På väg mot en utvidgad union - Strategidokument och rapport från Europeiska kommissionen om de enskilda kandidatländernas framsteg på vägen mot anslutning {SEC (2002) 1400 - 1412} /* KOM/2002/0700 slutlig */
PÅ VÄG MOT EN UTVIDGAD UNION - Strategidokument och rapport från Europeiska kommissionen om de enskilda kandidatländernas framsteg på vägen mot anslutning {SEC (2002) 1400 - 1412} Innehåll 1. Sammanhanget i stort 1.1. Europa på tröskeln till utvidgning 1.2. Den allmänna opinionen och utvidgningsprocessen 1.3. Administrativa förberedelser för utvidgningen 1.4. Köpenhamnskriterierna 1.5. Stärkande av den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga 1.6. Anslutningsförhandlingarna 1.6.1. Nuläget 1.6.2. Åtaganden 1.6.3. Övergångsordningar 2. Kandidatländernas framsteg när det gäller att uppfylla kriterierna för medlemskap 2.1. Politiska kriterier 2.1.1. Generell utveckling 2.1.2. Slutsatser 2.2. Ekonomiska kriterier 2.2.1. Generell utveckling 2.2.2. Slutsatser 2.3. Övriga skyldigheter som följer av ett medlemskap (inbegripet den offentliga förvaltningens förmåga) 2.3.1. Generell utveckling 2.3.2. Slutsatser 2.4. Samlade slutsatser och rekommendationer 3. Slutförande av processen 3.1. Avslutande av förhandlingarna 3.1.1. Ekonomiska ramar 3.1.2. Ny gemenskapslagstiftning och omförhandling av kapitel 3.1.3. Kapitlet "övrigt" 3.2. Färdigställande av anslutningsfördraget 3.3. Deltagande i unionens arbete före anslutningen 3.4. Uppföljning och skyddsbestämmelser 3.5. Efter utvidgningen 3.5.1. Institutionell uppbyggnad 3.5.2. EMU och euron 3.5.3. Schengen 3.5.4. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 4. En reviderad anslutningsstrategi för Bulgarien och Rumänien 4.1. Framstegen hittills 4.2. Vägledande datum 4.3. Färdplaner för anslutningen 4.4. Stödet inför anslutningen 5. Nya drivkrafter i utvidgningsprocessen med Turkiet 5.1. Stärkande av strategin inför anslutningen 5.2. Ytterligare ekonomiskt stöd 6. Slutsatser och rekommendationer Bilaga 1: Slutsatser i de återkommande rapporterna Bulgarien Cypern Tjeckien Estland Ungern Lettland Litauen Malta Polen Rumänien Slovakien Slovenien Turkiet Bilaga 2 : Kapitlet "Övrigt" Bilaga 3: Människorättskonventioner Bilaga 4: Projekt för partnersamverkan Bilaga 5: Externa expertgranskningar Bilaga 6: Förhandlingsläget Bilaga 7: Basstatistik 1. SAMMANHANGET I STORT 1.1. Europa på tröskeln till utvidgning Nästa utvidgning av Europeiska unionen kommer att ytterligare stärka sammanhållningen på den europeiska kontinenten och underlätta skapandet av ett område med bestående fred och välstånd. Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 öppnades möjligheten för en utvidgning omfattande länderna i Central- och Östeuropa. EU lade därefter fram en ambitiös strategi inför anslutningen som alltsedan dess har varit vägledande för, och understött, kandidatländernas förberedelser för medlemskap. Genom sina bemödanden att uppfylla de anslutningskriterier som EU fastställt och genom att anta EU:s regelverk har kandidatländerna kunnat påskynda inhemska reformer och samtidigt förbereda sig för medlemskap i EU. Europas medborgare har kommit närmare varandra - vilket visas av solidariteten bland nuvarande och framtida EU-medlemmar i samband med de allvarliga översvämningar som i somras drabbade Central- och Östeuropa. De historiska och politiska skälen för utvidgningen är övertygande. Utvidgningen kommer också att ge väsentliga ekonomiska fördelar. Såväl de nuvarande som de blivande medlemsstaterna vinner på politisk stabilitet. Stabila demokratier har vuxit fram i Central- och Östeuropa. Det är framför allt tack vare människorna själva i dessa länder som denna framgång har varit möjlig. Den politiska stabiliteten i Central- och Östeuropa har sin grund i gemensamma europeiska värden: demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter samt skydd av minoriteter. Konfliktorsaker såsom minoritetsfrågor och gränsproblem håller på att undanröjas. En stabil politisk ram är en förutsättning för varaktig fred och samexistens i god grannsämja och för en framgångsrik ekonomi. Detta ger kandidatländerna en möjlighet att höja sin levnadsstandard och förbättra sina möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Kandidatländernas handel äger redan nu till mellan hälften och två tredjedelar rum med EU. Handelns snabba tillväxt har bidragit till att nya marknader kunnat utvecklas och till att investeringarna ökat. Fullständig integrering vid anslutningen, i kombination med antagandet av gemensamma regler och standarder på världens största gemensamma inre marknad, kommer att ytterligare öka möjligheterna att få till stånd en socialt och miljömässigt hållbar tillväxt. Med politisk och ekonomisk stabilitet som grund kommer den utvidgade unionen att vara bättre rustad att ta sig an globala utmaningar. En utvidgad union kommer att ge ökad tyngd åt EU i dess förbindelser med omvärlden, särskilt när det gäller utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Genom förbättrat samarbete mellan de nuvarande och de blivande medlemsstaterna kommer det att bli lättare att bekämpa internationell brottslighet och terrorism. Den utvidgade unionen kommer att behöva se bortom de egna gränserna och utforma en grannskapspolitik till gagn för alla. Det pågår för närvarande överväganden om riktlinjer för ett "bredare Europa". Dessa överväganden syftar till ett mer konsekvent agerande från den utvidgade unionens sida i förhållande till grannländerna. Kommissionen undersöker för närvarande olika alternativ för hur EU kan bygga ut sin politik gentemot sina nya grannar, inte bara för att motverka de eventuella farhågor som utvidgningen väcker utan också för att se till att utvidgningen erbjuder möjligheter, såsom en förväntad ökning av handel och ekonomisk tillväxt på båda sidor. Genom denna nya närhetspolitik kommer det att understrykas att ett utvidgat EU kommer att sörja för en öppen inställning och främja gemensamma intressen och verksamheter med grannarna på västra Balkan, i Östeuropa och i Medelhavsområdet. De blivande medlemsstaterna ger värdefulla bidrag till diskussionerna om Europas framtid inom ramen för Europeiska konventet, som förbereder nästa institutionella reform. Konventets arbete är mycket viktigt för Europas framtid. Kandidatländernas fullständiga deltagande har tydligt visat att det finns ökade fördelar med en utvidgad union. Kommissionens bedömning av kandidatländerna i årets återkommande rapporter innehåller tre viktiga budskap: * Unionens strategi inför anslutningen har varit framgångsrik. Omvandlingsprocessen i kandidatländerna har påskyndats väsentligt av utsikterna till EU-medlemskap. * Anslutningsförhandlingarna, som har byggt på principerna om egna meriter, differentiering och upphämtning, kommer att kunna avslutas med de flesta av kandidatländerna före utgången av 2002. Förberedelserna för utvidgningen kommer att fortsätta. * Utvidgningen är en allomfattande process som inte är slutförd i och med de första anslutningarna. Europeiska unionen kommer fortsatt att ge sitt fulla stöd till de nuvarande kandidatländer som inte kommer att kunna delta i den kommande utvidgningsomgången. Kandidatländerna har gjort avsevärda insatser i utvidgningsprocessen. Viktiga politiska och ekonomiska beslut har fattats inför den förväntade utvidgningen. För att det skall bli möjligt att helt och fullt uppnå de fördelar som integrationen innebär både för de framtida och för de nuvarande medlemsstaterna måste den tidsram som är förutsedd för utvidgningen respekteras utan att kvaliteten i anslutningsprocessen äventyras. Kommissionen hoppas få se ett återförenat Cypern ansluta sig till Europeiska unionen på grundval av en övergripande uppgörelse såsom varande den bästa lösningen för alla berörda parter. Såsom anges i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Sevilla är unionen beredd att i anslutningsfördraget beakta villkoren i en politisk uppgörelse, i enlighet med de principer som Europeiska unionen vilar på. Kommissionen välkomnar att det betydande engagemanget från FN:s sida kommer att fortsätta. Alla berörda parter bör nu göra en samlad ansträngning för att nå en uppgörelse innan anslutningsförhandlingarna slutförs. Med beaktande av uttalandena av FN:s säkerhetsråd uppmanar kommissionen särskilt Turkiet att ge sitt fulla stöd till strävandena att nå en övergripande uppgörelse under det innevarande året. Om en sådan uppgörelse nås kan villkoren för Cyperns anslutning anpassas så att de avspeglar den övergripande uppgörelsen och dess konsekvenser för tillämpningen av gemenskapens regelverk på hela ön. Kommissionen fortsätter att hålla aktiv kontakt med alla berörda parter för att underbygga ansträngningarna att nå en uppgörelse. Den har föreslagit att unionen skall ställa betydande medel till förfogande för att hjälpa öns norra del att komma ifatt och för att understödja en uppgörelse. Kommissionen noterar att om någon uppgörelse inte träffas, kommer de beslut som fattas i december av Europeiska rådet vid dess möte i Köpenhamn att grundas på slutsatserna från dess möte i Helsingfors. Vid flera möten i rad, i Göteborg, Laeken och Sevilla, har Europeiska rådet på nytt bekräftat att den, om den nuvarande takten i förhandlingarna och reformerna bibehålls, är besluten att slutföra förhandlingarna med Cypern, Malta, Ungern, Polen, Slovakien, Litauen, Lettland, Estland, Tjeckien och Slovenien före utgången av 2002 om dessa länder är redo. Målet är fortfarande att dessa länder skall delta i valen till Europaparlamentet år 2004 som fullvärdiga medlemmar. Europeiska rådet tillade vid sitt möte i Sevilla att kommissionen, för att rådet skall vara i stånd att besluta med vilka kandidatländer förhandlingarna kommer att kunna avslutas i slutet av 2002, bör utforma relevanta rekommendationer mot bakgrund av de återkommande rapporterna. Europeiska rådet i Sevilla uppmuntrade också Bulgarien och Rumänien att fortsätta sina ansträngningar och bekräftade Europeiska unionens åtagande att till fullo stödja dem i deras förberedelser inför anslutningen. Det tillade att en uppdaterad färdplan och en reviderad och förstärkt strategi inför anslutningen borde antas i Köpenhamn för de kandidatländer som fortfarande är inbegripna i förhandlingar. En ökning av det finansiella stödet inför anslutningen skulle också kunna komma i fråga. Vidare skulle, om den nuvarande takten bibehålls, en mer exakt tidsplan kunna fastställas för anslutningsprocessen för dessa länder senast i slutet av året. I detta meddelande behandlas Europeiska rådets ovannämnda önskemål. 1.2. Den allmänna opinionen och utvidgningsprocessen Det bör i första hand ankomma på de nationella regeringarna att informera medborgarna i kandidatländerna och i medlemsstaterna om utvidgningen. Kommissionen understödjer dessa ansträngningar och har utarbetat en särskild kommunikationsstrategi för ändamålet. Det tydliga budskap som bör framföras av alla som har ett ansvar för att processen blir framgångsrik är att utvidgningen är något som alla inblandade kommer att vinna på och något som innebär att området med fred, välstånd och säkerhet genom Europas återförening kommer att omfatta hela kontinenten. Stödet för utvidgningen är i allmänhet starkt i kandidatländerna. I medlemsstaterna är det viktigt att öka kännedomen och kunskaperna om de länder som snart kommer att ansluta sig till unionen och att förklara vilka följder utvidgningen kommer att få. Det behöver göras mer för att förklara vilka fördelar en utvidgad union kommer att medföra både när det gäller ökad politisk stabilitet och med avseende på möjligheterna till hållbar ekonomisk tillväxt. Det behöver också göras mer för att informera om de enorma framsteg som gjorts i regionen sedan 1989 i fråga om ekonomiska och politiska reformer. Detta kommer att medverka till att skingra farhågorna om huruvida kandidatländerna verkligen är redo att ansluta sig till unionen. 1.3. Administrativa förberedelser för utvidgningen För att övergången till ett utvidgat EU skall bli framgångsrik och förlöpa smidigt krävs det också förberedelser på administrativ nivå i de nuvarande EU-institutionerna. Dessa förberedelser pågår sedan en tid tillbaka och syftar till att alla de nödvändiga åtgärderna skall ha vidtagits när anslutningen sker. Det pågående arbetet omfattar bland annat uppskattningar av personalbehov med tillhörande rekryteringsförberedelser, tillhandahållande av översättning och tolkning till och från de nya språken, iordningställande av byggnader och skolor, m.m. Institutionerna har samarbetat för att se till att dessa förberedelser gjorts hos var och en av dem. Kommissionen har i dokumentet Road Map for Administrative Preparations for Enlargement (Färdplan för de administrativa förberedelserna inför utvidgningen) [1] redovisat framstegen i förberedelserna för de arbetsuppgifter som väntar. Dokumentet bygger på arbetshypotesen att tio nya länder med nio nya språk kommer att ansluta sig den 1 januari 2004. Färdplanen kommer att uppdateras när det har beslutats vilka länder som får tillträda och när. [1] SEK(2002) 1015 av den 25 september 2002. I meddelandet Kommissionens verksamhet och personal i en utvidgad union [2] har kommissionen bland annat redovisat sitt behov av ytterligare personal, uttryckt i antal heltidsanställda, och framhållit att infasningen av de nya tjänsterna bör inledas 2004 och fullbordas cirka 2008. Beträffande några verksamhetsområden, exempelvis jordbruk, strukturpolitik och språktjänsterna, står det dessutom klart att utvidgningen kommer att föranleda ett stort behov av personal inte bara efter utan också omedelbart före anslutningen. Kommissionen har därför gjort en mycket noggrann bedömning av sitt behov av ytterligare personal, som resulterat i att den begärt 500 icke fasta tjänster redan 2003 för att tillgodose prioriterade behov, som till största del skall fyllas av medborgare från kandidatländerna. [2] KOM(2002) 311 av den 5 juni 2002. 1.4. Köpenhamnskriterierna Europeiska rådet lade vid sitt möte i Köpenhamn i juni 1993 grunden till den nuvarande utvidgningsprocessen genom att uttala att de associerade länder i Central- och Östeuropa som så önskar skall bli medlemmar av Europeiska unionen och genom att fastställa villkoren för medlemskap, de så kallade Köpenhamnskriterierna. Enligt Köpenhamnskriterierna krävs för medlemskap följande av kandidatlandet: * Att landet har stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter (de politiska kriterierna). Alltsedan Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj 1999 har dessa krav utgjort grundläggande principer i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen, och de understryks i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken proklamerades av Europeiska rådet vid dess möte i Nice i december 2000. * Att landet har en fungerande marknadsekonomi och förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen (de ekonomiska kriterierna). Dessa kriterier är förenliga med de principer för den ekonomiska politiken som infördes i EG-fördraget genom Maastrichtfördraget, vilket trädde i kraft den 1 november 1993. * Att kandidatlandet har förmåga att påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap och framför allt att ansluta sig till de mål som sammanhänger med den politiska, ekonomiska och monetära unionen. Detta kriterium avser genomförandet av unionens lagstiftning, dvs. det som brukar kallas gemenskapens regelverk, och kallas nedan "det kriterium som avser gemenskapens regelverk". Efterföljande Europeiska råd, särskilt Europeiska rådet i Madrid 1995, har uppmärksammat vikten inte bara av att gemenskapens regelverk införlivas med den nationella lagstiftningen, utan också av att man genom lämpliga administrativa och rättsliga strukturer ser till att det faktiskt tillämpas. Alltsedan kommissionen 1997 avgav sina yttranden över medlemskapsansökningarna från länderna i Central- och Östeuropa har den varje år i de s.k. återkommande rapporterna, som numera också omfattar Cypern, Malta och Turkiet, bedömt kandidatländernas framsteg när det gäller att uppfylla Köpenhamnskriterierna. I samband med Agenda 2000 [3] utarbetade kommissionen en särskild metod för det ändamålet. [3] Agenda 2000 - En förstärkt och utvidgad union, KOM (97) 2000 slutlig. Se särskilt del 2 - Utvidgningen - En utmaning för unionen: 1. Bedömning på grundval av anslutningskriterierna. Enligt denna metod bedöms i de återkommande rapporterna framstegen på grundval av den lagstiftning och de åtgärder som faktiskt antagits respektive genomförts. Detta tillvägagångssätt innebär att alla kandidatländer behandlas lika och att situationen i vart och ett av länderna kan bedömas objektivt. Vid bedömningen av ländernas framsteg när det gäller att uppfylla de enskilda kriterierna används en detaljerad standardchecklista, vilket medger att samma aspekter kan beaktas för varje land och att processen blir öppen. Rapporterna stöder sig på ett stort antal informationskällor, vilka också används för att dubbelkontrollera uppgifter. Utgångspunkten är naturligtvis kandidatländernas egna uppgifter, men många andra informationskällor har också använts, t.ex. Europaparlamentets betänkanden, utvärderingar från medlemsstaterna och arbetet i internationella organisationer och i icke-statliga organisationer. Årets återkommande rapporter rymmer också vissa framåtblickande inslag. För bedömningen av i vad mån kandidatländerna uppfyller de politiska kriterierna beskriver kommissionen inte bara deras olika institutioner (lagstiftande, verkställande och dömande instanser), utan granskar också hur de olika rättigheterna och friheterna utövas i praktiken. När det gäller mänskliga rättigheter undersöks hur kandidatländerna efterlever och genomför bestämmelserna i de viktigaste människorättskonventionerna, däribland i synnerhet Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Beträffande respekten för minoritetsrättigheter och skydd av minoriteter uppmärksammar kommissionen särskilt genomförandet av de principer som fastställs i Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter. Likaså granskas ländernas åtgärder för att bekämpa korruption. De ekonomiska kriterierna har två delmoment: en fungerande marknadsekonomi och förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter i unionen. De två delmomenten bedöms på grundval av en rad underkriterier som fastställdes i Agenda 2000. För att en fungerande marknadsekonomi skall anses föreligga krävs att priser och handel är liberaliserade och att det finns ett tillämpbart rättsligt system som inbegriper äganderätt. En marknadsekonomi fungerar bättre om det råder makroekonomisk stabilitet och det finns ett samförstånd när det gäller den ekonomiska politiken. En väl utvecklad finanssektor och frånvaron av betydande hinder för inträde på eller utträde från marknaden förbättrar ekonomins effektivitet. Förmågan att hantera konkurrens och marknadskrafter i unionen förutsätter att det finns en fungerande marknadsekonomi och en stabil makroekonomisk ram. Det krävs också en tillräcklig mängd mänskligt och fysiskt kapital, inbegripet infrastruktur. Denna förmåga är vidare beroende av i vilken utsträckning den statliga politiken och lagstiftningen påverkar konkurrenskraften, i hur hög grad ett land uppnår handelsintegration med unionen samt andelen små företag. Förmågan att påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap förutsätter att gemenskapens regelverk antas och genomförs och att det kontrolleras att regelverket efterlevs. För vart och ett av de tjugonio kapitlen i gemenskapens regelverk undersöker kommissionen i rapporterna i vilken utsträckning länderna har vidtagit de nödvändiga lagstiftningsåtgärderna för att genomföra regelverket i kapitlet i fråga och vad som återstår att göra. Vidare bedöms i vilken utsträckning kandidatländerna har infört de administrativa strukturer som krävs för att genomföra regelverket. I årets återkommande rapporter anläggs ett bredare perspektiv än i de föregående årens. Som vanligt bedöms varje kandidatlands framsteg, men rapporterna innehåller också en bedömning av i vilken utsträckning kandidatländerna kommer att uppfylla Köpenhamnskriterierna när de ansluter sig. Kommissionen har härvid beaktat den av Europeiska rådet förutsedda tidsramen för utvidgningen. Detta ställer krav på en noggrann granskning av varje lands framsteg under de gångna åren [4], av deras resultat när det gäller att genomföra de åtaganden som gjorts i samband med förhandlingarna och av om de i tillräcklig utsträckning uppfyller Köpenhamnskriterierna. De sistnämnda aspekterna är särskilt viktiga vid bedömningen av deras förmåga att påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför. För att det skall vara möjligt att dra slutsatsen att ett land kommer att vara redo att tillämpa gemenskapens regelverk vid anslutningen måste landet redan nu ha genomfört en kritisk massa av de olika kapitlens regelverk och kunna uppvisa goda resultat under de gångna åren. Vidare beaktas uppgifter som kommissionen, särskilt i samband med sitt uppföljningsarbete, fått tillgång till om pågående förberedelser av betydelse i detta sammanhang. [4] Efter yttrandena från 1997 för de centraleuropeiska ländernas del, efter de återkommande rapporterna 1998 för Cyperns och Turkiets del och efter uppdateringen 1999 av yttrandet för Maltas del. I de återkommande rapporterna anges vilka kandidatländer som kommer att uppfylla Köpenhamnskriterierna inom den för anslutningen förutsedda tidsramen. På grundval av dessa rapporter rekommenderar kommissionen att förhandlingarna med de berörda länderna slutförs i slutet av 2002. I rapporterna anges för samtliga länder inom vilka områden ytterligare ansträngningar är nödvändiga. 1.5. Stärkande av den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga Kommissionen fäster den största vikt vid att kandidatländerna fortsätter att stärka den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga. Detta är en avgörande förutsättning för det ömsesidiga förtroende bland medlemsstaterna som är nödvändigt för att medlemskap skall bli möjligt. I sina yttranden från 1997 och i de efterföljande återkommande rapporterna har kommissionen noggrant följt upp kandidatländernas framsteg på detta område. Stora delar av gemenskapens stöd inför anslutningen har sedan början av 1990-talet inriktats på att bistå kandidatländerna i deras bemödanden att bygga upp och stärka sina administrativa och rättsliga strukturer. I enlighet med vad som tillkännagavs i strategidokumentet För en framgångsrik utvidgning från 2001 har kommissionen under det första kvartalet 2002 tillsammans med vart och ett av de förhandlande länderna utarbetat en handlingsplan för att stärka den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga. I dessa handlingsplaner, som grundar sig på prioriteringarna i partnerskapen för anslutning för 2002, anges konkret vilka åtgärder som återstår att vidta för de enskilda kandidatländerna för att de senast vid anslutningen skall ha uppnått en tillfredsställande nivå när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga. I handlingsplanerna anges vilket målinriktat stöd som är nödvändigt för att understödja ländernas ansträngningar. Kommissionen har för det ändamålet uppbådat ytterligare ekonomiskt stöd på upp till 250 miljoner euro 2002 som får användas för att underlätta dessa ansträngningar. Gemenskapens totala stöd i syfte att stärka den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga i de förhandlande länderna uppgår därmed till ca 1 miljard euro 2002. I handlingsplanerna redovisas dessutom dels vilka relevanta åtaganden som gjorts i samband med förhandlingarna, dels vilken kompletterande uppföljningsverksamhet, särskilt i form av externa expertgranskningar ("peer reviews"), som kan behöva göras på vissa områden för att varje lands förberedelser skall kunna bedömas. Samtliga tolv förhandlande länder har i varierande utsträckning omfattats av sådana expertgranskningar. Sammanlagt 205 expertgranskningar har genomförts via Byrån för tekniskt stöd och informationsutbyte (TAIEX). De har berört sjutton sektorer och inneburit att mer än 800 experter engagerats i arbetet (en närmare redovisning finns i bilaga 5). Några expertgranskningar, inom området finansiell kontroll, har organiserats via SIGMA. På andra områden har kommissionens avdelningar själva genomfört flera uppföljningsåtgärder. Under det första halvåret 2002 genomfördes på rådets initiativ en expertgranskning beträffande kärnsäkerheten, vilken utmynnade i en lägesrapport i juni 2002. Informationsutbyte mellan experter från sådana organ i kandidatländerna och medlemsstaterna som är varandras motsvarighet är ett viktigt inslag i expertgranskningarna. Rapporterna från dessa granskningar, som ställts till kandidatländernas och medlemsstaternas förfogande, har bidragit till de analyser som kommissionen redovisar i de återkommande rapporterna. Kandidatländerna kommer att utnyttja resultatet av expertgranskningarna för att fastställa vilka ytterligare åtgärder som krävs. Granskningsresultaten bör också utnyttjas för att genom utbyte av bra arbetsmetoder utveckla experternas stödverksamhet till förmån för kandidatländerna under tiden fram till anslutningen och därefter. Genom handlingsplanerna har kandidatländernas bemödanden att stärka den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga fått nya impulser. Handlingsplanerna genomförs i stort sett planenligt. Det är viktigt att kandidatländerna fortsätter att konsekvent genomföra dessa handlingsplaner. 1.6. Anslutningsförhandlingarna 1.6.1. Nuläget Anslutningsförhandlingarna är långt framskridna. Sex länder har förhandlat sedan 1998 (Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern), och ytterligare sex inledde förhandlingar i början av 2000 (Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien). Vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 antogs en färdplan för anslutningsförhandlingarna, i vilken det bland annat fastställs en tidsram inom vilken unionen skall fastställa sina ståndpunkter beträffande de ännu inte avslutade kapitlen. Färdplanen har varit till mycket god nytta när det gäller att föra förhandlingarna framåt, eftersom den har hjälpt alla parter att följa en realistisk plan. Unionen har fastställt gemensamma ståndpunkter i enlighet med färdplanen, vilket lett till att ett betydande antal kapitel preliminärt har avslutats. Det aktuella förhandlingsläget redovisas i bilaga 6. 1.6.2. Åtaganden Det preliminära avslutandet av ett kapitel är bland annat beroende av huruvida unionen anser att kandidatlandets åtaganden är trovärdiga. I allmänhet baseras detta på att centrala delar av gemenskapens regelverk redan har införlivats i den nationella lagstiftning. Kandidatländerna måste se till att de fullgör alla sina åtaganden som planerat. Kommissionen följer noga upp genomförandet, särskilt genom uppföljningsrapporter och genom handlingsplanerna beträffande den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga. Hittills har genomförandet av de åtaganden som gjorts i samband med förhandlingarna till övervägande del gått som planerat. I det fåtal fall där problem eller förseningarna förekommit har det gått att finna lösningar, och kommissionen har inte behövt rekommendera att något kapitel öppnas på nytt. Bedömningarna i årets återkommande rapporter bekräftar i flertalet fall att kandidatländerna i regel fullgör sina åtaganden från förhandlingarna. I de fall åtagandena avser åtgärder som skall vara genomförda senast vid anslutningen grundar sig kommissionens bedömning på förberedelserna på området. I rapporterna anges några fall där kandidatländerna har problem med att fullgöra sina åtaganden. Framför allt gäller detta på jordbruks-, miljö- och fiskeområdena. Kandidatländerna bör i dessa fall vidta de åtgärder som krävs för att komma till rätta med situationen och se till att åtagandena fullgörs i sin helhet. 1.6.3. Övergångsordningar Även om anslutningsförhandlingarna grundar sig på principen att kandidatländerna faktiskt skall tillämpa gemenskapens regelverk när de ansluter sig, har man vid förhandlingarna kommit överens om en rad välmotiverade övergångsbestämmelser, i överensstämmelse med de principer som fastställts för sådana bestämmelser. Enligt dessa principer skall övergångsbestämmelserna vara begränsade i tid och omfattning och åtföljas av en plan med klart angivna etapper för regelverkets genomförande. Övergångsbestämmelserna får inte medföra ändringar av unionens regler och riktlinjer, störa en korrekt tillämpning av dessa eller medföra betydande snedvridning av konkurrensen. Övergångsbestämmelser har överenskommits både på kandidatländernas begäran (ca 190 önskemål har hittills godtagits) och på unionens begäran (ca 28 önskemål har hittills godtagits). Bestämmelsernas räckvidd varierar mellan olika sektorer och länder. På kandidatländernas begäran har man bland annat kommit överens om övergångsbestämmelser på områden där en faktisk tillämpning av gemenskapens regelverk förutsätter stora investeringar. Som exempel kan nämnas uppförandet av kommunala reningsverk och uppbyggnaden av beredskapslager av olja. I dessa fall har investeringsplaner och detaljerade strategier för en stegvis anpassning till regelverket överenskommits. Den fria rörligheten för kapital från de nuvarande medlemsstaterna till de nya för köp av mark och fritidshus har likaså tillfälligt begränsats. På EU:s begäran har ett fåtal, väl definierade och begränsade övergångsordningar överenskommits för att komma till rätta med regionala eller sektoriella svårigheter som man tror kan komma att uppstå som ett resultat av att regelverket till fullo tillämpas i den utvidgade unionen. Den fria rörligheten för arbetstagare från de nya medlemsstaterna till de nuvarande har tillfälligt begränsats, det industriella rättsskyddet för farmaceutiska produkterfrån EU och gemenskapsvarumärke har ökat och tillträdet till de nationella vägtransportmarknaderna (cabotage) mellan de nuvarande medlemsstaterna och vissa nya medlemsstater har tillfälligt begränsats. 2. KANDIDATLÄNDERNAS FRAMSTEG NÄR DET GÄLLER ATT UPPFYLLA KRITERIERNA FÖR MEDLEMSKAP 2.1. Politiska kriterier 2.1.1. Generell utveckling I sina yttranden från 1997 och i de efterföljande återkommande rapporterna har kommissionen bedömt kandidatländernas framsteg när det gäller att uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Kommissionen har sedan 1999 bedömt att alla de förhandlande kandidatländerna uppfyller dessa kriterier. Under de gångna fem åren har de gjort stora framsteg i arbetet med att befästa och fördjupa demokratin och respekten för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Det bekräftades under det gångna året att det finns ett fungerande demokratiskt styrelseskick i länderna. Nationella eller lokala val hölls i flera länder och var fria och rättvisa. Arbetet med att stärka och modernisera den offentliga förvaltningen fortsatte. En rättslig ram för den offentliga förvaltningen har nu införts i alla kandidatländerna, och utbildning av offentliganställda tjänstemän är nu det normala. Flera länder har gjort framsteg när det gäller att införa regler för god förvaltningssed, dra upp klara skiljelinjer mellan politiskt och administrativt ansvar och införa lagstiftning om tillgång till offentliga uppgifter. De flesta av länderna har gjort framsteg i bemödandena att reformera och stärka rättsväsendet, vilket är en avgörande faktor när det gäller att garantera rättssäkerheten och att kontrollera att gemenskapens regelverk efterlevs. I flertalet länder togs avgörande steg när det gäller att anta grundläggande lagstiftning, stärka de mänskliga resurserna och förbättra arbetsvillkoren. I flera länder gjordes framsteg i ansträngningarna med att utveckla och stärka de mekanismer genom vilka det säkras att domstolarnas beslut verkställs och i arbetet med att förbättra medborgarnas möjligheter att få rättslig prövning. I de flesta av länderna fortsatte man att angripa problemet med eftersläpning i behandlingen av rättsliga mål. Bemödandena att ytterligare befästa reformerna på detta område måste fortsätta. Det har gjorts framsteg i bekämpningen av korruption, bedrägeri och ekonomisk brottslighet, men detta är alltjämt ett problemområde. I flertalet länder har man nu infört strategier för att bekämpa korruptionen, och de korruptionsbekämpande organen har ytterligare stärkts. Fortsatta framsteg kan noteras på lagstiftningssidan, bland annat när det gäller regler om offentlig upphandling och finansiering av politiska partier, och man har gjort stora ansträngningar för att höja medvetenheten om dessa frågor. I flera länder finns tecken som tyder på att allmänhetens medvetenhet om de faror som korruptionen innebär för ekonomin och för samhället i dess helhet håller på att öka. Den uppmuntrande utvecklingen när det gäller öppenhet, ansvarighet och effektivitet inom den offentlig förvaltning är av betydelse också på detta område. Ansträngningarna måste fortsätta. I flera länder har man vidtagit ytterligare åtgärder i syfte att stärka den rättsliga och institutionella ramen för att säkra jämställdhet mellan könen. I några länder har man också tagit viktiga steg för att bistå offer för våld i hemmet. Fortsatta bemödanden för att främja ekonomisk och social jämställdhet mellan kvinnor och män är nödvändiga. I samtliga länder med stora romska befolkningsgrupper har det gjorts framsteg i arbetet med att genomföra nationella handlingsplaner med syfte att förbättra den svåra situation som medlemmarna av dessa befolkningsgrupper befinner sig i. Det krävs oavbrutna insatser för att säkra ett konsekvent genomförande av de olika programmen, i nära samarbete med företrädare för romerna. Antagande och ett korrekt genomförande av en heltäckande lagstiftning mot diskriminering i överensstämmelse med gemenskapens regelverk på detta område skulle, där sådan lagstiftning fortfarande saknas, vara ett viktigt framsteg. När det gäller skydd av minoriteter kan en fortsatt positiv utveckling konstateras. I Estland och Lettland har man fortsatt att göra framsteg när det gäller att integrera icke-medborgare. I flera länder har den rättsliga och institutionella ramen för skydd av minoriteter ytterligare stärkts. I Bulgarien, Slovakien och Rumänien har medlemmar av minoritetsgrupper fortsatt att spela en viktig roll i den inhemska politiken. Kommissionen har i de föregående årens rapporter understrukit problemet med barnhemmen i Rumänien. De lagstiftningsåtgärder och administrativa och finansiella åtgärder som de rumänska myndigheterna vidtagit börjar nu bära frukt. Antalet barn i institutionell vård har minskat och deras levnadsförhållanden har förbättrats. Ansträngningarna måste fortsätta. 2.1.2. Slutsatser Alla de för närvarande förhandlande länderna fortsätter att uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Detta har bekräftats under det gångna året. Turkiets framsteg och situation när det gäller de politiska kriterierna redovisas i avsnitt 5. Slutsatserna i var och en av de återkommande rapporterna återges i bilaga 1. I bilaga 3 förtecknas de människorättskonventioner som kandidatländerna ratificerat. 