offentliga kontrakt som understiger tröskelvärdena i direktivet ligger i linje med gemenskapslagstiftningen och domstolens rättspraxis. Det är emellertid inte berättigat att begränsa öppenhetsprincipens innebörd till att endast gälla offentlig upphandling av tjänster, som det föreslås i ändringsförslaget.

Det är inte heller motiverat att medlemsstaterna vid genomförandet av kravet på öppenhet hänvisas till "relevanta bestämmelser i direktivet", eftersom det både skulle skapa rättslig osäkerhet och gå utöver det som krävs i fördraget. Dessa principer medför inte några krav på offentlighet och procedurer lika specifika som de som fastställs i direktivet och det skulle varken vara berättigat eller ändamålsenligt att låta kontrakt, oavsett värde, omfattas av dessa bestämmelser.

Kommissionen har omarbetat ändringsförslaget och omformulerar skäl (2) i förslaget enligt följande: "(2)Principerna om fri rörlighet för varor, fri etablering och fritt tillhandahållande av tjänster samt principer som följer av dem, t.ex. principerna om likabehandling, som principen om icke-diskriminering endast är ett särskilt uttryck för, om ömsesidigt erkännande, om proportionalitet, om öppenhet gäller kontrakt som ingåtts av enheter som följer fördraget eller i dessa enheters namn och för deras räkning. Dessa principer tillämpas oberoende av kontraktets värde. För att underlätta deras tillämpning på stora kontrakt är det lämpligt att i detta direktiv samordna de nationella förfarandena om offentlig upphandling. Bestämmelserna om samordning bör därför tolkas i överensstämmelse med ovannämnda bestämmelser och principer samt i enlighet med övriga bestämmelser i fördraget.

*

Ändringsförslag 34 och 35 rör metoder för beräkning av det uppskattade värdet av upphandling av tjänster.

Ändringsförslag 34 går ut på att vid beräkning av kontraktsvärdet för försäkringstjänster beakta andra former av ersättning som kan jämföras med försäkringspremier.

Ändringsförslaget är motiverat med tanke på typen av tjänst och formen av ersättning.

I ändringsförslag 35 regleras särskilt beräkningen av värdet av kontrakt på obestämd tid genom automatisk förlängning.

Målet med ändringsförslaget är att undvika otillbörliga uppdelningar i syfte att kringgå bestämmelserna i direktivet, och avsikten är således god. Förlängningar av kontrakt som minskar konkurrensen måste dock undvikas.

Kommissionen godtar ändringsförslag 34 och 35 men omformulerar dem i syfte att förenkla texten och slår samman de fyra artiklarna som rör beräkningsmetoder - artikel 10 för ramavtal, artikel 11 för varor, artikel 12 för tjänster och artikel 13 för byggentreprenader enligt följande:

"Artikel 10

Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på offentliga kontrakt och ramavtal

1. Beräkningen av det uppskattade värdet av ett offentligt kontrakt skall grunda sig på det totala beloppet efter avdrag för mervärdesskatt som skall betalas enligt den upphandlande myndighetens egen uppskattning. Vid denna beräkning skall det uppskattade totalbeloppet beaktas, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och förnyande av kontraktet genom tyst samförstånd.

Om den upphandlande myndigheten planerar premier eller utbetalningar till sökande, skall den beakta dessa när den beräknar det skattade värdet av kontraktet.

2. Denna uppskattning skall vara giltig vid den tidpunkt då det meddelande om upphandling som avses i artikel 34.2 skickas ut, eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder förfarandet för kontraktstilldelning.

3. Inget byggentreprenadprojekt eller projekt för köp av en viss mängd varor och/eller tjänster får delas upp i avsikt att kringgå tillämpningen av detta direktiv.

6. För offentliga byggentreprenadkontrakt skall det vid beräkningen av det uppskattade värdet tas hänsyn till beloppet för entreprenaden samt det uppskattade totala värdet av de varor som de upphandlade myndigheterna tillhandahåller entreprenören för att byggentreprenaden skall kunna utföras.

7. a) Om en planerad byggentreprenad eller ett projekt för köp av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas samtidigt i form av delkontrakt skall det uppskattade värdet av samtliga delkontrakt beaktas.

Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst det tröskelvärde som anges i artikel 8 skall direktivet tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.

En upphandlande myndighet får emellertid avstå från att tillämpa detta på delkontrakt vars uppskattade värde exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 euro när det gäller tjänster och 1 miljon euro när det gäller byggentreprenader, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt inte överstiger 20 % av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.

b) Om ett projekt för erhållande av likartade varor kan innebära att flera kontrakt tilldelas samtidigt i form av delkontrakt skall det uppskattade värdet av samtliga delkontrakt beaktas vid tillämpningen av artikel 8 a och 8 b.

Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst det tröskelvärde som anges i artikel 8 skall direktivet tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.

4. För offentliga varukontrakt som avser leasing, eller hyrköp av varor skall det värde som skall tas till utgångspunkt för beräkning av kontraktets uppskattade värde,

a) för offentliga kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 12 månader, vara det samlade kontraksvärdet för hela löptiden, och där tiden är längre än 12 månader, det samlade kontraktsvärdet inklusive varans uppskattade restvärde,

b) för offentliga kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som inte kan tidsbestämmas, vara månadskostnaden multiplicerad med 48.

8. I fråga om offentliga varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som skall förnyas inom en viss angiven period, skall beräkningen av det uppskattade värdet av kontraktet grunda sig på

a) antingen det faktiska totala värdet för en serie liknande kontrakt som slutits under de föregående 12 månaderna eller under den föregående perioden, om möjligt jämkat med hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet eller värde under 12 månader efter det första kontraktet,

b) eller det uppskattade totala värdet under 12 månader räknat från den första leveransen alternativt under perioden om denna är längre än 12 månader.

Metoden för beräkningen av det uppskattade värdet av ett offentligt kontrakt får inte väljas i syfte att kringgå tillämpningen av detta direktiv.

5. För offentliga tjänstekontrakt skall följande värde tas som utgångspunkt för att beräkna det uppskattade värdet av kontraktet:

a) För följande typer av tjänster:

i) Försäkringstjänster: den premie som skall betalas och andra former av ersättning.

ii) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning.

iii) Kontrakt som avser projektering: det arvode eller den provision som skall betalas och andra former av ersättning.

b) För tjänstekontrakt som inte innehåller något totalpris:

i) för kontrakt med en bestämd löptid om högst 48 månader, kontraktens uppskattade totala värde under hela löptiden,

ii) för kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med över 48 månaders löptid, månadskostnaden multiplicerad med 48.

9. Beräkningen av värdet av ett ramavtal skall grunda sig på det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av samtliga planerade kontrakt under avtalets hela löptid."

*

Genom ändringsförslag 36 ges medlemsstaterna möjlighet att förbehålla vissa upphandlingar för program för skyddad anställning eller för skyddade verkstäder.

Detta ändringsförslag kan godtas om det ändras så att det blir tydligare att möjligheten att förbehålla vissa uppphandlingar inte medför undantag från att tillämpa de andra bestämmelserna i direktivet om offentlig upphandling.

Kommissionen godtar detta ändringsförslag men ändrar det enligt följande:

"Artikel 19b

Reserverade kontrakt

Medlemsstaterna får reservera deltagandet i offentliga upphandlingsförfaranden för skyddade verkstäder eller föreskriva att kontrakten skall fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning, om majoriteten av de berörda arbetstagarna är personer med funktionshinder som på grund av funktionshindrets art eller svårighet inte kan utöva yrkesverksamhet på normala villkor.

Denna bestämmelse skall anges i meddelandet om upphandling."

*

Genom ändringsförslag 121 ändras artikel 18 b. Ändringen är förorsakad av de olika språkversionerna i tjänstedirektivet" 92/50/EEG och genom denna understryks behovet av en bättre språklig harmonisering. Kommissionen anser att detta är viktigt men att ändringsförslaget behöver omformuleras för att det skall kunna tolkas i enlighet med principen om fri rörlighet för varor.

Kommissionen godtar detta ändringsförslag men ändrar det enligt följande:

"Artikel 18

Särskilda undantag

Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt som avser

...

b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial som ingås av radio- och TV-bolag samt kontrakt om sändningstid. Undantaget gäller inte leverans av teknisk utrustning som krävs för produktion, samproduktion och utsändning av dessa program.

... »

*

Genom ändringsförslag 38 utvidgas ett undantag som bara gällde upphandling av tjänster till att även gälla upphandling av varor och byggentreprenader. Utvidgningen kan inte godtas eftersom den utan giltigt skäl ifrågasätter gemenskapens regelverk då den utesluter från direktivets tillämpning kontrakt som för närvarande omfattas av detta.

