Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller de särskilda reglerna för resebyråer"

(KOM(2002) 64 slutlig - 2002/0041 CNS)

(2002/C 241/16)

Den 6 mars 2002 beslutade rådet att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 juni 2002. Föredragande var Kenneth Walker.

Vid sin 392:a plenarsession den 17-18 juli 2002 (sammanträdet den 17 juli 2002) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 117 röster för, 1 emot och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. När sjätte momsdirektivet antogs 1977 infördes särskilda regler för resebyråer och researrangörer, nämligen vinstmarginalsystemet för researrangörer. Dessa särskilda regler utformades mot bakgrund av branschens särart. Om de normala reglerna om plats för beskattning, beskattningsunderlag och avdrag för ingående mervärdesskatt tillämpades skulle det, eftersom tjänsterna och det stora antalet platser där dessa tillhandahålls är så mångskiftande, skapa sådana praktiska svårigheter för företag av detta slag att deras verksamhet skulle hämmas, ansåg man. I syfte att anpassa de gällande reglerna till detta speciella slags verksamhet har gemenskapslagstiftarna fastställt särskilda mervärdesskatteregler i artikel 26 i sjätte momsdirektivet.

1.1.1. Det första målet med vinstmarginalsystemet för researrangörer var att förenkla tillämpningen av gemenskapens momsregler för dessa tjänster. När resebyråerna köper tjänster från andra leverantörer, sätter samman dem till ett paket och säljer till resenärerna i eget namn och för egen räkning innebär bestämmelserna i vinstmarginalsystemet för researrangörer att resebyråerna inte behöver momsregistrera sig i de olika medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls.

1.1.1.1. Om en resebyrå å andra sidan köper tjänster från andra leverantörer i egenskap av förmedlare för sina kunder och inte för egen räkning (dvs. kunderna är direkt och odelat ansvariga för betalning av de kostnader som uppstår) förs skyldigheten att betala mervärdesskatt vidare till kunderna och vinstmarginalsystemet för researrangörer kan inte tillämpas. Arrangemang av detta slag behandlas inte i direktivförslaget eller i detta yttrande.

1.1.1.2. Systemet syftar till att göra det lättare för researrangörer att uppfylla bestämmelserna. I de fall där vinstmarginalsystemet för researrangörer inte tillämpas kommer en resebyrå som finns i medlemsstat A och bokar ett hotellrum i medlemsstat B och sedan inkluderar den tjänsten i ett paket som säljs till en kund i medlemsstat A att faktureras inklusive mervärdesskatt av hotellägaren till den skattesats som gäller i medlemsstat B. Resebyrån måste då momsregistrera sig i medlemsstat B och betala skatt till myndigheterna i det landet på den del av kostnaden som rör hotellrummet, eftersom medlemsstat B anses vara platsen för tillhandahållandet av denna del av tjänsten. Resebyrån kommer sedan att ha rätt att få tillbaka den mervärdesskatt som betalades till hotellägaren genom att den summan dras från den mervärdesskatt som skall betalas till myndigheterna i medlemsstat B. Om kunden är en registrerad näringsidkare kommer han att ha rätt att kräva tillbaka den del av den mervärdesskatt som fakturerats honom och som rör medlemsstat B i form av ett återkrav på medlemsstat B enligt förfarandet i åttonde direktivet, med förbehåll för att medlemsstat B medger sådana återkrav enligt åttonde direktivet när det gäller hotellkostnader, vilket inte är fallet i alla medlemsstater.

1.1.1.3. Det är inte svårt att inse att detta system innebär avsevärda komplikationer för både resebyrån och dess kunder. Komplikationsgraden ökar ytterligare när paketet innehåller flera beståndsdelar från olika medlemsstater, vilket ofta är fallet. Av dessa skäl infördes vinstmarginalsystemet för researrangörer. Enligt bestämmelserna för detta system betalar resebyrån moms till hotellägaren som förut, enligt den skattesats som gäller i medlemsstat B. Resebyrån har inte rätt att återkräva den momsen, och hans kunder kan inte återkräva den moms som utkrävts av resebyrån, oavsett om kunden är momsregistrerad eller inte. Å andra sidan behöver inte resebyrån momsregistrera sig i medlemsstat B, utan betalar moms på sin vinstmarginal i medlemsstat A. Vinstmarginalen är skillnaden mellan det pris resebyrån tar ut av kunden och det pris, inklusive mervärdesskatt, som den betalar hotellägaren.

