Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

INLEDNING

Det bifogade förslaget är avsett att vara en ny ramförordning för den gemensamma fiskeripolitiken och kommer att ersätta rådets förordningar 3760/92 och 101/76.

I "Meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (vägledande tidsplan)" som åtföljer detta förslag redogörs för bakgrunden till och de främsta målen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Kapitel I Räckvidd och mål

Den gemensamma fiskeripolitiken bör omfatta alla verksamheter som hanterar fisk, skaldjur och blötdjur (omnämns i förslaget som levande akvatiska resurser). De politiska åtgärderna bör omfatta bevarande och förvaltning av resurser, villkor för tillträde till vatten och resurser, strukturpolitik och flottförvaltning, kontroll och tillsyn, vattenbruk, marknader och internationella förbindelser.

I detta förslag vidareutvecklas dock inte de strukturpolitiska frågorna (utom åtgärder som påverkar flottan), vattenbruk, marknader eller internationella förbindelser. Dessa ämnesområden kommer antingen att behandlas vid ett senare tillfälle genom kommissionsinitiativ i samband med reformen (vattenbruk och internationella förbindelser) eller regleras redan i gemenskapslagstiftning som enligt kommissionen inte bör ändras för tillfället (den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter och strukturåtgärder som inte avser flottan). Detta förslag är inriktat på bevarande av fiskbestånden och begränsning av de därmed förbundna åtgärdernas inverkan på miljön för att anpassa fiskekapaciteten samt kontrollera och verkställa bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Förslaget behandlar även förfarandena för beslutsfattande och samråd.

Det underliggande målet för den gemensamma fiskeripolitiken är att de levande akvatiska resurserna skall utnyttjas på ett hållbart sätt i miljömässigt, ekonomiskt och socialt hänseende.

Gemenskapen behöver nya rambestämmelser som ger en grund för samordnade åtgärder för fiskeförvaltning grundat på försiktighetsprincipen. Dessa rambestämmelser bör vara tydliga när det gäller ansvaret på gemenskapsnivå samt på nationell och lokal nivå, innehålla föreskrifter om beslutsfattande processer grundade på vetenskapliga rön, underlätta möjligheten för ett stort antal aktörer att delta samt garantera samordning med annan gemenskapspolitik.

Kapitel II Bevarande och hållbarhet

Den viktigaste faktorn när det gäller bevarande och ett hållbart utnyttjande av de akvatiska marina resurserna som kan kontrolleras genom förvaltning är fiskedödligheten, som är den del av fiskbestånden som försvinner varje år genom fisket. Andra viktiga faktorer är i högre eller lägre grad förutsägbara, men kan inte kontrolleras genom fiskeförvaltningen. De utnyttjade bestånden kan bevaras och utvecklas på ett hållbart sätt genom att fiskedödligheten kontrolleras.

Ytterligare ett mål för förvaltningen är att minimera fiskets inverkan på de marina ekosystemen, särskilt på arter som inte är målarter samt känsliga livsmiljöer.

Det finns flera sätt att uppnå dessa mål. Det kan göras genom fångstbegränsningar (dvs. begränsning av fiskets produktionsvolym), begränsad fiskeansträngning (dvs. begränsade insatser i fiskeriproduktionen) och olika åtgärder för att skydda ungfisk eller arter som inte är målarter (vanligen kallade tekniska åtgärder). Som stöd för dessa grundläggande åtgärder bör det sättas upp vetenskapligt grundade mål för fiskedödligheten och storleken på bestånden och fastställas antal och typ av fiskefartyg som får fiska samt, där så är möjligt, införa incitament för att främja fiskemetoder som inte drabbar ungfisk eller icke-målarter. Kommissionen föreslår att alla dessa delar skall ingå i gemenskapens åtgärdspaket.

Kommissionen föreslår dessutom att gemenskapen upphör att på årsbasis besluta om förvaltning av fiskbestånden. Denna metod har inte lett till att fiskedödligheten har minskat i den utsträckning som krävs, utan läget för många fiskbestånd har tvärtom förvärrats.

Kommissionen föreslår att fiskbestånden förvaltas strategiskt på flerårig basis och på ett sådant sätt att de bestånd som så behöver byggs upp till hållbara nivåer som därefter behålls. Denna metod skulle vara obligatorisk för bestånd som ligger på en nivå under de säkra biologiska gränserna. De fleråriga förvaltningsplanerna måste innefatta mål som tar hänsyn till vetenskapliga rön och som kan tjäna som måttstock för bestånden. De bör också innefatta definierade fångststrategier som i förväg fastställer metoder för hur gränserna för fångst och fiskeansträngningen skall fastställas.

Kommissionen föreslår att de strategiska delarna av de fleråriga förvaltningsplanerna skall fastställas av rådet och att de efter det första tillämpningsåret skall genomföras huvudsakligen på grundval av tekniska kriterier efter beslut av kommissionen med bistånd av en förvaltningskommitté.

Begränsningar av fiskeansträngningen (dvs. den tid som ett fiskefartyg med en viss maskinstyrka tillbringar till havs) bör övervägas utöver fångstbegränsningar och tekniska åtgärder som en viktig del av den fleråriga förvaltningen.

Ett antal förändringar föreslås också beträffande nödåtgärder och nationella åtgärder inom zonen på 12 sjömil:

- Ett förfarande genom vilket kommissionens kan besluta huruvida nödåtgärder krävs för att omedelbart kunna agera vid allvarliga hot mot bevarandet av resurserna. Förslaget innebär en ändring av de tidsgränser som föreskrivs i förordning nr 3760/1992 beträffande sådana åtgärders varaktighet (ett år istället för sex månader) så att mer slutgiltiga gemenskapsåtgärder hinner antas och medlemsstaterna kan rådfrågas om åtgärderna skall vidtas på begäran av en medlemsstat.

- Det föreslås att en medlemsstat skall få anta icke-diskriminerande åtgärder för bevarande och förvaltning inom den zon på 12 sjömil som gäller för alla fiskefartyg i området. Formella garantier bör ges i form av att övriga medlemsstater och regionala rådgivande nämnder (se kapitel VI) får yttra sig till kommissionen om huruvida åtgärderna skall gälla andra medlemsstaters fiskefartyg. Rådet får fatta ett avvikande beslut inom 20 arbetsdagar.

- Det föreslås att medlemsstaterna skall ha befogenhet att vidta nödåtgärder som gäller för alla fartyg under högst tre månader i vatten under deras jurisdiktion, förutsatt att det finns ett allvarligt och oförutsett hot mot resurserna och att varje dröjsmål skulle leda till skador som skulle vara svåra att reparera. Denna bestämmelse är avsedd att ersätta artikel 45.2 i rådets förordning 850/98 som är en liknande bestämmelse, men utan tidsbegränsning. Formella garantier bör ges i form av att medlemsstaterna och relevanta regionala rådgivande nämnder får yttra sig till kommissionen. Rådet får fatta ett avvikande beslut inom 20 arbetsdagar.

Kapitel III Anpassning av fiskekapaciteten

Kommissionen har vid upprepade tillfällen framhållit bristerna i gemenskapens flottpolitik. Ineffektiva program för att förvalta flottkapacitet samt olämpliga stödordningar har lett till överkapacitet och sålunda till minskande bestånd. Denna politik måste noga ses över.

Två typer av nya åtgärder föreslås som kommer att påverka flottstrukturen.

a) Åtgärder som direkt påverkar flottans storlek:

- Begränsningar av fiskeansträngningen, som fastställs genom fleråriga förvaltningsplaner, kommer oundvikligen att leda till minskad flottkapacitet.

- Fastställande av referensnivåer för flottan, per medlemsstat, som grundar sig på FUP IV-målen i kombination med att inträdet som står i exakt relation till utträdet, kommer att förhindra en övergripande ökning av kapacitet i flottan.

b) Åtföljande ekonomiska åtgärder:

- Kraftigt begränsat offentligt stöd till investeringar i fiskefartyg och avskaffat stöd till överföring av gemenskapens överkapacitet till tredjeland skulle förhindra att fiskeansträngningen ökar.

- Möjlighet för medlemsstaterna till högre skrotningsbidrag samt vid behov extra gemenskapsstöd för de fiskefartyg som mest påverkas av de fleråriga förvaltningsplanerna kommer att leda till att fler fartyg tas ur bruk.

Det bifogade förslaget omfattar de åtgärder som anges i punkt a. Andra förslag som avhandlar de ekonomiska åtgärder som nämns i punkt b läggs fram separat.

I de fall de mål för fiskedödligheten som fastställs i de fleråriga förvaltningsplanerna innebär obligatoriska begränsningar av fiskeansträngningen kommer många medlemsstater att behöva minska kapaciteten för att följa dessa begränsningar. Liksom idag kommer all kapacitet som dras in med offentligt stöd att dras av från de referensnivåer för flottan som kommer att fastställas för varje medlemsstat. Genom detta system kommer de nationella flottorna gradvis att minska.

I förslaget föreskrivs också möjligheten att fastställa nya parametrar för flottkapacitet, baserade på typ av fiskeredskap snarare än fiskefartygens dräktighet och maskinstyrka. För att öppenheten skall öka föreskrivs en förbättrad flottövervakning genom en översyn av gemenskapens register över fiskefartyg och genom att flottpolitiken regelbundet fackgranskas gemensamt av både medlemsstaterna och kommissionen.

Kapitel IV Tillträde till vatten och resurser

Kommissionen föreslår att de gällande restriktionerna för rätten att fiska inom 12-milsgränsen, som begränsar tillträdet för fartyg från angränsande hamnar eller fartyg från andra medlemsstater med historisk rätt enligt kodifieringen i rådets förordning 3760/92, skall fortsätta även efter den 31 december 2002. Dessa bestämmelser har minskat fisketrycket i de biologiskt mest känsliga områdena till havs och medfört ekonomisk stabilitet för det småskaliga fisket - det finns ett omfattande stöd för att bestämmelserna skall fortsätta att gälla.

