Ändrat förslag till RÅDETS DIREKTIV om rätt till familjeåterförening

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inledning

Detta ändrade förslag till direktiv är ett svar på den uppmaning som Europeiska rådet riktade till kommissionen vid sitt möte i Laeken den 14-15 december 2001. Rätten till familjeåterförening har diskuterats i över två år i rådet och eftersom framstegen varit mindre och gått långsammare än förutsett [1], har Europeiska rådet bekräftat att införandet av gemensamma normer om familjeåterförening är en viktig del i en genuint gemensam invandringspolitik [2]. Europeiska rådet har bekräftat sina åtaganden beträffande de politiska riktlinjerna och målsättningarna som fastslogs i Tammerfors och konstaterat att det behövs nya uppslag och riktlinjer för att inhämta eftersläpningarna [3]. Därför har rådet uppmanat kommissionen att lägga fram ett ändrat förslag senast den 30 april 2002 [4].

[1] Ordförandeskapets slutsatser, Laeken, punkt 38.

[2] Ordförandeskapets slutsatser, Laeken, punkt 40.

[3] Ordförandeskapets slutsatser, Laeken, punkt 37.

[4] Ordförandeskapets slutsatser, Laeken, punkt 41.

Ett första förslag lades fram den 1 december 1999 [5]. Den 6 september samma år antog parlamentet sitt yttrande vid ett plenarsammanträde. Parlamentet stödde den allmänna inriktningen på och de viktigaste riktlinjerna i kommissionens förslag, men ville att dess tillämpningsområde skulle begränsas. Kommissionen uppmanades att ändra förslaget i enlighet med detta.

[5] KOM(1999) 638 slutlig.

Sedan parlamentet hade gjort dessa ändringar lade kommissionen den 10 oktober 2000 fram ett ändrat förslag om rätt till familjeåterförening [6]. Förhandlingarna i rådet, särskilt vid mötena i maj 2000, maj 2001 och september 2001, har dock gått trögt och inte lett till någon tillfredsställande lösning av denna fråga.

[6] KOM(2000) 624 slutlig.

I enlighet med slutsatserna från Laeken har kommissionen emellertid i detta förslag utgått från en ny vinkel på de punkter som fortfarande skapade problem. Kommissionen har vidare varit angelägen om att inte gå miste om resultaten av de två årens förhandlingar och tagit hänsyn till de kompromisser som kunnat uppnås i rådet.

2. En ny infallsvinkel för att föra förhandlingarna i land

Den nya metoden är en bekräftelse på att en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om familjeåterförening måste ske i flera etapper. Detta ändrade förslag är bara första etappen i denna harmonisering. Därför uppvisar det en viss flexibilitet som kommer till uttryck på två sätt; dels i sak genom tillgången till en så kallad stand still-klausul, dels tidsmässigt genom införandet av en översynsklausul (så kallad rendez-vous-klausul).

2.1. Flexibilitet

Det nya förslaget erbjuder en större flexibilitet beträffande de punkter där det fortfarande finns problem. Dels ger det möjligheter att skapa ett visst manöverutrymme i medlemsstaternas lagstiftning. Dels föreskrivs det för mycket specifika situationer undantag som syftar till att beakta vissa särdrag i de nationella lagstiftningarna.

2.2. "Stand still-klausul"

Genom denna typ av klausul kan det undvikas att medlemsstaterna tillämpar undantagen, om deras lagstiftning inte möjliggjorde sådana undantag vid tidpunkten för antagandet av direktivet. Syftet är att undvika att ikraftträdandet av detta direktiv på ett paradoxalt sätt leder till ökade skillnader mellan medlemsstaterna.

2.3. Översynsklausul

Inför antagandet av verkligt gemensamma normer i enlighet med såväl Amsterdamfördraget som slutsatserna från Tammerfors och Laeken, gör denna regel att man redan nu kan fastställa när nästa etapp i tillnärmningen av lagstiftningen om rätt till inresa och vistelse för familjeåterförening skall vara avslutad. Vid denna tidpunkt - två år efter det att detta direktiv har införlivats med medlemsstaternas lagstiftning - kommer de bestämmelser som erbjuder störst flexibilitet (dvs. de som har varit i centrum för förhandlingarna) att ses över särskilt för att skapa en grund för vidare arbete med harmoniseringen av denna politik för inresa och vistelse. Utöver en fastställd frist kommer det framöver att krävas andra insatser, bland annat för att reglera familjeåterförening för personer som åtnjuter andra former av subsidiärt skydd respektive familjeåterförening för unionsmedborgare.

2.4. De viktigaste förändringarna till följd av denna nya strategi

- Artikel 4 i det tidigare förslaget syftade till att skapa överensstämmelse mellan familjeåterförening för unionsmedborgare som inte har utövat sin rätt till fri rörlighet för personer, och därmed inte berörs av de gemenskapsrättsliga reglerna om fri rörlighet, och familjeåterförening för personer som har utövat denna rätt. Denna bestämmelse har strukits med tanke på omarbetningen av de gemenskapsrättsliga reglerna om fri rörlighet. Kommissionens förslag till direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier [7] rör i första hand definitionen av vilka familjemedlemmar som berörs. Anpassningen av alla unionsmedborgares rätt till familjeåterförening kommer att prövas på nytt när omarbetningen väl har antagits.

[7] KOM(2001) 257 slutlig.

- Bestämmelsen om vilken ålder barn får ha uppnått för att komma i fråga för familjeåterförening (artikel 5.1) har reviderats för att ge plats för ett undantag som gör det möjligt att bibehålla specifik nationell lagstiftning. Detta undantag är noga avgränsat. Samtidigt har det i kapitlet om flyktingar införts en bestämmelse om att den högsta ålder som barn får ha uppnått för att komma i fråga för familjeåterförening inte under några omständigheter får sänkas. Artikel 5.1 kommer att bli föremål för en särskild översyn två år efter det att direktivet införlivats med de nationella lagstiftningarna, i enlighet med översynsklausulen.

- I artikel 7.1 ges möjlighet att kontrollera om det finns stabila tillgångar i samband med förnyelse av familjemedlemmarnas uppehållstillstånd. Enligt översynsklausulen skall denna fråga ses över.

