MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer (rådets förordning (EG) nr 856/1999) Tvåårsrapport från kommissionen 2002

1. Inledning

Bananimporten till Europeiska unionen har traditionellt reglerats genom ett kvotsystem med omfattande förmånsbehandling för bananer från vissa länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (nedan kallade "AVS-länderna"). Ecuador, Förenta staterna, Guatemala, Honduras och Mexiko har påstått att denna ordning är oförenlig med WTO-bestämmelserna. I april 2001 nåddes, efter utdragna rättsliga tvister och förhandlingar, en överenskommelse med Ecuador och Förenta staterna om framtiden för EU:s ordning för bananimport. Enligt det avtal som ingicks skall kvotsystemet ersättas med ett system med enbart tullar, som enligt planerna skall träda i kraft senast den 1 januari 2006. Fram till dess skall EU:s bananmarknad fortsätta att förvaltas genom ett kvotsystem som bygger på historiska uppgifter, vilket också har diskuterats med AVS-länderna.

I syfte att hjälpa de tolv traditionella AVS-bananleverantörerna att bättre klara av övergången till de nya marknadsförhållandena infördes redan 1999 en särskild ram för bistånd (nedan kallad "den särskilda ramen") med en egen budgetpost. Fem afrikanska länder och sju västindiska länder anses vara traditionella bananleverantörer och är således biståndsmottagare inom den särskilda ramen. Genom denna ram ges tekniskt och ekonomiskt bistånd för särskilda projekt som de berörda länderna föreslår. Projekten skall bygga på en långsiktig strategi som tidigare avtalats med och godkänts av kommissionen. Anslagen till de enskilda länderna beräknas på grundval av två kriterier: de skillnader i konkurrenskraft som konstaterats i jämförelse med leverantörer i tredje land och vikten av bananproduktionen för ekonomin i det berörda AVS-landet. Än så länge (1999-2002) har sättet att fördela anslagen lett till att de länder erhållit mer bistånd som lidit av de största skillnaderna i konkurrenskraft och där banansektorns andel av landets totala BNP är högre.

2. Rättslig grund

Den 22 april 1999 antog rådet förordning (EG) nr 856/1999 om att inrätta en särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer [1]. Den 22 juli 1999 antog kommissionen förordning (EG) nr 1609/1999 beträffande närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning [2].

[1] EGT L 108, 27.4.1999, s. 2.

[2] EGT L 190, 23.7.1999, s. 14.

År 2001 uppgick budgetposten till 44 miljoner euro. Kommissionen antog ett beslut [3] där de (enskilda) belopp som var tillgängliga 2001 inom den särskilda ramen den 14 juni 2001. För 2002 års budgetrubrik på sammanlagt 44 miljoner euro antogs det kommissionsbeslut [4] där beloppen fastställs den 12 juni 2002.

[3] Beslut E/2001/1056 - C(2001)1596; C(2001)1596/2.

[4] Beslut E/2002/987 - C(2002)2088.

2.1. Mål

Det övergripande målet är att förbättra den traditionella AVS-bananproduktionens konkurrenskraft eller att stödja en diversifiering när konkurrenskraft inte längre kan uppnås. Sammanfattningsvis syftar programmet till att nå målet genom finansiering av projekt som är avsedda att

* öka produktiviteten,

* förbättra kvaliteten,

* anpassa produktionen och saluföringen till gemenskapens kvalitetsnormer,

* inrätta producentorganisationer som inriktar verksamheten på att förbättra saluföringen och på att utveckla miljövänliga produktionsmetoder, inbegripet rättvisemärkta bananer,

* utveckla saluföringsstrategier avsedda att uppfylla kraven för EU:s gemensamma organisation av marknaden för bananer,

* hjälpa bananproducenter att utveckla miljövänliga produktionsmetoder, inbegripet rättvisemärkta bananer,

* stödja diversifiering när en förbättring av banansektorns konkurrenskraft inte är hållbar.

2.2. Rapportering

Enligt artikel 9 i rådets förordning skall kommissionen "senast den 31 december 2000 och därefter vartannat år till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om hur denna förordning fungerar, tillsammans med eventuella förslag". Denna rapport fullgör den skyldigheten i fråga om åren 2001 och 2002. Den föregående rapporten, som gällde åren 1999 och 2000, utfärdades den 7 februari 2001 [5].

[5] KOM(2001) 67 slutlig.