2.2. Ekonomiska kriterier 2.2.1. Generell utveckling Vid bedömningen av kandidatländernas framsteg när det gäller att uppfylla de ekonomiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn anläggs i årets återkommande rapporter ett bredare perspektiv än i de föregående årens. Dels kartläggs framstegen sedan de föregående återkommande rapporterna, dels beaktas vilka resultat när det gäller att uppfylla dessa kriterier som uppnåtts under hela perioden sedan 1997, när kommissionen utarbetade sina yttranden beträffande flertalet kandidatländer. De viktigaste dragen i utvecklingen sammanfattas nedan. Ett urval ekonomiska indikatorer redovisas land för land i bilaga 7. Flertalet kandidatländer noterade under perioden 1997-2001 en genomsnittlig tillväxt väsentligt över genomsnittet i EU på 2,6 %. Den internationella avmattning som inleddes i slutet av 2002 fick konsekvenser också för EU och därmed också för kandidatländerna. Resultatet blev minskande tillväxt i flera kandidatländer 2001. Under det första halvåret 2002 var den samlade ekonomiska utvecklingen dock ganska stabil. BNP per capita, uttryckt i köpkraftsstandard, uppgick för de tio övergångsländerna genomsnittligt till 39,3 % av EU-genomsnittet år 2001, vilket innebar en ökning i förhållande till talet för år 2000 på 38,5 %. De flesta av kandidatländerna har under femårsperioden noterat en viss upphämtning. Kandidatländerna har fortsatt att anpassa sin produktionsstruktur. Jordbrukssektorns andel av BNP har minskat under perioden medan tjänstesektorn har fortsatt att öka, även om den ännu inte nått nivåerna i EU. Inflationen har haft en nedåtgående tendens i flertalet kandidatländer under perioden. Utvecklingen i riktning mot sjunkande inflationstal fortsatte 2001, då inflationen i de flesta av länderna låg på ensiffrig nivå. De flesta av länderna har under de gångna fem åren upprättat en oberoende centralbank. Många av dessa banker har antagit inflationsbekämpningsstrategier som syftar till prisstabilitet. Genomsnittligt har perioden för samtliga kandidatländer utmärkts av sjunkande sysselsättning, framför allt på grund av den pågående omstruktureringen av inhemska industrier men delvis också till följd av vissa strukturella brister på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är fortfarande hög i många länder. Under 2002 förefaller några länder vara i färd med att lämna en period av sysselsättningsminskande förändringar bakom sig för att i stället notera ökad sysselsättning. Alla kandidatländerna hade underskott i den offentliga sektorns finanser under perioden. Det genomsnittliga underskottet för de tio central- och östeuropeiska länderna ökade från 3,2 % till 3,8 % till följd av ekonomisk avmattning, skattepolitiska lättnader, övergångsrelaterade utgifter av engångskaraktär och mer tillförlitliga beräkningar. Underskotten i handelsbalansen och bytesbalansen har under perioden fortsatt att vara relativt höga i de flesta av länderna, men ligger fortfarande på hållbara nivåer. Flertalet länder har kunnat dra till sig ett tillräckligt inflöde av utländska direktinvesteringar för att finansiera underskotten. Underskotten i handelsbalansen och bytesbalansen förbättrades i allmänhet något 2001. Länderna har gjort imponerande framsteg sedan 1997 när det gäller privatiseringen av ekonomin och har nu uppnått nivåer som är jämförbara med EU:s. De måste emellertid bemöda sig om att slutföra omstruktureringen av en rad sektorer. Den finansiella förmedlingen har förbättrats. Nästan alla länderna har nu ett effektivt och stabilt bankväsende. Den inhemska bankutlåningen i övergångsekonomierna till den privata sektorn är fortfarande låg och uppgick i genomsnitt till något under 27 % av BNP 2001. Villkoren för marknadsinträde och marknadsutträde präglas nu av tillfredsställande verkningsgrad och rättssäkerhet. Äganderätten är väl etablerad och viktiga framsteg har gjorts när det gäller konkurslagstiftning och konkursförfaranden. I de flesta av länderna behöver emellertid genomförandet av den rättsliga ramen förbättras ytterligare. För samtliga kandidatländer är Europeiska unionen den viktigaste handelspartnern och utländska investeraren. Kandidatländerna har uppnått en betydande ekonomisk integration med EU. 2.2.2. Slutsatser De enskilda ländernas framsteg har bedömts på grundval av de två delmoment som de ekonomiska kriterierna från Köpenhamn omfattar - en fungerande marknadsekonomi och förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. I en samlad bedömning av de två delmomenten konstateras på nytt att Cypern och Malta är fungerande marknadsekonomier och bör kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Likaså är, som tidigare konstaterats, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern fungerande marknadsekonomier. Enligt årets bedömningar har dessa länder gjort fortsatta och tillräckliga framsteg när det gäller makroekonomisk stabilisering och ekonomiska reformer och de bör, förutsatt att de fortsätter längs den inslagna reformvägen, kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Med hänsyn till de åtaganden som dessa tio länder skall ha fullgjort senast vid anslutningen anser kommissionen därför att de inom den för anslutningen förutsedda tidsramen kommer att ha uppfyllt de ekonomiska kriterierna som fastställdes i Köpenhamn. I slutsatserna i de återkommande rapporterna anges de viktigaste områden inom vilka länderna behöver förbättra marknadsekonomins sätt att fungera eller sin konkurrensförmåga i unionen. Det är inte fråga om en uttömmande uppräkning av sådana områden utan en redovisning över prioriterade områden inom vilka åtgärder behöver vidtas. Bulgarien, som tidigare ansetts nästan vara en fungerande marknadsekonomi, konstateras för första gången i årets återkommande rapport vara en fungerande marknadsekonomi. Förutsatt att landet fortsätter att genomföra sitt reformprogram för att åtgärda kvarstående problem, bör det på medellång sikt kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Rumänien har fortsatt att göra framsteg på vägen mot att bli en fungerande marknadsekonomi, och utsikterna att lyckas har förbättrats. Om landet konsekvent och helt och fullt genomför planerade åtgärder och fullföljer sitt reformprogram, bör det på medellång sikt kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Turkiet har gjort framsteg när det gäller marknadsekonomins sätt att fungera, vilket torde förbättra landets förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Landet lider dock fortfarande av sviterna efter två djupt destabiliserande ekonomiska kriser. Slutsatserna i var och en av de återkommande rapporterna återges i bilaga 1. 2.3. Övriga skyldigheter som följer av ett medlemskap (inbegripet den offentliga förvaltningens förmåga) 2.3.1. Generell utveckling Bedömningen i årets återkommande rapporter av utvecklingen när det gäller de kriterier avseende gemenskapens regelverk som fastställdes i Köpenhamn görs likaså utifrån ett bredare perspektiv än i de föregående årens rapporter. Dels bedöms de enskilda kandidatländernas framsteg sedan kommissionens yttranden 1997 (för Cyperns och Turkiets del dock sedan den återkommande rapporten 1998 och för Maltas del sedan uppdateringen 1999 av yttrandet beträffande detta land), dels redovisas deras resultat i arbetet med att genomföra de åtaganden som gjorts i samband med förhandlingarna och anges i vilken utsträckning de anpassat lagstiftningen till gemenskapens regelverk och genomfört detta. Eftersom regelverket förändrats väsentligt under de senaste 3-5 åren, har framstegen under den perioden också bedömts med hänsyn till det nya regelverk som unionen antagit. Dessutom har de uppgifter som kommissionen haft tillgång till när det gäller relevanta pågående förberedelser och närmare genomförandeplaner beaktats. Det framgår av rapporterna att kandidatländerna totalt sett uppnått en hög anpassningsnivå på många områden. Detta är ett resultat av de betydande framsteg som gjorts under de senaste åren i arbetet med att införliva regelverket. De har också gjort stadiga framsteg i arbetet med att upprätta de administrativa och rättsliga strukturer som är nödvändiga för att genomföra regelverket och kontrollera dess efterlevnad, och på ett stort antal områden ligger de flesta av länderna långt framme när det gäller att bygga upp en tillfredsställande förmåga inom den offentliga förvaltningen. Vidare fullgör kandidatländerna i allmänhet de åtaganden som de gjort i samband med förhandlingarna. Gemenskapens regelverk håller redan på att genomföras på flera områden. På andra måste anpassningen till regelverket och uppbyggnaden av den nödvändiga förmågan inom den offentliga förvaltningen slutföras inför anslutningen. Om länderna fortsätter sina ansträngningar i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts eller de krav som ställts i samband med förhandlingarna, bör de beträffande dessa sektorer inom den för utvidgningen förutsedda tidsramen kunna påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför. Beträffande exempelvis den inre marknaden kan betydande framsteg noteras, och flertalet länder har nu nått en skälig nivå när det gäller anpassning till och genomförande av gemenskapens regelverk. Goda framsteg har gjorts särskilt på standardiserings- och certifieringsområdena, där ramlagstiftning och grundläggande infrastruktur redan införts i de flesta av länderna. Införlivandet av regelverket om finansiella tjänster, särskilt banklagstiftningen, har i regel kommit långt. Liberaliseringen av kapitalrörelser i överensstämmelse med regelverket är nu så gott som slutförd i de flesta av länderna. Ytterligare ansträngningar krävs för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga, bland annat på områdena marknadsövervakning och livsmedelssäkerhet. När det gäller offentlig upphandling behöver införlivandet av lagstiftningen slutföras och genomförandestrukturerna stärkas. Ett område som behöver uppmärksammas är ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet, där anpassningen av lagstiftningen beträffande yrken inom hälso- och sjukvården måste slutföras, och i några fall behöver läroplaner och praktisk utbildning anpassas till gemenskapens krav. Vad som också behöver uppmärksammas är att direktiven om penningtvätt och lagstiftningen om finansiella tjänster, särskilt bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas oberoende, genomförs korrekt. Införlivandet av lagstiftningen om immateriella och industriella rättigheter fortsätter i tillfredsställande takt, men kontrollen av att lagstiftningen efterlevs skulle kunna bli bättre. På konkurrensområdet överensstämmer i flertalet kandidatländer lagstiftningen om konkurrensbegränsande samverkan redan med gemenskapens regelverk, men den faktiska tillämpningen av reglerna och kontrollen av efterlevnaden måste oavbrutet uppmärksammas. När det gäller statligt stöd finns det i flera länder stödordningar, ofta stöd i form av skattestimulanser, som är oförenliga med regelverket och som måste ändras så att de stämmer överens med regelverket, och dessa länder behöver också förbättra sina resultat när det gäller att kontrollera att bestämmelserna efterlevs. Några länder behöver också förbättra kontrollen av statligt stöd inom vissa känsliga sektorer såsom varvssektorn och stålsektorn, där särskilt omstruktureringsplanerna behöver genomföras. Inom området konsumentskydd, där kandidatländerna i regel kommit långt i anpassningen av lagstiftningen, behöver de fortsätta arbetet med att slutföra införlivandet och genomföra lagstiftningen. I och med det faktiska genomförandet av gemenskapens regelverk kommer det att garanteras att produkter på den utvidgade marknaden är säkra och att konsumenternas rättigheter skyddas. På miljöområdet måste kandidatländerna slutföra införlivandet av gemenskapens regelverk men också inrikta sina insatser på att överlag stärka den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa regelverket, särskilt det som gäller avfallshantering och industriföroreningar. På flera områden måste de se till att den nödvändiga finansieringen ställs till förfogande. På transportområdet har de flesta av länderna gjort framsteg när det gäller att anpassa lagstiftningen, men genomförandelagstiftning återstår att införa. Några kandidatländer behöver emellertid alltjämt slutföra anpassningen inom järnvägssektorn och genomföra reformer där. Andra måste göra rejäla framsteg på sjötransportområdet. Den offentliga förvaltningens förmåga behöver stärkas på alla områden så att en strikt kontroll av regelverkets efterlevnad blir möjlig. Särskilt gäller detta regelverket rörande vägtransport (inbegripet de sociala bestämmelserna på området). Flera länder behöver också öka sina bemödanden för att uppnå överensstämmelse med regelverket rörande sjösäkerhet. Det utvidgade transeuropeiska transportnätet kommer att kräva stora investeringar under den kommande tioårsperioden. På energiområdet behöver några länder komplettera sin lagstiftning med de ytterligare föreskrifter som den inre marknaden för energi aktualiserar. Detta är också viktigt med tanke på det kommande regelverket. De flesta av länderna behöver stärka den offentliga förvaltningens förmåga. Rekommendationerna i rådets rapport om kärnsäkerhet i samband med utvidgningen håller på att åtgärdas. Några länder behöver arbeta vidare på att stärka myndigheterna på kärnsäkerhetsområdet. Två kandidatländer har gjort ett bestämt åtagande att stänga vissa kärnkraftverk. Dessa åtaganden kommer att behöva nämnas i anslutningsfördraget. På telekommunikationsområdet behövs i flertalet länder fortsatta bemödanden så att regelverket på området till fullo genomförs, den offentliga förvaltningens förmåga stärks och regleringsmyndighetens oberoende garanteras. De ekonomiska konsekvenserna av ett fullständigt iakttagande av skyldigheterna beträffande samhällsomfattande tjänster måste bedömas. När det gäller socialpolitik och sysselsättning har kandidatländerna kommit långt med anpassningen till gemenskapens regelverk, men de flesta av dem behöver stärka den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt inom områdena folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet. Kandidatländerna bör också fortsätta att främja social integrering mot bakgrund av unionens gemensamma mål, och de måste fortsätta att omsätta unionens mål i sin egen sysselsättningspolitik. De bör öka sina insatser i fråga om social integrering och sysselsättning också för att förbereda sig för sitt kommande deltagande i det öppna samarbetet på EU-nivå och för det framtida stödet från Europeiska socialfonden. Betydelsen av investeringar i hållbara hälso- och sjukvårdssystem understryks. Den viktigaste prioriteringen på fiskeområdet är åtgärder för att stärka de berörda nationella myndigheternas förmåga att tillämpa gemenskapens lagstiftning, särskilt de bestämmelser som gäller marknadsregleringar och registerföringen avseende fiskefartyg. I några kandidatländer kommer det vidare att krävas kraftigt ökade resurser för att gemenskapens regler på fiskeområdet, t.ex. reglerna om fångstbegränsningar samt tekniska föreskrifter, skall kunna iakttas. Vad så gäller rättsliga och inrikes frågor har de flesta av länderna gjort goda framsteg på alla områden av regelverket. På grundval av sin Schengenhandlingsplan har varje kandidatland kunnat utforma de nödvändiga nyckelåtgärderna och göra framsteg i genomförandet av dem. Den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga behöver kraftigt stärkas, särskilt när det gäller gränsförvaltning och bekämpning av bedrägeri, korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet. På beskattningsområdet behöver den i regel framgångsrika anpassningen av lagstiftningen slutföras i flertalet länder. Särskilt gäller detta mervärdes- och punktskattelagstiftningen. Den offentliga förvaltningens förmåga behöver stärkas ytterligare, och det krävs insatser för att de datoriserade skatteinformationssystemen skall införas och kunna tas i bruk. På området yttre förbindelser har kandidatländerna uppnått en god anpassningsnivå. De måste emellertid snarast vidta beslutsamma åtgärder för att få de bilaterala investeringsavtalen förenliga med förpliktelserna enligt fördraget. Om så inte sker kommer konflikten mellan de bilaterala investeringsavtalen och de fördragsenliga förpliktelserna att behöva lösas genom anslutningsfördraget. I årets rapporter anges för enskilda kandidatländer ett begränsat antal områden av gemenskapens regelverk där särskilda ansträngningar är nödvändiga, och i några fall anges vilka åtgärder som snarast måste vidtas. Av flera kandidatländer krävs särskilda ansträngningar i synnerhet på de områden som beskrivs nedan. När det gäller tullunionen är anpassningen till regelverket långt framskriden men behöver i några länder slutföras. Ansträngningarna bör nu särskilt inriktas på en ytterligare förstärkning av den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk på detta område samt på informationsteknikutveckling. Särskilt måste förberedelserna för att garantera fullständig samtrafikförmåga mellan de nationella IT-systemen på tullområdet och gemenskapens motsvarande system fortsätta eller, beroende på vilket land det gäller, påskyndas. Tullens förmåga att bekämpa tullbedrägeri behöver också stärkas i flera länder. Alla länderna behöver vidare vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda sig inför tillämpningen av åtgärder och bestämmelser som kommer att införas först vid anslutningen, däribland i några fall sådana som rör frizoner. På jordbruksområdet behöver de flesta av länderna inrikta sina ansträngningar på att slutföra anpassningen av lagstiftningen till regelverket rörande den gemensamma jordbrukspolitiken och på att ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga att genomföra denna politik och kontrollera att den följs. Endast ett fåtal kandidatländer ligger långt framme när det gäller att inrätta det integrerade administrations- och kontrollsystemet, inbegripet det system för identifiering av jordlotter som måste finnas på plats för att direkta utbetalningar skall kunna administreras och övervakas. Många kandidatländer behöver intensifiera sina bemödanden att upprätta ett funktionsdugligt system för administration och kontroll fram till anslutningen, och några kandidatländer måste snarast göra stora ansträngningar när det gäller nyckelbesluten på området och därtill hörande finansiering, för att systemet skall kunna tas i bruk vid anslutningen. Om de nödvändiga administrativa strukturerna och kontrollstrukturerna inte är fullt funktionsdugliga eller inte fungerar korrekt vid anslutningen, kommer de berörda kandidatländerna inte att till fullo kunna omfattas av stödsystemen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller bli skyldiga att återbetala redan erhållna EG-medel. Några länder behöver slutföra sina förberedelser beträffande utbetalningsstället och andra måste fullfölja sin jordbruksmarkreform. Den offentliga förvaltningens förmåga behöver också stärkas på det veterinära området och på livsmedelssäkerhetsområdet, där länderna särskilt bör inrikta sig på att se till att deras anläggningar förbättras så att de uppfyller gemenskapens normer. Om så inte sker kan det innebära att kandidatländerna inte till fullo kommer i åtnjutande av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder på detta område. Den rättsliga ramen för genomförandet av gemenskapens regelverk på det regionalpolitiska området har i allmänhet införts, men kandidatländerna måste klart och tydligt fastställa sina slutliga genomförandestrukturer och stärka den administrativa förmågan. De behöver särskilt inrikta sina ansträngningar på att färdigställa programdokumenten. De måste förbättra samordningen och samarbetet mellan ministerierna och stärka sina system och förfaranden för effektiv övervakning, finansiell förvaltning och kontroll, på alla nivåer, av strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Kommissionen vill också rikta uppmärksamheten på att finansiering från gemenskapen inte kan godkännas förrän alla betingelserna för en sund medelsförvaltning föreligger. Beträffande finansiell kontroll har man i flertalet länder kommit långt i arbetet med att anpassa lagstiftningen. Kandidatländerna behöver nu inrikta sina ansträngningar på att genomföra lämpliga system för intern finansiell kontroll och extern revision inom den offentliga sektorn. För att finansiering från gemenskapen skall ställas till förfogande måste alla betingelserna för en sund förvaltning av gemenskapens medel föreligga. Länderna måste sörja för att stödmedlen inför anslutningen och de framtida stödmedlen från strukturfonderna förvaltas korrekt och före halvårsskiftet 2003 stärka den administrativa organisationen så att gemenskapens ekonomiska intressen kan skyddas. De gångna årens framsteg har lett till att de flesta av kandidatländerna redan tillämpar stora delar av gemenskapens regelverk. I de flesta av länderna har man i betydande utsträckning redan infört den rättsliga ram och de administrativa strukturer som krävs. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanerna, för att fylla de återstående luckorna. Dessa planer genomförs nu. 2.3.2. Slutsatser Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk och gjort betydande framsteg i arbetet med att se till att det finns tillräcklig förmåga inom offentlig förvaltning och rättsväsende. Med tanke på dessa länders framsteg och deras resultat när det gäller att genomföra sina åtaganden från förhandlingarna samt med beaktande av deras pågående förberedelser anser kommissionen att de inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför. Dessa länder bör fortsätta sina ansträngningar att anpassa lagstiftningen och att bygga upp den offentliga förvaltningens förmåga som planerat. Det framgår av de återkommande rapporterna att de snarast måste vidta åtgärder på ett begränsat antal specifika områden inom vissa kapitel. Kandidatländerna har underrättats om detta. Kommissionen förväntar sig att de vidtar de åtgärder som krävs för att de angivna problemen skall bli åtgärdade. Kommissionen kommer att noga följa upp att så sker. Bulgarien, Rumänien och Turkiet uppfyller inte till fullo de kriterier som avser gemenskapens regelverk. Dessa länder bör inrikta sina fortsatta ansträngningar på de områden som anges i de återkommande rapporterna. Slutsatserna i var och en av de återkommande rapporterna redovisas i bilaga 1. 2.4. Samlade slutsatser och rekommendationer Det framgår av årets återkommande rapporter att alla kandidatländerna har gjort stora fortsatta framsteg i arbetet med att genomföra de anslutningskriterier som fastställdes i Köpenhamn. Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern uppfyller de politiska kriterierna. Mot bakgrund av dessa länders framsteg och deras resultat när det gäller att fullgöra sina åtaganden samt med beaktande av deras pågående eller förutsedda förberedelsearbete anser kommissionen att de vid ingången av 2004 kommer att ha uppfyllt de ekonomiska kriterierna och de kriterier som avser gemenskapens regelverk och att de kommer att vara redo för medlemskap från den tidpunkten. Kommissionen rekommenderar därför att anslutningsförhandlingarna med dessa länder avslutas före utgången av innevarande år. Dessa länder kallas nedan de tio tillträdande länderna. I de återkommande rapporterna anges en rad områden där ytterligare förbättringar krävs med hänsyn till de politiska och ekonomiska kriterierna samt när det gäller antagandet och genomförandet av gemenskapens regelverk och kontrollen av att det efterlevs. De berörda länderna bör med kraft verka för att dessa förbättringar kommer till stånd. Bulgarien och Rumänien uppfyller de politiska kriterierna men, i olika utsträckning, inte till fullo de ekonomiska kriterierna och de kriterier som avser gemenskapen regelverk. Turkiet uppfyller inte till fullo de politiska och ekonomiska kriterierna och de kriterier som avser gemenskapens regelverk. De politiska kriterierna bedöms för Turkiets del nedan. 3. SLUTFÖRANDE AV PROCESSEN 3.1. Avslutande av förhandlingarna För alla tio tillträdande länder gäller att förhandlingarna om kapitlen "jordbruk" och "finans- och budgetfrågor" ännu inte är preliminärt avslutade, även om man har löst de flesta frågor under dessa kapitel som inte har anknytning till de ekonomiska ramar som unionen kommer att föreslå. Vidare har förhandlingarna om kapitlen "regionalpolitik" och "institutioner" visserligen avslutats preliminärt, men vissa frågor som rör budgetanslag och institutionella aspekter (övergångsbestämmelser för 2004, antal parlamentsledamöter, tröskeln för kvalificerad majoritet) har sparats till den sista förhandlingsomgången. Under kapitlet "övrigt" kvarstår ännu ett antal olösta frågor. Dessutom krävs ytterligare förhandlingar om åtta andra kapitel, nämligen kapitlet "konkurrenslagstiftning" för fem länder, "transportpolitik" för Tjeckien samt "beskattning" och "tullunionen" för Malta. Nedan beskriver kommissionen sin syn på hur vissa viktiga frågor kan åtgärdas på ett sådant sätt att förhandlingarna kan avslutas. 3.1.1. Ekonomiska ramar Kommissionen föreslog i sitt informationsmeddelande av den 30 januari 2002 gemensamma ekonomiska ramar för anslutningsförhandlingarna. Dessa byggde på de allmänna ekonomiska ramar som beslutades i Berlin och på antagandet att tio nya medlemsstater skulle komma att ansluta sig till Europeiska unionen. Kommissionens förslag gäller fortfarande och går bland annat ut på följande: * På jordbruksområdet bör målet att direkta utbetalningar till jordbrukare i de nya medlemsstaterna skall införas gradvis från och med 2004 bibehållas. * När det gäller strukturåtgärder bör principen vara att en tredjedel bekostas via Sammanhållningsfonden och att den totala volymen bör vara den som föreslogs i januari 2002. Så snart enighet nåtts om de samlade anslagen kommer anslagen per land och per politikområde att fastställas på grundval av de procentandelar av den totala tilldelningen som fastställts enligt den metod som tillämpas på de nuvarande medlemsstaterna för perioden 2000-2006. * På det inrikespolitiska området bör ytterligare medel anslås för en övergångsfacilitet för institutionell uppbyggnad och för det pågående arbetet med att avveckla kärnkraftverket Ignalina i Litauen och - i syfte att göra åtaganden för hela det belopp som tilldelats i form av stöd inför anslutningen - kärnkraftverket Bohunice i Slovakien. * En tidsbegränsad budgetkompensation bör förutses i form av ett engångsbelopp för varje ny medlemsstat som får ett budgetsaldo som är sämre än året före anslutningen, då landet tog emot stöd inför anslutningen. * Kommissionen tar åter upp behovet av att anslå ytterligare medel för norra delen av Cypern i syfte att understödja en politisk lösning. 3.1.2. Ny gemenskapslagstiftning och omförhandling av kapitel De tillträdande länderna är tvungna att från och med anslutningen till fullo tillämpa Europeiska unionens gällande regelverk, utom på de områden för vilka övergångsordningar har beviljats. Kommissionen har översänt all ny gemenskapslagstiftning som antagits och offentliggjorts fram till slutet av första hälften av 2002 till de förhandlande länderna. Dessa har uppmanats ta ställning till denna lagstiftning, även till huruvida övergångsordningar kan bli nödvändiga, och att meddela vilka tekniska anpassningar som eventuellt krävs. Kandidatländernas ståndpunkter rörande alla ny lagstiftning som översänts hittills har beaktats i förhandlingarna. I vissa fall, vilket nyligen skedde i fråga om kapitlet "miljö", kan kandidatländernas ståndpunkter rörande ny lagstiftning göra det nödvändigt att på nytt öppna ett kapitel. I enlighet med praxis vid tidigare utvidgningar kommer förhandlingarna endast att kunna omfatta ny gemenskapslagstiftning som antagits fram till en viss tidpunkt. Kommissionen har föreslagit att själva förhandlingarna skall begränsas till att omfatta all lagstiftning som antagits och offentliggjorts fram till den 1 november 2002. De förhandlande länderna skall senast i mitten av november meddela sin ståndpunkt beträffande all ny gemenskapslagstiftning som antagits mellan den 1 juli och den 1 november 2002 (exempelvis på telekommunikationsområdet) och även vilka tekniska anpassningar som eventuellt krävs. Detta gör det möjligt att i samband med förhandlingarna under senare hälften av november behandla de ytterligare övergångsordningar som eventuellt begärs och som kan komma att leda till att kapitel öppnas på nytt. Liksom vid tidigare anslutningar kommer anslutningsfördragen att innehålla bestämmelser enligt vilka beslut om nödvändiga anpassningar och tidsbegränsade ordningar beträffande den gemenskapslagstiftning som antagits under tiden mellan den 1 november 2002 och dagen för undertecknandet av anslutningsfördraget kan fattas senare, på väl underbyggd begäran av de blivande medlemsstaterna. [5] Sådana bestämmelser kan komma att behövas på områden där viktiga delar av gemenskapens regelverk just nu håller på att antas, såsom områdena transport, energi och rättsliga och inrikes frågor. [5] Se t.ex. artiklarna 30, 151 och 169 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige. 3.1.3. Kapitlet "övrigt" Kapitlet "övrigt" kommer inte att hanteras på samma sätt som de andra förhandlingskapitlen. Det utgör snarast ett samlingskapitel där man kan placera en rad olika frågor som till övervägande del är okontroversiella men som inte platsar i något annat förhandlingskapitel. Detta kapitel, som enligt planerna skall tas upp till behandling i början av november, kommer sannolikt att innefatta följande punkter: - Regler för förvaltning och utfasning av stödet inför anslutningen. - Närmare detaljer rörande den planerade övergångsfaciliteten för vissa åtgärder för institutionell uppbyggnad. - Den rättsliga grunden för förvaltning av medlen för avveckling av kärnkraftverken Ignalina i Litauen och Bohunice i Slovakien. - En rad förklaringar, protokoll och andra element som skall införas i anslutningsfördraget, exempelvis avvecklingsåtagandena för de nämnda kärnkraftverken. - En rättslig grund för den ovannämnda stödordningen för norra delen av Cypern. Dessa moment beskrivs mera ingående i bilaga 2. 3.2. Färdigställande av anslutningsfördraget Europeiska rådet fastslog i Sevilla följande: "Arbetet med att avfatta anslutningsfördraget bör fortsätta så att det kan avslutas så snart som möjligt efter anslutningsförhandlingarnas avslutande. Det förefaller rimligt att förvänta sig att anslutningsfördraget skall kunna undertecknas våren 2003." Resultaten av anslutningsförhandlingarna i form av överenskomna övergångsordningar och tekniska anpassningar av regelverket till följd av utvidgningen kommer att intas i ett och samma rättsliga instrument och därtill hörande akter, nämligen anslutningsfördraget. Arbetet med att avfatta detta fördrag inleddes formellt i mars 2002 och har redan kommit långt. De flesta av de framförhandlade bestämmelserna och nödvändiga anpassningarna har redan inarbetats i utkastet till fördrag. Med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Laeken som utgångspunkt avfattas fördraget utifrån antagandet att utvidgningen avser tio nya medlemsstater, och det följer i hög grad samma struktur som den som använts vid den senaste utvidgningen. Till följd av de nödvändiga tekniska anpassningarna kan fördraget komma att uppta ca 1 000 sidor i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Så snart förhandlingarna avslutats kommer arbetet med att avfatta fördraget att behöva slutföras så att slutresultaten av förhandlingarna kan inarbetas. Eftersom arbetet redan är långt framskridet förefaller det rimligt att anta att anslutningsfördraget kan bli klart senast sex veckor efter det att förhandlingarna avslutats. Så snart avtalstexten har godkänts av alla parter i förhandlingarna bör kommissionen anta sitt yttrande över de berörda ländernas ansökningar om medlemskap. Europaparlamentet bör därefter ombes att ge sitt samtycke i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget, varefter rådet bör fatta beslut om anslutning av nya medlemsstater. Förutsatt att kommissionen kan avge sitt yttrande i februari 2003 och med beaktande av den tid som krävs för beslutsprocessen i parlamentet och rådet, kan anslutningsfördraget förväntas undertecknas våren 2003, såsom Europeiska rådet förutsåg i Sevilla. Därefter bör fördraget, som skall ha upprättats på alla nuvarande och blivande gemenskapsspråk, undertecknas av parterna. Efter undertecknandet bör fördraget ratificeras av de nuvarande och blivande medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav. Liksom vid tidigare utvidgningar bör det i anslutningsfördraget anges ett datum för de nya medlemsstaternas anslutning, under förutsättning att de nödvändiga ratificeringsinstrumenten deponeras, och det bör också ges möjlighet att anpassa relevanta bestämmelser om något av de tillträdande länderna inte ratificerar fördraget. 3.3. Deltagande i unionens arbete före anslutningen Kandidatländerna deltar redan i arbetet inom vissa av gemenskapens kommittéer och organ [6]. Till stöd för de tillträdande staternas gradvisa integrering med gemenskapsstrukturerna bör dessa stater efter undertecknandet av anslutningsfördraget ges tillfälle till ett utvidgat deltagande, i den mån det är juridiskt möjligt, som observatörer i alla kommittéer som inrättats enligt kommittéförfarandet och i alla andra kommittéer. Kommissionen anser vidare att de tillträdande staterna bör kunna delta åtminstone med observatörsstatus i de relevanta strukturerna inom alla gemenskapsbyråer och organ. De allmänna principerna och närmare reglerna för detta deltagande kommer att fastställas senare. För att underlätta den finansiering som ett effektivt deltagande kräver skulle varje tillträdande stat som så önskar kunna reservera lämpliga belopp inom ramen för det totala anslaget i sitt nationella program inför anslutningen. [6] Se kommissionens meddelande av den 20 december 1999 "Kandidatländernas deltagande i gemenskapens program, organ och kommittéer", KOM (1999) 710 slutlig. Europaparlamentet planerar likaså att låta observatörer från kandidatländerna delta i sitt arbete. Det kommer också att bli nödvändigt att fastställa bestämmelser om hur de tillträdande länderna skall inbegripas i processen för antagande av ny gemenskapslagstiftning under tiden mellan undertecknandet av anslutningsfördraget och själva anslutningen. Detta har tidigare skett genom en skriftväxling rörande informations- och samrådsförfarandet för tillträdande länder innan beslut fattas av rådet. Rådet har för avsikt att, liksom vid tidigare utvidgningar, fatta de nödvändiga besluten för att göra det möjligt för de tillträdande länderna att delta i beslutsprocessen. 3.4. Uppföljning och skyddsbestämmelser Kommission har noga följt hur kandidatländerna genomför sina åtaganden från anslutningsförhandlingarna. Det är av största vikt att de åtaganden som de blivande medlemsstaterna gjort i samband med anslutningsförhandlingarna verkligen fullgörs som planerat. För att kunna göra en exakt bedömning av situationen kommer kommissionen att fortsätta denna uppföljning tills fördraget är undertecknat och att lämna rapporter till rådet enligt gällande förfaranden. I de återkommande rapporterna fastställs på vilka områden det krävs ytterligare insatser. Kommissionens uppföljning kommer att fortsätta även efter undertecknandet av fördraget och ända fram till anslutningen. Denna fortsatta uppföljning, som också kommer att omfatta genomförandet av handlingsplanerna, bör ske genom befintliga kanaler, såsom de strukturer som inrättats enligt associeringsavtalen. Kommissionen kommer, i linje med sin nuvarande praxis, att signalera eventuella förseningar eller problem när det gäller det ekonomiska reformarbetet eller fullgörandet av åtaganden, särskilt genom skriftliga förvarningar på politisk nivå. Riktade specialåtgärder, såsom högnivågrupper på livsmedelssäkerhetsområdet eller åtgärder för en utvidgad decentralisering, samt externa expertgranskningar (peer reviews), möten om tekniska frågor, workshops, seminarier och frågeformulär kommer fortsatt att användas på specifika områden under tiden fram till anslutningen. När det gäller ekonomiska frågor fortsätter kandidatländerna sina förberedelser för deltagandet i de multilaterala förfarandena för övervakning och samordning av den ekonomiska politiken inom ramen för EMU. De deltar i förfarandet för övervakning av de offentliga finanserna inför anslutningen (PFSP), som har tre inslag - rapporten om de offentliga finanserna, det ekonomiska programmet inför anslutningen och den multilaterala dialogen. PFSP inleddes våren 2001 och kommer att fortsätta ända fram till anslutningen. All relevant information som framkommer i samband med dessa åtgärder kommer att sammanställas i uppföljningsrapporter, som regelbundet kommer att läggas fram för rådet. Finally, threeSex månader före anslutningen kommer kommissionen att lägga fram en övergripande uppföljningsrapport om hur genomförandet av de nödvändiga reformerna och fullgörandet av samtliga åtaganden som rör gemenskapens regelverk framskrider i vart och ett av de tillträdande länderna. Denna övergripande uppföljningsrapport kommer för de tio tillträdande länderna att föregå den årsrapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning som kommissionen regelbundet lägger fram för alla medlemsstaterna [7]. Senast i juli 2003 kommer kommissionen att bedöma fullgörandet av de åtaganden som är nödvändiga för programplaneringen av strukturfonderna. [7] Se "Nittonde årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2001)" av den 28 juni 2002, KOM (2002) 324 slutlig. Efter anslutningen kommer kommissionen, i sin egenskap av fördragens väktare, att kontrollera hur gemenskapens regelverk genomförs av de nya medlemsstaterna. Den kommer därvid att använda sig av samma mekanismer som tillämpas för de nuvarande medlemsstaterna. Till dessa hör särskilt jämförelser med lyckade lösningar på annat håll ("benchmarking"), kollegial påverkan ("peer pressure"), årsrapporter om tillämpningen av gemenskapsrätten och vid behov överträdelseförfaranden inför EG-domstolen. När det gäller kärnsäkerhet betonade Europeiska rådet i Laeken nödvändigheten av att man övervakar säkerheten och skyddet i unionens kärnkraftverk. Liksom vid den senaste utvidgningen kommer anslutningsfördraget att innehålla en allmän ekonomisk skyddsklausul. Denna klausul diskuteras redan i den grupp inom rådet som håller på att avfatta fördraget, varvid artikel 152 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige tjänar som förebild. Eftersom de tillträdande länderna inte tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) anser kommissionen att skyddsklausulen bör gälla i två år i stället för ett, vilket var fallet vid den senaste utvidgningen. Denna allmänna ekonomiska skyddsklausul gäller situationer då det uppstår "svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som kan allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område". Skyddsklausulen skulle ge kommissionen möjlighet att fastställa nödvändiga skyddsåtgärder. Både de nya och de nuvarande medlemsstaterna skulle kunna åberopa skyddsklausulen. I utkastet preciseras, liksom vid den senaste utvidgningen, att skyddsåtgärderna "inte skall innefatta några gränskontroller". Skyddsklausulen gäller inte situationer som antingen beror på underlåtelse att fullgöra de skyldigheter som anslutningen medför eller som kan ha allvarliga icke-ekonomiska följder exempelvis med hänsyn till intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt eller med hänsyn till allmän ordning, så som anges i artikel 30 i EG-fördraget. För dessa fall gäller antingen artikel 30 i EG-fördraget eller särskilda skyddsklausuler som införts i specifik sektorslagstiftning i enlighet med artikel 95.10 i EG-fördraget. Det finns dock vissa fall då det antingen inte finns någon skyddsklausul i gemenskapslagstiftningen eller då skyddsklausulen inte omfattar de särskilda situationer som kan uppstå till följd av utvidgningen. Kommissionen anser därför att man, som en försiktighetsåtgärd, i anslutningsfördraget bör föreskriva en möjlighet att införa en särskild skyddsmekanism för den inre marknaden. En sådan mekanism skulle kunna ha följande inslag: * Mekanismen skulle tillämpas av kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens eget initiativ. * Kommissionen skulle ges bemyndigande att besluta om de nödvändiga åtgärderna. Dessa åtgärder bör vara proportionerliga och begränsade i tid. * Mekanismens räckvidd skulle begränsas till situationer som medför allvarliga störningar i den inre marknadens funktion eller en omedelbar risk för sådana störningar, och den skulle även omfatta särskilda situationer avseende livsmedelssäkerhet. * Mekanismen skulle utlösas i de fall då kommissionen konstaterar att nya medlemsstater underlåtit att fullgöra de åtaganden som de gjort i samband med anslutningsförhandlingarna. * Under den tid åtgärderna tillämpas skulle de nya medlemsstater som berörs regelbundet lämna uppgifter till kommissionen om åtgärder som vidtagits för att avhjälpa situationen. Åtgärderna skulle upphävas så snart kommissionen har fastställt att situationen har avhjälpts. * Skyddsklausulen skulle ha en begränsad giltighetstid. Möjligheten att åberopa skyddsmekanismen för den inre marknaden skulle endast gälla i två år. I den övergripande uppföljningsrapporten kommer de områden att identifieras där skyddsåtgärder kan komma att övervägas om problemen inte åtgärdas. Detta skulle också göra det möjligt att ge en varningssignal redan före medlemskapet. Dessutom kommer skyddsklausulerna i associeringsavtalen att fortsätta att gälla ända fram till anslutningen. I detta sammanhang bör situationen på området rättsliga och inrikes frågor särskilt nämnas. Gemenskapens regelverk på detta område är nu tämligen omfattande, vilket inte var fallet vid den senaste utvidgningen, och det håller fortfarande på att utvecklas i takt med att Amsterdamfördraget genomförs och slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors omsätts i praktiken. Detta regelverk täcker svåra och politiskt känsliga frågor, speciellt beträffande fri rörlighet för personer samt följderna av avskaffandet av de inre gränserna. Såsom beskrivs i avsnitt 3.5.3 sker genomförandet av dessa Schengenbaserade målsättningar i två etapper, vilket gör att det inte behövs någon separat skyddsmekanism. Det finns dock andra, icke-Schengenrelaterade inslag med avseende på fri rörlighet, säkerhet och rättsväsende (exempelvis i samband med genomförandet av samarbetet i rättsliga frågor, i synnerhet ömsesidigt erkännande) för vilka man under uppföljningsprocessen kan komma att identifiera ett behov av en särskild skyddsklausul för att åtgärda eventuella allvarliga störningar i detta områdes funktion eller en risk för sådana störningar, t.ex. genom att möjliggöra ett tillfälligt upphävande av bestämmelser om ömsesidigt erkännande. 