- Genom artikel 8 andra stycket införs ett mycket begränsat undantag, som endast får tillämpas om det redan finns en nationell lagstiftning vid tidpunkten för antagandet av direktivet. Undantaget ger möjlighet att sprida tillstånden för inresa på grund av familjeåterförening över flera år, alltefter medlemsstatens mottagningskapacitet. För säkerhets skull föreskrivs att denna period inte får överstiga tre år. Även denna bestämmelse kommer att bli föremål för en särskild översyn två år efter införlivandet.

- Giltighetstiden för uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en sökande med permanent uppehållstillstånd (artikel 13.2) har ändrats genom en hänvisning till förslaget till direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning, vilket ger ökad överensstämmelse med den senare texten. Familjemedlemmar skulle i fortsättningen få samma rättsliga ställning som den sökande. Bestämmelsen gäller ställningen på EU-nivå och givetvis står det medlemsstaterna fritt att föreskriva förmånligare regler för beviljande av nationella uppehållstillstånd. Denna flexibilitet kommer att ses över två år efter införlivandet av direktivet.

- För att öka överensstämmelsen med ställningen som varaktigt bosatt (som infördes genom förslaget till direktiv av den 13 mars 2001 [8]) föreslås att familjemedlemmar skall erhålla en självständig ställning senast fem år efter bosättningen (artikel 15.1). Denna nya frist kommer att skapa överensstämmelse mellan fristen för att erhålla uppehållstillstånd respektive självständig ställning och ge tillräcklig flexibilitet för att man skall kunna ta hänsyn till skillnader i de nationella förhållandena.

[8] KOM(2001) 127 slutlig.

Kommentarer till de enskilda artiklarna

Kapitel I: Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Artikeln definierar direktivförslagets syfte och har utformats enligt en ny modell för att ge en mer exakt beskrivning av syftet, genom att fastställa villkoren för rätt till familjeåterförening på EU-nivå, för övrigt en rätt som erkänns både i de nationella lagstiftningarna och i befintliga internationella instrument.

Artikel 2

Den första definitionen (i punkt a) rör tredjelandsmedborgare. Det uttrycks direkt att även statslösa omfattas, vilket endast var underförstått i det ursprungliga förslaget. Denna definition av tredjelandsmedborgare kommer i fortsättningen att vara ett standardinslag i kommissionens förslag på detta område.

De efterföljande definitionerna innebär inga ändringar i sak jämfört med det ändrade förslaget till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening som kommissionen lade fram den 10 oktober 2000 [9].

[9] KOM(2000) 624 slutlig.

Artikel 3

Artikel 3 har ändrats enligt följande:

- Artikel 3.1 har kompletterats med ett ytterligare villkor, nämligen att den sökande kravet har "välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd"; detta kriterium syftar till att stänga möjligheterna till familjeåterförening för personer som endast vistas tillfälligt, utan chans till förnyelse av sitt uppehållstillstånd. I första hand åsyftas au pairer, praktikanter etc. Vidare har hänvisningen till unionsmedborgare som inte har utövat sin rätt till fri rörlighet strukits, eftersom dessa personer inte längre omfattas av direktivets tillämpningsområde.

- I artikel 3.2 har endast redaktionella ändringar gjorts.

- Artikel 3.3 undantar familjemedlemmar till unionsmedborgare från förslagets tillämpningsområde. Situationen för personer som inte omfattas av gemenskapslagstiftningen (på grund av att de är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet) kommer att behandlas i ett särskilt förslag längre fram, när väl omarbetningen av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier [10] har antagits.

[10] KOM(2001) 257 slutlig.

- Artikel 3.4 begränsar sig inte längre enbart till redan gällande överenskommelser. Med hänsyn till att området inte är helt harmoniserat, har medlemsstaterna möjlighet att framdeles ingå andra bilaterala överenskommelser på områden som omfattas av direktivet, förutsatt att överenskommelserna är förenliga med direktivet.

Punkt 4 b innehåller i fortsättningen en hänvisning till den europeiska sociala stadgan i dess ändrade lydelse. Stadgan har redan trätt i kraft i flera medlemsstater.

- I artikel 3.5 införs en regel om mer förmånliga bestämmelser. Denna gör det möjligt för medlemsstaterna att införa eller bibehålla mer förmånliga villkor för personer som omfattas av rätt till familjeåterförening. Bestämmelsen förekommer i andra gemenskapsrättsakter och används i första hand när man har valt att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning etappvis.

- Stand still-klausulen i artikel 3.6 syftar till att begränsa användningen av den flexibilitet eller de undantag som införs i vissa bestämmelser i detta förslag och kompletterar klausulen om mer förmånliga bestämmelser. Medlemsstaterna kan visserligen bibehålla eller införa mer förmånliga bestämmelser i kraft av punkt 5, men de får inte underskrida den miniminivå som fastställs genom bestämmelserna i detta förslag.

Kapitel II: Familjemedlemmar

Artikel 4

Den nya lydelsen av artikel 4 innefattar vissa korsvisa ändringar.

Med hänsyn till skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas lagstiftning om personer med rätt till familjeåterförening, framstår det som omöjligt att på detta stadium låta skyldigheten att bevilja rätt till inresa och vistelse omfatta andra än make/maka och underåriga barn. Vad gäller släktingar i uppstigande led, myndiga barn som är beroende av den sökande för sin försörjning och ogifta partner får sådan rätt beviljas, men det är inget krav att så skall ske. Denna valfrihet gäller även barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Jämfört med det ändrade förslaget av den 10 oktober 2000 behandlas flyktingar inte längre i kapitlet om familjemedlemmar, utan i ett nytt kapitel V som ägnas särskilt åt denna grupp.

- I artikel 4.1 avses sökandens make/maka och underåriga barn. Förutsatt att villkoren i förslaget till direktiv är uppfyllda, är medlemsstaterna skyldiga att bevilja dessa personer rätt till inresa och vistelse för familjeåterförening.

Vad gäller adopterade barn krävs en precisering jämfört med föregående förslag till direktiv: utöver beslut som har fattats eller godkänts av en medlemsstats behöriga myndigheter kan det röra sig om beslut som skall verkställas automatiskt, i enlighet med medlemsstatens internationella förpliktelser.

