Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

(framlagt av Komissionen)

MOTIVERING

I. Allmänt

Syftet med gemenskapens bestämmelser om försäljning av humanläkemedel är att säkerställa en hög nivå av skydd för folkhälsan och att göra det möjligt för den inre marknadens regler att fungera på ett verkningsfullt sätt. Inget läkemedel får säljas om det inte först har befunnits vara tillfredsställande i fråga om kvalitet, säkerhet och effekt. Dessa krav måste gälla även när det godkända läkemedlet sedan säljs på marknaden.

II. Motivering

A) Mål

1. Den 1 januari 1995 ersattes de olika förfaranden baserade på frivilligt samarbete mellan behöriga nationella myndigheter som tidigare hade använts genom att nya förfaranden för godkännande för försäljning av och tillsyn över läkemedel trädde i kraft [1]. Med det centraliserade förfarandet kan en sökande få ett godkännande för försäljning på gemenskapsmarknaden meddelat av kommissionen efter det att Europeiska läkemedelsmyndigheten har gjort en prövning av det berörda läkemedlet. Detta förfarande är obligatoriskt för läkemedel som bygger på bioteknik och frivilligt för innovativa läkemedel. För andra läkemedel gäller sedan 1998 att en sökande som vill få ett läkemedel godkänt för försäljning i mer än en medlemsstat måste utnyttja förfarandet med ömsesidigt erkännande. Detta bygger på den prövning som har gjorts av en medlemsstat som har meddelat ett godkännande för försäljning ("referensmedlemsstaten"), och normalt erkänns denna prövning av de övriga medlemsstater som berörs av ansökan ("berörda medlemsstater"). Europeiska läkemedelsmyndigheten och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna eftersträvar flera mål, bl.a. att medlemsstaternas samlade vetenskapliga sakkunskap skall utnyttjas för att säkerställa ett starkt skydd för folkhälsan, att fri rörlighet skall råda för läkemedel och att de europeiska medborgarna snabbare skall få tillgång till läkemedel, i synnerhet de nya generationerna av läkemedel. Dessa mål är lika aktuella nu som de var för sex år sedan, men utvecklingen på internationell och europeisk nivå, vetenskapens framsteg och de nya behandlingar som väntas komma inom kort har gjort det nödvändigt att anpassa den befintliga lagstiftningen och att försöka bestämma hur förfarandena för godkännande för försäljning på morgondagens marknad bör se ut i stora drag.

[1] Direktiven 93/39/EEG, 93/40/EEG och 93/41/EEG samt förordning (EEG) nr 2309/93.

I förordning (EEG) nr 2309/93 förutses möjligheten till utveckling av dessa förfaranden. I artikel 71 står det nämligen: "Inom sex år efter det att denna förordning trätt i kraft skall kommissionen offentliggöra en allmän rapport om de erfarenheter som vunnits till följd av att de förfaranden börjat tillämpas som fastställs i denna förordning, i kapitel III av direktiv 75/319/EEG [humanläkemedel] och i kapitel IV av direktiv 81/851/EEG [veterinärmedicinska läkemedel]."

På grundval av bestämmelserna i denna artikel 71 uppdrogs det åt Cameron Mc Kenna och Andersen Consulting att göra en "revision" av förfarandena och av läkemedelsmyndighetens funktion. Resultaten av deras arbete analyseras och vidareutvecklas i "Kommissionens rapport om tillämpningen av gemenskapens förfaranden för godkännande för försäljning av läkemedel" (KOM ....).

2. Mot bakgrund av erfarenheterna från perioden 1995-2000 och analysen av kommentarerna från olika berörda parter (medlemsstaternas behöriga myndigheter, läkemedelsföretag, läkemedelsbranschens organisationer, läkar- och apotekarsamfund, patient- och konsumentföreningar) har kommissionen funnit att vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 2309/93 behöver anpassas. Dessutom förefaller det nödvändigt att på lämpligt sätt anpassa de allmänna bestämmelser om försäljning av humanläkemedel som numera finns samlade i konsoliderad form i Europaparlamentets och rådets direktiv (2001/83/EG) om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel - det direktiv som är föremål för detta ändringsförslag. I detta sammanhang bör ordet "anpassa" framhållas särskilt: även om vissa närmare regler för förfaranden och en del andra bestämmelser behöver ändras eller införas, förefaller det inte finnas några skäl att ifrågasätta vare sig de allmänna principer eller den grundläggande utformning som systemet försågs med i förordningen från 1993. Kommissionen är medveten om att utvecklingen av läkemedelsutbudet och det ökade behovet av information och öppenhet i fråga om läkemedel och dessas användning har föranlett vissa medlemsstater att utveckla former för bedömning av läkemedels relativa effekt, i huvudsak med syftet att positionera ett nytt läkemedel i förhållande till dem som redan finns på marknaden. På samma sätt understryker rådet i sina slutsatser av den 29 juni 2000 om läkemedel och folkhälsa [2] vikten av att finna de läkemedel som erbjuder ett betydande mervärde ur behandlingssynpunkt. Enligt kommissionens uppfattning bör denna typ av bedömning inte ske inom ramen för meddelandet av godkännanden för försäljning, utan de grundläggande kriterierna (kvalitet, säkerhet och effektivitet) bör behållas. Kommissionen lägger därför inte fram något förslag i ärendet i det här skedet, även om det skulle kunna vara lämpligt med en åtgärd på gemenskapsnivå. Efter omfattande diskussioner avser kommissionen att utarbeta ett förslag till en adekvat rättsakt.

[2] EGT C 218, 31.7. 2000, s. 10.

3. De nödvändiga anpassningarna bör göras med hänsyn till erfarenheterna från sex års tillämpning av förfarandena och till den snabba utvecklingen inom de tillämpade vetenskaperna på läkemedelsområdet. Dessutom måste man beakta den allt mer omfattande globaliseringen, särskilt förhållandet mellan de tre stora globala "läkemedelsregionerna" - Europa, Nordamerika och Japan. Vetenskapens globalisering åtföljs av en globalisering av vissa metoder i fråga om tillsyn och regler, särskilt de vetenskapliga och tekniska kriterier som används vid prövning av läkemedel. Ny teknik tas nu i bruk allt snabbare inom forskning och läkemedelsutveckling, och detta kräver en tillsynsmiljö som kan anpassas och som bygger på stabila principer vilka är väldefinierade men ändå i verklig mening har en internationell dimension. Denna "globala" dimension hos kraven på tillsyns- och regelsystemen är utan tvivel en av de viktigaste nya faktorerna jämfört med situationen i början av 90-talet, då dagens gemenskapssystem för läkemedelsgodkännande utformades. I dag kan ingen tillsyns- och regelmiljö på området läkemedelsgodkännande betraktas som modern, effektiv och beständig om den utvecklas isolerat. Kommissionen och medlemsstaterna deltar redan mycket aktivt i de internationella diskussionerna om tekniska och vetenskapliga krav på human- och veterinärläkemedel inom ramen för ICH [3] och VICH [4]. Trots detta är det mycket viktigt att även reglerna för gemenskapens system för läkemedelsgodkännande i vederbörlig grad beaktar denna nya globala miljö, så att EU får möjlighet att helt och fullt spela sin roll på den internationella scenen vid sidan av våra amerikanska, japanska och andra partner.

[3] International Conference on Harmonisation of Technical Requirements for the Registration of Pharmaceuticals for Human Use.

[4] International Conference on Harmonisation of Technical Requirements for the Registration of Veterinary Pharmaceuticals Products.

4. Ännu en dimension, som har tillkommit sedan 1993, måste beaktas: utvidgningen av EU. Liksom på andra områden gör utvidgningen det naturligtvis nödvändigt att fundera över om vissa förfaranden på området läkemedelsregler är relevanta och i synnerhet över om det är möjligt att med bibehållen effektivitet hantera vetenskapliga diskussioner och beslutsfattande med 20, 25 eller 28 medlemsstater i former som utarbetats för 15 länder.

5. Parallellt med alla dessa regelrelaterade och tekniska överväganden måste man självklart också komma ihåg det som är huvudsyftet bakom utveckling och försäljning av läkemedel: att förbättra patienternas hälsa. Det centraliserade systemet för godkännande har visat sig vara ändamålsenligt när det gäller prövning av läkemedel. Systemet med ömsesidigt erkännande bör göras effektivare. Detta sistnämnda system används i själva verket inte bara för nya läkemedel utan också för äldre läkemedel och för generiska läkemedel. Just de generiska läkemedlem bör beaktas, eftersom det bör bli lättare att sälja dessa inom ramen för vårdsystemen i allmänhet.

6. Utvecklingen av reglerna får inte underminera användningssäkerheten för patienten, marknadsövervakningen eller säkerhetsövervakningen. Analysen av förhållandet mellan nytta och risker måste förbli grunden för alla förvaltningsbeslut som rör läkemedel, oavsett vilka förfaranden för godkännande som används. De gällande reglerna har gjort det möjligt att uppnå en hög nivå i fråga om säkerhet, men det är nödvändigt att förbättra vissa av de nuvarande bestämmelserna, så att åtgärder kan vidtas snabbare i brådskande fall och så att systemet för säkerhets- och marknadsövervakning blir effektivare, bl.a. därför att den marknad som måste övervakas blir större när EU inom kort utvidgas.

7. Slutligen har det visat sig nödvändigt att anpassa reglerna efter de erfarenheter som gjorts under de gångna årens intensiva samarbete mellan medlemsstaterna, Europeiska läkemedelsmyndigheten och kommissionen.

8. Generellt bör revideringen av läkemedelslagstiftningen ske inom ramen för de mål som bygger på slutsatserna i kommissionens rapport:

- Säkerställa en hög nivå av skydd för de europeiska medborgarnas hälsa och skärpa marknadsövervakningen.

- Förverkliga den inre marknaden för läkemedel med hänsyn tagen till globaliseringen och skapa en rättslig ram som främjar den europeiska läkemedelsbranschens konkurrenskraft.

- Finna lösningar på de svårigheter som utvidgningen av EU medför.

- Rationalisera och så långt möjligt förenkla systemet, så att det blir mer enhetligt och mer välkänt och så att insynen i förfarandena och beslutsfattandet blir bättre.

B) Rättslig grund och förfarande

Den rättsliga grunden för detta förslag är artikel 95 i fördraget. Denna artikel, där det föreskrivs att medbeslutandeförfarandet i artikel 251 skall tillämpas, är den rättsliga grunden för åtgärderna i syfte att uppnå målen i artikel 14 i fördraget, bl.a. fri rörlighet för varor - i det aktuella fallet humanläkemedel. Alla regler som rör tillverkning och distribution av läkemedel bör ha skyddet av folkhälsan som sitt grundläggande mål, men åtgärderna för att uppnå detta mål får inte begränsa den fria rörligheten för läkemedel inom gemenskapen. Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft, är artikel 95 rättslig grund för alla Europaparlamentets och rådets rättsakter som rör tillnärmning av regler om läkemedel - med undantag av de direktiv som antas på grundval av de genomförandebefogenheter som överlåtits på kommissionen. Skillnader mellan bestämmelserna i nationella lagar och andra författningar om läkemedel skapar i själva verket hinder för handeln mellan medlemsstaterna och inverkar direkt på den inre marknadens funktion. Det är således berättigat att gemenskapslagstiftaren ingriper för att förebygga eller undanröja dessa hinder.

III. Förslagets innehåll i detalj

(För att underlätta läsningen är de artiklar som citeras nedan artiklarna i EG/200183 i deras ändrade form enligt detta förslag).

A) Anpassning av definitioner, termer och vissa begrepp

1. Definitionen av "läkemedel" anpassas så att hänsyn tas till nya behandlingar och de administreringssätt som kännetecknar dessa (artiklarna 1 och 2) (bl.a. cellterapi).

2. Som anpassning till rådande praxis föreslås att termen "benämning" skall ersättas av "läkemedelsnamn" på de språk där motsvarigheter till dessa båda termer används (artikel 1). Dessutom föreslås att läkemedelsnamnet skall följas av uppgifter om styrka och läkemedelsform såväl i produktresumén (artikel 11) som på förpackningen (artiklarna 54 och 59), så att informationen till patienterna och vårdpersonalen blir bättre.

3. Kriterierna för avslag på en ansökan om godkännande för försäljning och kriterierna för tillfälligt återkallande och tillbakadragande av godkännanden har anpassats och harmoniserats genom att begreppet "nytta-risk-förhållande" har införts i anknytning till de centrala prövningskriterierna kvalitet, säkerhet och effekt som grundval för meddelande och bibehållande av godkännanden för försäljning (artiklarna 26, 116 och 117).

4. Frågan om huruvida vissa "gränsfallsprodukter" (medicintekniska produkter, kosmetika, biocider osv.) skall klassificeras som läkemedel eller inte har gett upphov till olika tolkningar i fråga om vilken lagstiftning som är tillämplig. Därför föreslås att läkemedelslagstiftningen skall tillämpas på en produkt som helt motsvarar definitionen av "läkemedel", oavsett om denna produkt också motsvarar definitionen av andra i lagstiftningen reglerade produkter (artikel 2.2).

5. Det föreslås vissa anpassningar av bestämmelserna om den dokumentation som skall bifogas ansökan om godkännande för försäljning. Dessa anpassningar ändrar inte de nuvarande bestämmelserna i grunden utan är tänkta att förbättra överensstämmelsen mellan vissa juridiska bestämmelser som i något fall kan vara formulerade på ett föråldrat sätt och den administrativa, vetenskapliga och tekniska verkligheten. Dessutom beaktas i och med dessa anpassningar de dokument med förklaringar som utarbetats inom ramen för det internationella harmoniseringsarbetet (ICH).

6. För att säkerställa en lika god insyn i det decentraliserade förfarandet eller förfarandet med ömsesidigt erkännande som i det centraliserade förfarandet föreslås det att prövningsrapporterna liksom godkännandena och produktresuméerna för läkemedel som godkänts enligt det decentraliserade förfarandet eller förfarandet med ömsesidigt erkännande skall göras tillgängliga för var och en som är intresserad (artikel 21).

B) Generiska läkemedel

1. Inom ramen för de förkortade förfarandena för meddelande av godkännande för försäljning föreslås att begreppet "läkemedel som i allt väsentligt överensstämmer/är jämförbart med ett annat läkemedel", som ju tillämpas på generiska läkemedel, skall försvinna. För att anpassa terminologin till den allmänt vedertagna införs i stället en definition av generiskt läkemedel och en definition av referensläkemedel som ligger till grund för definitionen av generiska läkemedel (artikel 10.2).

2. Likaledes i överensstämmelse med praxis föreslås att begreppet "verklig försäljning" för ett referensläkemedel skall försvinna, så att endast kravet på godkännande för försäljning kvarstår (artikel 10.1). Detta är nödvändigt för att förbättra de generiska läkemedlens möjligheter till inträde på marknaden.

3. Den tid under vilken uppgifterna om ett referensläkemedel ges administrativt skydd bör harmoniseras till tio år (artikel 10.1). Avsikten är att se till att skyddstiden blir lika lång oavsett vilket godkännandeförfarande som används, och den skyddstid som valts är den som nu gäller för det centraliserade förfarandet. För att främja sökandet efter nya terapeutiska indikationer som ger avsevärda kliniska fördelar och likaså innebär större välbefinnande och högre livskvalitet för patienten föreslås dock att den sökande skall ges skydd under ytterligare ett år, om han under denna tioårsperiod har erhållit godkännande för nya terapeutiska indikationer som ger en avsevärd klinisk fördel. Man måste emellertid bevara nödvändig balans mellan att främja sådana nyheter och framställningen av generiska läkemedel. Därför föreskrivs det att detta ytterligare år bara får medges om den nya indikationen godkänns under de första åtta åren av tioårsperioden för att inte förhindra att det skapas en marknad för generiska läkemedel. (artikel 10.1).

