Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - En samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid"

(2003/C 61/03)

Den 15 november 2001 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 11 september 2002. Föredragande var Giorgio Liverani.

Vid sin 393:e plenarsession den 18 september 2002 antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 123 röster för och 2 nedlagda röster.

1. Allmän bakgrund: kommentarer till begreppet "närhet"

1.1. De händelser som har ägt rum på senare tid och de ökande internationella spänningarna i vissa högriskområden i världen sedan terrorattacken den 11 september har på ett dramatiskt sätt visat hur stort inflytande fred, förståelse och fredlig samlevnad mellan befolkningsgrupper, transportsäkerhet och personlig säkerhet har på turismens utveckling.

1.1.1. Turistnäringen är mycket känslig för dessa värden. Brister på dessa områden får avsevärda effekter på kort sikt, men bidrar också till en förändring på längre sikt av vanor, livsstil, rese- och semestermönster.

1.1.2. Turismen (både privat- och affärsresor) utvecklas när de internationella förbindelserna är goda, när klimatet mellan olika befolkningsgrupper och kulturer präglas av vänskap, samarbete och utbyte.

1.1.3. I de internationella förbindelserna har nu en grundläggande misstro börjat sippra in, en brist på förtroende som kan orsaka obotliga skador på relationerna och utbytet mellan folk och mellan enskilda personer. Det är nödvändigt att hejda uppkomsten av klyftor som inte kan överbryggas mellan nord och syd, mellan öst och väst. Det är nu vi måste bygga broar, återuppliva internationella relationer, återskapa förtroende och säkerhet. Detta är det klokaste och mest effektiva svaret på den internationella terrorism som med brottsligt uppsåt strävar efter att skapa panik och oreda i människors vardag.

1.2. Trots de första tecknen på återhämtning finns det dock inget tvivel om att turismen till exotiska och avlägsna platser riskerar att minska (beroende på osäkerhet i fråga om lufttransporter, politisk instabilitet osv.). Därför gynnas "närturismen", som också underlättas av den gemensamma valutan. Mot denna bakgrund finns det desto större anledning att ta vara på de resmål och den lokala särart som den europeiska mångfalden erbjuder. De lokala europeiska turistsystemen kan i denna svåra situation spela en viktig roll genom att

- i lokalsamhället återskapa förtroendet för möte och utbyte mellan olika folk och kulturer,

- återge marknaderna, både inom och utom EU, tillförsikten med avseende på säkerheten och lugnet på de europeiska turistmålen,

- öka mottagningskapaciteten och beredskapen för turism i europeiska städer av alla storlekar,

- ta vara på den lokala särarten i all dess mångfald, kulturarv och konstnärligt arv, lokal produktion, lokal mat- och vinkultur, kost och traditioner, social miljö och natur, landskap, livsrytm och relationer, en annan syn på rum och tid, och på så vis överföra en känsla av lugn, närhet och säkerhet,

- främja sysselsättningen, och i vidare perspektiv även andra ekonomiska sektorer, genom att utveckla en turismform som bygger på att upptäcka företagen.

2. Turismens betydelse och värde: nya instrument för att förvalta turismen i Europa

2.1. Turismens betydelse för den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i Europa är allmänt erkänd. Denna stora betydelse har dock inte motsvarats (och motsvaras ännu inte) av den vikt turistnäringen har tilldelats i EU:s politik. Kommissionen har gjort stora satsningar för att försöka överbrygga detta gap trots osäkerhet kring den rättsliga grunden.

2.2. I kommissionens meddelande fastställs en öppnare strategi och ett nytt arbetssätt inom gemenskapen i turistfrågor. De tio planerade åtgärderna ingår i en process som syftar till att uppvärdera denna viktiga ekonomiska och sociala verksamhet inom ramen för EU:s program. De grundläggande principer som de tio åtgärderna är uppbyggda kring är samverkan och samarbete mellan de olika aktörerna inom turistpolitiken, harmonisering av de normer som reglerar turistnäringen i de olika medlemsstaterna och spridning av ett kvalitetstänkande, främjandet av allas rätt till semester, satsning på forskning och kunskaper om dynamiken på turismområdet statistiskt, ekonomiskt och socialt sett, spridning av en nätverkskultur som är inriktad på skapande av nätverk och utbyte av goda metoder, satsning på turistmål som en miljö där olika offentliga och privata aktörer kan samverka och där lokala resurser kan omvandlas till turistprodukter, bättre användning av den mångfald och särart som utgör turistnäringens utbud i Europa, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

2.3. Som en följd av rådets slutsatser från juni 1999 har en samarbetsfas inletts med deltagande från de huvudsakliga intressenterna (medlemsstaterna, yrkesverksamma inom sektorn, det civila samhället, kommissionen), på grundval av den öppna samordningsmetoden. Detta förstärkta samarbete ligger i linje med de rekommendationer som kommittén lade fram i sitt föregående yttrande(1).