När det gäller alla andra gemenskapsvatten föreslår kommissionen att medlemsstaterna skall ha lika tillträde till fiskeresurserna, om inte annat följer av bestämmelser som rådet beslutat eller, enligt tillfälliga nödåtgärder som införs av kommissionen eller en medlemsstat.

Kommissionen föreslår en översyn före utgången av 2003 av huruvida medlemsstaternas bestämmelser om tillträde, förutom de som avser zonen på 12 sjömil, är förenliga med målen om bevarande och hållbart utnyttjande.

Kommissionen föreslår att man behåller fördelningen av gemenskapens fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna som grundar sig på principen om att bevara fiskeverksamhetens relativa stabilitet. Det föreslås emellertid att rådet fastställer en metod för tilldelning av varje bestånd så att tillämpningen av denna princip blir mer öppen. Beslutet skall även ta hänsyn till eventuella särskilda villkor för tilldelning, till exempel de så kallade Haag-preferenserna. Som anges i bifogade "Meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken" anser kommissionen att mer normala ekonomiska villkor i fiskerisektorn bör leda till att dessa bestämmelser ses över på längre sikt.

Kommissionen vill påminna Europaparlamentet och rådet att det i artikel 14.2 i rådets förordning 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk föreskrivs att rådet före den 31 december 2002 skall besluta om bestämmelser till följd av artikel 6 i den förordningen (dvs. föreskrifter om fisketillträde för gränsen på 12 sjömil).

Kapitel V Ett gemenskapssystem för kontroll och tillsyn

Man måste på ett effektivt sätt se till att bestämmelserna om utnyttjandet av fiskbestånden följs. De metoder som för närvarande tillämpas är alltför bristfälliga. I kapitel V föreskrivs därför en ny rättslig ram för ett gemenskapssystem för kontroll och tillsyn.

Systemet har utformats på så sätt att tillträdet till och utnyttjandet av fiskbestånden kontrolleras i hela fiskekedjan liksom att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs, även när det gäller struktur- och marknadspolitik. Medlemsstaternas och kommissionens ansvar definieras tydligt, liksom villkoren för att få bedriva fiskeverksamhet och därmed förbunden verksamhet. Genom systemet fastställs metoder för kontroll och tillsyn samt villkor för samarbete och samordning mellan medlemsstaterna. Tillämpningsföreskrifter skall antas av rådet eller kommissionen.

I detta syftet är det viktigt att i den här förordningen införa bestämmelser om kontroll, inspektion och tillsyn av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, vilka delvis redan finns i förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. Den förordningen måste fortsätta att gälla till dess alla nödvändiga genomförandebestämmelser har antagits. Medlemsstaterna ansvarar för genomförandet av den kontroll och tillsyn som omfattas av systemet. Om en medlemsstat inte uppfyller sina gemenskapsskyldigheter kan den komma att avkrävas ersättning av gemenskapen för eventuella skador eller förluster. Hela eller delar av ersättningen får tilldelas de medlemsstater som drabbats.

Kommissionen ansvarar för övervakningen av den kontroll och tillsyn som genomförs av medlemsstaterna samt för att underlätta samarbete och samordning mellan medlemsstaterna. Kommissionen bör kunna vidta omedelbara förebyggande åtgärder i de fall medlemsstaterna eventuellt bryter mot gemenskapsbestämmelserna på ett sådant sätt att bevarandet av bestånden hotas.

Aktörer får inte ägna sig åt fiskeverksamhet eller därmed förbunden verksamhet förrän de fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter om sin verksamhet och i förekommande fall ta emot och samarbeta med observatörer och inspektörer. Samtliga medlemsstater skall inrätta en myndighet som ansvarar för att samla in och kontrollera uppgifterna om fiskeverksamheten.

För att uppföljningen av överträdelserna skall vara så effektiv som möjligt föreslås det att åtgärder omedelbart vidtas av medlemsstaterna när allvarliga överträdelser upptäcks, för att förhindra att fartygen fortsätter sin olagliga verksamhet. Det föreslås också att rådet beslutar om påföljdsnivån för allvarliga överträdelser.

Samarbete och samordning skall öka genom att medlemsstaternas ansvarsområden definieras och genom att mer långtgående åtgärder vidtas.

Kontrollen av medlemsstaternas genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken bör öka. Kommissionen får genomföra revision, utfrågningar, kontroller och inspektioner när det gäller tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen föreslår ökade befogenheter för sina inspektörer och att medlemsstaterna skall kunna utnämna inspektörer på gemenskapsnivå. Dessa gemenskapsinspektörer skall rapportera till sin medlemsstat, men har rätt att genomföra inspektioner i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg. För fastställande av fakta skall medlemsstaterna fästa samma vikt vid inspektionsrapporter som utarbetats av gemenskapens inspektörer, kommissionens inspektörer och inspektörer från en annan medlemsstat som de gör vid sina egna inspektionsrapporter.

Kapitel VI Beslutsfattande och samråd

Denna del av förslaget består av ett antal nya inslag:

- Kommissionen föreslår att internationella rekommendationer genomförs snabbare genom ett förvaltningskommittéförfarande. Gemenskapen måste genomföra sådana åtgärder som antas inom en regional fiskeriorganisation och som blir bindande för gemenskapen efter det att tidsfristen för att göra en invändning har gått ut. Kommissionen föreslår att dessa åtgärder genomförs genom ett förfarande med en föreskrivande kommitté.

- Det föreslås att regionala rådgivande nämnder inrättas för att branschfolket i större omfattning skall delta i utvecklingen av fiskeriförvaltningen på regional och lokal nivå.

Nämnderna skall bestå av representanter från olika länder och från alla grupper med intressen i fiskeriförvaltningen i ett visst havs- eller fiskeområde. Nämnderna skall råda kommissionen och, i förekommande fall medlemsstaterna, om fiskeriförvaltningen i området och får även delta i annan verksamhet som är nödvändig för deras kärnverksamhet. Ett förfarande föreslås för hur varje regional rådgivande nämnd skall inrättas på begäran från två eller flera medlemsstater på grundval av ett rådsbeslut.

Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk som inrättats under överinseende av kommissionen kommer även fortsättningsvis att råda kommissionen i övergripande fiskepolitiska frågor.

- Kommissionen föreslår att ansvarsområdet för Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen utvidgas så att det omfattar alla aspekter av fiskeriförvaltning, även miljömässiga och sociala frågor. Kommissionen avser att under de kommande månaderna lägga fram ett meddelande om förbättring av de vetenskapliga rönen för gemenskapens fiskeriförvaltning.

Slutligen planeras en översyn av bestämmelserna i kapitel II och III till år 2008.

2002/0114 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT C, , s. .

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [2], och

[2] EGT C, , s. .

av följande skäl:

(1) Genom rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 införs ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk [3]. I enlighet med den förordningen skall rådet, före den 31 december 2002, besluta om vilka anpassningar som måste göras.

[3] EGT L 389, 31.12.1992, s. 1.

(2) Eftersom många fiskbestånd fortsätter att minska måste den gemensamma fiskeripolitiken förstärkas så att det genom hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna baserat på välgrundade vetenskapliga rön och försiktighetsprincipen säkerställs att fiskerinäringen kan vara livskraftig på lång sikt.

(3) Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken bör vara att ge förutsättningarna för ett hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna och vattenbruket i samband med en hållbar utveckling, med beaktande av miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ett väl avvägt sätt.

(4) Det är viktigt att förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken genomsyras av principen om gott styre och att de åtgärder som vidtas är förenliga och går att samordna med annan gemenskapspolitik.

(5) Målsättningen med ett hållbart utnyttjande uppnås mest effektivt genom en flerårig strategi för fiskeriförvaltningen, med fleråriga förvaltningsplaner för bestånden. För bestånd som anses befinna sig utanför de säkra biologiska gränserna är antagandet av fleråriga förvaltningsplaner en absolut prioritet. I enlighet med vetenskapliga rön kan avsevärda minskningar av fiskeansträngningen komma att krävas för dessa bestånd.

(6) I de fleråriga förvaltningsplanerna bör det fastställas mål för hållbart utnyttjande av de berörda bestånden, planerna bör innehålla fångstbestämmelser om hur den årliga fångsten och gränserna för fiskeansträngningen skall beräknas samt andra särskilda förvaltningsåtgärder, med beaktande av inverkan på andra arter.

(7) Ett hållbart utnyttjande av de bestånd för vilka det inte har fastställts några fleråriga förvaltningsplaner bör garanteras genom begränsningar av fångst och/eller ansträngning.

(8) Det bör föreskrivas hur medlemsstaterna eller kommissionen skall vidta nödåtgärder vid allvarlig fara för bevarandet av resurserna eller för ekosystemet som orsakats av fisket och som kräver omedelbara åtgärder.

(9) Inom gränsen på 12 sjömil bör medlemsstaterna ha rätt att anta bevarande- och förvaltningsåtgärder som gäller för alla fiskefartyg, förutsatt att dessa åtgärder - i de fall de gäller fiskefartyg från andra medlemsstater - inte är diskriminerande och har föregåtts av samråd, och att gemenskapen inte har antagit åtgärder som särskilt avser bevarandet och förvaltningen i detta område.

(10) Gemenskapsflottan bör minska så att den motsvarar tillgängliga resurser och särskilda åtgärder bör vidtas för att uppnå det målet, inbegripet fastställande av referensnivåer för fiskekapacitet som inte får överskridas, en särskild gemenskapsbestämmelse som främjar skrotning av fiskefartyg och nationella system för in- och utträde.

(11) Samtliga medlemsstater bör föra ett nationellt register över fiskefartyg vars uppgifter bör vara tillgängliga för kommissionen för kontroll av storleken på medlemsstaternas flottor.

(12) De bestämmelser som infördes 1983 om begränsat tillträde till resurserna inom medlemsstaternas gränser på 12 sjömil har fungerat tillfredsställande och bör fortsätta gälla permanent.

(13) Även om andra tillträdesrestriktioner i gemenskapslagstiftningen bör behållas för tillfället bör de ses över för en utvärdering av om de behövs för att garantera hållbart fiske.