3. Marknadsinformation

År 2001 var bananproduktionen i världen ungefär 69 miljoner ton (68 miljoner ton 2000). Den största producenten var Indien (23 % av världsproduktionen), medan de största exportörerna var Ecuador, Filippinerna, Colombia och Costa Rica, vilka 2001 tillsammans stod för 76 % av bananexporten i världen.

De största importmarknaderna för bananer är Förenta staterna (3,4 miljoner ton 2001) och EU (3,3 miljoner ton 2001). Så gott som alla bananer som importeras till Förenta staterna är av latinamerikanskt ursprung, medan konkurrensen på EU-marknaden 2001 stod mellan AVS-import (18 %) och gemenskapsproduktion (19 %) samt latinamerikanska bananer (63 %).

År 2000 såldes nästan 92 % av den totala AVS-bananexporten till EU. År 2001 utgjorde importen av bananer från Elfenbenskusten och Kamerun nästan 60 % (54 % år 2000) av den totala AVS-importen till EU.

EU är en lockande marknad för bananleverantörer på grund av de högre priserna i jämförelse med den amerikanska marknaden, vilket beror på kvotsystemet och skillnader både vad avser tullar och vad avser transportkostnader. År 2001 låg genomsnittspriset på leveranser från Latinamerika på 584 euro/ton, medan genomsnittspriset när det gäller AVS-import var 645 euro/ton. Betydande prisskillnader kan emellertid konstateras mellan AVS-leverantörerna: 2001 uppgick genomsnittspriset för bananer med ursprung i Jamaica till 775 euro/ton, medan genomsnittspriset för bananer från Elfenbenskusten uppgick till 600 euro/ton. På samma sätt som priserna på den amerikanska marknaden har priserna på bananer i EU sjunkit märkbart sedan andra hälften av 2002.

4. EU:s handelsordning

Avtalen rörande bananer med Ecuador och Förenta staterna inbegriper betydande förändringar för EU:s ordning för bananimport. Dessa införs i olika etapper. Under den första etappen, som startade den 1 juli 2001, har man tre kvoter öppna för import av bananer av vilket ursprung som helst: kvot A på 2 200 000 ton, kvot B på 353 000 ton och kvot C på 850 000 ton. Import inom kvoterna A och B omfattas av tull på 75 euro/ton och inom kvot C på 300 euro/ton. AVS-import omfattas emellertid av en tullförmån på 300 euro/ton inom kvot C och en tullförmån på 75 euro/ton inom kvoterna A och B.

Den andra etappen startade den 1 januari 2002, och då överfördes 100 000 ton från kvot C till kvot B. Dessutom reserverades kvot C för import enbart från AVS-länderna.

Enligt rådets förordning (EG) nr 216/2001 skall EU avskaffa tullkvotssystemet och införa en ordning med enbart tullar för bananimport senast den 1 januari 2006. Nivån på denna tull har ännu inte bestämts, med kommer att tas upp inom Världshandelsorganisationen (WTO) i enlighet med artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). EU erhöll två undantag i WTO för dessa arrangemang. Det första [6] gäller tullförmånen för import av bananer samt även andra AVS-produkter i enlighet med Cotonouavtalet fram till 2008. Det andra [7] gäller reserverandet av kvot C enbart för AVS-länder 2002-2005. AVS-länderna kommer under den framtida ordningen med enbart tullar att fortsätta att omfattas av en tullförmån.

[6] WTO-beslut av den 14 november 2001: WT/MIN(01)15: "European Communities - The ACP-EC Partnership Agreement".

[7] WTO-beslut av den 14 november 2001 : WT/MIN(01)16: "European Communities - Transitional region for the EC autonomous tariff rate quota on imports of bananas".

5. Finansieringsbeslut

5.1. Budgetposten 2001

De reviderade anslagen för 2001 gjorde det möjligt att använda 500 000 euro, som ursprungligen hade tilldelats Kap Verde, för finansiering av en övergripande utvärdering av genomförandet av förordning (EG) nr 856/1999 och för fortsättning av en övervakning som inleddes 2000. Anslaget på 500 000 euro till Madagaskar kunde inte användas till upprättandet av ett finansieringsavtal, på grund av brister i landets strategidokument.

Totalbeloppet för de olika finansieringsavtalen för 2001 uppgår till 43 500 000 euro. Av tabell 4 framgår att detta belopp fördelas på elva finansieringsavtal som undertecknats under det första kvartalet 2002.

5.2. Budgetposten 2002

Beslut om de vägledande beloppen för 2002 fattades den 12 juni 2002, fördelade enligt tabell 1.