2.4. Som framgår av kommissionens dokument överensstämmer en sådan metod med riktlinjerna i den nyligen offentliggjorda vitboken om EU:s styresformer, enligt vilken turismen är ett område där det är särskilt intressant att pröva nya metoder eftersom så många aktörer är inblandade och beroende av varandra.

2.5. Om man vill uppnå god förvaltning av sektorn är det dock på sin plats att understryka vikten av att använda arbetssättet "nedifrån och upp", och inrikta sig på den lokala turistnäringen som direkt samtalspartner och som den nivå där kommissionens riktlinjer skall genomföras och där sammanhängande projekt skall utvecklas gemensamt av de lokala aktörerna (jfr Europaparlamentets resolution A5-0030/2000 punkt N).

2.6. Den strategi som kommissionen har valt tar hänsyn till de villkor och de ståndpunkter som har framkommit i samråd och debatter om de fem arbetsgruppernas resultat. Det viktiga arbete som har genomförts dessa år kan dock ge ännu större resultat om den resolution som citerats ovan följs upp, särskilt punkt G och H: "Sedan en lång tid tillbaka verkar Europaparlamentet aktivt för att rådet skall anta ett flerårigt program för turism, vilket krävs för att förbättra både samordningen av de olika gemenskapsåtgärderna och samverkan med medlemsstaternas turistpolitik".

3. Turistmålet Europa

3.1. "Varumärket" Europa (och den mångfald och de värden som man förknippar med det) utgör ett mervärde för dragningskraften hos enskilda länder, regioner och den lokala turistnäringen i unionen.

3.2. EU bör stärka sin konkurrenskraft och dragningskraft på turistströmmarna genom att framträda som ett stort gemensamt turistområde. På så vis kan Europa dra till sig turistströmmar från andra världsdelar till olika turistmål och därmed stärka deras status också i förhållande till inre marknaden.

3.3. Den pågående process som syftar till inrättandet av ett frihandelsområde runt Medelhavet bör sträva efter att stödja samarbetsprojekt för utvecklingen av turismen i länderna på den södra kusten och se till att projekten följer de gemenskapsstandarder som reglerar turistnäringen och att de respekterar grundläggande värderingar när det gäller människovärde, miljö, kultur och lokala traditioner.

3.4. Inom ramen för ett Europa som ett enda stort turistområde bör man inrikta sig på att utveckla och uppvärdera de mest perifera regionerna, från kontinentens nordligaste delar till öarna.

4. Turistmålens och de lokala identiteternas centrala roll i samarbetet: att gynna utvecklingen av den lokala turistnäringen

4.1. I kommissionens meddelande fastställs turismens särskilda betydelse som lokal utvecklingsfaktor, och turistmålens centrala betydelse påpekas helt riktigt när det gäller produktionen av tjänster och turistupplevelser: "Ett turistmål är den huvudsakliga platsen för konsumtion av turisttjänster och således den plats där turistföretagen etablerar sig och har sin verksamhet. Turisten uppfattar produkten som identisk med de företag som tillhandahåller tjänsten såväl som det besökta turistmålet. Ett turistmål är en plats till vilken huvuddelen av turistverksamheten är koncentrerad och som har en image som turistort. Det är en degel för samverkan mellan offentliga och privata aktörer där nästan alla små och medelstora företag inom turistbranschen samlas."

Denna inriktning bekräftas av rådets resolution av den 21 maj 2002.

4.2. Ett områdes identitet är resultatet av en kombination av olika faktorer som bestämmer särarten: historiska vittnesbörd, ekonomiska möjligheter, nätverk av relationer och tjänster, möjligheter att mötas, stads- och landsbygdsmiljöernas karaktär, människorna som bor där, landskap, natur, lokala produkter, mat, traditioner, materiell kultur, smaker, möten och utbyten, konst, personligheter och konstnärer som bor och har bott där och beskrivit platserna i sina verk.

4.3. Identiteten ger platsen en själ som inbegriper allt som gör platsen unik och oersättlig. Identiteten är dock inte en gång för alla given och oföränderlig, utan resultatet av en ständig anpassning till olika behov, förväntningar och livsstilar. Det finns självmedvetenhet i förändringarna och i relationerna med andra. En plats som är anpassad för besökare, vars kärna är det mänskliga mötet, förändras alltså ständigt, inte alltid utan problem, och välkomnar nya trender, skapar nya moden, ställer sig alltid till förfogande så att alla skall kunna uppleva den på sitt eget sätt och efter sin personlighet. Att ta emot turister innebär alltså att erbjuda det bästa man har, visa den egna identiteten genom att låta folk dela och utbyta erfarenheter.