(14) Mot bakgrund av att fiskerinäringen befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge och att vissa kustområden är beroende av fisket bör man se till att fiskeverksamheten förblir relativt stabil, genom att fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna på grundval av en förutsebar andel av bestånden för varje medlemsstat.

(15) För att den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna genomföras effektivt bör gemenskapens kontroll- och tillsynssystem för fisket förstärkas och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaternas myndigheter och kommissionen ytterligare förtydligas. I detta syfte bör de viktigaste bestämmelserna om kontroll, inspektion och tillsyn av den gemensamma fiskeripolitiken införas i den här förordningen, vilka delvis redan ingår i förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. Den förordningen måste fortsätta att gälla till dess alla nödvändiga genomförandebestämmelser har antagits.

(16) Bestämmelserna om kontroll, inspektion och tillsyn omfattar dels skyldigheterna för fiskefartygens befälhavare och aktörerna i försäljningskedjan, dels de olika ansvarsområdena för medlemsstaterna och kommissionen.

(17) Gemenskapen bör ha möjlighet att begära skadestånd i form av kvotavdrag från medlemsstaterna vid brott mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken som leder till förluster i de gemensamma resurserna. Om kvotavdrag inte är möjligt kan kompensationen utgöras av ett värde som motsvarar kvoten. Om det kan fastställas att en annan medlemsstat har drabbats på grund av brott mot bestämmelserna skall en del eller hela skadeståndet eller kompensationen tilldelas den medlemsstaten.

(18) Medlemsstaterna bör vara skyldiga att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra fortsatta allvarliga överträdelser av den typ som definieras i rådets förordning (EG) 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att upprätta en förteckning över sådana beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser [4], i de fall gärningsmän avslöjas på bar gärning. Man bör också sörja för att sådana allvarliga överträdelser sanktioneras lika effektivt av alla medlemsstater.

[4] EGT L 167, 2.7.1999, s. 5.

(19) Kommissionen bör omedelbart kunna vidta åtgärder för att förhindra att underlåtenhet att följa bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken leder till att de levande akvatiska resurserna skadas.

(20) Kommissionen måste få tillräckliga befogenheter för att kunna kontrollera och utvärdera hur medlemsstaterna genomför den gemensamma fiskeripolitiken.

(21) Samarbetet och samordningen mellan alla berörda myndigheter måste intensifieras så att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, vilket särskilt bör ske genom utbyte av nationella inspektörer och föreskrifter om att medlemsstaterna skall värdera inspektionsrapporter från gemenskapsinspektörer, inspektörer från en annan medlemsstat eller kommissionens inspektörer på samma sätt som de värderar sina egna inspektionsrapporter när de fastställer fakta.

(22) Ett förenklat förfarande bör införas för genomförande av åtgärder som har antagits i samband med internationella avtal som blir bindande för gemenskapen såvida inga invändningar görs.

(23) Eftersom de åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning är förvaltningsåtgärder eller åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [5] skall de antas genom det förvaltningsförfarande som föreskrivs i artikel 4 eller det föreskrivande förfarande som föreskrivs i artikel 5 i det beslutet.

[5] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(24) För att den gemensamma fiskeripolitikens mål lättare skall kunna uppnås bör regionala rådgivande nämnder inrättas så att den gemensamma fiskeripolitiken kan ta del av aktörernas kunskap och erfarenhet och ta hänsyn till de olika förhållanden som råder i gemenskapens vatten.

(25) För att den gemensamma fiskeripolitiken verkligen skall få dra nytta av de främsta vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rönen bör kommissionen bistås av en lämplig kommitté.

(26) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det, för att det grundläggande målet med en hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna skall kunna uppnås, nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser om bevarande och utnyttjande av dessa resurser. Den här förordningen omfattar inte mer än vad som krävs för att nå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5.3 i fördraget.

(27) På grund av ändringarnas antal och omfattning bör rådets förordning (EEG) nr 3760/92 upphöra att gälla. Rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen [6] bör också upphöra att gälla, eftersom den uttöms på alla viktigare bestämmelser.

[6] EGT L 20, 28.1.1976, s. 19.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Räckvidd och mål

Artikel 1 Räckvidd

Den gemensamma fiskeripolitiken skall omfatta bevarandet och utnyttjandet av levande akvatiska resurser och inom vattenbruket samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, om dessa verksamheter bedrivs inom medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fiskefartyg eller medborgare i medlemsstaterna.

Inom denna räckvidd skall den gemensamma fiskeripolitiken tillhandahålla samordnade åtgärder för bevarande och förvaltning av de levande akvatiska resurserna och begränsning av fiskets inverkan på miljön, villkor för tillträde till fiskevatten och resurser, strukturpolitik och förvaltning av flottkapacitet, kontroll och tillsyn, vattenbruk, den gemensamma organisationen av marknaderna och internationella förbindelser.

Artikel 2 Mål

1. Den gemensamma fiskeripolitiken skall säkerställa att de levande akvatiska resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt i miljömässigt, ekonomiskt och socialt hänseende.

I detta syfte skall gemenskapen tillämpa försiktighetsprincipen genom att vidta åtgärder för att skydda och bevara de levande akvatiska resurserna, arbeta för ett hållbart utnyttjande av dem samt minimera fiskeriverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen. Den skall sträva mot att gradvis genomföra ett synsätt i fiskeriförvaltningen som grundar sig på ekosystemen. Politiken skall vara inriktad på effektiv fiskeverksamhet inom ramen för en ekonomiskt lönsam och konkurrenskraftig fiske- och vattenbruksnäring som ger en rimlig levnadsstandard till dem som är beroende av fisket, samt på att ta hänsyn till konsumenternas intressen.

2. Ledstjärnan för den gemensamma fiskeripolitiken skall vara följande principer om gott styre:

a) En tydlig definition av ansvaret på gemenskapsnivå samt nationell och lokal nivå.

b) En beslutsprocess som bygger på välgrundade vetenskapliga rön och snabba resultat.

c) Ett brett deltagande av aktörer i alla stadier av politiken från begreppsbildningen till genomförandet.

d) Samverkan med annan gemenskapspolitik, särskilt miljö-, social-, regional-, utvecklings-, hälso- och konsumentskyddspolitiken.

Artikel 3 Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) gemenskapens vatten: de vatten som faller under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion.

b) fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för och har tillstånd att yrkesmässigt utnyttja de levande akvatiska resurserna, även forsknings- och försöksfiske.

c) gemenskapens fiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen.

d) hållbart utnyttjande: utnyttjande av ett bestånd på ett sådant sätt att det är osannolikt att framtida användning av beståndet hotas och som inte innebär någon negativ inverkan på de marina ekosystemen.

e) fiskedödlighet: fångsten av ett bestånd under en given period i förhållande till det genomsnittliga beståndet för det fisket under den perioden.

f) bestånd: levande akvatisk resurs i ett visst förvaltningsområde.

g) fiskeansträngning: produkten av ett fiskefartygs kapacitet och aktivitet. För en grupp av fartyg är fiskeansträngningen summan av varje enskilt fiskefartygs fiskeansträngning.

h) säkra biologiska gränser: indikatorer för situationen för ett bestånd eller dess utnyttjande. Om gränserna respekteras är det osannolikt att vissa gränser för referenspunkterna överskrids.

i) referenspunkter: uppskattade värden, som erhållits genom ett överenskommet vetenskapligt förfarande, som motsvarar situationen för beståndet och fisket och som kan användas som riktlinje för fiskeriförvaltningen.

j) försiktighetsprincipen i fiskeförvaltningen: förvaltningsåtgärder som grundar sig på principen att avsaknad av tillförlitliga vetenskapliga rön inte tas som intäkt till att skjuta upp eller helt avstå från att vidta åtgärder för att bevara målarter, därmed förbundna arter eller arter som är beroende av dessa samt deras livsmiljö.

k) referenspunkter för bevarande: fastställda gränser i syfte att begränsa fångsterna så att de ligger inom de säkra biologiska gränserna.

l) fångstbegränsning: en kvantitativ begränsning av landningarna av ett bestånd eller grupp av bestånd under en viss tidsperiod.

m) fiskekapacitet: ett fartygs dräktighet i bruttoton och dess maskinstyrka i kW i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2930/86. För vissa typer av fiskeverksamhet får kapaciteten definieras efter omfattningen av eller storleken på fartygets fiskeredskap.

n) utträde ur flottan: ett fartyg tas bort från en medlemsstats register över fiskefartyg. Så länge som ett fartyg fortsätter att föra en medlemsstats flagg skall det inte anses ha utträtt ur flottan.

o) inträde i flottan: registrering i en medlemsstats register över fiskefartyg av ett fartyg som har tillstånd att bedriva yrkesmässigt fiske.

p) fiskemöjlighet: en kvantifierad laglig rätt att fiska.

q) gemenskapens fiskemöjligheter: de fiskemöjligheter som står gemenskapen till buds i gemenskapens vatten plus gemenskapens totala fiskemöjligheter utanför gemenskapens vatten, minus de totala fiskemöjligheter som tilldelats tredje land.

Kapitel II Bevarande och hållbarhet

Artikel 4 Typ av åtgärder

1. För att uppnå de mål som nämns i artikel 2 skall rådet införa gemenskapsbestämmelser för tillträde till farvatten och fiskeresurser och för hållbar fiskeriverksamhet.

2. De bestämmelser som avses i punkt 1 skall bygga på tillgängliga vetenskapliga och tekniska rön, särskilt de rapporter som utarbetats av den kommitté som inrättas enligt artikel 34. Dessa bestämmelser kan för varje bestånd omfatta åtgärder för att begränsa fiskedödligheten och fiskeriverksamhetens miljömässiga inverkan, särskilt för att:

(a) anta fleråriga förvaltningsplaner enligt artikel 5,

(b) upprätta mål för ett hållbart utnyttjande av bestånden,

(c) begränsa fångsterna,

(d) fastställa antal och slag av fiskefartyg som har rätt att fiska,

(e) begränsa fiskeansträngningen,

(f) fastställa tekniska anvisningar, bl.a. följande:

(i) Anvisningar avseende fiskeredskapens struktur, fångstmetoder och den sammansättning av fångster som får behållas ombord vid fiske med sådana redskap.

