Förslag RÅDETS BESLUT om gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet AVS-EG beträffande reglering, såvitt gäller de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, av alla särskilda lån som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Vid G7-ländernas toppmöte i Köln i juni 1999 beslutades att det år 1996 överenskomna initiativet till förmån för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (det s.k. HIPC-initiativet) skulle utvidgas för att möjliggöra en snabbare, djupare och bredare skuldlättnad. Gemenskapen och AVS-staterna beslutade i samband med detta i december 1999 att det skulle lämnas ett bidrag i storleksordningen 1 miljard euro till det utvidgade HIPC-initiativet med medel från Europeiska utvecklingsfonden. Dessa medel skulle täcka dels gemenskapens bidrag, i dess egenskap av kreditgivare, för de AVS-stater som först kvalificerade sig för initiativet (uppskattat till 320-360 miljoner euro), dels ett bidrag från gemenskapen, i dess egenskap av givare, till den av Världsbanken förvaltade HIPC Trust Fund (upp till ett belopp av 680 miljoner euro, varav 670 miljoner euro för Afrikanska utvecklingsbanken och 10 miljoner euro för Guyana). Dessa bidrag ansågs både tillräckliga och förenliga med en rimlig fördelning av bördorna mellan givarna. Härutöver beslutade rådet att det skulle lämnas ett bidrag på 54 miljoner euro till HIPC Trust Fund till förmån för de latinamerikanska och asiatiska länder som kommer i fråga för skuldlättnad inom ramen för HIPC-initiativet.

Avsikten bakom gemenskapens beslut att lämna detta omfattande bidrag till HIPC Trust Fund var att möjliggöra för vissa multilaterala utvecklingsbanker, särskilt Afrikanska utvecklingsbanken, att klara av den betydande kostnadsökning som var förenad med HIPC-initiativets utvidgning. Gemenskapens beslut var också av avgörande betydelse för Afrikanska utvecklingsbankens möjligheter att erbjuda tillfälliga lättnader inom ramen för initiativet. I ett läge då de samlade bidragen från givarna till fonden var otillräckliga (detta gäller för övrigt också i nuläget) var gemenskapens beslut därmed av avgörande betydelse för möjligheterna att effektivt och snabbt minska skuldbördan och därigenom frigöra nya resurser för fattigdomsminskning och för ytterligare sociala utgifter. Detta var naturligtvis av särskild betydelse för de minst utvecklade länderna, som är de mest sårbara bland de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna. Det bör framhållas att gemenskapens bidrag utgör omkring en tredjedel av de totala bidrag som hittills inbetalats till HIPC Trust Fund.

Utöver sitt avgörande ekonomiska engagemang i initiativet, både som kreditgivare och som givare, har gemenskapen också spelat en ledande roll i mera övergripande frågor och har särskilt understrukit behovet av att skuldlättnadsstödet kopplas till framsteg i fattigdomsbekämpningen. Så ökade gemenskapen exempelvis, långt innan toppmötet i Köln ägde rum, bidragen till kraftigt skuldtyngda fattiga länder från strukturanpassningsstödet, och var därmed en av de första givarna som insisterade på den nödvändiga kopplingen mellan skuldlättnad och ökade sociala utgifter.

Sedan den utvidgade HIPC-ramen upprättades av Världsbanken och Internationella valutafonden har det gjorts stora framsteg när det gäller initiativets genomförande. Vid utgången av 2000 hade så många som 22 länder kvalificerat sig för skuldlättnad genom att de nått den s.k. beslutspunkten, och dessa länder har sålunda omedelbart kommit i åtnjutande av skuldlättnad. Ytterligare framsteg i genomförandet av det utvidgade HIPC-initiativet och anknytande skuldlättnadsåtgärder till förmån för de fattiga länder som omfattas av stödet bör emellertid alltjämt stå högt på dagordningen för G7-gruppens överläggningar. Flertalet industriländer (Australien, Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Norge och Tyskland) har meddelat att de avser att efterskänka upp till 100 % av sina bilaterala fordringar på de HIPC-länder som kommer i fråga för skuldlättnad.