1.2. I praktiken tillämpas inte vinstmarginalsystemet för researrangörer enhetligt i alla medlemsstater. Enligt artikel 28.3 a och bilaga E.15 i det sjätte momsdirektivet har medlemsstaterna rätt att beskatta transaktioner som äger rum utanför EU, medan det enligt artikel 28.3.g är tillåtet för medlemsstater att undanta sådana transaktioner utan återbetalning av ingående moms. Vidare anges i artikel 28.3.b och bilaga F.27 att medlemsstaterna har rätt att även fortsättningsvis undanta resebyråers och researrangörers tillhandahållande av tjänster inom gemenskapen.

1.2.1. En medlemsstat har i enlighet med det förfarande som anges i artikel 27.1-4 i det sjätte momsdirektivet informerat(1) kommissionen om särskilda förenklingsåtgärder som skall tillämpas i den medlemsstaten, vilket ger den staten rätt att tillämpa andra bestämmelser än dem som fastställts i artikel 26 och 28 i direktivet. Kommissionen informerade alla medlemsstater(2) om de föreslagna åtgärderna, och eftersom ingen officiell reaktion mottogs inom den fastställda tvåmånadersperioden antogs förenklingsåtgärderna den 19 december 1978.

1.2.2. Kommissionen har tagit emot ett antal klagomål från aktörer inom turistnäringen om att resebyråernas utbud behandlas olika beroende på vilken medlemsstat de utgår ifrån.

1.2.3. Ett stort problem rör bristen på enhetlighet i tillämpningen av artikel 26 i medlemsstaterna. Den centrala frågan är om vinstmarginalsystemet för researrangörer kan tillämpas om tjänstepaketet tillhandahålls till en annan resebyrå och inte till resenärerna.

1.2.3.1. Med stöd av rättspraxis från EG-domstolen intog kommissionen ståndpunkten att vinstmarginalsystemet för researrangörer endast kan tillämpas när paketet säljs till slutkonsumenten. Om paketet säljs till en annan researrangör eller resebyrå som också är momsregistrerad kan inte vinstmarginalsystemet för researrangörer tillämpas, utan varje transaktion måste beskattas separat i enlighet med de bestämmelser som gäller på platsen för tillhandahållandet.

1.2.3.2. När medlemsstaterna tillämpar artikel 26 följer de dock inte alltid denna tolkning. Artikel 26 tillämpas på mycket skilda sätt, vilket ibland kan leda till dubbelbeskattning. Det kan också skapa konkurrensnackdelar för företag i medlemsstater där vinstmarginalsystemet för researrangörer endast tillämpas när paketet säljs till slutanvändaren i förhållande till konkurrenter i medlemsstater som har en mer flexibel inställning.

1.2.3.3. Vissa medlemsstater håller sig till tolkningen av artikel 26 och tillämpar den när paket säljs mellan registrerade resebyråer och researrangörer med motiveringen att detta gör det lättare för de berörda företagen att följa lagstiftningen, eftersom de inte längre behöver momsregistrera sig i alla medlemsstater där de tillhandahåller varor och tjänster som ingår i paketet om detta säljs på något annat sätt än direkt till resenären som slutkonsument.

1.2.3.4. I åtskilliga medlemsstater har man också tagit upp frågan om affärsresor. När resebyrån eller researrangören tillhandahåller en paketresa, inom vinstmarginalsystemet, till en registrerad firma som slutanvändare kommer fakturan att inkludera moms men kunden kan inte kräva tillbaks momsen genom minskning av den ingående momsen, inte ens när paketresan är avsedd för affärsändamål. Detta kommer att leda till överskjutande mervärdesskatt i det mellanliggande konsumtionsledet, vilket står i strid med den grundläggande principen om neutralitet i gemenskapens mervärdesskattesystem.