4. Den som ansöker om godkännande för försäljning av ett generiska läkemedel kommer att kunna genomföra för ansökan nödvändiga prövningar innan ensamrätten för referensläkemedlet har upphört att gälla, utan att detta innebär brott mot reglerna om skydd av industriell och kommersiell äganderätt (artikel 10.4). Syftet med denna bestämmelse är att undvika att en stor del av prövningarna sker utanför gemenskapen, vilket är fallet för närvarande, utan att därigenom påverka tidpunkten för de generiska läkemedlens inträde på marknaden.

5. För att underlätta harmoniseringen av befintliga referensläkemedel föreslås slutligen att en årlig plan för successiv harmonisering skall upprättas (artikel 30.2). Detta kommer att underlätta behandlingen av ansökningar om godkännande för försäljning av generiska läkemedel till dessa referensläkemedel inom ramen för förfarandet med ömsesidigt erkännande eller det decentraliserade förfarandet.

C) Det decentraliserade förfarandet och förfarandet med ömsesidigt erkännande (kapitel IV)

1. Det finns ett samband mellan tillämpningsområdena för å ena sidan det decentraliserade förfarandet och förfarandet med ömsesidigt erkännande och å andra sidan det centraliserade förfarandet. I förslaget till ändring av förordning (EEG) nr 2309/93 föreslås att tillämpningsområdet för det centraliserade förfarandet enligt den ursprungliga förordningen i huvudsak skall behållas, men att vissa ändringar skall göras med anledning av erfarenheterna under de sex senaste åren och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Den viktigaste föreslagna ändringen syftar till att göra det centraliserade förfarandet obligatoriskt för alla aktiva substanser som är nya på gemenskapsmarknaden, och detta medför en avsevärd ändring av tillämpningsområdet för det decentraliserade förfarandet eller förfarandet med ömsesidigt erkännande. Alla läkemedel för vilka det centraliserade förfarandet inte är obligatoriskt måste prövas enligt det decentraliserade förfarandet eller förfarandet med ömsesidigt erkännande om de är avsedda att säljas i flera medlemsstater [5].

[5] Det nationella förfarandet skall fortfarande tillämpas på läkemedel som är avsedda uteslutande för en nationell marknad.

Dessa förfaranden är således fortfarande ett alternativ för övriga läkemedel som utgör en terapeutisk innovation, och de kommer att vara förstahandsalternativet för generiska läkemedel. I detta sammanhang är det lämpligt att understryka att förfarandena kommer att kunna användas även för generiska läkemedel vilkas referensläkemedel har godkänts enligt det centraliserade förfarandet. I själva verket föreslås det att medlemsstaterna skall kunna meddela nationellt godkännande för generiska läkemedel till referensläkemedel som godkänts av gemenskapen, förutsatt att den harmonisering som uppnåtts på gemenskapsnivå vidmakthålls. I synnerhet måste de generiska läkemedlens produktresumé stämma överens med produktresumén för det läkemedel som godkänts av gemenskapen.

2. Förfarandet med ömsesidigt erkännande har kritiserats med anledning av praktiska problem. Med dagens system skall medlemsstaterna erkänna ett godkännande som redan har meddelats av referensmedlemsstaten. Det är alltid svårare att ändra ett fattat vetenskapligt beslut än att redan från början fatta ett gemensamt beslut enligt ett förfarande för vetenskapligt samarbete. Därför föreslås det dels att den gällande lagstiftningens allmänna principer för förfarandet med ömsesidigt erkännande skall behållas för fall där ett läkemedel redan har godkänts för försäljning i en medlemsstat men innehavaren av godkännandet vill kunna sälja läkemedlet i andra medlemsstater (artikel 28.1 och 28.2), dels att ett nytt decentraliserat förfarande skall införas för läkemedel som ännu inte är godkända i gemenskapen (artikel 28.1 och 28.3). Enligt detta förslag skall samarbetet mellan medlemsstaterna ske innan beslutet fattas och bygga på en prövning som görs av en av dem. Förebilden för detta förfarande är ett befintligt förfarande som har visat sig fungera väl, nämligen det som används i samband med större ändringar av befintliga godkännanden för försäljning.

3. Tillämpningen av förfarandet med ömsesidigt erkännande har underlättats av en informell arbetsgrupp (Mutual Recognition Facilitation Group, MRFG) bestående av företrädare för medlemsstaterna. Eftersom denna grupp har visat sig vara ändamålsenlig och eftersom den föreslagna ändringen av förfarandena innebär ett omfattande samarbete mellan medlemsstaterna, föreslås det att gruppen skall formaliseras och ges namnet "samordningsgruppen" (artikel 27). Inom ramen för de nya förfarandena med ömsesidigt erkännande eller decentraliserade förfaranden hänskjuts ärenden till samordningsgruppen bl.a. vid oenighet (artikel 29.1 och 29.2). Om det inte går att uppnå enighet i samordningsgruppen, hänskjuts ärendet till Europeiska läkemedelsmyndigheten (artikel 29.3).

4. Det föreslås att bestämmelsen om att ett godkännande för försäljning måste förnyas vart femte år skall avskaffas både inom ramen för förordning (EEG) nr 2309/93 och enligt förfarandet med ömsesidigt erkännande eller det decentraliserade förfarandet (artikel 24.1). I gengäld sägs dock i detta förslag att ett godkännande för försäljning skall bli ogiltigt om det berörda läkemedlet inte verkligen säljs under två på varandra följande år (artikel 24.2 och 24.3). Dessutom skärps förfarandena för säkerhets- och marknadsövervakning.

D) Hänskjutningsförfarandena

Det finns hänskjutningsförfaranden för tre olika fall: dels om en medlemsstat inte kan godta den prövningsrapport och den produktresumé som en annan medlemsstat har utarbetat (artikel 29), dels om medlemsstaterna har fattat olika beslut (artikel 30) och dels om gemenskapens intressen berörs (artikel 31). Förfarandena har sällan tillämpats, men det har desto oftare diskuterats bl.a. hur de skall tolkas och konkret tillämpas. När det mer specifikt gäller det fall där en medlemsstat inte kan godta en prövning som gjorts eller ett godkännande som meddelats av en annan medlemsstat, föreslås att hänskjutning skall ske automatiskt. Erfarenheten har nämligen visat att företagen, för att undvika en hänskjutning av ärendet, systematiskt drar tillbaka sin ansökan i de medlemsstater som är negativt inställda. I detta sammanhang föreslås emellertid också att de medlemsstater som är positivt inställda till ansökan skall få meddela ett godkännande för försäljning, som de dock i förekommande fall senare måste ändra så att hänsyn tas till resultatet av hänskjutningsförfarandet. När det gäller hänskjutna ärenden som rör gemenskapens intressen har erfarenheterna visat att förfarandet behöver anpassas, bl.a. i de fall där ärendet avser en hel terapeutisk klass eller samtliga läkemedel som innehåller en viss aktiv substans (artikel 31). I dessa båda fall kan nämligen antalet berörda läkemedel vara mycket stort och det handlar därför om att se till att förfarandet inte blir alltför ineffektivt.

För att öka den tidsmässiga effektiviteten hos förfarandet föreslås slutligen att dess sammanlagda varaktighet skall minskas från 90 till 60 dagar (artikel 32.1).

Sedan ett hänskjutet ärende har behandlats skall kommissionen fatta ett beslut som medlemsstaterna måste verkställa (artiklarna 33 och 34). Kommissionens beslutsprocess har kritiserats hårt, bl.a. för att den är för långsam. Det är nödvändigt att göra vissa ändringar motsvarande dem som avser kommissionens beslut om ansökningar rörande godkännande för försäljning enligt det centraliserade förfarandet. För närvarande regleras beslutsprocessen av ett "kommittéförfarande" av föreskrivande typ med benämningen "förfarande III b" [6]. I detta sammanhang bör det först och främst konstateras att kommissionen hittills alltid har agerat i enlighet med läkemedelsmyndighetens yttrande i frågor av tydligt vetenskaplig karaktär. Dessutom har yttrandet i allmänhet inhämtats genom skriftligt förfarande och utan formellt sammanträde i den föreskrivande kommittén - en möjlighet som lagstiftningen erbjuder. De fåtaliga fallen av votering vid sammanträden inträffade under systemets "inkörningsperiod".

[6] Enligt rådets beslut 87/373/EEG, EGT L 197, 18.7.1987, s. 33.

Med tanke på de erfarenheter som gjorts och den omständigheten att rådet antog ett nytt beslut om kommittéförfaranden den 28 juni 1999 (1999/468/EG) [7] har det visat sig nödvändigt att se över denna beslutsprocess. Det föreslås att beslutsfattandet skall ske med användning av ett rådgivande förfarande enligt beslut 1999/468/EEG i de fall där kommissionens förslag stämmer överens med läkemedelsmyndighetens vetenskapliga yttrande och med användning av ett förvaltningsförfarande enligt det beslutet i alla övriga fall. I båda fallen anpassas tidsfristerna så att samrådet med medlemsstaterna blir mer kortvarigt (artikel 34.2).

[7] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

E) Inspektioner och kontroller

1. Att läkemedlen håller en god allmän kvalitet säkerställs på två sätt: genom prövningen av de uppgifter som lämnas in tillsammans med ansökan om godkännande för försäljning och genom den löpande övervakningen av att kvaliteten på de läkemedel som tillverkas och saluförs verkligen motsvarar de lämnade uppgifterna. Övervakningen av kvaliteten på tillverkningen och kontrollen av läkemedlen måste ta hänsyn i vid bemärkelse både till skyddet av konsumenterna, till förverkligandet av den inre marknaden och till den internationella dimensionen, som bl.a. tar sig uttryck i avtal om ömsesidigt erkännande med länder utanför EU. Kvalitetsgarantierna bygger i huvudsak på dels att tillverkarna använder ett system för kvalitetssäkring som bl.a. innebär att de skall följa god tillverkningssed, dels att de behöriga myndigheterna genom inspektioner kontrollerar att alla tillämpliga bestämmelser efterlevs. De nuvarande reglerna omfattar läkemedel men inte uttryckligen utgångsmaterial för läkemedel. Därför föreslås att tillämpningsområdet för dessa regler skall utökas till att omfatta även sådana aktiva substanser som används som utgångsmaterial vid tillverkning av läkemedel (artikel 111.1). Eftersom medlemsstaternas tillvägagångssätt skiljer sig åt, är det dessutom lämpligt att föreslå en harmonisering av tillämpningen av god tillverkningssed för sådana substanser. Anpassade konkreta bestämmelser på detta område kommer att föreslås i form av detaljerade riktlinjer. Detsamma gäller systemet för inspektion av tillverkningen av sådana aktiva substanser. Slutligen föreslås att intyg om god tillverkningssed skall utfärdas för de tillverkare som uppfyller kraven.

2. Dessutom är det nödvändigt att förstärka de allmänna bestämmelserna om läkemedelsinspektioner, i förekommande fall genom införande av en koppling till Europeiska farmakopén (artikel 111.1 och 111.5), och att öka samordningen inom gemenskapen genom att upprätta ett gemenskapsregister över information som rör god tillverkningssed (artikel 111.6 och 111.7) och ett gemenskapssystem för uppgifter om tillverkningstillstånd (artikel 40.4). Det föreslås att det inspektionssystem som bygger på erkännande av inspektioner utförda av enskilda medlemsstater skall kompletteras med ett förfarande som skall användas om medlemsstaterna är oeniga om resultaten av en inspektion (artikel 122). Dessutom föreslås att det skall bli möjligt att göra inspektioner på platser för säkerhetsövervakning och i länder utanför EU (artikel 111.4).

F) Säkerhetsövervakning

De erfarenheter som gjorts visar att det är nödvändigt att i högre grad framhålla behovet av en preventiv ansats när det gäller säkerhetsövervakning. Avsevärda tekniska framsteg har gjorts på både gemenskapsnivå och internationell nivå. Utbytet av information mellan medlemsstaterna, de innehavare av godkännanden som ansvarar för saluföringen av läkemedel och Europeiska läkemedelsmyndigheten är i allt större utsträckning beroende av informationsteknik. Det är lämpligt att se till att den information som samlas in av dessa parter kan utbytas snabbt. Avtalet om MedDRA - en medicinsk terminologi som utarbetats av ICH och som officiellt lanserades 1999 - innebär att det numera är viktigt av folkhälsoskäl att göra användningen av MedDRA-terminologin obligatorisk, så att det kan säkerställas att rapporterna om läkemedelsbiverkningar är enhetliga i den flerspråkiga miljö som råder (artikel 106). Det är likaså viktigt att se till att de olika medlemsstaternas system för säkerhetsövervakning är harmoniserade och enhetliga, så att övervakningen av samtliga läkemedel som är godkända inom gemenskapen blir effektiv. I samband med förslaget om att avskaffa kravet på förnyelse vart femte år av godkännanden för försäljning och i syfte att göra systemet effektivare, föreslås att periodiska säkerhetsuppdateringsrapporter skall lämnas in oftare än vad som nu är fallet (artikel 104). Dessutom föreslås att kommissionen då en brådskande åtgärd visar sig vara nödvändig skall kunna uppmana medlemsstaterna att vidta tillfälliga åtgärder med omedelbar verkan (artikel 107). Vidare föreslås en skärpning av inspektionerna med anknytning till de skyldigheter som åvilar innehavaren av ett godkännande för försäljning (artikel 111). Slutligen föreslås en förbättring av samordningen mellan medlemsstaterna i fråga om säkerhetsövervakning av läkemedel som omfattas av förfarandet med ömsesidigt erkännande eller det decentraliserade förfarandet (artikel 104.5).

G) Homeopatika (kapitel II)

Som en ny etapp i harmoniseringen när det gäller homeopatika föreslås att ett begränsat förfarande med ömsesidigt erkännande skall införas. Dessutom förslås att saluföringen av homeopatika skall underlättas genom att fantasinamn får användas på vissa villkor. Det föreslås också att det allmänna förbudet mot reklam riktad till allmänheten skall avskaffas (artikel 100).

H) Förpackningar

Enligt reglerna skall läkemedelsförpackningarna innehålla en bipacksedel som riktar sig till patienterna. Det finns tvingande bestämmelser om i vilken ordning olika obligatoriska upplysningar skall lämnas på bipacksedeln. Erfarenheterna har visat att reglerna behöver anpassas, och därför föreslås en ny ordningsföljd som bättre tillgodoser patienternas behov och vanor (artikel 59).

I) Information till patienterna

Med anledning av den nya informationsteknikens utbredning och den växande efterfrågan på information bland konsumenterna föreslås att möjligheterna att tillhandahålla information om receptbelagda läkemedel skall utökas i experimentsyfte. För närvarande får marknadsföring av receptbelagda läkemedel inte ske gentemot allmänheten. Denna bestämmelse har tolkats som om också all information till allmänheten vore förbjuden, och endast markningsföring och information som vänder sig till vårdpersonal tillåten. Det föreslås att möjligheter att förse allmänheten med information skall införas för tre kategorier av läkemedel. Denna marknadsföring skall omfattas av principer om god marknadsföringssed som kommissionen skall anta och av en uppförandekodex som läkemedelsbranschen skall utarbeta. Efter fem års tillämpning skall en utvärdering göras, och därefter skall beslut fattas om uppföljningen av experimentet (artikel 88.7).