Tolv finansieringsförslag och finansieringsavtal har tagits fram med sikte på att tillhandahålla anslagen, och de skall läggas fram för Europeiska utvecklingsfondens geografiska kommitté i november 2002.

6. Genomförande

Åren 1999-2002 kännetecknas av att de belopp som tilldelats för en produktivitetsökning på bananplantagerna minskat till förmån för åtgärderna i syfte att stödja en diversifiering i de fall där en förbättring av konkurrenskraften inom banansektorn inte förefaller hållbar. Av tabell 5 framgår att den andel av finansieringen som använts till diversifiering i förhållande till den andel som använts för att öka produktiviteten ökar från 14 % och 13 % åren 1999 respektive 2000 till 81 % och 178 % åren 2001 respektive 2002.

När det gäller ökningen av bananplantagernas produktivitet beviljades stöd för förbättring av förutsättningarna till bevattning och dränering i sju länder av nio 1999 och 2000. Producenterna har ansökt om bistånd till modernisering av plantagerna för samtliga fyra år i Kamerun och Surinam, för tre år av fyra i Elfenbenskusten, för två år av fyra i Belize och på Jamaica samt för två år av två på Dominica, Grenada och Saint Lucia. Åtgärder för förbättring av förpackningen och lagringen av skörden genomförs huvudsakligen i Kamerun och Elfenbenskusten (4 gånger av 4), på Jamaica samt Saint Vincent och Grenadinerna (2 gånger av 4). Åtgärder avseende infrastrukturen och sociala åtgärder skall enligt planerna genomföras endast i Kamerun (4 gånger av 4) och Elfenbenskusten (2 gånger av 4). Tekniskt bistånd ingår i denna budget för Elfenbenskusten (4/4), Saint Vincent och Grenadinerna (3/3) samt Dominica, Grenada och Saint Lucia (2/2).

I fråga om diversifiering är stödåtgärder vanligast på jordbruksområdet och när det gäller landsbygdsutveckling. Ansökningar om bistånd har således inlämnats av Saint Lucia (4 gånger av 4), Elfenbenskusten (3 gånger av 3), Dominica (3 gånger av 4), Somalia och Kap Verde (2 gånger av 2), Madagaskar (1 gång av 1) och Jamaica (1 gång av 2). Bistånd för sociala åtgärder har sökts av Saint Lucia (4/4), Saint Vincent och Grenadinerna (1/1) och Dominica (1/4). För Grenada (2/2), Dominica och Saint Lucia (2/4) och Belize (1/2) planeras införandet av mikrokrediter.

Av tabellerna 2-4 framgår situationen rörande åtaganden och betalningar per år och per land den 31 oktober 2002. Den betydande eftersläpning som kan observeras när det gäller tillhandahållande och ibruktagande av anslagen beror väsentligen på vissa ändringar som införts i det operativa upplägget och i sättet att göra anslagen tillgängliga. Dessa ändringar består, å ena sidan, av att låta ansvaret ligga kvar på de nationella utanordnarna när det gäller deras uppgifter avseende beslut om tilldelningen och villkoren för användning av anslagen och, å andra sidan, av att i mån av möjlighet på biståndsmottagarna överlåta ansvaret för att förvalta användningen av de anslag de tilldelas genom ingående av bidragsavtal. Det bör understrykas att de ändringar som gjorts i förhållande till tidigare praxis (rådets förordning (EEG) nr 404/1993) ligger i linje med kommissionens vilja att förbättra villkoren för anslagshantering, särskilt när det gäller öppenhet, säkerhet och fastställande av de olika aktörernas ansvar. Genomförandet av dessa bestämmelser förutsätter upprättandet av ett mycket stort antal avtalshandlingar som måste undertecknas av olika kategorier av aktörer, t.ex. producenterna, producentorganisationer och olika myndigheter. Detta leder till ett omfattande arbete för att förbereda och utbilda mottagarna samt för att ge dem teknisk, administrativ och finansiell information, eftersom det ofta visar sig att de inte har tillräckligt med kompetent personal. Efter "inkörningsfasen" inom 1999 års program förefaller det i största delen av länderna finnas förutsättningar för att påskynda utbetalningarna märkbart.