Dock preciserar ändringsförslaget begreppet "ett organ som är en upphandlande myndighet". Kommissionen godtar denna del av förslaget eftersom den inte ifrågasätter gemenskapens regelverk utan tvärtom tydliggör bestämmelsen.

Kommissionen godtar följaktligen ändringsförslag 38 men ändrar det enligt följande:

"Artikel 19

Offentliga tjänstekontrakt med ensamrätt

Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt, som av en upphandlande myndighet tilldelas en annan upphandlande myndighet eller en sammanslutning av upphandlande myndigheter på grundval av en ensamrätt som de innehar enligt offentliggjorda lagar eller andra författningar, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med fördraget."

*

Genom ändringsförslag 40 införs en ny artikel i vilken det sägs att direktivet inte skall vara tillämpligt på kontrakt som den upphandlande myndigheten tilldelat en enhet som myndigheten utövar kontroll över eller ett "samföretag" som bildats av den upphandlande myndigheten och andra upphandlande myndigheter.

Ändringsförslaget uttrycker andan i nuvarande rättspraxis (dom i mål "Teckal"). Förslaget behöver omformuleras för att uttrycka de element som ingår i domen och anpassa dem till situationen med grupper av upphandlande myndigheter och placera dem på lämpligt ställe i direktivet.

"Artikel 19 a

Offentliga kontrakt som tilldelats enheter som kontrolleras av en upphandlande myndighet

1. Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga kontrakt som av en upphandlande myndighet tilldelats en juridiskt självständig enhet som endast kontrolleras av den upphandlande myndigheten, under förutsättning att:

- denna enhet inte har någon självständighet i beslutshänseende i förhållande till den upphandlande myndigheten eftersom den upphandlande myndigheten utövar en kontroll över enheten som är jämförbar med den kontroll som den utövar över sina egna tjänstegrenar,

- denna enhet genomför hela sin verksamhet tillsammans med den upphandlande myndighet som förfogar över den.

2. Om en sådan enhet själv är en upphandlande myndighet skall den, i samband med att den uppfyller sina egna behov, respektera upphandlingsbestämmelserna i detta direktiv.

3. Om en sådan enhet inte själv är en upphandlande myndighet vidtar medlemsstaterna nödvändiga åtgärder för att säkra att den, i samband med att den uppfyller sina egna behov, respekterar upphandlingsbestämmelserna i detta direktiv."

*

Syftet med ändringsförslag 57 är

1) att införa en ny möjlighet att använda ett förhandlat förfarande med offentliggörande i förväg vid upphandling av varor

2) och att förtydliga tillämpningen av den aktuella bestämmelsen om "immateriella" tjänster.

Del 1) av ändringsförslaget kan inte godtas eftersom det strider mot gemenskapens regelverk i det att möjligheten att förhandla vid upphandlingen av varor utvidgas utan godtagbar motivering. Det bör påpekas att i enlighet med de möjligheter som finns att formulera de tekniska specifikationerna med avseende på prestanda och alternativa utföranden kan de upphandlande myndigheterna endast hamna i en situation där de inte tillräckligt tydligt kan definiera upphandlingen i de fall som avses vid förfarandet med konkurrenspräglad dialog.

Del 2) i ändringsförslaget godtas däremot och omarbetas enligt nedan:

"Artikel 29

Fall som kan motivera att det förhandlade förfarandet med föregående meddelande om upphandling används

1. En upphandlande myndighet får använda det förhandlade förfarandet efter att ha offentliggjort ett meddelande om upphandling i följande fall:

....

c) För tjänster, bland annat inom kategori 6 i bilaga II A och immateriella tjänster, t.ex. projektering av byggentreprenader, om arten av de tjänster som skall tillhandahållas är sådan att det inte går att utarbeta tillräckligt exakta specifikationer för att kunna genomföra upphandlingen genom att välja det bästa anbudet enligt bestämmelserna för öppna eller selektiva förfaranden.

... »

Lägg märke till att kommissionen anser det användbart att, för att beakta de historiska datumen för antagande av de första direktiven, ändra ordningen "varor, tjänster och byggentreprenader" till "byggentreprenader, varor och tjänster". Följaktligen blir bilaga I A bilaga II A.

*

Med ändringsförslag 150 är syftet att se till att koncessionsgivaren kan använda sig av det förhandlade förfarandet utan offentliggörande av meddelande om upphandling för att direkt tilldela uppdragstagaren kompletterande arbeten som inte fanns med i det ursprungliga projektet, men som blivit nödvändiga för byggentreprenaden, beroende på oförutsedda omständigheter och som inte kan skiljas ut tekniskt eller ekonomiskt från det ursprungliga uppdraget utan stora olägenheter, eller sådana arbeten som, även om de kan skiljas ut från genomförandet av projektet, är absolut nödvändiga för att fullfölja projektet.

Detta ändringsförslag kan godtas med följande lydelse:

Artikel 73a

Fall i vilka direkt tilldelning av kompletterande kontrakt till koncessionshavaren kan motiveras

De upphandlande myndigheterna kan direkt tilldela koncessionshavaren kompletterande kontrakt som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, och som genom oförutsedda omständigheter har blivit nödvändiga för att de tjänster eller byggentreprenader som beskrivs i kontraktet skall kunna utföras, förutsatt att kontraktet tilldelas den marknadsaktör som utför dessa tjänster eller byggentreprenader,

- om de kompletterande tjänsterna eller byggentreprenaderna av tekniska eller ekonomiska skäl inte kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet utan stora olägenheter för den upphandlande myndigheten

eller

- om tjänsterna eller byggentreprenaderna, även om de kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet, är absolut nödvändiga för att kontraktet skall kunna fullföljas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avser kompletterande tjänster eller byggentreprenader får dock inte överstiga 50 % av det ursprungliga kontraktets värde.

*

Syftet med ändringsförslag 70 är

1) att förenkla bestämmelserna om tillämpliga tidsfrister för de olika etapperna i tilldelningsförfarandet,

2) att inte tillåta kortare tidsfrister i de fall publicering sker av periodiskt förhandsmeddelande, och

3) att inte tillåta någon som helst möjlighet till kortare tidsfrister vid användning av medel för datakommunikation.

Punkt 1): För att undvika ett juridiskt tomrum när det gäller tidsfrister för mottagande av anbuden i selektiva förfaranden, är det nödvändigt att omarbeta ändringsförslaget så att mottagandeperioden kan förlängas med tre dagar för vissa tidsfrister.

Punkt 2): Ändringsförslaget kan inte motiveras då det medför två problem. Det ena är en omvänd diskriminering till förfång för europeiska upphandlande myndigheter i förhållande till deras motsvarigheter i andra länder som anslutit sig till WTO:s upphandlingsavtal, och det andra är att företagen riskerar att gå miste om information gällande de upphandlande myndigheternas avsikter.

Punkt 3): Att inte tillåta möjligheten att förkorta tidsfristerna, vilket inte på något vis skulle drabba företagen, skulle gå stick i stäv med målet att uppmuntra upphandlarna att använda elektroniska medel, en önskan som framfördes av Europeiska rådet i Lissabon.

Kommissionen omarbetar ändringsförslag 70 som följer:

"Artikel 37

Tidsfrister för ansökan om deltagande i anbudsgivning och mottagande av anbud

1. När en upphandlande myndighet fastställer tidsfrister för att motta anbud och för anbudsansökan skall den särskilt ta hänsyn till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fastställs i denna artikel.

2. Vid öppet förfarande skall inlämningsfristen vara minst 52 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.

3. Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphandling enligt artikel 29 och konkurrenspräglad dialog gäller följande:

a) Ansökningsfristen skall vara minst 40 dagar från den dag då meddelandet om upphandling skickades.

b) Vid selektiva förfaranden skall fristen för att motta anbud vara minst 40 dagar från och med den dag då inbjudan avsändes.

4. Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett förhandsmeddelande, får fristen för att motta anbud enligt punkterna 2 och 3 b som regel förkortas till 36 dagar, dock under inga omständigheter till under 22 dagar.

Denna frist skall löpa från och med den dag då meddelandet om upphandling avsändes vid öppet förfarande, och från och med den dag då anbudsinfordran avsändes vid selektivt förfarande.

Den förkortade tidsfrist som avses i första stycket skall medges om förhandsmeddelandet har innehållit all den information som krävs enligt förlagan till meddelandet om upphandling i bilaga VII A, förutsatt att denna information är tillgänglig vid offentliggörandet av meddelandet och avsändes för offentliggörande minst 52 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelandet om upphandling avsändes.