1.3. Ett annat syfte med de särskilda reglerna rör fördelningen av skatteintäkter mellan medlemsstaterna. Vinstmarginalsystemet för researrangörer infördes för att se till att mervärdesskatteintäkterna tillfaller den medlemsstat där tjänsten slutligen förbrukas. Syftet är att mervärdesskatteintäkterna för de tjänster som utnyttjas under resan skall tillfalla den medlemsstat där tjänsterna utnyttjas medan mervärdesskatten på researrangörernas vinstmarginal tillfaller den medlemsstat där researrangören är etablerad.

1.4. Tillämpningen av vinstmarginalsystemet innebär i vissa lägen att det inte sker någon rättvis fördelning av intäkterna mellan medlemsstaterna. I och med den ökade användningen av Internet bidrar resebyråer eller researrangörer som är etablerade i tredjeländer i allt större utsträckning till utbudet av paketresor till kunder inom EU. Detta leder till en tydlig snedvridning av konkurrensen, eftersom paketresor enligt de nu gällande reglerna beskattas enligt vinstmarginalsystemet om de tillhandahålls av en researrangör som är etablerad i EU, medan de inte är skattepliktiga om de tillhandahålls av en researrangör som är etablerad i ett tredjeland, eftersom det tredjelandet anses vara platsen för tillhandahållandet. EU-baserade arrangörer får alltså konkurrensnackdelar. Detta har tvingat ett ökande antal EU-baserade resebyråer och researrangörer att flytta ut ur EU. Detta ökar ytterligare snedvridningen av konkurrensen gentemot de företag som stannar inom EU, och dessutom går medlemsstaterna miste om momsintäkter som skulle ha genererats av de utflyttade företagen om de hade stannat inom EU.

1.5. Mot bakgrund av dessa problem, vilka beror delvis på förändrade affärsrutiner och ny teknik och delvis på olika praxis i medlemsstaterna, har kommissionen beslutat att införa en ändring i artikel 26 som ett led i sin nya strategi på mervärdesskatteområdet(3). Syftet med detta förslag är att åstadkomma en förenkling, en modernisering och en mer enhetlig tillämpning av gemenskapens lagstiftning på mervärdesskatteområdet.

2. Kommissionens förslag

2.1. Syftet med dessa förslag är att åstadkomma en mer enhetlig tillämpning genom att de särskilda reglernas tillämpningsområde utvidgas till att omfatta tillhandahållande av paketresor till alla kunder och genom att de olika undantagen med anknytning till tillhandahållandet av dessa resor avskaffas. Förslaget har också till syfte att undanröja den snedvridning av konkurrensen som drabbar researrangörer etablerade inom EU och som blir allt vanligare till följd av användningen av ny teknik inom sektorn.

2.2. Kommissionens förslag återges i bilaga 1.

3. Allmänna kommentarer

3.1. Kommittén är enig med kommissionen om att skillnaderna i tillämpningen i de olika medlemsstaterna när det gäller artikel 26 skapar snedvridning av konkurrensen på inre marknaden. ESK har redan upprepade gånger riktat uppmärksamheten på hur medlemsstaterna tillämpar nationella tolkningar, sedvänjor, praxis och modeller i fråga om gemenskapslagstiftningen, vilket splittrar upp inre marknaden. Ofta brister det i själva lagförslagen - de ger alltför ofta medlemsstaterna onödigt stora valmöjligheter, och medlemsstaterna har en tendens att använda dessa i skyddssyfte.

3.2. Kommittén har också ofta påpekat hur den ökade förekomsten av upphävanden, undantag och särskilda system hindrar fullbordandet av inre marknaden och hämmar handeln över nationsgränserna, särskilt för småföretagen. Ofta är det lättare för registrerade företag att bedriva handel med företag utanför EU än i de andra medlemsstaterna. Enligt en studie som nyligen genomförts i Nederländerna motsvarade kostnaderna för att följa momslagstiftningen mer än 5 % av omsättningen för de holländska företag som bedrev handel inom gemenskapen.

3.3. Kommittén inser att den befintliga situationen innebär konkurrensnackdelar för EU-baserade företag i förhållande till dem som är etablerade utanför EU, och önskar återställa samma spelregler för alla inom detta område.