3.5. Efter utvidgningen 3.5.1. Institutionell uppbyggnad Processen med att bygga upp den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga måste fortsätta även efter utvidgningen. De olika övergångsordningar som överenskommits under förhandlingarna är också ett tecken på att kandidatländerna behöver fortsätta sina ansträngningar på vissa områden tills de blir i stånd att till fullo tillämpa gemenskapens regelverk. Det är av denna anledning som kommissionen har förslagit att en särskild övergångsfacilitet för institutionell uppbyggnad skall göras tillgänglig under de första tre åren efter utvidgningen (se bilaga 2). Kommissionen föreslår att man inom vissa bestämda områden skall fortsätta att använda gemenskapsfinansierade instrument som har visat sig vara ändamålsenliga, såsom partnersamverkan på lång och medellång sikt. Beprövade mekanismer såsom TAIEX (Byrån för tekniskt stöd och informationsutbyte) kommer också att användas för att mobilisera experter från andra medlemsstater som kan bistå kolleger inom de nya medlemsstaternas förvaltningar. Dessutom föreslår kommissionen finansiering av utplacering under en kortare tid av tjänstemän från de nya medlemsstaterna i EU:s femton nuvarande medlemsstaters förvaltningar. Faciliteten för institutionell uppbyggnad skulle också kunna användas för samfinansiering av investeringar med anknytning till gemenskapens regelverk, särskilt på sådana områden som gränskontroll, tullförvaltning, statistik, livsmedelssäkerhet samt det integrerade systemet för administration och kontroll på jordbruksområdet. 3.5.2. EMU och euron Enligt EU-fördraget kan nya medlemsstater inte omedelbart anta euron när de ansluter sig. Den ekonomiska politiken är dock en gemensam angelägenhet för alla medlemsstater och omfattas därför av policysamordning och multilaterala övervakningsförfaranden. De viktigaste samordningsinstrumenten är de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, stabilitets- och tillväxtpakten samt ett antal olika processer för enskilda politikområden. Växelkurspolitiken är också av gemensamt intresse. De nya medlemsstaterna förväntas efter någon tid delta i växelkursmekanismen EMR II. Det yttersta målet för de nya medlemsstaterna är att delta i euroområdet. De kommer då, utöver en fullständig tillämpning av förfarandena för samordning och övervakning av den ekonomiska politiken, att integreras i den gemensamma, stabilitetsinriktade monetära politiken och den gemensamma växelkurspolitiken. Fram till dess är medlemsstaterna enligt fördraget skyldiga att sträva efter att uppnå den höga grad av varaktig konvergens som krävs för antagandet av euron, men någon exakt tidsplan för detta anges inte. Uppnåendet av detta mål kommer att bero på varje enskilt lands ekonomiska särdrag och dess framsteg när det gäller att tillämpa den politik som syftar till varaktig konvergens. 3.5.3. Schengen Unionen har klargjort att en fullständig tillämpning av Schengenregelverket kräver en process omfattande två etapper. Under den första etappen, som sträcker sig fram till anslutningsdagen, måste de tillträdande länderna ha uppnått en hög nivå när det gäller gränskontroll, även om vissa särskilda ordningar såsom delad infrastruktur och utrustning eller gemensamma patruller med andra medlemsstater kan förekomma. Hävandet av kontrollerna vid de inre gränserna kommer att ske först en tid efter anslutningen genom en separat beslutsprocess för varje ny medlemsstat och på grundval av en fullständig tillämpning av Schengenregelverket. 3.5.4. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet De tillträdande länderna måste ansöka om medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med artikel 128 i EES-avtalet. För att det utvidgade EES skall kunna fungera smidigt bör kandidatländernas anslutning till EES träda i kraft samtidigt som EU-anslutningen. EES-avtalet måste anpassas inför utvidgningen genom tillämpning av det förfarande som föreskrivs i artikel 128. Processen för fastställande av villkoren för medlemskap i EES bör inledas så snart förhandlingarna om EU-anslutning avslutats, med sikte på att EU- och EES-medlemskapen såvitt möjligt skall träda i kraft samtidigt. 4. EN REVIDERAD ANSLUTNINGSSTRATEGI FÖR BULGARIEN OCH RUMÄNIEN Europeiska rådet uppmuntrade i Sevilla Bulgarien och Rumänien att fortsätta sina ansträngningar och bekräftade "sitt åtagande att till fullo stödja dem i deras förberedelser inför anslutningen. En uppdaterad färdplan och en reviderad och förstärkt föranslutningsstrategi bör antas i Köpenhamn för de kandidatländer som fortfarande är inbegripna i förhandlingar. En ökning av det finansiella föranslutningsstödet kan också komma i fråga. Vidare skulle, om den nuvarande rytmen bibehålls, en mer exakt tidsplan kunna fastställas för anslutningsprocessen för dessa länder senast i slutet av året". De kriterier som Europeiska rådet angav vid mötena i Köpenhamn och Madrid och de principer som ända från början har styrt anslutningsprocessen gäller fortfarande. Alla kandidatländer deltar på samma villkor och förväntas ansluta sig till unionen på grundval av samma kriterier och med sina individuella framsteg som måttstock. Anslutningsprocessen är nu oåterkallelig, vilket bekräftades vid Europeiska rådets möte i Laeken 2001. Anslutningsförhandlingarna med samtliga tolv förhandlande kandidatländer är en allomfattande process, och därför bör det i anslutningsfördraget fastslås att resultaten av förhandlingarna med de kandidatländer som inte kommer att ansluta sig i den första utvidgningsomgången inte kommer att ifrågasättas. 4.1. Framstegen hittills De återkommande rapporterna för detta år visar att Bulgarien och Rumänien har gjort ytterligare framsteg när det gäller att uppfylla Köpenhamnskriterierna. För att kunna avsluta sina förberedelser på ett framgångsrikt sätt måste de utöka sina ansträngningar när det gäller att uppfylla de ekonomiska kriterierna samt att införliva och genomföra gemenskapens regelverk och kontrollera att det efterlevs. De måste fortsätta reformen av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet. Bulgarien och Rumänien har gjort avsevärda framsteg i förhandlingarna. Förhandlingar har inletts om alla förhandlingskapitel med Bulgarien och om nästan alla med Rumänien. Med Bulgarien öppnades de återstående kapitlen under första hälften av 2002 och med Rumänien borde det vara möjligt att öppna de sista fyra kapitlen före årets slut. Härigenom skulle målet från Europeiska rådets möte i Laeken uppfyllas, nämligen att under 2002 ha inlett förhandlingar med dessa länder om alla kapitel. 4.2. Vägledande datum Bulgarien och Rumänien har satt 2007 som måldatum för sin anslutning. Förhandlingskapitlen har avslutats preliminärt på grundval av detta vägledande datum för anslutningen. Förhandlingarna har avslutats preliminärt beträffande 22 kapitel med Bulgarien och 13 med Rumänien. Tidsplanerna för fullgörandet av åtagandena från förhandlingarna tar hänsyn till detta perspektiv. Liksom tidigare kommer, för vart och ett av länderna, framstegen när det gäller att slutföra anslutningsförhandlingarna att avspegla framstegen när det gäller att anta, genomföra och kontrollera efterlevnaden av de nödvändiga bestämmelserna. Kommissionen kommer att ge dessa två länder en kraftfull uppbackning i arbetet för att nå målen. Principerna om differentiering och egna meriter kommer fortsatt att vara vägledande. 4.3. Färdplaner för anslutningen Som kommissionen tillkännagav i sitt strategidokument från 2001 kommer den, på grundval av analysen i 2002 års återkommande rapporter, att inför Europeiska rådets möte i Köpenhamn lägga fram detaljerade färdplaner för Bulgarien och Rumänien. Dessa färdplaner kommer att täcka tiden ända fram till anslutningen och de kommer att utarbetas på grundval av en nära dialog med varje land. Färdplanerna kommer att grundas på de åtaganden som gjorts i förhandlingarna och på de åtgärder som måste vidtas för att Köpenhamnskriterierna skall kunna uppfyllas. Det kommer att anges vilka åtgärder varje land måste vidta för att bli redo för medlemskap, med särskild tonvikt vid den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga samt ekonomiska reformer. Färdplanerna kommer att innehålla klara riktmärken mot vars bakgrund uppfyllandet av de åtaganden som gjorts under förhandlingarna samt framstegen i det ekonomiska reformarbetet kan följas upp. Framstegen i genomförandet av färdplanerna kommer att följas upp i synnerhet genom Europaavtalens strukturer och de återkommande rapporterna. 4.4. Stödet inför anslutningen Kommissionen kommer att föreslå att partnerskapen inför anslutningen med Bulgarien och Rumänien ses över mot bakgrund av slutsatserna i de återkommande rapporterna och av färdplanerna. Anslutningspartnerskapen kommer fortsatt att vara grunden för programplaneringen av stödet inför anslutningen, men valet av prioriterade stödområden kommer också att grundas på färdplanerna, de återkommande rapporterna och de reviderade nationella utvecklingsplanerna. Stödet från Phare kommer även i fortsättningen att inriktas på stärkande av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, institutionell uppbyggnad, investeringar med anknytning till antagandet av gemenskapens regelverk samt ekonomisk och social sammanhållning och gränsöverskridande samarbete. Arbetet med att utvidga det decentraliserade genomförandesystemet bör påskyndas. Vad Sapard beträffar är detta instrument visserligen redan fullt decentraliserat, men arbetet med att förbereda kandidatländerna när det gäller strukturerna på jordbruksområdet och landsbygdsutveckling och med att stärka den relaterade institutionella förmågan kommer att fortsätta. Genom ISPA kommer ekonomiskt stöd fortsatt att lämnas för infrastrukturinvesteringar på miljö- och transportområdena. Kommissionen anser att det ekonomiska biståndet till Bulgarien och Rumänien bör utökas avsevärt från och med den första anslutningsomgången och att det bör knytas till framstegen när det gäller att genomföra färdplanerna samt till ländernas förmåga att tillgodogöra sig stödet. 5. NYA DRIVKRAFTER I UTVIDGNINGSPROCESSEN MED TURKIET Europeiska rådet fastslog i Sevilla i juni 2002 att "nya beslut skulle kunna fattas i Köpenhamn avseende nästa etapp i Turkiets ansökan" med beaktande av hur situationen utvecklas fram till Europeiska rådets möte i Köpenhamn, på grundval av kommissionens återkommande rapport och i överensstämmelse med slutsatserna från Helsingfors och Laeken. Den återkommande rapporten för 2002 innehåller en detaljerad analys av Turkiets framsteg under de gångna tolv månaderna inom ramen för strategin inför anslutningen. Turkiets framsteg bedöms enligt samma kriterier och metoder som tillämpas på alla andra kandidatländer. Som för alla andra kandidatländer beaktas i rapporten, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möten i Köpenhamn och Madrid, både lagstiftningsarbetet och den offentliga förvaltningens förmåga att korrekt genomföra gemenskapens regelverk och se till att det efterlevs. Av rapporten framgår det att Turkiet har gjort framsteg på anslutningspartnerskapets tre huvudområden: de politiska kriterier, de ekonomiska kriterier och de kriterier avseende regelverket som fastställdes av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993. Turkiet har gjort beaktansvärda framsteg i riktning mot att uppfylla de politiska kriterier som angavs i Köpenhamn. Genom en författningsreform och en rad lagstiftningspaket har Turkiet tagit itu med flera av de huvudprioriteringar som anges i anslutningspartnerskapet. De ändringar av lagstiftningen som antogs av parlamentet i augusti 2002 är särskilt positiva eftersom de visar på en vilja att införa långtgående reformer. Dödsstraffet har avskaffats utom i händelse av krig, och viktiga åtgärder har vidtagits för att tillåta radio- och TV-sändningar och utbildning på andra språk än turkiska. Hävandet av undantagstillståndet i två av de fyra provinser där det gällt och åtagandet att under innevarande år häva det i de återstående två provinserna borde bana väg för ett förbättrat skydd av de mänskliga rättigheterna. Kommissionen välkomnar denna utveckling och erkänner att den utgör ett genombrott vad gäller den politiska situationen i Turkiet. Dessutom antogs reformerna under särskilt svåra omständigheter. Dessa reformer lovar gott för framtiden eftersom de är ett tecken på det turkiska politiska systemets vilja och förmåga att göra framsteg även på områden som hittills betraktats som ytterst känsliga. Trots detta uppfyller Turkiet inte till fullo de politiska kriterierna. För det första innefattar reformerna, såsom anges i de återkommande rapporterna, betydande inskränkningar som gör att de grundläggande rättigheterna och friheterna inte kan åtnjutas fullständigt. För det andra förutsätter många av reformerna att förordningar och andra administrativa åtgärder antas, och dessutom måste de, för att vara effektiva, genomföras i praktiken av verkställande och dömande organ på olika nivåer i hela landet. För det tredje har en rad viktiga frågor som hör samman med de politiska kriterierna ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Hit hör kampen mot tortyr och misshandel, vissa frågor rörande civil kontroll över militären samt situationen för personer som fängslats efter att ha uttryckt sina åsikter på ett fredligt sätt och i överensstämmelse med det beslut som fattats av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Mot bakgrund av de avsevärda framsteg som gjorts de senaste åren och med hänsyn till de områden som måste ägnas ytterligare uppmärksamhet uppmanas Turkiet att fortsätta reformprocessen för att stärka demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna, både i lagen och i praktiken. Detta borde göra det möjligt för Turkiet att ta sig an de kvarstående hindren för ett fullständigt uppfyllande av de politiska kriterierna. Kommissionen erinrar om att ansträngningarna för att lösa Cypernfrågan utgör en del av den förstärkta politiska dialogen mellan Europeiska unionen och Turkiet. Kommissionen noterar FN:s säkerhetsråds uttalanden efter rapporterna från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för Cypern, Alvaro de Soto, och manar alla berörda parter, i detta sammanhang särskilt Turkiet, att ge sitt fulla stöd till FN i dess strävan att nå en övergripande lösning på Cypernfrågan under innevarande år. Beträffande de ekonomiska kriterierna har Turkiet gjort framsteg när det gäller att upprätta en fungerande marknadsekonomi vilket bör förbättra dess förmåga att hantera konkurrens, men landet lider fortfarande av sviterna efter lågkonjunkturen och finanskriserna. Vad beträffar de kriterier som avser gemenskapens regelverk har Turkiet gjort framsteg med anpassningen av lagstiftningen på de områden som omfattas av tullunionen och inom vissa andra sektorer, såsom bankväsendet och tele-, energi- och jordbruksområdena. Finanssektorn har omstrukturerats och förvaltningsorganisationen på området har effektiviserats. På de flesta andra områden återstår stora skillnader mellan regelverket och den turkiska lagstiftningen. De olösta frågorna rörande formerna för Turkiets deltagande i beslutsprocessen för EU-ledda operationer med utnyttjande av NATO-medel måste prioriteras. 5.1. Stärkande av strategin inför anslutningen Europeiska rådet antog vid sitt möte i Helsingfors 1999 strategin inför anslutningen för Turkiet. I Laeken i fjol rekommenderade Europeiska rådet en ny etapp i denna strategi. Sedan dess har avsevärda framsteg gjorts i genomförandet av strategin. Mot denna bakgrund rekommenderar kommissionen att Europeiska unionen, med tanke på nästa skede i Turkiets kandidatur, utökar sitt stöd till Turkiets förberedelser inför anslutningen. Nedan ges närmare rekommendationer för hur detta mål kan uppnås: § Anslutningspartnerskapet har visat sig vara ett värdefullt instrument inom ramen för strategin inför anslutningen. Det bör uppdateras och revideras så att det klart inriktas på de områden där prioriterade åtgärder fortfarande krävs. § Den förstärkta politiska dialogen mellan EU och Turkiet täcker politiska reformer, mänskliga rättigheter, Cypernfrågan och frågan om en fredlig lösning av gränstvister. Denna dialog kommer att energiskt föras vidare. Det finns ett behov av ingående diskussioner om de olika initiativ som Turkiet tar i syfte att uppfylla de politiska kriterier som angavs i Köpenhamn. Man kommer att söka nya sätt att öka förståelsen av reformerna och andra frågor som behöver uppmärksammas. § Den förstärkta ekonomiska dialogen mellan EU och Turkiet innefattar frågorna om makroekonomiskt utfall, makroekonomisk stabilitet och ekonomiska reformer och kommer även den att vara intensiv. De olika åtgärder som Turkiet vidtar i syfte att skapa ekonomisk stabilitet och uppfylla de ekonomiska kriterierna från Köpenhamnsmötet måste diskuteras i detalj. § Processen för genomgång av lagstiftningen, som är inriktad på vissa avgränsade sektorsfrågor och understöds genom bistånd från TAIEX, har framskridit väl och kommer att utvecklas ytterligare. Denna process vägleder Turkiet i fråga om vad som krävs för införlivandet av gemenskapens regelverk, även när det gäller administrativ förmåga och kontroll av efterlevnaden. § Ytterligare insatser pågår för att stärka och utvidga tullunionen så att den även omfattar tjänster och offentlig upphandling samt för att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor. Detta kommer att få följder för det mera övergripande arbete som Turkiet måste utföra såsom kandidatland. § Fördjupandet av handelsförbindelserna med Turkiet, både bilateralt och i förhållande till tredjeländer, bör fortsätta. Exempelvis skulle förmånstillträdet till marknaden i handeln med jordbruksprodukter mellan gemenskapen och Turkiet kunna utvidgas på ömsesidig grundval. Detta bör i så fall åtföljas av ett utökat samarbete i veterinära och fytosanitära frågor. Vid förhandlingar om handelsavtal med tredje land kommer EU att öka sina ansträngningar för att se till att länderna i fråga ingår en liknande ordning med Turkiet. Dialogen mellan EU och Turkiet om handelsfrågor bör förstärkas och tillämpningen av handelspolitiska skyddsåtgärder övervakas. § I syfte att stimulera investeringsflödena bör en ytterligare liberalisering av utländska direktinvesteringar mellan EU och Turkiet eftersträvas. § Samarbetet med Turkiet bör förstärkas på området rättsliga och inrikes frågor, även rörande olaglig invandring, antagande och genomförande av Schengenregelverket, fri rörlighet för personer samt sjösäkerhet. § Turkiet kommer att delta i flera gemenskapsprogram och gemenskapsorgan. § Det nya systemet för finansförvaltning har börjat bära frukt. Den betydande eftersläpningen när det gäller åtaganden inom ramen för EU:s stöd till Turkiet håller på att undanröjas. Den anslutningsorienterade strategin i programmen för ekonomiskt stöd genomförs till fullo. Från och med 2003 kommer de turkiska myndigheterna att få ett större ansvar för genomförandet av dessa program. Kommissionen kommer att ta de initiativ som behövs för att sätta denna förstärkta strategi inför anslutningen i verket. Kommissionen kommer att föreslå ett reviderat anslutningspartnerskap med beaktande av de framsteg som gjorts och de områden där ytterligare insatser krävs. Framstegen kommer att diskuteras i lämpliga forum, t.ex. associeringskommittén EG-Turkiet och Gemensamma kommittén för tullunionen. Det är därför nödvändigt att ställa ett ökat ekonomiskt stöd till Turkiets förfogande, med beaktande av landets särskilda behov och av dess förmåga att tillgodogöra sig dessa medel. 5.2. Ytterligare ekonomiskt stöd I syfte att påskynda genomförandet av Turkiets strategi inför anslutningen kommer ett utökat ekonomiskt stöd att lämnas från och med 2004. Genom denna ökning bör Turkiets offentliga förvaltning kunna stärkas, antagandet av gemenskapens regelverk stödjas och Turkiets integrering i den europeiska ekonomin underlättas. Stödet inför anslutningen kommer speciellt att inriktas på att hjälpa Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna, i synnerhet med avseende på stärkande av den offentliga förvaltningen på alla nivåer, institutionell uppbyggnad och investeringar med anknytning till antagandet av regelverket. Stödet kommer också att kunna användas till att förbättra den turkiska ekonomins sätt att fungera och förmågan att hantera konkurrensen på den inre marknaden. Gränsöverskridande samarbete med de nuvarande EU-medlemsstaterna och kandidatländerna kommer också att främjas. De prioriterade områdena för stödet kommer att väljas ut på grundval av anslutningspartnerskapen och de återkommande rapporterna. För att en fullständig decentralisering av genomförandet skall bli möjlig kommer Turkiet att behöva vidta ytterligare åtgärder för att få till stånd en fullgod finansiell kontroll. Insatserna för att understödja uppbyggnaden av kapaciteten inom Turkiets offentliga förvaltning kommer att kombineras med medel för investeringar i normgivnings- och tillsynsstrukturen, för investeringar med anknytning till införlivandet av gemenskapens regelverk samt för ekonomisk och social sammanhållning. Turkiet kommer att ombes att utarbeta en nationell utvecklingsplan som kan tjäna som vägledning när det skall göras medelsåtaganden i syfte att åtgärda frågor som gäller ekonomisk och social sammanhållning. Kommissionen kommer i början av nästa år att lägga fram en reviderad version av anslutningspartnerskapet med Turkiet, som kommer att grunda sig på de prioriteringar som framgår av årets återkommande rapport. I detta sammanhang kommer kommissionen att för budgetmyndigheten föreslå att gåvobiståndet till Turkiet anslås under rubrik 7 i budgetplanen för 2000-2006 och att det gradvis utökas under perioden 2004-2006. Storleken på de årliga anslagen kommer att knytas till framstegen när det gäller att uppfylla Köpenhamnskriterierna och att effektivt förvalta stödet inför anslutningen. Det kan förväntas att stödet totalt sett kan komma att åtminstone fördubblas fram till och med 2006, med beaktande av Turkiets behov och av landets förmåga att tillgodogöra sig stödet. 6. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER Det ovanstående leder Europeiska kommissionen fram till följande slutsatser och rekommendationer: (1) Årets återkommande rapporter visar att samtliga kandidatländer under det gångna året har gjort avsevärda framsteg när det gäller att uppfylla anslutningskriterierna. (2) Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern uppfyller de politiska kriterierna. Med beaktande av dessa länders framsteg, deras resultat när det gäller att fullgöra sina åtaganden och deras pågående och planerade förberedelsearbete anser kommissionen att de kommer att ha uppfyllt de ekonomiska kriterierna och kriterierna avseende gemenskapens regelverk och vara redo för medlemskap från början av 2004. Kommissionen rekommenderar därför att anslutningsförhandlingarna med dessa länder slutförs före utgången av detta år med sikte på att anslutningsfördraget skall kunna undertecknas våren 2003. (3) Kommissionen hoppas få se ett återförenat Cypern tillträda Europeiska unionen på grundval av en övergripande uppgörelse såsom varande den bästa lösningen för alla parter. Såsom angavs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Sevilla är Europeiska unionen beredd att i anslutningsfördraget beakta villkoren för en övergripande uppgörelse, i enlighet med de principer som Europeiska unionen vilar på. Kommissionen välkomnar att det starka engagemanget från FN:s sida fortsätter och uppmanar alla berörda parter, särskilt Turkiet, att ge sitt fulla stöd till strävandena att nå fram till en övergripande uppgörelse under innevarande år. Cyperns anslutningsvillkor kan anpassas så att den övergripande uppgörelsen beaktas, liksom dess konsekvenser när det gäller tillämpningen av gemenskapens regelverk över hela ön. Kommissionen har föreslagit att betydande medel görs tillgängliga för att hjälpa öns norra del att komma i kapp och för att backa upp uppgörelsen. Om någon uppgörelse inte kommit till stånd, kommer de beslut som Europeiska rådet fattar i Köpenhamn i december att grundas på Europeiska rådets slutsatser från Helsingfors. (4) De tillträdande länderna måste från och med anslutningen tillämpa gemenskapens regelverk, utom i de fall övergångsordningar har överenskommits. De åtaganden som gjorts under förhandlingarna måste till fullo ha fullgjorts vid anslutningen. I de återkommande rapporterna anges en rad områden där ytterligare förbättringar krävs när det gäller de politiska och ekonomiska kriterierna samt antagandet och genomförandet av gemenskapens regelverk och kontrollen av dess efterlevnad. Åtgärder i detta syfte måste vidtas med stor beslutsamhet. För att kunna analysera framstegen och möjliggöra ett framgångsrikt medlemskap i Europeiska unionen kommer kommissionen regelbundet att följa upp dessa åtgärder och rapportera till rådet. Sex månader före den förutsedda anslutningsdagen kommer kommissionen att för rådet och Europaparlamentet lägga fram en övergripande uppföljningsrapport. Kommissionen anser att det i anslutningsfördraget behöver införas en särskild skyddsklausul. Denna skulle göra det möjligt för kommissionen att under en begränsad tid vidta lämpliga åtgärder på den inre marknadens område. (5) För att förhandlingarna skall kunna slutföras måste man finna en lösning på de förhandlingsfrågor som ännu kvarstår. När det gäller unionens ekonomiska erbjudande bör en sådan lösning grundas på den ekonomiska ram för förhandlingarna som lades fram av kommissionen den 30 januari 2002 och på de principer som den innefattar. (6) Bulgarien och Rumänien har satt 2007 som måldatum för sin anslutning. Kommissionen kommer att ge dessa två länder en kraftfull uppbackning i deras arbete för att nå detta mål. Principerna om differentiering och egna meriter kommer fortsatt att vara vägledande. Kommission kommer inför Europeiska rådets möte i Köpenhamn att, på grundval av analysen i 2002 års regelbundna rapporter, lägga fram detaljerade färdplaner för Bulgarien och Rumänien. För att Bulgarien och Rumänien skall bli redo för medlemskap i Europeiska unionen kommer tonvikten i ännu högre grad att läggas vid reformeringen av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet. Vidare bör det stöd inför anslutningen som lämnas till Bulgarien och Rumänien utökas avsevärt från och med den första anslutningsomgången, och det bör knytas till de framsteg som görs när det gäller att genomföra färdplanerna. Anslutningsförhandlingarna med samtliga tolv förhandlande kandidatländer är en allomfattande process, och därför bör det i anslutningsfördraget fastslås att resultaten av förhandlingarna med de kandidatländer som inte kommer att ansluta sig i den första utvidgningsomgången inte kommer att ifrågasättas. (7) Genom en grundlagsreform och en rad lagstiftningspaket har Turkiet gjort beaktansvärda framsteg när det gäller uppfyllandet av de politiska kriterier som fastslogs i Köpenhamn. Framsteg har också gjorts i fråga om de ekonomiska kriterierna och anpassningen till gemenskapens regelverk. Avsevärda ytterligare ansträngningar krävs dock. Mot denna bakgrund och med tanke på nästa skede i Turkiets kandidatur rekommenderar kommissionen att EU utökar sitt stöd till Turkiets anslutningsförberedelser och tillhandahåller betydande ytterligare medel för detta ändamål. Kommissionen kommer att lägga fram en reviderad version av partnerskapet inför anslutningen och intensifiera processen för genomgång av lagstiftningen. Den rekommenderar förnyade ansträngningar när det gäller att utvidga tullunionen och förbättra dess sätt att fungera med sikte på fördjupade handelsförbindelser och ökade investeringsflöden mellan EG och Turkiet. Turkiet uppmuntras att fortsätta på den inslagna reformvägen och på så sätt föra sin ansökan om medlemskap i EU framåt. BILAGA 1: SLUTSATSER I DE ÅTERKOMMANDE RAPPORTERNA Bulgarien Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Bulgarien uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Bulgarien uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Avsevärda framsteg har gjorts i fråga om strategin för reform av rättsväsendet i och med antagandet av en åtgärdsplan och betydande ändringar av lagen om rättssystemet. Dessa behöver nu genomföras så att de omsätts i konkreta förbättringar av rättssystemets funktion. Frågor i samband med rättssystemets organisation och immunitet behöver fortfarande åtgärdas. Det har även skett ytterligare positiv utveckling i fråga om bekämpningen av korruption, som fortfarande väcker allvarlig oro, genom bland annat antagandet av en åtgärdsplan för att genomföra den nationella strategin för bekämpning av korruption. Även om detta står högt på Bulgariens dagordning måste landet fortsätta att göra samordnade insatser för att genomföra åtgärderna. Vissa ytterligare framsteg har ägt rum när det gäller reformen av den offentliga förvaltningen, genom ändringar av den rättsliga ramen och antagandet av en strategi för modernisering av statsförvaltningen, men det krävs nu kraftfulla ansträngningar för att utarbeta och genomföra reformer så att den offentliga förvaltningen blir effektiv, öppen och kännetecknas av ansvarighet. Bulgarien fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Man har avsevärt förbättrat den rättsliga ramen för att bekämpa människohandel, korruption och organiserad brottslighet och för att handha asylfrågor. Ett antal områden fortsätter dock att väcka oro. En ny fråga som identifierats är de mycket dåliga levnadsförhållandena för personer som bor på institutioner, i synnerhet personer med mentala funktionshinder. Detta måste landet ta itu med genast. Bulgarien måste också öka sina insatser för att reformera barnomsorgssystemet, med barnens bästa för ögonen och så att antalet barn i institutioner minskas. De dåliga villkoren för häktade personer i synnerhet på polisstationer och villkoren för häktning före rättegång behöver också åtgärdas. De nyligen antagna ändringarna av brottsbalken utgör ett viktigt steg för att undanröja diskriminering på grundval av sexuell läggning. När det gäller romerna har inte mycket gjorts för att lösa problemen med social diskriminering eller för att vidta konkreta åtgärder för att förbättra de mycket dåliga levnadsförhållandena. Antagandet av heltäckande lagstiftning för att bekämpa diskriminering skulle utgöra ett viktigt steg framåt i detta avseende. Bulgarien har en fungerande marknadsekonomi. Landet bör kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna i unionen på medellång sikt, förutsatt att man fortsätter att genomföra sitt reformprogram för att undanröja kvarvarande problem. Bulgarien har uppnått en hög grad av marknadsekonomisk stabilitet och marknadsmekanismerna fungerar nu tillräckligt bra för en bättre resursallokering. Goda framsteg har skett i fråga om strukturreformer, i synnerhet förfaranden för inträde på marknaden, omstrukturering av den finansiella sektorn och privatisering, vilket skapar en mikroekonomisk grund för varaktig tillväxt. Ytterligare insatser behövs dock för att förbättra marknaders flexibilitet. Särskilt måste förvaltningens och rättssystemets effektivitet stärkas, så att ekonomiska aktörer kan fatta beslut i ett stabilt och förutsägbart klimat. De administrativa förfaranden som berör företagssektorn, bland annat konkursförfaranden, måste rationaliseras. Sektorn för finansiell förmedling är alltjämt svag. Vissa kvarvarande brister på fastighetsmarknaden inverkar på denna marknads och relaterade ekonomiska sektorers resultat. Ett genomförande av dessa reformer borde bidra till större privata och offentliga investeringar, vilket utgör en grundförutsättning för varaktig tillväxt och för tillräcklig konkurrenskraft i unionen. Sedan 1997 års yttrande har Bulgarien gjort goda framsteg på de flesta av de områden som täcks av gemenskapens regelverk. Under denna period har takten i anpassningen av lagstiftning generellt varit god och den offentliga förvaltningens förmåga har utvecklats, om än i långsammare takt. Under det senaste året har landet fortsatt att göra framsteg när det gäller anpassning av lagstiftning och den offentliga förvaltningens förmåga, och reformeringen av rättsväsendet har påskyndats. På det hela taget och med hänsyn till Bulgariens måldatum för anslutning har landet uppnått en förhållandevis god grad av anpassning till gemenskapens regelverk på många områden. Den offentliga förvaltningens förmåga har också utvecklats, även om betydande ytterligare insatser måste göras. Problemet med hur lagar skall genomföras och hur deras efterlevnad skall kontrolleras måste ägnas större uppmärksamhet. I detta avseende måste utvecklingen i fråga om reformeringen av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet bibehållas. När det gäller den inre marknaden har Bulgarien gjort ytterligare framsteg på flertalet områden. I fråga om fri rörlighet för varor fortsatte framstegen genom ändringar av lagen om standardisering, som undanröjer intressekonflikter mellan de standardiserande, reglerade och /eller certifierande funktionerna. Det krävs fortfarande stora insatser för att stärka den administrativa infrastrukturen för standardisering och certifiering och systemen för nationell bedömning av överensstämmelse och marknadsövervakning. Den nya lagen om offentlig upphandling är ytterligare ett steg på vägen mot genomförande av gemenskapens regelverk, men fullständig anpassning har inte uppnåtts. Denna anpassning samt kontroll av att lagstiftningen efterlevs enligt principerna för gemenskapens regelverk återstår. I fråga om livsmedelssäkerhet har en betydande mängd lagstiftning införlivats men insatser återstår att göra för att korrekt genomföra gemenskapens regelverk och se till att det efterlevs. Den offentliga