5. Om meddelandena utarbetas och skickas med elektroniska medel i det format och på de villkor som anges i punkt 3 i bilaga VIII, får de frister för att motta anbud som anges i punkterna 2 och 4 vid öppet förfarande, och den frist för att motta en anbudsansökan som anges i punkt 3 a vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog förkortas med 7 dagar.

6. Fristerna för att motta anbud enligt punkterna 2 och 3 b ovan får förkortas med 5 dagar om den upphandlande myndigheten med elektroniska medel och från och med offentliggörandet av meddelandet om upphandling i enlighet med bilaga VIII ger fri, direkt och fullständig tillgång till specifikationerna och samtliga kompletterande handlingar, med angivande i meddelandet av den Internetadress där denna dokumentation finns tillgänglig.

Denna förkortning får kumuleras med den förkortning som anges i punkt 5.

7. Om specifikationerna och de kompletterande handlingarna eller kompletterande upplysningarna, trots att detta begärts i tid, av någon anledning inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i artikel 38 eller om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av underlaget till specifikationerna, skall fristerna för att motta anbud förlängas så att alla marknadsaktörer skall kunna få all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.

8. Om det, vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling enligt artikel 29, på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i den här artikeln, får en upphandlande myndighet fastställa

a) en frist för att motta en anbudsansökan på minst 15 dagar från och med den dag då meddelandet om upphandling avsändes och på minst 10 dagar om meddelandet skickades med elektroniska medel i det format och på de villkor för överföring som anges i punkt 3 i bilaga VIII,

b) och vid selektivt förfarande, en frist för att motta anbud på minst 10 dagar från och med dagen för inbjudan att lämna anbud."

*

Med ändringsförslag 74 klargörs att skyldigheten för upphandlaren att hålla de uppgifter som lämnas till denne konfidentiella och intakta omfattar hela det operationella förfarandet: lagring, databehandling och bevarande.

De föreslagna klargörandena införs i texten till de relevanta bestämmelserna och omarbetas för att motsvara de krav som de olika typerna av elektronisk överföring ställer.

Kommissionen godtar ändringsförslag 74 med ändring av artikel 42 i förslaget enligt följande:

"Artikel 42

Regler för meddelanden

1. Alla meddelanden och allt informationsutbyte som avses i denna avdelning kan efter den upphandlande myndighetens eget val ske med brev, fax eller elektroniska medel i enlighet med punkterna 4 och 5, per telefon i de fall och enligt de villkor som anges i punkt 6, eller genom en kombination av dessa medel.

2. Kommunikationssättet måste vara allmänt tillgängligt och således inte begränsa marknadsoperatörernas tillträde till anbudsförfarandet.

3. Meddelandena, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna skall ske på ett sådant sätt att alla uppgifter bevaras och att den sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningarna garanteras och den upphandlande myndigheten inte tar del av innehållet i anbuden och anbudsansökningarna förrän fristen för att lämna anbud har löpt ut.

4. De verktyg som skall användas för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tekniska karakteristika, skall vara icke-diskriminerande, skäligt tillgängliga och kompatibla med allmänt använda informations- och kommunikationsprodukter.

5. Följande regler skall gälla anordningar för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar:

a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, inbegripet kryptering, skall finnas tillgänglig för alla berörda parter. Dessutom skall anordningar för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar uppfylla kraven i bilaga X.

b) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediteringssystem i syfte att förbättra nivån på certifieringstjänsterna för dessa anordningar.

c) Anbudsgivarna skall åtaga sig att lämna in handlingar, intyg och försäkringar enligt artiklarna 46 till 50 och artikel 52, om dessa inte är tillgängliga i elektronisk form, innan den fastställda tidsfristen för anbudsgivningen eller anbudsansökningarna har löpt ut.

6. Följande regler gäller för överföring av anbudsansökningar:

a) En ansökan om att delta i ett offentligt upphandlingsförfarande får göras skriftligen eller per telefon.

b) Om en ansökan om att delta görs per telefon, skall den bekräftas skriftligen före utgången av tidsfristen för dess mottagande.

c) En upphandlande myndighet får kräva att en anbudsansökan som görs per fax skall bekräftas per post eller elektroniska medel, om detta är nödvändigt för juridiskt bindande bevis. Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om upphandling ange alla sådana krav samt tidsfristen som skall följas."

*

Syftet med ändringsförslag 77 och 132 är

1) att förtydliga att fordringarna vid urvalet av deltagare skall vara proportionerliga till omfattningen av kontraktet, och

2) att skärpa de upphandlande myndigheternas skyldigheter avseende sekretessen för den information som överförs av marknadsaktörerna.

Vad gäller den första aspekten går ändringsförslagen i förslagets riktning och kan därför godtas till innebörden. Vad gäller den andra aspekten är den tvärtemot överflödig, eftersom det kravet redan täcks av ändringsförslag 31 avseende artikel 5.

Kommissionen behandlar ändringsförslag 77 och 132 som följer nedan och arbetar om dem samt lägger samman artiklarna 44 och 45, så att texten blir enklare vilket kan underlätta för medlagstiftarna att nå samförstånd:

"Artikel 43a

Kontroll av lämplighet och val av deltagare samt tilldelning av kontrakt

1. Kontrakt skall tilldelas på grundval av kriterierna i artiklarna 53 och 54 och med beaktande av artikel 25, efter det att lämpligheten hos de marknadsaktörer som inte har uteslutits enligt artiklarna 46 och 47 har kontrollerats av den upphandlande myndigheten enligt de kriterier för ekonomisk och finansiell ställning samt yrkesmässig och teknisk kapacitet som avses i artiklarna 48 till 52 samt, i förekommande fall, de icke-diskriminerande regler och kriterier som avses i punkt 3.

2. Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om upphandling ange de miniminivåer för lämplighet enligt artiklarna 48, 49 och 50 som anbudsgivarna skall uppfylla.

Den information som åsyftas i artiklarna 48 och 49 samt de minsta kvalifikationskrav som anges för en bestämd upphandling skall ha samband med och stå i proportion till kontraktsföremålet.

3. Vid selektiva och förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphandling samt i den konkurrenspräglade dialogen får den upphandlande myndigheten begränsa antalet lämpliga sökande som den kommer att inbjuda att lämna anbud, att förhandla eller att delta, under förutsättning att det finns tillräckligt många lämpliga sökande. Den upphandlande myndigheten skall i meddelandet om upphandling ange de objektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som den kommer att tillämpa, det lägsta antalet sökande som den kommer att inbjuda samt, i förekommande fall, det högsta antalet.

4. Vid selektivt förfarande skall det lägsta antalet vara fem. Vid förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling och i den konkurrenspräglade dialogen skall det lägsta antalet vara tre. Under alla omständigheter skall antalet sökande vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens skall kunna garanteras.

En upphandlande myndighet skall inbjuda åtminstone så många sökande som det lägsta antal som fastställts på förhand. Om antalet sökande som uppfyller urvalskriterierna och miniminivåerna är lägre än minimiantalet får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att inbjuda den eller de sökande som har den erforderliga kapaciteten. Den upphandlande myndigheten får inte i förfarandet inbegripa andra marknadsaktörer som inte har begärt att få delta eller sökande som inte har den erforderliga kapaciteten.

5. Om en upphandlande myndighet utnyttjar den möjlighet att begränsa antalet lösningar som skall diskuteras eller anbud som det skall förhandlas om vilken anges i artiklarna 30.4 och 29.4, skall den göra denna begränsning på grundval av de tilldelningskriterier som den har angett i meddelandet om upphandling, i specifikationerna eller i det beskrivande dokumentet. I slutfasen måste antalet vara tillräckligt stort för att garantera verklig konkurrens, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar eller lämpliga sökande.

*

Med ändringsförslag 80 kompletteras skälen för obligatorisk uteslutning i enlighet med artikel 46.1 genom att lägga till brottet tvättning av pengar som härrör från kriminell verksamhet i den mening som anges i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991.

För att underlätta för medlagstiftarna att nå en överenskommelse formulerar kommissionen om ändringsförslaget enligt följande:

"Artikel 46

Anbudsgivares personliga ställning

1. Varje deltagare eller anbudsgivare som har dömts för något eller några av nedanstående brott, och där domen vunnit laga kraft och den upphandlande myndigheten har kännedom om, skall uteslutas från en offentlig upphandling:

a) Deltagande i en kriminell organisation, enligt definitionen i artikel 2.1 i den gemensamma åtgärden av den 21 december 1998.

b) Bestickning, enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 respektive artikel 3.1 i den gemensamma åtgärden av den 22 december 1998.

c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, upprättad genom rådets akt av den 26 juli 1995.

d) Tvättning av pengar i den mening som anges i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar [7], ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 [8].