(ii) Zoner eller perioder inom vilka fiskeaktiviteter är förbjudna eller begränsade.

(iii) Minsta fiskstorlek som får behållas ombord eller landas.

(iv) Särskilda åtgärder för att minska fiskeverksamhetens inverkan på de marina ekosystemen och icke-målarter.

g) införa incitament, även ekonomiska, för att främja ett mer selektivt fiske.

Artikel 5 Fleråriga förvaltningsplaner

1. Rådet skall anta fleråriga förvaltningsplaner för ett hållbart utnyttjande av bestånd och särskilt prioritera bestånd som anses befinna sig utanför de säkra biologiska gränserna. I dessa planer skall hänsyn tas till hur utnyttjandet av dessa bestånd påverkar andra arter.

2. De fleråriga förvaltningsplanerna har följande syften:

a) Bestånd som befinner sig utanför de säkra biologiska gränserna skall med hjälp av planerna snabbt återföras inom dessa gränser.

b) Bestånd som befinner sig på eller inom de säkra biologiska gränserna skall genom planerna hållas kvar på den nivån.

c) Planerna skall i de fall som avses i punkterna a och b säkerställa att fiskeriverksamhetens påverkan på ekosystemen ligger på en nivå som är förenlig med hållbarheten för dessa ekosystem.

3. De fleråriga planerna skall upprättas på grundval av försiktighetsprincipen i fiskeriförvaltningen. De skall grunda sig på de referenspunkter för bevarande som rekommenderas av relevanta vetenskapliga organ.

4. De fleråriga planerna skall innefatta mål mot vilka beståndens möjlighet att uppnå säkra biologiska gränser eller ligga kvar inom dessa gränser skall bedömas. Målen skall uttryckas i

(a) beståndsstorlek,

(b) avkastning på lång sikt,

(c) fiskedödlighet eller

(d) fångststabilitet.

Planerna skall innehålla prioriteringar för att uppnå dessa mål och skall om så är lämpligt även innehålla mål för andra levande akvatiska resurser och upprätthållande eller förbättring av bevarandesituationen för ekosystemen.

5. De fleråriga förvaltningsplanerna:

skall innehålla fångstbestämmelser som består av en förutbestämd uppsättning biologiska parametrar för att reglera fångstbegränsningar och får innehålla åtgärder enligt artikel 4.2 b-g.

6. Kommissionen skall rapportera om hur effektivt målen i de fleråriga förvaltningsplanerna uppnås.

Artikel 6 Fastställande av begränsningar av fångst och fiskeansträngning

1. För bestånd för vilka en flerårig förvaltningsplan har antagits skall rådet besluta om begränsningar av fångst och fiskeansträngning liksom villkor i samband med dessa för planens första fiskeår. För följande år skall kommissionen besluta om begränsningar av fångst eller fiskeansträngning enligt artikel 31.2, i enlighet med fångstbestämmelserna i den fleråriga förvaltningsplanen.

2. För bestånd som inte omfattas av någon flerårig förvaltningsplan skall rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, besluta om begränsningar av fångst och fiskeansträngning liksom villkor i samband med dessa.

Artikel 7 Kommissionens nödåtgärder

1. Vid ett allvarligt hot mot bevarandet av de levande akvatiska resurserna eller ekosystemet på grund av fiskeverksamhet som kräver omedelbara åtgärder får kommissionen, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödåtgärder som får tillämpas under högst ett år.

2. Medlemsstaten skall översända den begäran som avses i punkt 1 samtidigt till kommissionen och medlemsstaterna samt de berörda regionala rådgivande nämnderna, som får översända sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar efter det att de mottagit begäran.

Kommissionen skall fatta beslut i ärendet inom 15 arbetsdagar efter det att den motiverade begäran inkommit.

3. Nödåtgärderna skall vidtas med omedelbar verkan. De skall meddelas berörda medlemsstater och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4. De berörda medlemsstaterna får hänskjuta det kommissionsbeslut som avses i punkt 2 andra stycket till rådet inom tio arbetsdagar efter det att de mottagit det meddelande som avses i punkt 3.

5. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom 20 arbetsdagar från den dag då det hänskjutande som avses i punkt 4 mottogs.

Artikel 8 Medlemsstaternas nödåtgärder

1. Vid ett allvarligt och oförutsett hot mot bevarandet av resurserna eller ekosystemet på grund av fiskeriverksamhet i vatten under en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion som, om det inte omedelbart stoppades skulle leda till skador som skulle vara svåra att reparera, får en medlemsstat vidta nödåtgärder som inte får tillämpas under längre tid än tre månader.

2 Medlemsstater som avser vidta nödåtgärder skall underrätta kommissionen, medlemsstaterna och berörda regionala rådgivande nämnder om detta genom att översända ett utkast över åtgärderna tillsammans med en motivering, innan åtgärderna vidtas.

3. Medlemsstaterna och berörda regionala rådgivande nämnder får lämna in sina skriftliga kommentarer till kommissionen inom fem arbetsdagar från och med den dag då de underrättats om åtgärderna. Kommissionen skall godkänna åtgärden eller begära att den inte vidtas eller begära ändringar inom 15 arbetsdagar från den dag då den underrättats om åtgärden.

4. Beslutet skall meddelas berörd medlemsstat. Det skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

5. De berörda medlemsstaterna får hänskjuta det kommissionsbeslut som avses i punkt 3 andra stycket till rådet inom tio arbetsdagar från den dag då de underrättats om det beslut som avses i punkt 4.

6. Rådet får med kvalificerad majoritet fatta ett annat beslut inom 20 arbetsdagar från den dag då det hänskjutande som avses i punkt 5 mottogs.

Artikel 9 Medlemsstatens åtgärder inom gränsen på 12 sjömil

1. En medlemsstat får vidta icke-diskriminerande åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeriresurserna och för att minimera fiskets inverkan på bevarandet av de marina ekosystemen inom en gräns på 12 sjömil från dess baslinjer, förutsatt att gemenskapen inte har antagit åtgärder särskilt för bevarande och förvaltning i just detta område. Medlemsstaternas åtgärder skall vara förenliga med de mål som fastställs i artikel 2 och inte mindre stränga än gemenskapslagstiftningen.

I de fall en medlemsstats åtgärder påverkar en annan medlemsstats fartyg får de endast vidtas efter samråd om ett utkast över åtgärderna, med motivering, har hållits med kommissionen, medlemsstaterna och berörda regionala rådgivande nämnder.

2. Åtgärder som gäller fiskefartyg från andra medlemsstater skall omfattas av förfarandena i artikel 8.3-8.6.

Kapitel III Anpassning av fiskekapaciteten

Artikel 10 Minskning av fiskekapacitet

1. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att minska fiskekapaciteten för sina flottor för att uppnå en stabil och varaktig balans mellan fiskekapaciteten och gemenskapens fiskemöjligheter och ta hänsyn till de åtgärder som antagits enligt artikel 6.

2. Medlemsstaterna skall se till att referensnivåerna för fiskekapacitet enligt artikel 11 och punkt 4 i den här artikeln inte överskrids.

3. Utträde ur flottan med offentligt stöd skall endast tillåtas om fiskelicensen enligt förordning 3690/93 och, i förekommande fall, fisketillstånden enligt relevanta förordningar har dragits in. Den kapacitet som motsvarar licensen eller, om så krävs, fisketillstånden för berörda fisken får inte ersättas.

5. Om offentligt stöd beviljas för indragning av fiskekapacitet utöver den kapacitetsminskning som krävs för att uppfylla referensnivåerna i artikel 11.1, skall den indragna kapaciteten automatiskt dras av från referensnivåerna. Dessa referensnivåer skall ersätta de tidigare referensnivåerna.

Artikel 11 Referensnivåer för fiskeflottor

1. För varje medlemsstat skall kommissionen upprätta referensnivåer för den totala fiskekapaciteten för de av gemenskapens fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg i enlighet med artikel 31.2.

Referensnivåerna skall motsvara summan av målen i det fleråriga utvecklingsprogrammet 1997-2002 (nedan kallat FUP IV) för varje segment som fastställts för den 31 december 2002 i enlighet med rådets beslut 97/413/EG.

2. Referensnivåer för fiskekapacitet uttryckta på annat sätt än i kW och bruttoton får fastställas av rådet.

Artikel 12 System för in- och utträde

För att hindra en övergripande ökning av fiskekapacitet skall medlemsstaterna administrera inträden i flottan och utträden ur flottan på ett sådant sätt att den totala fiskekapaciteten för inträdena i flottan inte vid något tillfälle överskrider den totala fiskekapaciteten för utträdena ur flottan.

Artikel 13 Genomförandebestämmelser

Bestämmelser för kontroll av om skyldigheterna enligt artiklarna 11 och 12 har fullgjorts får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 14 Utbyte av information

Kommissionen och medlemsstaterna skall regelbundet utbyta information om situationen för flottan och dess utveckling i förhållande till målen samt om de åtgärder som vidtagits enligt denna förordning. Närmare föreskrifter för dessa utbyten skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 15 Register över fiskefartyg

1. Samtliga medlemsstater skall upprätta ett register över de av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg, och registret skall innehålla minst de uppgifter om fartygens egenskaper och verksamhet som krävs för förvaltningen av de åtgärder som vidtagits på gemenskapsnivå.

2. Medlemsstaterna skall göra de uppgifter som avses i punkt 1 tillgängliga för kommissionen.

3. Kommissionen skall upprätta ett register över gemenskapens fiskeflotta som innehåller de uppgifter som lämnas enligt punkt 2 och göra detta register tillgängligt för medlemsstaterna.

4. De minimiuppgifter som avses i punkt 1 och förfarandena för hur de skall överföras enligt punkterna 2 och 3 skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 16 Upphörande av gemenskapsbidrag

Utan att det påverkar artikel 23.4 får kommissionen upphöra med det ekonomiska stöd som föreskrivs i rådets förordningar (EG) nr 2792/1999 och (EG) nr XXXX/2002 om upprättande av en nödåtgärd från gemenskapen för skrotning av fiskefartyg, eller minska tilldelningen av fiskemöjligheter eller fiskeansträngning för den berörda medlemsstaten så länge som medlemsstaten inte uppfyller villkoren i artiklarna 10, 12 och 15, eller underlåter att tillhandahålla den information som krävs enligt rådets förordning (EG) nr 2792/99 och kommissionens förordning (EG) nr 366/2001.

Kapitel IV Bestämmelser om tillträde till farvatten och fiskeresurser

Artikel 17 Allmänna bestämmelser

1. Gemenskapens fiskefartyg skall ha lika tillträde till farvatten och fiskeresurser i alla gemenskapens vatten utom de som avses i punkt 2, med förbehåll för de åtgärder som vidtas enligt kapitel II.

2. Medlemsstaterna skall ha rätt att begränsa fisket i vatten upp till 12 sjömil från baslinjerna under deras överhöghet eller jurisdiktion till fiskefartyg som traditionellt fiskar i dessa vatten från hamnar vid den angränsande kusten, utan att det påverkar bestämmelserna för de av gemenskapens fiskefartyg som för andra medlemsstaters flagg, enligt befintliga grannförbindelser mellan medlemsstater samt bestämmelserna i bilaga I som för varje medlemsstat fastställer geografiska områden inom andra medlemsstaters kustband där fiskeverksamhet bedrivs samt berörda arter.

Artikel 18 Särskilda bestämmelser (Shetlandboxen)

1. I det område som definieras i bilaga II skall fiskeverksamhet som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg med en längd mellan perpendiklarna på minst 26 meter som fiskar efter demersala arter, med undantag av vitlinglyra och blåvitling, regleras genom ett system med förhandsgodkännande i enlighet med villkoren i den här förordningen, särskilt bilaga II.

2. Tillämpningsföreskrifter och förfaranden för genomförande av punkt 1 får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 19 Översyn av bestämmelser om tillträde

1. Senast den 31 december 2003 skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om bestämmelserna för tillträde till fiskeresurserna i gemenskapslagstiftningen utom dem som avses i artikel 17.2 med en bedömning av om dessa bestämmelser är motiverade mot bakgrund av målen för bevarande och hållbart utnyttjande.

2. På grundval av den rapport som avses i punkt 1 och med beaktande av den princip som fastställs i artikel 17.1 skall rådet före den 31 december 2004 besluta om eventuella anpassningar av dessa bestämmelser.

Artikel 20 Tilldelning av fiskemöjligheter och fiskeansträngning

1. Rådet skall besluta om vilken metod som skall användas för fördelning mellan medlemsstaterna av gemenskapens fiskemöjligheter för varje bestånd som garanterar varje medlemsstat en andel av de fiskemöjligheter eller den fiskeansträngning som skall fördelas, med hänsyn till behovet att garantera varje medlemsstat en relativt stabil fiskeverksamhet.

2. När gemenskapen fastställer nya fiskemöjligheter skall rådet besluta om hur dessa möjligheter skall fördelas, med beaktande av varje medlemsstats intresse.

3. Varje medlemsstat skall för de fartyg som för deras flagg besluta om vilken metod som skall användas för att fördela de fiskemöjligheter som tilldelats den medlemsstaten. Den skall underrätta kommissionen om fördelningsmetoden.

4. Rådet skall fastställa de fiskemöjligheter som finns tillgängliga för tredjeland i gemenskapens vatten samt fördela möjligheterna till varje tredjeland.

5. Medlemsstaterna får, efter att ha anmält detta till kommissionen, sinsemellan byta alla eller delar av de fiskemöjligheter som tilldelats dem.

Kapitel V Gemenskapens system för kontroll och tillsyn

Artikel 21 Mål

Genom gemenskapens system för kontroll och tillsyn skall tillträdet till vatten och resurser och den verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken i enlighet med artikel 1 kontrolleras liksom att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs.

Artikel 22 Villkor för tillträde till vatten och resurser och för saluföring av fiskeriprodukter

1. Verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken får endast bedrivas om följande villkor är uppfyllda:

a) Fartyget skall förvara licensen och, i förekommande fall, fisketillstånden ombord.

b) Fartyget skall vara utrustat med ett fungerande system som gör det möjligt att spåra och identifiera det med hjälp av fjärrövervakning.

c) Befälhavaren skall utan dröjsmål registrera och rapportera uppgifter om fiskeverksamhet, även landningar och överföringar, på ett sätt som gör det möjligt att överföra uppgifterna elektroniskt. Kopior skall finnas tillgängliga för myndigheterna.

d) Befälhavaren skall ta emot inspektörer ombord och samarbeta med dem. När ett observatörssystem tillämpas skall befälhavaren även ta emot observatörer ombord och samarbeta med dem.

e) Befälhavaren skall respektera villkor och begränsningar avseende landningar, omlastningar, gemensam fiskeverksamhet, fiskeredskap, nät samt märkning och identifiering av fartyg.

2. För saluföringen av fiskeriprodukter gäller följande:

a) Befälhavaren får endast sälja fiskeriprodukter till en registrerad köpare eller på en registrerad auktion.

b) Köparen av fiskeriprodukterna skall vara registrerad hos myndigheterna.

c) Köparen av fiskeriprodukterna skall lämna in fakturor eller kvitton till myndigheterna, utom i de fall försäljningen äger rum på en registrerad auktion som har denna skyldighet.

d) Alla fiskeriprodukter som landas eller importeras till gemenskapen och för vilka varken fakturor eller avräkningsnotor har skickats in till myndigheterna och som transporteras till en annan plats än platsen för landning eller import skall åtföljas av ett dokument som upprättats av transportören till dess den första försäljningen har ägt rum.

e) De personer som ansvarar för lokaler eller transportfordon skall ta emot inspektörer och samarbeta med dem.

f) Om en minimistorlek har fastställts för en viss art skall de aktörer som ansvarar för försäljning, lagring eller transport kunna bevisa produkternas geografiska ursprung.

3. För genomförande av punkterna 1 och 2 skall närmare föreskrifter antas enligt förfarandet i artikel 31.2.

Dessa föreskrifter kan särskilt omfatta sådana skyldigheter avseende dokumentation, registrering, rapportering och information som gäller för medlemsstater, befälhavare samt juridiska och fysiska personer som bedriver verksamhet som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.

Föreskrifterna kan också omfatta undantag från skyldigheterna för vissa grupper av fiskefartyg, om detta kan motiveras av att fartygens verksamhet har försumbara effekter på de levande akvatiska resurserna eller av att skyldigheterna skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsbörda jämfört med den ekonomiska betydelse som fartygens verksamhet har.

Artikel 23 Medlemsstaternas skyldigheter

1. Om inte annat sägs i gemenskapslagstiftningen skall medlemsstaterna sörja för effektiv kontroll, inspektion och tillsyn av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2. Medlemsstaterna skall kontrollera den verksamhet som faller under den gemensamma fiskeripolitiken på deras territorium eller i de vatten som omfattas av deras överhöghet eller jurisdiktion. De skall också kontrollera tillträdet till vatten och resurser och fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg och av deras medborgare.

3. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder, tilldela de ekonomiska och mänskliga resurser samt fastställa den administrativa och tekniska struktur som krävs för att kunna sörja för en effektiv kontroll, inspektion och tillsyn, inbegripet satellitövervakningssystem. Medlemsstaterna skall också senast 2004 installera utrustning för fjärranalys. I samtliga medlemsstater skall en enda myndighet ansvara för att samla in och kontrollera uppgifter om fiskeverksamhet, även genom att skicka ombord observatörer på fiskefartyg, och fatta lämpliga beslut, även förbud mot fiskeverksamhet, samt för att rapportera till och samarbeta med kommissionen.

4. Eventuella förluster av de levande akvatiska resurserna som skett till följd av brott mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken som går att härleda till agerande eller försummelse från medlemsstatens sida skall kompenseras av medlemsstaten. Kompensationen kan bestå av avdrag från de kvoter som tilldelats medlemsstaten. Avdraget får göras under det år då skadan skedde eller under följande år. Om kvotavdrag inte är möjligt skall kommissionen fastställa ett värde som motsvarar kvoten och som skall utgöra medlemsstatens kompensation.

Beslut skall fattas av kommissionen i enlighet med artikel 31.2. Kommissionen får besluta att de åtgärder som ålagts medlemsstaten får åtföljas av en omfördelning av kvoterna eller motsvarande kvotvärde till de medlemsstater som drabbats på grund av förluster av de gemensamma resurserna. Dessa medlemsstater skall använda kvoter eller motsvarande kvotvärde som tilldelats dem till förmån för den fiskerinäring som har drabbats på grund av förluster av de gemensamma resurserna som orsakats av brott mot bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Om ingen medlemsstat har drabbats specifikt skall motsvarande kvotvärde bokföras som en intäkt för gemenskapen enligt artikel 4 i budgetförordningen [7] och användas för att stärka kontroll- och tillsynsåtgärderna i den gemensamma fiskeripolitiken.

[7] Budgetförordning av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, i dess ändrade lydelse, EGT L 356, 31.12.1977, s. 1.

5. Genomförandebestämmelser för denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2, även när det gäller medlemsstaternas godkännande av den myndighet som avses i punkt 3.

Artikel 24 Inspektion och tillsyn

Medlemsstaterna skall vidta de inspektions- och tillsynsåtgärder som krävs för att garantera att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs på deras territorium eller i de vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion. De skall också vidta tillsynsåtgärder för den fiskeverksamhet utanför gemenskapens vatten som bedrivs av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg och av deras medborgare.

Dessa åtgärder skall innefatta följande:

a) Stickprovskontroller och inspektioner på fiskefartyg, i företags och andra organs lokaler med verksamhet som har anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken.

b) Iakttagelser av fiskefartyg.

c) Undersökning, rättslig uppföljning av överträdelser och sanktioner i enlighet med artikel 25.

d) Förebyggande åtgärder i enlighet med artikel 25.4.

Dessa åtgärder skall noga dokumenteras. De skall vara effektiva, avskräckande och ha en rimlig omfattning.

Genomförandebestämmelser för denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.3.

Artikel 25 Uppföljning av överträdelser

1. Medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, även sådana förvaltningsåtgärder eller straffrättsliga åtgärder som överensstämmer med nationell lagstiftning, när det står klart att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser inte följts.

2. De rättsliga åtgärder som vidtas med stöd av punkt 1 skall vara av sådan art att de i enlighet med tillämpliga bestämmelser i nationell lagstiftning effektivt berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av överträdelsen och framkallar effekter som står i proportion till överträdelsens allvar, i syfte att avskräcka från ytterligare överträdelser av samma slag.

3. Påföljderna av de rättsliga åtgärder som avses i punkt 2 skall beroende på brottets allvar omfatta

(a) böter,

(b) beslag av förbjudna fiskeredskap och fångster,

(c) beslag av fartyget,

(d) tillfälligt stillaliggande för fartyget,

(e) tillfällig indragning av licensen,

(f) återkallande av licensen.

4. Utan att det påverkar de skyldigheter som avses i punkterna 1, 2 och 3 skall rådet besluta nivån för de påföljder som medlemsstaterna skall tillämpa för beteenden som utgör allvarliga överträdelser, enligt förordning (EG) nr 1447/1999.

5. Medlemsstaterna skall anta åtgärder med omedelbar verkan för att förhindra att fartyg, fysiska eller juridiska personer som tagits på bar gärning då de begått en allvarlig överträdelse, enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 1447/1999, fortsätter att göra detta.

Artikel 26 Kommissionens ansvar

1. Utan att det påverkar kommissionens ansvar enligt fördraget skall kommissionen utvärdera och kontrollera hur medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och underlätta samordningen och samarbetet mellan dem.

2. Om kommissionen anser att det finns tecken som tyder på att bestämmelserna om bevarande, kontroll, inspektion eller tillsyn inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken inte följs och att detta kan ha en negativ påverkan på de levande akvatiska resurserna eller genomförandet av gemenskapens system för kontroll och tillsyn samt att denna situation snarast bör åtgärdas skall den ge den berörda medlemsstaten en tidsfrist på högst tio arbetsdagar inom vilken medlemsstaten skall visa att bestämmelserna efterlevs samt ge sina synpunkter.

3. Om kommissionen efter det att den tidsfrist som avses i punkt 2 löpt ut finner att det kvarstår tvivel om huruvida bestämmelserna efterlevs skall kommissionen helt eller delvis tillfälligt förbjuda fiskeverksamheten eller landningar av fångst av vissa kategorier av fartyg eller i vissa hamnar, regioner eller områden. Beslutet skall stå i proportion till det hot mot bevarandet av de levande akvatiska resurserna som överträdelserna mot bestämmelserna utgör.

Kommissionen skall häva förbudet inom tio arbetsdagar efter det att medlemsstaten kunnat bevisa att det inte råder något tvivel om att bestämmelserna efterlevs.

4. Om en medlemsstats kvot, tilldelning eller tillgängliga andel anses uttömd får kommissionen vidta omedelbara åtgärder.

5. Trots artikel 23.2 skall kommissionen kontrollera sådan fiskeverksamhet i gemenskapens vatten som bedrivs av fartyg som för tredjelands flagg om så föreskrivs i gemenskapslagstiftningen. I detta syfte skall kommissionen och berörda medlemsstater samarbeta och samordna sina insatser.

6. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Artikel 27 Kommissionens utvärdering och inspektioner

1. Kommissionen får, på eget initiativ och med egna medel, inleda och genomföra revisioner, utfrågningar, kontroller och inspektioner rörande tillämpningen av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Den får särskilt kontrollera följande:

a) Att medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter genomför och tillämpar bestämmelserna.

b) Att nationella förvaltningsrutiner samt inspektions- och övervakningsverksamhet överensstämmer med bestämmelserna.

c) Att de handlingar som krävs finns och att de överensstämmer med tillämpliga bestämmelser.

d) De förhållanden under vilka medlemsstaterna genomför kontroll- och tillsynsverksamheten.

I detta syfte får kommissionen genomföra inspektioner på fartyg liksom i företags och andra organs lokaler med verksamhet som har anknytning till den gemensamma fiskeripolitiken och skall ha tillgång till alla uppgifter och handlingar som krävs för kontrollen.

Medlemsstaterna skall vara kommissionen behjälplig på det sätt krävs för att dessa uppgifter skall kunna utföras.

2. Närmare bestämmelser för tillämpning av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

3. Vart tredje år skall kommissionen utarbeta en utvärderingsrapport om hur medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet.

Artikel 28 Samarbete och samordning

1. Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra och med tredjeland för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. I detta syfte skall medlemsstaterna bistå andra medlemsstater och tredjeland på det sätt som krävs för att dessa bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna efterlevas.

2. Vid kontroll och inspektion av gränsöverskridande fiskeverksamhet skall medlemsstaterna se till att den del av deras insatser som omfattas av detta kapitel samordnas. I detta syfte skall medlemsstaterna utväxla inspektörer med varandra.

3. Medlemsstaterna skall ge tillstånd till de andra medlemsstaternas inspektörer, inspektionsfartyg och inspektionsflygplan att genomföra inspektioner i enlighet med bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller fiskeverksamhet i vatten som faller under deras överhöghet eller jurisdiktion och i internationella vatten på de av gemenskapens fiskefartyg som för deras flagg.

4. På grundval av de utnämningar som medlemsstaterna meddelat kommissionen skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 31.2, upprätta en förteckning över de av gemenskapens inspektörer, inspektionsfartyg och inspektionsflygplan som har tillstånd att genomföra inspektioner inom ramen för detta kapitel i gemenskapens vatten och på gemenskapens fiskefartyg.

5. Inspektions- och övervakningsrapporter som utarbetats av gemenskapens inspektörer eller inspektörer från en annan medlemsstat eller kommissionens inspektörer skall vara godtagbara som bevis i samtliga medlemsstaters administrativa eller rättsliga förfaranden. De skall ha samma värde med avseende på att fastställa fakta som medlemsstaternas egna inspektions- och övervakningsrapporter.

6. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Kapitel VI Beslutsfattande och samråd

Artikel 29 Beslutsförfarande

Utom i de fall annat har föreskrivits i den här förordningen skall rådet handla i enlighet med förfarandet i artikel 37 i fördraget.

Artikel 30 Internationella förbindelser

Åtgärder som vidtagits enligt internationella avtal i vilka gemenskapen är part och som blir bindande för gemenskapen skall genomföras i gemenskapslagstiftningen i enlighet med förfarandet i artikel 31.3.

Om dessa åtgärder gäller tilldelningen av fiskemöjligheter skall den första punkten tillämpas efter det att rådet har antagit de åtgärder som föreskrivs i artikel 20.

Artikel 31 Kommittén för fiske och vattenbruk

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för fiske och vattenbruk (nedan kallad kommittén).

2. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG [8] tillämpas. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till 20 arbetsdagar.

[8] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

3. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till 60 arbetsdagar.

Artikel 32 Regionala rådgivande nämnder

1. Det skall inrättas regionala rådgivande nämnder som skall bidra till att målen i artikel 2.1 uppnås samt ge kommissionen råd i frågor om fiskeförvaltning i vissa havsområden eller fiskezoner.

2. De regionala rådgivande nämnderna skall bestå av representanter från fiske- och vattenbrukssektorerna, sektorerna för miljöskydd och konsumentfrågor, nationella eller regionala förvaltningar samt av vetenskapliga experter från alla medlemsstater vars fiskefartyg bedriver verksamhet i havsområdet eller fiskezonen i fråga. Kommissionen får delta i mötena.

3. De regionala rådgivande nämnderna kan rådfrågas av kommissionen när det gäller dess förslag till åtgärder som skall antas på grundval av artikel 37 i fördraget och som särskilt behandlar fiskbestånd i området i fråga. De kan också rådfrågas av kommissionen och av medlemsstaterna när det gäller andra åtgärder.

4. De regionala rådgivande nämnderna får göra följande:

a) För kommissionen eller berörd medlemsstat lägga fram rekommendationer och förslag på eget initiativ eller på kommissionens eller en medlemsstats begäran i frågor om fiskeförvaltning.

b) Underrätta kommissionen eller den berörda medlemsstaten om problem i fråga om genomförandet av gemenskapsbestämmelser i det område de täcker samt lägga fram rekommendationer och förslag till kommissionen eller den berörda medlemsstaten om hur problemen bör lösas.

c) Utföra annan verksamhet som krävs för deras verksamhet.

Artikel 33 Förfarande för inrättande av regionala rådgivande nämnder

Rådet skall besluta om inrättandet av en regional rådgivande nämnd. En regional rådgivande nämnd skall täcka vatten som faller under minst två medlemsstaters jurisdiktion.

Artikel 34 Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiske

1. Det ska inrättas en vetenskaplig, teknisk och ekonomisk kommitté för fiske (STECF). Denna kommitté skall rådfrågas när så behövs i frågor som gäller med bevarande och förvaltning av levande akvatiska resurser, även biologiska, ekonomiska, miljömässiga, sociala och tekniska frågor.

2. Kommissionen skall beakta kommitténs utlåtande när den lägger fram förslag om fiskeförvaltning enligt den här förordningen.

Kapitel VII Slutbestämmelser

Artikel 35 Upphävande

1. Rådets förordningar (EEG) nr 3760/92 och (EEG) nr 101/76 upphör härmed att gälla.

2. Hänvisningar till bestämmelser i de enligt punkt 1 upphävda förordningarna skall betraktas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den här förordningen.

Artikel 36 Översyn

Kapitel II och III skall ses över före utgången av 2008.

Artikel 37 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I [9]

[9] Alla begränsningar är beräknade från medlemsstaternas baslinjer vid den tidpunkt då rådets förordning (EEG) nr 170/83 antogs och för de stater som anslöt sig till gemenskapen efter detta datum vid tidpunkten för deras anslutning.

TILLTRÄDE TILL KUSTVATTEN ENLIGT DEFINITIONEN I ARTIKEL 17.2

1. FÖRENADE KUNGARIKETS KUSTVATTENOMRÅDEN

A. TILLTRÄDE FÖR FRANKRIKE

>Plats för tabell>

B. TILLTRÄDE FÖR IRLAND

>Plats för tabell>

C. TILLTRÄDE FÖR TYSKLAND

>Plats för tabell>

D. TILLTRÄDE FÖR NEDERLÄNDERNA

>Plats för tabell>

E. TILLTRÄDE FÖR BELGIEN

>Plats för tabell>

2. IRLANDS KUSTVATTENOMRÅDE

A. TILLTRÄDE FÖR FRANKRIKE

>Plats för tabell>

B. TILLTRÄDE FÖR FÖRENADE KUNGARIKET

>Plats för tabell>

C. TILLTRÄDE FÖR NEDERLÄNDERNA

>Plats för tabell>

D. TILLTRÄDE FÖR TYSKLAND

>Plats för tabell>

E. TILLTRÄDE FÖR BELGIEN

>Plats för tabell>

3. BELGIENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

4. DANMARKS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

5. TYSKLANDS KUSTVATTENOMRÅDE

>Plats för tabell>

6. FRANKRIKES OCH DE UTOMEUROPEISKA FRANSKA DEPARTEMENTENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

7. SPANIENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

8. NEDERLÄNDERNAS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

BILAGA II

SHETLANDSBOXEN

A. Geografisk avgränsning

Från en punkt på Skottlands västra kust vid lat. 58°30'N till 59°30'N- 6°15'V Från 58°30' N - 6°15' V till 59°30' N - 5°45' V Från 59°30' N - 5°45' V till 59°30' N - 3°45' V längs en 12 sjömil lång linje norr om Orkneyöarna Från 59°30' N - 3°00' V till 61°00' N - 3°00' V Från 61°00' N - 3°00' V till 59°30' N - 3°45' V längs en 12 sjömil lång linje norr om Shetlandsöarna Från 59°30' N - 3°00' V till 59°30' N - 0°00' V Från 59°30' N - 0°00' V till 59°30' N - 1°00' V Från 59°30' N - 1°00' V till 59°00' N - 1°00' V Från 59°00' N - 1°00' V till 59°00' N - 2°00' V Från 59°00' N - 2°00' V till 58°30' N - 2°00' V Från 58°30' N - 2°00' V till 58°30' N - 3°00' V Från 58°30' N - 3°00' V till Skottlands östra kust vid latitud 58°30' N.

B. Tillåten fiskeansträngning

Högsta tillåtna antal fartyg med en längd mellan perpendiklarna på minst 26 m [10] som får fiska efter demersala arter, med undantag av vitlinglyra och blåvitling [11]:

[10] Längd mellan perpendiklarna i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2930/86 (EGT L 274, 25.9.1986, s. 1).

[11] Fartyg som fiskar efter vitlinglyra och blåvitling kan bli föremål för särskilda kontrollåtgärder när det gäller fiskeredskap och andra än ovan angivna arter ombord.

Medlemsstat // Antal tillåtna fiskefartyg

Frankrike Förenade kungariket Tyskland Belgien // 52 62 12 2

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde(n): FISKE

Verksamhet(er):

110402 - Kontroll och övervakning av fiske i farvatten inom och utanför gemenskapen

110403 - Förstärkning av dialogen med fiskeindustrin och gruppen som berörs av den gemensamma fiskeripolitiken

110405 (föreslagen för det preliminära budgetförslaget 2003) - Förbättrade vetenskapliga rön för förvaltningen av fiskeresurserna

110610 Gemenskapsåtgärd för skrotning av fiskefartyg

Åtgärdens beteckning:

Bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER (nummer och beteckning)

Kapitel B2-90, artikel B2-902

Kapitel B2-90, artikel B2-903

Kapitel B2-90, artikel B2-904 (enligt förslaget till det preliminära budgetförslaget 2003)

Kapitel B2-2xx (användning av instrumentet för flexibilitet under 2003)

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2.1. Sammanlagda anslag för åtgärden (avsnitt B): 51,2 miljoner euro för åtagandet

2.2. Tillämpningsperiod:

2003-2006

2.3. Flerårig total utgiftsberäkning:

a) Förfalloplan för åtagandebemyndiganden/betalningsbemyndiganden (finansiellt stöd) (se punkt 6.1.1)

Miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

b) Tekniskt och administrativt stöd och stödutgifter (se punkt 6.1.2)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

c) Total budgetkonsekvens i form av personalutgifter och övriga administrativa utgifter (se punkterna 7.2 och 7.3).

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering

[X] Förslaget kräver omfördelningar under den berörda rubriken i budgetplanen,

[X] i nödvändiga fall med stöd av bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet

2.5. Påverkan på inkomsterna: [12]

[12] För ytterligare uppgifter, se förklarande anmärkningar.

[X] Inkomsterna påverkas inte (gäller tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd)

ELLER

Inkomsterna påverkas enligt följande:

Obs.: den metod som använts för att beräkna påverkan på inkomsterna skall redovisas närmare på ett separat blad som bifogas denna finansieringsöversikt.

Miljoner euro (avrundat till första decimalen)

>Plats för tabell>

(Om flera budgetrubriker påverkas skall varje rubriks nummer anges i tabellen)

3. BUDGETTEKNISKA UPPGIFTER

>Plats för tabell>

4. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 37 i fördraget

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5.1. Behovet av gemenskapsåtgärder

5.1.1. Mål för åtgärden

I rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 föreskrivs att den gemensamma fiskeripolitiken skall ses över under 2002.

Den gemensamma fiskeripolitiken står inför många utmaningar och brister att åtgärda. Situationen är akut för många fiskbestånd. Storlekarna på bestånden och landningarna har minskat dramatiskt under de senaste 25 åren. För många kommersiellt viktiga demersala bestånd, som torsk och kummel, var antalet lekmogen fisk omkring två gånger så högt i början av 1970-talet som i slutet av 1990-talet.

Gemenskapsflottans fiskekapacitet överstiger med råge vad som behövs för att fånga de tillgängliga fiskeresurserna på ett hållbart sätt. De senaste vetenskapliga rönen från ICES visar att nivån på fiskedödligheten för de viktigaste av gemenskapens fiskbestånd behöver minskas med mellan en tredjedel och upp till hälften, beroende på typ av fiske och område, för att fisket skall vara hållbart. Ineffektiva program för att förvalta flottkapacitet samt olämpliga stödordningar har lett till överkapacitet och sålunda till minskande bestånd.

De flesta av gemenskapens fiskesektorer är ekonomiskt svaga och lider av låg lönsamhet och stadigt sjunkande antal arbetstillfällen. Under perioden 1990-1998 har 66 000 jobb försvunnit i fångstsektorn, vilket är en sammanlagd minskning med 22 %. Under samma period har antalet arbetstillfällen i beredningssektorn minskat med 14 %.

De bestämmelser om kontroll och tillsyn som för närvarande finns har inte varit tillräckliga för att garantera samma konkurrensvillkor i hela unionen vilket har undergrävt politikens trovärdighet.

Aktörerna har inte deltagit i tillräckligt hög grad i politikens utformning. Bristen på deltagande undergräver stödet för och efterlevnaden av de bevarandeåtgärder som antas.

Det finns betydande brister och svagheter i de vetenskapliga rönen och uppgifterna. Det behövs förbättrade möjligheter att omfatta råd avseende alla aspekter av fiskeförvaltningen, även miljömässiga och sociala frågor.

Det bifogade förslaget är avsett att vara en ny ramförordning för den gemensamma fiskeripolitiken och kommer att ersätta rådets förordningar 3760/92 och 101/76.

Gemenskapen behöver en ny ramlagstiftning som ger en grund för samordnade fleråriga fiskeförvaltningsåtgärder och som är utformad på ett annat sätt än det sätt som tillämpas för närvarande, med beslut om förvaltning av fiskbestånden på årsbasis. I de nya rambestämmelserna föreskrivs en rad åtgärder för att bidra till anpassningen av fiskekapaciteten för att skapa en bättre balans mellan medlemsstaternas fiskeflottor och gemenskapens fiskemöjligheter. Dessa rambestämmelser bör vara tydliga när det gäller ansvaret på gemenskapsnivå samt på nationell och lokal nivå, innefatta föreskrifter om beslutsfattande processer grundat på vetenskapliga rön, underlätta möjligheten för ett stort antal aktörer att delta samt garantera överensstämmelse med annan gemenskapspolitik. Slutligen föreskrivs nya rambestämmelser för ett gemenskapssystem för kontroll och tillsyn för att garantera en bättre kontroll och efterlevnad av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, samt ett sanktionssystem.

5.1.2. Åtgärder som vidtagits i samband med en förhandsutvärdering

De nuvarande bristerna i den gemensamma fiskeripolitiken, som beskrivs under 5.1.1, har fastställts på grundval av följande dokument, rapporter och studier:

Grönbok om den framtida gemensamma fiskeripolitiken, KOM(2001) 135 slutlig, 20.3.2001.

Rapport om fiskesituationen i gemenskapen, SEK(2001) 418, 418, 420, 20.3.2001. Rapporten handlar om genomförandet av gemenskapens system för fiske och vattenbruk under perioden 1993-2002, om den ekonomiska och sociala situationen i kustområdena samt situationen för resurserna och dess förväntade utveckling.

Rapporterna grundar sig på ett antal studier:

MacAllister Elliot and Partners, "Forward study of Community aquaculture", Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för fiske, december 1999.

Årsrapport 2000 "Economic performance of selected European fishing fleets", utarbetad inom ramen för den gemensamma åtgärden FAIR PL97-3541.

"Regional socio-economic studies on employment and the level of dependency on fishing", Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för fiske, 2000.

Rapport från kommissionen till rådet "Förberedelser inför översynen efter halva tiden av de fleråriga utvecklingsprogrammen (FUP)", KOM(2000) 272 slutlig, 10.5.2000.

Rapport från kommissionen om de regionala möten som kommissionen anordnat under 1998-1999 om den gemensamma fiskeripolitiken efter år 2002, KOM(2000) 14 slutlig, 24.1.2000.

Rapport från ICES rådgivande kommitté, 2001, nr 246.

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet "Beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser, upptäckta under år 2000", KOM(2001) 650 slutlig, 12.11.2001.

Rapport från kommissionen om uppföljning av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken - Sammanställning av medlemsstaternas genomförande av kontrollsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken, KOM(2001) 526 slutlig, 28.9.2001.

5.2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

När den föreslagna nya ramförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken antas kommer det att innebära att ett antal konkreta åtgärder kommer att behöva vidtas för att man skall kunna uppnå de mål som beskrivs under 5.1.1.

Åtgärderna är som följer:

(1) Förberedande arbete för att i mitten av 2004 upprätta gemenskapens gemensamma inspektionsorganisation med medlemsstaternas och gemenskapens utrustning för inspektion och övervakning, i syfte att öka samarbetet och samordningen på området kontroll och tillsyn. Målet är att få yrkesfiskarna att bättre efterleva bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken samt säkerställa samma konkurrensvillkor i hela unionen.

(2) Regionala rådgivande nämnder skall inrättas efter hand för att aktörerna i större omfattning skall delta i utvecklingen av fiskeriförvaltningen på regional och lokal nivå. De berörda aktörerna är representanter för fiske- och vattenbrukssektorerna, sektorerna för miljöskydd och konsumentfrågor, nationella och regionala förvaltningar samt vetenskapliga experter. De geografiska områdena kan inte fastställas på det här stadiet. De berörda medlemsstaterna skall lämna in en begäran om att en regional rådgivande nämnd inrättas för ett visst havsområde. Det övergripande målet är att se till att lokala kunskaper och erfarenhet beaktas när politiken utformas vilket i sin tur kommer att leda till bättre beslut och att yrkesfiskarna följer bestämmelserna i större utsträckning.

(3) Åtgärder för att förbättra kvaliteten på och tidpunkten för vetenskapliga rön till aktörerna inom fiskeförvaltningen. Dessa kommer att innefatta stöd till vetenskapligt arbete i vetenskapliga rådgivande organ, förstärkta gemenskapsstrukturer för vetenskapliga rön, som STECF (Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen), samt utveckling av vetenskapliga nätverk. Vetenskapliga rön av högre kvalitet kommer att leda till bättre förvaltning av fiskeresurserna. Det är också en förutsättning för att den fleråriga förvaltningen skall kunna genomföras inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(4) Gemenskapsåtgärd för skrotning av fiskefartyg: Detta är en nödåtgärd som syftar till att balansera den ökande klyftan mellan flottstorlek och tillgängliga resurser så snabbt som möjligt. Den skall ge ett extra skrotningsstöd under 2003 och sörja för att tillräckligt ekonomiskt stöd kommer att finnas för att tillgodose behoven av att fiskefartygen snabbare tas ur bruk, efter omprogrammering av först FFU och senare av övriga strukturfonder.

De stödmottagare som åtgärden riktar sig till är främst fartygsägare/yrkesfiskare som påverkas av de fleråriga förvaltningsplanerna (som skall fastställas för vissa fisken), men även andra som uppfyller villkoren för stödberättigande.

Det omedelbara resultatet som förväntas av åtgärden är en nettominskning av flottkapaciteten.

5.3. Genomförandebestämmelser

(1) Den första åtgärden som beskrivs under 5.2 kommer att genomföras genom externalisering. (Upprättande av en gemensam inspektionsorganisation). Ett separat förslag beträffande denna åtgärd kommer att läggas fram under 2002.

(2) Direkta gemenskapsstöd kommer att ingå i genomförandet av den andra åtgärden som beskrivs under 5.2.

(3) Genomförandet av den tredje åtgärden som beskrivs under 5.2 kommer att innefatta gemenskapsstöd. Ett separat förslag kommer att läggas fram senare.

(4) Medlemsstater som vill få ytterligare ekonomisk ersättning som finns tillgänglig 2003 skall lägga fram en plan för kommissionen över de utgifter för att ta fiskefartyg ur bruk för vilka de söker extra bidrag. På grundval av dessa uppgifter kommer kommissionen sedan att gå vidare med att anslå det belopp som finns tillgängligt.

Medlemsstaterna skall lämna in sin ansökan om bidrag senast den 30 juni 2004. På grundval av ansökningarna skall kommissionen besluta om det gemenskapsstöd som skall betalas till varje medlemsstat.

För 2004 till 2006 kommer anslag för att täcka återstående krav att tas fram genom omfördelning inom strukturfonderna efter översynen efter halva tiden.

6. BUDGETKONSEKVENSER

6.1. Totala budgetkonsekvenser för avsnitt B - (för hela programperioden)

(Den beräkning som ligger till grund för nedanstående tabell skall redovisas genom uppdelningen i tabell 6.2. )

6.1.1. Finansiellt stöd

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

6.2. Kostnadsberäkning per åtgärd för avsnitt B (för hela programtiden) [13]

[13] För ytterligare uppgifter, se förklarande anmärkningar.

(Om det i en övergripande åtgärd ingår flera konkreta insatser skall det för var och en av dessa redovisas detaljer som gör det möjligt att bedöma omfattning och kostnad för genomförandet.)

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

Redogör vid behov för beräkningsmetoderna.

Åtgärd 4:

Beräkning av kostnaderna

Utgångspunkten för att beräkna kostnaderna för de nödvändiga kapacitetsminskningarna var de rekommenderade minskningarna av fiskeansträngningen. Det antal fartyg som skulle påverkas av sådana minskningar av fiskeansträngningen kan beräknas ungefärligt med hjälp av registret över fiskefartyg. Genom att använda uppskattningar av hur många fartyg som kommer att söka skrotningsstöd kan den totala efterfrågan av skrotningsbidrag i varje medlemsstat beräknas. Skillnaden mellan denna siffra och det belopp som redan avsatts för skrotningsstöd i varje nationellt program inom ramen för Fonden för fiskets utveckling anger behovet av ytterligare finansiella resurser. Beräkningarna redovisas nedan:

* 8 592 fartyg skulle behöva sluta bedriva fiskeverksamhet för att det mål för minskning av fiskedödligheten som kommer att föreslås i de fleråriga förvaltningsplanerna skall kunna uppnås.

* Den totala dräktigheten för dessa fartyg är 351 791 bruttoton.

* Om man antar att 80 % av dessa faktiskt skrotas (vissa fartyg kan tillfälligt tas ur bruk) innebär det att 281 433 bruttoton skall skrotas.

* Kostnaden för att skrota 281 433 bruttoton är 1 376 miljoner euro.

* EU skulle behöva bidra med 712 miljoner euro.

* För närvarande finns det 663 miljoner euro i Fonden för fiskets utveckling.

* Vissa medlemsstater behöver inga extra anslag (Spanien har tilldelats 319 miljoner euro, men behöver bara 171 miljoner euro => nettobehov -148 miljoner euro), medan andra behöver extra anslag (Förenade kungariket har 63 miljoner euro, men behöver 124 miljoner euro => nettobehov 61 miljoner euro). Det kommer dock inte att vara möjligt att överföra medel ur Fonden för fiskets utveckling mellan medlemsstater.

* Med tanke på dessa beräkningar per medlemsstat anser kommissionen att de ytterligare anslag som behövs för att ta dessa fartyg ur bruk, vilket i hög grad kommer att påverkas av de fleråriga förvaltningsplanerna, kommer att uppgå till 271,6 miljoner euro.

* Beloppet för 2003 utgör det uppskattade behovet av extra anslag före översynen efter halva tiden och genom omfördelning kan återstoden täckas.

Vid beräkningen har det antagits att de äldsta fartygen kommer att skrotas först. På grundval av de bidrag som kan betalas till de äldsta fartygen i varje segment upp till nivån för den dräktighet som skall avlägsnas kan en beräkning göras av den totala kostnaden för skrotningsstödet.

7. EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7.1. Personalbehov för åtgärden

>Plats för tabell>

7.2. Total budgetkonsekvens av ytterligare personalbehov

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för 12 månader.

7.3. Övriga administrativa utgifter till följd av åtgärden

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för 12 månader.

1 Ange vilken typ av kommitté samt vilken av kategorierna denna tillhör.

I. Totalbelopp/år (tabell 7.2 + 7.3)

II. Varaktighet

III. Totalkostnad för åtgärden (I x II) // 1 165 000 EUR

4 år

4 660 000 EUR

(När de personalresurser och övriga administrativa resurser som behövs för åtgärden skall bedömas bör generaldirektoratet/tjänsten ta hänsyn till kommissionens beslut under riktlinjedebatten samt till det preliminära budgetförslaget). De bör med andra ord precisera att de personalresurser som behövs för den planerade åtgärden kan finansieras med anslagen i det preliminära budgetförslag som antagits.

I undantagsfall där behovet inte har kunnat förutses när det preliminära budgetförslaget utarbetats får förslaget läggas fram till kommissionen, som då tar ställning till om och på vilka villkor åtgärden kan godtas (genom en ändring av anslagstilldelningen i det preliminära budgetförslaget, ett ad hoc-förfarande för omfördelning av anslag, en tilläggs- och ändringsbudget eller en ändringsskrivelse till budgetförslaget).

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

8.1. Metod för uppföljning

Åtgärd 3: Kommissionen analyserar de vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga för varje förslag beträffande förvaltningen av fiskeresurserna.

Åtgärd 4: Hur skrotningsanslagen används kommer att övervakas på grundval av utvalda indikatorer mot bakgrund av de planerade kraven på minskning av kapacitet inom ramen för FUP-övervakningen.

8.2. Planerad form och tidsplan för utvärderingar

Åtgärd 2: Årliga verksamhetsrapporter

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Åtgärd 2: Kommissionen anordnar kontroll på plats.

Åtgärd 3: Revisioner i för- och efterhand

Åtgärd 4: Åtgärderna för bedrägeribekämpning är de som tillämpas i grundförordningen för strukturfonderna 1260/99 och förordningen om fonden för fiskets utveckling nr 2792/99.

Bilaga för punkt 6.2 Åtgärd 4

>Plats för tabell>