4.4. Att propagera för ett turistmål gör det möjligt att fokusera på livskvalitet och relationer i ett lokalsamhälle: Ju mer relevant och autentiskt utbudet är, desto mer värdefullt och attraktivt blir det för turister. Politiken för mottagande av turister stimulerar en fortlöpande förbättring, förstärkning och uppgradering av infrastrukturen och tjänstenätverket med respekten för människor som huvudsakligt mål genom inrättandet av ett system för relationer och tjänster som är "användarvänligt" och inriktat på en behaglig vistelse, även om den bara är tillfällig och oavsett om den har sin grund i kulturella intressen, affärer eller rekreationsbehov.

4.5. Det som till slut gör ett turistmål attraktivt är det värdesystem som det uppvisar. EU:s turistpolitik bör verka för miniminormer för kvaliteten, men också stimulera en förstärkning av den lokala identiteten och lokala produkter, skapandet av tematiska turistleder med inriktning på lokala nätverk där gemensamma värden uppvisas (gästvänlighet, gemensamma erfarenheter, historia, konst, kulturella uttryckssätt, minnesmärken, arkitektur, livsstil, miljö, traditioner, matlagningskonst osv.), och som viktigaste motivationsfaktor (med särskild hänsyn tagen till nischefterfrågan inom turistsektorn) stödja skapandet av en "katalog" över goda metoder för mottagandet av turister och för maximal utveckling av den lokala identiteten. På så vis skulle man kunna följa och stimulera en efterfrågan som blir allt rörligare och mer intresserad av lokala värden och lokal särart. En sådan katalog skulle kunna publiceras på en interaktiv webbplats för den europeiska turismen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att rikta uppmärksamheten på behoven hos affärsresenärer och kongressdeltagare, som tillsammans med kulturella turister och övriga semesterfirare utgör huvuddelen av den europeiska turismen.

4.6. Kommittén anser att det är nödvändigt att gynna spridningen av en turistkultur med inriktning på följande:

a) Människan och respekten för människan i centrum.

b) Självmedvetenhet och identitet.

c) Ansvarsfullhet och hållbarhet.

d) Gott mottagande.

4.7. Det finns en tydlig koppling till den etiska kodex för turism som utarbetats av världsturistorganisationen. Den skulle dock kunna kompletteras genom att man godkände och spred en europeisk stadga med turismens principer och värden inom EU, avsedd som ingress till kvalitetsstadgan för europeiska turistmål (jfr punkt 9.4). Stadgan skulle kunna utarbetas av en arbetsgrupp bestående av sakkunniga från olika medlemsstater. Resultaten av gruppens arbete skulle kunna behandlas i diskussioner mellan europeiska aktörer inom turistsektorn vid ett kommande europeiskt turistforum.

5. Processen "turism och sysselsättning": EESK:s ståndpunkter och kommentarer

5.1. Många punkter i föregående yttrande(2) har tagits upp i kommissionens arbete och gett upphov till intressanta synpunkter och förslag. Andra frågor har ännu inte fått någon djupare behandling. Det gäller särskilt omorganiseringen av turistsäsongen, där det gäller att komma bort från koncentrationen till en högsäsong. Detta skulle bidra till att optimera företagens verksamhet och förbättra arbetsvillkoren i turistbranschen. För vissa turistkategorier är det särskilt lämpligt med en sådan flexibilitet, särskilt skolor och pensionärer. Vidare bör man också ta hänsyn till att det finns en tendens till ändrade arbetstider i det europeiska samhället, innebärande kortare arbetstid och nya former av flexibel arbetstid (deltid koncentrerad till en viss del av året, tillfälligt arbete etc.). Mer fritid (eller arbetsfri tid) medför med andra ord inte automatiskt att människor får lust att upptäcka nya platser och söka nya alternativ etc. Man kan alltså konstatera att det i dagens samhälle finns förutsättningar att omorganisera turistsäsongen och överge det gamla mönstret som hänger samman med en arbetsorganisation som bygger på löpandebandprincipen.

5.2. EESK vill betona betydelsen av en kraftfull politik som stöder de små och medelstora turistföretagen i samband med genomförandet av inre marknaden. Det är nödvändigt att fördjupa arbetet med att uppnå ökad tillnärmning och öppenhet och därmed motverka orättvisor, snedvridning av marknaden och illojal konkurrens.

5.3. Trots den generella och sektorsövergripande synen som skall leda till enhetlighet i tillämpandet av gemenskapsprogrammen för turism är svårigheten att omsätta dessa riktlinjer i praktiken uppenbar. I kommissionens dokument anges till exempel 2003 som Europeiska handikappåret(3) men i rådets beslut av den 3 december 2001 om handikappåret förekommer inga särskilda målsättningar på området turism för personer med särskilda behov.