IV. Förenkling av administrationen och lagstiftningen

Detta förslag beaktar i vederbörlig omfattning det enorma arbete som det har inneburit att samla gemenskapsdirektiven om humanläkemedel i en enda rättsakt (31 kodifierade texter). Dessutom införs genom detta förslag bestämmelser avsedda att rationalisera förfarandena för godkännande för försäljning av humanläkemedel och göra dessa förfaranden snabbare.

V. Samråd innan förslaget utformades

Som redan har nämnts i denna motivering lät kommissionen en extern konsult göra en revision. Ett stort antal sammanträden, möten och utfrågningar har anordnats under medverkan av alla berörda parter. Dessutom har kommissionen mottagit ett stort antal rapporter och resonerande framställningar från dessa parter, bl.a. från medlemsstaterna, patientföreningar, läkemedelsbranschens europeiska organisationer, apotekare och återförsäljare. Alla dessa dokument och analysen av dem återfinns i den redan nämnda rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förfarandena för godkännande för försäljning av läkemedel i gemenskapen (KOM ....).

2001/0253 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [8],

[8] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [9],

[9] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [10],

[10] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [11], och

[11] EGT C

av följande skäl:

(1) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 23 oktober 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel [12] har av tydlighets- och överskådlighetsskäl de texter i gemenskapslagstiftningen som avser humanläkemedel kodifierats och sammanförts i en enda text.

[12] EGT L

(2) Gemenskapslagstiftningen är ett viktigt steg mot målet att skapa fri rörlighet för humanläkemedel och att undanröja hindren för handeln med dessa. Av de erfarenheter som gjorts framgår det dock att det behövs nya åtgärder för att undanröja de återstående hindren för den fria rörligheten.

(3) Det krävs därför en tillnärmning av nationella lagar och andra författningar i de fall där det förekommer skillnader i fråga om principer som är väsentliga för att den inre marknaden skall fungera väl.

(4) Det främsta syftet med alla föreskrifter som rör tillverkning och distribution av humanläkemedel bör vara att värna om folkhälsan. Detta syfte bör dock kunna uppnås på sätt som inte bromsar branschens utveckling eller handeln med läkemedel inom gemenskapen.

(5) Enligt artikel 71 i rådets förordning (EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993 om gemenskapsförfaranden för godkännande för försäljning av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet [13] skulle kommissionen inom sex år efter det att förordningen trätt i kraft offentliggöra en allmän rapport om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av de förfaranden för godkännande för försäljning som fastställs bl.a. i den förordningen och i andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.

[13] EGT L 214, 21.8. 1993, s.1, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 649/98 (EGT L 88, 24.3.1998, s.7).

(6) Mot bakgrund av kommissionens rapport [14] om de erfarenheter som gjorts har det visat sig nödvändigtl att förbättra tillämpningen av förfarandena för godkännande för försäljning av läkemedel i gemenskapen.

[14] KOM(2001) ... slutlig.

(7) Med hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg bör definitionerna i och tillämpningsområdet för direktiv 2001/83/EG förtydligas, så att kraven på humanläkemedlens kvalitet, säkerhet och effektivitet förblir höga. För att kunna ta hänsyn till nya behandlingstyper och det växande antalet "angränsande produkter" som utvecklas i gränsområdet mellan läkemedelssektorn och andra sektorer bör definitionen av "läkemedel" ändras för att undvika att det uppstår tvivel om vilken lagstiftning som är tillämplig när en produkt helt motsvarar definitionen av "läkemedel", men också motsvarar definitionen av andra författningsreglerade produkter. Med tanke på läkemedelslagstiftningens egenskaper bör det föreskrivas att denna skall vara tillämplig. Det är också viktigt i detta sammanhang att skapa större terminologisk enhetlighet i läkemedelslagstiftningen.

(8) Eftersom det föreslås att tillämpningsområdet för det centraliserade förfarandet skall ändras, bör möjligheten att välja förfarandet med ömsesidigt erkännande eller det decentraliserade förfarandet för nya aktiva substanser tas bort. Om ansökan däremot gäller ett generiskt läkemedel, vars referensläkemedel har godkänts för försäljning enligt det centraliserade förfarandet, bör den som ansöker om ett godkännande för försäljning kunnavälja mellan de båda förfarandena på vissa villkor. På samma sätt bör förfarandet med ömsesidigt erkännande eller det decentraliserade förfarandet vara ett möjligt alternativ för läkemedel som utgör en terapeutisk innovation och för läkemedel som innebär fördelar för samhället eller patienterna.

(9) Utvärderingen av förfarandena för att meddela godkännande för försäljning visar att särskilt förfarandet med ömsesidigt erkännande bör ses över för att stärka medlemsstaternas möjligheter att samarbeta. Detta samarbetsförfarande bör formaliseras genom att det inrättas en samordningsgrupp för förfarandet och att dess funktion för att reglera tvister fastställs inom ramen för ett reviderat decentraliserat förfarande.

(10) När det gäller hänskjutning visar de erfarenheter som gjorts att det behövs en anpassning av förfarandet, bl.a. i fråga om hänskjutning som rör en hel terapeutisk klass eller samtliga läkemedel som innehåller samma aktiva substans.

(11) Generiska läkemedel är en viktig del av läkemedelsmarknaden och det är mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts lämpligt att underlätta tillträdet till gemenskapsmarknaden för sådana preparat.

(12) Kriterierna i fråga om kvalitet, säkerhet och effektivitet bör medge en bedömning av nytta-risk-förhållandet för varje läkemedel både i samband med utsläppandet på marknaden och därefter. Det är också nödvändigt att harmonisera och anpassa kriterierna för avslag på ansökningar om godkännande för försäljning och kriterierna för tillfällig och slutgiltig återkallelse av sådana godkännanden.

(13) Giltighetstiden för godkännandena för försäljning bör inte längre vara begränsad till fem år. I gengäld bör övervakningen av marknaden stärkas. Dessutom bör varje godkännande för försäljning som inte har medfört att läkemedlet verkligen saluförts anses som ogiltigt.

(14) Det är nödvändigt att garantera kvaliteten på de humanläkemedel som tillverkas eller finns tillgängliga i gemenskapen genom att kräva att de aktiva substanserna i läkemedlen motsvarar principerna för god tillverkningssed för dessa läkemedel. Det är likaså nödvändigt att skärpa gemenskapsreglerna om inspektioner och att upprätta ett gemenskapsregister över inspektionsresultaten.

(15) Säkerhetsövervakningen och den mer allmänna övervakningen av marknaden bör stärkas och sanktionerna vid brott mot de gällande bestämmelserna skärpas. När det gäller säkerhetsövervakning är det lämpligt att beakta de möjligheter som den nya informationstekniken erbjuder i syfte att förbättra utbytet mellan medlemsstaterna.

(16) I strävan att se till att läkemedlen används på rätt sätt är det lämpligt att anpassa bestämmelserna om förpackningar efter de erfarenheter som gjorts. I övrigt bör informationen om vissa läkemedel godkännas på stränga villkor av hänsyn till patienterna för att uppfylla deras legitima behov och förväntningar. Informationen får inte tolkas som direkt reklam för eller marknadsföring av receptbelagda läkemedel.

(17) Eftersom flertalet åtgärder som behövs för genomförandet av detta direktiv utgör åtgärder med individuell räckvidd bör det rådgivande förfarandet i artikel 3 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [15] tillämpas, eller förvaltningsförfarandet i artikel 4 i det beslutet. För åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i det beslutet bör det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i det beslutet tillämpas.

[15] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(18) Direktiv 2001/83/EG bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2001/83/EG ändras på följande sätt:

1) Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 skall utgå.

b) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. läkemedel:

a) varje substans eller kombination av substanser som tillhandahålls för att behandla eller förebygga sjukdom hos människor,

b) varje substans eller kombination av substanser som är avsedd att användas på människor i syfte att ställa diagnos eller att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner."

c) Punkt 20 skall ersättas med följande:

"läkemedlets namn:

det namn som åsatts ett läkemedel och som kan vara ett fantasinamn, som inte kan förväxlas med den gängse benämningen, en gängse benämning tillsammans med ett varumärke eller namnet på innehavaren av godkännandet för försäljning eller en vetenskaplig benämning tillsammans med ett varumärke eller namnet på innehavaren av godkännandet för försäljning."

2) Artikel 2 skall ersättas med följande:

"Artikel 2

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla sådana läkemedel som är avsedda för människor och för försäljning inom medlemsstaterna och som har tillverkats på industriell väg eller vid vilkas tillverkning en industriell process ingår.

2. Om en substans eller kombination av substanser motsvarar definitionen av läkemedel, skall bestämmelserna i detta direktiv tillämpas även om substansen eller kombinationen av substanser omfattas av tillämpningsområdet för annan gemenskapslagstiftning."

3) Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3) läkemedel avsedda för prövning i anslutning till forskning och utveckling, utan att tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG påverkas*

________________________

* EGT L 121, 1.5.2001, s. 34".

b) Punkt 6 skall ersättas med följande:

"6) helblod, plasma eller blodceller av humant ursprung, med undantag av plasma i vars tillverkning en industriell process ingår."

4) Artikel 5 skall ersättas med följande:

"Artikel 5

Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EEG) nr 2309/93 får en medlemsstat, i enlighet med gällande lagstiftning och för att tillgodose speciella behov, undanta från att omfattas av bestämmelserna i detta direktiv läkemedel som tillhandahålls mot en spontan och i god tro avgiven beställning i enlighet med föreskrifter som lämnats av en behörig person inom hälso- och sjukvården att användas av hans patienter och under hans direkta personliga ansvar."

5) Artikel 6 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall följande stycke läggas till som ett andra stycke:

"De olika styrkorna, läkemedelsformerna, administreringsvägarna och förpackningsformerna för ett visst läkemedel, liksom varje ändring som görs i enlighet med artikel 35, skall godkännas i den mening som avses i första stycket och skall anses omfattas av samma godkännande."

b) Följande punkt skall införas som punkt 1a:

"1a. Innehavaren av godkännandet för försäljning skall ansvara för saluföringen av läkemedlet."

6) I artikel 8 skall punkt 3 ändras på följande sätt:

a) Led b och c skall ersättas med följande:

"b) Läkemedlets namn.

c) Uppgifter om art och mängd av samtliga beståndsdelar som ingår i läkemedlet".

b) Led h, i och j skall ersättas med följande:

"h) Beskrivning av de kontrollmetoder som tillämpas av tillverkaren.

i) Resultat av

- farmaceutiska undersökningar (fysikalisk-kemiska, biologiska eller mikrobiologiska),

- prekliniska undersökningar (toxikologiska och farmakologiska),

- kliniska prövningar.

j) En sammanfattning, i överensstämmelse med artikel 11, av produktens egenskaper, en modell av den yttre förpackningen med de uppgifter som anges i artikel 54, en modell av läkemedelsbehållaren med de uppgifter som anges i artikel 55 och en bipacksedel i överensstämmelse med artikel 59."

c) Följande led skall läggas till som led m:

"m) En kopia av varje klassificering som särläkemedel av ett läkemedel i enlighet med Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000,* tillsammans med en kopia av myndighetens yttrande i ärendet.

__________________

* EGT L 18, 22.1.2000, s. 1".

d) Följande stycke skall läggas till som ett tredje stycke:

"Dokumentationen och uppgifterna om resultaten av de farmaceutiska och prekliniska undersökningarna och de kliniska prövningarna skall åtföljas av detaljerade sammanfattningar i enlighet med bestämmelserna i artikel 12."

7) Artikel 10 skall ersättas med följande:

"Artikel 10

1. Med undantag från bestämmelserna i artikel 8.3 i och med förbehåll för vad som gäller enligt lagstiftningen till skydd för immateriell och kommersiell egendom skall sökanden inte åläggas att lägga fram resultat av prekliniska undersökningar och kliniska prövningar, om han kan visa att läkemedlet är ett generiskt läkemedel till ett referensläkemedel som varit godkänt i en medlemsstat eller i gemenskapen i den mening som avses i artikel 6 i minst tio år.

Den period om tio år som anges i punkt 1 skall förlängas till elva år om innehavaren av godkännandet för försäljning under de första åtta åren av denna tioårsperiod får ett godkännande avseende en eller flera nya terapeutiska indikationer som vid den vetenskapliga prövningen som föregår godkännandet visar sig medföra en avsevärd klinisk fördel jämfört med existerande behandlingar.

2. I denna artikel används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) referensläkemedel: läkemedel som har godkänts i den mening som avses i artikel 6, i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.

b) generiskt läkemedel: läkemedel som har samma sammansättning till art och mängd i fråga om aktiva substanser och samma läkemedelsform som ett referensläkemedel och vars bioekvivalens med detta referensläkemedel har visats genom lämpliga biotillgänglighetsstudier. Olika perorala läkemedelsformer med omedelbar frisättning skall räknas som en enda läkemedelsform. Den sökande kan befrias från kravet att genomföra studier av biotillgängligheten om han kan bevisa att läkemedlet uppfyller de villkor som anges i bilaga I.

3. Bestämmelserna i punkt 1 första stycket stycket skall inte tillämpas vid ändring av den eller de aktiva substanserna, de terapeutiska indikationerna, läkemedlets styrka, läkemedelsformen eller administreringsvägen i jämförelse med referensläkemedlet, och resultaten av lämpliga prekliniska undersökningar eller kliniska prövningar skall således redovisas.

4. Utförandet av de försök som behövs för tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 på ett generiskt läkemedel skall inte anses strida mot lagstiftningen om patentskydd eller tilläggsskyddet för läkemedel."

8) Följande artiklar skall införas som artikel 10a, 10b och 10c:

"Artikel 10a

Trots vad som sägs i artikel 8.3 och utan att det påverkar tillämpningen av det industriella rättsskyddet skall sökanden inte åläggas att lägga fram resultat av prekliniska undersökningar och kliniska prövningar, om han kan visa att beståndsdelen eller beståndsdelarna i läkemedlet har en väletablerad medicinsk användning med erkänd effekt och en godtagbar säkerhetsnivå som motsvarar villkoren i bilaga I. Resultaten av dessa försök skall ersättas av en lämplig vetenskaplig litteraturförteckning.

Artikel 10b

I fråga om ett nytt läkemedel, som innehåller aktiva substanser i en kombination som är tillåten men vilka tidigare inte använts i kombination för terapeutiska ändamål, skall resultaten av de prekliniska undersökningarna och av de kliniska prövningarna som avser samma kombination tillhandahållas, utan att det skall vara nödvändigt att lämna referenser för varje enskild aktiv substans.

Artikel 10c

Sedan ett godkännande för försäljning har meddelats, får innehavaren av godkännandet samtycka till att de farmaceutiska, prekliniska och kliniska referenser som lämnats i den ursprungliga ansökan om godkännande används som stöd för en senare ansökan som avser ett läkemedel med samma sammansättning till art och mängd i fråga om aktiva substanser och med samma läkemedelsform."

9). Artikel 11 skall ersättas med följande:

a) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Läkemedlets namn åtföljt av läkemedlets styrka och läkemedelsformen."

b) Punkt 6 skall ersättas med följande:

"6) Farmaceutiska uppgifter:

6.1 hjälpämnen,

6.2 hållbarhetstid, om så erfordras efter upplösning av läkemedlet eller efter det att läkemedelsbehållaren öppnats första gången,

6.3 särskilda förvaringsanvisningar

6.4 läkemedelsbehållarens art och innehåll

6.5 särskilda försiktighetsmått vid bortskaffandet av oanvända läkemedel eller avfall som härrör från sådana läkemedel, om så erfordras".

c) Följande punkt skall läggas till som punkt 10:

"10) Klassificering i den mening som avses i artikel 70".

