KOMMISSIONENS MEDDELANDE - MER FORSKNING FÖR EUROPA mot 3 % av BNP

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1. Inledning: Se till att Europa blir ledande

2. Europas bristande FoU-investeringar

2.1. En stor och växande investeringsklyfta

2.2. ...och högteknologisk eftersläpning

2.3. Industriella strukturer och sektorer

2.4. Olika nationella och regionala förhållanden

3. Att vända trenden: Områden för samordnade åtgärder

3.1. Mer gynnsamma ramvillkor

3.1.1. Tillräckliga mänskliga resurser med hög kompetens

3.1.2. En solid offentlig forskningsbas med förbättrade kontakter med industrin

3.1.3. Företagsamhet för och genom FoU

3.1.4. En effektiv anpassning och användning av system för immateriarätt

3.1.5. Bestämmelser som gynnar forskning och innovation

3.1.6. En konkurrensutsatt miljö och stödjande konkurrensbestämmelser

3.1.7. Finansiella marknader som stöder de olika stegen i högteknologiska företags och andra innovativa företags utveckling

3.1.8. Makroekonomisk stabilitet och förmånliga skattevillkor

3.2. En mer effektiv användning av offentlig finansiering för företagens FoU

3.2.1. Direkta stödåtgärder

3.2.2. Skatteincitament

3.2.3. Garantimekanismer

3.2.4. Offentligt stöd till riskkapital

3.2.5. Att förbättra kombinationen av instrument

3.3. FoU och innovation i företagsstrategier och -ledning

4. Slutsats: Mot europeisk samordning

Sammanfattning

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställde stats- och regeringscheferna målet att unionen senast 2010 skall bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Vid rådets möte i Barcelona två år senare, då man såg över de framsteg som gjorts för att uppnå Lissabon-målet, kom man överens om att investeringarna på områdena forskning och teknisk utveckling (FoU) i EU måste öka. Målet är att de skall utgöra 3 % av BNP senast 2010. År 2000 uppgick de till 1,9 %. Vid mötet begärdes också att företagens finansiering av de totala FoU-investeringarna skall öka från den nuvarande andelen på 56 % till två tredjedelar. I USA och vissa europeiska länder har denna andel redan uppnåtts. Denna dubbla målsättning är ambitiös men realistisk. Flera europeiska länder är idag nära dessa nivåer eller har redan passerat dem. I gemenskapens och medlemsstaternas allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken för 2002 erkänns detta måls betydelse, och det rekommenderas att man förstärker incitamenten för företag att investera i FoU och samtidigt behåller en sund skattepolitik.

De mål för FoU-investeringar som sattes upp i Barcelona bygger på att man insett att våra system för forskning, teknisk utveckling och innovation måste stärkas för att det strategiska mål som fastställdes i Lissabon skall kunna uppnås. Uppnåendet av detta mål äventyras av den stora och växande klyftan mellan FoU-investeringar i EU och dessa investeringar i USA. Klyftan uppgick till mer än 120 miljarder euro år 2000. 80 % av detta belopp förklaras av att företagen i Europa gör mindre investeringar på FoU-området.

Den roll som FoU spelar som drivkraft för en konkurrenskraftig och dynamisk kunskapsbaserad ekonomi hänger samman med kapaciteten i ekonomin att omvandla ny kunskap till teknisk innovation [1]. Även om många företag är medvetna om att det blir allt viktigare att göra investeringar i FoU, kommer de bara att göra dessa investeringar i den utsträckning som de kan utnyttja resultaten på ett effektivt sätt och kan vänta sig en avkastning som är tillräckligt stor för att kompensera den risk som är förknippad med sådana investeringar.

[1] Nedan i texten kallat "innovation".

Syftet med detta meddelande är att starta en debatt om hur målen för FoU-investeringar kan uppnås. Här identifieras de många olika politiska områden som måste hanteras på ett samstämmigt sätt. För varje område fastställs vilka huvudmål som skall uppnås, antingen genom en intensifiering av åtgärder som redan vidtagits inom ramen för Lissabonstrategin och det europeiska kunskapsområdet, eller genom nya initiativ. Även i de fall då åtgärder har lanserats och avtalats på europeisk nivå, måste det göras mer för att se till att åtgärderna ger resultat på nationell och lokal nivå. Samtidigt måste strategierna differentieras, eftersom förhållandena i medlemsstaterna och kandidatländerna skiljer sig mycket från varandra.

Mer gynnsamma ramvillkor krävs för att Europa skall kunna uppnå målen för FoU-investeringar. Bland de viktigaste faktorerna i detta sammanhang kan nämnas en tillräcklig tillgång till mänskliga resurser med höga kvalifikationer, en solid offentlig forskningsbas, en dynamisk företagarkultur, lämpliga system för immaterialrätt, en konkurrensutsatt miljö med lagstiftning och konkurrensbestämmelser som gynnar forskning och innovation, stödjande finansiella marknader, makroekonomisk stabilitet och gynnsamma skattevillkor.

Det krävs också att de offentliga finansiella incitamenten utnyttjas mer effektivt och målinriktat för privat FoU och teknikbaserad innovation, mot bakgrund av bestämmelserna om statligt stöd liksom stabilitets- och tillväxtpakten, vilket innebär att insatser för att förbättra det offentliga stödet till FoU i stor utsträckning måste bygga på en omstrukturering av offentliga utgifter. I detta avseende kan myndigheterna utnyttja flera finansiella instrument, framför allt direkta stödåtgärder, skatteincitament, garantivillkor och offentligt stöd till riskkapital. Dessa instrument måste kombineras eftersom samtliga incitament inte kan skapas genom ett enskilt instrument.

Det är också viktigt att undersöka dels vilken roll FoU spelar för företagens övergripande affärsstrategier, dels deras FoU-verksamhets effektivitet och genomslagskraft.

Det krävs att alla aktörer på medlemsstatsnivå och europeisk nivå gör ett åtagande om att gemensamt åstadkomma ett kraftigt uppsving för FoU-investeringar i hela Europa.

På grundval av den debatt som detta meddelande är tänkt att ligga till grund för, kommer kommissionen eventuellt att lägga fram ett antal målinriktade prioriterade åtgärder under våren 2003.

1. Inledning: Se till att Europa blir ledande

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställde stats- och regeringscheferna det ambitiösa målet att unionen senast 2010 skall bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning".

Att skapa ett europeiskt område för forsknings- och innovationsverksamhet inom det europeiska kunskapsområdet är ett centralt steg för att EU skall kunna uppnå detta mål [2]. Vetenskapliga och tekniska framsteg är av avgörande betydelse för en hållbar utveckling och kvalitetsarbete i dagens kunskapsbaserade ekonomi.

[2] Europeiska kommissionen "Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet", KOM(2000)6, 18.1.2000.

Under de senaste två åren har det gjorts stora framsteg för att skapa en politisk bas för mer effektiva och integrerade system för forskning och innovation i Europa. Samtidigt som dessa ansträngningar måste fortsätta, bör man uppmärksamma de bristande investeringarna på FoU-området i Europa, framför allt den stora och växande klyftan mellan EU och dess viktigaste konkurrenter, främst USA, när det gäller FoU-investeringar. Under år 2000 uppgick denna klyfta mellan unionen och USA till mer än 120 miljarder euro [3], och detta förhållande återspeglas av de förhållandevis dåliga resultaten i den europeiska ekonomin. Denna analys [4] låg till grund för det nya mål som sattes upp vid Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 för att bidra till uppnåendet av Lissabon-målet. På Europeiska kommissionens rekommendation [5], kom stats- och regeringscheferna överens om att FoU-investeringarna i EU borde öka från 1,9 % år 2000 till 3 % av BNP år 2010. Under de senaste åren har det utfärdats flera rekommendationer om fastställandet av ett sådant mål, framför allt från Europaparlamentet [6] och Ekonomiska och sociala kommittén [7]. Målet har också underbyggts av de kvantitativa mål att öka FoU-investeringarna som nyligen har fastställts i flera medlemsstater [8]. Detta måls betydelse erkänns i gemenskapens och medlemsstaternas allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken för 2002, och det rekommenderas att man förstärker incitamenten för företagen att investera i FoU samtidigt som man behåller en sund skattepolitik.