De minst utvecklade länderna utgör merparten av HIPC-länderna. Som grupp utgör de 48 av de fattigaste länderna i världen och har tillsammans en folkmängd på 610,5 miljoner. Den här gruppen länder utgör en marginaliserad del av den globala ekonomin, särskilt när det gäller handel och investeringar. De har dessutom begränsade inhemska resurser och en svag institutionell uppbyggnad. De är starkt beroende av utländsk hjälp. Deras ekonomier är, kort sagt, ytterst bräckliga. Kommissionen har nyligen tagit initiativ till flera konkreta förslag i syfte att hjälpa dessa länder att uppnå en hållbar utveckling och att göra framsteg i fattigdomsbekämpningen. Så beslutade gemenskapen nyligen att påskynda sina insatser för att bekämpa de överförbara sjukdomarna, såsom aids och malaria, som är ett allvarligt problem för de flesta av de minst utvecklade länderna. Vidare behandlas för närvarande ett förslag från kommissionen om ett initiativ med benämningen "Allt utom vapen". Även detta skulle särskilt gynna de minst utvecklade länderna, eftersom det innebär att dessa länder skulle beviljas ett så gott som fritt marknadstillträde.

Det finns ett växande internationellt samförstånd i skuldlättnadsfrågan. För att i detta sammanhang ta ytterligare ett steg framåt och för att reagera konkret på den tilltagande oron inom det internationella samfundet över de minst utvecklade ländernas ökade marginalisering i världsekonomin är gemenskapen nu villig att föreslå en total avskrivning av de särskilda lån som fastställts och beviljats de minst utvecklade AVS-staterna inom ramen för den första, den andra och den tredje Lomékonventionen och som återstår efter den skuldlättnad som överenskommits inom ramen för det utvidgade HIPC-initiativet. Gemenskapen har ansett det lämpligt att vidta denna åtgärd just nu, inför den tredje FN-konferensen om de minst utvecklade länderna i Bryssel den 14-20 maj i år, i syfte att på ett effektivt sätt söka åtgärda de allra fattigaste ländernas skuldproblem och komplettera övriga åtgärder till förmån för de minst utvecklade länderna. Beslutet skall också ses mot bakgrund av den stegvisa utfasningen av stödet i form av s.k. särskilda lån, en stödform som inte varit i bruk sedan den fjärde Lomékonventionen. Om EG väljer att följa denna handlingslinje skulle det innebära att man går utöver den utvidgade HIPC-ramen, samtidigt som de för denna ram fastställda parametrarna skulle följas.

Kommissionen föreslår med hänvisning till det ovan anförda att rådet antar bifogade förslag till beslut om gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet AVS-EG beträffande reglering, såvitt gäller de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, av alla särskilda lån som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet.

Förslag RÅDETS BESLUT om gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet AVS-EG beträffande reglering, såvitt gäller de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, av alla särskilda lån som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 310 jämförd med artikel 300.2 andra stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) Enligt bestämmelserna i den fjärde AVS-EG-konventionen, ändrad genom det avtal som undertecknades i Mauritius den 4 november 1995, särskilt artikel 282.5 i denna, skall "eventuella icke tilldelade medel som återstår av programmedlen användas för finansiella åtgärder som omfattas av utvecklingsfinansieringssamarbete, särskilt de som berör programbistånd, om inte ministerrådet beslutar annorlunda."

(2) Denna bestämmelse är enligt beslut nr 1/2000 av ministerrådet AVS-EG fortfarande tillämplig i avvaktan på Cotonouavtalets ikraftträdande.

(3) Gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet AVS-EG beträffande reglering, såvitt gäller de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga länderna, av alla särskilda lån som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet bör fastställas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet AVS-EG skall grundas på det utkast till beslut av ministerrådet som bifogas det här beslutet.