10). Artikel 12 skall ersättas med följande:

"Artikel 12

1. Den sökande skall se till att de detaljerade sammanfattningar som avses i artikel 8 g sammanställs och undertecknas av personer som har tillräckliga tekniska och yrkesmässiga kvalifikationer innan de överlämnas till den ansvariga myndigheten.

2. De personer som har tillräckliga tekniska och yrkesmässiga kvalifikationer som avses i punkt 1 skall motivera eventuella hänvisningar till sådana vetenskapliga litteraturförteckningarsom avses i artikel 10a, enligt villkoren i bilaga I.

3. De detaljerade sammanfattningarna skall ingå i den dokumentation som den sökande överlämnar till den ansvariga myndigheten."

11) Artikel 13 skall ändras på följande sätt:

"Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall se till att homeopatika som tillverkas och släpps ut på marknaden i gemenskapen är godkända eller registrerade enligtbestämmelserna i artiklarna 14, 15 och16, såvida inte läkemedlen omfattas av en registrering eller ett godkännande som meddelats enligt nationell lagstiftning fram till och med den 31 december 1993.

2. Medlemsstaterna skall inrätta ett särskilt, förenklat förfarande för registrering av sådana homeopatika som avses i artikel 14."

12). Artikel 14 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall följande stycke införas som ett andra stycke:

"Om det förefaller berättigat på grundval av ny vetenskaplig kunskap får kommissionen anpassa bestämmelserna i första stycket tredje strecksatsen i enlighet medförfarandet i artikel 121.2."

b) Punkt 3 skall utgå.

13) I artikel 15 skall sjätte strecksatsen ersättas med följande:

"En eller flera modeller av den yttre förpackning och av läkemedelsbehållaren till de läkemedel som skall registreras."

14) Artikel 16 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall orden "artiklarna 8, 10 och 11" ersättas med orden"artikel 8 och artiklarna 10,- 11".

b) I punkt 2 skall orden "toxikologiska och farmakologiska" ersättas med ordet "prekliniska".

15) Artiklarna 17 och 18 skall ersättas med följande:

"Artikel 17

1. Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att förfarandet vid meddelande av godkännanden för försäljning är avslutat inom 150 dagar efter det att en giltig ansökan inlämnats, varav 120 dagar för utarbetandet av prövningsrapporten och sammanfattningen av produktens egenskaper.

För att ett läkemedel skall kunna godkännas för försäljning i mer än en medlemsstatskall ansökningarna lämnas in i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 27-39.

2. Om en medlemsstat konstaterar att en ansökan om godkännande för försäljning avseende samma läkemedel redan granskas i en annan medlemsstat, skall den förstnämnda medlemsstaten vägra att pröva ansökan och underrätta den sökande om att förfarandet enligt artiklarna 27-39 tillämpas.

Artikel 18

En medlemsstat, som enligt artikel 8.3m underrättas om att en annan medlemsstat har godkänt ett läkemedel, för vilket en ansökan om godkännande för försäljning har lämnats in i den förstnämnda medlemsstaten, skall avslå ansökan om denna inte har lämnats in i enlighet med artiklarna 27-39."

16) Artikel 19 skall ändras på följande sätt:

a) I den inledande meningen skall orden "artiklarna 8 och 10.1" ersättas med orden "artikel 8 och artiklarna 10-10c".

b) I punkt 1 skall orden "artiklarna 8 och 10.1" ersättas med orden "artikel 8 och artiklarna 10-10c".

c) I punkt 3 skall orden "artiklarna 8.3 och 10.1" ersättas med orden "artikel 8.3 och artiklarna 10-10c".

17) I artikel 20 b skall orden "I undantagsfall" ersättas med orden "Om det är befogat".

18) I artikel 21 skall punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

"3. De ansvariga myndigheterna skall ge varje berörd part tillgång till en kopia av godkännandet för försäljning och sammanfattningen av produktens egenskaper.

4. De ansvariga myndigheterna skall utarbeta en prövningsrapport och kommentarer till dokumentationen i fråga om resultaten av de farmaceutiska och prekliniska undersökningarna och den kliniska prövningen av det aktuella läkemedlet. Prövningsrapporten skall uppdateras så snart det föreligger ny information som är av betydelse för utvärderingen av läkemedlets kvalitet, säkerhet och effekt.

På begäran av varje berörd part skall de ansvariga myndigheterna ge denne tillgång till prövningsrapporten och skälen för sitt yttrande efter att först ha avlägsnat all information som är att betrakta som affärshemligheter."

19). Artikel 22 skall ersättas med följande:

"Artikel 22

I undantagsfall och efter samråd med den sökande får godkännande meddelas på vissa särskilt angivna villkor, t.ex. att ytterligare studier skall genomföras efter det att godkännandet meddelats.

Ett sådant godkännande får meddelas endast på objektiva och verifierbara grunder och skall bygga på något av de skäl som anges i del 4 G i bilaga I."

20) I artikel23 skall följande tredje stycke läggas till:

"För att nytta-risk-förhållandet kontinuerligt skall kunna utvärderas efter det att godkännandet för försäljning har meddelats skall dessutom varje uppgift som ändrar innehållet i ansökningsdokumentationen och varje ny information som inte finns i den ursprungliga ansökningsdokumentationen överlämnas till de ansvariga myndigheterna."

21) Artikel 24 skall ersättas med följande:

"Artikel 24

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3 skall ett godkännande för försäljning gälla utan tidsbegränsning.

2. Om ett läkemedel som har godkänts för försäljning inte faktiskt släpps ut på marknaden i den medlemsstat som har meddelat godkännandet under de två år som följer närmast efter godkännandet, skall detta godkännande upphöra att gälla.

3. Om ett godkänt läkemedel som tidigare har släppts ut på marknaden i den medlemsstat som har meddelat godkännandet inte längre faktiskt saluförs i den medlemsstaten under två på varandra följande år, skall godkännandet för försäljning för det läkemedlet upphöra att gälla."

22) Artikel 26 skall ersättas med följande:

"Artikel 26

Godkännande för försäljning skall inte meddelas, om det efter granskning av de uppgifter och dokument som räknas upp i artikel 8 och artiklarna 10-10c framgår att

a) nytta-risk-förhållandet inte anses vara gynnsamt, eller

b) läkemedlets terapeutiska verkan inte motiverats tillräckligt av den sökande, eller

c) att läkemedlets sammansättning till art och mängd inte överensstämmer med deklarationen

Godkännande skall inte heller meddelas om de uppgifter och den dokumentation som bifogats till stöd för ansökan inte är i överensstämmelse med artikel 8 och artiklarna 10-10c."

23) Rubriken på avdelning III kapitel IV skall ersättas med följande:

"Kapitel IV

Förfarandet med ömsesidigt erkännande och det decentraliserade förfarandet".

24) Artiklarna27-32 skall ersättas med följande:

"Artikel 27

1. En samordningsgrupp skall inrättas för att granska alla frågor som rör godkännande för försäljning av ett läkemedel i två eller flera medlemsstater, i enlighet med de förfaranden som anges i detta kapitel. Myndigheten skall tillhandahålla samordningsgruppens sekretariat.

2. Samordningsgruppen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat, som skall utses för en förnybar period om tre år. Samordningsgruppens ledamöter kan åtföljas av experter.

3. Samordningsgruppen skall själv fastställa sin arbetsordning, som skall träda i kraft efter ett positivt yttrande från kommissionen.

Artikel 28

1. Den som ansöker om godkännande för försäljning av ett läkemedel i flera medlemsstater skall lämna in en ansökan baserad på identisk ansökningsdokumentation i dessa medlemsstater. Ansökningsdokumentationen skall innefatta de uppgifter och dokument som anges i artikel 8 och artiklarna 10-11. De bifogade dokumenten skall innehålla en förteckning över de medlemsstater som berörs av ansökan.

Den sökande skall begära att en av medlemsstaterna fungerar som "referensmedlemsstat" och att denna medlemsstat utarbetar en prövningsrapport för läkemedlet i enlighet med punkterna 2 och 3.

I förekommande fall skall prövningsrapporten innehålla en bedömning för det ändamål som avses i artikel 10.1 andra stycket.

2. Om läkemedlet redan är godkänt för försäljning när ansökan görs skall de berörda medlemsstaterna erkänna det godkännande för försäljning som meddelats av referensmedlemsstaten. För detta ändamål skall innehavaren av godkännandet för försäljning begära att referensmedlemsstaten antingen utarbetar en prövningsrapport för läkemedlet eller vid behov uppdaterar en eventuell befintlig prövningsrapport. Referensmedlemsstaten skall utarbeta eller uppdatera prövningsrapporten inom 60 dagar efter mottagandet av ansökan. Prövningsrapporten skall, tillsammans med den sammanfattning av produktens egenskaper och den märkning och den bipacksedel som har godkänts, översändas till de berörda medlemsstaterna och till den sökande.

3. Om läkemedlet inte är godkänt för försäljning när ansökan görs skall den sökande begära att referensmedlemsstaten utarbetar ett förslag till prövningsrapport, ett förslag till sammanfattning av produktens egenskaper och ett förslag till märkning och bipacksedel. Referensmedlemsstaten skall utarbeta dessa förslag till dokument inom 120 dagar efter mottagandet av en giltig ansökan och översända dem till de berörda medlemsstaterna och till den sökande.

4. Inom 90 dagar efter mottagandet av de dokument som avses i punkterna 2 och 3 skall de berörda medlemsstaterna godkänna prövningsrapporten, sammanfattningen av produktens egenskaper, märkningen och bipacksedeln och underrätta referensmedlemsstaten om detta. Referensmedlemsstaten skall konstatera att allmän enighet föreligger, avsluta förfarandet och underrätta den sökande om detta.

5. Varje medlemsstat, i vilken en ansökan har lämnats in i enlighet med punkt 1, skall inom 30 dagar efter konstaterandet av att allmän enighet föreligger fatta ett beslut i enlighet med de godkända versionerna av prövningsrapporten, sammanfattningen av produktens egenskaper, märkningen och bipacksedeln.

Artikel 29

1. Om en medlemsstat på grund av en allvarlig potentiell folkhälsorisk inte inom den tid som anges i artikel 28.4 kan godkänna prövningsrapporten, sammanfattningen av produktens egenskaper, märkningen och bipacksedeln, skall den medlemsstaten utförligt redovisa skälen för sin ståndpunkt och översända dessa till referensmedlemsstaten, de övriga berörda medlemsstaterna och den sökande. Tvistematerialet skall utan dröjsmål översändas till samordningsgruppen.

2. I samordningsgruppen skall alla de medlemsstater som avses i punkt 1 göra sitt yttersta för att uppnå enighet om vilka åtgärder som skall vidtas. De skall bereda den sökande möjlighet att muntligen eller skriftligen redogöra för sin ståndpunkt. Om medlemsstaterna inom 60 dagar efter det att tvistematerialet översänts uppnår enighet skall referensmedlemsstaten konstatera att allmän enighet föreligger, avsluta förfarandet och underrätta den sökande om detta. Artikel 28.5 skall tillämpas.

3. Om medlemsstaterna efter denna period om 60 dagar inte har uppnått enighet skall myndigheten utan dröjsmål underrättas om detta, så att förfarandet i artikel 32 kan tillämpas. En utförlig redovisning av de frågor om vilka enighet inte har kunnat nås och motiven för de olika ståndpunkterna skall översändas till myndigheten. En kopia av denna redovisning skall översändas till den sökande.

4. Så snart den sökande har underrättats om att frågan har hänskjutits till myndigheten, skall han utan dröjsmål förse myndigheten med en kopia av de uppgifter och dokument som avses i artikel 28.1 första stycket.

5. I det fall som avses i punkt 3 får de medlemsstater som har godkänt referensmedlemsstatens prövningsrapport, förslag till sammanfattning av produktens egenskaper, märkning och bipacksedel, om den sökande så begär, meddela godkännande för försäljning för läkemedlet utan att invänta resultatet av förfarandet enligt artikel 32. Godkännande för försäljning skall under sådana omständigheter meddelas med förbehåll för resultatet av förfarandet.

Artikel 30

1. Om flera ansökningar lämnats in enligt artikel 8 och artiklarna 10-11 om godkännande för försäljning för ett visst läkemedel och olika beslut har fattats i medlemsstaterna beträffande meddelande eller tillfälligt återkallande av godkännandet av läkemedlet eller dess tillbakadragande, får en medlemsstat, kommissionen, den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning hänskjuta frågan till Kommittén för farmaceutiska specialiteter (nedan kallad kommittén), för tillämpning av förfarandet i artikel 32.

2. För att främja harmonisering i fråga om läkemedel som varit godkända i gemenskapen under minst tio år får medlemsstaterna varje år till samordningsgruppen översända en förteckning över läkemedel för vilka harmoniserade sammanfattningar av produktens egenskaper bör utarbetas.

Samordningsgruppen skall upprätta en förteckning med beaktande av förslagen från alla medlemsstater och översända denna förteckning till kommissionen.

Kommissionen eller en medlemsstat får, i samråd med myndigheten och med hänsyn tagen till berörda parters ståndpunkter, besluta att dessa läkemedel skall omfattas av bestämmelserna i punkt 1.

Artikel 31

1. Medlemsstaterna, kommissionen, den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning får i särskilda fall, då gemenskapens intressen berörs, hänskjuta frågan till kommittén för tillämpning av förfarandet i artikel 32, innan beslut fattas om en begäran om godkännande för försäljning, om tillfälligt eller slutgiltigt återkallande av ett godkännande eller om varje annan ändring av villkoren för ett godkännande för försäljning som framstår som nödvändig, i synnerhet för att beakta den information som inhämtats enligt kapitel IX.

Den berörda medlemsstaten eller kommissionen skall klart definiera den fråga som hänskjuts till kommittén för behandling och underrätta den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning om detta.

Medlemsstaterna och den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning skall förse kommittén med all tillgänglig information som berör ärendet i fråga.

2. Om den hänskjutna frågan rör en grupp av läkemedel eller en terapeutisk klass, får myndigheten begränsa förfarandet till vissa särskilda delar av godkännandet för försäljning.

I detta fall skall artikel 35 tillämpas på dessa läkemedel endast om de omfattas av de förfaranden för godkännande för försäljning som avses i detta kapitel.

Artikel 32

1. När det förfarande som beskrivs i denna artikel skall tillämpas, skall kommittén behandla den fråga det gäller och avge ett yttrande med redovisning av motiven inom 60 dagar från det att frågan hänsköts till den.

I frågor som hänskjuts till kommittén enligt artiklarna 30 och 31 får dock denna tid utsträckas med ytterligare högst 90 dagar av kommittén, med beaktande av vad de berörda sökandena eller innehavarna av godkännanden för försäljning anser.

I brådskande fall får kommittén på förslag från sin ordförande medge att tidsfristen förkortas.

2. Kommittén får utse en av sina ledamöter som rapportör för behandlingen av en fråga. Kommittén får även utse enskilda experter för bistånd i särskilda frågor. När kommittén utser experter skall den definiera dessas uppdrag och ange inom vilken tid uppdragen skall vara avslutade.

3. Innan kommittén avger sitt yttrande skall den bereda den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning möjlighet att lämna muntliga eller skriftliga förklaringar.

Kommitténs yttrande skall åtföljas av ett förslag till sammanfattning av produktens egenskaper och av förslag till märkning och bipacksedel.