Beträffande barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad står det medlemsstaterna fritt att tillåta att dessa återförenas med sina familjer, under förutsättning att villkoren i punkt 1 c är uppfyllda.

Vilken övre åldersgräns som skall gälla för att barn skall få återförenas med sina föräldrar har varit en av de viktigaste frågorna under förhandlingarna om familjeåterförening. Det har framstått som lämpligt att ge medlemsstaterna ett visst manöverutrymme vid prövningen av om barnet uppfyller villkoren för integrering när det har passerat en viss ålder, förutsatt att medlemsstaternas lagstiftning redan föreskriver en sådan prövning vid tidpunkten för antagandet av direktivet och att prövningen görs från fall till fall.

- För släktingar i rakt uppstigande led och myndiga barn gäller en annan ordning (som beskrivs i punkt 2). Även här har medlemsstaterna möjlighet att bevilja rätt till inresa och vistelse för familjeåterförening, förutsatt att villkoren i direktivförslaget är uppfyllda. Denna möjlighet skall i så fall komma till uttryck i lag eller annan författning. Vilka som räknas som släktingar i rakt uppstigande led har definierats tydligare: det är fråga om släktingar i rakt uppstigande led av första graden (det vill säga modern och fadern, men inte mor- och farföräldrar eller farbröder, mostrar etc.).

- Villkoren för ogifta partner liknar dem som gäller för släktingar i uppstigande led eller myndiga barn (som beskrivits ovan). I tredje punkten görs åtskillnad mellan en ogift partner, som skall ha ett vederbörligen bevisat varaktigt förhållande med den sökande, och en partner som lever i ett registrerat partnerskap med sökanden och inte behöver uppfylla detta villkor just på grund av att partnerskapet har registrerats. Rätten till inresa och vistelse utsträcks till ogifta, underåriga barn (även adopterade) till dessa personer.

- Kommissionen föreslår en ny bestämmelse som gör det möjligt för medlemsstaterna att kräva att den sökande och dennes make/maka har uppnått en viss ålder som dock inte får överstiga den legala myndighetsåldern. Syftet är att motverka bruket med arrangerade äktenskap, åtminstone när det gäller underåriga.

- Slutligen tillkommer en ändring i punkt 4, som behandlar polygamisituationer. I stället för endast "annan maka" står det nu "annan make/maka".

Kapitel III: Inlämnande och prövning av ansökan

Artikel 5

I denna artikel har kommissionen arbetat in olika ändringar som bygger på arbetet i rådet.

Punkt 1: Ett förfarande för familjeåterförening kan sättas i gång av den sökande själv eller av familjemedlemmar som vill återförenas med den sökande från ursprungslandet. Ansökan kan således lämnas in antingen hos behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten eller hos den medlemsstatens konsulära myndigheter i familjens ursprungsland. Denna bestämmelse gör det möjligt att förena de två typer av förfaranden som tillämpas av medlemsstaterna.

Punkt 2: Utöver bevis för familjebanden och för att villkoren för familjeåterförening är uppfyllda skall ansökan åtföljas av resehandlingar för familjemedlemmarna. Resehandlingarna finns uppräknade i tabellen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, som utgör bilaga till verkställande kommitténs beslut av den 16 december 1998 om utarbetandet av en handbok om handlingar i vilka en visering kan införas [11].

[11] SCH/ Com ex(98) 56.

Skriftlig bevisning kan mycket väl kompletteras med samtal med familjemedlemmarna eller med utredningar. Eftersom det är svårt att genom handlingar rörande civilståndet styrka om förhållanden mellan ogifta partner verkligen är varaktiga, skall medlemsstaterna ta hänsyn till de faktorer som räknas upp i tredje stycket.

Punkt 3: Principen om att ansökan skall lämnas in när familjemedlemmarna befinner sig utanför medlemsstaten bibehålls; däremot har undantagen "mjukats upp". Det är nu upp till medlemsstaterna att använda sig av möjligheten till undantag och eventuellt pröva ansökningar från familjemedlemmar som redan befinner sig inom deras territorier.

Punkt 4: Den sammanlagda längden på prövningsförfarandet har utsträckts för att beakta svårigheterna med att minska på handläggningstiden i medlemsstaterna. Fristen kan förlängas i undantagsfall, om svårigheter att få fram bevisning om familjeband gör det nödvändigt med ytterligare utredning.

Avsaknad av svar från myndigheterna tolkas på olika sätt i olika medlemsstater, beroende på de nationella bestämmelserna om förvaltningsförfaranden. Detta förhållande har klargjorts i punkt 4.

Punkt 5: I denna bestämmelse används en formulering hämtat från 1989 års konvention om barnets rättigheter; numera hänvisas det uttryckligen till denna konvention.

Kapitel IV: Nödvändiga villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening

Artikel 6

Den enda ändringen i denna artikel syftar till att (i punkt 2) precisera att medlemsstaterna får återkalla uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för familjemedlemmar av hänsyn till allmän ordning och inre säkerhet. Även om denna ändring, som bygger på tankegångar i det ursprungliga förslaget, inte är absolut nödvändig, ligger den i linje med kommissionens arbetsdokument Sambandet mellan att garantera den interna säkerheten och att uppfylla internationella skyldigheter och instrument avseende skydd [12] och har godkänts av rådet.

[12] KOM(2001) 743 slutlig.

Artikel 7

Efter diskussionerna i rådet har de fakultativa kraven på bostad och stabila tillgångar specificerats i syfte att skapa större tydlighet utan att inkräkta på andan i den ursprungliga texten. Tillgångarnas natur och regelbundenhet avgör om de är att betrakta som stabila.

Genom artikel 7.1 andra stycket får medlemsstaterna också efter familjemedlemmarnas inresa på nytt kontrollera att villkoren är uppfyllda. Det anges också att medlemsstaterna måste beakta familjemedlemmarnas sammanlagda bidrag till hushållets inkomster.

Artikel 7.2 är oförändrad.