3.3.1. Kommittén är medveten om att situationen har fått ett antal aktörer att flytta sina företag utanför EU och delar kommissionens oro för att denna tendens kommer att fortsätta och intensifieras om inget görs för att komma till rätta med situationen. Den snabba spridningen av Internethandeln, som är särskilt märkbar i fråga om semester- och reseprodukter, kommer att påskynda denna utveckling ytterligare.

3.3.2. Kommittén inser att denna utveckling kommer att innebära en förlust av mervärdesskatteinkomster i medlemsstaterna om den inte hejdas, och ser detta som ytterligare ett skäl att försöka vända trenden.

3.3.3. Kommittén tvivlar dock på att kommissionens förslag kommer att innebära lösningen på problemet.

3.3.3.1. För tjänster som erbjuds av aktörer utanför EU skulle ändringen av artikel 26.2 innebära att den medlemsstat där kunden befinner sig skulle vara den plats där beskattningen sker. Teoretiskt sett skulle tredjelandsaktörer då tvingas att ta ut moms till gällande skattesats på sin vinstmarginal och därmed hamna i nivå med EU-baserade aktörer.

3.3.3.2. Problemet är detsamma som för tidigare liknande förslag som har syftat till att råda bot på situationen: Hur kontrollerar man efterlevnaden hos aktörer som inte är momsregistrerade inom EU och som inte är etablerade där? Internetbaserad handel innebär att det ofta är svårt att avgöra att en transaktion överhuvudtaget har ägt rum. ESK medger att det kanske är lönt att genomföra denna bestämmelse, men anser att den troligtvis blir ett slag i luften.

3.3.3.3. Resebyråer och researrangörer som är baserade inom EU kommer att ha rätt att välja bort vinstmarginalsystemet för researrangörer om de så önskar. Man kan anta att de vill göra detta när de tillhandahåller tjänster till en momsregistrerad kund, eftersom kunden då skulle kunna återkräva det momsbelopp som resebyrån har tagit ut, och resebyrån skulle kunna återkräva den moms som dess leverantörer tagit ut på de tjänster som tillhandahållits. Detta skulle dock skapa avsevärt administrativt arbete eftersom det skulle innebära att resebyrån måste registrera sig i det medlemsland eller de medlemsländer där tjänsterna tillhandahålls och att kunden behöver begära återbäring från de medlemsstater där han inte är registrerad i enlighet med förfarandet i det åttonde direktivet. Detta är en komplicerad och långdragen procedur som de flesta näringsidkare föredrar att undvika. Därför skulle inte resebyråerna ha samma utgångsläge som näringsidkare utanför EU.

3.3.4. Kommittén vill påpeka att kommissionens mål, bl. a. undanröjandet av incitament för resebyråer att etablera sig offshore, skulle kunna uppnås på ett tillfredsställande sätt och alla sammanhängande komplikationer skulle kunna undanröjas genom att man helt enkelt undantog dessa tjänster från mervärdesbeskattning (något som redan är fallet i vissa medlemsstater). ESK inser dock att den politiska viljan att ta ett sådant steg inte lär finnas.

3.4. Kommittén noterar att en av effekterna av förslaget skulle bli att utöka räckvidden för systemet så att det även omfattade transaktioner mellan företag, vilket inte på något sätt skulle minska incitamentet för resebyråer och researrangörer att flytta ut ur EU.

3.5. De belopp det gäller är ganska små. När vinstmarginalsystemet för researrangörer tillämpas betalar resebyråer och researrangörer mervärdesskatt endast på vinstmarginalen, efter den skattesats som gäller i det land där de är lokaliserade. Koncentrationen av stora turismbolag på marknaden och deras vertikala integrering leder till hård konkurrens både vad gäller kostnader och priser, och detta har pressat marginalerna till mycket låga nivåer.

3.6. Kommittén anser att det skulle innebära en önskvärd förenkling och ett förtydligande att stryka orden "för den resande" i artikel 26.2.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Kommittén instämmer i kommissionens åsikt att det inte är meningsfullt att försöka utreda hur en resebyrå skall definieras för tillämpningen av artikel 26 eftersom dessa omständigheter redan har klargjorts genom EG-domstolens rättspraxis.

4.2. Kommittén stöder förslaget att låta resebyråerna beräkna en allmän vinstmarginal för alla paketresor under en bestämd tidsperiod, i linje med bestämmelserna i artikel 26.a.B.10 i det sjätte momsdirektivet om tillhandahållande av begagnade varor. ESK inser att avsikten är att förenkla systemet, men kommittén beklagar att man överlämnar åt medlemsstaterna att avgöra om metoden skall tillämpas eller inte. Detta kommer oundvikligen att leda till att vissa medlemsstater kommer att tillämpa metoden och andra inte, vilket innebär ännu större skillnader mellan medlemsstaterna, till förfång för syftet med direktivet.

4.3. Kommittén välkomnar förslaget att säkerställa en mer enhetlig tillämpning inom gemenskapen av de mervärdesskatteregler som gäller för dessa tjänster genom att avskaffa den möjlighet som medlemsstaterna enligt artikel 28.3 g i sjätte momsdirektivet har att fortsätta att undanta de tjänster som avses i den tidigare artikel 26.3 i sjätte momsdirektivet utan restitution av ingående mervärdesskatt, i stället för att undanta dem med rätt att dra av den ingående mervärdesskatten, och genom att avskaffa de undantag som anges i artikel 28.3 a och punkt 15 i bilaga E (enligt vilka medlemsstaterna får skattebelägga resor utanför gemenskapen) och genom att avskaffa det undantag som beviljas genom beslut av rådet enligt det förfarande som fastställs i artikel 27.1-27.4 i sjätte momsdirektivet.

4.4. Kommittén förstår och stöder tanken bakom kommissionens förslag att tillåta aktörer att välja om de vill tillämpa gängse momsförfaranden i stället för vinstmarginalsystemet för researrangörer, men instämmer i kommissionens påstående att "detta kommer att medföra vissa konsekvenser och besvär för de berörda resebyråerna" och fruktar att omfattningen av dessa problem kan ha underskattats.

4.4.1. Resebyråer med kunder som inte är momsregistrerade kommer naturligtvis att välja vinstmarginalsystemet för researrangörer, medan resebyråer med kunder som är momsregistrerade företag kommer att föredra att tillämpa det gängse momssystemet. Detta bör inte orsaka några större problem för resebyråer som huvudsakligen eller uteslutande bedriver affärer med en av dessa kundtyper, men ofta har researrangörer ett stort antal kunder av båda kategorierna, vilket skapar allvarliga administrativa problem - så stora att resebyråer av den typen kan tvingas att dela verksamheten i två skilda företag.

4.4.2. Det är inte heller bara resebyråer som påverkas. Om resebyrån väljer att tillämpa det normala momssystemet får det konsekvenser för tredje man. Resebyrån måste be den som tillhandahåller tjänsterna att inkludera momsen i fakturan så att den ingående momsen kan återkrävas, och den måste tillställa kunden en faktura inklusive moms, med uppgifter om de olika nationella momsbeloppen så att kunden i sin tur kan återkräva momsen (via det komplicerade förfarandet i åttonde direktivet om tillhandahållarna är baserade i andra medlemsstater). Om tillhandahållaren är en mellanhand kommer momskravet att föras vidare till mellanhandens tillhandahållare, och så vidare genom försäljningskedjan.

4.4.3. En researrangör kan dessutom göra en samlad bokning av hotellrum för hela säsongen och kommer då att faktureras av hotellägaren för hela bokningen som en enda transaktion. Eftersom de flesta av researrangörens kunder är privatpersoner som inte är momsregistrerade skall de betala ett pris inklusive moms. Om researrangören däremot säljer en paketresa där en av dessa övernattningar ingår till ett momsregistrerat företag måste arrangören be hotellägaren om en ändrad faktura för den ursprungliga transaktionen och en momsfaktura för denna enda övernattning under perioden. Av dessa skäl hyser kommittén farhågor för att bestämmelsen om möjligheten att välja bort vinstmarginalsystemet i många fall kommer att visa sig omöjlig att tillämpa.

4.4.4. Även mervärdesskattemyndigheterna kommer att märka av administrativa komplikationer. Dels kan man aldrig ta reda på om de resebyråer som väljer att inte tillämpa vinstmarginalsystemet verkligen har momsregistrerat sig i andra medlemsländer. Dels måste de medlemsstater där momsåterbetalning krävs nöja sig med att researrangören har valt att inte tillämpa vinstmarginalsystemet och alltså har rätt att få tillbaka ingående moms och alltså inte tillämpar det system som fastställts i artikel 26, enligt vilket resebyrån inte har rätt att dra av ingående moms.

5. Kommissionens konsekvensbedömning

5.1. Kommissionen hävdar att det krävs gemenskapslagstiftning på området om man vill främja en harmonisering av vinstmarginalsystemet för researrangörer och förhindra snedvridning av konkurrensen, särskilt när det gäller de konkurrensfördelar som de företag som för närvarande är lokaliserade utanför EU åtnjuter i förhållande till sina konkurrenter inom EU. Som redan har påpekats kommer medlemsstaternas möjligheter att välja olika alternativ skapa nya skillnader mellan medlemsstaterna, och konkurrensfördelarna för aktörer utanför EU kommer knappast att minska.

5.1.1. Kommissionen hävdar vidare att "tillämpningen av samma regler i alla EU:s medlemsstater enbart kan leda till att kostnaderna för företagen minskas och uppmuntra försäljarna att bedriva verksamhet i andra medlemsstater". Kommittén instämmer i princip i detta påstående, men medlemsstaternas möjligheter att välja alternativ kommer att innebära att tillämpningen inte blir densamma i alla medlemsstater.

5.2. Kommissionen menar att möjligheten att tillämpa ett allmänt vinstmarginalsystem kommer att göra det lättare för de små och medelstora företagen att tillämpa vinstmarginalsystemet. Kommittén instämmer i detta, men vill påpeka att de komplikationer som valmöjligheterna innebär kommer att motverka detta.

5.3. Kommissionen menar att förslaget leder till att snedvridningen av konkurrensen avlägsnas i fråga om aktörer utanför EU som inte betalar mervärdesskatt på vinstmarginalen, men detta beror på om man lyckas inrätta effektiva sätt att kontrollera efterlevnaden. Kommittén tror att detta kommer att bli svårt.

5.4. Kommissionen hävdar att momsen har små konsekvenser för sysselsättningen, men kommittén anser inte att detta är bevisat.

5.5. Antalet organisationer som har rådfrågats i samband med kommissionens förslag tycks vara ganska litet.

6. Slutsatser

6.1. Kommittén välkomnar kommissionens avsikter att förbättra funktionen i vinstmarginalsystemet för researrangörer och anser att förslaget om att skapa ett allmänt vinstmarginalsystem och avlägsna ett antal befintliga valmöjligheter och undantag i medlemsstaterna är en stor förbättring. ESK välkomnar också möjligheterna att tillämpa vinstmarginalsystemet för researrangörer vid transaktioner mellan researrangörer. Dessa förändringar kommer troligtvis att gynna små och medelstora företag. Kommittén beklagar dock att medlemsstaterna får möjlighet att välja hur det allmänna vinstmarginalsystemet skall tillämpas.

6.2. Kommittén ser med oro på de komplikationer som kan bli ett resultat av möjligheterna att välja att inte tillämpa systemet. Om EU-baserade företag skall ha en möjlighet att konkurrera på samma villkor som aktörer utanför EU i utbudet till momsregistrerade kunder måste de välja att inte tillämpa vinstmarginalsystemet för researrangörer. Detta medför att de måste hantera alla komplikationer som följer av det normala momssystemet. Deras kunder kan bara återkräva moms genom det komplicerade förfarande som anges i åttonde direktivet, och då bara i de fall då den berörda medlemsstaten medger återbetalning för den typen av kostnader.

6.3. Kommittén förutspår svårigheter när det gäller att få aktörer utanför EU att följa bestämmelserna. Om det inte går att säkerställa efterlevnaden på ett tillfredsställande sätt kan inte incitamentet för aktörer inom EU att etablera sig offshore avlägsnas.

6.4. Kommittén känner sig inte helt övertygad av kommissionens konsekvensbedömning. Kommittén anser också att kommissionen bör göra en utvärdering efter det att lagstiftningen har varit gällande under en viss tidsperiod.

Bryssel den 17 juli 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Brev av den 13 september 1978.

(2) Brev av den 19 oktober 1978.

(3) KOM(2000) 348 slutlig, 7.6.2000.