6. Arbetsmarknaden inom turistsektorn

6.1. Sambandet mellan turistnäringen och arbetsmarknaden är den axel som hela EU:s politik inom turistområdet kretsar kring. Den moderna turistpolitiken bidrar till att skapa nya arbetstillfällen, nya företag, nya yrken och medför att nu existerande yrkeskategorier förändras såväl inom den offentliga som den privata sektorn. Man bör dock när det gäller sysselsättningsutvecklingen inom turistnäringen fokusera inte bara på antalet arbetstillfällen som kan skapas utan också på vilken ny kompetens och vilka nya yrkesinriktningar som kommer att efterfrågas och följaktligen förändra nu existerande yrkesprofiler och i vissa fall till och med ersätta dessa. Därför anser kommittén att kommissionens förslag om "områden för uppgradering av yrkeskunnandet" är särskilt välkommet.

6.2. Turismen präglas av täta personliga kontakter. Detta förhållande visar på värdet av den mänskliga medverkan (som svårligen kommer att kunna ersättas av teknik). Sysselsättningspolitiken på turismens område måste vara fast förbunden med utbildningspolitiken. Det är i synnerhet på områdena för inkvartering, service och värnandet av kultur- och miljöarvet på de europeiska turistmålen som nya kvalificerade arbetstillfällen kan genereras.

6.3. Denna politik bör inriktas på att bekämpa den otrygga sysselsättningssituation som råder inom sektorn (säsongsberoende, låg kompetens, svartarbete, otrygga anställningsförhållanden, osv.), uppmuntra horisontell och vertikal rörlighet i turistföretagen, även genom tillämpning av direktiven om lika behandling, samt bekämpa barnarbete och utnyttjande av barnarbetskraft.

6.4. Främjandet av turism med ny inriktning (kultur, miljö, landsbygd, konferenser, ungdomar, studenter, sport, seniorer) kan täcka upp företagens potential och följaktligen leda till en ökning av företagens verksamhetsperioder och bidra till en tryggare sysselsättningssituation.

6.5. De prioriteringar som arbetsgrupp B kommit fram till är godtagbara. Prioriteringarna omfattar behovet av att

a) locka utbildad arbetskraft till sektorn,

b) behålla arbetskraften och öka kompetensen,

c) stödja mikroföretagen på regional och lokal nivå i syfte att förbättra deras konkurrenskraft.

6.6. Det är dessutom nödvändigt att utarbeta initiativ som syftar till att förbättra arbetsvillkoren inom turistnäringen samtidigt som man är uppmärksam på att flexibilitet inte behöver innebära otrygghet. I första hand handlar det om att förbättra arbetsvillkoren genom att ta fram innovativa organisationsmodeller och stimulera (skattelättnader, bidrag etc.) de små och medelstora företag som genomför en organisation i enlighet med de uppsatta målen.

6.7. Vidare bör man tillnärma och optimera yrkeskvalifikationer samt förbättra det sociala underlaget och statusen för arbete i turistsektorn (även genom särskilda informationskampanjer).

7. Personalutbildning

7.1. Här är det nödvändigt att bilda nätverk av utbildningscentra och uppmana högskolor och forskningscentra att bevaka turismens framtidsutveckling och förfina prognosinstrumenten.

7.2. För att informera ungdomar som står i begrepp att träda in på arbetsmarknaden om yrken inom turistsektorn är det nödvändigt att upprätta effektiva kanaler mellan skola och arbetsliv och använda sig av instrument för yrkesorientering samt återkommande utbildningsinsatser som är speciellt inriktade på yrkeskompetens och fortbildning.

7.2.1. Utbildningsnormer anpassade till kravprofilerna för olika yrken inom turistsektorn bör fastställas. De berörda läro- och utbildningsplanerna inom gemenskapen måste samordnas och bör vid sidan av yrkeskunskaper också innefatta kunskaper i främmande språk, utveckling av förmågan att kommunicera samt yrkespraktik, om möjligt i medlemsstaterna. I detta sammanhang måste ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och examensbevis kunna ske(4).

Genom dessa utbildningsåtgärder kan de anställdas rörlighet ökas och kvalitetsnivån i höjas inom den europeiska turistnäringen.

7.3. Något som bör betonas är vikten av fortlöpande utbildningsinsatser (av anställda, företagare och chefer) som skapar förutsättningar för en kvalitativ sysselsättningsutveckling. En kraftfull höjning av utbildningsinsatserna gynnar generationsskiftet och bidrar till en verklig modernisering av sektorn samtidigt som man därigenom förbättrar den kommunikativa och teknisk-praktiska kompetensen inom ramen för en hållbar utveckling inom turistsektorn.