Artikel 8

Den fakultativa fristen för beviljande av rätt till inresa för familjemedlemmar har utökats från ett till två år. Kommissionen anser att denna kompromiss fortfarande är tillräcklig för att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning.

I andra stycket finns ett särskilt undantag för att beakta nationell lagstiftning som föreskriver begränsningar i rätten till familjeåterförening av hänsyn till mottagningskapaciteten. Sådana begränsningar medför att ansökningar om familjeåterförening sprids över flera år. De berörda medlemsstaterna får välja att inte låta alla familjemedlemmar som omfattas av en godtagen ansökan resa in samma år som ansökan lämnades in. Väntetiden får dock inte överstiga tre år räknat från det att ansökan lämnades in.

Kapitel V: Familjeåterförening för flyktingar

Artikel 9

I kapitel V finns särskilda bestämmelser om familjeåterförening för flyktingar. Dessa gäller som undantag från den gemensamma ordning som föreskrivs i övriga kapitel i detta direktiv. Medlemsstaterna får dock enligt punkt 2 välja att låta dessa förmånliga bestämmelser gälla endast för flyktingar vars familjeband knutits innan de tillerkändes flyktingstatus, eftersom situationen för dessa familjer motiverar att de i första hand kommer i fråga för en mer förmånlig behandling.

Artikel 10

Artikel 10 innehåller följande bestämmelser, som förekom redan i kommissionens föregående förslag, men då i respektive relevanta artiklar:

- Möjlighet att utsträcka rätten till familjeåterförening till andra familjemedlemmar än de som anges i artikel 4, förutsatt att de är beroende av den sökande för sin försörjning (artikel 10.3). Det förtydligas vidare att medlemsstaterna under inga omständigheter får lägga den övre åldersgränsen för flyktingars barns rätt till familjeåterförening på en nivå som understiger den legala myndighetsåldern.

- Rätt till inresa och vistelse för familjemedlemmar till underåriga flyktingar utan medföljande vuxen. Vad gäller den särskilda situationen med underåriga flyktingar utan medföljande vuxen har möjligheten att bevilja rätt till familjeåterförening för släktingar i uppstigande led eller, om sådana saknas, den legala vårdnadshavaren eller någon annan familjemedlem av första graden, omvandlats till en förpliktelse för medlemsstaterna i enlighet med 1989 års konvention om barnets rättigheter (artikel 10.4).

Artikel 11

I artikel 11 föreskrivs gemensamma regler med avseende på inlämnande och prövning av ansökan. I punkt 2 finns dock ett undantag (som förekom redan i kommissionens föregående förslag) som innebär att ett avslag aldrig får grunda sig enbart på att flyktingen inte har kunnat lägga fram de bevis som krävs. I ett sådant fall måste medlemsstaten pröva andra bevis på att det finns familjeband.

Artikel 12

Efter samma principer som i artikel 11 införs i artikel 12 ett undantag rörande de materiella villkoren för utövande av rätt till familjeåterförening. Det är också här fråga om en bestämmelse som förekom redan i kommissionens tidigare förslag. Flyktingen undantas således från kraven på bostad, sjukförsäkring och stabila tillgångar. Detta undantag gäller dock endast familjeåterförening för make/maka och underåriga barn.

Även tillämpningen av ett annat fakultativt villkor har blivit föremål för undantag. Det handlar om möjligheten att ålägga en väntetid innan återförening kan ske. Denna möjlighet har också hämtats från det tidigare kommissionsförslaget.

Kapitel VI: Inresa och vistelse för familjemedlemmar

Artikel 13

1. I punkt 1 bibehålls medlemsstaternas skyldighet att underlätta utfärdandet av viseringar när väl beslutet om att godkänna en familjeåterförening har fattats. Utan att föregripa kostnadsfrågan måste man dock konstatera att medlemsstaterna för närvarande inte tycks vara redo att godta en gratisprincip när det gäller utfärdandet av dessa viseringar.

2. Principen om att till familjemedlemmar utfärda uppehållstillstånd med samma giltighetstid som den sökandes uppehållstillstånd har bibehållits. Enligt detta direktivförslag tillämpas i princip det system som föreskrivs i förslaget till direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning [13] i situationer där personen som skall återförenas har en sådan ställning. Förslaget föreskriver dock inte att familjemedlemmar skall åtnjuta några särskilda förmåner när det gäller villkoren för att erhålla sådan status.

[13] KOM(2001) 127.

Artikel 14

Kommissionen har tagit fasta på den lösning som utkristalliserat sig i rådet och som innebär att familjemedlemmars rätt att få tillträde till utbildning, anställning och yrkesutbildning skall vara avpassad efter de rättigheter som tillkommer den sökande, inte unionsmedborgarna. Därmed kan man undvika att medlemmar av samma familj behandlas olika.

Ovan nämnda rättigheter får begränsas när det gäller släktingar i uppstigande led och myndiga barn.

Artikel 15

Denna artikel har utformats med tanke på den skillnad som i vissa medlemsstater görs mellan "permanent uppehållstillstånd" (titre de séjour permanent) och "självständigt uppehållstillstånd" (titre de séjour autonome). I de flesta lagstiftningar görs ingen åtskillnad mellan dessa två aspekter, som då täcks in av en och samma status. Den som har permanent uppehållstillstånd har alltså även ett självständigt uppehållstillstånd i förhållande till den som ansökte om familjeåterföreningen. Genom ändringen löses detta problem genom harmonisering av den frist inom vilken självständig ställning måste beviljas och den vistelsetid som krävs för erhållande av ställning som varaktigt bosatt.

Det kommer även fortsättningsvis att vara frivilligt att utfärda självständiga uppehållstillstånd till släktingar i uppstigande led och myndiga barn.

Undantagsklausulen har ändrats något så att det inte längre krävs en viss vistelsetid för att erhålla ett självständigt uppehållstillstånd i sådana situationer som anges i punkt 3, det vill säga när det är fråga om ömmande fall.

Kapitel VII: Påföljder och rättsmedel

Artikel 16

Denna artikel har byggts på med en mer detaljerad beskrivning av bestämmelsens räckvidd och konsekvenser jämfört med det ursprungliga förslaget. Nu avses alla situationer som kan leda till att familjemedlemmars uppehållstillstånd avslås, återkallas eller inte förnyas.