Kommittén får, om den så anser lämpligt, inbjuda varje annan person att lämna information i frågan till den.

Kommittén får förlänga den tidsfrist som avses i punkt 1 med den tid som den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning behöver för att förbereda muntliga eller skriftliga förklaringar.

4. Myndigheten skall utan dröjsmål underrätta den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning om kommittén i sitt yttrande finner att

a) ansökan inte motsvarar kriterierna för godkännande för försäljning, eller att

b) den sammanfattning av produktens egenskaper, som den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning föreslagit enligt artikel 11, bör ändras, eller att

c) godkännandet bör meddelas på vissa villkor av hänsyn till förhållanden som den anser väsentliga för en säker och effektiv användning av läkemedlet, däribland även frågor som rör säkerhetsövervakning, eller att

d) ett godkännande för försäljning bör ändras eller återkallas tillfälligt eller slutgiltigt.

Den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning kan inom 15 dagar efter det att han mottagit yttrandet skriftligen meddela myndigheten att han önskar överklaga beslutet. Om så är fallet, skall han inom 60 dagar från det att han mottagit yttrandet fullständigt ange de grunder han vill åberopa till stöd för sitt överklagande till myndigheten. Kommittén skall inom 60 dagar efter det att den mottagit grunderna för överklagandet göra en ny prövning av sitt yttrande i enlighet med artikel 53.1 i förordning [(EEG) nr 2309/93]. Beslutet med anledning av överklagandet skall bifogas den prövningsrapport som avses i punkt 5 i denna artikel.

5. Inom 30 dagar efter det att kommitténs slutliga yttrande antagits, skall myndigheten överlämna det till medlemsstaterna, kommissionen och den sökande eller innehavaren av godkännandet för försäljning tillsammans med en rapport om prövningen av läkemedlet, i vilken skälen till beslutet anges.

Om yttrandet tillstyrker att godkännande för försäljning meddelas eller upprätthålls för det aktuella läkemedlet, skall följande dokument bifogas yttrandet:

a) Ett förslag till sammanfattning av produktens egenskaper enligt artikel 11.

b) Eventuella villkor enligt punkt 4 c som skall gälla för godkännandet.

c) Förslagen till märkning och bipacksedel."

25) Artikel 33skall ändras på följande sätt:

a) I andra stycket skall orden "artikel 32.5 a-b" ersättas med orden "artikel 32.5 andra stycket.

b) I fjärde stycket skall orden "eller innehavaren av godkännandet för försäljning" läggas till efter orden "den sökande".

26) Artikel 34 skall ersättas med följande:

"Artikel 34

1. Kommissionen skall fatta ett slutligt beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 121.3, om utkastet till beslut överensstämmer med myndighetens yttrande.

Kommissionen skall fatta ett slutligt beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 121.4, om utkastet till beslut inte överensstämmer med myndighetens yttrande.

2. Arbetsordningen för den Ständiga kommitté som inrättas i artikel 121.1 skall anpassas med beaktande av de uppgifter som kommittén åläggs genom detta kapitel.

Denna anpassning skall omfatta följande:

a) Ständiga kommitténs yttrande skall lämnas skriftligt, utom i de fall som avses i artikel 33 tredje stycket.

b) Varje medlemsstat skall ha 15 dagar till sitt förfogande för att lämna skriftliga anmärkningar angående beslutsförslaget till kommissionen. I brådskande fall får dock ordföranden bestämma en kortare tidsfrist med hänsyn till hur brådskande frågan är.

c) Varje medlemsstat skall skriftligt med angivande av utförliga skäl kunna begära att beslutsförslaget skall diskuteras i Ständiga kommittén i plenum.

Om kommissionen finner att de skriftliga anmärkningar som lämnats av en medlemsstat väcker betydelsefulla nya frågor av vetenskaplig eller teknisk natur som inte behandlats i myndighetens yttrande, skall ordföranden avbryta förfarandet och återremittera förslaget till myndigheten för vidare behandling.

De bestämmelser som krävs för att genomföra denna punkt skall antas av kommissionen enligt det förfarande som fastställs i artikel 121.2.

3. Beslut enligt punkt 1 skall riktas till samtliga medlemsstater och skall meddelas innehavaren av godkännandet för försäljning eller den sökande för kännedom. De berörda medlemsstaterna och referensmedlemsstaten skall inom 30 dagar efter delgivningen av beslutet antingen meddela eller återkalla godkännande för försäljning eller ändra villkoren i detta godkännande i nödvändig utsträckning för att följa beslutet och skall i detta sammanhang hänvisa till beslutet. De skall underrätta kommissionen och myndigheten om detta."

27) I artikel 35.1 skall tredje stycket utgå.

28) I artikel 38 skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Kommissionen skall senast den [datum] offentliggöra en rapport om de erfarenheter som gjorts på grundval av de förfaranden som beskrivs i detta kapitel och föreslå de eventuella ändringar som kan visa sig nödvändiga för att förbättra dessa förfaranden."

29) Artikel 39 skall ersättas med följande:

"Artikel 39

Bestämmelserna i artikel 29.3, 29.4 och 29.5 och i artiklarna 30-34 skall inte tillämpas på de homeopatika som anges i artikel 14.

Bestämmelserna i artiklarna 28-34 skall inte tillämpas på de homeopatika som anges i artikel 16.2."

30) I artikel 40 skall följande punkt läggas till som punkt 4:

"4. Medlemsstaterna skall sända en kopia av det tillstånd som avses i punkt 1 till myndigheten. På grundval av denna information skall myndigheten skapa en databas."

31) I artikel 46 skall led f ersättas med följande:

"f) rätta sig efter principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för läkemedel och i detta sammanhang som aktiva substanser använda enbart utgångsmaterial som tillverkats i enlighet med de detaljerade riktlinjerna för god tillverkningssed för utgångsmaterial."

32) Följande artikel skall införas som artikel 46a:

"Artikel 46a

I detta direktiv avses med tillverkning av aktiva substanser som används som utgångsmaterial fullständig eller partiell tillverkning och import av en aktiv substans som används som utgångsmaterial (i enlighet med definitionen i del 2 avdelning C i bilaga 1) liksom de olika åtgärder som utförs bl.a. av leverantörer av utgångsmaterial i fråga om delning, förpackning eller presentation före införlivandet med ett läkemedel, inbegripet omförpackning och ommärkning.

Varje ändring som kan behövas för att anpassa punkt 1 till den vetenskapliga utvecklingen skall antas enligt förfarandet i artikel 121.2."

33) I artikel 47 skall följande stycken läggas till som tredje och fjärde stycket:

"De principer för god tillverkningssed för aktiva substanser som används som utgångsmaterial som anges i artikel 46 f skall antas i form av detaljerade riktlinjer.

Kommissionen skall dessutom offentliggöra riktlinjer om form och innehåll för det tillstånd som avses i artikel 40.1, om de rapporter som avses i artikel 111.3 och om form och innehåll för det intyg om god tillverkningssed som avses i artikel 111.5."

34) I artikel 49.1 skall ordet "minst" utgå.

35) I artikel 50.1 skall ordet "där" ersättas med orden "inom gemenskapen".

36) I artikel 51.1 skall led b ersättas med följande:

"b) att varje tillverkningssats av läkemedel som härrör från tredje land, även om tillverkningen har skett i gemenskapen, undergått en fullständig kvalitativ analys i en medlemsstat och en kvantitativ analys av åtminstone de aktiva beståndsdelarna och samtliga övriga undersökningar och kontroller som krävs för att garantera läkemedlens kvalitet i enlighet med de krav som legat till grund för godkännandet för försäljning."

37) Artikel 54 skall ändras på följande sätt:

a) Led a skall ersättas med följande:

"a) Läkemedlets namn, följt av läkemedlets styrka och läkemedelsformen (för spädbarn, barn resp. vuxna). Den gängse benämningen skall anges om läkemedlet endast innehåller en aktiv substans och om dess namn är ett fantasinamn."

b) I led d skall ordet "riktlinjer" ersättas med orden "detaljerade anvisningar".

c) Led f skall ersättas med följande:

"f) En särskild varning att läkemedlet måste förvaras oåtkomligt och utom synhåll för barn."

d) Led k skall ersättas med följande:

"k) Namn på och adress till innehavaren av godkännandet för försäljning och i förekommande fall namnet på den representant för innehavaren som denne har utsett."

e) Led n skall ersättas med följande:

"n) För receptfria läkemedel, bruksanvisning för läkemedlet."

38) Artikel 55 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall orden "artiklarna 54 och 62" ersättas med orden "i artikel 54".

b) I punkt 2 skall första strecksatsen ersättas med följande:

"Läkemedlets namn enligt artikel 54 a."

c) I punkt 3 skall första strecksatsen ersättas med följande:

"Läkemedlets namn enligt artikel 54 a och, om så är nödvändigt, administreringsväg."

39) I artikel 57 skall följande stycke läggas till som ett andra stycket :

"När det gäller läkemedel som godkänts för försäljning i enlighet med förordning [(EEG) nr 2309/93] skall medlemsstaterna vid tillämpningen av denna artikel följa de detaljerade anvisningar som avses i artikel 65 i detta direktiv."

40) Artikel 59 skall ersättas med följande:

"Artikel 59

1 Bipacksedeln skall utformas i överensstämmelse med sammanfattningen av produktens egenskaper. Följande upplysningar skall lämnas i den ordning de tas upp nedan:

a) För identifiering av läkemedlet:

i) Läkemedlets namn följt av läkemedlets styrka och läkemedelsformen (för spädbarn, barn resp. vuxna). Den gängse benämningen skall anges om läkemedlet endast innehåller en aktiv substans och om dess namn är ett fantasinamn.

ii) Farmakoterapeutisk grupp eller verkningssätt uttryckt på ett för patienten lättbegripligt sätt.

b) Terapeutiska indikationer.

c) En förteckning med de upplysningar som är nödvändiga innan läkemedlet tas in, nämligen:

i) kontraindikationer,

ii) lämpliga försiktighetsåtgärder vid användningen,

iii) interaktioner med andra läkemedel och andra typer av interaktion (t.ex. med alkohol, tobak och livsmedel) som kan påverka läkemedlets effekt,

iv) särskilda varningar.

d) En beskrivning av de biverkningar som kan uppträda vid normal användning av läkemedlet och, om så krävs, vilka åtgärder som bör vidtas i sådana fall med angivande av att patienten uttryckligen skall uppmanas att underrätta sin läkare eller apotekare om eventuella biverkningar som inte nämns i bipacksedeln.

e) De sedvanliga instruktioner som är nödvändiga för en korrekt användning, särskilt

i) dosering,

ii) administreringssätt och om nödvändigt administreringsväg,

iii) hur ofta läkemedlet skall tillföras, om så krävs med angivande av lämplig tid vid vilken läkemedlet kan eller måste intas,

samt, när så är lämpligt beroende på läkemedlets art,

iv) behandlingstidens längd, om denna bör begränsas,

v) vilka åtgärder som skall vidtas i händelse av överdosering (t. ex. symptom, akuta åtgärder),

vi) vad som bör göras när en eller flera doser inte har intagits,

vii) om så är nödvändigt, uppgift om risken vid utsättning.

f) En hänvisning till det utgångsdatum som anges på etiketten, samt

i) en varning mot att använda läkemedlet efter detta datum,

ii) om det är lämpligt, särskilda förvaringsanvisningar,

iii) om så krävs, en varning för vissa synliga tecken på försämring av läkemedlets kvalitet,

iv) en fullständig redogörelse för de aktiva substansernas och hjälpämnenas art samt de aktiva substansernas mängd med användning av gängse benämningar för varje form som läkemedlet förekommer i,

v) läkemedelsform och halter per viktenhet, volymenhet eller antal doser av läkemedlet för varje form som läkemedlet förekommer i,

vi) namn på och adress till innehavaren av godkännandet för försäljning och i förekommande fall namn på dennes utsedda representanter i medlemsstaterna.

g) Om läkemedlet har godkänts enligt förfarandet i artiklarna 28-39 under olika namn i de berörda medlemsstaterna, en förteckning som anger det godkända namnet i var och en av medlemsstaterna.

h) Datum för den senaste versionen av bipacksedeln.

2. Den förteckning som avses i punkt 1 c måste

a) ta hänsyn till vissa användarkategoriers speciella tillstånd (t.ex. barn, gravida kvinnor eller ammande mödrar, äldre människor, patienter med särskilda sjukdomstillstånd),

b) om så är påkallat, nämna de möjliga effekterna på förmågan att framföra fordon eller att sköta maskiner,

c) ange de hjälpämnen som det är viktigt att känna till för att kunna använda läkemedlet på ett säkert och effektivt sätt och som upptas i de detaljerade anvisningar som skall offentliggöras enligt artikel 65."

41) I artikel 61.4 skall orden "i tillämpliga fall" utgå.

42) I artikel 62 skall orden "som har hälsofrämjande värde" ersättas med orden "som är av nytta för patienten".

43) Artikel 63 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall följande stycke läggas till som ett andra stycke:

"För vissa särläkemedel får dock, efter vederbörligen motiverad ansökan, de uppgifter som anges i artikel 54 lämnas på ett av gemenskapens officiella språk."

b) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"De behöriga myndigheterna får undanta enskilda läkemedel från kravet på att märkningen och bipacksedeln skall innehålla vissa uppgifter samt att bipacksedeln skall vara på det eller de officiella språken i den medlemsstat där läkemedlet säljs, om läkemedlet inte är avsett att lämnas ut till patienten."

44) Artikel 65 skall ersättas med följande:

"Artikel 65

Kommissionen skall i samråd med medlemsstaterna och berörda parter utarbeta och offentliggöra detaljerade anvisningar, i särskilt i fråga om

a) utformningen av särskilda varningstexter för vissa läkemedelskategorier,

b) det särskilda informationsbehovet vid självadministrering,

c) läsbarheten hos uppgifterna i förpackningstexten och på bipacksedeln,

d) metoder för identifiering och äkthetsprövning av läkemedel,

e) förteckningen över hjälpämnen som måste omnämnas i förpackningstexten till läkemedel med anvisningar om hur hjälpämnena skall anges,

f) harmoniserade villkor för tillämpningen av artikel 57."

45) I artikel 69 skall punkt 1 ändras på följande sätt:

a) Första strecksatsen skall ersättas med följande:

"Det vetenskapliga namnet på stamprodukten (eller stamprodukterna) åtföljt av utspädningsgraden, med användning av symbolerna i den farmakopé som används enligt artikel 1.5; om ett homeopatikum består av flera stamprodukter får stamprodukternas vetenskapliga namn i märkningen ersättas med ett fantasinamn."

b) Den tolfte strecksatsen skall ersättas med följande:

"En varningstext som uppmanar användaren att rådfråga läkare om symptomen kvarstår."

46) I artikel 70 skall punkt 2 ändras på följande sätt:

a) Led a skall ersättas med följande:

"a) Läkemedel som lämnas ut på recept som får, respektive inte får, itereras."

b) Led c skall ersättas med följande:

"c) Läkemedel som lämnas ut på recept och endast är avsedda att användas inom vissa specialområden, s.k. begränsat recept."

47) Artikel 74 skall ersättas med följande:

"Artikel 74

Om nya fakta kommer till de behöriga myndigheternas kännedom skall dessa pröva och i tillämpliga fall ändra klassificeringen av läkemedlen med tillämpning av de kriterier som anges i artikel 71."