7.4. Den fortlöpande utbildningen bör inriktas på

a) att skapa nya yrkeskategorier,

b) att fastställa nya kompetensområden,

c) att skapa nya sysselsättningstillfällen,

d) att skapa ett nätverk på såväl europeisk som nationell, regional och lokal nivå med institutionella och sociala aktörer för att bidra till nytänkande inom utbildning och forskning när det gäller en hållbar utveckling för turismen,

e) att stimulera till praktisk samordning med utbildningsverksamheten inom grund-, fack- och yrkesutbildningen, vilket är nödvändigt för att fastställa nya utbildningsprogram för en kompetenshöjande yrkesutbildning på turistområdet.

8. Små och medelstora turistföretag

8.1. De europeiska företag som är verksamma inom turistnäringen är till övervägande del små (oftast mycket små) och medelstora. Man skall dessutom inte glömma att inom turismens produktionskedja karakteriseras många av företagen av att de både är tillverkande och tjänsteproducerande. Det är därför nödvändigt att på alla områden jämställa de små och medelstora turistföretagen med företag inom andra produktionssektorer samtidigt som man drar nytta av deras särprägel.

8.2. De små och medelstora företagens strategiska betydelse för den europeiska turismen kan inte enbart tillskrivas deras ekonomiska betydelse och anmärkningsvärda potential för att bidra till sysselsättningsutvecklingen. De kan också garantera att välståndet för lokalbefolkningen bibehålls och ökar, att man upprätthåller värdet av gästfriheten och den lokala identiteten, något som är kännetecknande för mångfalden och originaliteten i de olika europeiska regionernas turistutbud.

8.3. Den globaliseringsprocess som pågår inom ekonomi och samhälle kan utgöra en möjlighet för de små och medelstora turistföretagen men samtidigt även en risk när företagen utsätts för påfrestningar i och med att marknaderna koncentreras och globaliseras. Det är därför nödvändigt att inom den politik som avser att stärka de små och medelstora turistföretagens konkurrenskraft stödja en utveckling som leder till sammanslutning av turistföretag, även i form av kooperativ och konsortium.

8.4. EU:s stöd till de små och medelstora turistföretagen måste alltså öka. Detta kan ske genom att man aktualiserar och genomför de handlingslinjer som fastställdes i maj 1998 och vid konferensen i Llandudno (Wales, UK), och som vidareutvecklades vid konferensen i Lille (F) år 2000 och i Brügge (B) år 2001.

8.5. Det är nödvändigt att förse de små och medelstora turistföretagen med nödvändiga instrument för information och rådgivning så att företagen kan få tillgång till de möjligheter som gemenskapsprogrammen erbjuder. I detta sammanhang hänvisas till punkten som behandlar upprättandet av ett europeiskt nätverk av informationskontor och turistrådgivning (PICT).

8.6. Vidare behöver man stimulera kvalitetsförbättringen hos de små och medelstora turistföretagen genom att sprida användandet av jämförbara certifieringsinstrument (ISO, EFQM etc.) inom Europa och utveckla tillfälliga åtgärdslösningar inom ramen för de europeiska programmen och fonderna för små och medelstora företag.

8.7. Den ökade efterfrågan inom turismen och de nya behov som uppstår kräver att nya företag skapas. Därför är det lämpligt att göra det lättare att starta eget företag, särskilt för ungdomar och kvinnor genom att tillhandahålla rådgivning och stöd under planeringsstadiet och vid starten. Samtidigt måste man uppmuntra organisationsmodeller som syftar till att förbättra arbetsvillkoren, utvecklingen av mervärdet och kreativiteten i arbetet. En kreditpolitik som syftar till att stödja innovation och yrkesutveckling kan också bidra till detta.

9. Mottagandet på turistorten: kvaliteten på tjänster och personliga kontakter - kvalitetsstadgan för europeiska turistmål

9.1. Turistprodukten är en blandning av tillgångar, tjänster och erfarenheter, och den utvecklas i samarbete mellan de företag och offentliga aktörer som är verksamma inom det berörda geografiska området. Det sker ett fortlöpande givande och tagande mellan företagen och det geografiska området. När det gäller turistutbudet kan man inte bortse från det mervärde som tillförs av att det kännetecknas och identifieras av det geografiska sammanhanget.

9.2. Turistmålet är alltså det laboratorium där turistprodukterna blandas och tar form. Kvaliteten blir testresultatet av de offentliga och privata aktörernas gemensamma åtgärder. Dessa åtgärder bidrar i sin växelverkan till att avgöra ett turistmåls attraktionskraft och framgång. Kvalitetsarbetet omfattar alla de olika produkter och tjänster som erbjuds turisten. Huvudmålsättningen för turistnäringen är att göra turisterna, oavsett vilken turistupplevelse de söker, nöjda med det som tillhandahålls i fråga om varor, tjänster och upplevelser.

9.3. Detta synsätt kan sammanfattas i två ord: ansvar och mottagande. Ansvar innebär en ny etik i samband med att köpa och sälja (en ny konsumentmedvetenhet) medan mottagande öppnar för ett nytt sätt att uppfatta sambandet mellan olika platser och människorna som upplever dem, även under en tillfällig vistelse. Med andra ord är det nödvändigt att främja utvecklingen av nya strategier för att förbättra mottagandet i turistområdena och samtidigt fortlöpande styra dessa processer genom att försöka genomföra sådana konkreta program och initiativ som bidrar till utbredningen av en kvalitetskultur. (Kvalitetssystem för turistmål).

9.4. De samlade kvalitetsfaktorerna respektive indikatorerna ingår tillsammans med principerna och värderingen av mottagningsfunktionen (intrycket av mottagningen på turistorten) som beståndsdelar i "kvalitetsstadgan för europeiska turistmål". Denna stadga som antas frivilligt av de europeiska turistmålen kan kännetecknas som ett verkligt kvalitetsavtal mellan de olika lokala aktörerna (offentliga och privata) och mellan dessa och turisterna. Den utgör grunden för en riktmärkning på europeisk nivå (benchmarking), en beståndsdel i varumärket Europa samt ett mervärde för de olika enskilda turistmålen. I punkt 11 i rådets resolution (Bryssel den 21 maj 2002) hänvisas uttryckligen till detta: "Aktivt främja användningen av kvalitetsindikatorer för turistmål på grundval av en europeisk handbok som alla medlemsstater har godkänt, ... sträva efter att få fram verktyg och en metod för bänkmärkning av kvalitet samt frivillig användning av dem..."

9.5. Samspelet mellan leverantör och användare är inom turismen särskilt intensivt och kontraktet som reglerar dessa relationer är ett verkligt medborgarkontrakt (turisten är en tillfällig medborgare med fullständiga rättigheter och skyldigheter).

9.6. Därför är det av avgörande betydelse att innehållet i kontraktet öppet deklareras och redovisas för turisten på ett lättförståeligt sätt som överensstämmer med dennes förmodade bedömnings- och utvärderingsförmåga.

9.7. Genom att använda kvalitetsfaktorer och kvalitetsindikatorer kan en jämförelseanalys av turistmålens kvalitetssystem genomföras. Dessa faktorer utgör samtidigt en "dynamisk förbättringsplan" avseende utbudet som är användbar för turisterna och de lokala aktörerna (offentliga och privata) inom turistområdet. Faktorerna kan jämföras med dem som används för att bedöma kvaliteten på boende- och levnadsstandard för invånarna (det är ingen slump att de områden eller lokala turistsystem som är mest välbesökta är de som har en högre livskvalitet).

9.8. I fråga om de lokala systemen är utmaningen speciellt försåtlig. Det är nödvändigt att man på resmålen reagerar på ett tydligt sätt och agerar på flera olika nivåer samtidigt. I synnerhet gäller det att förstärka det egna utbudets identitet och autentiska karaktär samt att upprätta allianser för samordnade insatser och i nätverk, så att man genom samarbete kan förbättra utbudets kvalitet och servicekulturen. De enskilda människorna måste hela tiden stå i centrum.

10. En turism för alla och lättillgängliga tjänster och platser

10.1. Alla människor har rätt till semester. Men bara lite mer än hälften av Europas befolkning har i dag möjlighet att utöva denna rättighet till fullo, på grund av fysiska och ekonomiska hinder. Man bör framför allt notera att antalet personer med särskilda behov för närvarande ökar markant (utbredningen av vissa handikappande sjukdomstillstånd och tillfälliga eller permanenta funktionshinder, vilket också hänger samman med befolkningens ökande genomsnittsålder).

10.2. Turistmålen och företagen måste på ett effektivt sätt kunna tillgodose kraven från personer med särskilda behov, och inte uppfatta dem som andra klassens medborgare.

10.3. Beteckningen "en turism för alla" innebär att resmålet uppfyller vissa villkor. Den baseras på viktiga etiska motiv, men har också en påtaglig marknadsmässig betydelse på grund av det stora antalet personer med särskilda behov.

10.4. Europeiska unionen måste gå i spetsen för detta genom att stimulera och underlätta avvecklingen av sådana fysiska, kulturella och sociala hinder som gör det omöjligt att utnyttja turistresurserna fullt ut.

10.5. De program som håller på att utarbetas inom ramen för Europeiska handikappåret 2003 utgör ett betydelsefullt tillfälle att skräddarsy åtgärder till stöd för en turism för alla.

11. Turismen och miljön - effekterna av turismens utveckling samt hållbarhetsaspekter

11.1. Hållbarhetsaspekten på turismens utveckling innebär inte bara att naturresurser kan bevaras eller återställas, utan även analys och hantering av sociala och kulturella effekter på turistmålet och dess referensvärden för lokalsamhället.

11.2. En illa styrd massturism för med sig negativa och stundtals förödande effekter på resmålet i miljömässigt och socialt hänseende och kan ge upphov till negativa attityder och turistfientliga beteenden hos den bofasta befolkningen.

11.3. Arbetet med att utforma en europeisk Agenda 21 för turismen bör påskyndas.

12. Turism och kultur

12.1. En modern vision för turismen får inte bortse från möjligheterna att utnyttja områdets kulturella resurser i vid bemärkelse (historisk-konstnärliga traditioner, miljöarv, vin- och matkultur, industri, konsthantverk, lokal folklore och andra traditioner).

12.2. I sina långsiktigt hållbara och ansvarsfulla former är turismen ett kulturfenomen i sig - i så måtto att den främjar kontakter och utbyte mellan folken - och en avgörande faktor för ökad medvetenhet, för de värden som förknippas med EU-medborgarskapet och för känslan av att tillhöra en gemensam kultur. Om turismen i stället tillåts att utvecklas spontant kan spekulativa och affärsmässiga motiv få överhanden, med allvarliga miljömässiga och sociala följder.

12.3. Kulturella evenemang främjar rörligheten för personer och minskar säsongsberoendet. De ökar också möjligheten att dra nytta av den lokala identiteten och särprägeln, och ökar medvetenheten om det storslagna europeiska kulturarvet, som uppvisar både enhet och en rik mångfald.

13. Fritidens inriktning samt omstrukturering av den tid som avsätts för turism mot bakgrunden av att arbetstiden organiseras om

13.1. Dagens samhälle har nått fram till en vändpunkt: För första gången i historien definieras individens och kollektivets roll inte längre av arbetet. Det är fritiden och förmågan att utnyttja den som bestämmer individens lott, inte bara kulturellt sett utan också i ekonomiskt hänseende.

13.2. I allt högre grad frigörs tid genom att arbetet organiseras om. Den ökade medellivslängden och det ökande antalet personer som inte längre är direkt involverade i produktionsprocessen, men ändå aktiva och vitala, bidrar till en omstrukturering av den sociala organisationen och semestertiderna.

13.3. För att göra det möjligt att utnyttja denna utomordentliga tillgång på fritid, och med utgångspunkt i denna skapa en medveten och ansvarsfull turism, behöver man ge turistutbudet ett mer meningsfullt och värdefullt innehåll. Man bör också göra det mer autentiskt, föra det närmare vardagslivet och sprida det bättre över hela året.

13.4. EU:s insatser kan bidra till att avskaffa den barriär som utgörs av turismens säsongsmässiga prägel och som innebär ett allvarligt hinder för en fullskalig utveckling av sektorn. Därigenom blir det lättare att skapa nya produkter som kan användas hela året (utbildningsturism, satsning på äldre människor, sportturism, aktiv semester osv.) och att erbjuda ett mer varierat utbud. Det gör det också möjligt att minska påfrestningarna på turistsamhällena under högsäsongen samt att stabilisera sysselsättningen och företagens verksamhet. Kommittén understryker att detta tema bör prioriteras inom ramen för en europeisk turistpolitik.

14. Att förstärka kapaciteten att analysera turismen som fenomen genom att stimulera och stödja forskningen

14.1. De uppgifter som finns att tillgå på europeisk nivå för att mäta turismens vikt i de nationella och regionala ekonomierna förefaller inte tillräckliga vare sig kvalitativt eller kvantitativt sett. Vi uppskattar dock förslaget om att inrätta ett europeiskt observationsorgan för turismen som ett resultat av en samordnad insats och kopplat till ett nätverk av olika forsknings- och kompetenscentrum på europeisk nivå.

14.2. Detta observationsorgan skall göra det möjligt att ta fram uppgifter av statistisk och ekonomisk natur samt om politikens effekter på turismen på nationell nivå, och dessutom särskilja resultaten av de olika gemenskapsprogrammen till stöd för turismen.

14.3. Det är korrekt att inom satelliträkenskaperna för turismen fastställa det mest lämpliga instrumentet för att mäta turismens ekonomiska och sociala effekter.

15. Turismen som ett laboratorium för tillämpning och experiment i fråga om den nya IT-tekniken

15.1. Turismen lämpar sig särskilt väl som ett laboratorium där man kan experimentera med och konkretisera nya scenarier som öppnar sig genom informationssamhället.

15.2. Den nya IT-tekniken skapar också en ökad kapacitet för självstudier inom turistsystemen och företagen, som kan experimentera med nya former av informationsutbyte och nya marknadsföringsmetoder för sina produkter.

15.3. Kommittén ser positivt på det forskningsarbete som genomförts av arbetsgrupp E och de slutsatser man kommit fram till när det gäller att identifiera de tjänster som kan bli föremål för utbyte inom nätverk och olika följdåtgärder med avseende på relationerna mellan enskilda företag eller mellan företag och kunder.

15.4. Kommittén anser att det sjätte ramprogrammet i fråga om teknisk innovation och utveckling bör omfatta sådana åtgärder för turismen som är tillgängliga för företagen och resmålen.

16. Produktion av turisttjänster och turistupplevelser - dess sammansatta och övergripande karaktär: att upprätta ett europeiskt nätverk av informationskontor och turistrådgivning (PICT)

16.1. Turismen är en ytterst komplex verksamhet med en hög grad av ömsesidigt beroende mellan de olika länkarna i kedjan. Produktionen av turisttjänster och turistupplevelser är speciellt känslig för problem som uppstår inom en enskild länk.

16.2. Inom produktionen av turisttjänster sammanfaller lokaliseringen av produktion och konsumtion både i tid och rum. Detta utgör sektorns speciella särdrag i förhållande till andra aktörer inom produktionen. Det framhäver också värdet av de territoriella strukturerna och den lokala särprägeln samt nödvändigheten av samordnade insatser mellan den offentliga och den privata sektorn.

16.3. Det gäller alltså att sprida en systemkultur som underlättar insatser i nätverk mellan olika offentliga och privata producenter.

16.4. Vidare är det angeläget att på europeisk nivå stimulera till mer enhetliga rättsregler och skattebestämmelser som reglerar verksamheten och olika yrken inom turistnäringen, så att den inre marknaden kan förverkligas inom turismen.

16.5. Enligt kommitténs uppfattning är det också viktigt att man gör det lättare för de olika aktörerna inom turistnäringen att få information om möjligheten att utnyttja EU-programmen till stöd för verksamheten: Följaktligen måste producenterna få tillgång till grundläggande rådgivning om dessa möjligheter. I det sammanhanget förefaller det lämpligt att skapa ett europeiskt nätverk för informationskontor och turistrådgivning (PICT). Detta nätverk bör inriktas på företag och andra aktörer inom branschen, och det bör kopplas till det befintliga Infopoint-nätverket. PICT bör i första hand lokaliseras till de mest betydande europeiska turistmålen.

17. Slutsatser och förslag

Med hänvisning till det resonemang som förts ovan - och i överensstämmelse med tidigare yttranden om turismen - vill kommittén framhålla följande:

17.1. Vi instämmer i kommissionens meddelande och uppskattar det arbete som gjorts med avseende på metod och innehåll. Meddelandet utgör en bra grund för att befästa unionens politik i fråga om turismen.

17.2. Vi instämmer också i de slutsatser och förslag som lagts fram av de 5 arbetsgrupperna, vars medlemmar är experter på hög internationell nivå som utsetts av medlemsstaterna, av branschorganisationer inom sektorn och av organisationer inom det civila samhället.

17.3. Vidare välkomnar vi rådets resolution av den 21 maj 2002 om kommissionens dokument "En samarbetsstrategi för utveckling av den europeiska turismen", som vi ser som ytterligare ett uttryck för en politisk vilja att skapa en fast programram för den europeiska turismen.

17.4. I konsekvens med detta uppmanar vi kommissionen, och framför allt rådet, att fastställa den nödvändiga juridiska grunden för att förstärka gemenskapens strategi för turismen. Detta krav är speciellt angeläget i ljuset av sektorns betydelse för det europeiska samhället och Europas ekonomi samt mot bakgrund av det numera konsoliderade EES-området, den pågående alleuropeiska integrationsprocessen och planerna på att skapa ett frihandelsområde i Medelhavsregionen.

17.5. Den juridiska grunden torde göra det möjligt att utveckla den potential som finns inom sektorn och göra det lättare att skapa ett ramprogram för turismen. Med hjälp av ett sådant instrument skulle man också till stöd för turismen kunna utforma program och gemenskapsåtgärder som hänför sig till andra sektorer men som har uppenbara kopplingar till turismen. Strategier och genomförandeåtgärder bör utformas i största möjliga samförstånd med det organiserade civila samhället, arbetsmarknadens parter, nationella institutioner och EU-institutionerna i samband med det årliga europeiska forum som kommissionen föreslår.

17.6. Inför det första europeiska forumet om turism, som arrangeras i Bryssel i december 2002, är det enligt kommittén nödvändigt att

a) tillfälligt förstärka de personalresurser och ekonomiska resurser som kommissionens avdelning för turism förfogar över, i avvaktan på utformningen av en mer omfattande turistpolitik på EU-nivå,

b) att upprätta ett europeiskt nätverk av informationskontor och turistrådgivning (PICT),

c) att inrätta en expertgrupp som skall utveckla och samordna tillämpningen av kvalitetsstadgan för europeiska turistmål.

Bryssel den 18 september 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) EGT C 75, 15.3.2000.

(2) EGT C 75, 15.3.2000.

(3) EGT L 335, 19.12.2001.

(4) ESK:s yttrande CES 1020/2002.