förvaltningens förmåga måste alltjämt stärkas, i synnerhet i fråga om uppgradering av laboratorier och ackreditering. När det gäller fri rörlighe för tjänster har Bulgarien utvecklat förfaranden för att tillse att bankväsendet är sunt. Goda framsteg har gjorts med att genomföra bankregelverket men utvecklingen är sämre i fråga om försäkringar och värdepapper. Inrättandet av ett rådgivande organ för tillsyn av den finansiella sektorn är ytterligare ett steg i rätt riktning. Framsteg har gjorts i fråga om anpassning av lagstiftningen om dataskydd, men fullständig anpassning till gemenskapens regelverk återstår liksom åtgärder för att inrätta den administrativa förmåga som krävs för att genomföra gemenskapens regelverk och se till att det efterlevs. Bolagsrätten har anpassats ytterligare men måste bli fullt förenlig med gemenskapens regelverk, särskilt i fråga om förvärv, fusioner och uppdelningar av företag. När det gäller den rättsliga ramen för skydd av immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd har förbättringar ägt rum men åtgärder måste vidtas för att kontrollera efterlevnaden vid gränserna och se till att rättsvårdande organ och domstolsväsendet får utbildning i fråga om immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd. I fråga om konkurrenspolitiken har viktig utveckling ägt rum i och med ikraftträdandet av lagen om statligt stöd. Ytterligare ansträngningar behövs nu för att landet skall nå ett trovärdigt resultat i fråga om att kontrollera efterlevnaden av reglerna om statligt stöd. När det gäller lagstiftning om konkurrensbegränsande samverkan är landets lagstiftning i stort sett förenlig med gemenskapens regelverk. Landet måste fortsätta sina insatser för effektiv tillämpning och efterlevnad av reglerna. Omstruktureringen av stålsektorn måste bevakas noga. I fråga om tull och beskattning måste landet fortfarande utveckla IT-system som möjliggör datautbyte med EG. När det gäller den offentliga förvaltningens förmåga på tullområdet fortskrider genomförandet av reformer, medan framstegen med reformen av skatteförvaltningen är begränsade. Landet har gjort framsteg i fråga om anpassningen till gemenskapens regelverk om telekommunikation. Insatserna bör koncentreras på att fullborda införlivandet, påskynda genomförandet och stärka det reglerade organets förmåga. I fråga om jordbruk har tillnärmningen av lagstiftning avseende veterinära och fytosanitära frågor framskridit väl. Ytterligare insatser krävs för att införliva gemenskapens regelverk. Betydande ansträngningar måste emellertid göras för att utveckla de nödvändiga förvaltnings-, inspektions- och kontrollmekanismerna, särskilt för att kontrollera efterlevnaden av veterinär- och hygiennormer. Framstegen avseende fiskesektorn har fortsatt men ytterligare åtgärder måste vidtas för att uppnå full efterlevnad av EG:s hygien- och hälsokrav. När det gäller sociala frågor och sysselsättning har vissa framsteg skett men ett betydande arbete återstår avseende införlivande av lagstiftning om arbetsrätt, lika möjligheter, åtgärder mot diskriminering och hälsa och säkerhet i arbetet. En arbetsmarknadsdialog i linje med praxis i EG behöver främjas. När det gäller regionalpolitiken har framsteg skett i förberedelserna för att genomföra strukturpolitiken genom antagandet av en strategi för strukturfonderna som klargör den institutionella strukturen för stödet från strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Insatserna måste koncentreras på att stärka kapaciteten för det framtida genomförandet av strukturfonderna hos de viktigaste ministerierna, inbegripet lämpliga kontroll-, uppföljnings- och utvärderingsmekanismer. Landet behöver alltjämt utarbeta en sammanhängande utvecklingsplan enligt reglerna för strukturfonderna och integrera den i den nationella budgeten och i det nationella beslutsfattandet. Bulgarien har fortsatt att införliva gemenskapens regelverk om miljö, i och med antagandet av lagen om miljöskydd. Åtgärder behövs för att utarbeta genomförandeplaner och finansieringsstrategier för miljöinvesteringar i enlighet med direktiven, och för att vidareutveckla mekanismer för att övervaka genomförandet. De stora utmaningarna utgörs alltjämt av genomförandet, behovet av utökad administrativ förmåga och kostnaderna för anpassningen. Fortsatta framsteg har ägt rum i fråga om anpassning av transportlagstiftningen till gemenskapens regelverk, i synnerhet avseende vägtransport och järnvägar. De nyligen inrättade administrativa strukturerna behöver stärkas. I fråga om sjötransport är de bulgariska fartygens dåliga säkerhet fortfarande en källa till oro. Landet har påskyndat reformeringen av energisektorn, där omstruktureringen under tidigare år varit långsam. En ny nationell energistrategi har antagits. Den rättsliga grunden för att öppna marknaden har skapats och privatisering av distributionsföretag håller på att förberedas. Tydliga tidsplaner för omstrukturering av energisektorn måste nu fastställas. Landet måste fullgöra sina åtaganden att stänga kärnkraftverket Kozloduy och uppnå en hög nivå på kärnsäkerheten. På området för rättsliga och inrikes frågor har goda framsteg gjorts i fråga om anpassningen till gemenskapens regelverk på flertalet områden. Man har antagit en handlingsplan för att uppfylla villkoren enligt Schengenregelverket. En stor ansträngning krävs dock alltjämt för att stärka genomförandekapaciteten. Avsevärda framsteg har skett i fråga om att stärka den finansiella kontrollen, med ikraftträdandet av nya lagar om intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn och om det nationella revisionsorganet. Nu måste man inrikta sig på att stärka de nödvändiga institutionerna, däribland de som krävs för att skydda gemenskapens finansiella intresse. Bulgarien måste fortfarande göra ihållande ansträngningar för att utveckla en tillräcklig administrativ och rättslig förmåga för att genomföra gemenskapens regelverk och kontrollera dess efterlevnad. I synnerhet måste den övergripande reformen av den offentliga förvaltningen fortsättas och förmågan att delta i den inre marknaden och tillämpa gemenskapens regelverk på områden som jordbruk, miljö och regionalpolitik utvecklas. Ytterligare insatser krävs även för att upprätta den nödvändiga administrativa förmågan för att uppnå en sund och effektiv förvaltning av gemenskapens medel. Tjugotvå kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Åtagandena i förhandlingarna har gjorts med tanke på en anslutning från och med 2007 och Bulgarien fullgör på det hela taget dessa åtaganden. Cypern Kommissionen har vid upprepade tillfällen konstaterat att Cypern uppfyller de politiska kriterierna. Denna slutsats drogs i de föregående återkommande rapporterna och har bekräftats under det gångna året. Cypern uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Den statliga förvaltningen har stärkts betydligt genom att det har skapats nya tjänster och genom att man främjat regelbunden utbildning. Cypern fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Cypern har förbättrat förfarandet för skydd av flyktingar. Landet har avskaffat begränsningarna i rätten att ingå äktenskap för turkcyprioter som lever på öns södra del. Cypern är en fungerande marknadsekonomi och bör kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Redan den första återkommande rapporten från 1998 innehåller ett erkännande av det reformarbete som de cypriotiska myndigheterna utfört för att förbereda anslutningen till EU. Sedan dess har de cypriotiska myndigheterna hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Ytterligare förbättringar kan göras vad gäller marknadens sätt att fungera genom att man följer planerna för att liberalisera telekom-, energi-, luftfarts- and postsektorerna. Om landet håller fast vid programmet för budgetkonsolidering kommer detta att bidra till att underskottet i bytesbalansen minskar. Det är viktigt att samordningen av tillsynen över kooperativa finansinstitut och banker förbättras. Sedan den återkommande rapporten 1998 har Cypern gjort avsevärda framsteg på de olika områden som gemenskapens regelverk omfattar. Under de senaste åren har anpassningsprocessen accelererat. Cypern har fortsatt att ägna sig åt strukturerna för genomförande av regelverket och kontrollen av att det efterlevs. Under det gångna året har Cypern ytterligare anpassat lagstiftningen och förbättrat den offentliga förvaltningens förmåga, i synnerhet inom områden såsom socialförsäkring, veterinär och fytosanitär kontroll, läkemedel, bekämpning av penningtvätt, fartygsinspektioner, beskattning, planering, miljö, konsumentskydd och hälsoskydd samt tullar. Cypern har överlag uppnått en god anpassning till gemenskapens regelverk på de flesta områden och har på åtskilliga områden också nått långt när det gäller att skapa tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket. Ytterligare ansträngningar måste dock göras. Detaljerade planer har överenskommits, i synnerhet i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. Det har gjorts betydande framsteg på de olika områden som omfattas av den inre marknaden. När det gäller fri rörlighet för varor har anpassningen av lagstiftningen slutförts inom flera sektorer. Efter att till en början ha dröjt har antagandet av ramlagstiftning rörande principerna för den nya metoden och helhetsmetoden möjliggjort betydande framsteg på lagstiftningssidan och inneburit ett betydande steg på vägen mot ytterligare anpassning till gemenskapens regelverk. Inom området offentlig upphandling har anpassningen ännu inte slutförts. Det behövs också ytterligare insatser för att införliva gemenskapens regelverk avseende anmälningsförfarande, marknadsövervakning och produktsäkerhet. Genom det nyligen inrättade certifieringsföretaget har infrastrukturen för standardisering och certifiering stärkts, men Cypern måste fortsätta ansträngningarna för att förbättra landets system för marknadsövervakning. Vad gäller fri rörlighet för personer har Cypern tagit ett viktigt steg genom att anta ramlagstiftningen om ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet. Landet har undanröjt bestämmelser som är oförenliga med gemenskapens regelverk beträffande samordningen av systemen för social trygghet, och vad beträffar den offentliga förvaltningens förmåga har man nått en bra nivå. När det gäller fri rörlighet för tjänster kan goda framsteg rapporteras beträffande harmonisering, i synnerhet i fråga om lagstiftning som gäller försäkringsföretag och banker, inbegripet offshore-banker. Den offentliga förvaltningens förmåga bör i synnerhet förbättras vad gäller tillsynsmyndigheter inom området finansiella tjänster. Liberaliseringen av kapitalrörelser är på god väg och lagstiftningen avses vid anslutningen vara helt anpassad. Även om den offentliga förvaltningens förmåga att bekämpa penningtvätt har förbättrats ytterligare genom rekrytering av ytterligare personal måste Cypern fortsätta sina ansträngningar på detta område. När det gäller bolagsrätt har Cyperns anpassning av lagstiftningen till gemenskapens regelverk nått långt. Beträffande immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd krävs ytterligare insatser för att förbättra förmågan att se till reglerna beträffande gränskontroll, bekämpning av pirattillverkning och varumärkesförfalskning efterlevs. Vad gäller konkurrens har det gjorts stadiga framsteg när det gäller att anta lagstiftning gällande statligt stöd och konkurrensbegränsande samverkan. Efter några år utan framsteg är det tydligt att det har skett en betydande förbättring vad gäller kontrollen av att lagstiftningen beträffande statligt stöd och konkurrensbegränsande samverkan efterlevs. Tillsynsmyndigheten för statligt stöd och den helt oberoende myndigheten för konkurrenskydd fungerar väl men bör utvecklas ytterligare. Cypern har uppnått en hög nivå av anpassning när det gäller lagstiftningen på jordbruksområdet och har tagit viktiga steg när det gäller införandet av den gemensamma organisationen av marknaden. Den offentliga förvaltningens förmåga att genomföra gemenskapens regelverk och se till att det efterlevs måste dock förbättras ytterligare på detta område. Förberedelserna för det integrerade administrations- och kontrollsystemet bör prioriteras. Inom fiskesektorn har lagstiftningen anpassats i tillfredsställande mån. Förvaltningsorganisationen på området finns på plats, men dess förmåga behöver förbättras ytterligare. Cypern har fortsatt sina ansträngningar för att ytterligare minska antalet fiskefartyg under cypriotisk flagg, men registret över fiskefartyg är ännu inte helt klart att tas i bruk. Den relevanta infrastrukturen för upprättandet av registret har dock införts och genomförandemekanismerna är på väg. Den omfattande skattereformen avseende både indirekt och direkt beskattning har gjort att Cypern tagit betydande steg framåt på området beskattning. Cypern har också gjort viktiga framsteg när det gäller att utveckla den nödvändiga förmågan inom den offentliga sektorn och har i detta avseende uppnått en tillfredsställande nivå. Cypern kan också förlita sig på en välorganiserad och välfungerande tullförvaltning. Det behövs ytterligare anpassning vad gäller aktiv och passiv förädling, temporär import, kulturföremål och administrativa rutiner. Det är nödvändigt att lagstiftning som är under utarbetande eller som saknas inom detta område snarast antas så att denna anpassning uppnås. Cypern måste rikta in sig på fullständig liberalisering av telekommunikationsmarknaderna, skynda på genomförandet av gemenskapens regelverk samt inrätta regleringsmyndigheten. När det gäller den ekonomiska och monetära unionen har det gjorts goda framsteg, eftersom centralbanken nu är oberoende. Lagstiftningen inom transportsektorn är till stor del i överensstämmelse med gemenskapens regelverk, men en del lagstiftning, särskilt beträffande luftfart, måste ännu införlivas i den nationella lagstiftningen. I synnerhet har säkerhetsaspekterna förbättrats genom anpassningen av lagstiftningen och genom att den offentliga förvaltningens förmåga förbättrats. Ansträngningarna inom sjötransportområdet måste fortsätta. Cypern har gjort avsevärda framsteg vad gäller socialpolitik och sysselsättning. Anpassningen till gemenskapens regelverk måste slutföras på några områden. Det finns fortfarande ett stort behov av att förbättra den offentliga förvaltningens förmåga. På energiområdet har framstegen varit måttliga. När det gäller anpassningen till gemenskapens regelverk beträffande den inre energimarknaden, försörjningssäkerhet och oljelager har Cypern endast gjort begränsade framsteg. Cypern uppmanas med eftertryck att se till att oljelagren gradvis utökas och att den relevanta myndigheten inrättas i enlighet med den överenskomna tidsplanen. Pågående lagstiftningsarbete som syftar till en anpassning till gemenskapens regelverk för den inre energimarknaden och inrättandet av en myndighet med ansvar för oljelagren bör fortsätta utan dröjsmål, liksom insatserna för att se till att den nödvändiga oljelagringskapaciteten är tillgänglig. Cypern har fortsatt integreringen av miljöhänsyn i politiken på andra områden och har uppnått en betydande anpassning till gemenskapens regelverk på de olika områdena för miljö- och naturskydd. Åtgärder behöver dock vidtas inom de viktiga områdena luft- och vattenkvalitet, begränsning av föroreningar från industrin, kemikalier och genetiskt modifierade organismer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas avfallshantering och förbättring av den offentliga förvaltningens förmåga. På medellång sikt måste man säkerställa finansieringen av de investeringar som är nödvändiga för genomförandet av gemenskapens regelverk på miljöområdet. Beträffande rättsliga och inrikes frågor har det gjorts goda framsteg vad gäller viseringspolitik, asyl, kampen mot den organiserade brottsligheten och korruption. När det gäller asyl har anpassningen skyndats på och en oberoende kontrollmyndighet inrättats. Beträffande Schengenregelverket fortsätter Cypern med sina förberedelser genom att helt och fullt genomföra den befintliga Schengen-handlingsplanen och genom att utforma ett nationellt informationssystem. Cypern har ratificerat flera konventioner beträffande dataskydd, kampen mot terrorismen och vinning av brott. Generellt sett måste den offentliga förvaltningens förmåga inom detta område förbättras ytterligare. På det regionalpolitiska området har Cypern fortsatt att göra viktiga framsteg genom att anpassa lagstiftningen till gemenskapens regelverk som en förberedelse för sitt deltagande i strukturinstrumenten. Cypern har också kommit långt vad gäller de administrativa strukturerna. Cypern har gjort ytterligare framsteg vad gäller finansiell kontroll. Systemet för intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn är väl utvecklat, och i stor utsträckning uppfylls internationella revisionsnormer. Det bör vidtas åtgärder för att stärka finansministeriets administrativa förmåga. Cypern har ytterligare stärkt den offentliga förvaltningens förmåga. Ytterligare personal har anställts inom nyckelområden och finansieringen av denna har tagits med i tilläggsbudgeten för 2002 som ännu inte godkänts. Inom viktiga områden såsom kapitalrörelser, konkurrens, jordbruk, beskattning, tullar, miljö samt rättsliga och inrikes frågor har genomförandestrukturerna stärkts. De strukturer som är nödvändiga för att genomföra den del av gemenskapens regelverk som blir tillämplig först vid anslutningen måste noga uppmärksammas, särskilt vad gäller sund och effektiv förvaltning av EG-medel. Tjugoåtta kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Cypern fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Det har dock uppstått förseningar när det gäller upprättandet av registret över fiskefartyg, anpassningen av lagstiftningen avseende oljelager samt eldirektivet. Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan den återkommande rapporten 1998, den grad av anpassning som Cypern hittills har uppnått och landets resultat när det gäller att fullgöra de åtagande som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Cypern inom den förutsedda tidsplanen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Cypern fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Tjeckien Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Tjeckien uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Tjeckien uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Regeringen har vidtagit ytterligare åtgärder för att förbättra centralförvaltningens funktion. Den har i synnerhet antagit en lag om offentlig anställning, i vilken en rättslig ram för centralförvaltningen fastställs och de befintliga förfarandena på ett antal huvudområden reformeras. Lagens bestämmelser skall genomföras gradvis under en övergångsperiod som kan sträcka sig till slutet av 2006, så att tillräcklig tid ges för noggranna förberedelser och grundlig tillämpning. Inte desto mindre skulle det vara önskvärt att lagen genomförs i full utsträckning så snart som möjligt, så att landets offentliga förvaltning blir bättre rustad att hantera de ytterligare krav som en anslutning till Europeiska unionen innebär. Decentraliseringen har fortsatt och befogenheter har kontinuerligt överförts till regioner och kommuner. Reformen av rättsväsendet har gjort ytterligare framsteg, särskilt genom införandet av ett nytt system för förvaltningsrätt och rationaliseringen av lagen om rättegång i brottmål. Ytterligare insatser krävs dock för att påskynda domstolsförfaranden, särskilt i civilmål. De nyligen inledda reformerna behöver på det hela taget stödjas genom ytterligare mänskliga och materiella resurser och utökad rättslig utbildning. Några ytterligare rättsliga och organisatoriska åtgärder har vidtagits för att bekämpa korruption och ekonomisk brottslighet, som fortfarande väcker allvarlig oro. Insatserna måste öka. Särskilt måste det tillses att de institutioner som skall kontrollera lagars efterlevnad får ytterligare mänskliga och tekniska resurser. I en nyligen antagen regeringsrapport understryks betydelsen av att de politiska krafterna ger fullt stöd i detta hänseende. De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna respekteras alltjämt. Genom en ändring av asyllagen, som trädde i kraft i februari 2002, skärptes villkoren för att bevilja asyl. Genom lagen infördes även en andra oberoende överklagandeinstans för avvisade asylansökningar. Rådet för lika möjligheter inledde sitt arbete i januari 2002. Några ytterligare steg har tagits för att förbättra romernas svåra situation. Mera strukturella åtgärder krävs dock för att uppnå betydande resultat i fråga om att avhjälpa diskriminering vid tillträdet till utbildning, bostäder och anställning. Antagandet av heltäckande lagstiftning för att bekämpa diskriminering skulle utgöra ett viktigt steg framåt i detta avseende. Redan i 1997 års yttrande erkändes det att de tjeckiska myndigheterna hade gjort betydande reforminsatser för att omvandla ekonomin. Sedan dess och trots ett utmanande internationellt ekonomiskt klimat har de ekonomiska prestationerna förbättrats. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har fördjupats och de tjeckiska myndigheternas engagemang för att uppfylla anslutningens ekonomiska krav har bibehållits. Det kan därför konstateras att Tjeckien är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Tjeckien fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrenstryck och marknadskrafter inom unionen. Förvaltningen av den offentliga sektorns finanser kan förbättras, särskilt genom att de höga och stigande obligatoriska och halvobligatoriska statsutgifterna åtgärdas. Reformerna av de sociala utgifterna, t.ex. för pensions- och sjukvårdssystem, måste fortsätta. En mera beslutsam strategi för att sälja det tjeckiska konsolideringsorganets osäkra tillgångar till privata investerare skulle frigöra felallokerade resurser. Sedan yttrandet offentliggjordes har mycket goda framsteg skett. Takten i anpassningen av lagstiftning var visserligen långsam i början men har därefter påskyndats i avsevärd utsträckning. Under de senaste åren har stadiga framsteg gjorts både i uppbyggnaden av den offentliga förvaltningens förmåga att genomföra gemenskapens regelverk och i reformen av rättsväsendet. Under det senaste året har anpassningen av lagstiftning fortsatt, särskilt avseende finansiella tjänster, fytosanitär lagstiftning, vägtransport, socialpolitik, miljö och rättsliga och inrikes frågor. När det gäller beskattning har dock framstegen varit begränsade. Insatser har gjorts för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga, inbegripet antagandet av en rättslig ram för den offentliga förvaltningen. Tjeckien har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk på många områden och har nått långt när det gäller att skapa tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket, även om ytterligare ansträngningar måste göras. Detaljerade planer har överenskommits, i synnerhet i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. I fråga om den inre marknaden har införlivandet av gemenskapens regelverk kommit långt när det gäller de fyra friheterna, och ansträngningarna bör inriktas på de återstående luckorna. Den offentliga förvaltningens förmåga är i allmänhet god. Avseende fri rörlighet för varor har nästan alla harmoniserade Europastandarder genomförts, inklusive de som rör livsmedel. Kapaciteten för marknadsövervakning behöver dock stärkas ytterligare. Anpassningen till gemenskapens regelverk om offentlig upphandling bör fullbordas och bygga på de glädjande framsteg som nyligen gjorts. Avseende fri rörlighet för personer är graden av anpassning hög beträffande medborgares rättigheter och fri rörlighet för arbetstagare, men ytterligare insatser brådskar i fråga om ömsesidigt erkännande av examensbevis för yrkesändamål. Avseende fri rörlighet för tjänster har införlivandet av gemenskapens regelverk om bankväsendet utvecklats väl, medan anpassningen behöver fullbordas i fråga om andra finansiella sektorer. Tillsynen av den finansiella sektorn bör förbättras ytterligare. Avseende fri rörlighet för kapital har framstegen på senare tid varit goda när det gäller att undanröja restriktioner för förvärv av fast egendom och regleringen av gränsöverskridande kreditöverföringar. Den offentliga förvaltningens förmåga att bekämpa penningtvätt bör förstärkas ytterligare. När det gäller bolagsrätt är graden av anpassning till gemenskapens regelverk hög, även om det krävs ytterligare förbättringar av kontrollen av att reglerna om immateriella rättigheter, inklusive pirattillverkade och varumärkesförfalskade varor, efterlevs. När det gäller konkurrens är lagstiftningen i stort sett förenlig med gemenskapens regelverk och Byrån för skydd av konkurrens har uppnått tillfredsställande resultat rörande kontrollen av att reglerna om konkurrensbegränsande samverkan respektive statligt stöd efterlevs. Det statliga stödet till och omstruktureringen av stålsektorn behöver övervakas noggrant. Inom bankväsendet behövs ökad öppenhet. När det gäller ekonomiska och fiskala frågor har en hög grad av anpassning uppnåtts till gemenskapens regelverk om den ekonomiska och monetära unionen, med betydande framsteg nyligen i fråga om centralbankens oberoende. En förhållandevis hög grad av anpassning har uppnåtts beträffande beskattning, men anpassningen behöver fullbordas på viktiga områden avseende mervärdesskatt och punktskatter. Kontinuerliga framsteg krävs för att utveckla IT-system för elektroniskt datautbyte med gemenskapen och dess medlemsstater. De pågående insatserna för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga på detta område bör fortsättas med full kraft. En hög grad av överensstämmelse med gemenskapens regelverk om tull har uppnåtts. Arbetet med datorisering och fullständig samtrafikförmåga mellan nationella system och EG:s tulldatasystem bör slutföras. Politiken på olika sektorsområden har i allmänhet uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk och den offentliga förvaltningens förmåga är generellt tillfredsställande. När det gäller transport är väg- och lufttransportlagstiftningen i stort sett förenlig med gemenskapens regelverk, medan ytterligare ansträngningar behövs avseende järnvägar. Den offentliga förvaltningens förmåga att kontrollera efterlevnaden av gemenskapens regelverk är fortfarande otillräcklig. Inom energisektorn är anpassningen god, särskilt i fråga om att inrätta en konkurrensutsatt elmarknad. Lagstiftningen behöver nu genomföras i full utsträckning och inom tidsfristerna. Tjeckien har godtagit och börjat åtgärda alla rekommendationerna i rådets rapport om kärnsäkerhet i samband med utvidgningen. När det gäller jordbruk är den allmänna förberedelsenivån god, särskilt beträffande genomförandestrukturer för den gemensamma jordbrukspolitiken och anpassning till fytosanitär lagstiftning. Fortsatta insatser behövs för att fullborda anpassningen och stärka inspektionen på veterinärområdet. Avseende ekonomisk och social sammanhållning har anpassningen i fråga om socialpolitik och sysselsättning utvecklats väl, i synnerhet beträffande arbetsrätt och hälsa och säkerhet i arbetet. Den offentliga förvaltningens förmåga avseende hälsa och säkerhet i arbetet, särskilt yrkesinspektionen, behöver stärkas ytterligare. Avseende regionalpolitik har viktiga framsteg ägt rum under det senaste året, så den rättsliga ramen är i stort sett på plats. Fortsatta ansträngningar krävs för att genomförande- och kontrollstrukturerna skall bli fullt operationella och när det gäller tekniskt utarbetande av projekt som kan få gemenskapsfinansiering. Avseende miljö har en hög grad av anpassning av lagstiftningen uppnåtts och betydande investeringar har gett märkbara resultat, i synnerhet beträffande luft- och vattenkvalitet. Kontinuerliga insatser behövs för att fullfölja införlivandet och genomförandet av regelverket om vattenkvalitet, avfall, naturskydd och förebyggande av industriföroreningar. Den offentliga förvaltningens förmåga på lokal och regional nivå måste säkras och långsiktiga finansiella investeringar behöver planeras. Avseende telekommunikation har ytterligare framsteg skett nyligen och en tämligen hög nivå av anpassning rörande utveckling av teleinfrastrukturen och marknadsdiversifiering har uppnåtts. En fullständig marknadsliberalisering har emellertid ännu inte uppnåtts, och regleringsmyndighetens oberoende behöver garanteras. Avseende den audiovisuella sektorn har Tjeckien kommit långt i fråga om anpassning av lagstiftningen. Ett effektivt genomförande förutsätter dock att den offentliga förvaltningens förmåga stärks. Det är särskilt viktigt att införa, och effektivt övervaka, en öppen och förutsägbar regelram för den audiovisuella sektorn. Avseende rättsliga och inrikes frågor har avsevärda framsteg skett på nästan alla områden och anpassningen av lagstiftningen är nästan färdig. Fortsatta ansträngningar bör göras för att ytterligare modernisera gränsförvaltningen, genomföra Schengen-handlingsplanen och stärka kampen mot bedrägeri, korruption och organiserad brottslighet. Avseende finansiella frågor har anpassningen av lagstiftning om finansiell kontroll fullbordats, men betydande ansträngningar krävs för att till fullo genomföra den interna finansiella kontrollen inom den offentliga sektorn. Den tjeckiska förvaltningens förmåga har på det hela taget stärkts avsevärt. Insatser behövs fortfarande särskilt i fråga om jordbruk, miljö, regionalpolitik, rättsliga och inrikes frågor och finansiell kontroll. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de strukturer som krävs för en sund och effektiv hantering av gemenskapens medel. De pågående insatserna, i synnerhet förstärkningen av enheterna för internrevision genom utökning och utbildning av personalen, måste fortsätta med full kraft så att enheterna blir fullt operationella vid anslutningen. Tjugofem kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Tjeckien fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Förseningar har dock uppstått när det gäller fullständig anpassning av lagstiftningen om offentlig upphandling, fullbordande av anpassningen avseende ömsesidigt erkännande av examensbevis för yrkesändamål, antagande av delar av veterinärlagstiftningen och fullbordade av anpassningen avseende mervärdesskatt och punktskatter. Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som hittills uppnåtts samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna, anser kommissionen att Tjeckien inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver landet fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Estland Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Estland uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Estland uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Genomförandet av programmet för en reform av statsförvaltningen har fortsatt och den estniska offentliga förvaltningen och dess administrativa förfaranden fortsätter att fungera på ett tillfredsställande sätt. Det finns fortfarande ett behov av att fortsätta förbättra öppenheten i personalfrågor och samordningen mellan olika organ. Det har gjorts goda framsteg i fråga om moderniseringen av rättsväsendet och domstolsväsendets oberoende och förvaltning har stärkts. Utbildningen av domare har fortsatt att förbättras och domstolarnas informationssystem har moderniserats. Estland bör göra ansträngningar för att besätta vakanta åklagartjänster. Såsom påpekades förra året bör Estland fortsätta att förbättra effektiviteten i domstolarnas handläggning av ärenden och samtidigt förbättra kvaliteten på domstolens avgöranden och kontrollen av att avgörandena efterlevs. Estland fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Estland har uppmuntrat till en ytterligare integrering av icke-medborgare genom att kraven på kunskaper i estniska språket har avskaffats för dem som kandiderar till parlamentsval och lokala val och genom stöd till språkinlärning och kulturutbyte inom ramen för det statliga integrationsprogrammet. Estland bör fortsätta ansträngningarna för att naturaliseringstakten skall kunna ökas och naturaliseringsprocessen underlättas. Estland bör se till att det vid genomförandet av språklagstiftningen tas hänsyn till principerna om legitimt allmänintresse och proportionalitet, Estlands internationella skyldigheter och Europaavtalet. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av det betydande reformarbete som de estniska myndigheterna utfört i syfte att omvandla landets ekonomi. Sedan yttrandet avgavs har Estlands ekonomiska resultat förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen, i synnerhet den ryska krisen. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har fördjupats och de estniska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Estland är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Estland fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. När det gäller arbetsmarknadens sätt att fungera kan regeringen och den privata sektorn åstadkomma förbättringar genom att spela en aktivare roll för att komma till rätta med arbetslösheten. Vidare bör en konsolidering av de lokala myndigheternas finanser genomföras för att förstärka den restriktiva skattepolitiken. Dessutom bör omstruktureringen av oljeskifferindustrin aktivt drivas vidare. Sedan yttrandet avgavs har Estland gjort goda framsteg när det gäller antagandet av gemenskapens regelverk och under senare tid har landet även gjort framsteg i fråga om att gradvis bygga upp den administrativa förmågan att genomföra och på ett effektivt sätt kontrollera efterlevnaden av gemenskapens regelverk. Under det gångna året har Estland gjort fortsatta framsteg på många områden, däribland när det gäller den inre marknaden, jordbruk samt rättsliga och inrikes frågor. Framstegstakten har emellertid generellt sett varit långsammare än förväntat enligt Estlands egna planer i dess nationella program för antagandet av gemenskapens regelverk. Estland har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk på det stora flertalet områden. Landet har på ett stort antal områden också nått tämligen långt när det gäller att skapa tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket. Estland har inrättat de flesta av de institutioner som behövs. Inom vissa sektorer krävs det ytterligare ansträngningar för att stärka kapaciteten hos dessa institutioner. Detaljerade planer har överenskommits, i synnerhet i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. När det gäller den inre marknaden har det gjorts vissa framsteg beträffande fri rörlighet för varor genom anpassning av såväl den övergripande lagstiftningen som lagstiftningen inom särskilda sektorer. Systemet för marknadsövervakning, däribland vad gäller livsmedelssäkerhet, bör dock förbättras. Beträffande fri rörlighet för personer har det skett en ytterligare anpassning när det gäller ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för arbetstagare, men det finns ett behov av att se till att yrkesinriktad utbildningen av branschfolk bringas i överensstämmelse med EG:s normer. På områdena frihet att tillhandahålla tjänster, fri rörlighet för kapital, bolagsrätt, konkurrens samt konsumentskydd och hälsoskydd, där förberedelserna har nått tämligen långt, har det skett viss ytterligare anpassning till regelverket. Bland de områden på vilka den administrativa förmågan har stärkts kan nämnas den samlade finanskontrollmyndighet som nyligen inlett sin verksamhet och införandet av ett system för gränsöverskridande betalningar. Fortsatt uppmärksamhet bör ägnas åt att ytterligare förbättra kapaciteten vid datainspektionen, byrån för offentlig upphandling och finansunderrättelseenheten (bekämpning av penningtvätt). Man måste även se till att regelverket när det gäller konkurrens faktiskt tillämpas och öka de rättsvårdande organens effektivitet när det gäller lagstiftningen om pirattillverkning och varumärkesförfalskade varor. På jordbruksområdet har förberedelserna för den gemensamma jordbrukspolitiken fortsatt och det har skett en ytterligare anpassning inom den veterinära och den fytosanitära sektorn. Det har inrättats en ny stiftelse för landsbygdsutveckling. Arbetet måste fortsätta med en förstärkning av det framtida utbetalningsstället och av jordbruksministeriet när det gäller att utarbeta systemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, däribland det integrerade systemet för administration och kontroll. Den administrativa förmågan på veterinärområdet måste utökas, växtskyddsinspektionen och gränskontrollerna förstärkas och kvalitetsnormerna för livsmedel uppfyllas. Inom fiskesektorn har framstegstakten varit låg även om vissa åtgärder har vidtagits när det gäller resursförvaltning, inspektion och kontroll. Det krävs brådskande förbättringar, i synnerhet när det gäller att fortsätta utvecklingen av ett fiskeinformationssystem, utformningen och genomförandet av struktur- och marknadspolitiken samt förstärkningen av den administrativa förmågan hos och samordningen mellan jordbruks- och miljöministerierna. Utarbetandet av marknadslagstiftning pågår och flera projekt håller på att förberedas med sikte på utredningar beträffande producentorganisationer, fiskedatabaser och fiskeregister. Estland har börjat vidta åtgärder för att förbättra samordningen inom fiskeförvaltningen, men dessa insatser måste avsevärt ökas. Ett fullständigt genomförande av åtgärderna i handlingsplanen skulle bidra till att säkerställa att de nuvarande luckorna i förberedelserna täpptes till. När det gäller transportpolitik har Estland fortsatt att göra kontinuerliga framsteg när det gäller både anpassningen och genomförandet av lagstiftning, däribland inrättandet av en oberoende avdelning för utredningar beträffande flygtrafiken. Anpassningen inom järnvägssektorn måste slutföras, det sociala regelverket inom landsvägssektorn genomföras och sjösäkerheten förbättras. På energiområdet har det gjorts framsteg genom att snedvridningarna av marknadspriserna har undanröjts och genom att lagstiftningen och kärnsäkerheten förbättrats. Estland bör fortsätta att anpassa lagstiftningen, i synnerhet när det gäller de inhemska marknaderna för gas och elektricitet, utveckla förnybara energikällor och ytterligare stärka tillsynsmyndigheten för energimarknaden. Mera allmänt när det gäller industripolitiken bör Estland fullborda den industriella omstruktureringen genom att inrikta sig på oljeskifferindustrin. Beträffande telekommunikation, kultur och politik på det audiovisuella området har anpassningen av lagstiftningen till stora delar slutförts. Estland bör dock sörja för att tjänsteutbudet blir samhällsomfattande. På området för socialpolitik och sysselsättning har Estland gjort vissa framsteg när det gäller anpassningen av lagstiftningen rörande hälsa och säkerhet. Den estniska arbetsmarknadsstyrelsen har moderniserats och utpekats som riktpunkt för Europeiska arbetsmiljöbyrån. Det krävs ytterligare arbete för att anpassa arbetsrätten och jämställdhetslagstiftningen och för att förbättra förmågan att genomföra och kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen rörande folkhälsa samt hälsa och säkerhet i arbetet. Den sociala dialogen bör byggas ut ytterligare. Beträffande regionalpolitiken har det gjorts kontinuerliga framsteg i förberedelserna för strukturfonderna. Estland måste dock fortfarande avsevärt förbättra förmågan hos de myndigheter som utsetts att planera och tillämpa gemenskapens regionalpolitik efter anslutningen, bl.a. utveckla system för sund finansiell kontroll. På miljöområdet har ytterligare framsteg gjorts. Estland måste dock fortsätta anpassningen, i synnerhet när det gäller avfall, frågor som rör naturen, kemikalier, luftvård och strålning, investera i infrastruktur bl.a. för avfall och avloppsrening och stärka den administrativa förmågan såväl inom ministeriet som på lokal förvaltningsnivå. Estland måste också förbättra kontrollen av efterlevnaden av miljölagstiftningen. Estland har gjort ytterligare framsteg beträffande rättsliga och inrikes frågor när det gäller dataskydd, gränskontroll, visering, migration, polissamarbete och rättsligt samarbete. Det har införts nya system, nämligen ett datoriserat viseringsregister och ett datoriserat straffregister för polismyndigheterna. Anpassningen av lagstiftningen bör slutföras i synnerhet när det gäller migration, asylfrågor och penningtvätt. Uppmärksamhet bör även ägnas genomförandet av Schengen-handlingsplanen, skärpning av gränskontrollerna samt bekämpning av den organiserade brottsligheten. På beskattningsområdet har framsteg gjorts i anpassningen av mervärdesskattelagstiftningen. Estland bör fortsätta anpassningen och bygga ut skattemyndighetens kapacitet. När det gäller tullunionen har Estland gjort framsteg beträffande anpassningen och IT-utvecklingen och en utredningsavdelning har inrättats inom tullstyrelsen. Betydande ansträngningar krävs skyndsamt för att utveckla den administrativa förmågan att genomföra EG-kompatibla åtgärder på tullområdet och för att utforma lämplig utbildning av tulltjänstemän. Estland måste fortsätta att utveckla sina IT-system på tullområdet och sörja för att de kan sammankopplas med gemenskapens motsvarande system. Estland erhåller just nu ett omfattande stöd från gemenskapen på detta område. Estland bör dessutom fortsätta och påskynda dels förberedelserna för att efter anslutningen kunna tillämpa de tullförfaranden som rör uppbörd av eller befrielse från tullar, dels omorganisationen av tullförvaltningen. På området för finansiell kontroll har det gjorts goda framsteg i fråga om att genomföra den interna finansiella kontrollen genom att lagstiftning om extern finansiell kontroll och om skydd av EG:s finansiella intressen har införts. I fråga om finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser har det gjorts goda framsteg genom att nya budgetförfaranden har införts. Förmågan att genomföra beräkningar med anknytning till "egna medel" bör förstärkas. På de flesta områdena ligger Estland tämligen väl framme när det gäller att utveckla den administrativa förmåga som krävs för att genomföra och kontrollera efterlevnaden av gemenskapens regelverk. Det finns dock, såsom tidigare påpekats, en rad områden inom vilka mycket redan har åstadkommits, men det kommer också att krävas ytterligare insatser för att slutföra detta arbete. Det rör sig i synnerhet om sådana områden som fri rörlighet för personer, fiske, jordbruk, beskattning, socialpolitik och sysselsättning, energi, regionalpolitik, miljö, tull samt rättsliga och inrikes frågor. Tjugoåtta kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Estland fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Det har emellertid uppstått förseningar när det gäller antagandet av lagstiftning på fiskeområdet, införandet av ett fiskeinformationssystem, säkerställandet av att fiskefartygsregistret till fullo fungerar och är i överensstämmelse med regelverket och anpassningen av lagstiftningen i fråga om luftkvalitet och strålskydd. Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Estland hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Estland inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Estland fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Ungern Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Ungern uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Ungern uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Reformeringen av den offentliga förvaltningen på central nivå har till största delen slutförts. Lagen om offentlig anställning från 2001, som delvis genomfördes 2002, var ett viktigt framsteg i arbetet med att befästa den rättsliga ramen för offentliganställda tjänstemän. Efter en omfattande översyn av lönestrukturen har inkomstklyftan mellan den offentliga och den privata sektorn ytterligare minskat. En finansiell reform avseende de lokala självstyrande organen återstår att genomföra. När det gäller rättsväsendet finns fast etablerade konstitutionella och rättsliga garantier för domstolarnas oberoende, och systemet med självförvaltning inom domstolsväsendet fungerar väl. Besluten att inrätta regionala appellationsdomstolar och att stärka domstolarnas finansiella oberoende utgör viktiga steg när det gäller att förbättra rättsväsendets förmåga. Den ungerska regeringen har i överensstämmelse med sin strategi för att bekämpa korruptionen fortsatt att vidta rättsliga och praktiska åtgärder mot korruptionen, som alltjämt är en källa till oro. Det är angeläget att de nya besluten genomförs snabbt så att situationen kan åtgärdas på ett bättre sätt än för närvarande. Ungern fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Vad publicservice-medierna beträffar är de politiska partierna åter till fullo representerade i styrelserna. Ytterligare åtgärder har vidtagits för att förbättra dialogen mellan arbetsmarknadernas parter. I syfte att åtgärda romernas besvärliga situation har man fortsatt att genomföra handlingsprogrammet på medellång sikt från 1997. Den institutionella ramen har stärkts och ett nytt uppföljningssystem har införts. Politiken avseende romerna har emellertid inte integrerats i de allmänna sociala utvecklingsstrategierna utan existerar som ett separat, parallellt projekt. Romerna utsätts fortfarande av diskriminering. Regeringen ser för närvarande över sin politik avseende romerna. Avsikten är att det skall antas en heltäckande långsiktig strategi och heltäckande lagstiftning mot diskriminering. Detta skulle utgöra betydelsefulla framsteg. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av det omfattande reformarbete som de ungerska myndigheterna utfört för att omvandla landets ekonomi. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformarbetet har fortsatt och de ungerska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Ungern är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Ungern fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Den makroekonomiska politiken kan förbättras genom ett minskat offentligt underskott. Därmed skulle förhindras att skattepolitiken blir konjunkturförstärkande, och det skulle också bidra till att inflationen ytterligare minskar. En mera grundläggande reform av hälso- och sjukvårdssektorn måste nu inledas. Löneutvecklingen måste återföras till en nivå som är förenlig med produktivitetstillväxten så att landets konkurrenskraft inte äventyras. Sedan kommissionen avgav sitt yttrande har Ungern på alla områden gjort fortlöpande framsteg i arbetet med att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk. Genomförandet av den nya lagstiftningen har på flertalet områden fortskridit väl. Landet har gjort avsevärda ansträngningar sedan 1997 för att förbättra den offentliga förvaltningens förmåga så att gemenskapens regelverk kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Ungern har under det gångna året gjort framsteg på en rad områden, exempelvis socialpolitik, rättsliga och inrikes frågor, telekommunikation, kultur och politik på det audiovisuella området, när det gäller att anta och genomföra gemenskapens regelverk. Till de områden inom vilka endast begränsade framsteg gjordes under rapportåret när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga hör jordbruk och regionalpolitik. Inom många sektorer förbättrades emellertid denna förmåga ytterligare, vilket betyder att förberedelsenivån när det gäller att faktiskt tillämpa gemenskapen lagstiftning och kontrollera dess efterlevnad totalt sett förbättrades. Ungern har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk och har också nått långt när det gäller att skapa tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket. Ytterligare insatser krävs emellertid för att Ungern till fullo skall vara i stånd att iaktta regelverket vid anslutningen. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. Fortsatt goda framsteg kan noteras beträffande den inre marknaden. Som framhölls i förra årets rapport har större delen av gemenskapens regelverk antagits och de administrativa strukturerna upprättats. Eftersom man kommit mycket långt när det gäller att införliva regelverket om fri rörlighet för varor, inriktas uppmärksamheten nu på kontrollen av att reglerna efterlevs. Detta berör bland annat inrättandet av ett organ för livsmedelssäkerhet samt marknadsövervakningen. Den infrastruktur som behövs inom standardisering och certifiering finns redan. Framsteg kan noteras när det gäller antagandet av lagstiftning om upphandling på området motorvägsbyggande. Anpassningen till gemenskapens regelverk beträffande offentlig upphandling behöver emellertid kompletteras genom fortsatta bemödanden för att se till att det tillämpas korrekt. På tjänsteområdet har den ungerska lagstiftningen till största delen redan anpassats. Anpassningen behöver emellertid slutföras när det gäller dataskydd, och de administrativa strukturerna på området behöver stärkas. Som en följd av att det antagits lagstiftning om bekämpning av penningtvätt avfördes Ungern i juni 2002 från den förteckning över icke-samarbetsvilliga länder som OECD:s arbetsgrupp för finansiella åtgärder mot penningtvätt (Financial Action Task Force on Money Laundering) upprättat. Likaså har det på området fri rörlighet för kapital införts ny lagstiftning när det gäller fastigheter. Ytterligare anpassningar är emellertid alltjämt nödvändiga. Det finns en tillfredsställande förmåga inom den offentliga förvaltningen att sörja för tillsyn på området finansiella tjänster. På bolagsrättens område överensstämmer den ungerska lagstiftningen till övervägande del med gemenskapens regelverk. Ungern uppvisar relativt goda resultat när det gäller kontrollen av att regelverket efterlevs, men de gränskontrollåtgärder som gäller immateriella rättigheter behöver stärkas och bekämpningen av piratkopiering och varumärkesförfalskning behöver ytterligare intensifieras. När det gäller konkurrenspolitik är det nödvändigt att landet fortsätter sitt arbete med att anpassa de statliga stödordningarna, särskilt systemen för skattestöd. De organ som ansvarar för kontrollen av att lagstiftningen efterlevs har fortsatt att fungera tillfredsställande i fråga om både konkurrensbegränsande samverkan och statligt stöd. På beskattningsområdet har den ungerska lagstiftningen i stor utsträckning anpassats till gemenskapens regelverk, men införlivandet av regelverket måste slutföras. Särskilt gäller detta mervärdes- och punktskattebestämmelserna. Ansträngningarna att se till att det datoriserade informationssystemet på skatteområdet är fullt funktionsdugligt före anslutningen måste fortsätta. På tullområdet har lagstiftningen till största delen anpassats till regelverket. Ytterligare framsteg har gjorts när det gäller tullager, temporär import, värdering och icke-kommersiella försändelser. Ungern har fortsatt att stärka den administrativa förmågan och den operativa kapaciteten hos tull- och finanskontrollmyndigheten och tagit viktiga steg för att påskynda arbetet med att utveckla system som möjliggör samtrafik. Ansträngningarna med att skapa samtrafikförmåga med gemenskapens datoriserade system på tullområdet bör fortsätta. När det gäller industripolitik och små och medelstora företag kommer Széchenyi-planen nu att koncentreras till utveckling av små och medelstora företag och projekt inför anslutningen till gemenskapen. Den kommer vidare att integreras i det nationella utvecklingsprogrammet. Goda framsteg har också gjorts på miljöområdet, särskilt genom att det antagits lagstiftning på områdena luftkvalitet, vattenkvalitet, begränsning av föroreningar från industrin samt genetiskt modifierade organismer. Alltjämt återstår dock att anta den nationella planen för avfallshantering. Den offentliga förvaltningens förmåga inom denna sektor har förbättrats, bland annat genom ändrad ansvarsfördelning mellan ministerierna, men detta spörsmål bör uppmärksammas även framöver. Vidare behöver miljöinvesteringarna ytterligare ökas. När det gäller jordbruk har Ungern en stabil grund för att genomföra gemenskapens regelverk. Förberedelsearbetet när det gäller förvaltningsinstrument av central betydelse, såsom utbetalningsstället och det integrerade administrations- och kontrollsystemet, har emellertid försenats, och flera beslut om ansvarsfördelning återstår att fatta. När det gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet krävs det en kraftansträngning för att se till att det snart finns ett fullt fungerande system på plats. Förseningar har också inträffat när det gäller att få Sapard-organet funktionsdugligt. Stadiga framsteg kan noteras på det veterinära och det fytosanitära området, men förbättringen av gränskontrollstationer och inrättningar behöver uppmärksammas. De pågående bemödandena måste intensifieras. På transportområdet har anpassningen av lagstiftningen fortsatt, särskilt inom väg- och järnvägssektorerna. Även om vissa ytterligare steg tagits bör omstruktureringen av järnvägssektorn slutföras så att gemenskapens regelverk rörande marknadstillträde till fullo genomförs. Vidare behövs ökade insatser för den institutionella uppbyggnaden på området. Betydande framsteg har gjorts på energiområdet i och med antagandet av ellagen, som banat väg för liberaliseringen av den ungerska marknaden. Några motsvarande framsteg har emellertid inte gjorts beträffande gassektorn. Den offentliga förvaltningens förmåga ligger på en hög nivå. Goda framsteg har kunnat noteras i fråga om politik på det audiovisuella området, men det krävs fortsatta ansträngningar innan full anpassning uppnåtts. Betydande framsteg har också gjorts på området socialpolitik och sysselsättning, särskilt genom att ytterligare genomförandelagstiftning till arbetslagstiftningen antagits. Beträffande den sociala dialogen har den nya regeringen infört förtroendeskapande åtgärder och beslutat att i syfte att öka den faktiska dialogen inrätta ett nationellt råd för biläggande av intressekonflikter. Förmågan att genomföra gemenskapens regelverk rörande hälsa och säkerhet i arbetet har förbättrats (bland annat har yrkesinspektionerna stärkts), men fortsatt uppmärksamhet krävs på detta område. När det gäller regionalpolitik fattades i juni 2002 beslut om att upprätta en effektivare organisatorisk ram för programplanering och genomförande av strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Förvaltnings- och utbetalningsorganens förmåga behöver emellertid stärkas. Fortsatta framsteg behöver göras i fråga om den tekniska beredningen av projekt som är berättigade till finansiering från gemenskapen. När det gäller upprättandet av finansiella förvaltnings- och kontrollsystem har framsteg gjorts, men förseningar i programplaneringsprocessen inträffade under det år som denna rapport omfattar. Ungerns förberedelsearbete när det gäller strukturinstrumenten måste bli betydligt mer omfattande. Betydande framsteg har gjorts på telekommunikationsområdet, där den ungerska marknaden öppnats för konkurrens genom antagandet av kommunikationslagen. Ansträngningarna behöver nu inriktas på att se till att det tillhandahålls samhällsomfattande tjänster till överkomliga priser. På området rättsliga och inrikes frågor har det gjorts betydelsefulla framsteg genom den fortsatta anpassningen till gemenskapens regelverk inom områdena viseringspolitik, migration och asyl. Bekämpningen av bedrägeri, korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet effektiviserades genom antagandet av ytterligare lagstiftning och en förstärkning av de institutionella strukturerna. I den reviderade Schengen-handlingsplanen tas de viktigaste frågorna i gemenskapens regelverk upp. När det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste Ungern alltjämt söka få till stånd en överenskommelse med Slovakien och Rumänien om genomförandet av lagen om ungerska minoriteter i grannländerna. Vidare måste lagen anpassas till gemenskapens regelverk vid anslutningen. Vad finansiell kontroll beträffar måste ansträngningarna öka beträffande intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn, med avseende både på anpassning av lagstiftningen och den offentliga förvaltningens förmåga. För att åtgärda de svagheter som konstaterats håller Ungern på att omarbeta funktioner och strukturer för intern revision i enlighet med internationell praxis och att omarbeta den berörda lagstiftningen. Ansträngningarna behöver emellertid öka väsentligt. Ungern har på flertalet områden fortsatt att göra framsteg i arbetet med att bygga upp den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk. Ytterligare ansträngningar krävs emellertid, särskilt på områdena jordbruk, transport, regionalpolitik, miljö och finansiell kontroll. Liksom tidigare krävs också fortsatta åtgärder för att upprätta den administrativa förmåga som krävs för att en sund, effektiv och kontrollerbar förvaltning av gemenskapens medel skall säkerställas. Tjugosex kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Ungern fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Det har emellertid uppstått förseningar i arbetet med att införliva delar av gemenskapens regelverk på det veterinära området och med att anta lagstiftning om storlekskontroll av importerad fisk, lagstiftning inom gassektorn och flera lagar på miljöområdet (nationell klimatförändringsstrategi, regionala och lokala avfallshanteringsplaner, förpackningar och förpackningsavfall samt spilloljor). Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Ungern hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Ungern inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Ungern fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Lettland Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Lettland uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Lettland uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. När det gäller reformen av den offentliga förvaltningen har Lettland fortsatt att ta itu med de frågor som återstår, och den rättsliga och administrativa ramen kommer att vara tämligen heltäckande när lagen om offentlig anställning och lagen om offentlig förvaltning till fullo genomförts. Det är nu viktigt att påskynda införandet av det enhetliga lönesystemet för offentliganställda tjänstemän och att se till att finansieringen är tillräcklig. De flesta bristerna i rättssystemet har i allmänhet identifierats, men endast en del av dem har åtgärdats. Det krävs ökade insatser på detta område för att en grundlig systematisk reform skall kunna genomföras som bygger på politiskt stöd för en modernisering av rättsväsendet och på tillräcklig finansiering. Den rättsliga ramen bör fortfarande kompletteras och den ökade eftersläpningen i antalet domstolsmål bör minskas. Frågan om häktning i avvaktan på rättegång måste ägnas ytterligare uppmärksamhet. Det krävs ytterligare avsevärda insatser för att stärka rättsväsendets faktiska oberoende, effektivitet och kvalitet. Förbättringen av domstolarnas infrastruktur måste slutföras. Lettland har gjort ytterligare framsteg i bekämpningen av korruptionen, som fortfarande ger anledning till stor oro. Den rättsliga ramen har förbättrats, den institutionella uppbyggnaden har stärkts och det allmänna medvetandet och det civila samhällets engagemang håller på att öka. Det krävs dock ytterligare insatser för att slutföra den institutionella uppbyggnaden och förse den nya myndigheten för korruptionsbekämpning med nödvändiga medel för att den skall kunna uppnå konkreta resultat. Lettland fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lettland har främjat en fortsatt integrering av icke-medborgare i det lettländska samhället genom att avskaffa språkkraven i vallagen och öka stödet för att förenkla naturaliseringsprocessen samt genom den verksamhet som bedrivs av stiftelsen för integration i samhället. Integrationsprocessen måste dock påskyndas och tillräcklig finansiering göras tillgänglig för att framför allt naturalisering och språkutbildning skall främjas. Lettland bör se till att språklagstiftningen på alla nivåer genomförs på ett sådant sätt att principerna om legitimt allmänt intresse och proportionalitet samt Lettlands internationella skyldigheter och Europaavtalet respekteras. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av de lettiska myndigheternas insatser för att omvandla landets ekonomi. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots ett besvärligt ekonomiskt klimat i världen, framför allt krisen i Ryssland. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har påskyndats samtidigt som de lettiska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Lettland är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Lettland fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Arbetsmarknadernas funktion kan förbättras, framför allt genom aktiva arbetsmarknadsåtgärder till förmån för missgynnade grupper, genom att stärka den offentliga och privata infrastruktur som krävs för arbetskraftens rörlighet och genom ytterligare reformer av utbildningssystemet. Finanspolitiken måste även i fortsättningen vara återhållsam, särskilt mot bakgrund av det stora underskottet i bytesbalansen. En förbättring av det allmänna företagsklimatet och en förstärkning av den rättsliga förmågan och den offentliga förvaltningens förmåga skulle i den privata sektorn stimulera en utveckling på bredare basis. Sedan yttrandet avgavs har Lettland gjort stadiga framsteg när det gäller att anpassa lagstiftningen till gemenskapens regelverk, framför allt under de senaste två åren. Till följd av detta har det mesta av primärlagstiftningen införts. Samtidigt har det gjorts betydande insatser för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga, även om detta inte skett i samma utsträckning som när det gäller anpassningen av lagstiftningen. Under det gångna året har Lettland gjort ytterligare framsteg när det gäller att slutföra anpassningen av lagstiftningen och skapa eller omstrukturera specialiserade organ som hör ihop med denna på det stora flertalet områden. Landet har på de flesta områden även ökat utbildninginsatserna för att uppfylla kraven i gemenskapens regelverk. Lettland har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk på många områden och har på flertalet områden nått långt när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa gemenskapens regelverk. Ytterligare insatser krävs, framför allt när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga på flertalet områden och ett slutförande av lagstiftningsanpassningen inom ett antal sektorer. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. Förberedelserna för att delta i den inre marknaden har kommit långt och Lettland har nått en god nivå av anpassning på detta område. När det gäller fri rörlighet för varor är den rättsliga och den institutionella ramen i allmänhet på plats. Det har skett en fortlöpande utveckling av standardiseringssystemet, vilket dock måste förstärkas. Reformen av systemet för marknadsövervakning och infrastrukturen för denna, bland annat när det gäller livsmedelssäkerhet och offentlig upphandling, måste förstärkas ytterligare. Utvecklingen av processen att bringa Lettlands lagstiftning och strukturer med avseende på fri rörlighet för personer i överensstämmelse med gemenskapens regelverk har varit tillfredsställande, även om det krävs ytterligare insatser, särskilt när det gäller ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet och en förstärkning av den institutionella förmågan. I fråga om fri rörlighet för tjänster har anpassningen av lagstiftningen gått framåt, framför allt när det gäller finansiella tjänster och bankverksamhet, men det krävs ytterligare arbete med försäkrings- och värdepapperstjänster. I fråga om fri rörlighet för kapital har anpassningen av lagstiftningen kommit långt men processen behöver kompletteras när det gäller kapitalrörelser och betalningar. Den administrativa förmågan på detta område har byggts upp men det behövs ytterligare förstärkning. En viktig händelse när det gäller bolagsrätten är att en handelslag nyligen trädde i kraft. Denna måste nu genomföras. Medan Lettlands lagstiftning har kommit långt när det gäller immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd, återstår den krävande uppgiften att med effektiva insatser bekämpa pirattillverkning och varumärkesförfalskning. I fråga om konkurrens har anpassningen av lagstiftningen, den offentliga förvaltningens förmåga och kontrollen av efterlevnaden kommit ganska långt, men fortsatta insatser behövs för att resultat skall kunna uppnås när det gäller konkurrenslagstiftningens faktiska genomförande. På tullområdet har lagstiftningen i stort sett anpassats, men den organisatoriska omstruktureringen och genomförandet måste fortsätta, vilket även gäller på skatteområdet där lagstiftningen måste kompletteras med avseende på direkt och indirekt beskattning. Lettland bör öka takten i det lagstiftningsarbete som pågår och snarast påskynda sina förberedelser för elektronisk samtrafikförmåga. På båda områdena har Lettland åtagit sig att införa lämpliga IT-system för utbyte av elektroniska uppgifter med gemenskapen och dess medlemsstater. Det krävs att betydande ytterligare arbete prioriteras för att dessa system skall vara operativa den dag då anslutningen sker. Lettland har gjort ytterligare framsteg på jordbruksområdet, nyligen även genom att förvaltningens organisation förbättrats för att den gemensamma jordbrukspolitiken skall kunna tillämpas. Inrättandet av en livsmedels- och veterinärtjänst som ett gemensamt organ med ansvar för kontroller av hela näringskedjan samt ackrediteringen av Sapard-organet är betydande framsteg. Stora utmaningar kvarstår dock när det gäller att slutföra anpassningen och stärka den institutionella förmågan att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken och förvaltningsorganisationen på området, bland annat betalningsorganet, det integrerade systemet för administration och kontroll samt den gemensamma organisationen av marknaderna. Det krävs fortfarande särskilda insatser när det gäller veterinärmedicinska kontroller och kontroller av livsmedelssäkerhet samt insatser för att livsmedelsföretagen skall nå upp till gemenskapsnivå. När det gäller fisket har Lettlands lagstiftning anpassats i tämligen hög utsträckning även om det förekommer luckor, framför allt när det gäller strukturåtgärder och marknadspolitik. Förvaltningsstrukturerna är delvis redan på plats. Lettlands insatser måste nu inriktas på att ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga och se till att det finns tillräcklig finansiering. Lettlands lagstiftning överensstämmer i stor utsträckning med gemenskapens regelverk på transportområdet, har relevanta rättsliga ramar (med undantag för sjötransport) antagits och den offentliga förvaltningens förmåga håller på att förstärkas. Det krävs ytterligare insatser för att slutföra anpassningen, framför allt på områdena järnvägs- och sjötransport, samt när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga på områdena väg-, järnvägs- och lufttransport. Den kapacitetsökning som på senare tid skett när det gäller sjösäkerhet och iakttagande av skyldigheter som följer av internationella konventioner på detta område måste stärkas ytterligare. Ett viktigt steg framåt var antagandet av den nya arbetslagstiftningen på området socialpolitik och sysselsättning. Anpassningen av lagstiftningen på detta område har kommit långt men måste slutföras. Det faktiska genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av arbetsrätten samt lagstiftningen om hälsa och säkerhet i arbetet och hälso- och sjukvård är fortfarande viktiga frågor. På energiområdet har anpassningen av den legislativa och insitutionella förmågan nått en tämligen hög nivå, men denna process måste slutföras, framför allt när det gäller den inhemska energimarknaden (elektricitet och gas), oljelagren, en ökad effektivitet i energianvändningen och ett stärkande av de olika organens administrativa förmåga. Lettland har gjort avsevärda framsteg när det gäller anpassningen till gemenskapens regelverk på miljöområdet. Denna process måste slutföras och den offentliga förvaltningens förmåga ytterligare förstärkas, särskilt när det gäller inspektioner, samarbete och samordning på alla nivåer. Investeringarna bör ökas. I och med antagandet av lagen om telekommunikationer och inrättandet av en kommission för samhällsnyttiga tjänster som reglerande myndighet har lagstiftningen i stort sett anpassats och institutionerna inrättats. Det krävs dock särskilda insatser för att ytterligare liberalisera marknaden för telekommunikationer, stärka den reglerande myndighetens oberoende och effektivitet och anpassa lagstiftningen på området posttjänster. Särskilda framsteg gjordes nyligen när det gäller att stärka institutionerna på området kultur och audiovisuell politik där Lettlands lagstiftning i stort sett överensstämmer med gemenskapens regelverk. På området rättsliga och inrikes frågor har det gjorts avsevärda framsteg när det gäller att anpassa lagstiftningen och fortsätta att stärka den institutionella förmågan. Lettlands insatser måste nu inriktas på att slutföra anpassningen av lagstiftningen, framför allt när det gäller migration, penningtvätt och skyddet av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen, rättsligt samarbete och genomförandet av den högkvalitativa Schengenhandlingsplanen. De rättsvårdande organen behöver ytterligare förstärkning med särskild uppmärksamhet på bekämpning av narkotika och olaglig handel i allmänhet, smuggling, bedrägeri, korruption och organiserad brottslighet, bland annat genom förbättrat samarbete mellan organen i fråga. En annan prioritet som fortfarande är viktig är att stärka de integrerade gränskontrollerna och att fullborda eller förbättra organisationen. När det gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument gjordes nyligen framsteg när det gäller att förbereda införandet av strukturpolitiken och inrättandet av de huvudsakliga institutionerna i fråga. Insatserna kommer dock att behöva inriktas på att bygga upp en tillräcklig och effektiv förmåga hos den offentliga förvaltningen för förvaltning av strukturfonderna och sammanhållningsfonden på alla nivåer. Dessutom bör Lettland påskynda utarbetandet av utkastet till ett samlat programdokument som uppfyller normerna och sörja för samordning och partnerskap mellan ministerierna. Allmänt bör alla system och förfaranden för en effektiv övervakning, finansiell förvaltning och kontroll förstärkas och den rättsliga ramen slutföras. Framsteg måste framför allt ske när det gäller de tekniska förberedelserna av projekt berättigade till gemenskapsfinansiering. Lettland har börjat vidta åtgärder för att ta itu med de svagheter som identifierats, bland annat genom tilldelning av personal. Landet måste fortsätta och avsevärt påskynda pågående insatser. Inrättandet av systemet för intern finansiell kontroll inom den offentliga förvaltningen har kommit ganska långt men behöver slutföras, bland annat genom anpassning av lagstiftningen. Förberedandet av den offentliga förvaltningens förmåga inför medlemskapet i EU är fortfarande en av de mest krävande uppgifterna som Lettland står inför. En betydande del av de institutioner som krävs för att Lettland skall kunna påta sig de skyldigheter i fråga om förvaltning av gemenskapens regelverk och kontroll av att det efterlevs anslutningen medför har omorganiserats eller inrättats. Även om denna process har kommit långt krävs det ytterligare avsevärda insatser för att dessa institutioner skall bli helt operativa. Detta är särskilt viktigt på sådana områden som den inre marknaden, jordbruk, fiske, transport, regionalpolitik, miljö, rättsliga och inrikes frågor och när det gäller införande av IT-system för beskattning och tullar. Slutligen krävs det ytterligare insatser för att Lettlands förmåga att ombesörja en sund, effektiv och kontrollerbar förvaltning av EG-medel skall öka. Tjugosju kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Lettland fullgör på det hela taget de åtaganden landet gjort i samband med förhandlingarna. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, framför allt under den senaste tiden, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Lettland hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna, anser kommissionen att Lettland inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Lettland fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Litauen Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Litauen uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Litauen uppfyller alltjämt de politiska kriterierna. Litauen har gjort avsevärda framsteg med sin reform av den offentliga förvaltningen, framför allt genom att anta en ny lag om offentlig anställning och den genomförandelagstiftning som hör till denna. Litauen måste se till att reformen genomförs i hela förvaltningen och att finansieringen är tillräcklig och görs till en prioritet. Det har gjorts avsevärda framsteg när det gäller att reformera rättsväsendet, framför allt genom antagandet av lagen om domstolar. Det korrekta genomförandet av den nya lagstiftningen bör ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Det krävs ytterligare insatser för att öka domarnas och åklagarnas förmåga att utöva sitt yrke. Detta är centralt för att kvaliteten i de rättsliga förfarandena och respekten för processuella rättigheter och yrkesetik skall kunna tillgodoses. Det krävs också ytterligare framsteg med att påskynda domstolsförfarandena och kontrollera att domar efterlevs. Det har gjorts avsevärda framsteg när det gäller bekämpning av korruption, framför allt genom antagandet av det nationella programmet mot korruption och lagen om förebyggande av korruption. De rättsvårdande organen och fackministerierna bör fortsätta sina insatser för att åtgärderna mot den korruptionen inom förvaltningen, som fortfarande är ett problem, skall genomföras på ett korrekt och effektivt sätt. Litauen fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av de litauiska myndigheternas insatser för att omvandla landets ekonomi. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen, framför allt krisen i Ryssland. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har påskyndats samtidigt som de litauiska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Litauen är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Litauen fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Arbetsmarknaden kan förbättras genom att den stora arbetslösheten åtgärdas. Förvaltningen av de offentliga finanserna bör förbättras, framför allt genom att det på kommunal nivå tas itu med den ökade mängden försenade betalningar. Slutförandet av pensionsreformen bör genom det planerade införandet av ett obligatoriskt pensionsfondssystem dessutom göra de offentliga finanserna mer hållbara på lång sikt och stödja de finansiella marknadernas utveckling. Om den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga stärks och förfarandena förenklas på områden av betydelse för näringslivet, bland annat konkurs och omstrukturering av företag, skulle dessutom företagens inträde på och utträde från marknaderna underlättas. Sedan yttrandet avgavs har Litauen gjort avsevärda framsteg både när det gäller att införliva gemenskapens regelverk och när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga. Medan insatserna till en början var osystematiska, har takten på och omfattningen av införlivandet avsevärt förbättrats, och insatserna för att bygga upp den nödvändiga förmågan inom den offentliga förvaltningen har ökat. Under det senaste året har Litauen kommit ännu längre med sina förberedelser för anslutningen, framför allt på områdena fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, konkurrens, energi, regionalpolitik samt rättsliga och inrikes frågor. Framstegen på områdena finansiell kontroll och fiske har varit begränsade. Även om det gjorts framsteg på områdena jordbruk och miljö, krävs ytterligare insatser. Litauen har överlag uppnått en god grad av anpassning till gemenskapens regelverk på flertalet områden, och på vissa områden är anpassningsnivån nu hög. Litauen har skapat större delen av den förvaltningsorganisation som krävs för genomförandet av gemenskapens regelverk. Det krävs dock ytterligare konsekventa insatser för att öka den offentliga förvaltningens förmåga, framför allt när det gäller utbildning, förmåga att behålla kvalificerad personal och en effektiv samordning mellan organen. Detaljerade planer har överenskommits, framför allt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. Litauen har fortsatt att göra framsteg när det gäller den inre marknaden. På området fri rörlighet för varor har lagstiftningen i hög utsträckning anpassats. De viktigaste delarna av förvaltningsorganisationen är på plats men är ännu inte helt operativa. När det gäller marknadsövervakning krävs det insatser för att infrastrukturen skall utvecklas ytterligare, framför allt på områdena provning och certifiering. På området livsmedelssäkerhet har det gjorts framsteg när det gäller anpassning och den offentliga förvaltningens förmåga, men det krävs ytterligare insatser för att avskaffa kravet på godkännande av livsmedel innan de släpps ut på marknaden. Lagstiftningen om offentlig upphandling har anpassats ytterligare men det behövs fortfarande en viss finjustering, och byrån för offentlig upphandling behöver förstärkas ytterligare. När det gäller fri rörlighet för personer har Litauen uppnått en god nivå av anpassning, även om den förvaltningsorganisation som inrättats ännu inte fungerar tillfredsställande. På området ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis krävs det fortfarande stora insatser när det gäller medicinska yrken. På området frihet att tillhandahålla tjänster har lagstiftningen i tämligen hög utsträckning anpassats, men förvaltningens organisation fungerar ännu inte fullt tillfredsställande. Det har gjorts goda framsteg på området bankverksamhet och värdepapper. Lagstiftningen rörande försäkringssektorn och dataskyddet bör anpassas ytterligare, framför allt så att övervakningsorganen blir oberoende. Samarbetet mellan tillsynsorganen bör stärkas. Det har skett ytterligare framsteg på området fri rörlighet för kapital, där Litauen redan uppnått en hög grad av liberalisering. Ytterligare insatser behövs när det gäller betalningssystem och bekämpning av penningtvätt. När det gäller bolagsrätten har Litauen uppnått en rimlig anpassningsnivå. Förvaltningsorganisationen har inrättats men är ännu inte helt operativ. Ytterligare anpassning har uppnåtts när det gäller patent och immateriella rättigheter. Bekämpningen av pirattillverkning och varumärkesförfalskning måste stärkas avsevärt, liksom även samarbetet mellan de myndigheter som är engagerade i kontrollen av att de immateriella rättigheterna respekteras. På området konkurrenspolitik är lagstiftningen i stor utsträckning anpassad. En förvaltningsorganisation har inrättats och är operativ. Litauen bör fortsätta sitt arbete med att uppnå resultat när det gäller korrekt tillämpning av lagstiftningen och kontroll av att denna efterlevs. Konkurrensrådet bör rikta in sig på mer avskräckande sanktionsåtgärder på området konkurrensbegränsande samverkan och ägna undsättnings- och omstruktureringsstöd stor uppmärksamhet. När det gäller beskattning har Litauen uppnått en god anpassningsnivå, och den offentliga förvaltningens förmåga har i stort sett byggts upp men behöver ytterligare förstärkning. Litauen har gjort avsevärda framsteg när det gäller anpassningen av skattelagstiftningen, även om det krävs ytterligare anpassning på områdena mervärdesskatt och punktskatter. Vissa framsteg har även gjorts när det gäller reformen av skatteförvaltningen. På området tullunionen har Litauen uppnått en hög grad av anpassning och den offentliga förvaltningens förmåga har delvis byggts upp. Det krävs dock ytterligare insatser för att stärka samarbetet mellan organen och kontrollera efterlevnaden av befintliga bestämmelser om bedrägeri, immateriella rättigheter och korruption. På båda områdena krävs det särskilda insatser för att bygga upp IT-system som möjliggör utbyte av uppgifter mellan EG och dess medlemsstater. När det gäller jordbruket går införlivandet av lagstiftningen framåt. Förvaltningsorganisationen är delvis på plats, men det behövs ytterligare förbättringar. Litauen bör rikta in sig på gränskontrollstationer, det integrerade systemet för administration och kontroll, den offentliga förvaltningens förmåga att förvalta den gemensamma jordbrukspolitiken, utbetalningsstället, förbättrande av anläggningar och hantering av animaliskt avfall. När det gäller fisket har lagstiftningen i tämligen hög utsträckning anpassats även om det förekommer luckor, framför allt när det gäller marknads- och strukturpolitiken. Förvaltningsorganisationen har delvis redan inrättats. Det behövs ytterligare insatser för att utveckla en marknads-och strukturpolitik och stärka kontroll- och övervakningsfunktionerna. Inrättandet av fiskefartygsregistret måste slutföras. Lagstiftningen i transportsektorn överensstämmer nu i hög utsträckning med gemenskapens regelverk, även om det behövs ytterligare insatser när det gäller järnvägstransporter. Den relevanta rättsliga ramen är på plats och endast en begränsad mängd genomförandelagstiftning återstår att införa. Förvaltningsorganisationen är till stor del på plats men behöver ytterligare förstärkning. Inom energisektorn har Litauen uppnått en hög grad av anpassning av lagstiftningen. Förvaltningsorganisationen är i stort sett på plats men behöver ytterligare förstärkning. Framstegen på den inhemska energimarknaden har varit goda. När det gäller kärnsäkerhet har Litauen tagit det mycket viktiga steget att formellt bekräfta att reaktor 1 på Ignalinas kärnkraftverk kommer att stängas före 2005 och att formellt åta sig att stänga reaktor 2 senast 2009. EU har förklarat sig berett att som ett led i gemenskapens solidaritet fortsätta lämna ytterligare lämpligt bistånd till avvecklingen efter Litauens anslutning. Litauens insatser måste nu inriktas på att lagstiftningen i följande frågor genomförs i sin helhet och i tid; Kärnsäkerhet, bland annat om att det andra stängningssystemet för reaktor 2 skall inrättas vid Ignalinas kärnkraftverk och om förberedelserna för stängningen och avvecklingen av detta kärnkraftverk; Stärkandet av den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt energi- och kärnsäkerhetsmyndigheten. På området socialpolitik har lagstiftningen i stor utsträckning införlivats. Förvaltningsorganisationen är i stort sett på plats men behöver ytterligare förstärkning. Det har gjorts framsteg genom att arbetslagstiftningen och de nya bestämmelserna om kollektivavtal antagits. Litauen måste slutföra införlivandet och i praktiken genomföra gemenskapens regelverk på områdena hälso- och sjukvård samt hälsa och säkerhet i arbetet, bl.a. genom att stärka relevanta institutioner, utveckla den sociala dialogen och det sociala skyddet samt ytterligare stärka förvaltningsorganisationen för att den skall kunna förvalta stödet från Europeiska socialfonden. På miljöområdet har införlivandet nått en relativt god nivå, men genomförandet är ännu inte helt tillfredsställande. Litauen måste rikta in sig på att slutföra införlivandet och att stärka den offentliga förvaltningens allmänna förmåga. Vid genomförandet av gemenskapens regelverk måste stor uppmärksamhet ägnas avfallshantering, vattenkvalitet, kontroll av industriföroreningar, kemikalier och genetiskt modifierade organismer samt naturskydd. På området telekommunikationer har Litauen uppnått en god anpassningsnivå men genomförandelagstiftningen har ännu inte införlivats. Den offentliga förvaltningens förmåga har byggts upp men är ännu inte helt operativ. Regleringsmyndighetens oberoende har stärkts avsevärt. Ytterligare insatser återstår för att slutföra lagstiftningsanpassningen, förbereda en fullständig liberalisering och stärka regleringsmyndighetens administrativa förmåga. På området rättsliga och inrikes frågor har Litauen uppnått en avsevärd grad av anpassning av lagstiftningen. Förvaltningsorganisationen är i huvudsak på plats även om det fortfarande krävs ytterligare insatser. Litauen har uppdaterat och fortsatt att genomföra Schengenhandlingsplanen. Litauen måste rikta in sig på att slutföra anpassningen (framför allt när det gäller viseringar, Schengen, asyl, penningtvätt och skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen) och att ytterligare stärka de rättsvårdande organen, särskilt när det gäller dataskydd, skydd av den yttre gränsen och bekämpning av korruption. På området regionalpolitik och samordning av strukturinstrument är det institutionella ramverket i stort sett på plats, men den offentliga förvaltningens förmåga och den tekniska beredningen av projekt har ännu inte uppnått den nivå som krävs. Den offentliga förvaltningens förmåga har stärkts, samordningen mellan ministerierna förbättrats och goda framsteg har gjorts när det gäller programplanering och partnerskap. Litauen bör rikta in sina insatser på att slutföra programdokumenten, att definiera den slutliga organisationen för genomförandet och ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga, framför allt när det gäller den tekniska beredningen av projekt som är berättigade till gemenskapsfinansiering, övervakning, finansförvaltning och finansiell kontroll. På området finansiell kontroll, där gemenskapens regelverk införlivats, krävs det ytterligare insatser för att konsolidera de fragmentariska rättsliga bestämmelserna rörande intern finansiell kontroll inom den offentliga förvaltningen i en enda heltäckande lag. Förvaltningsorganisationen är delvis på plats men är ännu inte helt operativ. Den måste stärkas avsevärt för att i praktiken kunna genomföra den konsoliderade lagstiftningen. Det pågående arbetet med revisionshandböcker bör slutföras. Ett fullständigt genomförande av åtgärderna i handlingsplanen när det gäller metoden för finansförvaltning och finansiell kontroll, för internrevision i hela regeringen och för utbildning av personal skulle innebära stora framsteg i arbetet med att fylla nuvarande luckor i den offentliga förvaltningens förmåga och genomförandet av gemenskapens regelverk. På området finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser är den rättsliga ramen i stort sett på plats, men det krävs ytterligare förbättringar i den offentliga förvaltningens förmåga, framför allt när det gäller förmågan att fr.o.m. anslutningen beräkna, kontrollera och tillhandahålla egna medel. När det gäller den offentliga förvaltningens förmåga har Litauen uppnått en tillräcklig, om än fortfarande ganska bräcklig, förmåga att i praktiken genomföra och kontrollera efterlevnaden av gemenskapens regelverk, framför allt när det gäller den inre markndaen och gemenskapens olika politikområden. Litauen måste se till att förvaltningsorganisationen blir helt operativ, framför allt för att gemenskapens regelverk skall genomföras på ett enhetligt och förutsägbart sätt. Särskilt stor uppmärksamhet bör ägnas den organisation som krävs för genomförandet av den del av gemenskapens regelverk som inte blir tillämplig förrän vid anslutningen, framför allt när det gäller en sund och effektiv förvaltning av EG-medel. Tjugoåtta kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna med Litauen. Litauen fullgör på det hela taget de åtaganden landet gjort i samband med förhandlingarna. Det har dock inträffat förseningar när det gäller fiske (slutförandet av registret över fiskefartyg), statistik (genomförandet av en jordbruksräkning) och miljö (lagstiftning om förpackningar och biocider). Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som hittills uppnåtts samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna, anser kommissionen att Litauen inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Litauen fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Malta Kommissionen har vid upprepade tillfällen konstaterat att Malta uppfyller de politiska kriterierna. Detta har varit slutsatsen i tidigare återkommande rapporter och har bekräftats under det senaste året. Malta uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Malta har vidtagit ytterligare åtgärder för att förbättra den offentliga förvaltningens och rättsväsendets kvalitet. Malta fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Landet har gjort ytterligare framsteg genom att förbättra den rättsliga ramen på asylområdet, bekämpningen av rasism och bekämpningen av människohandel. Malta är en fungerande marknadsekonomi och landet bör kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Redan 1999 års uppdatering av yttrandet innehöll ett erkännande av det ekonomiska reformarbete som Malta utfört för att förbereda sig inför anslutningen till EU. Sedan yttrandet avgavs har de maltesiska myndigheterna hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Ytterligare förbättringar kan göras i fråga om makroekonomisk förvaltning genom att minska underskottet i de offentliga finanserna och reformera de offentliga utgifterna i syfte att säkerställa hållbara offentliga finanser på medellång sikt. Även i fråga om omstrukturering av stora förlustbringande offentliga företag och allmännyttiga företag kan ytterligare framsteg göras. Uppmärksamhet bör riktas mot övervakning när det gäller osäkra lån inom banksektorn. Malta har sedan 1999 års uppdatering av yttrandet gjort betydande framsteg i arbetet med att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk och stärka den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt när det gäller fri rörlighet för varor, statistik, telekommunikation, regionalpolitik, rättsliga och inrikes frågor samt finansiell kontroll. Framsteg, om än ojämna, har gjorts inom alla övriga områden av gemenskapens regelverk. Malta har under det senaste året gjort betydande framsteg i arbetet med att anpassa lagstiftningen i fråga om frihet att tillhandahålla tjänster, miljö och tull och har gjort ytterligare framsteg på andra områden, särskilt fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer samt statistik. Landet har fortsatt att förbättra den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt i fråga om standardisering och marknadsövervakning, statistik, regionalpolitik, rättsliga och inrikes frågor, tull och finansiell kontroll. Framstegen har emellertid varit begränsade när det gäller jordbruk, fiske, transport och socialpolitik. Malta har överlag uppnått en god nivå av anpassning till regelverket på många områden och har på många områden också nått långt när det gäller att skapa en tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket. Ytterligare arbete återstår dock, särskilt i fråga om jordbruk och miljö. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. När det gäller den inre marknaden har betydande framsteg i lagstiftningsarbetet gjorts i fråga om fri rörlighet för varor, och Malta har i mycket hög grad anpassat sin lagstiftning till regelverket på detta område. Malta måste slutföra anpassningen av sin lagstiftning om offentlig upphandling när det gäller systemet för överklagande och offentligrättsliga organ. Den offentliga förvaltningens förmåga är överlag adekvat på detta område. När det gäller fri rörlighet för personer har man gjort framsteg i fråga om antagandet av en rättslig ram för det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer, men anpassningen av lagstiftningen om medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för arbetstagare har ännu inte slutförts. Malta har gjort fortsatta framsteg i fråga om fri rörlighet för tjänster och kapital, särskilt när det gäller finansiella tjänster och dataskydd. Ytterligare anpassning av lagstiftningen är dock nödvändig, särskilt i fråga om etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster. När det gäller bolagsrätt har få framsteg gjorts under det senaste året. För att Maltas lagstiftning skall vara i full överensstämmelse med gemenskapens regelverk bör landet införliva vissa direktiv om immateriella rättigheter och industriellt rättsskydd. När det gäller konkurrens har Malta gjort ytterligare framsteg i fråga om kontroll av efterlevnaden av reglerna om statligt stöd. Landet behöver emellertid anta ett lämpligt regelverk för offentliga företag. Det bör säkerställas att stödet till varven är förenligt med regelverket. Den administrativa förmågan hos konkurrensstyrelsen och övervakningsmyndigheten för statligt stöd borde nå en tillfredsställande nivå om ansträngningarna för att stärka dem fortsätter. När det gäller beskattning har Malta i stor utsträckning anpassat sin lagstiftning avseende punktskatt, men ytterligare anpassning behövs i fråga om mervärdesskatt (tillämpningsområdet för momsbefriade transaktioner) och regler för god förvaltningssed när det gäller direkt beskattning. I fråga om den offentliga förvaltningens förmåga är man på väg att nå en lämplig nivå när det gäller mervärdesskatt och direkt skatt, men akuta insatser krävs i fråga om punktskatt. När det gäller tull är den maltesiska lagstiftningen på området tack vare antagandet av en ny tullkodex nu i stort sett anpassad till regelverket, och i fråga om administrativ förmåga är man på väg att uppfylla kraven på detta område. När det gäller transport har framstegen varit få under det senaste året och ägt rum främst på området sjötransport. Betydande delar av regelverket återstår att införliva. I och med Maltas genomförande av handlingsplanen avseende sjötransport har situationen på sjösäkerhetsområdet förbättrats, men den offentliga förvaltningens förmåga behöver stärkas ytterligare och insatserna på sjösäkerhetsområdet måste fortsätta om Malta skall kunna strykas från svarta listan i Parisavtalet om hamnstatskontroll. Genom handlingsplanen på sjötransportområdet har det skett vissa förbättringar på detta område. De pågående insatserna måste fortsätta. På energiområdet har Malta gjort framsteg med införlivandet av regelverket, särskilt i fråga om energieffektivitet. De framsteg som gjorts på senare tid, framför allt i fråga om den inre marknaden för energi, måste fortsätta om Maltas lagstiftning på detta område skall kunna anpassas till regelverket. Den offentliga förvaltningens förmåga måste stärkas ytterligare. När det gäller jordbruk har det gjorts vissa framsteg på lagstiftningsområdet, men få framsteg i fråga om den offentliga förvaltningens förmåga. Betydande delar av regelverket på jordbruksområdet har ännu inte antagits. Förmågan att kontrollera efterlevnaden av gemenskapens regelverk är fortfarande ett särskilt problem på jordbruksområdet, och prioritet bör ges åt att stärka denna förmåga. Malta måste framför allt förbättra sin administrativa förmåga att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken och gemenskapens system för landsbygdsutveckling och måste modernisera såväl inspektionsförfarandena på det veterinära och fytosanitära området som gränskontrollförfarandena. Åtgärder har vidtagits för att inrätta det integrerade administrations- och kontrollsystemet och utbetalningsstället, och medel har anslagits för att ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga i fråga om landsbygdsutveckling. Det saknas emellertid fortfarande en heltäckande plan för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga på detta område. De pågående insatserna för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga och fortsätta att avveckla avgifterna bör fortsätta med oförminskad styrka. Även på fiskeområdet behöver Malta slutföra anpassningen av lagstiftningen och till fullo genomföra planerna för hur den offentliga förvaltningens förmåga skall kunna stärkas betydligt. De nuvarande planerna på att stärka departementet för fiske går i rätt riktning, men mycket arbete återstår i detta avseende. Malta har gjort vissa framsteg på socialpolitikens område, huvudsakligen i fråga om hälsa och säkerhet i arbetet. Anpassningen till gemenskapens regelverk är otillräcklig när det gäller arbetslagstiftning och jämställdhet. Malta är på god väg att uppnå en tillräcklig genomförandeförmåga när det gäller hälsa och säkerhet i arbetet, förutsatt att de nuvarande insatserna fortsätter, men det är nödvändigt att stärka förmågan i fråga om folkhälsa. Malta har gjort ständiga framsteg på det regionalpolitiska området, där den övergripande ramen för genomförande av strukturfonderna och sammanhållningsfonden är på plats. Landet har emellertid ännu inte slutfört det samlade programplaneringsdokumentet. När det gäller den offentliga förvaltningens förmåga behöver vissa av de organ som är inbegripna i genomförandet stärkas ytterligare. På miljöområdet har stora framsteg gjorts i lagstiftningsarbetet, men Malta måste följa den strikta tidsplanen för anpassningen till regelverket. Landet bör också avsevärt stärka den offentliga förvaltningens förmåga på miljöområdet, där den ännu är mycket svag. Det är i detta avseende mycket viktigt att Malta genomför sin plan för att avsevärt öka antalet anställda vid de behöriga organen på detta område (särskilt vid Maltas miljö- och planeringsmyndighet) och för att stärka tillstånds- och inspektionsförfarandena. Landet måste strikt följa dessa planer. Malta har nått långt med anpassningen av regelverket när det gäller telekommunikation, även om ytterligare arbete återstår, och när det gäller kultur och politik på det audiovisuella området. Den offentliga förvaltningens förmåga är i huvudsak adekvat på dessa områden. På området rättsliga och inrikes frågor har arbetet gått framåt, särskilt när det gäller regelverket avseende asyl, dataskydd, viseringspolitik och penningtvätt. Framsteg har också gjorts i fråga om antagandet av en Schengenhandlingsplan och stärkandet av den offentliga förvaltningens förmåga när det gäller gränskontroll och asyl. Malta har nått en god nivå av anpassning till regelverket, men ytterligare arbete krävs i fråga om invandring och rättsligt samarbete. Den offentliga förvaltningens förmåga på detta område är överlag adekvat, men de nuvarande planerna för att stärka den i fråga om dataskydd, penningtvätt, asyl och gränskontroll måste genomföras till fullo. När det gäller finansiell kontroll är den rättsliga ramen och den institutionella kapaciteten i stort sett tillfredsställande, och insatserna behöver därför endast inriktas på att slutgiltigt utforma förfarandena avseende bedrägeribekämpning och skydd av gemenskapens finansiella intressen. När det gäller statistik är den offentliga förvaltningens förmåga i huvudsak adekvat, och Malta är på god väg att fullständigt anpassa sina metoder till gemenskapens standarder, förutsatt att de nuvarande insatserna fortsätter. Under förutsättning att Malta genomför sina planer för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga enligt ovan bör landet kunna sörja för en tillförlitlig kontroll av att regelverket efterlevs och bör kunna delta i unionens arbete med att utforma sin politik på olika områden. Maltas förmåga att sörja för en sund, effektiv och kontrollerbar förvaltning av gemenskapens medel är överlag god och torde bli fullgod så snart landet slutfört sina planer rörande organet med ansvar för bedrägeribekämpning och skydd av gemenskapens finansiella intressen. Tjugofem kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Malta fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort under förhandlingarna. Förseningar har emellertid inträffat när det gäller fri rörlighet för personer (medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för arbetstagare), fiske (övervakning av fiskefartyg, marknadspolitik), jordbruk (inrättande av utbetalningsstället), transport (väg- och sjötransport) och socialpolitik (arbetslagstiftning och jämställdhet). Dessa frågor måste åtgärdas. Med beaktande av de framsteg som gjorts sedan 1999 års uppdatering av yttrandet, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Malta hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Malta inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Malta fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Polen Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Polen uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Polen uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. En viktig fråga är stärkandet av den adminstrativa förmågan inom hela den offentliga sektorn. Den senaste tiden har utvecklingen varit blandad och ytterligare ansträngningar krävs. Inom den offentliga förvaltningen har framstegen när det gäller genomförandet av 1999 års lag om offentlig anställning begränsats av det tillfälliga upphävandet av systemet med rekrytering i öppen konkurrens. Det är av största vikt att genomförandet påskyndas, i synnerhet när det gäller rekryteringen, så att en oberoende, välutbildad och motiverad ämbetsmannakår finns på plats vid anslutningen. Polen har gjort ytterligare framsteg när det gäller att reformera rättsväsendet och skapa förhållanden som gör det möjligt att undanröja de värsta flaskhalsarna. Ansträngningarna bör nu inriktas på att se till att de framsteg som hittills gjort leder till önskat resultat i form av förbättrad effektivitet inom rättsväsendet. Frågan om domstolarnas immunitet har tagits upp till behandling och bör följas upp. Utbildningen av domare, i synnerhet i gemenskapsrätt, bör också prioriteras. Trots fortsatta åtgärder i detta syfte har ett varaktigt, strukturerat utbildningsprogram ännu inte införts. Korruption är alltjämt ett allvarligt problem, och en övergripande strategi har antagits för att bekämpa denna företeelse. Det krävs avsevärda ansträngningar för att konkreta resultat skall kunna uppnås (dessa har hittills varit begränsade) och framför allt för att ett politiskt klimat och en förvaltnings- och affärskultur som kan motstå korruption skall utvecklas. Polen fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av det omfattande reformarbete som de polska myndigheterna utfört för att omvandla landets ekonomi. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformarbetet har fortsatt och de polska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Polen är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Polen fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Finanspolitiken kan förbättras genom att regeringens nya utgiftsnorm genomförs på alla nivåer av förvaltningen som ett led i en mer vittgående strukturell reform av de offentliga finanserna i syfte att stödja budgetkonsolideringen. Vidare behöver omstruktureringen och privatiseringen, främst när det gäller de tunga industrigrenarna, finanssektorn, energiförsörjningen och jordbruket, slutföras. Dessutom krävs det att konkursförfarandena och fastighetsregistet förbättras ytterligare. Slutligen måste centralbankens oberoende befästas för att makroekonomisk stabilitet och investerarnas förtroende skall kunna bibehållas. När det gäller Polens antagande av lagstiftning framskred arbetet till en början, tiden efter yttrandet, i långsam takt men har senare påskyndats. Följden har blivit att det primära regelverket nu till största delen införlivats (även om det inom vissa sektorer, exempelvis på veterinär- och miljöområdena och i fråga om livsmedelssäkerhet, finns stora luckor när det gäller de erforderliga genomförandebestämmelserna). Detta har haft en dominoeffekt på den offentliga förvaltningens förmåga, beträffande vilken framsteg har gjorts sedan yttrandet men inte i samma utsträckning som när det gäller lagstiftningsanpassningen. Under det gångna året har Polen gjort ytterligare framsteg när det gäller anpassning av primärlagstiftningen, särskilt på områdena transport och fri rörlighet för personer. Framstegen när det gäller att anta genomförandelagstiftning varierar avsevärt mellan olika sektorer. Utvecklingen av den offentliga förvaltningens förmåga återspeglar framstegen när det gäller genomförandelagstiftning. Polen har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk på många områden och har också på en rad områden nått långt när det gäller att skapa en tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen att genomföra regelverket. Inte desto mindre krävs det fortfarande ytterligare ansträngningar över hela linjen när det gäller den offentliga förvaltningens förmåga och, inom vissa sektorer, även när det gäller anpassningen till gemenskapens regelverk. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. När det gäller den inre marknaden har under de två till tre senaste åren avsevärda framsteg gjorts på området fri rörlighet för varor, särskilt i och med att nödvändig ramlagstiftning antagits och den institutionella infrastruktur som krävs för genomförandet ytterligare utvecklats. En hög grad av anpassning har uppnåtts när det gäller primärlagstiftningen, och den offentliga förvaltningens förmåga har nått en skälig nivå. Utvecklingen av lagstiftning om marknadsövervakning bör följas av utveckling av den nödvändiga förmågan hos den offentliga förvaltningen. När det gäller livsmedelssäkerhet har de framsteg när det gäller antagande av genomförandelagstiftning som efterlystes i fjolårets återkommande rapport uteblivit, och den offentliga förvaltningens förmåga är fortfarande svag. Ytterligare insatser krävs också för att se till att de strukturer som krävs för att genomföra gemenskapens regelverk rörande offentlig upphandling finns på plats. Som helhet betraktat har en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk uppnåtts och en stark förmåga hos den offentliga förvaltningen utvecklats på området fri rörlighet för personer. När det gäller fri rörlighet för tjänster är graden av anpassning och den offentliga förvaltningens förmåga överlag god. Det krävs dock ytterligare ansträngningar för att anpassa den befintliga lagstiftningen till bank- och försäkringssektorerna och värdepappersmarknaden. Man har kommit överens om åtgärder för att lösa dessa problem. Efter en extern expertgranskning ("peer group review") har Polen lagt fram en handlingsplan, men det återstår fortfarande flera problem såsom diskriminerande språkkrav samt svårigheter med de administrativa strukturerna och med att säkerställa oberoende övervakningsstrukturer. De resultat som Polen kunnat uppvisa på området fri rörlighet för kapital har präglats av stadiga framsteg, när det gäller både anpassning av lagstiftningen och utvecklande av de nödvändiga administrativa strukturerna. Polen har i hög grad anpassat sig till gemenskapens regelverk på bolagsrättens område, och gradvisa framsteg har gjorts när det gäller att stärka den offentliga förvaltningens förmåga, vilken nu har nått en acceptabel nivå utom i fråga om kontrollen av att immateriella rättigheter respekteras. Att den offentliga förvaltningens förmåga byggs ut är av avgörande betydelse för att säkerställa ett effektivt genomförande. På området för konkurrenspolitik har anpassningen av lagstiftningen till stora delar slutförts, trots vissa luckor när det gäller statligt stöd, och ansträngningarna inriktas nu på att åstadkomma trovärdiga resultat när det gäller kontrollen av att lagstiftningen om statligt stöd efterlevs. Dessa ansträngningar kommer att behöva fortsätta och intensifieras, med tonvikten lagd vid en brådskande omstrukturering av stålsektorn, där en förutsättning för stöd är att det införs ett godtagbart och genomgripande omstruktureringsprogram som även omfattar nödvändiga åtgärder för att säkra lönsamhet och nödvändiga minskningar av produktionskapaciteten. På telekommunikationsområdet har Polen gjort stadiga framsteg sedan yttrandet när det gäller anpassning till gemenskapens regelverk och liberalisering av marknaden. Genomförandet av befintlig lagstiftning har förbättrats under det gångna året. Nu återstår en ytterligare anpassning av lagstiftningen och en utvärdering av de ekonomiska följderna av ett fullständigt genomförande av gemenskapens regelverk rörande samhällsomfattande tjänster. I fråga om den ekonomiska och monetära unionen är anpassningen nästan slutförd, men det återstår ännu att göra de lagändringar som krävs för att nationalbanken skall få det oberoende som anges i gemenskapens regelverk. Ytterligare framsteg har gjorts när det gäller att anpassa skattesatserna i fråga om indirekt beskattning. Överlag har Polen uppnått en skälig grad av anpassning till gemenskapens regelverk och en någorlunda tillfredsställande utveckling av den nödvändiga genomförandeförmågan. Det krävs avsevärda ytterligare ansträngningar för att se till att det vid anslutningen finns system på plats som möjliggör utbyte av databehandlade uppgifter mellan EG och Polen. På tullområdet är situationen likartad, dvs. anpassningen har nått en tämligen hög nivå medan utvecklingen av den offentliga förvaltningens förmåga har varit svagare. Det kommer att krävas ytterligare stora insatser för att inrätta den nödvändiga informationstekniska infrastrukturen, om de utsatta tidsgränserna skall kunna hållas. Detta kommer att kräva att man omedelbart inriktar ansträngningarna på att skynda på datoriseringen och arbetet med att skapa samtrafikförmåga och på att bemästra de störningar som orsakats av omorganiseringen av centraltullförvaltningen. Åtgärder har vidtagits för att säkerställa den nödvändiga finansieringen, men denna fråga kommer att behöva övervakas noga och kommissionen har för avsikt att rapportera om framstegen efter första halvåret 2003. Ansträngningarna bör också inriktas på att slutföra anpassningen av Polens tullagstiftning till gemenskapens, särskilt genom att de ändringar av tullkodexen som för närvarande är under beredning antas. Ytterligare förändringar när det gäller politik, lagstiftning och strukturer krävs på jordbruksområdet, där situationen som helhet i fråga om anpassning av lagstiftningen och, i synnerhet, den offentliga förvaltningens förmåga har varit svag. Vissa framsteg har gjorts när det gäller primärlagstiftningen. Inom den veterinära sektorn har man inte byggt vidare på de positiva insatser som gjorts under tidigare år, vilket nu måste ske skyndsamt. Vissa åtgärder har vidtagits i syfte att råda bot på de avsevärda bristerna vad gäller den offentliga förvaltningens förmåga. Dessa åtgärder måste dock intensifieras, särskilt på regional nivå, om de skall kunna få någon nämnvärd effekt. Avsevärda ytterligare insatser krävs för att modernisera anläggningar och se till att lämpliga inspektionssystem finns på plats vid gränserna. Först och främst måste det integrerade systemet för administration och kontroll vara inrättat för att Polen skall ha förmåga att effektivt förvalta och kontrollera stödordningarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta bekräftas av de polska myndigheterna genom de ansträngningar de nu gör. Dessa behöver dock utökas betydligt. På fiskeområdet har det skett måttliga anpassningar. Vissa ytterligare framsteg i fråga om lagstiftningen har gjorts och man har ansträngt sig för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga på central nivå, medan förmågan på regional nivå fortsatt är svag. Större uppmärksamhet bör ägnas åt att uppfylla de mål som anges i handlingsplanen. På det sociala området varierar graden av anpassning avsevärt mellan olika sektorer. Förmågan att genomföra gemenskapens regelverk har ägnats viss uppmärksamhet men behöver fortfarande stärkas. Ytterligare ansträngningar krävs alltjämt, i synnerhet när det gäller att fortsätta anpassningen till och genomförandet av gemenskapens arbetsrätt och gemenskapens regelverk rörande hälsa och säkerhet i arbetet. Om den lagstiftning som ännu återstår kan antas skulle detta i hög grad förbättra anpassningen på detta område. Lagstiftningen har utvecklats ytterligare inom regionalpolitiken. Särkild uppmärksamhet bör fästas vid att i god tid omsätta genomförandeplanerna i praktiken och vid ett ytterligare stärkande av den offentliga förvaltningens förmåga, inbegripet förstärkt samarbete och partnerskap mellan ministerierna. I detta syfte bör de mål som anges i handlingsplanen förverkligas snarast möjligt. Speciell vikt bör fästas vid den tekniska beredningen av projekt som kan komma i fråga för gemenskapsfinansiering. De befintliga planer som rör genomförandet och den offentliga förvaltningens förmåga, däribland en ökning av personalen vid förvaltnings- och utbetalningsmyndigheterna, bör följas rigoröst. På miljöområdet har ytterligare framsteg gjorts när det gäller primärlagstiftning, där graden av anpassning är hög. Nu krävs det att den nödvändiga genomförandelagstiftningen antas och genomförs och att den tillhörande förmågan hos den offentliga förvaltningen utvecklas, i synnerhet på regional nivå. Med tanke på hur begränsad den offentliga förvaltningens förmåga är bör tyngdpunkten läggas vid genomförandet av de mål som anges i handlingsplanen. Det är också viktigt att säkerställa tillräcklig finansiering i enlighet med miljöinvesteringsplanerna. Inom energisektorn är graden av anpassning hög och den offentliga förvaltningens förmåga tillräcklig. Anpassningen av den befintliga lagstiftningen till gemenskapens regelverk bör dock fortsätta, i synnerhet när det gäller den inre energimarknaden (särskilt för gas). Inom transportsektorn är graden av anpassning också hög. Arbetet bör nu inriktas på att anta den nödvändiga genomförandelagstiftningen och stärka den offentliga förvaltningens förmåga att genomföra denna lagstiftning. Handlingsplanen innehåller en rad mål i detta avseende. Ytterligare framsteg har gjorts på området rättsliga och inrikes frågor, särskilt när det gäller gränsbevakning och gränsförvaltning. Ansträngningarna för att förbättra situationen när det gäller de rättsvårdande organ som är inbegripna i kampen mot organiserad brottslighet och narkotika, särskilt polisen, har fortsatt. Dessa ansträngningar bör intensifieras och tillräckliga resurser, både ekonomiska och mänskliga, bör anslås för att genomföra Schengen-handlingsplanen och andra strategier i syfte att se till att den offentliga förvaltningens förmåga är tillräcklig för att gemenskapens regelverk skall kunna genomföras. Överlag har anpassningen till gemenskapens regelverk nått långt, men den offentliga förvaltningens förmåga har inte byggts ut i motsvarande grad. Ytterligare framsteg i lagstiftningsarbetet har gjorts på området för intern finansiell kontroll, där man nu uppnått en förhållandevis hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk. Det som framför allt återstår att göra är fortfarande att införa de nödvändiga kontrollmekanismerna genom att slutföra anpassningen (i fråga om intern finansiell kontroll inom den offentliga förvaltningen samt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen), genom att fullborda och stärka de erforderliga institutionella strukturerna samt genom att göra betydande framsteg i fråga om förvaltningen av stödet inför anslutningen och inrättandet av nödvändiga strukturer och en tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen inför det kommande genomförandet av strukturfonderna, i synnerhet när det gäller intern finansiell kontroll. Detta kommer att kräva ett fullständigt och rigoröst genomförande av handlingsplanen. Det råder fortfarande bristande överensstämmelse mellan å ena sidan de framsteg som gjorts när det gäller antagandet av lagstiftning och å andra sidan stärkandet av den offentliga förvaltningens förmåga. Fortsatta ansträngningar krävs över hela linjen för att bygga upp eller stärka den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt i fråga om marknadsövervakning, jordbruk och livsmedelssäkerhet, fiske och regionalpolitik, socialpolitik, miljö, tullar samt rättsliga och inrikes frågor. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid de erforderliga strukturerna för genomförande av de delar av gemenskapens regelverk som blir tillämpliga först från och med anslutningen, i synnerhet de delar som är väsentliga för en sund och effektiv förvaltning av gemenskapsmedel. Tjugosju kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Polen fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Det har emellertid uppstått förseningar på följande områden: jordbruk (genomförande av systemet för identifiering och registrering av djur), fiske (antagande av lagstiftning om resursförvaltning, inspektioner och kontroll, samt i fråga om marknadspolitik), miljö (antagande av genomförandelagstiftning rörande vattenkvalitet, begränsning av industriföroreningar och riskhantering samt kemikalier). Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Polen hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Polen inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under perioden fram till anslutningen behöver Polen fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Rumänien Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Rumänien uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort framsteg när det gäller att befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Rumänien uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Inledandet av ett omfattande program för reform av den offentliga förvaltningen utgör ett viktigt led i utvecklingen, och genomförandet av dessa reformer bör prioriteras. Viktiga framsteg gjordes även genom beslutet att demilitarisera polisväsendet. Detta kommer att öka polisens ansvarighet inför allmänheten, även om det fordras ytterligare åtgärder för att se till att dess ingripanden är proportionerliga. Nya institutionella strukturer har upprättats för att bekämpa korruptionen, vilken fortfarande utgör ett allvarligt problem, men dessa har ännu inte gett några resultat. Rumänien måste fortfarande åstadkomma förbättringar när det gäller besluts- och lagstiftningsprocessen. Framförallt måste regeringen förlita sig mindre på undantagsförordningar, och parlamentet måste ges ökade möjligheter att granska lagstiftningen. Reformen av rättsväsendet har varit begränsad. Brist på resurser gör att rättsväsendet är svårt belastat och den verkställande maktens faktiska inblandning i rättsliga frågor har inte minskat i praktiken. För att åtgärda detta måste reformen av rättsväsendet ges politisk prioritet och en samlad strategi för att förbättra rättsväsendets sätt att fungera utarbetas. Rumänien fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Landet har gjort betydande framsteg när det gäller att skydda barn, minska antalet barn på institutioner och förbättra de faktiska levnadsvillkoren. Framsteg har även gjorts när det gäller att främja jämställdhet mellan män och kvinnor genom upprättandet av strukturer för att minska människohandeln och av en institutionell ram för att bekämpa diskriminering. Man har fortsatt att utveckla systemet med villkorliga domar, men förhållandena i fängelserna är fortfarande ytterst undermåliga. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka skyddet av yttrandefriheten. Utvecklingen har varit positiv när det gäller behandlingen av minoriteter. Genomförandet av den lagstiftning genom vilken möjligheterna att använda minoritetsspråken i officiella sammanhang utvidgas skedde relativt smidigt. Viktiga steg togs när det gäller att genomföra den nationella strategin för att förbättra romernas villkor, vilken har till syfte att bekämpa diskriminering och förbättra levnadsvillkoren. För att ytterligare framsteg skall bli möjliga krävs ökade ekonomiska resurser. Rumänien har fortsatt att göra framsteg när det gäller upprättandet av en fungerande marknadsekonomi och utsikterna att lyckas har förbättrats. Förutsatt att landet konsekvent och till fullo genomför de planerade åtgärderna samt fullföljer sitt reformprogram bör det på medellång sikt kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Under de senaste åren har en del viktiga framsteg gjorts när det gäller makroekonomisk stabilitet. En lämpligare utformning av politiken har lett till sjunkande inflation, under det att tillväxten har ökat igen och utrikesbalansen fortfarande befinner sig på en hållbar nivå. Betydande framsteg har gjorts när det gäller att inrätta de nödvändiga marknadsinstitutionerna. Den pågående omstruktureringen av bankväsendet, de successiva förbättringarna av ramarna för tillsyn och normgivning på finansmarknaderna och de framsteg som gjorts när det gäller privatiseringen har lett till en gradvis skärpning av företagens finansiella disciplin. Pris- och handelsliberaliseringen har, tillsammans med den betydande anpassning av energipriserna och de omfattande reformer av skattesystemet som ägt rum under det senaste året, skapat förutsättningarna för en effektivare resursfördelning. Omstruktureringen går framåt inom en rad sektorer. För att göra det möjligt att bygga vidare på dessa framsteg bör myndigheterna i första hand se till att nå goda resultat när det gäller makroekonomisk stabilisering grundad på minskad inflation och söka uppnå detta genom en lämplig utformning av politiken understödd av skärpt finansiell disciplin i företagen. Åtagandena att begränsa de totala lönekostnaderna i den offentliga sektorn bör efterlevas. Den kraftiga ökning av penningmängden och krediter som nyligen ägt rum ställer krav på noggrann övervakning och förmåga att snabbt vidta åtgärder. Finansiell disciplin i företagen förutsätter en förbättring av skatteförvaltningen och förbättrad efterlevnad av skattelagstiftningen, en konsekvent och öppen tillämpning av de senaste åtgärderna för att minska energianvändarnas obetalda energiavgifter, en likaså konsekvent och öppen tillämpning av den lagstiftning som nyligen antagits för att påskynda privatiseringen samt en snabb avveckling av företag som går med förlust. Även ett fullföljande av privatiseringen av banksektorn, fortsatt reform av de offentliga utgifterna och budgetförfarandena och genomförande av förbättrade rättsliga ramar kommer att bidra till upprättandet av en fungerande marknadsekonomi och till utvecklingen av Rumäniens förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Sedan yttrandet från 1997 har Rumänien gjort stadiga framsteg när det gäller att anta gemenskapens regelverk. På många områden ökar emellertid klyftan mellan de framsteg som görs i arbetet med att införliva lagstiftningen och den begränsade förmåga som finns hos den rumänska offentliga förvaltningen att genomföra och säkerställa efterlevnaden av ny lagstiftning. Under det senaste året har införlivandet av lagstiftning i Rumänien skett allt snabbare, samtidigt som arbetet med att utveckla de administrativa strukturer som krävs enligt gemenskapens regelverk fortsatt, om än i långsammare takt. Allmänt sett och med hänsyn till Rumäniens måldatum för anslutningen har Rumänien gjort rimliga framsteg och den nationella lagstiftningen har på många områden anpassats till gemenskapens regelverk. En förbättring av den offentliga förvaltningens förmåga kräver en samlad strukturreform av både den offentliga förvaltningen och rättsväsendet. När det gäller den inre marknaden har ramlagstiftning om den nya metoden och helhetsmetoden möjliggjort en snabbare anpassning till gemenskapens sektorspecifika regelverk om fri rörlighet för varor. Betydande framsteg har även gjorts när det gäller inrättandet av organ med uppgift att administrera gemenskapens regelverk. Ytterligare insatser på detta område bör inriktas på att förbättra standardiseringen och certifieringen, förstärka marknadsövervakningssystemen, omstrukturera systemet för livsmedelskontroll och genomföra lagstiftningen om offentlig upphandling. Grunderna för framtida framsteg när det gäller fri rörlighet för personer har lagts, även om det krävs ytterligare införlivande av lagstiftning för att avhjälpa bristerna på området ömsesidigt erkännande, och den offentliga förvaltningens förmåga bör stärkas på alla områden. Betydande insatser har gjorts för att underlätta den fria rörligheten för tjänster, även om den nyligen inrättade institutionella ramen för övervakning av finansiella tjänster fortfarande behöver stärkas. Liberaliseringen på området fri rörlighet för kapital har fortsatt och Rumänien har förbundit sig att följa en tidsplan för avvecklingen av valutakontroller och andra begränsningar av kapitalrörelserna. Ytterligare åtgärder krävs särskilt i samband med översynen av den rättsliga ramen på området penningtvätt. Rumänien har anpassat större delen av sin lagstiftning till gemenskapens regelverk på området bolagsrätt, men omfattningen av pirattillverkning och varumärkesförfalskning utgör fortfarande ett allvarligt problem och kontrollen av att lagstiftningen efterlevs måste förbättras. På området konkurrenspolitik har vissa framsteg gjorts när det gäller införlivandet av gemenskapens regelverk, huvudsakligen lagstiftningen om konkurrensbegränsande samverkan, men Rumänien behöver förbättra kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen, när det gäller både statliga stöd och konkurrensbegränsande samverkan. Omstruktureringen av stålsektorn måste övervakas noga. Rumäniens anpassning till gemenskapens regelverk på skatteområdet har gått stadigt framåt, men ytterligare anpassningar behöver göras och förmågan att genomföra och kontrollera efterlevnaden av skattelagstiftningen är fortfarande begränsad. Trots att man uppnått en betydande grad av harmonisering med gemenskapens regelverk på tullområdet krävs ytterligare anpassning av lagstiftningen samt insatser för att minska korruptionen inom tullförvaltningen. Utvecklingen av IT-system som möjliggör elektronisk dataöverföring mellan Rumänien och EG bör fortsätta. Det fordras ytterligare insatser för att förenkla företagandet och skapa ett stabilt företagsklimat som inslag i utvecklingen av en framgångsrik industripolitik och främjandet av utvecklingen av små- och medelstora företag. Anpassningen till gemenskapens regelverk på jordbruksområdet har gått allt snabbare, men utvecklingen på lagstiftningsområdet har inte åtföljts av en motsvarande utveckling av administrativa strukturer för den faktiska tillämpningen av gemenskapens regelverk. Strukturreformer har endast långsamt påbörjats. Det krävs en förbättring av inspektionssystemen på det fytosanitära området och, vilket är än mer angeläget, det veterinära området. Rumänien har antagit nödvändig ramlagstiftning på fiskeområdet, men det har förekommit förseningar vad gäller upprättandet av de nödvändiga administrativa strukturerna. Vissa framsteg har gjorts när det gäller socialpolitik och sysselsättning, men mycket återstår ännu att göra när det gäller införlivandet av lagstiftning på områdena arbetsrätt, jämställdhet och hälsa och säkerhet i arbetet. Det har gått långsammare framåt inom området regionalpolitik, och Rumänien har ännu inte en klar och enhetlig sammanhållningspolitik. Arbetet med att utveckla den offentliga förvaltningens förmåga har påbörjats, men det fordras fortsatta insatser när det gäller utformningen av system för förvaltning och genomförande. Rumänien uppvisar ett ojämnt resultat när det gäller transportsektorn - ett gott resultat för järnvägstransport, ett relativt tillfredsställande resultat för flygtransport men ett begränsat resultat för sjösäkerhet. Rumänien måste framför allt inrätta institutioner som kan se till att ny lagstiftning efterlevs samt säkerställa finansieringen av de betydande investeringar som gemenskapens regelverk nödvändiggör. Trots de framsteg som gjorts i fråga om anpassning av lagstiftningen på energiområdet kvarstår fortfarande många strukturella frågor på detta område och de nya verksamhetsstrukturerna måste befästas. Trots att Rumänien har införlivat mycket stora delar av miljölagstiftningen har landet varken de administrativa eller de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra denna lagstiftning. Framtida insatser bör inriktas mindre på anpassning av lagstiftningen och mer på utveckling av förmågan att genomföra den och på säkerställandet av resurser till miljöinvesteringar. Anpassningen till gemenskapens regelverk på området konsumentskydd fortsatte och genomförandestrukturer har inrättats. Samarbetet mellan institutionerna bör dock förbättras. Anpassningen till gemenskapens regelverk på telekommunikationsområdet gick stadigt framåt och framsteg gjordes i förberedandet av liberaliseringen av telekommunikationsmarknaden och marknaden för posttjänster. Framtida insatser bör inriktas på att utveckla den nyligen inrättade regleringsmyndigheten till ett verkligt effektivt och oberoende organ och på att bedöma de ekonomiska verkningarna av att gemenskapens regelverk rörande samhällsomfattande tjänster genomförs till fullo. Rumänien har inlett strukturreformer på området rättsliga och inrikes frågor, men det krävs fortfarande betydande insatser för att anpassa lagstiftningen och, framför allt, stärka den offentliga förvaltningens och rättsväsendets förmåga. Trots de reformer som nyligen genomförts, inbegripet antagandet av en Schengen-handlingsplan, är effektiviteten begränsad inom hela poliskåren och gränsinfrastrukturen och gränsförvaltningen behöver förbättras. Det krävs betydande insatser för att öka effektiviteten inom domstolsväsendet. På området yttre förbindelser har handelshindren gradvis avvecklats och Rumänien har allmänt sett uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk. Framsteg har gjorts på området finansiell kontroll och moderna system för finansförvaltning och finansiell kontroll håller på att införas. Det krävs ytterligare insatser för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, den offentliga förvaltningens förmåga måste stärkas när det gäller intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn och revisionsrättens oberoende måste säkerställas. Total sett är den offentliga förvaltningens förmåga att genomföra gemenskapens regelverk fortfarande begränsad och detta utgör ett betydande hinder för Rumäniens förberedelser. Vissa delar av förvaltningen fungerar väl, men det finns många viktiga sektorer där bristerna inger allvarlig oro. Detta gäller inte bara antagandet av gemenskapens regelverk utan även förvaltningen av det ekonomiska biståndet från EG. Regeringen har börjat åtgärda problemen och har meddelat att den har för avsikt att genomföra ett omfattande reformprogram. Reformerna i fråga är emellertid endast under utarbetande och genomförandet återstår fortfarande. Anslutningsförhandlingarna har preliminärt avslutats för 13 kapitel. De åtaganden som landet gjort i samband med dessa förhandlingar och som utgår från en anslutning 2007 fullgörs på det hela taget. Slovakien Medan det i 1997 års yttrande och 1998 års återkommande rapport konstaterades att Slovakien inte uppfyllde de politiska kriterierna, gjordes i 1999 års återkommande rapport för första gången en positiv bedömning i detta avseende. Landet har sedan dess gjort betydande framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Slovakien uppfyller alltjämt de kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Landet har gjort framsteg när det gäller den offentliga förvaltningens struktur och sätt att fungera, särskilt genom att inrätta ett kontor för offentlig tjänst och bygga upp decentraliserade, regionala förvaltningar. Förseningar har inträffat när det gäller genomförandet av lagen om offentlig tjänst. Självstyrets funktionssätt riskerar att hindras, eftersom överföringen av befogenheter från statlig till regional nivå inte går hand i hand med decentralisering på skatteområdet. Ytterligare viktiga åtgärder har vidtagits för att stärka rättsväsendets oberoende. Framför allt har man antagit ytterligare lagstiftning av central betydelse på området och inrättat ett domarråd. Den nya lagstiftningen och de nya institutionerna bör användas till fullo, så att domstolsväsendets yrkesmässiga objektivitet och politiska neutralitet garanteras. Slovakien har gjort vissa framsteg i kampen mot korruptionen, vilken alltjämt är ett allvarligt problem, särskilt genom att fortsätta att genomföra åtgärdsplanerna på området och fastställa etiska koder för den offentliga förvaltningen. Dessa insatser måste fortsätta. Slovakien fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Landet har framför allt stärkt lagstiftningen och förvaltningen för bekämpning av människohandeln. Man har antagit en ny asyllag, enligt vilken det bland annat inrättas ett oberoende organ som andra instans i asylförfarandet. Betydande framsteg har gjorts med att vidareutveckla åtgärder för skydd av minoriteters rättigheter. Framför allt har det statliga kontoret för romska frågor stärkts, strategin på området förbättrats och de finansiella medlen ökat. För att diskriminering skall kunna bekämpas och den romska befolkningsgruppens levnadsförhållanden förbättras på ett effektivt sätt måste prioritet ges åt att fortsätta med och förstärka dessa insatser. Att anta heltäckande lagstiftning mot diskriminering skulle vara ett viktigt framsteg i detta avseende. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av det reformarbete som de slovakiska myndigheterna utfört för att omvandla ekonomin. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har genomförts i snabbare takt och de slovakiska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Slovakien är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Slovakien fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Förbättringar kan göras i fråga om den makroekonomiska situationen, där det krävs akuta åtgärder för att minska underskottet i de offentliga finanserna och i bytesbalansen. Det är mycket viktigt att det genomförs utgiftsreformer, särskilt beträffande hälso- och sjukvård, pensioner, bidrag och garantier. För att arbetslöshetsproblemet skall kunna åtgärdas krävs en hel rad strukturella reformer. Man bör bland annat undanröja de negativa bieffekterna av det sociala trygghetssystemet och verka för en smidigare arbetsmarknadslagstiftning. Tillsynen inom finanssektorn kan stärkas ytterligare. Det faktiska genomförandet av den rättsliga ramen för en marknadsekonomi behöver förbättras ytterligare. Slovakien har sedan yttrandet gjort stora framsteg när det gäller anpassning av lagstiftningen och stärker också i allt högre grad den offentliga förvaltningens förmåga. Strukturella svagheter, som finns kvar på ett antal områden (t.ex. bolagsrätt, transportpolitik, miljö och finansiell kontroll) har till stor del åtgärdats fortlöpande. Slovakien har under det senaste året gjort ytterligare framsteg i arbetet med att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens regelverk och stärka den offentliga förvaltningens förmåga. Särskilt stora framsteg har gjorts när det gäller fri rörlighet för varor, frihet att tillhandahålla tjänster, jordbruk, transport, energi, miljö samt rättsliga och inrikes frågor. Framstegen inom sektorer såsom regionalpolitik och samordning av de strukturpolitiska instrumenten har emellertid varit begränsade. Slovakien har överlag uppnått en hög grad av anpassning till gemenskapens regelverk på många områden och har på ett betydande antal områden nått relativt långt när det gäller att skapa tillräcklig förmåga hos den offentliga förvaltningen för genomförandet av gemenskapens regelverk, även om ytterligare arbete återstår. Detaljerade planer har överenskommits, särskilt i samband med förhandlingarna och i handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. När det gäller den inre marknaden har Slovakien kommit långt i sin anpassning av lagstiftningen och har nått relativt långt i fråga om den offentliga förvaltningens förmåga. På området fri rörlighet för varor har anpassningen överlag slutförts och är den offentliga förvaltningens förmåga i stort sett inrättad. Slovakiens organ för standardisering och ackreditering fungerar väl. Landet måste nu inrikta sig på att införliva de återstående reglerna på livsmedelsområdet och stärka de administrativa strukturerna på området. Framför allt behöver en lämplig infrastruktur för marknadsövervakning fullständigt inrättas och strukturerna för offentlig upphandling stärkas. När det gäller fri rörlighet för personer, där man överlag har nått långt i förberedelserna, måste framför allt lagstiftningen för det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer slutföras och den administrativa förmågan för framtida samordning av socialförsäkringssystemen stärkas. Beträffande frihet att tillhandahålla tjänster har under det senaste året goda framsteg gjorts när det gäller finansiella tjänster. Trots att Slovakien nått långt på detta område måste landet inrikta sina insatser på att slutföra anpassningen, särskilt inom försäkringssektorn, och stärka de administrativa strukturerna, framför allt när det gäller tillsynen inom finanssektorn. Anpassningen av lagstiftningen för fri rörlighet för kapital har framskridit väl. Slovakien måste framför allt inrikta sig på att stärka den administrativa förmågan för bekämpning av penningtvätt. När det gäller bolagsrätt har Slovakien kommit långt i anpassningen av lagstiftningen och har uppnått en relativt god nivå i fråga om administrativa förberedelser. Under det senaste året har arbetet på lagstiftningsområdet gått framåt särskilt när det gäller varumärken, design och patent. De administrativa strukturerna för bekämpning av piratkopiering och förfalskning måste stärkas. När det gäller konkurrenspolitik har en god nivå av anpassning uppnåtts och operativa administrativa strukturer inrättats. Under det senaste året har betydande resultat uppnåtts i fråga om kontrollen av efterlevnaden på området statligt stöd. Det statliga stöd som Slovakien beviljar inom stålsektorn är emellertid inte förenligt med protokoll 2 till Europaavtalet. Den offentliga förvaltningens förmåga på detta område, liksom när det gäller konkurrensbegränsande samverkan, måste dock stärkas ytterligare. När det gäller jordbruk har Slovakien kommit långt med att införliva och genomföra gemenskapens regelverk. Under det senaste året har goda framsteg gjorts särskilt när det gäller anpassning av lagstiftningen på det fytosanitära och det veterinära området. Ytterligare insatser behövs för att stärka förvaltningen. Insatser krävs för att inrätta gränskontrollstationer och se till att de fungerar väl, och bearbetningsanläggningarna inom livsmedelsindustrin behöver upprustas och moderniseras. Betydande ansträngningar krävs för att sörja för att ett fullständigt driftsklart integrerat administrations- och kontrollsystem inrättas. En tidsplan har fastställts för att åtgärda bristerna i det integrerade systemet. Anpassningen av lagstiftningen och de administrativa förberedelserna på energiområdet är långt framskridna. Den övergripande administrativa förmågan måste stärkas ytterligare. När det gäller kärnsäkerhet har Slovakien åtagit sig att stänga de två Bohunice V1-reaktorerna senast 2006 respektive 2008. Slovakien bör arbeta vidare med sin projektplanering så att det finns tillfredsställande projekt för avvecklingen av de båda reaktorerna. När det gäller transportpolitik har Slovakien anpassat sin lagstiftning till regelverket i betydande utsträckning, och viktiga åtgärder har vidtagits för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga. Anpassningen av lagstiftningen måste slutföras, särskilt i fråga om järnvägstransport och inre vattenvägar. Samordningen mellan de olika berörda ministerierna och organen inom denna sektor måste förbättras. När det gäller beskattning har Slovakien uppnått en god nivå av anpassning och reformen av landets skatteförvaltning pågår. Anpassningen bör slutföras i fråga om både direkt och indirekt beskattning. Moderniseringen och stärkningen av skatteförvaltningen behöver förstärkas, då den allmänna skatteuppbörden förblir svag. Slovakien har ett omfattande och konsekvent reformprogram för att åtgärda de brister som fastställts. På området tullunion har Slovakien slutfört anpassningen av lagstiftningen och har i princip utvecklat och förstärkt den nödvändiga administrativa förmågan. Fortsatta insatser bör göras för att kontrollera att den införlivade lagstiftningen efterlevs. Ett betydande arbete har ägnats åt att utveckla IT-system på områdena beskattning och tull för att möjliggöra ett utbyte av data med Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, men ytterligare insatser krävs. Anpassningen av lagstiftningen om telekommunikation och informationsteknik har nått långt och administrativa strukturer håller på att upprättas. Anpassningen och stärkandet av de administrativa strukturerna bör slutföras, och den myndighetsutövande och den operationella verksamheten måste särskiljas. Utvärderingen av de ekonomiska konsekvenserna av det fullständiga genomförandet av gemenskapens regelverk i fråga om samhällsomfattande tjänster emotses. När det gäller socialpolitik och sysselsättning har Slovakien nått långt med anpassningen av lagstiftningen. De administrativa strukturerna har överlag upprättats, men måste stärkas ytterligare. Det finns ett särskilt behov av att samordna övervakningen och efterlevnaden av de införlivade reglerna inom hälso- och säkerhetsområdet. De administrativa förberedelserna för den framtida förvaltningen av Europeiska socialfonden behöver förstärkas. Slovakien har anpassat sig till regelverket i fråga om regionalpolitik och samordning av de strukturpolitiska instrumenten, men ändamålsenliga administrativa strukturer har endast inrättats i begränsad utsträckning. Under det senaste året har förvaltningsstrukturerna och utbetalningsmyndigheten för genomförandet av strukturfonderna och sammanhållningsfonden utsetts. Det saknas emellertid en tydlig definition av den slutliga genomförandestrukturen. Det finns ett betydande behov av att förstärka den offentliga förvaltningens förmåga på detta område. Den tekniska beredningen av projekt som kan komma ifråga för gemenskapsfinansiering måste förbättras betydligt. De återstående administrativa svagheterna har fastställts såväl i de åtaganden som gjorts inom ramen för förhandlingarna som i handlingsplanen, och man håller på att vidta de föranstaltningar som krävs för att åtgärda dessa brister. De pågående insatserna måste ökas betydligt. När det gäller miljön har Slovakien nått långt när det gäller anpassning till regelverket och när det gäller att se till att det finns tillräcklig administrativ förmåga för att genomföra detta. Slovakien har nyligen ökat sina miljöinvesteringar betydligt. Insatserna måste nu inriktas på att slutföra införlivandet, särskilt när det gäller samordnade åtgärder för att förebygga föroreningar, genomförande på området för kontroll och utsläpp av farliga ämnen samt stärkande av den offentliga förvaltningens förmåga. I fråga om konsumentskydd har anpassningen av lagstiftningen och stärkandet av förvaltningen kommit långt, men ännu inte slutförts. När det gäller samarbete på området rättsliga och inrikes frågor har Slovakien i betydande utsträckning anpassat sig till regelverket, och de administrativa strukturerna har överlag upprättats. Genomförandet av Schengenhandlingsplanen fortskrider väl. Insatserna bör nu inriktas på att stärka genomförandet av den införlivade lagstiftningen och på att ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt i fråga om gränskontroll och bekämpning av olaglig invandring och av brottslighet. När det gäller finansiell kontroll har Slovakien nått långt i arbetet med att anpassa lagstiftningen, och de nödvändiga institutionella strukturerna håller på att inrättas. Landet bör inrikta sig på att stärka och bygga upp den administrativa förmåga som krävs, särskilt när det gäller den interna finansiella kontrollen inom den offentliga sektorn. Konkreta insatser planeras och genomförs för att åtgärda de brister som konstaterats. Insatserna bör intensifieras. I fråga om den offentliga förvaltningens förmåga har Slovakien i stor utsträckning uppnått en tillräcklig, om än fortfarande ganska bräcklig, förmåga att sörja för att regelverket faktiskt genomförs och efterlevs, särskilt när det gäller den inre marknaden och de olika gemenskapsstrategierna. Slovakien måste se till att de administrativa strukturerna blir fullständigt operativa, särskilt i syfte att garantera att regelverket genomförs på ett enhetligt och konsekvent sätt. Särskilda insatser krävs avseende de strukturer som behövs för att genomföra de bestämmelser i regelverket som kommer att vara tillämpliga först vid anslutningen, särskilt bestämmelserna om en sund och effektiv förvaltning av gemenskapens medel. Tjugosju kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Slovakien fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Slovakien hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Slovakien inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Slovakien fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Slovenien Kommissionen drog i sitt yttrande från 1997 slutsatsen att Slovenien uppfyllde de politiska kriterierna. Landet har sedan dess gjort avsevärda framsteg när det gäller att ytterligare befästa och fördjupa stabiliteten hos de institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Detta har bekräftats under det gångna året. Slovenien uppfyller alltjämt de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Slovenien har gjort betydande framsteg med reformen av den offentliga förvaltningen genom att anta lagarna om offentliganställda tjänstemän, offentliga organ och statlig förvaltning. I och med att dessa lagar antagits är ramlagstiftningen för reformen av den offentliga förvaltningen nu på plats. Det är viktigt att dessa lagar nu genomförs till fullo. Reformen av rättsväsendet har fortsatt genom att man gjort ändringar i lagstiftningen och antagit åtgärder som syftar till att åtgärda eftersläpningen vad gäller icke avgjorda domstolsärenden. Slovenien har erkänt att det är nödvändigt att förbättra situationen ytterligare. Slovenien fortsätter att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Redan yttrandet från 1997 innehåller ett erkännande av det betydande reformarbete som de slovenska myndigheterna utfört för att omvandla ekonomin. Sedan yttrandet avgavs har de ekonomiska resultaten förbättrats, trots det besvärliga ekonomiska klimatet i världen. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, reformerna har fördjupats och de slovenska myndigheterna har hållit fast vid föresatsen att uppfylla de krav på ekonomins område som EU-anslutningen medför. Det kan därför konstateras att Slovenien är en fungerande marknadsekonomi. Under förutsättning att Slovenien fortsätter på den inslagna reformvägen bör landet kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen. Förbättringar kan göras när det gäller att minska inflationstakten genom att fortsätta att avskaffa indexeringssystem och genom att på ett mer övertygande sätt inrikta den makroekonomiska politiken på inflationsminskning. Ekonomin skulle bli mer konkurrenskraftig om man påskyndade strukturreformerna, t.ex. den slutliga avvecklingen av det slovenska utvecklingsbolaget och den fortsatta privatiseringen inom finanssektorn. Slovenien har sedan yttrandet gjort stora framsteg i arbetet med att införliva och genomföra gemenskapens regelverk och med att utveckla de institutioner som krävs för att tillämpa regelverket och kontrollera att det efterlevs. Landet har under det gångna året gjort ytterligare framsteg i detta avseende, särskilt i fråga om fri rörlighet för personer, fiske, ekonomisk och monetär union, sysselsättning och socialpolitik, regionalpolitik, miljö och finansiell kontroll. Begränsade framsteg har gjorts när det gäller konsumentskydd och hälsoskydd. När det gäller anpassningen till regelverket har Slovenien överlag nått långt på de flesta områden, och arbetet med att upprätta den administrativa förmåga som behövs för att genomföra regelverket framskrider väl, även om ytterligare insatser krävs. Detaljerade planer har fastställts, särskilt i samband med förhandlingarna och handlingsplanen, för att fylla de återstående luckorna. Slovenien har nått långt med anpassningen av lagstiftningen när det gäller huvudområdena av den inre marknaden, och de flesta av institutionerna har inrättats och fungerar väl. När det gäller fri rörlighet för varor har Slovenien nått långt med anpassningen av lagstiftningen och med att sörja för att institutionerna fungerar. Det finns emellertid vissa regler kvar att införliva, särskilt på livsmedelsområdet och några andra områden av sektorslagstiftningen samt i fråga om offentlig upphandling. De nya institutionerna för standardisering och certifiering fungerar väl. Deras administrativa förmåga bör dock stärkas ytterligare och marknadsövervakningssystemen stärkas. Efter det att viktig lagstiftning antagits under det senaste året är den rättsliga ramen för fri rörlighet för personer nu nästan fullständig. Det behövs emellertid viss ytterligare bearbetning i fråga om ömsesidigt erkännande, och anpassningen i fråga om medborgerliga rättigheter måste slutföras före anslutningen. Sloveniens lagstiftning avseende frihet att tillhandahålla tjänster är i stort sett anpassad till regelverket och bör nu slutföras. Den offentliga förvaltningens förmåga bör förbättras ytterligare, bland annat när det gäller tillsyn på området finansiella tjänster. När det gäller fri rörlighet för kapital är förberedelserna inför medlemskapet långt framskridna, och landet har under det senaste året gjort ytterligare framsteg genom att anta ny lagstiftning och avskaffa ett flertal begränsningar för överföring av pengar. Uppmärksamhet bör ägnas åt förseningen i avskaffandet av begränsningarna för utländska direktinvesteringar när det gäller investeringsfonder och förvaltningsbolag, och förberedelserna inför anslutningen på området betalningssystem bör slutföras. Situationen rörande bolagsrätt är god i Slovenien, men ytterligare insatser bör göras för att slutföra anpassningen av lagstiftningen, och arbetet med att se till att reglerna om immateriella rättigheter efterlevs bör fortsätta. När det gäller konkurrenspolitik har Slovenien nått relativt långt med förberedelserna och bör nu inrikta sig dels på att slutföra anpassningen av lagstiftningen, dels på att uppnå goda resultat i fråga om lagstiftningens efterlevnad för att sörja för effektiv konkurrens på den slovenska marknaden. Anpassningen av lagstiftningen har fortsatt på beskattningsområdet och Sloveniens lagstiftning är nästan helt anpassad till gemenskapens regelverk. Slovenien bör nu koncentrera sig på att slutföra anpassningen. Slovenien har i stor utsträckning anpassat sin lagstiftning på tullområdet och bör nu inrikta sig på att undanröja den bristande överensstämmelse med regelverket som ännu återstår och på att ytterligare stärka förvaltningen genom den pågående reformen. IT-systemen bör utvecklas ytterligare på båda dessa områden så att det blir möjligt att utbyta databehandlade uppgifter mellan gemenskapen och Slovenien. Slovenien har fortsatt att att göra stadiga framsteg på jordbruksområdet - särskilt när det gäller veterinära och fytosanitära frågor - genom antagande av ny lagstiftning, inrättande av flera nya institutioner och ackreditering av SAPARD-organet. Goda framsteg har gjorts när det gäller moderniseringen av anläggningarna inom livsmedelsindustrin. Slovenien bör nu inrikta sig på att ytterligare stärka den offentliga förvaltningens förmåga, slutföra arbetet med förvaltningssystemen för den gemensamma jordbrukspolitiken samt inrätta lämpliga fytosanitära och veterinära kontroller, särskilt vid gränserna, och se till att de fungerar väl. Slovenien har gjort goda framsteg på fiskeområdet och situationen är överlag tillfredsställande. Insatserna på detta område bör inriktas på antagande av återstående lagstiftning och på ytterligare förstärkning av förmågan att genomföra regelverket och se till att det efterlevs. Ytterligare framsteg har gjorts på transportområdet genom att nya institutioner inrättats. Situationen på detta område är överlag positiv, även om vissa förseningar inträffat inom järnvägssektorn. Slovenien bör nu koncentrera sig på att slutföra anpassningen av lagstiftningen och stärka den offentliga förvaltningens förmåga. På energiområdet har förberedelserna inför medlemskapet fortsatt och kommit långt. Den offentliga förvaltningens förmåga bör stärkas ytterligare, särskilt när det gäller tillsynsmyndigheten och kärnsäkerhetsmyndigheten. Den senare måste ges en rättsligt oberoende ställning i förhållande till främjandet av kärnkraft. Slovenien har sedan den senaste återkommande rapporten gjort stora framsteg när det gäller att fastställa vilka strukturer som skall vara ansvariga för att genomföra regionalpolitiken, och förberedelserna för genomförandet av strukturfonderna och sammanhållningsfonden har kommit igång väl. Förberedelserna bör fortsätta och inbegripa teknisk beredning av projekt som kan komma ifråga för gemenskapsfinansiering. Arbetet med att anpassa lagstiftningen när det gäller sysselsättning och socialpolitik har gått framåt betydligt under det senaste året, framför allt genom antagandet av lagen om anställningsförhållanden. Situationen på detta område är överlag positiv, och insatserna bör nu inriktas på att stärka förmågan att genomföra regelverket i fråga om hälsa och säkerhet i arbetet; bland annat bör yrkesinspektionerna stärkas. Anpassningen av lagstiftningen på miljöområdet har nått en hög nivå efter det att viktig ny lagstiftning antagits under det senaste året. Slovenien bör nu inrikta sig på att slutföra införlivandet av övergripande lagstiftning, på att införliva det försenade direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar samt på att se till att investeringarna är tillräckliga för att regelverket på miljöområdet skall kunna genomföras. Trots att anpassningen av lagstiftningen i fråga om konsumentskydd och hälsoskydd har nått långt återstår det en del arbete när det gäller att slutföra anpassningen och förbättra den offentliga förvaltningens förmåga. Inom postsektorn har under det senaste året goda framsteg gjorts genom att postlagen antagits, och förberedelserna inför anslutningen har kommit igång väl. Insatserna bör nu inriktas på att öka konkurrensen på telekommunikationsområdet. Förberedelserna när det gäller kultur och det audiovisuella området har kommit långt. Slovenien bör emellertid slutföra anpassningen av lagstiftningen och stärka institutionerna. Slovenien har gjort fortsatta framsteg med förberedelserna inför anslutningen på området rättsliga och inrikes frågor, framför allt genom att man inrättat nya institutioner. Anpassningen av lagstiftningen har nått långt, men en del arbete återstår innan den är slutförd, särskilt när det gäller asyl och migration. Institutionerna bör stärkas ytterligare och Slovenien bör fortsätta arbetet med att förbättra gränsförvaltningens förmåga och infrastruktur i enlighet med Schengenhandlingsplanen, särskilt vid det som kommer att bli unionens yttre gräns. Sedan den senaste återkommande rapporten har stora framsteg gjorts i fråga om finansiell kontroll, och man har nått långt med förberedelserna inför anslutningen på detta område. Slovenien bör nu inrikta sig på det faktiska genomförandet och på att som planerat stärka den offentliga förvaltningens förmåga när det gäller intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn. Den slovenska offentliga förvaltningens förmåga när det gäller att genomföra gemenskapens regelverk har förbättrats ytterligare under den period som rapporten omfattar. De flesta organ som behövs för genomförandet av gemenskapens regelverk är nu inrättade och uppmärksamheten bör inriktas på att ge dessa organ tillräckliga resurser för att de skall kunna utföra sitt arbete. Slovenien bör fortsätta att förbättra den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt på områdena frihet att tillhandahålla tjänster, jordbruk, fiske, järnvägstransport, energi, telekommunikation, kultur och det audiovisuella området, miljö, konsumentskydd och hälsoskydd samt rättsliga och inrikes frågor. Särskilda insatser krävs avseende de strukturer som behövs för att genomföra de bestämmelser i regelverket som kommer att vara tillämpliga först vid anslutningen, särskilt bestämmelserna om en sund och effektiv förvaltning av gemenskapens medel. Tjugoåtta kapitel har preliminärt avslutats inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Slovakien fullgör på det hela taget de åtaganden som landet gjort i samband med förhandlingarna. Förseningar har emellertid inträffat i avskaffandet av begränsningarna för utländska direktinvesteringar när det gäller investeringsfonder och förvaltningsbolag, upprättandet av fiskefartygsregistret, upprättandet av den rättsliga grunden för omstruktureringen av järnvägarna och införlivandet av direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Dessa frågor måste åtgärdas. Mot bakgrund av de framsteg som gjorts sedan yttrandet avgavs, den grad av anpassning och den förmåga hos den offentliga förvaltningen som Slovenien hittills uppnått samt landets resultat när det gäller att fullgöra de åtaganden som gjorts under förhandlingarna anser kommissionen att Slovenien inom den förutsedda tidsramen kommer att kunna påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Under tiden fram till anslutningen behöver Slovenien fortsätta sina förberedelser i överensstämmelse med de åtaganden som gjorts under anslutningsförhandlingarna. Turkiet Beslutet i Helsingfors 1999 att ge Turkiet status som kandidatland innebar en uppmuntran till Turkiet att genomföra en rad grundläggande reformer. En omfattande författningsreform antogs i oktober 2001 i avsikt att stärka garantierna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och begränsa grunderna för utdömande av dödsstraffet. I november 2001 antogs en ny civillag. Tre reformprogram antogs i tre omgångar i februari, mars och augusti 2002. Dödsstraffet har avskaffats i fredstid. Det undantagstillstånd som rått i två provinser i den sydöstra delen av landet har nu hävts och det har fattats beslut om att det som fortfarande råder i två andra provinser skall hävas vid årets slut. Den omständigheten att dessa reformer har antagits är ett betydelsefullt tecken på beslutsamheten hos det stora flertalet av Turkiets politiska ledare att gå vidare i riktning mot en ytterligare anpassning till de värderingar och normer som präglar Europeiska unionen. Reformerna från augusti 2002 antogs under svåra politiska och ekonomiska omständigheter och är särskilt betydelsefulla, eftersom de rör frågor som av tradition är känsliga. Reformeringen av fångvårdssystemet har fortsatt och det har gjorts framsteg i fråga om att förbättra de fysiska förhållandena i fängelserna. Övervakningsnämnderna är nu verksamma och det nya systemet med domare som kontrollerar lagstiftningens efterlevnad har tagits i drift. Ett antal rekommendationer från den europeiska kommittén för förhindrande av tortyr håller på att genomföras. Trots framstegen finns det dock fortfarande vissa problem när det gäller förhållandena i fängelser av F-typ. Förkortningen av tiden för frihetsberövande i avvaktan på rättegång (kvarhållande i häkte) är en positiv utveckling för bekämpningen av tortyr. Bristen på omedelbar tillgång till rättsligt biträde innebär dock att personer som fällts i säkerhetsdomstolar fortfarande hålls fängslade utan kontakt med omvärlden. Fortfarande gäller längre häktningstider i de områden där det råder undantagstillstånd. Det har förekommit fortsatta påståenden om tortyr och misshandel och få framsteg har gjorts när det gäller att ställa de utpekade förövarna till svars för dessa dåd. Enligt det reformpaket som antogs i augusti har personer vilkas fällande domar av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har befunnits strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna rätt till ny rättegång. Ändringen av artikel 159 i den turkiska strafflagen innebär att åsiktsyttringar utan "avsikt" att "förolämpa" offentliga institutioner inte längre kommer att medföra straffrättsliga påföljder. Genom ändringarna av artikel 312 i strafflagen och av antiterroristlagen, presslagen, lagen om politiska partier och lagen om sammanslutningar mildrades i viss mån inskränkningarna i yttrande- och föreningsfriheten och i friheten för press, radio- och TV-sändningar. Genom reformpaketet från augusti avskaffades vissa restriktioner i lagen om radio- och TV-sändningar vilka hade antagits på nytt av parlamentet i maj efter det att presidenten lagt in sitt veto. Åtalen mot författare, journalister och utgivare har dock fortsatt. Det har gjorts framsteg beträffande föreningsfriheten genom att lagen om sammanslutningar har ändrats och vissa restriktioner hävts. Likväl finns det fortfarande ett antal olika grunder på vilka sammanslutningar kan förbjudas. Den allmänt sett restriktiva prägeln hos lagen om sammanslutningar finns kvar. Detta gäller bland annat systemet med förhandstillstånd. För utländska sammanslutningar i Turkiet gäller vissa begränsningar och de är också föremål för sträng kontroll. Som en del av reformpaketet från augusti har radio- och TV-sändningar och utbildning på andra språk än turkiska nu blivit tillåtna. Även om lagen om stiftelser har ändrats gäller fortfarande begränsningar för religiösa minoriteter beträffande status som juridisk person, egendomsrätt, utbildning av präster och utbildning i allmänhet. Den nya civillagen innehåller bestämmelser som syftar till att förbättra jämlikhet mellan kvinnor och män och att befästa garantierna för skydd av barn och barnens rättigheter. Turkiet ratificerade FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering 1969. Restriktioner gäller dock fortfarande för fackföreningar, och barnarbete förekommer fortfarande. Den lagstiftning som medger lindrigare straff för brott i samband med "hedersmord" gäller fortfarande. Reformeringen av rättsväsendet har fortsatt. Säkerhetsdomstolarnas behörighet har inskränkts och häktningstiden i avvaktan på rättegång har skurits ned. Det sätt som dessa domstolar fungerar på överensstämmer likväl fortfarande inte med de internationella normerna. Det förekommer ständiga rapporter om att rättsväsendet inte alltid agerar med oberoende och konsekvens. Utbildning i människorättsfrågor har ägt rum för domare och poliser. Ett antal initiativ för ökad öppenhet i det offentliga livet i Turkiet har tagits under det gångna året. Korruptionen utgör dock fortfarande ett allvarligt problem. Europarådets konventioner på det området har ännu inte ratificerats. Hävandet av undantagstillståndet i två provinser i landets sydöstra delar har lett till att levnadsvillkoren i det dagliga livet har förbättrats där. Skyddet av de mänskliga rättigheterna i regionen bör förbättras. Den författningsändring som innebar att det nationella säkerhetsrådets sammansättning och uppgift ändrades har trätt i kraft. Dessa ändringar förefaller emellertid inte ha inneburit någon skillnad i det nationella säkerhetsrådets sätt att fungera i praktiken. Turkiet har fortsatt att stödja tanken om direkta samtal mellan ledarna för de båda befolkningsgrupperna på Cypern i avsikt att uppnå en övergripande lösning på Cypernfrågan. I linje med uttalandena från Förenta nationernas säkerhetsråd har EU understrukit vikten av att Turkiet vidtar ytterligare åtgärder för att uppmuntra det turkcypriotiska ledarskapet att verka för att en uppgörelse uppnås innan anslutningsförhandlingarna avslutas. Förbindelserna mellan Turkiet och Grekland har fortsatt att förbättras. Fortsatta ansträngningar görs för att genomföra nya förtroendeskapande åtgärder. Sonderande kontakter beträffande Egeiska havet inleddes i mars 2002 mellan de båda ländernas utrikesministerier. På det hela taget har Turkiet, sedan kommissionen lade fram sin rapport 1998 [8] och i synnerhet under det senaste året, gjort beaktansvärda framsteg i riktning mot att uppfylla de kriterier som fastställdes i Köpenhamn. De reformer som antogs i augusti 2002 är särskilt långtgående. Sammantagna utgör dessa reformer en stor del av grundarbetet när det gäller att förstärka demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Genom dessa reformer öppnas vägen för ytterligare förändringar som borde ge de turkiska medborgarna möjlighet att gradvis kunna åtnjuta samma fri- och rättigheter som gäller i Europeiska unionen. [8] I sin rapport från 1998 drog kommissionen följande slutsats: "I politiskt hänseende betonas i utvärderingen ett antal missförhållanden beträffande myndigheternas arbetsmetoder, upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna och stora brister i behandlingen av minoriteter. Frånvaron av reell civil kontroll över armén är en källa till oro. Detta avspeglas i den viktiga roll armén spelar i det politiska livet genom Nationella säkerhetsrådet. Situationen i sydöstra Turkiet måste lösas på civil väg, inte minst på grund av att ett stort antal brott mot de medborgerliga och politiska rättigheterna i landet är direkt eller indirekt relaterade till situationen. Kommissionen bekräftar den turkiska regeringens beslutsamhet att bekämpa brotten mot de mänskliga rättigheterna i landet, men kampen har ännu inte gett något större resultat. Demokratireformerna, som inleddes 1995, måste fortsätta. Utöver att lösa dessa problem måste Turkiet bidra på ett konstruktivt sätt till att finna en fredlig lösning i enlighet med internationell rätt på samtliga tvister med sina grannländer." Frågor som exempelvis civil kontroll över militären, ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, tortyr samt bristande skydd av de kulturella rättigheterna har tagits upp i de efterföljande rapporterna. Turkiet uppfyller likväl inte helt och hållet de politiska kriterierna. För det första innehåller reformerna flera betydande begränsningar, vilka anges i denna rapport, när det gäller utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Det finns fortfarande betydande inskränkningar när det gäller bl.a. yttrandefriheten, däribland i synnerhet för pressen och radio- och TV-sändningar, rätten att delta i fredliga sammankomster, föreningsfriheten, religionsfriheten och rätten till rättslig prövning. För det andra kräver många av reformerna att det antas förordningar eller vidtas andra administrativa åtgärder som bör överensstämma med EU:s normer. En del av dessa åtgärder har redan vidtagits och ytterligare andra håller på att utarbetas. För att kunna bli effektiva måste reformerna genomföras rent praktiskt av verkställande och rättsliga organ på olika nivåer runtom i landet. Kommissionen anser att den högsta valmyndighetens beslut att hindra ledaren för ett större politiskt parti från att delta i de allmänna valen den 3 november inte avspeglar andan i reformerna. För det tredje måste ett antal viktiga frågor som hör samman med de politiska kriterierna fortfarande åtgärdas på lämpligt sätt. Detta gäller bl.a. bekämpningen av tortyr och misshandel, civil kontroll över militären, situationen för personer som fängslats efter att ha framfört fredliga åsikter och iakttagandet av beslut fattade av Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av de beaktansvärda framsteg som gjorts under de senaste åren och med hänsyn till de återstående områden som kräver ytterligare uppmärksamhet uppmanas Turkiet att föra reformprocessen vidare i avsikt att förstärka demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna både i lagen och i praktiken. Turkiet kommer därigenom att kunna övervinna de hinder som återstår för att landet helt och hållet skall uppfylla de politiska kriterierna. Turkiet har gjort framsteg när det gäller marknadsekonomins sätt att fungera, vilket borde innebära att dess förmåga att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen förbättras, men lider fortfarande av sviterna efter två djupt destabiliserande finanskriser. Efter flera försök av Turkiet att stabilisera ekonomin har det nuvarande reformprogrammet börjat att ge positiva resultat och det råder på nytt tillväxt. Disciplinen i de offentliga finanserna har förbättrats och öppenheten i den offentliga sektorns räkenskaper har ökat markant samtidigt som inflationstrycket avtar. Den politiska inblandningen, en av de främsta orsakerna till Turkiets bristande ekonomiska stabilitet, har minskats och de strukturella svagheterna, t.ex. en sårbar och snedvriden banksektor, håller på att åtgärdas. Regleringen och övervakningen av finansmarknaden har skärpts. Viktiga steg har tagits för en avreglering av mycket viktiga marknader, exempelvis vad gäller jordbruk och energi. För att de turkiska marknadernas sätt att fungera skall kunna förbättras och konkurrenskraften ökas måste Turkiet driva den nuvarande reformprocessen vidare i avsikt att uppnå makroekonomisk och finanspolitisk bärkraft. Viktiga förutsättningar för att detta skall kunna åstadkommas är att den ständigt höga inflationsnivån sänks och att disciplinen i de offentliga finanserna upprätthålls. Försiktighets- och redovisningsnormerna inom banksektorn måste bringas i överensstämmelse med internationella normer. Privatiseringen av statliga banker och företag måste påskyndas och avregleringen av marknaden måste slutföras. Det är viktigt att investeringarna inom produktiva användningsområden ökas och att utbildningen ägnas särskild uppmärksamhet för att ekonomins konkurrenskraft och tillväxtpotential skall kunna förbättras. Inflödet av utländska direktinvesteringar måste främjas genom förenkling av de byråkratiska förfarandena och avskaffande av de återstående hindren. Sedan 1998 års rapport lades fram har Turkiet gjort framsteg när det gäller anpassningen av lagstiftning på de områden som omfattas av tullunionen. Det har även gjorts framsteg inom exempelvis banksektorn, telekommunikation, energi och jordbruk. Den finansiella sektorn har omstrukturerats och förvaltningsorganisationen på området har effektiviserats. Få framsteg har åstadkommits på övriga områden. Under det gångna året har Turkiet avancerat ytterligare på de områden som omfattas av den inre marknaden, särskilt vad beträffar offentlig upphandling, men också på energiområdet och i fråga om rättsliga och inrikes frågor. Framstegen när det gäller förbättringen av den administrativa förmågan att genomföra gemenskapens regelverk har varit begränsade. På det hela taget har Turkiet uppnått en hög grad av anpassning till lagstiftningen på de områden som omfattas av tullunionen medan anpassningen på andra områden inte ligger lika långt framme. Det finns fortfarande en betydande bristande överensstämmelse mellan regelverket och den turkiska lagstiftningen. Den administrativa förmågan måste förbättras. Det krävs ytterligare betydande insatser. När det gäller den inre marknaden och området för fri rörlighet för varor har den ramlagstiftning om fri rörlighet för varor som antogs 2001 trätt i kraft. Olika delar av genomförandelagstiftningen har antagits inom en lång rad sektorer. Det finns fortfarande omfattande tekniska handelshinder. Harmoniseringen inom exempelvis livsmedels-, läkemedels- och kosmetikasektorerna bör fortsätta. Det återstår också mycket arbete när det gäller att inrätta olika organ och förbättra deras sätt att fungera (standardisering, ackreditering och bedömning av överensstämmelse). Det bör inrättas ett lämpligt system för marknadsövervakning. Trots att ramlagstiftningen har antagits är övervakningen av varor innan de släpps ut på marknaden fortfarande i kraft. De nuvarande insatserna inriktas på att utbilda personal och förbättra utrustningen vid de berörda organen. Beträffande offentlig upphandling antogs en ny lag i maj 2002 vilken därefter ändrades i juni 2002. Denna lag utgör ett betydelsefullt steg på vägen mot en anpassning av de turkiska bestämmelserna om offentlig upphandling till gemenskapens regelverk. Det behövs ytterligare insatser för att åtgärda de betydande skillnaderna mellan den nya lagen och gemenskapens regelverk. Inga framsteg kan rapporteras på området för fri rörlighet för personer. När det gäller fri rörlighet för kapital finns det fortfarande betydande begränsningar för utländska investeringar inom olika sektorer. Genomförandet av lagstiftningen beträffande penningtvätt bör ägnas större uppmärksamhet. Turkiets anpassning i fråga om finansiella tjänster är långt framskriden och det gjordes ytterligare framsteg under 2001 inom ramen för omorganisationen av den finansiella sektorn. Det har inte gjorts några framsteg på området för icke-finansiella tjänster och det krävs fortfarande mycket arbete för att anpassa den turkiska lagstiftningen till regelverket på berörda områden. På bolagsrättens område har det gjorts insatser beträffande bekämpningen av pirattillverkning och varumärkesförfalskning. Genomförandet av lagstiftningen bör drivas vidare och den turkiska patentmyndigheten måste bli fullständigt oberoende. På konkurrenspolitikens område är tillämpningen av bestämmelserna om konkurrensbegränsande samverkan alltjämt tillfredsställande. Det har inte gjorts några framsteg i fråga om att anpassa den turkiska politiken om statligt stöd till gemenskapens regelverk, och inrättandet av en oberoende myndighet för statligt stöd bör prioriteras. När det gäller jordbruket har Turkiet påbörjat registreringen av fastigheter och levande nötkreatur. Förberedelserna för ett system med växtpass har inte inletts. Andra delar av de berörda prioriteringarna i partnerskapet inför anslutningen har inte åtgärdats. När det gäller veterinär- och växtskydd håller en anpassningsstrategi på att utarbetas. Det har inte skett någon förstärkning av förmågan att kontrollera efterlevnaden. Turkiet bör inrikta sig på införlivande, genomförande och kontroll av efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen inom de veterinära och fytosanitära sektorerna. På det hela taget är framstegen begränsade när det gäller anpassningen till gemenskapens regelverk på jordbruksområdet. I fråga om fiske har inga framsteg gjorts när det gäller anpassningen till den gemensamma fiskepolitiken. Ett moderniserat system för fartygsregistrering bör upprättas. Det finns fortfarande en betydande bristande överensstämmelse med de huvudsakliga beståndsdelarna i EG:s fiskepolitik, i synnerhet i fråga om resursförvaltning, inspektion och kontroll samt marknads- och strukturpolitik. När det gäller transportpolitiken bör Turkiet intensifiera det nödvändiga lagstiftningsarbetet för antagandet av gemenskapens regelverk på transportområdet. Den offentliga förvaltningens förmåga att tillämpa och genomföra den relevanta lagstiftningen inom alla sektorer bör förbättras. Inom många sektorer (land- och sjötransport i synnerhet) är anpassningen endast delvis genomförd och har främst avsett införlivandet av internationella konventioner. Beträffande beskattning har anpassningen inletts i fråga om punktskatter och mervärdesskatt och vissa framsteg har uppnåtts beträffande skattesatser samt övriga undantag. På området för indirekt beskattning behövs ytterligare betydande insatser. När det gäller direkt beskattning måste Turkiet förbättra den direkta skatteuppbörden och avskaffa de diskriminerande åtgärderna. På det hela taget är anpassningen till gemenskapens regelverk endast delvis genomförd på området för direkt och indirekt beskattning. När det gäller tullunionen är anpassningsgraden hög på papperet, men anpassningen av praxis är i verkligheten mycket liten. På de flesta områden skiljer sig Turkiets statistiska system alltjämt mycket från EU:s system. Samarbetet mellan de turkiska myndigheterna och Eurostat har nyligen inletts. Anpassningen till gemenskapens regelverk har inletts, men det behövs omfattande insatser. Åtgärder har vidtagits när det gäller socialpolitik och sysselsättning, men de överensstämmer inte alltid till fullo med gemenskapens regelverk. Det finns ett brådskande behov av att utveckla och stärka förutsättningarna för en verklig social dialog på alla nivåer. Även om vissa framsteg har gjorts är den turkiska lagstiftningen på de flesta områden fortfarande långt ifrån anpassad till gemenskapens regelverk. Beträffande energi har betydande framsteg gjorts inom el- och gassektorerna. De båda viktiga lagar som antogs förra året har genomförts ytterligare och det har gjorts framsteg i fråga om att inrätta en oberoende tillsynsmyndighet för el- och gassektorerna. Anpassningen till regelverket är på god väg. Det behövs dock ytterligare insatser. Inom telekommunikationssektorn har det inte gjorts några framsteg när det gäller liberaliseringen av marknaderna för fast eller mobil telefoni eller genomförandet av den rättsliga ramen beträffande de dominerande aktörerna på dessa marknader. Det har gjorts framsteg i fråga om ny lagstiftning som antagits beträffande licensgivning, samtrafik och i viss utsträckning samhällsomfattande tjänster. Det behövs ytterligare insatser för att förbättra förmågan hos den myndighet som har ansvar för telekommunikationerna, i synnerhet i fråga om personal och utbildning. På det hela taget är anpassningen till regelverket fortfarande begränsad. Vad beträffar kultur och politiken på det audiovisuella området stämmer den nya lagen om sändningsverksamhet inte överens med gemenskapens regelverk. På det hela taget är anpassningen till regelverket fortfarande begränsad. Vad beträffar regionalpolitiken har Turkiet utarbetat en preliminär karta för regionala utvecklingssyften enligt NUTS klassificeringskriterier vilken godkänts av Eurostat. Användningen av denna klassificering i planerings- och regionalpolitiken har dock ännu inte inletts. Det har inte utarbetats någon effektiv regionalpolitisk strategi som överensstämmer med EU:s normer. På det hela taget är anpassningen till regelverket fortfarande begränsad. På miljöområdet har det antagits lagstiftning för anpassning till direktivet om bedömning av inverkan på miljön. Åtgärder har vidtagits för utarbetande av en finansieringsplan för investeringar. Den omständigheten att en förordning om miljöinspektion har antagits utgör ett positivt steg i riktning mot en förbättring av Turkiets administrativa förmåga att genomföra regelverket. På det hela taget är anpassningen till regelverket på miljöområdet fortfarande begränsad. Vad beträffar konsumentskydd och hälsoskydd är anpassningen begränsad och det krävs omfattande insatser för att anpassa lagstiftningen, förbättra den administrativa förmågan och konsumentmedvetandet. På området för rättsliga och inrikes frågor har det gjorts ansträngningar för att öka insikten om EU:s lagstiftning och praxis, i synnerhet i fråga om asylfrågor och illegal invandring. Det har vidtagits ytterligare åtgärder för att skärpa bekämpningen av den organiserade brottsligheten, narkotikahandel och korruption. Den rättsliga grunden för bekämpning av människohandel har fastställts. Anpassningen till gemenskapens regelverk har inletts, i synnerhet i fråga om viseringspolitiken, men det behövs omfattande ytterligare insatser. Bekämpningen av illegal invandring måste med kraft skärpas. När det gäller yttre förbindelser bör arbetet med att anta Allmänna preferenssystemet fortsätta. Vad beträffar finansiell kontroll bör mekanismerna för budgetkontroll och finansiell kontroll inom den turkiska förvaltningen förbättras. Anpassningen till gemenskapens regelverk har inletts, men det krävs omfattande ytterligare insatser. Den administrativa förmågan måste förbättras på olika områden för att man skall kunna säkerställa att gemenskapens regelverk genomförs och att dess efterlevnad kontrolleras effektivt. Det krävs omfattande reformer på alla nivåer inom förvaltningen. I vissa fall kommer detta att kräva att nya strukturer upprättas, exempelvis på områdena för statligt stöd och regional utveckling. På vissa områden har nya tillsynsorgan inrättats. Deras självständighet måste garanteras och samtidigt måste tillräckligt med personal och ekonomiska resurser ställas till förfogande. Bilaga 2 : Kapitlet "Övrigt" Kapitlet "övrigt" kommer inte att hanteras på samma sätt som de övriga förhandlingskapitlen. Det utgör snarast ett samlingskapitel där man kan placera en rad olika frågor som till övervägande del är okontroversiella men som inte platsar i något annat förhandlingskapitel. För det första måste det i anslutningsfördraget införas regler för förvaltning och utfasning av stödet inför anslutningen. Sammanlagt kommer det för de nya medlemsstaterna att fram till utgången av 2003 ha ingåtts åtaganden för omkring 5 miljarder euro inom ramen för ISPA, Sapard och Phareprogrammet vilka fortfarande måste kontrakteras eller utbetalas senast före utgången av 2006. Stödet från ISPA och Sapard kommer att fortsätta under liknande former genom fonderna för sammanhållning och landsbygdsutveckling, medan medlen från Phare måste ha fasats ut före utgången av 2006. Vissa övergångsordningar behöver också införas i anslutningsfördraget, bl.a. regler för överföring till de nya medlemsstaterna av ytterligare ansvar för förvaltningen av stödet inför anslutningen, inom ramen för ett utvidgat decentraliserat genomförandesystem (EDIS) (detta omfattar även mänskliga resurser samt villkor för frisläppande av medel). Frisläppandet av Phare-medel bör göras avhängigt av att det utvidgade decentraliserade genomförandesystemet faktiskt genomförs av de tillträdande länderna. Vad ISPA beträffar kan ett sådant tillvägagångssätt inte tillämpas, eftersom det skulle innebära att de nya medlemsstaterna diskrimineras i förhållande till de nuvarande. För det andra behöver den planerade övergångsfaciliteten för vissa åtgärder för institutionell uppbyggnad definieras närmare. I syfte att genomföra dessa åtgärder och eftersom de utgör en fortsättning av åtgärderna inom ramen för Phareprogrammet föreslår kommissionen att man för åren 2004-2006 använder de befintliga strukturerna, dvs. Pharekommittén, och att man använder sig av det utvidgade decentraliserade genomförandesystem som införts i de nya medlemsstaterna. För att undvika överlappning med den typ av åtgärder som framdeles kan komma att finansieras genom strukturfonderna föreslår kommissionen att åtgärderna för institutionell uppbyggnad i detta skede begränsas till följande områden: * Rättsliga och inrikes frågor (stärkande av rättssystemet, gränskontroll, strategi för korruptionsbekämpning). * Den inre marknaden, inbegripet tullunionen. * Miljöområdet. * Tjänster på veterinärområdet samt uppbyggnad av den offentliga förvaltningens förmåga på livsmedelssäkerhetsområdet. * Förvaltning och kontroll på jordbruksområdet, inbegripet det integrerade systemet för administration och kontroll. * Kärnsäkerhet. * Allmän reformering av den offentliga förvaltningen samt övergripande tekniskt bistånd (TAIEX, statistik). I ett senare skede kan även andra åtgärder behöva tas med, särskilt i syfte att beakta resultaten av förhandlingarna. För det tredje, med avseende på avvecklingen av kärnkraftverken Ignalina i Litauen och Bohunice V1 i Slovakien, medför förhandlingsresultaten ett behov av att skapa en särskild avvecklingsfacilitet för att finansiera gemenskapens stöd till avvecklingsåtgärderna åtminstone fram till 2006. Kommissionen har i sitt meddelande av den 30 januari 2002 föreslagit att ett årligt belopp på 70 miljoner euro skall anslås under åren 2004-2006 för avvecklingen av Ignalina. Vidare har kommissionen angivit att medel som annars skulle ha tilldelats inom ramen för Phareprogrammet, efter utvidgningen kommer att behöva anslås under rubrik 3 i budgetplanen. De uppskattade beloppen kommer vid behov att ses över med utgångspunkt i utgiftsprofilen för de avvecklingsåtgärder som finansieras genom fonderna för avvecklingsstöd till Bohunice respektive Ignalina. Eftersom finansieringen av dessa åtgärder utgör en fortsättning av de åtgärder som finansieras inom ramen för Phareprogrammet, anser kommissionen att de årliga budgetbesluten rörande allokeringen av gemenskapens stöd för avvecklingsarbetet liksom tidigare bör fattas i samråd med Phares förvaltningskommitté. Detta tillvägagångssätt skulle också innebära att man förfogar över den tid som krävs för att bereda den för nästa budgetplan erforderliga rättsliga grunden för gemenskapens stöd till avvecklingsåtgärderna vid Ignalina. Kommissionen föreslår att detta åtagande fastslås i ett protokoll som bifogas akten rörande villkoren för anslutningen. För det fjärde behöver en rad förklaringar, protokoll och andra element införas i anslutningsfördraget. Exempelvis behöver, när det gäller kärnsäkerhet, de åtaganden som Litauen och Slovakien gjort rörande en tidig avveckling av kärnkraftverken Ignalina och Bohunice V1 införas i akten rörande villkoren för anslutningen. För det femte behövs det en rättslig grund för den stödordning för norra delen av Cypern som föreslagits i syfte att understödja en politisk lösning. Bilaga 3: Människorättskonventioner Människorättskonventioner som ratificerats av kandidatländerna per den 15 september 2002 >Plats för tabell> X = Konventionen har ratificerats. O = Konventionen har INTE ratificerats. BG=Bulgarien; CY=Cypern; CZ=Tjeckien; EE=Estland; HU=Ungern; LV=Lettland; LT=Litauen; MT=Malta; PL=Polen; RO=Rumänien; SK=Slovakien; SV=Slovenien; T=Turkiet. Bilaga 4: Projekt för partnersamverkan >Plats för tabell> *) Antalet projekt för 2002 kan fortfarande ändra. >Plats för tabell> Bilaga 5: Externa expertgranskningar Externa expertgranskningar: Antal experter från varje medlemsstat Medlemsstat // Totalt antal experter Österrike // 71 Belgien // 33 Danmark // 41 Finland // 61 Frankrike // 57 Tyskland // 78 Grekland // 19 Irland // 27 Italien // 47 Luxemburg // 10 Nederländerna // 61 Portugal // 49 Spanien // 35 Sverige // 74 Förenade kungariket // 137 Totalt // 800 Externa expertgranskningar utförda av TAIEX, GD Utvidgning >Plats för tabell> Externa expertgranskningar utförda av andra avdelningar vid kommissionen och av övriga institutioner >Plats för tabell> B >Plats för tabell> ilaga 6: Förhandlingsläget Bilaga 7: Basstatistik KANDIDATLÄNDERNA BASSTATISTIK (2001) >Plats för tabell> Källor: Eurostat med hjälp av nationella källor. (1) Metoden för att beräkna BNP i köpkraftsstandard har ändrats sedan förra årets återkommande rapporter. Uppgifterna är därför inte sinsemellan jämförbara. (2) För uträkningen av BNP per capita har uppgifterna om total folkmängd tagits från nationella beräkningar, varvid de kan skilja sig från befolkningsstatistik. (3) 1999. (4) 2000. KANDIDATLÄNDERNA BASSTATISTIK (2001) >Plats för tabell> Källor: Eurostat med hjälp av nationella källor. (1) Siffrorna är uträknade med hjälp av uppgifterna om folkmängd enligt nationella beräkningar, vilka kan skilja sig från de uppgifter som används i befolkningsstatistik. (2) Uppgifter om betalningsbalans. (3) 2000. (4) Uppskattning. (5) Definition enligt arbetskraftsundersökningen. KANDIDATLÄNDERNA BASSTATISTIK (Genomsnitt 1997-2001) >Plats för tabell> Källor: Eurostat samt kommissionens beräkningar med hjälp av nationella källor. (1) Uppgifter om betalningsbalans. (2) Genomsnitt 1997-2000. (3) Uppskattat genomsnitt 1997-2000. (4) Definition enligt arbetskraftsundersökningen.