48) Rubriken till avdelning VII skall ersättas med följande:

"Avdelning VII Läkemedelsdistribution"

49) Artikel 76 skall ändras på följande sätt:

a) Det befintliga stycket skall betecknas punkt 1.

b) Följande punkt skall läggas till som punkt 2:

"2. För verksamheter som avser partihandel med läkemedel och lagring skallläkemedlet omfattas av ett godkännande för försäljning som utfärdats av gemenskapen i enlighet med förordning [(EEG) nr 2309/93] eller av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med detta direktiv."

50) I artikel 80 e skall andra strecksatsen ersättas med följande:

"Läkemedlets namn."

51) I artikel 82 första stycket skall andra strecksatsen ersättas med följande:

"läkemedlets namn och läkemedelsform.".

52) Artikel 84 skall ersättas med följande:

"Artikel 84

Kommissionen skall offentliggöra riktlinjer för god distributionssed. I detta syfte skall den samråda med kommittén och med Farmaceutiska kommittén som inrättats genom rådets beslut 75/320/EEG*.

* EGT L 147, 9.6.1975, s. 23"

53) Artikel 86 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall den inledande meningen ersättas med följande: "I denna avdelning avses med marknadsföring av läkemedel varje form av information vid uppsökande försäljning, lokala reklamkampanjer eller förmånserbjudanden som syftar till att främja förskrivning, leverans, försäljning, konsumtion av eller kännedom om tillgängligheten för läkemedel".

b) I punkt 2 skall fjärde strecksatsen ersättas med följande:

"- Uttalanden som gäller människors hälsa och sjukdomar, förutsatt att ingen hänvisning, ens indirekt, görs till läkemedel, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 88.2."

54) Artikel 88 skall ersättas med följande:

"Artikel 88

1. Medlemsstaterna skall förbjuda reklam som riktas till allmänheten för läkemedel som

a) är receptbelagda, i enlighet med avdelning VI,

b) innehåller psykotropa eller narkotiska ämnen, i den mening som avses i internationella konventioner, t.ex. Förenta nationernas konventioner av år 1961 och 1971.

2. Förmedling av upplysningar om vissa läkemedel är dock tillåtet på stränga villkor i patienternas intresse för att uppfylla deras legitima krav. Bestämmelsen gäller produktinformation som åtföljer godkännandet för försäljning liksom all annan information om denna.

Trots förbudet i punkt 1 a skall medlemsstaterna tillåta förmedling av upplysningar om vissa läkemedel som är godkända för behandling av de sjukdomar som anges nedan för att uppfylla de berörda patientgruppernas förväntningar.

Denna förmedling av upplysningar skall ske på följande villkor:

a) Läkemedlen måste vara godkända och förskrivas för följande sjukdomar:

- Förvärvat immunbristsyndrom (aids).

- Astma och kroniska luftrörs- och lungsjukdomar.

- Diabetes.

b) Innehållet i de upplysningar som lämnas måste stämma överens med de principer som fastställs i denna avdelning.

c) Denna punkt skall inte tillämpas annat än om läkemedelsindustrin på medlemsstatsnivå har inrättat förfaranden för egenkontroll.

d) Upplysningarna och förmedlingen av dem måste stämma överens med de principer för god praxis som skall antas efter samråd med berörda parter i enlighet med förfarandet i artikel 121.2.

e) För att säkerställa att tillämpningen av principerna för god praxis kontrolleras skall

- kompletterande information om läkemedlen lämnas till myndigheten. Om myndigheten inte yttrar sig inom trettio dagar efter det att informationen lämnats skall denna anses godtagen,

- myndigheten säkerställa samordningen av kontrollen av information om läkemedel som godkänts i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, främst genom att inrätta en databas,

- myndigheten varje år sammanställa en rapport om tillämpningen av dessa principer för god praxis.

f) Tillämpningen av denna punkt skall utvärderas och redovisas i en detaljerad rapport senast den [datum]. Kommissionen skall föreslå varje ändring som behövs för att förbättra tillämpningen.

3. Läkemedel får marknadsföras till allmänheten, om de genom sin sammansättning och sitt syfte är avsedda och utformade för användning utan att en praktiserande läkare behöver medverka med att ställa diagnos, föreskriva eller kontrollera en behandling, men, om så är nödvändigt, med hjälp av apotekarens anvisningar.

4. Medlemsstaterna kan inom sina territorier förbjuda marknadsföring som riktas till allmänheten för läkemedel för vilka kostnadsersättning kan lämnas.

5. Det förbud som avses i punkt 1 skall inte gälla vaccinationskampanjer som utförs av industrin och som är godkända av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

6. Det förbud som avses i punkt 1 skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 i direktiv 89/552/EEG.

7. Medlemsstaterna skall förbjuda industrin att distribuera läkemedel direkt till allmänheten i reklamsyfte."

55) Artikel 89 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 b skall första strecksatsen ersättas med följande:

"Läkemedlets namn och den gängse benämningen, om läkemedlet innehåller endast en aktiv beståndsdel."

b) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. Medlemsstaterna får besluta om att läkemedelsreklam som riktas till allmänheten får, utan hinder av punkt 1, innehålla endast läkemedlets namn, om reklamen endast är avsedd som en påminnelse."

56) Artikel 90 skall ändras på följande sätt:

a) Led c skall ersättas med följande:

"c) låter antyda att en persons hälsotillstånd kan förbättras omedelbart genom att han intar läkemedlet,"

b) I punkt d skall orden "artikel 88.4" ersättas med orden "artikel 88.5".

c) Punkt l skall utgå.

57) I artikel 91 skall punkt 2 ersättas med följande:

"Medlemsstaterna får besluta om att läkemedelsreklam som riktas till personer som är behöriga att förskriva eller lämna ut läkemedel får, utan hinder av punkt 1, innehålla endast läkemedlets namn, om reklamen endast är avsedd som en påminnelse."

58) I artikel 96.1 skall led d ersättas med följande:

"d) Inget prov får vara större än den minsta förpackning som förekommer på marknaden."

59) I artikel 98 skall följande punkt läggas till som punkt 3:

"3. Medlemsstaterna skall tillåta att innehavaren av godkännandet för försäljning för ett läkemedel och ett eller flera företag som han utser tillsammans marknadsför detta läkemedel."

60) Artikel 100 skall ersättas med följande:

"Artikel 100

Marknadsföringen av sådana homeopatika som avses i artikel 14.1 skall följa bestämmelserna i denna avdelning, med undantag av artikel 87.1.

Endast sådan information som avses i artikel 69.1 får dock användas i marknadsföringen av sådana medel."

61) I artikel 101 skall andra stycket ersättas med följande:

"Medlemsstaterna får föreskriva särskilda krav för läkare och annan sjukvårdspersonal i fråga om rapportering av misstänkta allvarliga eller oförutsedda biverkningar".

62) Artikel 102 skall ersättas med följande:

"Artikel 102

Medlemsstaterna skall upprätta ett system för säkerhetsövervakning för att säkerställa att lämpliga och harmoniserade beslut fattas vid den administrativa tillsynen över de läkemedel som är godkända inom gemenskapen med beaktande av de uppgifter som framkommit om biverkningar av läkemedel vid normal användning. Detta system skall användas för att samla in information som är av betydelse för säkerhetsövervakningen, särskilt i fråga om biverkningar på människor, samt för att vetenskapligt utvärdera denna information.

Medlemsstaterna skall se till att den information som samlas in med hjälp av detta system överlämnas till de andra medlemsstaterna och till myndigheten. Informationen skall registreras i den databas [som avses i artikel 51 andra stycket j i förordning (EEG) nr 2309/93] och skall ständigt vara tillgänglig för samtliga medlemsstater.

I detta system skall också beaktas all tillgänglig information om felaktig användning och missbruk av läkemedel som kan ha betydelse för bedömningen av nyttan och riskerna med läkemedlen.

63) I artikel 103 skall den inledande meningen i andra stycket ändras på följande sätt:

"Denne kvalificerade person skall vara bosatt i gemenskapen och skall vara ansvarig för följande uppgifter:"

64) Artiklarna 104-107 skall ersättas med följande:

"Artikel 104

1. Innehavaren av ett godkännande för försäljning skall vara skyldig att föra detaljerade register över samtliga biverkningar som förmodas ha inträffat inom gemenskapen eller i tredje land.

Uppgifterna om dessa biverkningar skall, utom i undantagsfall, lämnas i form av en rapport som förmedlas på elektronisk väg och i överensstämmelse med riktlinjerna i artikel 106.1.

2. Innehavaren av ett godkännande för försäljning skall vara skyldig att registrera alla misstänkta allvarliga biverkningar, som har anmälts till honom av vårdspersonal, och rapportera dem till de ansvariga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium biverkningen inträffat, utan dröjsmål och inte i något fall senare än 15 dagar efter det att han mottog informationen.

3. Innehavaren av ett godkännande för försäljning skall vara skyldig att registrera alla övriga misstänkta allvarliga biverkningar som uppfyller rapporteringskraven i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 106.1 och som han rimligtvis kan förväntas ha kunskap om, och att rapportera dem till den ansvariga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium biverkningen inträffat, utan dröjsmål och inte i något fall senare än 15 dagar efter det att han mottog informationen.

4. Innehavaren av ett godkännande för försäljning skall se till att alla misstänkta allvarliga och oförutsedda biverkningar som inträffar på ett tredje lands territorium utan dröjsmål och inte i något fall senare än 15 dagar efter det att han mottog informationen rapporteras i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 106.1, så att de finns tillgängliga för myndigheten och de ansvariga myndigheterna i de medlemsstater där läkemedlet är godkänt för försäljning.

5. Trots vad som sägs i punkterna 2, 3 och 4 skall innehavaren av ett godkännande för försäljning avseende ett läkemedel som omfattas av direktiv 87/22/EEG eller som har omfattats av förfarandena i artiklarna 28 och 29 i detta direktiv eller som omfattats av förfarandena i artiklarna 32, 33 och 34 i detta direktiv, dessutom se till att alla misstänkta allvarliga biverkningar som inträffar inom gemenskapen rapporteras så att dessa uppgifter finns tillgängliga för referensmedlemsstaten eller för en ansvarig myndighet som agerar som referensmedlemsstat. Referensmedlemsstaten skall ansvara för analys och uppföljning av sådana biverkningar.

6. Om inte andra krav har fastställts som villkor för godkännandet för försäljning eller fastställts senare i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 106.1, skall register över alla biverkningar överlämnas till de ansvariga myndigheterna i form av periodiska säkerhetsuppdateringsrapporter, antingen omedelbart efter begäran eller periodiskt på följande sätt: var sjätte månad under de två första åren efter det att godkännandet för försäljning meddelades, en gång om året under de följande två åren och därefter vart tredje år. De periodiska säkerhetsuppdateringsrapporterna skall åtföljas av en vetenskaplig utvärdering av nyttan och riskerna med läkemedlet.

7. Efter det att godkännandet för försäljning beviljats kan innehavaren av detta begära att de perioder som avses i punkt 6 ändras enligt det förfarande som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 541/95*.

* EGT L 55, 11.3.1995, s. 7.

Artikel 105

1. Myndigheten skall tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen inrätta ett nätverk för databehandling för att underlätta utbytet av information om säkerhetsövervakningen av läkemedel som säljs inom gemenskapen i syfte att tillåta ansvariga myndigheter att ta del av informationen samtidigt.

2. Med hjälp av det nätverk som avses i punkt 1 skall medlemsstaterna säkerställa att rapporter om misstänkta allvarliga biverkningar som inträffat på deras territorium görs tillgängliga för myndigheten och övriga medlemsstater, utan dröjsmål och inte i något fall senare än 15 dagar efter det att de anmälts.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att rapporter om misstänkta allvarliga biverkningar som inträffat på deras territorium görs tillgängliga för innehavaren av godkännandet för försäljning, utan dröjsmål och inte i något fall senare än 15 dagar efter det att de anmälts.

Artikel 106

1. För att underlätta informationsutbytet om säkerhetsövervakning inom gemenskapen skall kommissionen i samråd med myndigheten, medlemsstaterna och berörda parter utforma riktlinjer för insamling, kontroll och redovisning av rapporter om biverkningar, inbegripet riktlinjer för tekniska kravför informationsutbyte på elektronisk vägom säkerhetsövervakning i enlighet med de närmare villkor som antas på internationell nivå, och offentliggöra en hänvisning till en internationellt vedertagen medicinsk terminologi.

I enlighet med riktlinjerna skall innehavarna av godkännanden för försäljning använda en internationellt erkänd medicinsk terminologi i sina rapporter om biverkningar.

Dessa riktlinjer skall offentliggöras i volym 9 i publikationen Läkemedelsregler inom Europeiska gemenskapen och de skall utformas med hänsyn till det internationella harmoniseringsarbete som utförs på säkerhetsövervakningens område.

2. Vid tolkningen av definitionerna i artikel 1.11-1.16 och av de principer som beskrivs i denna avdelning skall innehavaren av ett godkännande för försäljning och de ansvariga myndigheterna stödja sig på de riktlinjer som avses i punkt 1.

Artikel 107

1. Om en medlemsstat efter att ha utvärderat uppgifter om säkerhetsövervakning kommer till slutsatsen att ett godkännande för försäljning bör återkallas tillfälligt eller slutgiltigt, eller ändras i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 106.1, skall den utan dröjsmål underrätta myndigheten, de övriga medlemsstaterna och innehavaren av godkännandet för försäljning.

2. Om en brådskande åtgärd är nödvändig för att skydda människors hälsa får den berörda medlemsstaten tillfälligt återkalla godkännandet för försäljning av ett läkemedel, förutsatt att myndigheten, kommissionen och övriga medlemsstater underrättas om detta senast nästföljande vardag.

När myndigheten underrättas i enlighet med punkt 1 eller punkt 2 första stycket skall kommittén yttra sig inom en viss tid, som skall bestämmas med hänsyn till hur brådskande frågan är.

På grundval av detta yttrande får kommissionen uppmana alla medlemsstater där produkten saluförs att omedelbart vidta provisoriska åtgärder.

Slutliga åtgärder skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 121.3, om utkastet till beslut överensstämmer med myndighetens yttrande.

Slutliga åtgärder skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 121.4, om utkastet till beslut inte överensstämmer med myndighetens yttrande."

65) Artikel 111 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Den ansvariga myndigheten i den berörda medlemsstaten skall genom upprepade inspektioner säkerställa att de rättsliga kraven i fråga om läkemedel uppfylls.

Den ansvariga myndigheten får genomföra inspektioner hos tillverkare av aktiva substanser som används som utgångsmaterial vid tillverkning av läkemedel eller i lokaler som tillhör innehavare av godkännanden för försäljning, om den anser att det finns goda skäl att förmoda att de principer och riktlinjer för god tillverkningssed som avses i artikel 47 inte följs. Sådana inspektioner får också göras på begäran av en medlemsstat, kommissionen eller myndigheten.

För att kontrollera att de uppgifter som lämnats för att få ett intyg om överensstämmelse är förenliga med monografierna i Europeiska farmakopén kan standariseringsorganet för nomenklatur och kvalitetsnormer enligt konventionen om utarbetande av en europeisk farmakopé* (Europeiska direktionen för läkemedelkvalitet) vända sig till kommissionen eller myndigheten för att begära en sådan inspektion när utgångsmaterialet är föremål för en monografi i Europeiska farmakopén.

Den ansvariga myndigheten i den berörda medlemsstaten får göra en inspektion hos en tillverkare av utgångsmaterial på tillverkarens egen särskilda begäran.