Punkt 1 a skall läsas i förening med de bestämmelser i direktivförslaget som reglerar villkoren för familjeåterförening och som fastställer vid vilka situationer som återkallande eller förnyelse av uppehållstillståndet kan bli aktuellt.

I punkt b används begreppet "faktiskt äktenskap eller familjeliv". Avsikten är att hindra kringgående av syftet med familjeåterförening, som är att hålla samman eller återförena familjer.

Punkt c tar specifikt upp fallet med ogifta partner och anger vilka medel som kan användas för att hindra missbruk av denna typ av familjeåterförening.

Punkt 2 syftar till att avskräcka från vilseledande och skenäktenskap, skenadoptioner och skenpartnerskap. Denna bestämmelse har kompletterats för att täcka alla de situationer som kan tänkas uppstå.

I punkt 3 preciseras att om den sökandes uppehållstillstånd upphör att gälla, måste dennes familjemedlemmar lämna territoriet tillsammans med honom, eftersom deras rätt att vistas är beroende av sökandens. Denna bestämmelse är inte tillämplig om familjemedlemmarna har förvärvat ett självständigt uppehållstillstånd och därigenom fått rätt att stanna kvar oberoende av den sökande.

I punkt 4 införs en komplettering av den ursprungliga bestämmelsen. Särskilda kontroller får således även utföras när familjemedlemmars uppehållstillstånd förnyas.

Artikel 17

Oförändrad.

Artikel 18

Regeln om tillgång till rättsmedel bibehålls. Det klargörs på lämpligt sätt att det är fråga om möjligheter att överklaga både i sak- och i rättsfrågor och att medlemsstaterna själva får bestämma formerna för hur denna rättighet skall utövas.

Kapitel VIII: Slutbestämmelser

Artikel 19

Genom denna artikel införs en översynsklausul, som är ett av tre nya inslag i kommissionens vidareutvecklade strategi. Här räknas de artiklar upp som i första hand bör bli föremål för eventuella förslag till ändringar. Det är fråga om bestämmelser som ännu erbjuder en avsevärd flexibilitet som bör begränsas under nästa fas av tillnärmningen av lagstiftningarna.

Artikel 20

Medlemsstaterna skall införliva direktivet senast den 31 december 2003.

Artikel 21

Här anges den tidpunkt då direktivet träder i kraft.

Artikel 22

Direktivet riktar sig enbart till medlemsstaterna.

1999/0258 (CNS)

Ändrat förslag till RÅDETS DIREKTIV om rätt till familjeåterförening

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [14],

[14] EGT C [...], [...] s. [...].

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [15],

[15] EGT C [...], [...] s. [...].

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [16], och

[16] EGT C [...], [...] s. [...].

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [17], och

[17] EGT C [...], [...] s. [...].

av följande skäl:

(1) För att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen dels åtgärder för att säkerställa den fria rörligheten för personer, tillsammans med direkt relaterade stödåtgärder avseende kontroller vid yttre gränser, asyl och invandring, dels andra åtgärder som rör asyl, invandring och skydd av rättigheter för medborgare i tredje land.

(2) I artikel 63.3 i EG-fördraget föreskrivs att rådet skall besluta om åtgärder som avser invandringspolitiken. I artikel 63.3 a anges bland annat att rådet skall besluta om åtgärder på området för villkor för inresa och bosättning samt normer för medlemsstaternas förfaranden för att utfärda visering och uppehållstillstånd för längre tid, däribland sådana som avser familjeåterförening.

(3) Åtgärderna avseende familjeåterförening bör överensstämma med den skyldighet att skydda familjen och att respektera familjelivet som har stadfästs i en rad folkrättsliga instrument. Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(4) Europeiska rådet erkände vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 behovet av tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren för rätt till inresa och vistelse för medborgare i tredje land, grundad på såväl en gemensam bedömning av den ekonomiska och demografiska utvecklingen i unionen som situationen i ursprungsländerna. Europeiska rådet uppmanade därför rådet att, på grundval av förslag från kommissionen, snabbt fatta beslut om detta. I dessa beslut bör hänsyn inte bara tas till varje medlemsstats kapacitet att ta emot flyktingar utan även till dess historiska och kulturella band med ursprungsländerna.

(5) För att bedöma migrationsflödena och förbereda rådets åtgärder är det viktigt att kommissionen förfogar över statistik och uppgifter om laglig invandring av medborgare i tredje land till varje medlemsstat, bland annat när det gäller antal utfärdade uppehållstillstånd, deras art och giltighetstid. Därför bör medlemsstaterna ställa nödvändiga upplysningar och nödvändig information till kommissionens förfogande på regelbunden basis och utan dröjsmål.

(6) Vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 konstaterade Europeiska rådet att Europeiska unionen måste säkerställa en rättvis behandling av medborgare i tredje land som lagligen vistas på medlemsstaternas territorium och att en mer kraftfull integrationspolitik bör syfta till att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas.

(7) Vid mötet i Laeken den 14 och 15 december 2001 bekräftade Europeiska rådet på nytt sitt åtagande i fråga om de politiska riktlinjer och mål som fastställdes i Tammerfors och noterade att det behövs nya uppslag och riktlinjer för att inhämta eftersläpningarna på vissa områden. Europeiska rådet bekräftade att en genuint gemensam invandrings politik förutsätter att det inrättas gemensamma normer för familjeåterförening och uppmanade kommissionen att lägga fram ett ändrat förslag på detta område.

(8) Familjeåterförening är ett nödvändigt medel för att möjliggöra familjelivet. Det bidrar till att skapa en social och kulturell stabilitet som underlättar tredjelandsmedborgarnas integrering i medlemsstaterna, vilket även främjar den ekonomiska och sociala sammanhållningen, ett av gemenskapens grundläggande mål som anges i artiklarna 2 och 3.1 k i fördraget.

(9) För att säkerställa skyddet för familjen och bevarandet eller skapandet av familjelivet, bör de materiella villkoren för utövandet av rätten till familjeåterförening fastställas enligt gemensamma kriterier.