[3] OECD-data och Eurostats data / Kommissionens beräkningar, dagens euro.

[4] Se kommissionens arbetsdokument som bifogats detta meddelande för en mer detaljerad analys. I en rapport om FoU som nyligen utarbetats av medlemsstaterna och som överlämnats till rådet (Ecofin) analyseras dessutom hur FoU kan bidra till uppnåendet av det strategiska mål som fastställdes i Lissabon, och det betonas att det är viktigt att förbättra forskning, teknisk utveckling och innovation i EU.

[5] Kommissionens meddelande till Europeiska rådets vårmöte i Barcelona "Lissabonstrategin - möjligheter till förändring", KOM (2002)14, 15.1.2002.

[6] Betänkande om kommissionens meddelande "Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet", mötesdokument, Europaparlamentet, A5-0131/2000, 9 maj 2000.

[7] EGT C 204, 18.7.2000, s. 70.

[8] I Österrike, Danmark, Finland, Grekland, Irland och Luxemburg.

Att FoU-utgifterna skall uppgå till 3 % av BNP är ett mål för Europeiska unionen som helhet. Det kan inte förväntas att alla enskilda nuvarande och framtida medlemsstater kommer att uppnå detta mål till 2010, men de bör alla bidra till ansträngningen. De bör samordna sina insatser för att skapa en gemensam dynamik som bidrar till att öka FoU-investeringarna i hela unionen.

De resurser och strategier som måste utnyttjas avser inte bara statliga FoU-investeringar. Mer än 80 % av klyftan vad gäller FoU-investeringar i förhållande till USA beror på finansieringsnivåerna inom näringslivet. Det var därför som Europeiska rådet i Barcelona efterlyste en ökning av den privata sektorns finansiering. Denna sektors finansiering bör öka från den nuvarande andelen på 56 % till två tredjedelar av de totala FoU-investeringarna. Den andelen har redan uppnåtts i USA och i vissa europeiska länder.

Den viktigaste utmaningen när det gäller att stimulera större privata investeringar i FoU är således att göra FoU-investeringarna mer intressanta och lönsamma för företagen inom det europeiska området för forskningsverksamhet. De många strategierna måste tillämpas på ett samstämmigt sätt för att skapa en god cirkel där ökade investeringar i kunskap och teknik ger upphov till nya produkter och tjänster, liksom förbättrad konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

Även om den dubbla målsättningen från Europeiska rådets möte i Barcelona är ambitiös är den nödvändig, och det är möjligt att uppnå detta mål. I Sverige och Finland har man redan uppnått målet på 3 %, och FoU-finansieringen i Tyskland överskrider 2,5 %. I Belgien, Tyskland, Finland och Sverige svarar dessutom företagssektorn redan för två tredjedelar av FoU-investeringarna, och Irland ligger nära denna andel. Med detta meddelande har kommissionen för avsikt att starta en debatt om hur FoU-investeringar och innovation kan främjas i Europa [9]. För att detta skall bli en framgång krävs dels att medlemsstaterna ser till att de strategier som redan tillämpas börjar ge resultat i EU som helhet, dels att det utarbetas nya åtgärder som kan föra unionen närmare målet. Det handlar inte bara om att uppnå målet på 3 %, utan även om möjligheterna att fullgöra åtagandet från Lissabon om höga nivåer för tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.

[9] I detta sammanhang bör det också hänvisas till KOM(2002)262 av den 21 maj 2002 "Produktivitet: nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag" och till andra meddelanden som kommissionen har för avsikt att lägga fram angående det europeiska området för forskningsverksamhet, universitetens roll och innovativa företags konkurrenskraft.

2. Europas bristande FoU-investeringar

2.1. En stor och växande investeringsklyfta...

Jämförelserna mellan EU:s och USA:s FoU-utgifter visar att det finns en stor och snabbt växande klyfta, både sett till värde och andel av BNP. Klyftan var 124 miljarder euro år 2000, och den har i konstanta priser fördubblats sedan 1994. FoU-intensiteten i EU, mätt som de totala FoU-investeringarnas andel av BNP, har stagnerat och legat kvar på omkring 1,9 % under de senaste tio åren, medan den i USA ökat från 2,4 % 1994 till 2,7 % år 2000.

Den största delen av FoU-klyftan (mer än 80 %) och den största delen av de senaste årens ökning beror på att EU:s företagssektor bidrar med mindre finansiering. Dessutom anslår USA:s regering nästan en tredjedel av landets FoU-finansiering till stöd för FoU inom företagen. I EU uppgår denna andel till ungefär hälften (16 %). Hävstångseffekterna av detta är betydande och det kontinuerliga stödet från USA:s regering är en av de faktorer som har bidragit till ökningen av den FoU som finansieras av företagen under den andra hälften av 1990-talet.

Det finns en ännu större klyfta mellan EU och Japan när det gäller FoU-intensitet, eftersom 3 % av Japans BNP går till FoU. Dessutom svarar företagen för 72 % av FoU-utgifterna i Japan, vilket kan jämföras med 56 % i Europa och 67 % i USA. Det är dock svårt att göra jämförelser med Japan på grund av de skillnader som råder när det gäller den offentliga respektive den privata sektorns roll, och problemen i det japanska finansiella systemet, som har försämrat Japans ekonomiska resultat och dämpat de positiva effekterna av landets höga FoU-intensitet.

2.2. ...och högteknologisk eftersläpning

Resultatindikatorer tyder på att Europa släpar efter när det gäller innovation. Arbetsproduktiviteten, som till viss del beror på innovationen, har ökat långsammare i EU under den senare hälften av 1990-talet, medan den intensifierats i USA under samma period [10]. Dessutom visar trenden i den internationella handeln med högteknologiska produkter på europeiska konkurrenssvagheter i vissa teknikbaserade segment i ekonomin. EU:s andel av världsmarknaden för högteknologiska produkter uppgår till 18 % (handeln inom Europa ej medräknad), vilket är betydligt mindre än USA:s andel, som är 22 %.

[10] Europeiska kommissionen "Produktivitet: nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag", KOM(2002)240, 14.5.2002.

Den EU-politik och nationella politik som förs för att vända trenden bör grundas på en djupgående analys av orsakerna till investeringsklyftan och ta hänsyn till skillnader mellan industriella strukturer och sektorer samt mellan medlemsstater.

2.3. Industriella strukturer och sektorer

I USA präglas industristrukturen av en betydligt större specialisering inom de högteknologiska och forskningsintensiva sektorerna än vad som är fallet i EU [11], och detta förhållande förklarar en del av investeringsklyftan. En stor del av skillnaden mellan USA och EU beror på försvarsindustrin och sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IT). Struktureffekterna kan dock inte förklara hela skillnaden vad gäller FoU-investeringar mellan USA och EU. I de flesta sektorer, bland annat tillverkning med medelhög eller låg tekniknivå samt tjänstesektorn, investerar de europeiska företagen mindre i FoU i förhållande till sin försäljning än vad företagen i USA gör. Detta innebär att EU-företagen har en tendens att specialisera sig på mindre teknikintensiva produkter och tjänster. De löper därför en risk att förlora konkurrenskraft i förhållande till mer innovationsintensiva konkurrenter, även inom de icke-högteknologiska sektorer som utgör den största delen av EU:s ekonomi.

[11] Se också kommissionens arbetsdokument "European Competitiveness Report 2001", 2001.

EU måste därför främja en övergång till FoU-intensiva sektorer med stor tillväxtpotential och, vilket kanske är ännu viktigare, främja mer omfattande FoU-insatser i alla sektorer, för att kunna uppnå det mål som sattes upp vid Europeiska rådets möte i Lissabon.