Sådana inspektioner skall verkställas genom tjänstemän vid den ansvariga myndigheten som har befogenhet att

a) inspektera enheter för tillverkning av läkemedel eller aktiva substanser som används som utgångsmaterial vid tillverkning av läkemedel, försäljningsavdelningar och varje laboratorium som innehavare av tillverkningstillstånd anförtrott uppgiften att svara för kontroller som avses i artikel 20,

b) ta prover,

c) granska alla dokument av betydelse för inspektionen under iakttagande av de bestämmelser som gällde i medlemsstaterna den 21 maj 1975 och som innebär inskränkningar i rätten att kräva redovisning av tillverkningsmetoder,

d) inspektera affärslokalerna hos innehavarna av godkännanden för försäljning eller hos varje företag som av innehavaren av ett godkännande för försäljning har fått i uppdrag att genomföra de åtgärder som beskrivs i avdelning IX, särskilt i artiklarna 103 och 104 i denna.

* EGT L 158, 25.6. 1994, s. 19."

b) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Efter varje sådan inspektion som avses i punkt 1 skall företrädarna för den ansvariga myndigheten rapportera i vad mån tillverkaren rättar sig efter de principer och riktlinjer för god tillverkningssed som fastställs i artikel 47 eller, i förekommande fall, de krav som anges i artiklarna 101-108. Innehållet i denna rapport skall överlämnas till den tillverkare eller den innehavare av godkännande för försäljning som varit föremål för inspektionen."

c) Följande punkter skall läggas till som punkterna 4-7:

"4. Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella överenskommelser mellan gemenskapen och tredje land får en medlemsstat, kommissionen eller myndigheten begära att en tillverkare som är etablerad i ett tredje land underkastar sig en sådan inspektion som avses i punkt 1.

5. Inom 90 dagar efter en sådan inspektion som avses i punkt 1 skall ett intyg om god tillverkningssed utfärdas för tillverkaren, om inspektionen leder till slutsatsen att tillverkaren följer de principer och riktlinjer för god tillverkningssed som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Om en inspektion görs inom ramen för förfaranden för utfärdande av intyg som gäller Europeiska farmakopén, skall det utfärdas ett intyg om överensstämmelse med monografin i farmakopén.

6. Medlemsstaterna skall införa de intyg om god tillverkningssed som de utfärdar i ett gemenskapsregister som myndigheten skall föra i gemenskapens namn.

7. Om en sådan inspektion som avses i punkt 1 leder till slutsatsen att tillverkaren inte följer de principer och riktlinjer för god tillverkningssed som fastställs i gemenskapslagstiftningen, skall en uppgift om detta införas i det gemenskapsregister som avses i punkt 6."

66) Artikel 116 skall ersättas med följande:

"Artikel 116

De ansvariga myndigheterna skall tillfälligt eller slutgiltigt återkalla godkännandet för försäljning, om det anses att läkemedlet är skadligt vid normal användning, att det saknar terapeutisk effekt, att nytta-risk-förhållandet inte är gynnsamt vid godkänd användning eller att sammansättningen till art och mängd inte överensstämmer med den uppgivna. Terapeutisk effekt saknas, om det anses att terapeutiska resultat inte kan uppnås med läkemedlet.

Godkännandet skall också tillfälligt eller slutgiltigt återkallas om de uppgifter som lämnats till stöd för ansökan i enlighet med artikel 8 och artiklarna 10-11 är felaktiga eller inte har ändrats i enlighet med artikel 23, eller om de kontroller som avses i artikel 112 inte har utförts."

67) I artikel 117 skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. Utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som föreskrivs i artikel 116 skall medlemsstaterna genom lämpliga åtgärder se till att tillhandahållandet av ett visst läkemedel förbjuds och läkemedlet dras in från marknaden om det anses att

a) läkemedlet har skadliga effekter vid normal användning,

b) det brister i terapeutisk effektivitet,

c) nytta-risk-förhållandet inte är gynnsamt vid godkänd användning,

d) dess sammansättning till art och mängd inte överensstämmer med vad som deklarerats,

e) kontrollerna av läkemedlet och/eller beståndsdelarna eller av mellanstegen i tillverkningsprocessen eller under processens gång inte har utförts eller något annat krav eller åliggande som utgjort en förutsättning för tillstånd till tillverkning inte har uppfyllts."

68) Artikel 119 skall ersättas med följande:

"Artikel 119

Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla för homeopatika."

69) Artiklarna 121 och 122 skall ersättas med följande:

"Artikel 121

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för humanläkemedel för anpassning av direktiven för avlägsnande av de tekniska handelshindren inom området läkemedel till de tekniska framstegen, i det följande kallad "ständiga kommittén", som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet skall iakttas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till tre månader.

3. När hänvisning sker till denna punkt skall det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet skall iakttas.

4. När hänvisning sker till denna punkt skall förvaltningsförfarandet i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet skall iakttas

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

5. Ständiga kommittén skall själv anta sin arbetsordning."

Artikel 122

1. Medlemsstaterna skall genom lämpliga åtgärder se till att de berörda myndigheterna utbyter information som är av betydelse för att garantera att kraven för de tillstånd som avses i artikel 40, för de intyg som avses i artikel 111.5 eller för godkännande för försäljning uppfylls.

2. På motiverad begäran skall medlemsstaterna utan dröjsmål överlämna den rapport som avses i artikel 111.3 till de ansvariga myndigheterna i en annan medlemsstat.

Resultaten av de inspektioner som avses i artikel 111.1 som utförts av den berörda medlemsstatens inspektionsorgan skall vara giltiga i hela gemenskapen.

I sådana undantagsfall då en medlemsstat av hänsyn till människors hälsa inte kan godta resultaten av en inspektion enligt artikel 111.1, skall den medlemsstaten omedelbart underrätta kommissionen och myndigheten om detta.

När kommissionen underrättas om dessa svårigheter kan den efter samråd med de berörda medlemsstaterna kräva att den inspektör som gjorde den första inspektionen gör en ny inspektion; denne inspektör får då åtföljas av två andra inspektörer från medlemsstater som inte berörs av meningsskiljaktigheten."

Artikel 2

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [datum]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. ÅTGÄRDENS BETECKNING

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/83/EG om införande av gemenskapsregler för humanläkemedel

2. BERÖRD BUDGETPOST

B5-3260A EU:s politik för en konkurrenskraftig industri (administrativ verksamhet)

3. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 95 i EG-fördraget

4. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

4.1 Allmänt mål

Säkerställa ett starkt skydd av Europamedborgarnas hälsa främst genom bättre övervakning av marknaden och skärpta förfaranden för säkerhetsövervakning.

Förverkliga den inre marknaden för farmaceutiska produkter och fastställa en rättslig ram för att främja läkemedelsbranschens konkurrenskraft.

Anpassa de nuvarande åtgärderna och föreslå nya åtgärder som svarar mot EU:s utvidgning.

4.2 Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om förnyelse eller förlängning

De föreslagna åtgärderna är planerade att genomföras år 2005. Något slutdatum anges ej.

5. KLASSIFICERING AV UTGIFTER OCH INKOMSTER

5.1 Icke-obligatoriska utgifter

5.2 Icke-differentierade anslag

5.3 Typ av inkomster som avses

Inga

6. TYP AV UTGIFTER/INKOMSTER

- Kostnader för vetenskaplig expertis samt stöd.

7. BUDGETKONSEKVENSER

7.1 Metod för att beräkna åtgärdens totala kostnad (samband mellan de enskilda kostnaderna och den totala kostnaden)

Den totala kostnaden för åtgärden beräknas med utgångspunkt från det nuvarande antalet årliga möten/expertkommittéer för den typ av åtgärder förslaget gäller.

7.2 Kostnadernas fördelning på åtgärdens olika delar

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (löpande priser)

>Plats för tabell>

7.3 Driftskostnader för undersökningar, experter etc. som ingår i budgetens del B

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (löpande priser)

>Plats för tabell>

7.4 Åtagandebemyndiganden/betalningsbemyndiganden

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro

>Plats för tabell>

8. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

- Planerade särskilda kontrollåtgärder

Inga

9. ANALYS AV KOSTNADSEFFEKTIVITETEN

9.1 Särskilda mätbara mål, målgrupper.

Inga

9.2 Motivering för åtgärden

- Behov av gemenskapsfinansierat stöd, särskilt med hänsyn till subsidiaritetsprincipen

Ändring av gällande lagstiftning för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg och EU:s kommande utvidgning

- Val av stödform

Ändring av gällande lagstiftning på grundval av artikel 71 i rådets förordning (EEG) nr 2309/93 efter en utvärdering av genomförandet av aktuell lagstiftning, vilket redovisas i en rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet.

- Främsta osäkerhetsfaktorer som kan påverka åtgärdens specifika resultat.

Den främsta osäkerhetsfaktorn är knuten till villkoren för EU:s utvidgning både i fråga om de berörda länderna och om tidsplanen för utvidgningen. En annan osäkerhetsfaktor är hur branschen kommer att tillämpa förfarandena: antalet berörda produkter per år och sambandet kostnader/de vetenskapliga bedömningarnas svårighetsgrad är ännu så länge inte kända.

9.3 Uppföljning och utvärdering av åtgärden

- Resultatindikatorer.

Antalet produkter som ges tillstånd enligt förfarandena, det tekniska harmoniseringsarbetets fortskridande, tidsplanen för att utsträcka förfarandena till kandidatländerna, databanker och datanät.

- Tidsintervall mellan utvärderingarna och sättet att genomföra dem på.

Rapport från kommissionen minst vart tionde år efter den första rapporten som bildar underlag till detta förslag och som skall sammanställas efter sex år.

- Utvärdering av uppnådda resultat (i de fall som en pågående åtgärd fortsätter eller förlängs).

De resultat som uppnåtts efter den 1 januari 1995 (då det nuvarande systemet trädde i kraft) redovisas i en rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet (under handläggning och kommer att antas genom ett skriftligt förfarande).

10. ADMINISTRATIVA UTGIFTER (DEL A I AVSNITT III I DEN ALLMÄNNA BUDGETEN)

Den faktiska avsättningen av nödvändiga administrativa medel kommer att baseras på kommissionens årliga beslut om fördelning av medel, med hänsyn till vilket antal tjänster och vilka ytterligare medel som beviljas av budgetmyndigheten.

10.1 Personalbehov

>Plats för tabell>

För de extra tjänsterna anges i vilken takt de skall finnas tillgängliga.

10.2 Total budgetkonsekvens av ytterligare personal

(euro)

>Plats för tabell>

Beloppen avser totalkostnaden för extra tjänster under åtgärdens hela löptid om den är tidsbegränsad, och under tolv månader om den inte är tidsbegränsad.

10.3 Ökning av andra administrativa utgifter till följd av åtgärden, särskilt kostnader för möten med kommittéer och expertgrupper

(euro)

>Plats för tabell>

Beloppen avser totalkostnaden för extra tjänster under åtgärdens hela löptid om den är tidsbegränsad, och under tolv månader om den inte är tidsbegränsad.

SAMLAD KONSEKVENSANALYS [16] FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

[16] Eftersom de båda godkännandeförfarandena på EU-nivå (centraliserat - decentraliserat) hör nära samman och lagstiftningen om humanläkemedel på många punkter liknar lagstiftningen om veterinärmedicinska läkemedel, har det bedömts vara lämpligt att sammanställa en samlad konsekvensbedömning, i vilken redovisas alla de effekter som antagandet av de tre lagsförslagen kommer att leda till. Därför fogas samma konsekvensbedömning till var och en av de tre texterna.

Beteckning på förslaget

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/83/EG om införande av gemenskapsregler för humanläkemedel

Dokumentets referensnummer

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen-

Genom den föreslagna lagstiftningen införs i flera avseenden nya bestämmelser och ändringar av den gällande lagstiftningen om centraliserade och decentraliserade förfaranden för godkännande och tillfällig indragning av försäljningstillstånd för humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel.

Enligt artikel 71 i förordning 2309/93 är kommissionen skyldig att inom sex år efter det att förordningen trätt i kraft rapportera om de erfarenheter som gjorts till följd av att de centraliserade och decentraliserade förfarandena börjat tillämpas. Av en granskningsrapport som utarbetats på kommissionens vägnar [17] framgår det vilka delar av tillståndsförfarandena som fungerade tillfredsställande och vilka som ansågs kunna förbättras.

[17] Utvärdering av tillämpningen av gemenskapsförfaranden för godkännande av läkemedel, CMS Cameron McKenna och Anderson Consulting, oktober 2000.

Affärsmässigt sett är syftet med de föreslagna åtgärderna att

- i samtliga medlemsstater öka harmoniseringsnivån för reglerna för läkemedel,

- effektivisera tillämpningen av de centraliserade och decentraliserade förfarandena,

- därigenom förbättra och påskynda tillträdet till hela den europeiska marknaden för såväl originalläkemedel som generiska läkemedel och

- göra det möjligt för industrin att snabbare tillgodose marknadens behov.

De s.k. nya systemen för tillståndsgivning, som infördes 1995, har bidragit till att det skapats en inre marknad för läkemedel, men trots de framsteg som gjorts finns det tecken som tyder på att förfarandena innehåller vissa brister. Det framgår av slutsatserna i granskningsrapporten om tillämpningen av tillståndsförfarandena att de befintliga systemen behöver förbättras, och att mera omfattande ändringar behöver göras på vissa områden. I synnerhet finns det insikt om att det centraliserade förfarandet kan fungera bra, och att det skulle vara fördelaktigt att utvidga förfarandets räckvidd till andra produkter, både när det gäller patienternas tillgång och stordriftsfördelar för företagen.

Det decentraliserade förfarandet erkändes ha betydande fördelar när det gäller valfrihet, men de eventuella fördelarna modifieras i viss mån av att systemet inte tillämpas på grundval av ett faktiskt ömsesidigt erkännande som inbegriper de flesta medlemsstaterna.

Läkemedelsindustrin består av olika typer av företag, och en betydande del av den består av icke forsknings- och utvecklingsintensiva företag, framför allt företag som vänder sig till den egna hemmamarknaden och företag som är beroende av tillverkningen av generiska varianter av befintliga produkter. De befintliga systemen uppfyller för närvarande inte i full utsträckning alla dessa sektorers behov.

Att införa tillståndsförfaranden som verkligen skyddar folkhälsan samtidigt som en innovativ, lönsam läkemedelsindustri främjas är av avgörande betydelse för Europa. Läkemedelsindustrin är en strategisk sektor för Europa, men det finns tecken som tyder på att den europeiska industrin det senaste årtiondet har förlorat i konkurrenskraft jämfört med USA, och att tillväxten är mera oberäknelig än i USA och Japan [18]. Orsakerna till denna utveckling är komplexa, men företagens förmåga att konkurrera effektivt påverkas, åtminstone delvis, av hur regelverket är beskaffat.

[18] Se "Global Competitiveness in Pharmaceuticals", rapport utarbetad för Europeiska kommissionens GD Näringsliv av Gambardella A, Orsenigol och Pammolli F, november 2000.

Under Europeiska unionens utvidgning det kommande årtiondet kommer nya medlemsstater att anslutas. I princip kan utvidgningen bidra till den totala konkurrenskraften hos den europeiska industrin, men ett viktigt steg för att uppnå ökad konkurrenskraft är att undanröja de konstaterade bristerna i de befintliga förfarandena före utvidgningen.

Det anses lämpligt att upprätthålla en balans mellan det centraliserade och det decentraliserade tillståndsförfarandet. Båda systemen har hittills - om än inte i samma utsträckning - bidragit till utvecklingen av en inre marknad för läkemedel och en hög säkerhetsnivå för patienter och djur. Genom framväxten av nya typer av teknik levereras dock avancerade läkemedel för vilka ett centraliserat godkännande lämpar sig bäst.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget-

- Vilka sektorer-

Åtgärderna berör i huvudsak läkemedelstillverkare och, i mindre utsträckning, läkemedelsgrossister och läkemedelsdistributörer.

Läkemedelsindustrin i EU består av företag med olika typer av verksamhet, som ofta bedrivs med inriktning på olika geografiska områden. Det totala antalet läkemedelsföretag i EU uppskattas till ca 3 000 [19]. Marknaden domineras av stora multinationella företag, som står för ca 60-65 % av försäljningen på läkemedelsmarknaden. De medelstora företagen (enligt internationella mått) omfattar ca 30-35 % av marknaden, och små, lokala företag står för resten. När det gäller verksamhetstyp är inslaget av bioteknik fortfarande ganska nytt inom den europeiska läkemedelsindustrin, men antalet företag växer och uppgår nu till strax över 1 000 enheter. Generiska läkemedel står för närvarande för ca 10 % av den totala försäljningen av läkemedel på den icke-sjukhusrelaterade marknaden, med störst genomslag i Tyskland, Danmark, Förenade kungariket och Nederländerna [20]. Slutligen står den veterinära sektorn för ca 5 % av värdet på marknaden för humanläkemedel [21]. Denna marknadssektor är långt mer varierad än den som rör humanläkemedel, och avspeglar skillnader i boskapens spridning, produktionsmetoder och klimatskillnader över hela EU.

[19] The pharmaceutical industry in figures, European Federation of Pharmacuetical Industries' Associations (EFPIA), utgåvan år 2000.

[20] Generic Medicines: How to ensure their effective contribution to healthcare, Euro Health, volym 2 nr 3, september 1996.

[21] Fountain R och Thurman D, Animal Health Market to Face Opportunities and Challenges in 98, Feed Stuffs, volym 69 nr 48, november 1997.

Lagstiftningsförslagen omfattar flera olika sidor av läkemedelslagstiftningen, och kommer därför i viss mån att beröra alla läkemedelstillverkare. Flera förslag kommer därför att beröra samtliga läkemedelsföretag, oavsett vilken typ av företag det rör sig om. Exempel på detta är bestämmelserna om försäljningstillståndens giltighet, användning av läkemedel av humanitära skäl, tillämpning av god tillverkningssed på utgångsmaterial samt säkerhetsövervakning. Flera av bestämmelserna är sektorspecifika eller specifika för ettdera av tillståndsförfarandena, och följaktligen blir effekten av dessa bestämmelser mera selektiv. Det centraliserade förfarandet används till övervägande delen av stora, multinationella företag och mindre innovativa, specialiserade företag. Därför kommer de föreslagna ändringarna av det centraliserade systemet, t.ex. införandet av villkorade tillstånd och ett förfarande för brådskande ärenden, att vara av betydelse för dessa typer av företag.

- Hur stora är de företag som påverkas (vilken är de små och medelstora företagens andel)-

Även om det decentraliserade förfarandet (ömsesidigt erkännande) används av de stora multinationella företagen, används det också av en betydande del av de små och medelstora företagen. Således kommer dessa företag att beröras av de föreslagna ändringarna av tillämpningen av det decentraliserade systemet. De viktigaste sektorspecifika bestämmelserna är inriktade på dem som tillverkar veterinärmedicinska läkemedel, generiska läkemedel och homeopatika.

- Är dessa företag belägna i vissa geografiska områden inom gemenskapen-

Nej, det finns inga skillnader beroende på i vilket geografiskt område de berörda företagen är verksamma.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget-

Flertalet av åtgärderna i förslaget handlar om förändringar av förfaranden och finjustering av befintliga förfaranden. Därför är det flera av åtgärderna som inte medför några direkta skyldigheter för företagen. De flesta av de ålagda skyldigheterna får sin verkan i samband med ansökan om ett försäljningstillstånd.

De företag som vill släppa ut en produkt som innehåller en ny kemisk enhet (NCE) på marknaden kommer att vara tvungna att använda det centraliserade tillståndsförfarandet. För vissa läkemedel kommer därigenom den valfrihet som företagen för närvarande har att söka tillstånd i medlemsstaterna att tas bort. Det bör dock påpekas att man för många produkter som innehåller en NCE [22] redan måste använda det centraliserade förfarandet, eftersom de tas fram med hjälp av biotekniska processer. I de fall där ett företag kan välja förfarande för en produkt som innehåller en NCE, väljer dessutom de flesta redan det centraliserade. Det förutses att generiska kopior av centralt godkända produkter kan bli godkända antingen genom det centraliserade eller det decentraliserade förfarandet. Alla andra läkemedel kan också bli det, under förutsättning att de uppvisar en betydelsefull innovation i jämförelse med befintliga behandlingsmetoder. Att räckvidden för det centraliserade förfarandet har utvidgats kommer att medföra administrativa besparingar för företag som kan utnyttja det enhetliga ansökningsförfarandet. Vissa företag, särskilt de inom den veterinära sektorn som säljer NCE-haltiga produkter som endast är av betydelse för ett begränsat geografiskt område på den europeiska marknaden, kan få ökade totalkostnader för att utforma en centraliserad ansökan om försäljningstillstånd; det är därför det har införts ett undantag.

[22] Förstås här i en vidare mening som avser alla nya aktiva substanser.

Företag som söker tillstånd enligt det decentraliserade förfarandet kommer att bli tvungna att inleda ett skiljeförfarande, om de berörda medlemsstaterna inte kan lösa ett fall som gäller veterinärmedicinska läkemedel. Företagen kan åsamka sig vissa utgifter för skiljeförfarandet som de annars skulle kunna undvika genom att ta tillbaka sin ansökan. Dessa bör dock uppvägas av att företagen kan få tillstånd att saluföra ett läkemedel som är föremål för ett skiljeförfarande i de medlemsstater som har gått med på att godkänna produkten, vilket gör det möjligt för företagen att börja ta igen sina investeringskostnader tidigare än de kan för närvarande.

Den harmonisering till 10 år (plus ett år för humanläkemedel med nya behandlingsindikationer) av skyddsperioden för uppgifter som medges innovativa företag kommer att hindra en sökande för en generisk produkt (kopia) från att lämna in en förkortad ansökan i Österrike [23], Danmark, Grekland, Finland, Irland, Luxemburg, Portugal och Spanien inom 6 år från den tidpunkt då originalprodukten första gången godkändes i EU. En förkortad ansökan är en ansökan där den sökande inte lägger fram resultaten från sina egna säkerhets- och effektivitetstester, utan stöder sig på de uppgifter som ligger till grund för originalproduktens tillstånd. Denna begränsning uppvägs emellertid av att företag som vill söka tillstånd för en generisk produkt får tillåtelse, inom ramen för en bestämmelse av "Bolartyp", att utföra de tester som krävs före utgången av originalproduktens patentskydd.

[23] För närvarande kommer skyddsperioden för uppgifter inte att tillämpas i denna medlemsstat efter det att patentet har upphört att gälla. Detta samband kommer inte att finnas kvar enligt de föreslagna ändringarna.

Man kan förstå att läkemedelsindustrins veterinära sektor i vissa avseenden har andra krav och ställs inför andra frågor, och förslaget inriktar sig därför på frågor som är angelägna inom denna del av verksamheten. De stegvis utökade skyddsperioderna för uppgifter som stödjer utvidgningen av försäljningstillstånd till ytterligare livsmedelsproducerande arter, den 13-åriga skyddsperioden för honungsbin och fisk och införandet av en begränsad skyddsperiod för vissa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder (MRL) kommer att uppmuntra till innovationer, eftersom de ger utökat skydd för forskningsresultat genom att i viss mån skjuta upp tidpunkten när sökande som vill ha tillstånd för en generisk produkt (kopia) kan bli godkända utan att själva behöva investera i den forskning som krävs för att erhålla och upprätthålla ett försäljningstillstånd. På samma sätt som för humanläkemedel kommer dock de som tillverkar generiska läkemedel att kunna utnyttja en bestämmelse av "Bolartyp".

Genom att kravet på att företagen skall förnya försäljningstillstånden vart femte år har avskaffats kommer företagens kostnadsbörda att minska. Denna ändring uppvägs av ökade krav på rapportering om säkerhetsövervakning; generellt sett förutses en kostnadsbesparing för företagen eftersom dessa redan har etablerade säkerhetsövervakningssystem.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få

- för sysselsättningen-

- för investeringar och nyetableringar av företag-

- för företagens konkurrenskraft-

Det föreslagna paketet väntas gynna läkemedelsindustrin i Europa och ge patienterna i gemenskapen tidigare tillgång till viktiga nya läkemedel.

Det framgår av undersökningen i rapporten av Pammolli m.fl. [24] om den europeiska läkemedelsbranschens konkurrenskraft i jämförelse med den i USA att läkemedelsindustrin i Europa i allmänhet har en annan profil än den i USA. Den europeiska industrin är mindre specialiserad på forsknings- och utvecklingsverksamhet, och det förekommer många fler företag som är specialiserade på låg förädlingsverksamhet. USA har utvecklat en industri som är effektiv inte bara på att utforska nya typer av teknik utan också på att utnyttja dem. Denna vertikala specialisering främjar innovation - en nyckelfaktor bakom konkurrenskraften - genom att utnyttja såväl de små bioteknikföretagens som de större, multinationella företagens fördelar.

[24] Se not 3.

Genom att det vetenskapliga rådgivningsförfarandet inom ramen för det centraliserade systemet stärks kan företagens forskning fokuseras bättre samtidigt som investeringsrisken för de små bioteknikföretagen minskar, och det stimulerar därigenom denna sektor inom läkemedelsindustrin. Därutöver kommer förlängningen av skyddsperioden för uppgifter till tio år i samtliga medlemsstater, med ytterligare ett år för senare kliniskt viktiga indikationer, att uppmuntra till innovationer genom att forskningsbaserade företag får ökade möjligheter att ta igen kostnaderna för sina forskningsinvesteringar. Det framgick av rapporten av Pammolli m.fl. [25] att konkurrensen var alltför liten i vissa medlemsstater, vilket i sin tur ledde till ineffektivitet i branschen. Sålunda avvägs de åtgärder som skall främja innovation av dem som skall stimulera generisk konkurrens, t.ex. införandet av en bestämmelse av "Bolartyp" och tillgången till ett centraliserat förfarande för generiska kopior av centralt godkända produkter.

[25] Se not 3.

Att stärka innovation och konkurrens inom branschen kommer slutligen att stimulera tillväxten och öka möjligheterna till sysselsättning inom denna sektor. När patent och skyddsperioder för uppgifter löpt ut kommer förslagen i syfte att stimulera ett snabbt godkännande av generiska kopior att leda till konkurrens som pressar ner priserna, och därmed bidra till att göra det möjligt att leverera prismässigt överkomliga läkemedel till medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem.

Förslaget väntas gynna patienterna genom att läkemedlen kan tillhandahållas snabbare på marknaden och, i synnerhet, genom att viktiga nya behandlingar snabbare blir tillgängliga. Detta uppnås genom att den tid som står till förfogande för medlemsstaternas samråd om kommissionens beslut halveras, samtidigt som villkorade tillstånd och ett förfarande för brådskande ärenden införs tillsammans med ett mera formaliserat tillvägagångssätt för tillhandahållande av läkemedel som används av humanitära skäl. Att läkemedel blir tillgängliga tidigare är sannolikt ekonomiskt fördelaktigt, eftersom sjuklighet och dödlighet minskar och de nationella hälso- och sjukvårdsbudgetarna därigenom påverkas.

Läkemedelsindustrins veterinära sektor har haft problem med tillgången på läkemedel för mindre arter och, sedan kravet på MRL infördes för livsmedelsproducerande djur, för vissa behandlingsområden. De förlängda skyddsperioderna för uppgifter som används för att utvidga ett tillstånd till att gälla ytterligare livsmedelsproducerande arter och den förlängda perioden för mindre arter kommer att stimulera företagen till att använda sina produkter på många fler arter. Detta gynnar de jordbruksproducenter som är verksamma på dessa områden och minskar den hittills oacceptabla omfattningen av icke avsedd användning (off-label-användning).

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, e.d.)-

Förslaget innehåller inte några särskilda åtgärder för små och medelstora företag, men flera av dem kommer att vara särskilt fördelaktiga för dessa. Exempel på detta är de åtgärder som skall gynna innovation, de som skall stärka det vetenskapliga rådgivningsförfarandet (små och medelstora bioteknikföretag) och de som kräver att det införs ett förenklat förfarande för registrering av homeopatika.

Samråd

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

Det har hållits omfattande samråd med de berörda parterna beträffande tillämpningen av reglerna för läkemedel i Europeiska unionen och de ändringar som skulle förbättra systemet. I samband med den undersökning om gemenskapsförfarandenas tillämpning som utfördes på uppdrag av kommissionen inhämtade konsulterna i fråga skriftliga och muntliga kommentarer från en lång rad svarande enligt följande:

- Alla som hade ett centraliserat försäljningstillstånd vid tiden för undersökningen.

- 159 innehavare av försäljningstillstånd (inbegripet stora multinationella företag, små och medelstora företag samt tillverkare av generiska läkemedel, icke-receptbelagda och veterinärmedicinska läkemedel i olika medlemsstater) som hade använt det decentraliserade förfarandet.

- Europeiska branschorganisationer som är företrädare för humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, inbegripet de organisationer som sysslar med nya kemiska enheter (NCE), generiska läkemedel, icke-receptbelagda läkemedel, homeopatika och örtmediciner.

- 15 nationella konsumentorganisationer och 134 patientföreningar.

- Yrkessammanslutningar med ansvar för regleringen av läkares, tandläkares, farmaceuters och veterinärers verksamhet.

- Behöriga myndigheter med ansvar för tillståndsgivning för läkemedel.

- Ordförandena för kommittén för farmaceutiska specialiteter, kommittén för veterinärmedicinska läkemedel, samordningsgruppen för ömsesidigt erkännande och den veterinära samordningsgruppen för ömsesidigt erkännande.

- Hälso- och sjukvårds-, social-, finans- och jordbruksministerier.

Många företag var i princip välvilligt inställda till att öppna det centraliserade förfarandet för andra produkter. Företagen höll i stort sett med om att tiden för kommissionens beslutsfattande måste minska och stödde modellen med ett formellt förfarande för brådskande ärenden.

Även om företagen i allmänhet var nöjda med medlemsstaternas resultat när det gäller det decentraliserade förfarandet, var de missbelåtna med den begränsade efterlevnaden av principen om ömsesidigt erkännande. Många svarande ansåg att en dialog skulle inledas mellan medlemsstaterna innan tillståndet beviljades i syfte att främja ett ökat stöd för principen om ömsesidigt erkännande. Endast ett fåtal av företagen var för ett obligatoriskt skiljeförfarande i situationer då medlemsstaterna inte kunde nå en överenskommelse, men det fanns ett starkt stöd för att tillåta saluföring av en produkt i avvaktan på skiljedom i de av de berörda medlemsstaterna som ansåg sig kunna godkänna produkten.

Det fanns ett starkt stöd från företagens sida för att avskaffa förfarandet för förnyelse av försäljningstillstånd.

Slutligen fanns det ett mycket starkt stöd för att harmonisera skyddsperioderna för uppgifter, men mindre samförstånd när det gällde på vilken nivå harmoniseringen skulle ligga eller hur den skulle tillämpas på produkter som härrör från tillkommande forskning.