(10) Situationen för flyktingar kräver särskild uppmärksamhet, av de skäl som tvingat dem att fly från sitt land och hindrar dem från att leva ett familjeliv där. Deras rätt till familje återförening bör därför regleras av förmånligare villkor.

(11) Familjeåterförening avser medlemmarna i kärnfamiljen, det vill säga make/maka och under åriga barn. Medlemsstaterna får själva bestämma om de vill utvidga denna krets och bevilja familjeåterförening även för släktingar i uppstigande led, myndiga barn och ogifta partner.

(12) Det bör införas ett system med förfaranderegler för prövning av ansökan om familje återförening och för familjemedlemmars inresa och vistelse. Dessa förfaranden måste vara effektiva och genomförbara i förhållande till den normala arbetsbelastningen vid medlemsstaternas myndigheter, samt tillåta insyn och vara rättvisa för att ge de berörda personerna adekvat rättssäkerhet.

(13) Familjemedlemmarnas integrering bör främjas. De bör därför, efter att ha vistats i medlems staten under en viss tid, få en självständig ställning som är oberoende av den person som har ansökt om familjeåterförening. De bör få tillträde till undervisning, anställning och yrkesutbildning på samma villkor som den som har ansökt om familje återförening.

(14) Lämpliga, proportionella och avskräckande åtgärder bör vidtas för att förebygga och bestraffa kringgående av reglerna och förfarandena för familjeåterförening.

(15) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att införa en rätt till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som skall utövas enligt gemensamma regler, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att fastställa vilka villkor som gäller för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen på medlemsstaternas territorier.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) tredjelandsmedborgare: personer som inte är unionsmedborgare enligt artikel 17.1 i fördraget, inbegripet statslösa personer,

b) flykting: tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som beviljats flyktingstatus enligt konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967,

c) den som ansöker om familjeåterförening (sökande): en tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat och som ansöker om att återförenas med sina familjemedlemmar,

d) familjeåterförening: inresa och vistelse i en medlemsstat för familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i den medlemsstaten, för att upprätthålla familjeenheten, oavsett om familjebanden knutits före eller efter sökandens inresa,

e) uppehållstillstånd: varje tillstånd, oberoende av dess beteckning, som utfärdas av en medlemsstat och som ger innehavaren rätt att vistas på den medlemsstatens territorium. Definitionen innefattar inte tillstånd att tillfälligt vistas på en medlemsstats territorium som utfärdas i avvaktan på att en asylansökan eller en ansökan om uppehållstillstånd prövas.

Artikel 3

1. Detta direktiv är tillämpligt när den som ansöker om familjeåterförening är en tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, innehar ett uppehålls tillstånd med en giltighetstid på minst ett år som utfärdats av denna medlemsstat och har välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd, om hans eller hennes familjemedlemmar är tredjelandsmedborgare, oberoende av deras rättsliga ställning.

2. Detta direktiv är inte tillämpligt när den som ansöker om familjeåterförening är

a) en tredjelandsmedborgare som ansöker om att beviljas flyktingstatus och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut,

b) en tredjelandsmedborgare som har tillstånd att vistas i en medlemsstat med stöd av ett tillfälligt skydd eller som ansöker om att få vistas i medlemsstaten i avvaktan på ett beslut om sin ställning,

c) en tredjelandsmedborgare som har tillstånd att vistas i en medlemsstat med stöd av subsidiära former av skydd enligt internationella förpliktelser, nationell lagstiftning eller praxis i medlemsstaterna, eller som har ansökt om uppehålls tillstånd av denna anledning och som avvaktar ett beslut om sin ställning.

3. Detta direktiv är inte tillämpligt på familjemedlemmar till unionsmedborgare.

4. Detta direktiv påverkar inte förmånligare bestämmelser i

a) bilaterala och multilaterala avtal mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och tredje länder å andra sidan,

b) Europeiska sociala stadgan av den 18 oktober 1961, den reviderade Europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1987 och den europeiska konventionen om migrerande arbetstagares ställning av den 24 november 1977.

5. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer direktivet gäller.

6. Artiklarna 4.1, 2, 3 och 7.1 c andra stycket samt artikel 8 i detta direktiv får inte leda till att det införs mindre förmånliga villkor än dem som finns i varje medlemsstat när direktivet antas.

Kapitel II

Familjemedlemmar Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

a) Sökandens make/maka.b) Underåriga barn till sökanden och dennes make/maka, inbegripet barn som har adopterats i enlighet med ett beslut som har fattats av den berörda medlems statens behöriga myndighet eller ett beslut som är automatiskt verkställbart enligt den medlemsstatens internationella förpliktelser eller som måste erkännas enligt internationella förpliktelser.

c) Underåriga barn, inbegripet barn som har adopterats av sökanden eller dennes make/maka, om en av de två har vårdnad om och försörjningsansvar för barnet. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för barn som står under gemensam vårdnad, under förutsättning att den andra vårdnadshavaren har lämnat sitt medgivande.

Underåriga barn enligt punkt 1 b och c får inte ha uppnått legal myndighets ålder i den berörda medlemsstaten och får inte vara gifta.

När ett barn är över tolv år får medlemsstaterna med avvikelse från detta, innan de ger barnet tillstånd till inresa och vistelse enligt detta direktiv, pröva om barnet uppfyller ett kriterium om integration, om deras lagstiftning vid den tidpunkt då detta direktiv antas föreskriver en sådan prövning.

2. Medlemsstaterna får i lag eller annan författning, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV, tillåta inresa och vistelse för följande familje medlemmar:

a) Släktingar i rakt uppstigande led av första graden till sökanden eller dennes make/maka, om de är beroende av dem för sin försörjning och saknar annat nödvändigt familjemässigt stöd i ursprungslandet.

b) Ogifta myndiga barn till sökanden eller dennes make/maka, om de av hälsoskäl objektivt sett inte kan försörja sig själva.

3. Medlemsstaterna får i lag eller annan författning, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV, tillåta inresa och vistelse för en ogift partner som är tredjelandsmedborgare och som har ett vederbörligen bevisat varaktigt förhållande med sökanden eller för en tredjelandsmedborgare som har familjeband med sökanden i form av ett registrerat partnerskap enligt artikel 5.2 samt för ogifta underåriga barn, även adopterade barn, till dessa personer.

