52002DC0087

Meddelande från kommissionen till Rådet - Förberedelser av internationella konferens om utvecklingsfinansiering (Monterrey, Mexiko, 18-22 mars 2002) /* KOM/2002/0087 slutlig */


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET - Förberedelser av internationella konferens om utvecklingsfinansiering (Monterrey, Mexiko, 18-22 mars 2002)

I slutsatserna från rådets (biståndsfrågor) möte den 8 november 2001 bekräftas Europeiska unionens vilja att vidta positiva åtgärder i syfte att säkerställa framgångsrika resultat vid den internationella konferens om utvecklingsfinansiering som skall hållas i Monterrey, Mexiko, den 18-22 mars 2002.

Förväntningarna på Europeiska unionens bidrag till konferensen i Monterrey är väldigt höga. Inte minst på grund av att den sex månader senare följs av världstoppmötet om hållbar utveckling som planeras äga rum i Johannesburg, Sydafrika, den 26 augusti-4 september 2002. Rådet har vid flera tillfällen bekräftat sin vilja att försöka nå en "global överenskommelse" vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg. Kommissionen kommer att lägga fram ett meddelande inför rådet om den externa dimensionen av hållbar utveckling vilket bör ge en tydlig bild av vad en "global överenskommelse" kan omfatta.

Vid Europeiska rådetsmöten i Göteborg och i Laeken bekräftades återigen EU:s åtagande att uppnå målet för det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) på 0,7 % av BNI. Detta är en viktig del i diskussionen om hur det internationella samfundet kan säkerställa att målen i millenniedeklarationen och andra internationellt överenskomna utvecklingsmål uppnås.

Rådet (biståndsfrågor) bad kommissionen att precisera ett antal frågor och att i dialog undersöka möjliga initiativ som medlemsstaterna kan genomföra, särskilt när det gäller "de ytterligare åtgärder som de var och en skall vidta för att uppnå målet på 0,7 % av BNI, där också frågan om att ta fram särskilda tidsplaner ingår". Förutom biståndets storlek nämndes särskilt biståndets effektivitet, inklusive obundet bistånd, globala kollektiva nyttigheter och innovativa finansieringskällor. Dessa frågor har också behandlats inom ramen för den undersökning om globalisering och utveckling som kommissionen kommer att lämna till rådet.

I november och december 2001 genomförde Jacobus Richelle, generaldirektör för generaldirektoratet för bistånd, bilaterala samtal med de 15 medlemsstaterna. Detta ledde till utarbetandet av en rapport [1] som ger en sammanfattning av de möjliga positiva initiativ som har kommit i dagen som ett resultat av dessa diskussioner. Det rör sig framför allt om möjligheterna att minska klyftan mellan den nuvarande nivån på det offentliga utvecklingsbiståndet och den nivå som krävs för att uppfylla de mål i millenniedeklarationen och andra internationellt överenskomna utvecklingsmål.

[1] Dokument SEK (2002) 154

Det finns naturligtvis olika sätt att skaffa fram de medel som krävs. Ett nödvändigt instrument i diskussionen är naturligtvis en bättre beräkning av den faktiska kostnaden för målen i millenniedeklarationen som skall vara uppnådda 2015. Nyligen gjorda beräkningar av Världsbanken har hjälpt det internationella samfundet att inleda en debatt om hur man skall definiera den insats som krävs i ekonomiska termer. Medan Världsbanken arbetar vidare med behovsbedömningen, särskilt inom vissa utvalda områden, och fastställer behoven för varje enskild stat, står det klart att det behövs ytterligare resurser och att de behövs nu, eftersom vi bara har ungefär 13 år på oss.

Vidare kommer varje enskilt land även fortsättningsvis att vara ansvarigt för att göra rätt politiska och ekonomiska prioriteringar. Faktum är dock att det är stor skillnad mellan de resurser som krävs för att uppnå utvecklingsmålen i millenniedeklarationen och övriga utvecklingsmål som man enats om på internationell nivå när det gäller den överenskomna tidsperioden och de medel som finns tillgängliga för tillfället. EU bör koncentrera sig på möjligheterna att bidra utan att förlora ur sikte att mottagarländerna skall tillämpa gott styre och god förvaltning av offentliga utgifter.

Resultatet från förberedelserna för konferensen har skapat en positiv kraft som EU bör ta till vara för att besluta om positiva initiativ som ett bidrag till en framgångsrik konferens. Följande rekommendationer kommer att lämnas till rådet (allmänna frågor) före konferensen i Monterrey:

* EU:s medlemsstater kan individuellt och tillsammans åta sig en ansenlig ökning av storleken på det offentliga utvecklingsbiståndet. Ett sådant åtagande skulle kunna inbegripa att de stater som ännu inte har nått 0,7 %-målet åtminstone år 2006 skall ha uppnått EU-genomsnittet för år 2000 (0,33 % av BNI till offentligt utvecklingsbistånd). Ett antal medlemsstater ligger redan långt över det nuvarande EU-genomsnittet, men behöver ändå göra ytterligare ansträngningar i riktning mot 0,7 %-målet. Om de länder som ligger under 0,33 % ökar sitt bidrag skulle det innebära att EU-genomsnittet skulle öka till minst 0,39 % senast år 2006. Denna siffra ligger i linje med det globala genomsnitt som skulle krävas för att nå de ytterligare 50 miljarder US-dollar som Världsbanken bedömer är nödvändiga för att uppnå utvecklingsmålen i millenniedeklarationen, och skulle därför ge EU en stark ställning i debatten om fördelningen av bördorna. Det nya genomsnittsvärdet på 0,39 % skulle på liknande sätt kunna användas som en riktlinje för den lägsta nivå som alla medlemsstater skall uppnå senast 2010. Genom att upprepa detta förfarande skulle EU kunna uppnå en rad realistiska delmål på vägen mot 0,7 %-målet.

* EU skulle kunna göra verkliga framsteg när det gäller biståndets kvalitet och effektivitet, framför allt genom att åta sig att före 2003 ta konkreta steg beträffande harmonisering av miniminormer för politik och förfaranden, både på EU-nivå och medlemsstatsnivå, i enlighet med de bästa tillvägagångssätt som man enats om internationellt.

* I enlighet med sitt åtagande att helt och hållet genomföra rekommendationerna från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) beträffande obundet bistånd till de minst utvecklade länderna skulle EU kunna låta allt sitt bilaterala bistånd vara obundet. Om OECD-medlemmar som inte är medlemmar i EU inte skulle delta i denna strävan bör de 15 medlemsstaterna sinsemellan besluta att helt och hållet avskaffa bundet bistånd gentemot alla deras partnerländer bland utvecklingsländerna, samtidigt som man behåller det befintliga systemet med förmånspriser inom ramen för EU-AVS.

* Inom ramen för våra ansträngningar att göra det möjligt för utvecklingsländerna att utnyttja handelsmöjligheter skulle EU under en treårsperiod kunna åta sig en betydande ökning av handelsrelaterat tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och åtgärder inriktade på att undanröja hinder på utbudssidan så att detta stöd når ett fastställt belopp.

* EU skulle kunna samtycka till en process med allmänt deltagande med syfte att identifiera relevanta globala kollektiva nyttigheter.

* EU kommer att fortsätta funderingarna kring innovativa finansieringskällor. Likaväl som att bidra till de allmänna utvecklingsresurserna skulle nya finansieringskällor också kunna bidra till att tillhandahålla kollektiva nyttigheter, men dessa finansieringskällor får inte leda till att det nuvarande offentliga utvecklingsbiståndsflödet till det traditionella utvecklingssamarbetet minskar.