7. Övervakning

I februari-april 2001 genomfördes ett första kontrollbesök i samtliga länder i Västindien som är biståndsmottagare inom den särskilda ramen. Även om verksamheten då ännu inte hade inletts var besöken nyttiga för fastställande av objektivt kontrollerbara indikatorer och utarbetande av verktyg för tillsyn och utvärdering av verksamheten samt dess inverkan. Ett andra kontrollbesök genomfördes på Jamaica och i Belize och Surinam i januari 2002. Kontrollgruppens rekommendationer var viktiga för en omarbetning av programmens logiska inramning och för fastställandet av motsvarande övervakningssystem. Ett tredje kontrollbesök planeras i början av januari 2003 till Îles sous le vent-öarna.

För Afrikas del har endast ett kontrollbesök genomförts, i november-december 2001. Detta besök ledde till att den slutliga versionen av rapporten från juli 2002 överlämnades. De experter som ansvarar för övervakningen tog avstånd från uppdragsbeskrivningen för detta första besök, och därför dröjde det så länge innan slutrapporten överlämnades. Denna motsättning leder till att de teknisk-ekonomiska och sociala kriterier som skall garantera objektivitet, balans och effektivitet när det gäller de ekonomiska bidrag som tilldelas produktionssystem och produktionsställen fram till dags dato endast bestämts delvis. Besöket i Kamerun har inte kunnat genomföras på grund av den betydande förseningen när det gäller att genomföra programmet, vilken beror på att de tre produktionsbolagen tog så pass lång tid i anspråk för att nå en överenskommelse om fördelningsnyckeln för anslagen. Eftersom ingen verksamhet genomförts på Kap Verde och Madagaskar har kontrollbesöken till dessa länder ställts in.

8. Rekommendationer/slutsatser

Vissa nya förfaranden och ett mycket omfattande och grundligt deltagande från biståndsmottagarnas sida i genomförandet har lett till att utbetalningarna försenats i vissa fall. Dessa problem åtgärdas emellertid och därmed har betydande framsteg gjorts under de senaste månaderna. Ytterligare framsteg förväntas under den kommande tvåårsperioden, bl.a. till följd av den pågående delegeringsprocessen. Kommissionen kommer i detta sammanhang att utreda möjligheten att skapa en BA-budgetpost för att göra det administrativa förfarandet så effektivt som möjligt.

Allmänt sett har det tydligt framkommit att hela det administrativa förfarandet måste effektiviseras. De antagna strategierna är visserligen långsiktiga, men projekten är årliga åtgärdsplaner, vilket gör det betungande både för biståndsmottagarna och för kommissionen att utarbeta, godkänna och genomföra dem varje år. Kommissionen önskar i enlighet med förordningen rörande den särskilda ramen och budgetförordningen utreda möjligheten att införa fleråriga åtgärdsplaner. På detta sätt skulle man i betydande omfattning minska antalet administrativa åtgärder som för närvarande genomförs varje år och således skulle genomförandet bli mer konsekvent.

I enlighet med bestämmelserna i förordningen rörande den särskilda ramen stöder kommissionen ytterligare förstärkning av kopplingen mellan landstrategierna och de projekt som föreslås inom den särskilda ramen, såsom redan är fallet för flera länder.

Enligt rådets förordning om inrättande av den särskilda ramen skall en högsta nedsättningskoefficient på 15 % tillämpas på den biståndsnivå som är tillgänglig, och vidare skall den minskas proportionellt i förhållande till den konstaterade ökningen av konkurrenskraften. Under den första etappen av genomförandet av den särskilda ramen gynnade denna logik mer de leverantörer som var mindre konkurrenskraftiga, eftersom avsikten var att avskaffa de största skillnaderna och ge dessa producenter möjlighet att konkurrera under de nya marknadsförhållandena. Tilldelningskriterierna bör justeras med verkan från och med 2004, i enlighet med de nämnda bestämmelserna, och därvid bör man beakta de olika graderna av förbättrad konkurrenskraft. Parallellt är det sannolikt att genomförandet allt mer inriktas på diversifiering för de leverantörer som fortfarande lider av de stora skillnaderna i konkurrenskraft i stället för på stöd för ökad konkurrenskraft.

BUDGETPOST AVSEENDE BANANER (B7-8710) FÖRDELNING PER LAND 2001 OCH 2002

>Plats för tabell>

Tabell 2

Särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer - 1999

Finansieringssituation den 31 oktober 2002

>Plats för tabell>

Tabell 3

Särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer - 2000

Finansieringssituation den 31 oktober 2002

>Plats för tabell>

Tabell 4

Särskild ram för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer - 2001

Finansieringssituation den 31 oktober 2002

>Plats för tabell>

Tabell 5

Sammanfattning av verksamheten uppdelad enligt typ

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>