4. Vid polygama äktenskap där sökanden redan har en make/maka som bor tillsammans med honom/henne på en medlemsstats territorium, skall den berörda medlemsstaten inte tillåta inresa och vistelse för en annan make/maka och inte heller för dennes barn, med förbehåll för bestämmelserna i 1989 års konvention om barnets rättigheter.

5. Medlemsstaterna får begära att sökanden och dennes make/maka har uppnått en viss lägsta ålder, som dock inte får överstiga den legala myndighetsåldern, innan maken/makan kan återförenas med sökanden.

Kapitel III

Inlämnande och prövning av ansökan Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall bestämma om en ansökan till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten om inresa och vistelse för familjeåterförening skall lämnas in av den som ansöker om familjeåterförening eller av dennes familje medlemmar.

2. Ansökan skall åtföljas av resehandlingar för familjemedlemmarna samt skriftliga bevis för familjebanden och för att villkoren i artiklarna 4 och 6 och, i förekommande fall, artiklarna 7 och 8 är uppfyllda.

För att styrka familjebanden får medlemsstaterna hålla samtal med sökanden och dennes familjemedlemmar och göra de utredningar som bedöms nödvändiga.

Vid prövningen av en ansökan avseende sökandens ogifta partner skall medlems staterna vid bedömningen av om det finns ett varaktig förhållande beakta omständigheter som att det finns ett gemensamt barn, ett tidigare samboende, ett registrerat partnerskap eller andra tillförlitliga bevismedel.

3. Ansökan skall lämnas in när familjemedlemmarna befinner sig utanför den medlemsstat på vars territorium sökanden vistas.

Med avvikelse från denna bestämmelse får en medlemsstat i lämpliga fall godta en ansökan som lämnas in när familjemedlemmarna redan befinner sig på dess territorium.

4. Så snart som möjligt och under alla omständigheter senast nio månader efter det att ansökan har lämnats in, skall medlemsstatens behöriga myndigheter skriftligen underrätta sökanden/familjemedlemmarna om det beslut som berör dem.

Om prövningen av ansökan är av komplicerad natur, får tidsfristen i första stycket i undantagsfall förlängas, men den får aldrig överstiga tolv månader.

Ett beslut om avslag skall motiveras. Följderna av att ett beslut inte har fattats när tidsfristen i första stycket löper ut skall regleras av den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.

5. Vid prövningen av ansökan skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till att underåriga barns intresse skall komma i främsta rummet i enlighet med 1989 års konvention om barnets rättigheter.

Kapitel IV

Nödvändiga villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening Artikel 6

1. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för en av familjemedlemmarna av hänsyn till allmän ordning, inre säkerhet och allmän hälsa.

2. Medlemsstaterna får återkalla uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem av hänsyn till allmän ordning, inre säkerhet och allmän hälsa.

3. Hänsyn till allmän ordning eller inre säkerhet skall grunda sig uteslutande på den berörda familjemedlemmens eget uppförande.

4. Den berörda medlemsstatens behöriga myndighet får inte avslå en ansökan om förnyelse av ett uppehållstillstånd eller avvisa eller utvisa någon från territoriet endast på grund av sjukdom eller invaliditet som har uppkommit efter det att uppehållstillståndet utfärdades.

Artikel 7

1. När ansökan om familjeåterförening lämnas in får den berörda medlemsstaten begära att sökanden eller familjemedlemmarna lägger fram bevis för att sökanden har

a) en bostad som anses normal för en familj av jämförbar storlek i samma område och som uppfyller medlemsstatens gällande allmänna bestämmelser om säkerhet och sanitära förhållanden,

b) en heltäckande sjukförsäkring i den berörda medlemsstaten, som omfattar sökanden och hans eller hennes familjemedlemmar,

c) stabila tillgångar som överstiger eller är lika stora som den nivå under vilken den berörda medlemsstaten får bevilja socialbidrag. Om detta stycke inte kan tillämpas, skall sökandens tillgångar överstiga eller vara lika stora som den lägsta folkpension som betalas ut av den berörda medlemsstaten. Kriteriet om stabila tillgångar skall bedömas på grundval av tillgångarnas art och regelbundenhet.

Medlemsstaten får kräva att sökanden uppfyller villkoren i första stycket vid den tidpunkt då familjemedlemmarnas uppehållstillstånd förnyas för första gången.

Om sökanden inte uppfyller villkoren, skall medlemsstaterna beakta familje medlemmarnas bidrag till hushållets inkomster.

2. Medlemsstaterna får uppställa villkoren i punkt 1 om bostad, sjukförsäkring och tillgångar endast för att säkerställa att sökanden har förmåga att försörja sin återförenade familj utan att ta offentliga medel i anspråk. Villkoren får inte leda till diskriminering mellan medlemsstatens medborgare och tredjelandsmedborgare.Artikel 8

Medlemsstaterna får kräva att sökanden skall ha vistats lagligen på deras territorium under en period som inte får överstiga två år innan han eller hon kan återförenas med sina familjemedlemmar.

Om en medlemsstats befintliga lagstiftning på området för familjeåterförening vid den tidpunkt då direktivet antas beaktar medlemsstatens mottagningskapacitet, får medlemsstaten med avvikelse från första stycket införa en väntetid på högst tre år mellan inlämnandet av en ansökan om familjeåterförening och utfärdandet av ett uppehållstillstånd för familje medlemmarna.

Kapitel V

Familjeåterförening för flyktingar Artikel 9

1. Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga på familjeåterförening för flyktingar.

2. Medlemsstaterna får begränsa tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel till flyktingar vilkas familjeband har knutits innan de tillerkändes flyktingstatus.

Artikel 10

1. Vad gäller definitionen av familjemedlemmar är bestämmelserna i artikel 4 tillämpliga, med undantag för artikel 4.1 c tredje stycket, som inte är tillämpligt på barn till flyktingar.

2. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för andra familjemedlemmar än dem som anges i artikel 4, om de är beroende av flyktingen för sin försörjning.