[7] EGT L 166, 28.6.1991, s. 77-83.

[8] EGT L 344, 28.12.2001, s. 76 - 82.

... »

*

Med ändringsförslag 86, 87 och 89 ändras artikel 46.2.

Med ändringsförslag 86 ändras artikel 46.2 d genom att en möjlighet införs att utesluta en marknadsaktör som gjort sig skyldig till allvarligt fel och brutit mot internationella överenskommelser eller mot grundläggande europeisk lagstiftning om anställningsskydd och arbetsvillkor.

En uteslutning för brott mot arbetslagstiftningen kan motiveras redan inom ramen för de regler som kommissionen föreslår, och det är därför inte nödvändigt att explicit ange denna möjlighet i bestämmelsen.

En uteslutning för "allvarligt fel i yrkesutövningen" kan också motiveras i enlighet med artikel 46.2 så som redan föreslagits.

Kommissionen har i sitt meddelande av 15 oktober 2001 om sociala hänsyn i samband med offentlig upphandling tydligt uttryckt i vilken omfattning dessa möjligheter täcks av existerande lagstiftning. Det gäller även för det här förslaget. Därefter har kommissionen uttryckt detta i skäl 30 behandlat ovan i ändringsförslag 51.

Med ändringsförslag 87 införs en möjlighet att utesluta en aktör som inte har fullgjort sina skyldigheter mot sina arbetstagare, ej heller sina arbetsrättsliga skyldigheter gentemot deras företrädare enligt gällande lagstiftning eller kollektivavtal. Ett sådant brott skall slutgiltigt ha fastslagits i domstol.

Möjligheten att utesluta en anbudsgivare som dömts för brott mot yrkesetiken enligt detta ändringsförslag, ges redan i artikel 46.2 c i förslaget. Ett klarläggande görs i skäl 30 ovan.

Med ändringsförslag 89 införs en möjlighet till uteslutande av den som brutit mot sociallagstiftningen och som konstaterats genom dom eller på annat sätt.

Kommissionen har beaktat detta ändringsförslag, liksom även ändringsförslag 86 och 87, i skäl 30 ovan.

*

Syftet med ändringsförslag 153 är att medlemsstaterna skall kunna anförtro kontrollen av villkoren i artiklarna 46-50a till privaträttsliga attesteringsorgan.

För att förenkla kontrollen av uteslutnings- och urvalskriterierna kan medlemsstaterna anförtro denna uppgift till attesteringsorgan, vare sig de är privata eller offentliga. Det får dock inte innebära att attesteringen enbart av ett nationellt organ blir ett villkor för att kunna delta med anbud inom medlemsstaterna.

Kommissionen omarbetar detta ändringsförslag som följer:

"Artikel 52

Officiell förteckning över godkända marknadsaktörer och attestering av offentliga eller privata organ

1. Medlemsstaterna kan införa antingen förteckningar över officiella entreprenörer, leverantörer eller godkända tillhandahållare av tjänster eller en attestering utförd av offentliga eller privata attesteringsorgan.

De skall anpassa villkoren för att bli införd på dessa förteckningar så att utfärdande av dessa attester av attesteringsorganen följer artiklarna 46.1, 46.2 a) till d) samt g), 47, 48.1, 48.3, 48.4, 49.1, 49.2, 49.4, 49.5 samt 50 och 50a.

De skall också anpassa dessa förteckningar till bestämmelserna i artiklarna 48.2 och 49.3 när det gäller ansökningar om registrering från marknadsaktörer som ingår i en grupp och som kan utnyttja resurser som ställs till deras förfogande av andra företag i gruppen. Dessa marknadsaktörer skall i så fall bevisa för den myndighet som upprättar den officiella förteckningen att de förfogar över dessa resurser under hela den tid som intyget om registrering på den officiella förteckningen är giltigt.

2. De marknadsaktörer som är registrerade i officiella förteckningar eller som har ett intyg får vid varje upphandlingstillfälle för den upphandlande myndigheten visa ett registreringsintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett intyg utfärdat av ett behörigt attesteringsorgan. Intygen skall innehålla de referenser som grundat registreringen i förteckningen/intyget samt klassificeringen enligt förteckningen.

3. För upphandlande myndigheter i andra medlemsstater skall en registrering i en officiell förteckning eller ett intyg utfärdat av ett attesteringsorgan, endast innebära en presumtion för lämplighet med avseende på artikel 46.1, artikel 46.2 a-d och g, artikel 47, artikel 48.1 b och c samt artikel 49.2.1 a, 49.2.2, 49.2.5, 49.2.6 och 49.2.7 för entreprenörer, artikel 49.2.1 b, 49.2.2, 49.2.3, 49.2.4 och 49.2.9 för varuleverantörer och artikel 49.2.1 b, 49.2.3, 49.2.4, 49.2.5, 49.2.6, 49.2.7 och 49.2.8 för tjänsteleverantörer.

4. Information som kan utläsas från registrering i officiella förteckningar eller från intyget får inte ifrågasättas utan motivering. När det gäller betalning av obligatoriska socialförsäkringsavgifter, skatter och avgifter kan ytterligare ett intyg från registrerade marknadsaktörer krävas vid varje upphandlingstillfälle.

Den upphandlande myndigheten i andra medlemsstater skall endast tillämpa bestämmelserna i punkt 3 och i första stycket i denna punkt till förmån för marknadsaktörer som är etablerade i det land som för den officiella förteckningen.

5. För registrering av marknadsaktörer från andra medlemsstater i en officiell förteckning, eller för att få intyg från sådant organ som avses i första stycket, får det inte krävas bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska marknadsaktörer och under inga förhållanden andra än dem som anges i artiklarna 46-50a.

En sådan registrering eller sådant intyg kan emellertid inte avkrävas marknadsaktörer från andra medlemsstater för att de skall få delta i en offentlig upphandling. Den upphandlande myndigheten skall godta likvärdiga intyg från organ i andra medlemsstater. De skall också godta andra likvärdiga bevis.

6. De attesteringsorgan som avses i punkt 1 skall uppfylla europeisk standard avseende certifieringsfrågor.

7. De medlemsstater som har officiella förteckningar eller attesteringsorgan som avses i punkt 1 skall vara skyldiga att till övriga medlemsstater meddela adressen till det organ som en begäran om registrering skall sändas till."

*

Med ändringsförslag 104 anges att skyldigheten för upphandlaren att hålla de uppgifter som lämnas till denne konfidentiella och intakta omfattar hela det operationella förfarandet: lagring, databehandling och bevarande.

De föreslagna ändringarna har arbetats om för att motsvara kraven från de olika typerna av elektronisk överföring enligt nedan:

"Artikel 61

Kommunikationssätt

1. Bestämmelserna i artikel 42.1, 42.2 och 42.4 skall tillämpas för alla meddelanden om projekttävlingar.

2. Meddelanden och utbyte och lagring av information skall ske på ett sådant sätt att det säkerställs att integritet och sekretess bevaras för tävlingsdeltagarnas uppgifter samt att juryn inte får ta del av innehållet i planer och ritningar innan tidsfristen för detta har löpt ut.

3. Följande regler skall tillämpas på utrustning för elektroniskt mottagande av planer och ritningar:

a) De nödvändiga specifikationerna för elektronisk överföring av planer och ritningar, inklusive kryptering, skall vara tillgängliga för de berörda parterna. Utrustning för elektroniskt mottagande av planer och ritningar skall dessutom överensstämma med kraven i bilaga X.

b) Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediteringssystem i syfte att förbättra nivån på certifieringstjänsterna för dessa anordningar."

*

Med ändringsförslag 110 och 113 införs ändringar i bilaga VII A vad gäller meddelandena om upphandling.

Med ändringsförslag 110 åläggs de upphandlande myndigheterna att i förhandsmeddelandet ange vilket organ som kan lämna information om skatte-, social- och miljölagstiftningen.

Marknadsaktörerna måste ha all den information som är nödvändig för att kunna ställa samman sina anbud. I samband med entreprenadkontrakt eller kontrakt för utförande av tjänster kommer även frågor från nationell lagstiftning i det land där den upphandlande myndigheten finns. Det är därför befogat att kräva av de upphandlande myndigheterna att de anger var marknadsaktörerna kan erhålla sådan information. Det vore emellertid bättre om denna information kunde finnas med i meddelandet om upphandling.

Med ändringsförslag 113 åläggs de upphandlande myndigheterna att i meddelandet om upphandling uppge namn och adressuppgifter till de behöriga organ hos vilka tilldelningen vid offentlig upphandling kan överklagas.

Det är önskvärt med ökad öppenhet på detta område.

Kommissionen omarbetar ändringsförslag 110 och 113 som följer:

"MEDDELANDE OM UPPHANDLING

Öppna förfaranden, selektiva förfaranden, konkurrenspräglad dialog, förhandlade förfaranden:

1. Den upphandlande myndighetens namn, adress, telefon- och faxnummer och e-postadress.

1a För offentliga bygg- och anläggningsarbeten, varuleveranser där installationsarbete ingår samt tjänster: Den upphandlande myndighetens namn, adress, e-postadress, telefonnummer och faxnummer samt motsvarande uppgifter för den enhet som i förekommande fall kan lämna ytterligare information om de regler om skatter, miljöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor i övrigt som gäller på den plats där tjänsterna eller byggentreprenaden skall utföras.

...

23a) Namn och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Exakta uppgifter om sista dag för överklagande.

... »

*

Med ändringsförslag 114 åläggs de upphandlande myndigheterna att i meddelandet om upphandling uppge namn och adressuppgifter till de behöriga organ hos vilka tilldelningen vid offentlig upphandling kan överklagas.

Det är önskvärt med ökad öppenhet på detta område. Kommissionen omarbetar därför detta ändringsförslag som följer:

"MEDDELANDE OM TILLDELNING AV KONTRAKT

...

12a Namn och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Exakta uppgifter om sista dag för överklagande."

***

3.3 Ändringsförslag som kommissionen inte godtagit (162, 8, 173, 25, 29, 32, 37, 159, 49, 151, 68, 78, 63, 139, 66, 69, 161, 71, 72, 131, 73, 75, 76, 81, 82, 83, 84, 90, 92, 94, 176, 99, 102, 103, 107, 108, 111, 115, 117 och 116)

Med ändringsförslag 162 införs ett nytt skäl 1a för att i samband med tilldelning av kontrakt beakta rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

Detta ändringsförslag är överflödigt eftersom det ligger utanför tillämpningsområdet för det här direktivet. Det upprepar tillämpningen av ett direktiv som ålägger den offentliga och privata sektorn skyldigheter innan projektet ens påbörjats och följaktligen hela tilldelningsförfarandet.

Ändringsförslag 8 kompletterar skälet om tekniska specifikationer genom att understryka att de upphandlande myndigheterna måste, när europeiska specifikationer saknas, i förväg kunna lägga fast exakta nationella kriterier för att underhålls- och reparationskostnaderna skall kunna hållas så låga som möjligt. Detta ändringsförslag skall ses tillsammans med ändringsförslag 45, vilket medger att en upphandlande myndighet förkastar en likvärdig lösning - i förekommande fall en inhemsk - med motiveringen att den skulle föra med sig för höga kostnader. Denna del av ändringsförslag 45 strider mot artikel 28 i fördraget och ändringsförslag 8 kan därför heller inte godtas. Dessutom är det inte de upphandlande myndigheternas uppgift att fastlägga nationella kriterier med generell räckvidd. Vad gäller referens till en nationell standard är skälet i kommissionens ursprungliga förslag tillräckligt explicit.

Med ändringsförslag 173 ändras i artikel 1 definitionen av kontrakt som är särskilt komplexa och för vilka kan tillämpas förfarandet med konkurrenspräglad dialog. Ändringsförslaget avser snarare artikel 1 än artikel 30, vilken beskriver förfarandet och bara ger några exempel. Detta är snarare ett faktum än en definition. Det är en uppräkning av fall där förfarandet med konkurrenspräglad dialog får tillämpas, dvs. när de upphandlande myndigheterna inte tydligt kan ange vilken utrustning eller andra medel som krävs för att klara de behov den har, eller kan förutse vilka lösningar marknaden kan erbjuda. Oförmågan att ange utrustning eller andra medel är inget godtagbart skäl för att en i förväg anordnad anbudstävling inte gjorts eller det faktum att en upphandling efter specificerade funktioner skulle ha räckt.

Kommissionen anser att beteckningen komplicerad upphandling inte är nödvändig och att det vore att föredra att - i artikel 30 - definiera vilka objektiva villkor som skall vara uppfyllda för att få tillämpa förfarandet med konkurrenspräglad dialog.

Vad gäller efter vilka villkor organisationen som deltagit i en i förväg anordnad anbudstävling inte har kunna göra det möjligt för den upphandlande myndigheten att definiera medlen som skulle passa till att tillfredsställa behoven, kan ändringsförslaget inte godtas, eftersom det medför samma problem med subsidiariteten som ändringsförslagen 142, 7 och 171-145 som syftar till att införa ett obligatoriskt krav på åtskillnad mellan projektering och genomförandet av arbetena.

I ändringsförslag 25 regleras särskilt ramavtalen för översättnings- och tolktjänster.

Det bör påpekas att de tjänster som avses i detta ändringsförslag hänför sig till bilaga IB och omfattas därför inte av alla förfaranderegler i direktivet (konkurrensutsättning och detaljregler). Då ändringsförslaget åsyftar särskilda regler för ramavtal, kommer det följaktligen utan motivering att medföra att den lagstiftning som blir tillämplig på dessa avtal blir strängare än den som gäller för offentlig upphandling inom samma sektor.

Med ändringsförslag 29 ändras, för att det skall bli tvingande att utdela priser till deltagarna i en projekttävling, definitionen av begreppet "tävling" genom att begränsa den till att endast omfatta sådana tävlingar där priser delas ut.

Principen att göra det obligatoriskt att utdela priser till deltagarna kan motiveras med att tävlingarna gäller projekt som faktiskt kostar pengar att ta fram, som t.ex. tävlingar för att genomföra en entreprenad, eller göra en stads- eller landskapsplanering. Det bör emellertid påpekas att tävlingar kan organiseras på andra områden på vilka det inte är motiverat att göra kravet på priser tvingande. Dessutom förefaller definitionen som framförs i ändringsförslaget, och som förutsätter att endast tävlingar med priser får användas, inte vara lämplig för att nå detta mål. En sådan definition hindrar inte organisationen i fråga från att anordna tävlingar utan priser, men den faller utanför tillämpningsområdet för direktivet.

I ändringsförslag 32 föreslås en ökning av tröskelvärdena i kommissionens förslag med ungefär 50 %.

De tröskelvärden som förekommer i gällande direktiv är sådana att de bara täcker de till värdet allra största kontrakten. Höjs tröskelvärdena i direktivet skulle det innebära en omotiverad begränsning av garantin för att marknaderna för offentlig upphandling liberaliseras, som f.n. erbjuds marknadsaktörerna inom unionen. Det bör påpekas att en påstådd komplexitet i förfarandena enligt direktiven och de därav orsakade administrativa kostnaderna inte kan motivera en höjning: Kostnaderna och komplexiteten är faktiskt jämförbara med förhållandena för andra gällande nationella tilldelningsförfaranden för kontrakt som ligger under dessa tröskelvärden.

Dessutom skulle en ensidigt genomförd höjning av tröskelvärdena från unionens sida vara oförenlig med dess förpliktelser mot WTO. Och vidare torde en europeisk begäran om höjning av tröskelvärdena under pågående översyn av avtalet om offentlig upphandling medföra en stor trovärdighetsförlust för EU vid förhandlingarna som sker under översynen, eftersom det av förhandlingsmandatet tydligt framgår att målet är att utvidga täckningen för avtalet. En sådan begäran kunde i gengäld provocera fram krav antingen på kompensation från våra partner eller en ömsesidig stängning av internationella marknader.

Det bör konstateras att mekanismen med en översyn av tröskelvärdena en gång per två år, som syftar till att anpassa dem till förändringar i pariteterna i de europeiska valutorna/SDR, kan, som nu är fallet med de tröskelvärden som är tillämpliga för perioden 2002-2004, resultera i en påtaglig höjning av tröskelvärdena.

Genom ändringsförslag 37 tillförs ett undantag för finansiella tjänster vid upphandling av lån till investeringar eller kapitalanskaffning.

Undantaget innebär att offentliga organ, särskilt på lokal nivå, kan avtala om finansiering av projekt utan konkurrensutsättning på EU-nivå. Detta går på tvärs mot målsättningen att öppna marknaden för finansiella tjänster och motiveras inte av det angivna skälet, dvs. svängningar i räntesatsen. Det finns tillräckligt smidiga metoder - t.ex. ramavtal i kombination med datorstöd och särskilt omvänd budgivning, dvs. underbjudning - för att hantera räntesvängningar.

Ändringsförslag 159 skall

1) hindra den upphandlande myndigheten från att införa "kvantitativa begränsningar när det gäller företagens frihet att organisera sina egna produktionsfaktorer",

2) tvinga den upphandlande myndigheten att begära uppgifter av anbudsgivaren om hur stor del av kontraktet som kommer att läggas ut på underleverantörer och vilka underleverantörer som kommer att anlitas,

3) tvinga den upphandlande myndigheten att hindra att delar av kontraktet går till underleverantörer som befinner sig i sådana omständigheter som anges i artikel 46 "och/eller sådana företag som inte uppfyller de krav som anges i artiklarna 47, 48 et 49",

4) förbjuda underleverantörer för sådant som "intellektuella tjänster, med undantag för översättning och tolkning samt ledarskapstjänster och andra närliggande tjänster".

Kommissionen kan inte godta ändringsförslaget av följande skäl:

1) Om en marknadsaktör förfogar över kapacitet i enheter utanför det egna företaget, t.ex. i kraft av ett underleverantörsavtal, har han enligt rättspraxis rätt att stödja sig på denna extra kapacitet under urvalsförfarandet. Det finns däremot inget i nu gällande rätt på området som hindrar en upphandlande myndighet från att förbjuda anbudsgivaren att anlita underleverantörer.

2) Kravet innebär att anbudsgivaren kan tvingas att ge slutgiltigt besked redan i anbudet om hur mycket som skall läggas ut på underleverantörer och vilka dessa underleverantörer kommer att bli. Det förefaller onödigt med ett sådant krav på gemenskapsnivå, eftersom det ändå alltid är den uppdragstagande avtalsparten som ansvarar för att kontraktet fullgörs. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen borde det falla på medlemsstaterna att, om det behövs, besluta om informationsplikt när det gäller namn på underleverantörer.

3) Det förefaller motiverat med en möjlighet att utesluta underleverantörer som dömts för vissa brott (organiserad brottslighet/bestickning/bedrägeri riktat mot gemenskapens ekonomiska intressen, jfr artikel 46.1) eller av andra anledningar (underlåtelse att följa regler om arbetslivet, jfr artikel 46.2), men svårt att genomföra i praktiken. En sådan möjlighet kräver att man känner till (se punkt 2) och kontrollerar underleverantörerna i förväg, vilket leder till att upphandlingsförförandet drar ut alltför mycket på tiden. Detta skulle dock kunna beaktas om det underkastas subsidiaritetsprincipen (dvs. eventuellt ett krav från medlemsstaterna).

När det gäller aspekterna i punkt 3 ur artiklarna 48 och 49 om ekonomisk och finansiell ställning, teknisk och yrkesmässig kapacitet, så skulle detta innebära att underleverantörerna måste ha samma förmåga som den uppdragstagande avtalsparten, vilket utesluter småföretag på ett orättfärdigt sätt. Det bör inte tas någon hänsyn till dessa aspekter.

När det gäller artikel 47 innebär ändringsförslaget ett strängare system för underleverantörer än för anbudsgivare, för vilka de upphandlande myndigheterna inte behöver inhämta upplysningar, vilket de däremot alltid skulle tvingas göra för underleverantörer. Det är dock redan möjligt att tillämpa artikel 47 på underleverantörer under urvalsförfarandet i de fall då anbudsgivaren baserar sitt anbud på medel som underleverantörer ställer till förfogande (domen "Holst Italia [9]").

[9] Dom av den 2 december 1999 i mål C-176/98, REG 1999, s. I-8607.

4) Det förefaller inte nödvändigt att ange något generellt förbud. De upphandlande myndigheterna, som berörs i första hand, kan redan om de vill förbjuda underleverantörer genom att ange villkor för hur kontraktet skall genomföras oberoende av vilka tjänster eller varor det gäller och alltså inte bara på vissa områden. På motsvarande sätt bör de ha frihet att tillåta underleverantörer.

Ändringsförslag 49 innebär ett nytt stycke i artikel 26 som ålägger underleverantörerna samma krav när det gäller ekonomisk, finansiell och social förmåga som gäller för anbudsgivare.

Av de skäl som anförs i kommentaren till ändringsförslag 159 (punkt 3, andra och tredje stycket) kan ändringsförslag 49 inte godtas.

Ändringsförslagen 151, 68 och 78 är främst inriktade på att införa kvalifikationssystem i likhet med dem som föreskrivs i försörjningsdirektivet 93/38/EEG.

Enligt ändringsförslag 151 skall artikel 32 kompletteras med en ny punkt 2a som ger de upphandlande myndigheterna möjlighet att upprätta ett kvalifikationssystem, som skall offentliggöras i ett årligen återkommande meddelande om systemet gäller längre tid än 3 år och i ett enda meddelande i alla andra fall.

Genom ändringsförslag 68 införs möjligheten att åstadkomma konkurrensutsättning genom ett meddelande om att det finns ett kvalifikationssystem.

Genom ändringsförslag 78 införs regler för kvalifikationssystemen. Bestämmelserna ansluter sig nära till dem som finns i nu gällande fösörjningsdirektiv, men ändringsförslaget omfattar inte bestämmelserna om att motivera beslut i kvalifikationsärenden, och inte heller dem om ömsesidigt erkännande och likabehandling inom ramen för kvalifikationssystem. När det gäller urvalet av marknadsaktörer anges i ändringsförslaget endast att systemet skall skötas enligt "objektiva regler och kriterier som fastställs av den upphandlande myndigheten", utan någon som helst hänvisning till de allmänna regler som gäller för urval enligt kvalitetskriterier.

Ändringsförslagen 151, 68 och 78 (artikel 45a) måste granskas som en helhet. Verkan av dem är att införa det system som finns i försörjningsdirektivet ("Utilities Directive"), dvs. en möjlighet för varje upphandlande myndighet att använda ett eget kvalifikationssystem som konkurrensutsättningsmedel kopplat till flera separata upphandlingar som planeras under systemets giltighetstid. I stället för ett upphandlingsmeddelande per tilldelningsförfarande får man då antingen ett meddelande per år för alla upphandlingar som kommer att falla under systemet det året, eller om systemet skall gälla flera år ett meddelande för alla upphandlingar som planeras under systemets giltighetstid. I praktiken kommer tillträde till systemet att ske på ett slumpartat vis, eftersom det förutsätter att marknadsaktörerna får reda på att det existerar, vilket skall ske via ett meddelande som har offentliggjorts månader eller år i förväg. Konkurrensutsättningen av upphandlingprojekt blir sämre och nystartade företag drabbas. Ändringsförslaget leder alltså till en oacceptabel förlust i öppenhet och skulle kunna föra med sig att vissa upphandlingar viks för företag som har tagit del av det inledande meddelandet. Det hade sett annorlunda ut om dessa system och de upphandlingar som planeras på basis av dem hade konkurrensprövats på ett ändamålsenligt sätt och satts i verket med stöd av datorkraft så att öppenhet och likabehandling kunnat tryggas. Det bör vidare noteras att ett sådant kvalifikationsssytem står i strid mot GPA om det bringas att gälla för upphandlande myndigheter i statsförvaltningen.

Ändringsförslag 63 skall dels förbjuda ramavtal för immateriella tjänster, dels införa särskilda regler för översättnings- och tolkningstjänster.

Det första ledet i ändringsförslaget faller automatiskt eftersom ändringsförslaget om att skilja på immateriella tjänster och andra tjänster inte röstades igenom. Det andra ledet i ändringsförslaget går tillbaka på problem som tagits upp av översättningstjänsterna vid EU-institutionerna, särskilt parlamentet. Dessa problem har lösts på ett för alla översättningstjänsterna tillfredsställande sätt.

Det bör vidare påpekas att de tjänster som ändringsförslaget gäller (ur bilaga IB) inte är underkastade samtliga förfaranderegler i direktivet (konkurrensprövning och detaljreglering). Genom de särskilda regler för ramavtal som ändringsförslaget innehåller skulle regleringen av ramavtal utan anledning bli strängare än den för andra offentliga kontrakt på samma områden.

I ändringsförslag 139 förbjuds ramavtal vid byggentreprenader.

Ramavtal kan vara praktiska vid bygg- och anläggningsarbeten, särskilt för "rutinarbeten", t.ex. vissa typer av vägarbeten. Förbudet i ändringsförslaget kan alltså inte godtas.

Ändringsförslag 66 innebär att artikel 33 ändras så att tillämpningsområdet för det särskilda förfarande som föreslås gälla allmännyttiga bostäder utvidgas till att omfatta alla "offentliga byggentreprenader som på grund av sin storlek, komplicerade karaktär, längd och/eller finansiering kräver projektplanering i en samordningsgrupp ".

Ändringsförslaget är fullständigt oacceptabelt därför att det utvidgar möjligheterna till att förhandla fram upphandlingar och detta dessutom på ett mycket löst sätt. Det bör för övrigt noteras att ett stort antal av de fall som ändringsförslaget avser redan faller under artikel 30.

I ändringsförslag 69 kompletteras artikel 35.1 första stycket med en uttrycklig instruktion om att meddelandena skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Ändringen innebär onödigt stela former för annonseringen och svårigheter att anpassa den till den tekniska utveckling, som kan gå mot bättre annonseringsformer.

I ändringsförslag 161 stryks bestämmelsen där det föreskrivs att tidsfristerna för ansökan om deltagande och inlämning av anbud skall sättas så att marknadsaktörerna har den tid de behöver.

Eftersom syftet med bestämmelsen är att åstadkomma bättre och verklig konkurrensprövning av de offentliga upphandlingskontrakten kan ändringsförslaget inte godtas.

Ändringsförslag 71 är ett särskilt angivande i slutet av artikel 40 att de särskilda villkoren för att delta i upphandlingen inte får vara diskriminerande mot någon av deltagarna. Det gäller de villkor som anges i inbjudan till de sökande.

Det som eftersträvas med ändringsförslaget ligger i linje med direktivsförslaget. Men tillägget tillför inte något nytt eftersom syftet redan täcks av artikel 2 om de grundprinciper som skall iakttas under hela upphandlingsförfarandet.

I ändringsförslag 72 begränsas möjligheterna att avsluta ett upphandlingsförfarande till två fall: 1. Det finns inget anbud som uppfyller kraven i anbudsinfordran. 2. Det finns andra viktiga skäl som den upphandlande myndigheten inte rår över.

Ändringsförslaget har ett lovvärt syfte (motverka mygel och trygga underlaget för företagens planering), men det kan inte godtas i sin nuvarande form, eftersom det innebär en drastisk, för ändamålet oproportionerlig och olämplig neddragning av möjligheterna att avstå från att fullfölja en upphandling.

Godtagbara skäl för att avbryta ett upphandlingsförfarande bör inte anges i en uttömmande förteckning, för de upphandlande myndigheterna agerar som köpare och måste följaktligen ha frihet att tackla många väldigt olika situationer, och denna frihet får inte begränsas av direktivet. Det kan nämnas att ändringsförslaget skulle ha uteslutit möjligheten att avsluta ett förfarande på grund av fördragsbrott, vilket står i strid mot direktiv 89/665/EEG [10].

[10] Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, EGT L 395, 30.12.1989 s. 33-35, ändrad genom rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, EGT L 209, 24.7.1992 s. 1 - 24.

Det bör vidare noteras att det redan åligger en upphandlande myndighet att informera deltagarna om skälen till att förfarandet avbryts. Detta syftar just till att motverka godtyckliga beslut och gör det möjligt för deltagarna att kontrollera om den upphandlande myndighetens beslut är välgrundat.

Med ändringsförslag 131 vill man förhindra att den upphandlande myndigheten avgör hur meddelanden och information skall utväxlas under ett upphandlingsförfarande.

Ändringsförslaget skulle innebära att upphandlande myndigheter måste ta emot anbud på vilket sätt som helst, utan hänsyn till huruvida de har den utrustning som krävs eller inte. Ändringsförslaget måste således förkastas.

I kraft av ändringsförslag 73 skall alla anbud som inges elektroniskt avvisas, såvida de inte har en avancerad elektronisk signatur i den betydelse som anges i direktiv 1999/93/EG och är krypterade på ett tillförlitligt sätt.

Ändringsförslaget återspeglar nuläget när det gäller elektroniska signaturer. Men tekniken utvecklas snabbt på det området. Ändringsförslaget innebär att direktivet måste ändras varje gång nyheter inträder. Garantier när det gäller elektroniska signaturer säkerställs bättre med hjälp av en hänvisning till nationella bestämmelser på området (och man slipper ändra i rättsakten längre fram om EG-rätten utvecklas). Vidare behövs det ingen kryptering, för det finns andra sätt att skydda mot intrång i datakommunikation utan att kryptering används. Dessutom leder obligatorisk kryptering till en extrakostnad för såväl köparen som anbudsgivaren. Ändringsförslaget kan därför inte accepteras.

Enligt ändringsförslag 75 skall en auktoriserad tredje part anlitas för att intyga att anbudsgivarens uppgifter överförts på ett sätt som tryggar sekretessen.

Det bör påpekas att gemenskapens politiska linje alltid varit att undvika system baserade på obligatorisk autktorisering, eftersom de innebär en risk för snedvridning och ökade skillnader mellan medlemsstaterna.

I ändringsförslag 76 föreslås att, när det gäller fastställande av särskilda krav på kompetens i samband med en bestämd upphandling, låta bristande erfarenhet uppvägas av påvisade "särskilda kvalifikationer".

Särskilda kvalifikationer kan inte i sig ersätta erfarenhet och ge en upphandlande myndighet tillräckliga garantier för att ett visst kontrakt kommer att fullföljas på ett tillfredsställande sätt (utbildningsbevis kan inte ersätta erfarenhet från fältet). Vidare rör den upphandling direktiven gäller omfattande kontrakt eftersom de ligger ovanför tröskelvärdena och det är följaktligen nödvändigt med lämpliga garantier. Dessutom ges ingen definition varken av de "särskilda kvalifikationer" som nämns i ändringsförslaget eller av det sätt på vilket de skall påvisas. Detta skulle kunna bli en produktiv källa till tvister för de upphandlande myndigheterna.

Ändringsförslag 81 är ett tillägg i artikel 46.1 som kompletteras med "bedrägerier eller annat illojalt och konkurrenshindrande beteende i samband med offentlig upphandling på den inre marknaden".

Nu gällande EG-rätt omfattar inte någon harmonisering av brottsrubriceringar på detta område, vilket hör till den tredje pelaren, och det är inte alla medlemsstater som har ett straffrättsligt påföljdssystem. Bestämmelserna i artikel 46.1 skulle därför inte kunna omsättas i praktiken.

Ändringsförslag 82 är ett tillägg i artikel 46.1 där de grunder som innebär att anbudsgivaren måste uteslutas kompletteras med underlåtenhet att följa kollektivavtal eller lagar och andra författningar på områdena arbetsrätt och social trygghet i det land där anbudsgivaren är etablerad eller i något annat berört land.

Av samma skäl som anges ovan med anledning av föregående ändringsförslag, dvs. åtalsgrunder och brott mot lagar om arbetslivet har inte tillnärmats i någon rättsakt enligt vad som gäller på den tredje pelarens område, förkastas ändringsförslaget.

Däremot finns det redan enligt artikel 46.2 möjligheter att utesluta marknadsaktörer på dessa grunder. De skulle kunna lyftas fram i ett skäl i ingressen (se ändringsförslag 86).

Ändringsförslag 83 är ett tillägg i artikel 46.1 som kompletteras med narkotikabrott enligt FN-konventionen (Wien den 19 december 1988).

Nu gällande EG-rätt omfattar inte någon harmonisering av brottsrubriceringar på detta område, vilket hör till den tredje pelaren, och det är inte alla medlemsstater som har ett straffrättsligt påföljdssystem. Bestämmelserna i punkt 1 skulle inte kunna omsättas i praktiken.

Ändringsförslag 84 innebär att man stryker den möjlighet en upphandlande myndighet nu har att utesluta sådana anbudsgivare ur tilldelningsförfarandet som är i konkurs eller likvidation, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått en ackordsuppgörelse, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i liknande omständigheter. I kraft av ändringsförslag 90 blir denna möjlighet ett tvång.

Enligt ändringsförslag 90 skall obligatorisk uteslutning gälla för marknadsaktörer som är i konkurs eller likvidation, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse eller avbrutit sin näringsverksamhet.

Tillsammans innebär ändringsförslagen 84 och 90 ett förbud för upphandlande myndigheter i EU att sluta avtal med ett företag som tvångsförvaltas, utan att ge detta företag en chans och dömer det därmed ohört till nedläggning. Därför förefaller det lämpligare att behålla möjligheten till uteslutning och låta köparen fälla avgörandet när det gäller marknadsaktörer som befinner sig i sådana omständigheter.

Ändringsförslag 92 är ett tillägg under bevis på en marknadsaktörs tekniska kapacitet, där man tillfogar krav på information om de metoder som används för att säkra miljöskydd och arbetarskydd samt om tekniker och tekniska organ som ansvarar för miljöstyrning och arbetarskydd.

Avsikten är att ge underlag för en bedömning av företagets tekniska kapacitet när det gäller att tillhandahålla en produkt som är miljövänlig och arbetsmiljövänlig. Detta är önskemål som kan tillgodses via kravspecifikationen (krav på en miljövänligare tillverkningsprocess) eller via miljölagstiftning och arbetarrätt (genom uteslutning av marknadsaktörer som bryter mot lagen) och som hör hemma i andra faser av upphandlingsförfarandet.

Genom ändringsförslag 94 anges tillförlitlighet som ytterligare prestationselement vid sidan om marknadsaktörens tekniska och/eller yrkesmässiga kapacitet.

Eftersom tillförlitlighet är ett synnerligen subjektivt element kan det inte jämställas med andra typer av kapacitet. Därför förkastas ändringsförslaget.

Ändringsförslag 176 gäller tilldelningsgrunden "ekonomiskt mest fördelaktigt anbud" och syftar till att

1) stryka förtydligandet att anbudet skall vara det ekonomiskt mest fördelaktiga "för den upphandlande myndigheten",

2) klarlägga att miljöegenskaper kan omfatta "produktionsmetoder",

3) lägga till "tillämpning av likabehandlingsprincipen".

Om punkt 1: Tar man bort orden "för den upphandlande myndigheten" öppnar man för lösa och sällan mätbara bedömningsgrunder kopplade till osäkra fördelar för "samhället" i bred betydelse. Sådana bedömningsgrunder skulle inte fylla sin funktion, dvs. att göra det möjligt att väga anbudens inneboende fördelar och nackdelar för att avgöra vilket av dem som ger köparen det bästa utbytet mellan kvalitet och pris. De skulle leda till att upphandlingsdirektivens uttalade syfte förfelades och till att upphandlingsreglerna underkastades särintressen, för att inte tala om de allvarliga riskerna för olikheter i behandlingen.

Om punkt 2: Tilldelningsfasen i upphandlingsförfarandet är inte rätt tillfälle att välja en miljövänlig produktionsmetod. Miljövänliga produktionsmetoder kan anges som krav redan när kontraktsföremålet definieras i kravspecifikationen i samband med att köparen bestämmer sig för att köpa så miljövänligt som möjligt. Om köparen vill jämföra olika lösningar och bedöma kostnader eller annat i förhållande till olika grader av miljöförstöring kan han tillåta eller kräva att marknadsaktörerna föreslår alternativ.

Om punkt 3: Begreppet likabehandling har en speciell betydelse i upphandlingssammanhang ( = behandla alla anbudsgivare på samma sätt), men det verkar som om ändringsförslaget är inriktat på icke-diskriminering i den mening som anges i artikel 13 i fördraget. Om det gäller att bedöma hur företaget hanterar sådana frågor och inte någon av egenskaperna hos anbudet, kan det inte röra sig om en tilldelningsgrund. Medger man tilldelningsgrunder som hänför sig till företaget skulle det leda till att vissa företag väljs på icke mätbara grunder, i tilldelningsfasen, trots att deras anbud inte ger köparen bästa utbyte kvalitet/pris.

Enligt ändringsförslag 99 utgår kravet på att vikta tilldelningsgrunderna inbördes och ersätts med en rangordning där tilldelningsgrunderna skall ordnas i sjunkande betydelse.

Bestämmelsen om viktning är ett viktigt element i direktivförslaget som syftar till att undanröja mygel till förmån för vissa marknadsaktörer, vilket förekommer i praktiken, och som ger varje anbudsgivare möjlighet att vara skäligt informerad om de principer som domstolen lagt fast i målet SIAC [11]. Tidig information om hur bedömningsgrunderna kommer att viktas är av avgörande betydelse.

[11] Dom av den 18 oktober 2001 i målet C -19/00, REG 2001, s. I - 7725.

Enligt ändringsförslag 102 skall det led strykas i meningen i artikel 61.1 som tydligt anger att det är den upphandlande myndigheten som väljer kommunikationssätt vid en projekttävling.

Om detta ledet i meningen saknas får deltagarna möjlighet att själva välja kommunikationssätt, med de följder som påpekas när det gäller ändringsförslag 131.

Ändringsförslag 103 innebär en ny punkt 1a i artikel 61 där det föreskrivs att elektroniska anbud i en projekttävling bara godtas om de är försedda med en avancerad elektronisk signatur och innehållet är krypterat på ett tillförlitligt sätt.

Se skälen till att ändringsförslag 73 förkastas och den del av artikel 61 som berörs av ändringsförslag 104.

Enligt ändringsförslag 107 berövas kommissionen vissa delegerade befogenheter som ger den rätt att, efter yttrande från Rådgivande kommittén för offentlig upphandling, ändra på vissa punkter i direktivet där det krävs för fortlöpande god funktion. Befogenheterna gäller den anpassning av tröskelvärdena som krävs för att följa rörelserna i förhållandet i SDR/euro, sådana eventuella ändringar i hur meddelanden och statistikrapportering skall utformas, överföras och offentliggöras och i bilaga VIII som krävs för att beakta teknisk utveckling samt ändringar i nomenklaturerna i bilagorna I och II.

Det kan först och främst nämnas att ändringsförslaget stryker ett antal befogenheter som redan delegerats till kommissionen i kraft av gällande lagstiftning. De nytillkomna befogenheterna inskränker sig till att gälla områden där teknikens utveckling (dator- och kommunikationsteknik) är sådan att ett direktiv som inte anpassas snabbt blir föråldrat, vilket också riskerar att ske till följd av att medbeslutandeförfarandet tar så lång tid.

Genom ändringsförslag 108 införs en ny artikel där medlemsstaterna åläggs att åstadkomma effektiv, öppen och genomsynlig tillsyn som säkerställer tillämpningen. Den ger vidare medlemsstaterna möjlighet att för detta ändamål inrätta oberoende tillsynsorgan på området upphandling med långtgående befogenheter, t.ex. att underkänna eller återuppta upphandlingsförfaranden.

Enligt direktiv 89/665/EEG är medlemsstaterna redan ålagda att tillhandahålla möjligheter att överklaga tilldelningen av ett kontrakt, även interimistiskt, samt har befogenhet att upphäva regelvidriga beslut och bevilja skadestånd. Medlemsstaterna får sköta dessa åligganden antingen genom att förse de nationella domstolarna med lämpliga befogenheter eller genom att inrätta egna organ med för uppgiften lämpliga befogenheter. Den skyldighet ändringsförslaget försöker införa finns alltså redan i gällande EG-rätt och behöver inte upprepas. Det är vidare också redan möjligt att inrätta oberoende organ i kraft av gällande lagstiftning och påpekas för övrigt i det nya skälet 30a enligt ändringsförslag 13, som har godtagits av kommissionen. Upprepningen är således överflödig.

Enligt ändringsförslag 111 skall förhandsmeddelandena innehålla uppgifter om namn och adress samt telefon-, faxnummer och e-postadress till instanser som är behöriga när det gäller prövningsärenden rörande tilldelning av offentliga kontrakt.

Större öppenhet är visserligen ett lovvärt syfte, men förhandsmeddelandena är inte rätt verktyg.

Enligt ändringsförslag 115 skall, att döma av flertalet språkversioner, offentliga sektorns webbsidor om offentlig upphandling vara förenliga med EU:s riktlinjer om åtkomst till Internet. (Det kan noteras att den franska språkversionen avviker radikalt.)

Det behövs inget särskilt juridiskt regelverk för just denna typ av webbsidor. Ett eventuellt behov bör tillgodoses i övergripande lagstiftning och inte i ett direktiv om upphandling.

Ändringsförslag 117 är en ny bilaga som skall trygga sekretessen när anbud eller ansökningar om deltagande förmedlas via datakommunikation.

Den oro som ligger bakom ändringsförslaget är befogad, men den nya bilagan kan inte läggas till rättsakten utan någon hänvisning i denna, enligt ny lydelse, till den nya bilagan. Bilagans juridiska funktion skulle annars bli oklar.

Ändringsförslag 116 är en ny bilaga som anknyter till en ny punkt ca i artikel 54 andra stycket enligt ändringsförslag 100. Eftersom ändringsförslaget 100 inte godtogs förkastas detta ändringsförslaget (se motiveringen under ändringsförslag 100 ovan).

***

3.4 Ändrat förslag

I kraft av artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag enligt ovan.