Multinationella företag svarar för den största delen av företagens FoU-utgifter. Dessa företag tenderar att i allt större utsträckning låta sina investeringar styras av hänsyn till globala analyser av lokaliseringsmöjligheter [12]. En oroande trend i detta avseende är att transnationella FoU-utgifter i allt större utsträckning koncentreras i USA, vilket tyder på att EU blir allt mindre attraktivt för FoU-verksamhet jämfört med USA [13]. Samtidigt utsätts en allt större del av de små och medelstora företagen och de större nationella företagen för internationell konkurrens på sina hemmamarknader, vilket innebär att de måste förbättra sin innovationskapacitet genom forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom företaget eller som läggs ut på entreprenad. Uppgifterna tyder på att små företag i EU relativt sett investerar mindre i FoU än små företag i USA [14].

[12] "Assessing the Impact of Technology and Globalisation. The Effects of Growth and Employment", Europeiska kommissionens forskningsprojekt, femte ramprogrammet, AITEG, 2000-2002.

[13] Under 1991 lockade både USA och tre stora EU-länder (Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket) till sig omkring 45 % av alla gränsöverskridande FoU-investeringar inom företagssektorn i OECD. Under 1998 var motsvarande siffra för dessa tre europeiska länder endast 35 % medan USA:s andel ökat till 55 % (OECD, "Measuring globalisation - The Role of Multinationals in OECD Economies", 2001).

[14] Europeiska kommissionen, "Third report on S&T indicators", som ännu ej offentliggjorts, 2002.

Detta beror på att det finns en rad hinder till exempel när det gäller mänskliga resurser, tillgången till externa finansieringskällor och lämplig lokal infrastruktur, liksom för kunskapsspridningen inom EU och teknikbaserade företags etablering och expansion.

2.4. Olika nationella och regionala förhållanden

I dagsläget varierar FoU-intensiteten kraftigt mellan EU-länderna och -regionerna [15], från omkring 1 % av BNP eller mindre i medlemsstaterna i södra Europa till 3,4 % i Finland och 3,8 % i Sverige. Skillnaderna mellan olika regioner inom samma land är ännu större. Trenderna vad gäller FoU-intensitet varierar också. I de nordiska länderna, Irland och Österrike har tillväxten varit snabb, medan FoU-investeringarnas andel av BNP har minskat i Frankrike och Förenade kungariket. Man måste särskilt uppmärksamma den interregionala utvecklingen eftersom trenderna på regional nivå verkar ha varit mycket skiftande under de senaste åren.

[15] Här avses med "regioner" enheter inom en nation.

Statens och företagens respektive andelar av finansieringen varierar också kraftigt mellan EU-länderna. I Finland, Sverige, Tyskland, Belgien och Irland svarar företagen för omkring två tredjedelar av den totala FoU-finansieringen, medan de i Grekland och Portugal svarar för mindre än 30 %.

Kandidatländernas FoU-resultat blir generellt sett successivt bättre. Dessa länder har en genomsnittlig FoU-intensitet på 0,7 % av BNP, vilket är i närheten av Greklands och Portugals nivåer. I Tjeckien är andelen 1,25 % av BNP och i Slovenien 1,5 %. Företagens andel av finansieringen är dock fortfarande mycket liten i de flesta kandidatländerna, och det kan krävas särskilt stöd för att framsteg skall kunna göras.

De varierande förhållandena i Europa visar att det krävs en diversifierad men samordnad strategi för att åstadkomma ett gemensamt uppsving för att uppnå målet på 3 %.

3. Att vända trenden: Områden för samordnade åtgärder

Det krävs utveckling på en lång rad politiska områden för att göra FoU-investeringarna mer attraktiva och lönsamma. Det kan gälla ramvillkor för FoU i Europa liksom det statliga finansiella stödet till företagens FoU. Gynnsamma ramvillkor behövs för att resultaten när det gäller forskning, teknisk utveckling och innovation skall kunna förbättras i EU. Dessutom kan ett verkningsfullt statligt stöd få stora hävstångseffekter på företagens FoU-investeringar. Flera initiativ håller i dagsläget på att tas både på europeisk nivå och i medlemsstaterna på dessa områden. Man måste dock göra en bedömning av initiativens effektivitet enskilt och i kombination med andra, mot bakgrund av de nya målen för FoU-investeringar, och då särskilt försöka peka ut de områden där det kan vara aktuellt med nya eller bättre åtgärder. I nedanstående avsnitt identifieras de viktigaste politiska områden och mål om vilka det måste föras en fokuserad debatt med alla intressenter för att en sådan bedömning skall kunna göras.

3.1. Mer gynnsamma ramvillkor

Företagen kommer att investera mer i FoU i den utsträckning som de på ett effektivt sätt kan utnyttja resultaten och vänta sig en avkastning som är tillräckligt stor för att kompensera den risk som är förknippad med sådan verksamhet. För att FoU-investeringarna skall kunna öka krävs gynnsammare ramvillkor. Företagen måste ha tillgång till tillräckliga mänskliga resurser med hög kompetens, liksom en solid offentlig forskningsbas. Andra ramvillkor är också av stor betydelse, såsom en företagarkultur, lämpliga system för immaterialrätt, en konkurrensutsatt miljö med lagstiftning och konkurrensbestämmelser som gynnar forskning och innovation, stödjande finansiella marknader samt gynnsamma skattevillkor och makroekonomisk stabilitet.

3.1.1. Tillräckliga mänskliga resurser med hög kompetens

I gemenskapspolitiken erkänns redan betydelsen av att det finns ett tillräckligt antal forskare och ingenjörer med lämpliga kvalifikationer. FoU-verksamheten är mycket arbetskraftsintensiv, och de data som finns visar att bristen på mänskliga resurser utgör en allvarlig begränsning för EU:s möjligheter att uppnå FoU-målet på 3 %.

Detta förhållande måste man snarast göra något åt eftersom den europeiska arbetsmarknaden för forskare redan visar tecken på att bli ansträngd inom vissa områden. Även om den andel av befolkningen som genomgått högre utbildning har ökat i alla länder råder det globalt sett nästan full sysselsättning inom vetenskap och teknik. Även med de nuvarande FoU-nivåerna kommer det i vissa EU-länder att bli svårt att rekrytera nya forskare för att ersätta dem som går i pension, då arbetskraften på områdena vetenskap och teknik har en förhållandevis hög genomsnittsålder, framför allt med tanke på den oroande trenden att vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildningar liksom ingenjörsutbildningar blir mindre attraktiva bland studenterna [16]. Problemet kommer att förvärras om efterfrågan på forskare utanför Europa också ökar, och nettoutflödet av mänskliga resurser på områdena vetenskap och teknik från Europa, främst till USA [17], fortsätter. Vid sitt informella möte i Uppsala i mars 2001, konstaterade forsknings- och utbildningsministrarna att denna situation är mycket bekymmersam i vissa länder.

[16] Se kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet, KOM(2002)72, 13.2.2002 och STRATA-ETAN:s expertgrupp, op cit.

[17] Även om det krävs ytterligare undersökningar på detta område, är såvitt man vet 36 % av de utländska medborgare som studerar i USA europeiska studenter, och 60 % av dessa är fortfarande kvar i USA fem år efter flytten. För en undersökning av trenderna i slutet av 1990-talet hänvisas till S. Mahroum, "Europe and the challenge of the brain drain", IPTS Report n° 29, november 1998.

Det har nyligen tagits flera initiativ för att förbättra tillgången på mänskliga resurser inom FoU, liksom deras rörlighet och kvalifikationer. Kommissionen har lagt fram en strategi för att skapa gynnsamma villkor för forskares rörlighet, och utarbetat en rad åtgärder för att skapa FoU-kompetens och framstående kunnande, med hänsyn till den särskilda situation som råder i de regioner som släpar efter [18]. Dessa åtgärder har också framhållits i kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet [19]. På rådsnivå har det i det detaljerade arbetsprogrammet om uppföljning av målen för utbildningssystem i Europa fastställts ett antal åtgärder för rekrytering till vetenskapliga och tekniska studier [20].

[18] KOM(2001) 331, 20.6.2001.

[19] KOM(2002) 72, 13.2.2002.

[20] EGT C 142, 14.6.2002.

Målet att öka FoU-investeringarna till 3 % av BNP är inte bara en utmaning, utan skapar också en möjlighet att förbättra karriärprofilerna inom vetenskap och teknik. Det utgör också ett kraftigt incitament till förändringar vad gäller villkor för utbildning och rörlighet i Europa.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Bedöma och förbättra medvetenheten om sysselsättnings-/kompetensbehoven och framtida karriärmöjligheter inom olika forsknings- och teknikområden. Att bedöma utbildningssystemens kapacitet att tillgodose dessa behov, i nära samarbete med arbetsgivare inom den privata och offentliga sektorn och utbildningsanstalter för forskare och ingenjörer.

- Uppmuntra fler kvinnor att inleda en karriär inom forskning och teknik [21].

[21] Enligt "Benchmarking National R&D Policies - Human Resources in RTD", maj 2002, STRATA-ETAN:s expertgrupp, är i dagsläget endast mellan en fjärdedel och en tredjedel av forskarna i EU-länderna kvinnor.

- Ytterligare främja utvecklingen och synligheten när det gäller framstående centrum och nätverk för högre utbildning och FoU, som kan konkurrera med alternativ utanför Europa.

- Främja utveckling och synlighet när det gäller karriärer inom forskning och teknik i Europa, både inom företag och den offentliga sektorn, genom att bättre uppmärksamma finansiella villkor, karriärmöjligheter för unga forskare, forskningsutrustning och tillgången till finansiering för forskning.

- Underlätta ett livslångt lärande, kunskapsöverföring och karriärutveckling genom åtgärder som avser forskares rörlighet inom Europa och genom att öppna Europa för forskare från tredje land. Framför allt måste nationella hinder undanröjas, och information och stöd tillhandahållas på alla nivåer.

3.1.2. En solid offentlig forskningsbas med förbättrade kontakter med industrin

Den europeiska forskningsbasens omfattning och kvalitet, bland annat när det gäller långsiktig forskning, är kritiska faktorer för dynamiken i den kunskapsbaserade ekonomin. Centrum för vetenskaplig spetskompetens i anslutning till offentliga forskningsinstitutioner har ofta kraftiga hävstångseffekter på FoU-investeringar inom alla typer av företag inom området, även företag som annars inte skulle investera i FoU. Det finns dock belägg för att förbindelserna mellan forskning och industri är intensivare i USA än i Europa, och att variationerna är stora mellan europeiska länder. Detta ger upphov till frågor om den offentliga forskningens och tekniska utvecklingens effektivitet för att skapa en solid vetenskapsbas för företagen i Europa.

Den offentliga politiken spelar en viktig roll för att underlätta utvecklingen av centrum och nätverk för spetskompetens. Regionala myndigheter spelar en allt större roll till exempel för att locka till sig FoU-relaterade investeringar från utlandet. FoU-investeringarna överskrider därför 3 % i vissa regioner där man satsa påt forskning och innovation, och där det finns en effektiv kombination av offentlig-privata partnerskap. På gemenskapsnivå bidrar strukturfonderna i stor utsträckning till utvecklingen av infrastruktur, kapacitet och utbildning när det gäller FoU i regionerna, vilket bidrar till att rätta till de regionala obalanserna.

Politiken bör syfta till att främja nätverk för offentlig och privat forskning oavsett plats. Gemenskapens ramprogram för forskning och teknisk utveckling för 2002-2006, med en budget på 17,5 miljarder euro, kommer att vara ett kraftfullt instrument för att stödja offentlig-privata partnerskap i transeuropeiska nätverk för spetskompetens och integrerade projekt. För att maximal effekt skall uppnås måste åtgärderna kompletteras och underbyggas genom en intensivare samordning mellan europeiska och nationella FoU-program och mellan nationella program, som fortfarande svarar för ungefär 80 % [22] av de civila offentliga FoU-budgetarna i EU.

[22] Det vetenskapliga samarbetet på gemenskapsnivå eller mellanstatlig nivå överskrider inte 17 % av de totala civila offentliga utgifterna i EU. EU:s ramprogram för forskning svarar endast för 5,4 % av de totala offentliga insatserna. "Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet", KOM(2000)6 slutlig, 18.1.2000.

Att uppmuntra forskares rörlighet mellan den offentliga sektorn och den privata sektorn är också viktigt för att förbättra nätverksarbetet mellan offentlig och privat FoU i EU.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ [23]:

[23] Det bör också tas ställning till dessa åtgärdsområden när det gäller offentlig finansiering av privat FoU (se avsnitt 3.2.1).

- Fastställa tydligare och mer konsekventa prioriteringar för offentlig FoU, med ett mer systematiskt deltagande från industrins sida vid utformningen av dessa inom relevanta industriella och tekniska sektorer.

- Främja utvecklingen av offentlig-privata FoU-partnerskap och projektgrupper som leder till kunskapsöverföring och en kommersiell användning av FoU-resultat [24].

[24] Aktuella exempel på stora offentlig-privata partnerskap på FoU-området är bland annat den gemensamma satsningen på det europeiska satellitnavigationssystemet Galileo. Ett klusterprojekt inom elektronik och andra områden som utvecklats i anslutning till Uleåborgs universitet i Finland, de tre klusterprojekten inom bioteknik i tre tyska "bioregioner" och flera projekt inom transportsektorn i Andalusien kan nämnas som exempel på regionala klusterprojekt på FoU-området.

- Främja ytterligare initiativ för att stärka den offentliga forskningsbasen och dess kontakter med industrin mot bakgrund av EU:s regional- och sammanhållningspolitik och de finansiella instrumenten för kandidatländerna.

- I större utsträckning öppna nationella FoU-program för transnationellt samarbete.

- Undanröja hinder för forskares rörlighet mellan universitet och industri och framför allt behandla frågorna om möjligheter att överföra pensionsrättigheter och erkännandet av rörlighet som en positiv faktor för möjligheterna att göra karriär etc.

3.1.3. Företagsamhet för och genom FoU

FoU-investeringarna kommer att öka genom att befintliga FoU-aktörer ökar sina investeringar, men även genom att fler företag, framför allt små och medelstora företag, investerar i FoU-verksamhet (som bedrivs internt eller på entreprenad), och genom att det etableras nya innovativa FoU-baserade företag, förutsatt att det finns en företagskultur som gynnar sådan företagsetablering.

Företagsamhet är mycket viktigt för att det skall etableras företag med stor tillväxt som drar nytta av FoU-investeringar och också är nya FoU-aktörer. Framför allt avknoppade företag har varit ett viktigt sätt att utnyttja och främja FoU både inom den offentliga och privata sektorn.

Européer är dock försiktigare än amerikaner när det gäller att etablera nya företag [25]. Kommissionen håller på att utarbeta en grönbok om företagsamhet [26] för att komma till rätta med detta problem.

[25] Se Europeiska kommissionens "Flash Eurobarometers" nr 107 (november 2001) och nr 81 (oktober 2000).

[26] I denna kommer man att behandla frågor såsom en förenkling av förfaranden för företagsregistrering, bestämmelser om konkurs och främjandet av företagsutbildning.

Om spin-off-effekterna skall främjas på ett framgångsrikt sätt avgörs av en kombination av många faktorer, av vilka vissa avser kapaciteten i vissa regioner och institutioner och andra avser ledningspraxis och reglering.

Det rapporteras att offentliga samarbetsprogram för forskning och teknisk utveckling, genom att främja strategiska förbindelser [27], har ett stort inflytande på etableringen av avknoppade företag och på deras tillväxt i ett tidigt skede. På regional och nationell nivå liksom EU-nivå främjas i allt högre grad spin-off-effekter av offentlig forskning genom stöd till utbildningsverksamhet [28], vid sidan av forskar- och teknikparker och företagsbyar. Stora bolag främjar också i allt större utsträckning spin-off-effekter för att utnyttja forskningskompetens och resultat med tillväxtpotential på lång sikt. Det har dock fortfarande endast gjorts få framgångsrika försök i Europa att ta efter det som åstadkommits i Silicon Valley.

[27] Pietro Moncada, Alexander Tübke, Jeremy Howells and Maria Carbone "The Impact of Corporate Spin-Offs on Competitiveness and Employment in the EU", IPTS-Report, n° 44, maj 2000; Martin Meyer, "Start-up support and company growth", IPTS-Report, n° 51, februari 2001.

[28] Till exempel sådana som fått stöd från Europeiska socialfonden.

På efterfrågesidan gynnas en FoU-baserad företagsamhet genom vetenskaplig och teknisk kompetens på hög nivå samt en miljö som präglas av förtroende och förståelse i relationerna mellan forskarvärlden och samhället. Genomförandet av kommissionens handlingsplan "Vetenskap och samhälle" [29] kommer att bidra i detta avseende.

[29] KOM(2001)714, 4.12.2001.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Främja högteknologiska satsningar kopplade till den offentliga sektorns forskning genom ett intensivt samarbete med riskfinansiärer och utveckling av ledningskompetens (framför allt inom områden som immaterialrätt och tekniköverföring).

- Undersöka lämpliga åtgärder för att stödja större företags spin-off-effekter.

3.1.4. En effektiv anpassning och användning av system för immateriarätt

Immaterialrätt, framför allt patent, upphovsrätt, affärshemligheter och design, blir allt viktigare faktorer vid fastställandet av spelregler för forskningssamarbete och tekniköverföring mellan företag och mellan industrin och offentliga forskningsorgan. De är också viktiga för vetenskapliga och tekniska samarbetsavtal mellan länder och för internationella handelsavtal.

Företag inom många sektorer skulle inte investera i FoU och inte heller kunna skapa välstånd om deras immaterialrätter kunde kopieras fritt. Den allt större betydelse som immaterialrätten spelar för företagen återspeglas i den ökande patentverksamheten och vinsterna från tekniklicensiering. Systemen för immaterialrätt är komplexa och utvecklas snabbt i takt med behovet att anpassa skyddet till nya tekniska områden och till krav från innehavare av immaterialrätter på rättsligt säkrare, starkare och mer harmoniserade internationella skyddsbestämmelser, som också efterlevs bättre. För att förbättra systemen för immaterialrätt och deras tillämpning krävs en samstämmig strategi inom politiken för forskning och innovation, den inre marknaden, den internationella marknaden och konkurrens.

EU-lagstiftning: En rad åtgärder har antagits eller föreslagits för att upprätta en effektivare och enhetligare ram för immaterialrätt i EU. Det rör sig bland annat om rättsligt säkra gemenskapspatent till rimliga priser, patentskydd för bioteknik och datorrelaterade uppfinningar, upphovsrätt för digitalåldern, skydd av databaser och design. Förseningar vad gäller antagandet eller genomförandet av dessa åtgärder skulle inverka negativt på den europeiska industrins konkurrenskraft.

Internationell harmonisering och tillämpning: Kostnaderna och den rättsliga osäkerheten när det gäller immaterialrättsligt skydd kan hindra investeringar för FoU och innovation. Man måste eftersträva en harmonisering av immaterialrätten på europeisk nivå. På internationell nivå är skyddet och tillämpningen av immaterialrätten genom genomförandet av WTO:s TRIPS-avtal [30] och WIPO-konventionerna [31] av avgörande betydelse för utvecklingen av handel, internationellt FoU-samarbete och tekniköverföring.

[30] Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, där det fastställs miniminormer för skydd och tillämpning av immaterialrätter.

[31] Världsorganisationen för immateriell äganderätt.

Tekniköverföring från offentliga institutioner och offentlig-privata samarbeten inom FoU: Det råder mycket stora variationer mellan länderna i Europa och även inom länderna när det gäller bestämmelser för innehav och förvaltning av immaterialrätt som har sitt upphov i offentligt finansierad FoU samt immaterialrättsliga villkor, och därmed relaterade finansiella aspekter avseende samarbeten mellan universitet och industrin. Dessa skillnader hindrar en effektiv överföring av transnationellt offentlig-privat samarbete och tekniköverföring.

Medvetenhet, utbildning och stöd: Det är inte bara lämpligheten när det gäller rättsliga instrument och tillämpningsinstrument som är avgörande för att kunskap skall kunna skyddas, utnyttjas och överföras effektivt, utan detta avgörs även av kunskapsproducenternas förmåga att utnyttja kunskapen. På detta område finns det mer att göra, framför allt inom små och medelstora företag, universitet och andra offentliga forskningsorgan.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Ytterligare förbättra regelverket för immaterialrätter inom EU där så krävs för att kunna hantera teknikutvecklingen och den globala harmoniseringsprocessen, på grundval av en utvärdering av effekter av gällande lagstiftning och nya immaterialrättsliga frågor som uppstår framför allt till följd av tekniska framsteg.

- Aktivt eftersträva framsteg när det gäller internationell harmonisering och tillämpning av system för immaterialrätt, och dels hjälpa de minst utvecklade länderna och utvecklingsländerna att bygga upp en egen kapacitet, dels främja FoU-samarbete som är av ömsesidig nytta på områden av gemensamt intresse.

- Främja tillämpning av god praxis när det gäller aspekter av immaterialrätter inom offentligt finansierad FoU och samarbete mellan industrin och universitet.

- Främja att kunskapsproducenter och -användare på ett effektivare sätt förvaltar immaterialrätter (medvetenhet, utbildning av forskare och ingenjörer, utveckling och professionalisering av stödtjänster för innovation).

3.1.5. Bestämmelser som gynnar forskning och innovation

Den sektoriella regleringen av marknaderna har både direkta och indirekta konsekvenser för FoU-verksamheter, eftersom den påverkar möjligheterna att marknadsföra innovativa produkter och tjänster. Två typer av horisontell lagstiftning har också direkta och kraftiga effekter, närmare bestämt bestämmelser och praxis för standardisering och offentlig upphandling.

Regleringen av produkt- och tjänstemarknader bör syfta till att främja konkurrens och företagsutveckling, och samtidigt säkra en hög skyddsnivå för konsumenter och miljön samt lika konkurrensvillkor för företag (se avsnitt 3.1.6.). Dessa mål kan stämma överens och ömsesidigt gynna varandra. Det finns många exempel på att införandet av säkerhets- eller miljöbegränsningar har skapat nya marknadsmöjligheter för högteknologiska produkter eller processer, vilket fått långsiktiga positiva effekter på tillväxt och produktivitet, som visat sig vara betydligt viktigare än de nya begränsningarnas kortsiktiga negativa effekter.

I andra fall har dock olämpliga eller alltför stränga bestämmelser visat sig ha negativa effekter på företags- och FoU-utvecklingen. Ett slående exempel är den långsammare utvecklingen av bioteknik inom jordbruket i Europa till följd av de stränga bestämmelserna för FoU, medan denna sektor blomstrat på andra håll på grund av att lagstiftningen där varit mindre restriktiv. Det finns också exempel på att regleringar gör det svårare för nya aktörer (t.ex. nyetablerade teknikbaserade företag) att komma in på marknaderna.

Ett intressant exempel på balanserad reglering är de särskilda villkoren för särläkemedel i både USA:s och EU:s lagstiftning. På detta sätt har det skapats incitament för avknoppade företag att utveckla läkemedel för dessa små nischmarknader. Den FoU som främjats genom denna lagstiftning har också fått stora externa effekter inom andra delar av sektorn för bioteknik.

En strategi för formella standarder och antagande av standarder vid lämplig tidpunkt spelar en avgörande roll för den kommersiella användningen av ny teknik, vilket exemplifieras av mobiltelefonin. Inom ramen för en sådan strategi kan industrin fatta beslut om egna lösningar för standardisering, som ofta kan fungera som underlag för lagstiftning på europeisk nivå.

Offentlig upphandling av offentlig infrastruktur är en viktig finansieringskälla för industrin inom områden som transport, kommunikation och försvar. EU-regeringarnas tendens att begära etablerad teknik i upphandlingarna inverkar dock negativt på innovationen. En fortsatt fragmentering av upphandlingsmarknaderna i EU på vissa områden minskar vinstmöjligheterna för innovativa risktagare i EU jämfört med i USA.

Förändringar på dessa områden skulle kunna få betydande effekter för att öka privata FoU-investeringar i de aktuella branscherna och det bör göras en detaljerad undersökning av detta genom samarbete mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna och industrin.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Undersöka de möjligheter att främja FoU och innovation som europeisk och nationell reglering av produkt- och tjänstemarknader ger och då särskilt uppmärksamma regleringens effekter på FoU och innovation, både direkt och genom möjligheterna att marknadsföra nya produkter och tjänster. I vissa fall kan lagstiftningen regelbundet behöva ses över i detta avseende.

- I lämpliga fall och i intensivt samarbete med industrin, uppmuntra en mer systematisk utveckling och tillämpning av gemensamma europeiska standarder. Detta kan framför allt främjas när det gäller att skapa tekniska plattformar där olika parter som är intresserade av utveckling, prövning och användning av ny teknik förs samman [32].

[32] Ett aktuellt exempel på europeisk nivå är förslaget till ett samarbete mellan Europa och utvecklingsländerna för klinisk prövning, där både regeringar och industrin skall delta för att utveckla och pröva nya mediciner och vaccin mot HIV/Aids, malaria och tuberkulos. Detta initiativ är det första som grundas på artikel 169 i EG-fördraget.

- Utveckling i riktning mot bestämmelser och praxis för offentlig upphandling som gynnar innovation och förbättrade möjligheter för små och medelstora företag att delta, framför allt genom att anta och genomföra förslag för att modernisera EU:s lagstiftning om offentlig upphandling. På så vis skulle europeiska företag kunna få en större användargrupp för sin nyaste teknik och de skulle snabbt kunna vinna den marknadsandel som krävs för en global kommersiell framgång.

3.1.6. En konkurrensutsatt miljö och stödjande konkurrensbestämmelser

En tillräcklig konkurrens är av grundläggande betydelse för att den optimala allokeringen av resurser och största möjliga välfärd skall åstadkommas i ekonomin. Det är nödvändigt med konkurrens på produktmarknaderna för att se till att företag förnyar sig för att skilja sig från konkurrenter och hänga med utvecklingen.

När det gäller gemenskapens konkurrenspolitik har man gått från ett formellt tillvägagångssätt till ett mer ekonomiskt och konsekvensbaserat tillvägagångssätt. Nu tas hänsyn till marknadernas dynamik och de särskilda villkoren på områdena FoU och innovation. Gemenskapens konkurrenspolitik har på tre områden mer direkta effekter på företagens FoU- och innovationsverksamhet. Det gäller avtal om FoU-samarbete, avtal om tekniköverföring och statligt stöd till FoU.

FoU-samarbete mellan företag blir allt viktigare för att stordriftsfördelar skall uppstå, genom att kunskap och kompletterande teknik utnyttjas gemensamt. De flesta samarbetsavtal är inte problematiska ur konkurrenssynpunkt och omfattas av undantagen i artikel 81.3 i fördraget om effektivitetshänsyn. Genom den nya förordningen om gruppundantag (förordning 2659/2000 [33] om avtal om forskning och utveckling) minskas regleringsbördan för företagen och de ges större avtalsfrihet.

[33] EGT L 304, 5.12.2000.

När det gäller tekniklicensavtal kommer också den nuvarande förordningen om gruppundantag [34] att ses över på samma sätt som andra gruppundantag. Syftet är att fastställa enklare och eventuellt mer omfattande undantag för tekniklicensavtal, genom att granska avtalen med hänsyn till konkurrensbestämmelserna endast då det är nödvändigt, och att skapa större rättssäkerhet.

[34] Kommissionens förordning 240/96, EGT L 31, 9.12.1996.

Kommissionen erkänner att statligt stöd till FoU är berättigat för att ta itu med marknadsmisslyckanden och att det spelar en stor roll för kunskapsekonomin. I överensstämmelse med de krav som fastställdes vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Stockholm, har kommissionen åtagit sig att främja att verka för att det statliga stödet i större utsträckning avsätts till horisontella mål, bland annat FoU. Mot bakgrund av målet på 3 % som fastställdes i Barcelona anser kommissionen att de nuvarande gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling, som möjliggör en tillräcklig FoU-intensitet, bör förlängas till 2005 [35]. I samband med nästa översyn av förordningen om gruppundantag för små och medelstora företag kommer kommissionen att ta ställning till om förordningen skall utvidgas till att omfatta statligt stöd för FoU.

[35] Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och utveckling, EGT 45, 17.2.1996.

När det gäller konkurrensbeslut är det alltid en utmaning att förstå förändringarna i processerna för FoU och innovation i industrin, och att bedöma deras effekter på framtida marknadsdynamik och konkurrensvillkor, framför allt inom mycket innovativ industri. Framför allt då marknadskraften bedöms krävs ett dynamiskt synsätt som omfattar mer än en statisk bedömning och extrapolering av tidigare förhållanden.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- När det gäller konkurrensbeslut, ta vederbörlig hänsyn till marknadsdynamiken och konkurrensvillkoren vid bedömningen av FoU- och innovationsverksamhet, framför allt inom mycket innovativ industri.

- Övervaka omdirigeringen av det statliga stödet till FoU och dess hävstångseffekter på investeringar, och göra undersökningar av möjliga anpassningar av gemenskapsramen i samband med nästa översyn som skall göras 2005.

3.1.7. Finansiella marknader som stöder de olika stegen i högteknologiska företags och andra innovativa företags utveckling

Många innovativa företag behöver tillgång till aktie- och obligationsmarknader för kunna investera i FoU- och innovationsverksamhet. Högteknologiska företag med hög tillväxt är mycket beroende av att ha tillgång till aktiekapital i olika skeden av utvecklingen: dels riskkapital i de inledande skedena (förberedelser och start) och utvecklingsskedena, dels andrahandsmarknader [36] för finansiering av de första emissionerna och följande expansionsfaser.

[36] Såsom den tyska Neuer Markt, franska Nouveau Marché och det högteknologiska segmentet av Euronext och NASDAQ-Europe (tidigare EASDAQ).

Det är därför viktigt att till fullo genomföra handlingsplanen för finansiella tjänster (FSAP) och handlingsplanen för riskkapital (RCAP) för att skapa mer effektiva och integrerade finansiella marknader i Europa och således förbättra tillgången till, och sänka kostnaderna för, extern finansiering. Detta har blivit ännu viktigare på grund av den allvarliga försämringen av marknadsvillkoren sedan år 2000. Förtroendet för dessa marknader måste återupprättas samtidigt som marknaderna rationaliseras. Stora företag tar i allt större utsträckning lån från Europeiska investeringsbanken för att finansiera FoU- och innovationsverksamhet. Detta indikerar att lämpliga skuldinstrument, såsom obligationer och värdepapperisering av lån, skulle kunna bli viktiga finansieringskällor för medelstora företag och andra organisationer som investerar i FoU och innovation.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- När det gäller genomförandet och den eventuella uppföljningen av handlingsplanen för riskkapital och handlingsplanen för finansiella tjänster, fastställa åtgärder som bidrar till att främja obligations- och aktiemarknadsfinansiering av FoU och innovation i företag i olika skeden av deras utveckling.

- I samband med uppföljningen av Europeiska investeringsbankens initiativ "Innovation 2000", införa finansiella instrument som bättre bidrar till detta mål.

3.1.8. Makroekonomisk stabilitet och förmånliga skattevillkor

Den offentliga politiken för att stödja FoU bör undersökas i samband med stabilitets- och tillväxtspakten, bland annat dess krav på att behålla budgeten nära balans eller i överskott genom hela den ekonomiska cykeln. Skattedisciplin bidrar till den makroekonomiska stabiliteten och till en stödjande miljö för FoU och innovation.

Sunda offentliga finanser gynnar FoU-investeringar på flera sätt. En låg realränta minskar kostnaderna för långsiktiga investeringar, bland annat FoU-investeringar. Stabila priser minskar osäkerheten vad gäller investerarnas avkastning. Detta gynnar särskilt FoU, eftersom avkastningen på sådan verksamhet inte genereras förrän på medellång till lång sikt. Mer bindande budgetbegränsningar med tydliga begränsningar för underskottsfinansiering visar att det behövs en försiktig politik för offentliga utgifter. Att låta en större del av de offentliga utgifterna gå till områden såsom FoU och teknisk innovation har positiva externa effekter på privata investeringar. Regeringarna bör dock se till att offentliga FoU-utgifter inte tränger ut mer produktiva investeringar i den privata sektorn.

Åtgärder för att förändra de offentliga utgifterna bör också vidtas inom ramen för en sund skattepolitik. Insatser för att förbättra kapitalackumulationen, bland annat offentligt stöd för FoU, måste därför i stor utsträckning bygga på en omstrukturering av de offentliga utgifterna [37]. Sunda skattevillkor har också positiva effekter på FoU och innovation. För företag som bedriver verksamhet över gränserna på den inre marknaden måste det införas lämpliga villkor för direkt beskattning, så att beslut om investeringar i FoU inte störs av rena skattehänsyn. Förverkligandet av kommissionens mål [38] att fastställa en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i EU skulle innebära att man undanröjer hindren för en effektiv allokering av investeringar, och även för företags FoU-investeringar.

[37] Rapport från kommissionen och Ecofin till Europeiska rådet (Stockholm, 23-24 mars 2001), "De offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning: krav på ökad kvalitet och hållbarhet", dok. 6997/01.

[38] Som anges i kommissionens meddelande "Mot en inre marknad utan skattehinder", KOM(2001)582, 23.10.2001.

Vissa skatter, såsom moms och vissa lokala skatter [39], betalas oberoende av verksamhetens finansiella resultat. Sådana beskattningsformer kan inverka särskilt negativt på verksamhet som forskning och utveckling, för vilken investeringsavkastningen är osäker eller långsiktig.

[39] Som exempel kan nämnas att viss moms som betalas när tillgångar förvärvas för affärsändamål inte alltid kan dras av från den moms som betalas av slutkonsumenten, och att vissa lokala skatter ofta tas ut endast med hänvisning till att affärsverksamhet bedrivs. Skatt på arbetskraft (löneskatt) kan också vara av betydelse för dem som bedriver FoU-verksamhet, eftersom andelen högkvalificerad arbetskraft inom sådan verksamhet kan vara större än genomsnittet.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Undersöka hur medlemsstaterna kan reformera sina skattesystem för att reducera befintliga hinder för investeringar i FoU och innovation.

3.2. En mer effektiv användning av offentlig finansiering för företagens FoU

Mot bakgrund av målet på 3 % och i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd, är offentliga stödåtgärder för att stimulera privata FoU-investeringar motiverade om den privata avkastningen är mindre än den samhällsekonomiska avkastningen eller för att komma tillrätta med systematiska misslyckanden [40]. Offentliga myndigheter kan i detta avseende utnyttja en rad finansiella instrument, framför allt direkta stödåtgärder, skatteincitament, garantibestämmelser och offentligt stöd till riskkapital. Varje instrument har sina kännetecken och fördelar som kan variera beroende på sektor och land. En effektivare utformning och ett effektivare genomförande av dessa instrument, var för sig eller i kombination, kan stimulera till ökade privata investeringar och bidra till att treprocentsmålet kan uppnås.

[40] Till exempel för att förbättra samverkan mellan olika delar av forsknings- och innovationsssytemet.

3.2.1. Direkta stödåtgärder

Det är särskilt lämpligt med direkta stödåtgärder när staten vill behålla kontrollen över vilken typ av forskning som bedrivs och styra forskningsinsatserna i riktning mot den offentliga politikens mål och långsiktiga mål. De utgör den viktigaste typen av åtgärder för att främja privata investeringar på forskningsområdet i de flesta länder.

Åtgärderna bör på lämpligt sätt koncentreras till områden där den privata sektorn möter stora investeringshinder. I detta avseende kan offentlig-privata partnerskap spela en viktig roll för att främja privata investeringar genom att minska de risker som är förknippade med investeringarna.

Det genomförs en lång rad olika direkta stödprogram i medlemsstaterna som syftar till samarbete mellan kunskapsproducenter och kunskapsanvändare [41] inom olika tekniska sektorer och där man etablerar vetenskap- och teknikparker och främjar nätverksarbete mellan privata och offentliga forskningsenheter. Instrumenten utgörs bland annat av subventioner, anslag, upphandlingar, anslag som skall betalas tillbaka om den kommersiella exploateringen blir framgångsrik, och offentliga institutioners klumpanslag. Många länder genomför flera olika typer av program samtidigt.

[41] Detta gäller också det växande antalet företag som själva har endast ringa eller ingen FoU-kompetens, men som får sina FoU-behov tillgodosedda genom entreprenadverksamhet.

3.2.2. Skatteincitament

Lämpliga skatteincitament främjar en flexibel och lättförändrad marknadsfördelning av FoU-investeringar mellan konkurrerande tekniska lösningar och sektorer, och innebär mindre omfattande ingripanden på marknaden. De möjliggör en snabbare omfördelning av resurser mellan tekniska lösningar i takt med den allt snabbare tekniska förändringen och marknadsutvecklingen. Sådana incitament minskar också osäkerheten eftersom företagen på förhand känner till hur stora incitament som finns.

Å andra sidan är det troligare att skatteincitamenten endast belönar investeringar som skulle ha gjorts även utan incitamentet. Det är svårare att förutspå de slutliga kostnaderna och konsekvenserna eftersom en lång rad variabler berörs.

Skatteincitament för FoU av olika slag tillämpas i allt större utsträckning. I dagsläget finns sådana i 18 OECD-länder, vilket kan jämföras med 12 länder i mitten av 1990-talet [42]. Allmänna skattelättnader för FoU-utgifter håller på att bli mer populärt än skatteavdrag. I vissa länder inriktas skatteincitamenten på mindre företag eller så finns mer generösa bestämmelser för sådana företag än för större företag. Vissa skattesystem koncentreras på lönekostnader och andra syftar till att främja samarbete mellan industrin och offentliga forskningsorganisationer.

[42] Länderna i Europa är Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien, Förenade kungariket och Ungern. Ett fåtal länder har avbrutit eller funderar på att att avveckla sina skatteincitament för FoU, men fler länder har förbättrat dessa incitament under de senaste åren eller undersöker hur detta kan göras.

Skatteåtgärdernas utformning har stor betydelse för hur effektivt de främjar FoU-investeringar. Medlemsstaterna bör samordna sina initiativ i detta avseende för att undvika skadlig skattepraxis inom EU.

3.2.3. Garantimekanismer

Otillräcklig tillgång till extern finansiering (obligations- eller aktiekapital) till rimliga kostnader är ett vanligt problem för små och medelstora företag, framför allt för små och nyetablerade högteknologiska företag. Detta problem är ännu mer akut när det gäller FoU-finansiering, på grund av de risker detta område är förknippat med. Med tanke på detta kan garantimekanismer för aktier och lån vara intressanta metoder för att öka tillgången på kapital och sänka tillgångskostnaderna. Aktiegarantier beviljas vanligtvis potentiella investerare i FoU. Lånegarantier utgör ett direkt incitament för företagen att intensifiera sina FoU-insatser. Garantierna innebär en riskdelning, vilket gör att låntagarna/investerarna och företagen minskar sin exponering. I allmänhet och när de tillämpas på ett lämpligt sätt, kan de medföra hävstångseffekter på privata investeringar i FoU till en lägre kostnad än direkta åtgärder eller skatteåtgärder.

Garantimekanismerna varierar beroende vilken typ av företag som berörs. När det gäller nyetablering av högteknologiska företag kan aktiegarantier stimulera investeringar genom att minska risken och öka avkastningen. Lånegarantier är i allmänhet lämpligare för små och medelstora företag i traditionella sektorer eftersom de ofta föredrar obligationsfinansiering. De kan också vara intressanta för nya högteknologiska företag som är tillräckligt etablerade för att generera stabila inkomstströmmar.