3. Om en flykting är underårig utan medföljande vuxen får medlemsstaterna

a) tillåta inresa och vistelse i familjeåterföreningssyfte för släktingar i rakt uppstigande led av första graden utan att tillämpa villkoren i artikel 4.2 a,

b) tillåta inresa och vistelse i familjeåterföreningssyfte för flyktingens legala vårdnadshavare eller varje annan familjemedlem, om flyktingen inte har några släktingar i rakt uppstigande led eller om de inte kan hittas.

Artikel 11

1. Vad gäller inlämnandet och prövningen av ansökan är bestämmelserna i artikel 6 tillämpliga, med förbehåll för punkt 2.

2. Om en flykting inte kan styrka sina familjeband, skall medlemsstaten pröva andra bevis för att sådana band föreligger. Ett beslut om avslag på ansökan får inte uteslutande bygga på avsaknad av bevisning.

Artikel 12

1. Med avvikelse från artikel 7 får medlemsstaterna i samband med ansökningar som rör sådana familjemedlemmar som avses i artikel 4.1 inte kräva att flyktingen eller dennes familjemedlemmar skall styrka att de uppfyller villkoren i fråga om bostad, sjukförsäkring och stabila tillgångar.

2. Med avvikelse från artikel 8 får medlemsstaterna inte kräva att flyktingen skall ha vistats på deras territorium under en viss tid innan han eller hon kan återförenas med sina familjemedlemmar.

Kapitel VI

Inresa och vistelse för familjemedlemmar Artikel 13

1. När ansökan om inresa för familjeåterförening har godkänts, skall den berörda medlemsstaten ge familjemedlemmarna tillstånd till inresa. Medlemsstaten skall därvid underlätta för dessa personer att erhålla de viseringar som krävs.2. Den berörda medlemsstaten skall för familjemedlemmarna utfärda ett uppehållstillstånd, som kan förnyas och som har samma giltighetstid som sökandens uppehållstillstånd.

Om sökanden innehar ett uppehållstillstånd med lång giltighetstid skall medlems staterna utfärda ett uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid på minst ett år, som kan förnyas, för dennes familjemedlemmar till dess att de uppfyller villkoren i direktiv .../.../EG [18] för att i sin tur förvärva ställning som varaktigt bosatt.

[18] EGT C [...], [...] s. [...].

Artikel 14

1. Sökandens familjemedlemmar har samma rätt som sökanden att få tillträde till

a) utbildning,

b) anställning eller egen företagsverksamhet,

c) yrkesvägledning, yrkesutbildning, fortbildning och omskolning.

2. Medlemsstaterna får begränsa tillträdet till anställning eller egen företagsverksamhet för sådana släktingar i uppstigande led och myndiga barn som avses i artikel 4.2.Artikel 15

1. Senast efter fem års vistelse, och under förutsättning att familjebanden kvarstår, har make/maka eller ogift partner samt barn som har uppnått myndig ålder rätt till ett självständigt uppehållstillstånd, som är oberoende av sökandens uppehållstillstånd.

2. Medlemsstaterna får bevilja ett självständigt uppehållstillstånd för myndiga barn och sådana släktingar i uppstigande led som avses i artikel 4.2.

3. Om personer som rest in i medlemsstaten för familjeåterförening blir änklingar/änkor, skiljer sig, separerar eller om deras släktingar i upp- eller nedstigande led avlider, får de beviljas ett självständigt uppehållstillstånd. Medlemsstaterna skall anta bestämmelser som garanterar att självständiga uppehållstillstånd utfärdas i särskilt ömmande fall.

Kapitel VII

Påföljder och rättsmedel Artikel 16

1. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för familjeåterförening eller, i förekommande fall, återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem i följande fall:

a) Om villkoren i detta direktiv inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda.

b) Om sökanden och dennes familjemedlemmar inte eller inte längre har ett faktiskt äktenskaps- eller familjeliv.

c) Om det kan konstateras att sökanden eller dennes ogifta partner är gift eller har ett varaktigt förhållande med en annan person.

2. Medlemsstaterna får även avslå en ansökan om inresa och vistelse för familje återförening, återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd om det är fastställt

a) att falska eller vilseledande uppgifter eller falska eller förfalskade handlingar har använts, eller att tillstånd har erhållits genom vilseledande eller på andra olagliga sätt,

b) att ett äktenskap eller partnerskap har ingåtts eller en adoption har utförts uteslutande för att ge den berörda personen möjlighet att resa in och vistas i en medlemsstat.

3. Medlemsstaterna får återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem om sökanden inte längre vistas i medlemsstaten och familjemedlemmen ännu inte har rätt till ett självständigt uppehållstillstånd enligt artikel 15.

4. Medlemsstaterna får utföra särskilda kontroller när det finns välgrundade misstankar om vilseledande eller skenäktenskap, skenpartnerskap eller skenadoption enligt definitionen i punkt 2. Särskilda kontroller får även utföras när familjemedlemmars uppehållstillstånd förnyas.

Artikel 17

Om en ansökan om familjeåterförening avslås, om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte förnyas eller om en åtgärd för avvisning eller utvisning vidtas gentemot sökanden eller dennes familjemedlemmar, skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till arten och stabiliteten av den berörda personens familjeband och varaktigheten av vistelsen i medlemsstaten samt förekomsten av familjemässig, kulturell eller social anknytning till ursprungslandet.

Artikel 18

Om en ansökan om familjeåterförening avslås, om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte förnyas eller om en åtgärd för avvisning eller utvisning vidtas, skall medlemsstaterna se till att sökanden och/eller dennes familjemedlemmar har tillgång till rättsmedel för att i sak- och rättsfrågor överklaga beslutet.

Formerna för utövandet av den rätt som avses i första stycket skall fastställas av de berörda medlemsstaterna.

Kapitel VIII

Slutbestämmelser Artikel 19

Kommissionen skall regelbundet, första gången senast två år efter utgången av den tidsfrist som fastställs i artikel 20, till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna samt vid behov lämna förslag till ändringar. Sådana förslag till ändringar skall i första hand avse bestämmelserna i artiklarna 3, 4, 7, 8 och 13.

Artikel 20

Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2003 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall omedelbart underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 21

Detta direktiv träder i kraft den [...] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 22

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande