Yttrande nr 12/2002

om förslaget till rådets förordning med budgetförordning för den nionde Europeiska utvecklingsfonden enligt det partnerskapsavtal mellan AVS och EU som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000

(i enlighet med artikel 248.4 andra stycket i EG-fördraget)

(2003/C 12/02)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

>Plats för tabell>

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN HAR

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 248.4 i detta,

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000, nedan kallat "AVS-EG-partnerskapsavtalet"(1),

med beaktande av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen(2), nedan kallat "ULT-beslutet",

med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar med avseende på finansiering och förvaltning av gemenskapens bistånd inom ramen för finansprotokollet till AVS-EG-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av fördraget är tillämplig, nedan kallat "det interna avtalet", särskilt artikel 31 i detta som föreskriver att revisionsrätten skall höras(3),

med beaktande av kommissionens förslag av den 11 juni 2002(4),

med beaktande av rådets begäran av den 23 juli 2002 om att revisionsrätten skall yttra sig om detta förslag,

ANTAGIT DETTA YTTRANDE

INLEDANDE KOMMENTARER

Inledning

1. Revisionsrätten konstaterar att tidsfristen för detta yttrande är mycket kort. Budgetförordningen för nionde EUF bör antas före slutet av år 2002 för att den skall kunna genomföras effektivt från och med början av 2003. Rådet har redan kommit långt i det rättsliga förfarandet för antagande av denna förordning. Därför är detta yttrande inriktat på viktiga grundläggande iakttagelser som inte nödvändigtvis åtföljs av förslag till alternativ formulering.

Förhållandet till den allmänna budgetförordningen

2. Revisionsrätten konstaterar att man i detta förslag till förordning har tagit med de ändringar som gjordes vid omarbetningen av budgetförordningen för den allmänna budgeten som kan tillämpas i EUF-sammanhang. Vissa av ändringarna är emellertid meningsfulla endast inom ramen för ett budgetsystem och är svåra att överföra på ett fondsystem (se exempelvis punkt 15 a, 15 c, 15 d och 35). Samtidigt saknas vissa delar av den allmänna budgetförordningen som borde tillämpas på EUF (se exempelvis punkt 7, 8, 15 b, 17-19).

3. Revisionsrätten har inte för avsikt att på nytt ta upp de bestämmelser som den ansåg som problematiska i sitt yttrande om omarbetningen av den allmänna budgetförordningen, även om dessa iakttagelser inte beaktats i tillräcklig utsträckning. Revisionsrätten medger att det är viktigt med ett harmoniserat tillvägagångssätt när det gäller redovisningen och granskningen av räkenskaperna, men den orealistiska ändringen av tidsplanen för den externa granskningen innebär ändå problem.

Behov av förnyelse för att budgetförordningen skall vara tillämplig på alla EUF

4. Hittills har det funnits en särskild budgetförordning för varje EUF. Detta medför ett antal problem:

a) Dessa budgetförordningar är visserligen väldigt lika, men de skiljer sig åt innehållsmässigt.

b) Så länge en budgetförordning inte är färdig kan den EUF den avser inte genomföras.

c) Eftersom flera EUF genomförs samtidigt (en i början av cykeln, en i mitten och ytterligare andra i slutet) tillämpas flera olika budgetförordningar samtidigt beroende på vilken EUF det rör sig om.

d) Vissa projekt finansieras genom två eller till och med tre olika EUF, vilket betyder att de olika bestämmelserna kan komma i konflikt med varandra.

5. Revisionsrätten föreslår att lagstiftaren ändrar på detta genom att anta en enda gemensam budgetförordning för alla nuvarande och kommande EUF, som liksom den allmänna budgetförordningen kan ändras om och när så behövs. På så sätt skulle man få ett enda tillvägagångssätt utan att riskera att behöva avbryta genomförandet av EUF, och förvaltningen skulle också i hög grad förenklas.

Budgetförordningen bör vara enkel, tydlig och lättförståelig

6. Vid införandet av en enda budgetförordning för alla EUF bör man ta tillfället i akt att utarbeta en enkel och tydlig lagstiftningstext, som inriktas på bestämmelser som är grundläggande och nödvändiga för genomförandet av EUF.

a) I det aktuella förslaget upprepas ordagrant bestämmelser från det interna avtalet "som vägledning", vilket medför en risk för oklarhet beträffande de två texterna om den ena skulle ändras men inte den andra (exempel: artikel 6.3).

b) Vissa andra bestämmelser från det interna avtalet återges också, vilket medför samma risk som ovan, samt en risk för olika tolkningar eftersom olika formuleringar använts i de båda texterna (exempel: artikel 6.1 b och 6.2).

c) Det finns även hänvisningar till begrepp och förfaranden som fastställs någon annanstans, till exempel i AVS-EG-partnerskapsavtalet eller i bilaga IV till detta avtal, vilket gör budgetförordningen mycket svår att förstå (exempel: artikel 9.1).

d) Det vore bättre om budgetförordningen endast innehöll de begrepp och förfaranden som är nödvändiga för genomförandet av EUF. Kommissionen kan dessutom i ett enda dokument sammanställa de normer och beslut som vid ett givet tillfälle utgör hela den rättsliga ramen för genomförandet av EUF.

HUVUDSAKLIGA IAKTTAGELSER

Principen om sund ekonomisk förvaltning

7. För att beslutsfattandet skall förbättras bör det i artikel 4 utöver förhandsutvärderingar(5) föreskrivas även efterhandsutvärderingar av program och åtgärder, vilka bör följa de riktlinjer som kommissionen fastställt (se artikel 3 i bilaga IV till AVS-EG-partnerskapsavtalet och artikel 27.4 i budgetförordningen för den allmänna budgeten).

8. För att förebygga risken för bedrägeri och oegentligheter bör kommissionen föreskriva att de åtgärder som planeras på detta område skall anges när program och åtgärder antas (se artikel 28.3 i budgetförordningen för den allmänna budgeten).

Upprättande och sammansättning av EUF:s medel

9. I avdelning II om medel behandlas både EUF-medel (artikel 6) och vissa aspekter av EUF-utgifterna (artikel 7). Antingen avdelningens titel eller dess innehåll borde ändras. Revisionsrätten föreslår att avdelningen skall heta "Upprättande och sammansättning av EUF:s medel och utgifter" och att den skall innehålla en strukturerad definition såväl av upprättande, fördelning och tillhandahållande av EUF-medel som av upprättande och fördelning av "dotations" (anslag), en term som återstår att definiera, och som princip motsvarar de stora kategorierna av godkända EUF-utgifter.

Genomförandet av EUF

10. I enlighet med artiklarna 11 och 32 i det interna avtalet anges i artikel 9 ansvarsfördelningen för genomförandet av EUF mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) genom att det inrättas två separata förvaltningsområden, ett för vart och ett av dessa organ. Härigenom skapar man för första gången en utgiftskategori som visserligen är underkastad revisionsrättens granskning (enligt det trepartsavtal mellan EIB, revisionsrätten och kommissionen som avses i artikel 112 i förslaget till förordning), men som inte omfattas av beslutet om ansvarsfrihet från behöriga gemenskapsmyndigheter (se punkt 26).

11. I kapitel 2 beskrivs de olika förfarandena för genomförande av budgeten: centraliserat och decentraliserat. När det gäller det decentraliserade genomförandet föreskrivs i artikel 14.3 att "kommissionen [skall] införa de förfaranden för räkenskapsavslutning och finansiella korrigeringar som gör det möjligt för den att ta det ansvar [...] som tilldelas den enligt AVS-EG-partnerskapsavtalet". Det är viktigt att sådana grundläggande bestämmelser bibehålls. De bör även utformas och genomföras på ett sådant sätt att man säkerställer en maximal ändamålsenlighet. Ansvarsfördelningen med avseende på förvaltningen mellan gemenskapen och de AVS-stater som är avtalsparter bör inte under några omständigheter innebära att kommissionen befrias från sitt ansvar för att de medel som ställs till dess förfogande används på ett ekonomiskt, effektivt, ändamålsenligt, lagligt och korrekt sätt. Kommissionen bör bland annat vara i stånd att på ett verkningsfullt sätt återkräva belopp som utbetalats felaktigt till nationella myndigheter eller slutmottagare.

12. Det som anges i kapitel 3 artikel 18.2 om att hänvisningarna till utanordnaren eller till den ansvarige utanordnaren eller till räkenskapsföraren om inget annat anges skall anses gälla kommissionens utanordnare eller räkenskapsförare bekräftar att budgetförordningen för nionde EUF inte gäller direkt för de nationella utanordnarna eller betalningsagenterna, dvs. myndigheterna i de AVS-stater som är gemenskapens samarbetspartner. På samma sätt gäller inte artiklarna 35 och 37 om utanordnarnas och räkenskapsförarnas ekonomiska ansvar för instanser i de AVS-stater som är gemenskapens samarbetspartner. Därför är det viktigt att kommissionen genom lämpliga förfaranden för räkenskapsavslutning och finansiella korrigeringar försäkrar sig om att dess samarbetspartner följer överenskomna eller avtalade normer för de insatser som finansieras av EUF och därigenom ser till att bestämmelserna i artikel 37.8 i bilaga IV till AVS-EG-partnerskapsavtalet tillämpas. I denna artikel fastställs att "utbetalarna, den nationella utanordnaren [...] skall fortsätta att vara ekonomiskt ansvariga tills kommissionen slutgiltigt godkänt de åtgärder för vilkas genomförande de är ansvariga". Man måste konstatera att dessa förfaranden för räkenskapsavslutning och finansiella korrigeringar fortfarande inte klargörs tillräckligt i alla bestämmelser om genomförandet av EUF.

13. När det gäller delegering av befogenheter har domstolen genom sin rättspraxis(6) slagit fast att beslutsfattande inte får delegeras och att delegering endast får gälla tydligt avgränsade genomförandebefogenheter. Denna princip bör återges tydligt i budgetförordningen:

a) I artikel 15.2 första stycket bör ordet "betydande" strykas eftersom kommissionen till tredje part endast får överlåta begränsade genomförandebefogenheter som inte alls medför något skönsmässigt handlingsutrymme som kan användas som ett verktyg för politiska överväganden.

b) Första meningen i artikel 15.4 bör på grund av sitt allmänna innehåll stå direkt efter artikel 15.2 första stycket(7) och formuleras på följande sätt: "De genomförandebefogenheter som delegeras skall definieras exakt och det skall finnas en fullständig kontroll över hur de används."

c) Ett beslut om finansiering innebär alltid utövande av skönsmässiga bedömningar(8) oavsett hur stort belopp det handlar om och kan därför inte delegeras. Artikel 15.2 andra stycket i förslaget till budgetförordning bör därför formuleras om enligt följande: "Finansieringsbeslut enligt artikel 52.2 får aldrig delegeras."

14. Enligt den franska versionen av artikel 16 får kommissionen ge i uppgift åt genomförandeorgan "att helt eller delvis förvalta EUF-medel", vilket kan ge upphov till misstanken att det skulle vara möjligt med en klumpdelegering av hela förvaltningen av EUF-medel, trots att detta strider mot principerna i domen i det ovannämnda Meroni-målet. Revisionsrätten föreslår att den franska texten skrivs om utifrån den engelska versionen och ändras enligt följande [gäller även den svenska versionen, ö.a.]: "...som på kommissionens ansvar och för dess räkning getts i uppgift att helt eller delvis förvalta ett gemenskapsprogram eller -projekt...". En sådan formulering innebär även att man ligger närmare förslaget till förordning för genomförandeorganen till vilken artikel 16 i detta förslag till budgetförordning hänför sig; i det förslaget till förordning föreskrivs för närvarande(9) att delegering endast får gälla "särskilda enskilda projekt" (artikel 6 b).

15. Artiklarna 50-55 om utgiftsåtaganden är inte samstämmiga, och upprepar på ett olämpligt sätt bestämmelser i den nya allmänna budgetförordningen om effektuering av fleråriga budgetanslag.

a) I artikel 51.1, artikel 53 samt artikel 54.4 andra och tredje stycket och artikel 55.2 andra stycket i den franska versionen nämns begreppet "crédit" (anslag), vilket är olämpligt när det gäller fonder som ligger utanför budgetsystemet (se punkt 2), och vilket måste definieras tydligt i EUF-sammanhang.

b) I artikel 53 definieras den behörige utanordnarens roll när ett finansiellt åtagande ingås, men det står ingenting om dennes roll vid motsvarande rättsliga åtagande (som framför allt innebär att kontrollera "att det finns täckning för skyldigheten i form av ett motsvarande finansiellt åtagande" [se artikel 78.2 i den allmänna budgetförordningen]).

c) I artikel 54.2 tredje stycket upprepas en bestämmelse från den allmänna budgetförordningen (ingående av kontrakt inom tre år - efter det finansiella åtagandet - enskilda kontrakt och överenskommelser) som inte är meningsfull när det gäller kommissionens direkta förvaltning, särskilt som det finns en bestämmelse av detta slag i artikel 54.4 a som gäller decentraliserad förvaltning i AVS-staterna.

d) Ett eventuellt tillbakadragande av anslag (crédit) som nämns i artikel 54.4 andra och tredje stycket är meningslöst i ett system med fonder där begreppet "crédit" inte förekommer och där det skulle vara svårt att dra tillbaka en "dotation". [I den svenska versionen motsvaras både "crédit" och "dotation" av "anslag". Ö.a.]

e) I artikel 54.4 tredje stycket i den franska versionen bör ordet "ensuite" strykas eftersom det innebär att det införs en betalningsperiod på tre år efter det att åtagandet dragits tillbaka, vilket blir obegripligt. [Ändringen berör inte den svenska versionen. Ö.a.] Andra och tredje stycket avser olika situationer. Det återstår att fastställa från vilken tidpunkt man skall räkna den treårsperiod som avses i tredje stycket.

f) Artiklarna 54.5 och 55.5 bör ses över så att man bibehåller idén om att räkenskaperna inte skall avslutas förrän en insats är definitivt avslutad. Detta får dock inte innebära att tillbakadragandet av ett åtagande kan skjutas upp även när det finns uppgifter som gör det möjligt att justera - ofta minska - nivån på gemenskapens motsvarande skyldighet. Det är nödvändigt att undvika att blockera medel i onödan om de kan användas för andra projekt.

Internrevisor

16. I artikel 71.4 borde det föreskrivas att rapporten med angivande av vilka interna granskningar som utförts och av vilket slag skall vidarebefordras till revisionsrätten varje år.

Offentlig upphandling

17. Det vore bra att införa ett kapitel om "Säkerhet och kontroll" såsom anges i artikel 103 i budgetförordningen för den allmänna budgeten.

18. Revisionsrätten föreslår att man klargör att bestämmelserna om undantag för upphandling finns i AVS-EG-ministerrådets beslut om genomförandet av artiklarna 28, 29 och 30 i bilaga IV till Cotonouavtalet(10).

19. För att förbättra förfarandena för beviljande av bidrag bör man föreskriva att det inrättas en central databas med detaljerade uppgifter om anbudssökande och anbudsgivare (se artikel 95 i budgetförordningen för den allmänna budgeten). Det är också viktigt att införa möjligheten för den upphandlande myndigheten att fram till dess att ett kontrakt undertecknats antingen avstå från att ingå ett enskilt avtal eller avbryta upphandlingsförfarandet utan att anbudssökande eller anbudsgivare kan göra anspråk på någon ersättning (se artikel 101 i budgetförordningen för den allmänna budgeten).

Genomförande i egen regi

20. Revisionsrätten konstaterar att de bestämmelser som föreslås i artikel 80.3 innebär att "indirekt genomförande i egen regi" - som är en allt vanligare förvaltningsmetod - får den juridiska grundval som den har saknat.

Redovisning

21. I artiklarna 102, 125 och 135 har de datum som påverkar revisionsrättens verksamhet inte anpassats till motsvarande datum i den allmänna budgetförordningen.

a) Enligt artikel 102 skall rapporten över den finansiella och ekonomiska förvaltningen överlämnas en månad senare än det förslag till räkenskaper som den är avsedd att åtfölja, i enlighet med artikel 96.2. Denna rapport borde överlämnas tillsammans med förslaget till räkenskaper den 31 mars.

b) Samma sak gäller bestämmelserna i artikel 125 om överlämnandet av rapporten om genomförandet av de medel som EIB förvaltar. Denna rapport bör överlämnas till kommissionen senast den 28 februari.

c) De datum som enligt artikel 135 under övergångsperioden skall gälla för överlämnande av de ovannämnda rapporterna om den ekonomiska förvaltningen bör anpassas till datumen i den allmänna budgetförordningen, det vill säga utan tidsförskjutning i förhållande till framläggandet av de räkenskaper de avser.

d) I artikel 135 a borde det stå som följer: "30 april för artikel 102".

e) I artikel 135 g borde det stå som följer: "31 mars och 15 september för artikel 125".

Granskning av räkenskaperna

22. Revisionsrätten föreslår följande ändringar i artikel 115:

a) I artikel 115.1 bör "Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen" läggas till före "AVS-EG-partnerskapsavtalet". Fördraget utgör den rättsliga grunden för ULT-beslutet(11) och för budgetförordningen för nionde EUF(12). Det interna avtalet borde också nämnas eftersom det också utgör en rättslig grund för budgetförordningen för nionde EUF (se fjärde ledet i beaktandemeningen i denna).

b) Enligt Cotonouavtalet kan flera olika intermediärer (nationella utanordnare, betalningsagenter...) delta i förvaltningen av EUF-medel. Enligt artiklarna 52.4 och 94.2 i förslaget till budgetförordning skall revisionsrätten ha rätt att granska dem som kommit i åtnjutande av finansiering eller stöd i form av EUF-medel. Därför bör artikel 115.5 första stycket ändras(13) enligt följande: "Kommissionen, de organ utöver EIB som förvaltar EUF-medel, samt slutmottagarna av finansiering eller ekonomiskt stöd i form av EUF-medel skall ge revisionsrätten..." och sista stycket ändras enligt följande: "... och som förvaras av ansvariga avdelningar inom kommissionen, av organ utöver EIB som förvaltar EUF-medel, samt av de fysiska juridiska personer som tagit emot finansiering eller ekonomiskt stöd i form av EUF-medel".

c) I artikel 115.6 bör det klargöras att granskningen inte avser enbart "EUF-medel som organ utanför kommissionen har mottagit" utan även sådana medel som de har "förvaltat".

d) När det gäller delegeringen borde det läggas till ett stycke i artikel 115 där man uppmuntrar de nationella revisionsorganen i mottagarländerna att delta i granskningen av nationella samfinansieringsmedel.

Särskilda bestämmelser för EUF-medel som förvaltas av EIB

23. I artikel 125 är det viktigt att redovisningen av investeringsanslaget och av räntesubventionerna gör det möjligt att följa medlen genom hela cykeln, från mottagande till utbetalning samt till de inkomster som genererats och senare till eventuella återbetalningar. Dessa uppgifter bör i vilket fall som helst innebära att man, då EUF-räkenskaperna fastställs i enlighet med artikel 96, kan ge en helhetsbild av hela förvaltningen. Artiklarna 125 och 96 bör vara mycket tydliga på dessa punkter.

24. I artikel 126 bör "EIB:s egna regler" inte innebära en begränsning utan de bör tillämpas med iakttagande av de allmänna reglerna för EUF:s förvaltning, framför allt partnerskapsavtalet med AVS-staterna, det interna avtalet och budgetförordningen(14).

25. I artikel 129.2 bör det preciseras att "outnyttjade medel som överförts från föregående EUF skall användas för finansiering av nya projekt, program..." för att man skall kunna undvika att tidigare outnyttjade medel används för att rädda problemprojekt.

Ansvarsfrihet

26. Såsom påpekats i punkt 10 begränsar artiklarna avseende ansvarsfrihet, och framför allt artikel 119.2, räckvidden av den ansvarsfrihet som parlamentet beviljar till att gälla enbart kommissionens förvaltning. Revisionsrätten beklagar att de åtgärder som förvaltas av EIB enligt det interna avtalet (artikel 32.3 och 32.5) inte omfattas av det förfarande för ansvarsfrihet där rådet och parlamentet deltar, eftersom dessa åtgärder visserligen genomförs av EIB men det sker i gemenskapens namn och på gemenskapens risk (artikel 11.2 i det interna avtalet) med medel från EUF. Revisionsrätten påminner om att dessa medel från början kommer från de europeiska skattebetalarna och inte från finansmarknaderna.

Nionde EUF:s livslängd

27. Bestämmelsen i artikel 136.2 som återger artikel 2.4 i det interna avtalet skulle vinna på att förtydligas. Där anges följande: "Innan giltighetstiden för EUF löper ut skall medlemsstaterna fastställa en dag efter vilken inga åtaganden får göras för EUF:s medel."

28. I de grundläggande texterna - AVS-EG-partnerskapsavtalet, finansprotokollet till detta avtal samt det interna avtalet - fastställs en livslängd för EUF i allmänhet, och för nionde EUF i synnerhet, på fem år räknat från den 1 mars 2000 (artikel 95 i AVS-EG-partnerskapsavtalet, punkt 1 i finansprotokollet och artikel 35.3 i det interna avtalet). I finansprotokollet (punkt 5) och det interna avtalet (artikel 1.2 c) anges också att det totala beloppet för detta finansprotokoll, plus återstående medel som överförts från tidigare Europeiska utvecklingsfonder, skall avse perioden 2000-2007. Egentligen har EUF alltså en livslängd på fem år. I praktiken tycks denna livslängd ha förlängts till sju år. Enligt många bestämmelser skall åtgärder när åtaganden väl ingåtts dessutom genomföras och leda till betalningar under de påföljande åren.

29. I detta sammanhang tycks det finnas åtminstone två möjliga tolkningar av artikel 136.2:

- Den ena tolkningen: Före den 1 mars 2005, som är det datum då nionde EUF officiellt löper ut, skall medlemsstaterna fastställa ett datum efter vilket inga åtaganden får göras avseende EUF-medel. Detta datum får inte vara senare än den 31 december 2007, vilket ger längsta möjliga verksamhetsperiod för nionde EUF såsom den fastställts i punkt 5 i finansprotokollet.

- Den andra tolkningen: Före den 31 december 2007, som är det datum då nionde EUF i praktiken löper ut, skall medlemsstaterna fastställa ett datum (under 2008, 2009 eller mycket senare) efter vilket inga åtaganden får göras avseende medel från nionde EUF.

30. Det kan förmodligen också finnas andra tolkningar. Det är därför viktigt att artikel 136 skrivs om på ett sådant sätt att ingen mångtydighet återstår.

TEKNISKA IAKTTAGELSER

Budgetförordningens struktur

31. Artikel 9 borde finnas alldeles i början av budgetförordningen, före rubriken "DEL I". Den utgör i själva verket en mycket allmän bestämmelse. Om den stod som första bestämmelse i budgetförordningen för nionde EUF skulle läsaren genast förstå att hela första delen (artiklarna 1-120) avser enbart EUF-medel som förvaltas av kommissionen och att andra delen (artiklarna 121-128) avser EUF-medel som förvaltas av EIB (artikel 9.3). Detta innebär också att man inte behöver upprepa detta klargörande (artikel 40). Revisionsrätten konstaterar emellertid att vissa bestämmelser i del I även kan omfatta EIB (exempelvis artikel 96 om fastställandet av EUF:s räkenskaper).

32. Artikel 41.3 andra stycket och artikel 41.4 tredje stycket passar inte in i budgetförordningens del I som endast avser de åtgärder som förvaltas av kommissionen. Det som står i artikel 41.3 andra stycket står redan helt riktigt i artikel 122.1 och kan därför strykas, medan artikel 41.4 tredje stycket bör flyttas till artikel 122.

Terminologi

33. Avdelning III har den olämpliga rubriken "Utnyttjande av fondens medel" vilket är den terminologi som används i AVS-EG-partnerskapsavtalet och i det interna avtalet. Den borde i stället heta "Genomförandet av EUF". Avdelningen behandlar nämligen framför allt förvaltningen utgifter.

34. Kapitel 6 om utgifter avser inte bara åtagande av utgifter utan även kontroll, godkännande och betalning av utgifter. Därför bör artikel 49.2 ändras enligt följande: "Beslutsformerna och förfarandena för kommissionens åtagande, kontroll, godkännande och betalning av utgifter regleras ..."

35. I många artiklar(15) används termen "crédit" (anslag) på samma sätt som i budgetförordningen för den allmänna budgeten men den passar inte in när det handlar om fonder.

36. Det finns ingen definition av vad "dotations" ("anslag") omfattar i förslaget till budgetförordning (se punkt 9).

37. I många artiklar(16) hänvisas till "budgetåret". Då principen om ettårighet inte gäller direkt för EUF borde budgetåret definieras(17) på samma sätt som för den allmänna budgeten (se artikel 272 i EG-fördraget). Det kan ske genom att man till artikel 8.1 lägger till följande mening: "Budgetåret skall börja den 1 januari och sluta den 31 december."

38. Det finns inga genomförandebestämmelser för budgetförordningen för EUF. Följande text i artikel 35: "iaktta bestämmelserna i denna budgetförordning och dess genomförandebestämmelser" bör bytas ut mot texten: "iaktta bestämmelserna i denna budgetförordning och genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen när dessa är tillämpliga(18)". I den engelska versionen bör även texten "comply with the Financial Regulation" ersättas med "comply with this regulation".

39. I artikel 51.4 f i den franska versionen bör det engelska begreppet "free-lance" ersättas med "indépendants". [Ändringen berör inte den svenska versionen. Ö.a.]

40. I artikel 79.3 bör "så snabbt som möjligt" ersättas med "inom två veckor".

41. I artikel 81 första stycket e i den franska versionen vore det bättre att använda uttrycket "fonctions d'ordonnateur et de comptable" i stället för "fonctions d'ordonnancement et de paiement" (se artiklarna 58 och 61 i budgetförordningen för den allmänna budgeten). [Ändringen berör inte den svenska versionen. Ö.a.]

42. I artikel 86.2 i den franska versionen bör ordet "budgétaire" strykas, eftersom det inte passar i budgetförordningen för EUF.

43. Framläggandet av EUF:s räkenskaper är i sista hand kommissionens ansvar och uttrycket "Kommissionen skall [...] fastställa" bör ersättas med "Kommissionen skall [...] godkänna" och i artiklarna 100 och 101 bör "skall fastställas av räkenskapsföraren" ersättas med "skall utarbetas av räkenskapsföraren".

44. I artikel 124 bör det otydliga uttrycket "regelbundet" ersättas med "varje kvartal".

Begreppen förste utanordnare och nationell utanordnare

45. Artikel 19.1 och 19.2 bör strykas. De är överflödiga eftersom det finns en beskrivning av kommissionens "förste utanordnare" i artikel 19.3 ff och av varje AVS-stats "nationella utanordnare" i artikel 35 i bilaga IV till Cotonouavtalet.

Påskriften "kan betalas"

46. I artikel 57.3 bör anges att betalningsordern med påskriften "kan betalas" inte bara skall undertecknas av den behörige utanordnaren utan även dateras.

Godkännande och betalning av utgifter

47. Artiklarna 60-68 om godkännande och betalning av utgifter ger anledning till följande tekniska iakttagelser:

a) Artikel 61 b: Utanordnaren bör logiskt sett försäkra sig om att betalningsordern faktiskt får belasta "motsvarande rättsliga åtagande" och inte det "aktuella [finansiella] åtagandet".

b) I artikel 62 bör det läggas till en punkt om "granskade verifierande underlag".

c) Artikel 62 d och 62 e: Det behövs inga hänvisningar till det finansiella åtagandet, utan det räcker med hänvisningar till det rättsliga åtagandet. (Punkt d bör strykas och punkt e bör skrivas om.)

d) Artikel 64.1: Uttrycket "dokumenteras" bör ersättas med "bevisas".

e) Artikel 64.3 och 64.4: Det är oklart vad uttrycket "dras från" innebär. Tanken är säkerligen att all förfinansiering ändrar karaktär när den följs av en mellanliggande utbetalning och att den därför i redovisningen bör omklassificeras som mellanliggande utbetalning, och på samma sätt bör alla mellanliggande utbetalningar omklassificeras som slutbetalningar när slutbetalning görs.

f) Artikel 66 andra stycket: Det vore bättre att fastslå att reglerna om två personers underskrift gäller alla typer av "bankbetalningar" och att en av dem skall vara "den behörige räkenskapsföraren" och inte "räkenskapsföraren" för EUF, vilket gör förfarandet onödigt tungrott.

Bidrag

48. I artikel 90.3 bör det införas en tidsfrist för svaren på bidragsansökningar.

49. I artikel 94.2 måste uttrycket "varmed också avses" strykas, eftersom Byrån för bedrägeribekämpning är självständig gentemot kommissionen.

Granskning av räkenskaperna

50. Artikel 111.2: Det vore lämpligt att man till revisionsrätten tillsammans med kontoplanen överlämnar även de regler och metoder för räkenskaperna som nämns i artikel 111.1.

51. Artikel 113: Uttrycket "så snart som möjligt" bör ersättas med "inom en tidsfrist på femton arbetsdagar".

Detta yttrande har antagits av revisionsrätten i Luxemburg den 15 oktober 2002.

För revisionsrätten

Juan Manuel Fabra Vallés

Ordförande

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2) EGT L 314, 30.11.2001, s. 1, och EGT L 324, 7.12.2001, s. 1.

(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 355.

(4) KOM(2002) 290 slutlig av den 11 juni 2002.

(5) Uttrycket "appréciation ex ante" i den franska versionen bör ersättas med "évaluation ex ante". [Ändringen berör inte den svenska versionen. Ö.a.]

(6) Domstolens dom av den 13 juni 1958 i mål 9/56, Meroni & Co mot Höga myndigheten.

(7) I likhet med artikel 54.1 i budgetförordningen för den allmänna budgeten som antogs den 25 juni 2002 (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).

(8) Det utrymme för skönsmässiga bedömningar som denna befogenhet medför framgår särskilt av artikel 16 i bilaga IV till Cotonouavtalet: Ett beslut om finansiering omfattar bland annat en dialog med berörda AVS-stater (artikel 16.2 och 16.3) och med AVS-EG-kommittén (artikel 16.5 a) samt en dialog med EUF-kommittén (artikel 21.1 och 21.2 i det interna avtalet), vilket leder till att det ursprungliga förslaget kan antas, ändras eller avslås (artikel 16.6 i bilaga IV till Cotonouavtalet).

(9) Ändrat förslag till rådets förordning om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter inom förvaltningen av gemenskapsprogram (KOM/2001/0808 slutlig - CNS 2000/0337 - EGT C 103 E, 30.4.2002, s. 253).

(10) KOM(2002) 183 slutlig av den 12 april 2002.

(11) Se fotnot 2 på sidan 2.

(12) Se första ledet i beaktandemeningen i det förslag som behandlas i detta yttrande.

(13) I likhet med artikel 142 i budgetförordningen för den allmänna budgeten.

(14) I enlighet med artikel 11.2 i det interna avtalet.

(15) Se artiklarna 6.2 och 51.1, artikel 53 b, artikel 54.4 andra och tredje stycket, artikel 55.2 andra stycket samt artikel 61 d.

(16) Se artikel 8.1, artikel 8.3 a, artikel 8.4 och artikel 39.1 tredje stycket, artikel 51.3 och artikel 54.4 första stycket, artiklarna 85.2, 86.2 och 96.1, artikel 96.2 a och 96.2 b, artikel 98 h, artikel 99.1, artikel 100.1 a, 100.1 b, 100.1 c underpunkterna i-iii och v, artikel 101.1, artikel 101.2 a, 101.2 b, 101.2 c, artikel 103.3, 105.2, 105.3, artikel 109, artikel 110.1 d, artikel 110.5, 116.1, 119.1, 119.3, artikel 120, artikel 125.2 andra stycket, artikel 135.1 första och andra stycket och artikel 135.2.

(17) Det finns ingen sådan definition i vare sig Cotonouavtalet eller det interna avtalet, där uttrycket "budgetåret" ändå används (se särskilt artikel 34.3 i bilaga IV till Cotonouavtalet och artikel 10.1 i det interna avtalet).

(18) De är tillämpliga framför allt i de fall som avses i artiklarna 36.3 och 48.2 samt artiklarna 58 och 72 i budgetförordningen för nionde EUF.