Det finns för närvarande olika system för lånegarantier i medlemsstaterna och på europeisk nivå, men de är i allmänhet inte utformade med särskild tanke på FoU. Aktiegarantier har nyligen införts.

3.2.4. Offentligt stöd till riskkapital

I och med att antalet högteknologiska företag ökar bidrar riskkapitalet, som är dessa företags viktigaste kapitalkälla i de inledande skedena (förberedelser och start) och utvecklingsskedena, i allt större utsträckning till FoU-finansieringen. Dessa företag har dock ofta svårigheter att få finansiering i de inledande skedena på grund av riskerna och den ringa omfattning av investeringar som krävs. Trots att tillgången på finansiering i de tidiga skedena ökat på senare år (fram till krisen 2000-2001), spelar inte riskkapitalet samma stora roll som i USA. För att minska denna klyfta får den offentliga sektorn en allt större betydelse på regional, nationell och europeisk nivå genom att svara för garantimekanismer och skatteincitament, samt för bidrag som skall återbetalas, subventionerade lån och direkta aktieinvesteringar i riskkapitalfonder.

Den senaste tiden har flera medlemsstater infört olika system för att stimulera privata investeringar i fonder i anslutning till företagsbyar och vetenskapsparker, eller för att finansiera FoU i nyetablerade högteknologiska företag.

3.2.5. Att förbättra kombinationen av instrument

Det behövs flera olika instrument eftersom alla incitament inte kan skapas genom ett enda instrument. Det är viktigt att se till att de olika instrumenten är kostnadseffektiva och att möjliga utträngningseffekter undviks, både enskilt och i samverkan.

Den optimala kombinationen av instrument skiljer sig naturligtvis mellan olika länder och regioner, och kan förändras med tiden. Olika segment inom industrin har olika av finansieringsbehov och alla segment bidrar på olika sätt till de totala privata FoU-investeringarna. Dessutom avgörs den optimala nivån för offentliga utgifter för FoU och deras fördelning mellan industrin och offentliga forskningsinstitutioner också av hur respektive lands FoU-system ser ut. I vissa fall kan detta innebära att man måste ändra fördelningen mellan offentliga och privata FoU-sektorer eller öka de totala offentliga utgifterna.

Beslutsfattandet och det ömsesidiga kunskapsutbytet mellan länder underlättas om det tillämpas konsekvent för bedömningen av enskilda instruments utformning och konsekvenser, samt kombinationen av instrument.

På gemenskapsnivå bidrar flera program och initiativ till att stimulera privata investeringar i FoU genom en rad olika finansiella instrument (bidrag, lån, aktier och garantier) [43]. Man försöker se till att dessa instrument kompletterar varandra och samverkar på ett bättre sätt för att få de maximala konsekvenserna totalt sett [44]. Dessa gemenskapsinstrument utgör en europeisk plattform för att pröva utformningen av nya instrument och underlätta erfarenhetsutbytet mellan olika nationella finansiella institutioner som deltar i genomförandet.

[43] Vid sidan av gemenskapens ramprogram för FoU inbegriper dessa EIB-gruppens initiativ "Innovation 2000" och strukturfonderna (normala program och innovativa åtgärder). Villkoren för garantier och aktier inom det fleråriga programmet för företag och företagsamhet kan också utnyttjas för att finansiera FoU- och innovationsverksamhet.

[44] Samarbetsavtalet mellan kommissionen och EIB på FoU-området syftar särskilt till att underlätta kombinationen av olika instrument och ett bättre hänsynstagande till de särskilda förhållanden inom FoU vid utformningen av EIB-instrumenten. Den lånefacilitet inom EIB, för finansiering av strategiska europeiska FoU-projekt, som man planerar att införa för att underlätta finansieringen av projekt som inbegriper flera partner, kan också komma att bidra till utvecklingen av samverkanseffekter mellan ramprogrammet och Eureka.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser och ytterligare initiativ:

- När det gäller benchmarking av forskningspolitik och med hänsyn till skillnader mellan nationella villkor, fastställa god praxis och innovativa bestämmelser för att förbättra olika offentliga stödinstruments hävstångseffekter på privata investeringar i FoU.

- På ett mer effektivt sätt utnyttja dessa instrument på regional och nationell nivå och EU-nivå, enskilt och i kombination, för att förbättra deras övergripande effekter.

3.3. FoU och innovation i företagsstrategier och -ledning

Ett företags beslut att investera i FoU påverkas inte bara av ramvillkor och tillgången till offentligt stöd. Forskningens och utvecklingens roll i den övergripande affärsstrategin och FoU-förvaltningens effektivitet är viktiga faktorer som bör ägnas stor uppmärksamhet.

Det finns flera exempel på att företag som har integrerat FoU och innovation i sina företagsstrategier tenderar att ha bättre resultat och investera mer i FoU. Många företag har dock inte integrerat FoU i sina företagsstrategier och utnyttjar inte till fullo produktivitetsförbättrande metoder och verktyg för FoU-förvaltning [45]. Detta gäller inte bara högteknologiska sektorer, utan även sektorer med medelhög eller låg tekniknivå som blir mer kunskapsintensiva genom att företagen i dessa sektorer i allt större utsträckning behöver utveckla sin kapacitet att tillägna sig och börja använda ny teknik.

[45] Det väntas att förändringarna vad gäller processer och förvaltning inom industriell FoU kommer att ske snabbare under de närmaste åren och medföra ökade möjligheter för att förbättra FoU-produktiviteten genom en mer omfattande användning av informationsteknik (t.ex. informationsinsamling, kunskapshantering, simulering och prototyparbete och bedömning av användarbehov).

En annan relevant aspekt i detta sammanhang är erkännandet av det intellektuella kapitalets växande betydelse som en central tillgång för företagen. I sina årsrapporter hänvisar många företag till sin FoU-verksamhet endast i någon fotnot till redovisningen, vilket betydligt minskar möjligheten för investerarna att uppmärksamma den.

Bland annat följande mål kräver intensifierade insatser eller ytterligare initiativ:

- Undersöka vilken roll som branschorganisationer skulle kunna spela på nationell och europeisk nivå för att främja medvetenheten om och tillämpningen av god praxis för FoU-förvaltning.

- Uppmuntra en grundligare analys av och rapportering om FoU-tillgångar och immaterialrätt, vilket skulle kunna hjälpa båda företagsledare och investerare att göra en bättre bedömning av möjligheter och risker.

4. Slutsats: Mot europeisk samordning

Analyserna i detta meddelande bekräftar att det är nödvändigt både att förbättra de europeiska FoU- och innovationssystemens effektivitet och att ta itu med de bristande FoU-investeringarna. De nuvarande trenderna vad gäller FoU-investeringar måste snabbt vändas för att målet på 3 % av BNP skall kunna uppnås 2010, och företagens finansiering av de totala FoU-utgifterna öka till två tredjedelar. En sådan förändring krävs för att Lissabon-målet att Europa skall bli världens ledande ekonomi skall kunna uppnås. Det kommer att krävas gemensamma insatser som inbegriper de europeiska institutionerna, alla medlemsstater, kandidatländerna och företagssektorn.

En lång rad offentliga strategier måste tillämpas på ett samstämmigt sätt för att påverka ramvillkoren och de offentliga finansieringsmekanismerna för FoU och innovation.

På grundval av detta meddelande kommer kommissionen i ett första steg att inleda diskussioner med de europeiska institutionerna, medlemsstaterna, regioner och berörda parter, framför allt industrin. Dessa diskussioner kommer att föras för att man skall kunna fastställa vilka åtgärder som bör vidtas eller förstärkas på olika nivåer för att på ett mer effektivt, systematiskt och samstämmigt sätt främja FoU-investeringar i Europa. Med hänsyn till resultaten från dessa diskussioner kommer kommissionen att kunna föreslå riktlinjer mot bakgrund av sin sammanfattande rapport som kommer att läggas fram inför Europeiska rådets möte under våren 2003. Efter detta rådsmöte och beroende på dess resultat kommer kommissionen att ta ställning till om den skall presentera ett antal specifikt inriktade prioriterade åtgärder på grundval av en öppen samordningsprocess.