Utfärdat i Bryssel den

På Europeiska unionens råds vägnar

Ordförande

BILAGA

Utkast

BESLUT AV MINISTERRÅDET AVS-EG

om reglering, såvitt gäller de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda länderna, av alla "särskilda lån" som återstår efter en fullständig tillämpning av skuldlättnadsmekanismerna inom ramen för HIPC-initiativet

MINISTERRÅDET AVS-EG HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Cotonouavtalet, vilket tillämpas i förväg genom beslut nr 1/2000 av ministerrådet AVS-EG,

med beaktande av den fjärde AVS-EG-konventionen, ändrad genom det avtal som undertecknades i Mauritius den 4 november 1995, särskilt artikel 282.5 i denna, och

av följande skäl:

(1) AVS-staterna har konsekvent och upprepade gånger krävt att det tas mer ambitiösa initiativ i syfte att minska deras utlandsskulder och särskilt att de offentliga skulderna skall avskrivas med 100 %.

(2) Vid G7-ländernas toppmöte i Köln i juni 1999 antog ministrarna ett utvidgat initiativ syftande till snabbare, djupare och bredare skuldlättnad. Med anledning av de föreslagna förbättringarna beslutade gemenskapen att lämna ett betydande bidrag från EG till initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (det s.k. HIPC-initiativet), både som kreditgivare (320 miljoner euro samt återstoden av ett tidigare beslutat belopp på 40 miljoner euro) och som givare (680 miljoner euro från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och 54 miljoner euro från gemenskapsbudgeten).

(3) Även om betydande skuldlättnader beviljas inom ramen för HIPC-initiativet för att få ned skuldbördan på en hållbar nivå, skulle ytterligare medel för de kraftigt skuldtyngda AVS-stater som tillhör de minst utvecklade länderna främja utveckling och fattigdomsminskning.

(4) De s.k. särskilda lånen - dvs. de långfristiga lån på förmånliga villkor som fastställdes och beviljades AVS-staterna inom ramen för den första, den andra och den tredje Lomékonventionen - har inte tillämpats sedan den fjärde Lomékonventionen.

(5) Inom ramen för gemenskapens nuvarande deltagande i det utvidgade HIPC-initiativet beaktas både fordringar med anknytning till särskilda lån och fordringar med anknytning till riskkapital, men det krävs att HIPC-länderna använder de medel som gemenskapen ställer till förfogande inom ramen för initiativet till att först betala tillbaka alla skulder på utestående särskilda lån innan de påbörjar återbetalningen av riskkapital.

(6) För många av de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade länderna räcker det med denna normala skuldlättnadsmekanism inom ramen för HIPC-initiativet för att alla särskilda lån skall bli reglerade. För några av dem, bland annat Guyana, Zambia, Benin, Tchad, Madagaskar, Niger, Demokratiska republiken Kongo och Togo, torde detta emellertid inte vara fallet.

(7) Kostnaden för att reglera alla de särskilda lån till de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda AVS-staterna som skulle kvarstå efter en fullständig tillämpning av den normala HIPC-mekanismen skulle uppgå till omkring 55-60 miljoner euro. Detta belopp skulle tillkomma utöver den uppskattade kostnaden på 530 miljoner euro för det redan beslutade bidraget från EG i dess egenskap av kreditgivare (varav 320 + 40 miljoner euro redan har avsatts). Om kostnaderna för den tillkommande regleringen skulle komma att överstiga 60 miljoner euro totalt, bör åtgärder vidtas för att möjliggöra erforderlig finansiering från EUF-medel.

(8) Ett beslut enligt ovan skulle göra det möjligt för alla AVS-stater som tillhör de minst utvecklade länderna och som har nått beslutspunkten att omedelbart åtnjuta en total reglering av skuldtjänsten på de särskilda lånen, förutsatt att de inte omfattas av artiklarna 96 och 97 i Cotonouavtalet.

(9) För finansieringen av detta kompletterande initiativ bör samma mekanism tillämpas som den som gäller för gemenskapens deltagande i HIPC-initiativet i egenskap av kreditgivare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Alla minst utvecklade AVS-stater som når beslutspunkten inom ramen för HIPC-initiativet kommer att av gemenskapen beviljas en tillfällig skuldlättnad som omfattar åtminstone all skuldtjänst på de särskilda lånen. När slutförandepunkten uppnåtts kommer gemenskapen att reglera alla efter en fullständig tillämpning av de utvidgade HIPC-mekanismerna kvarstående särskilda lån som beviljats de AVS-stater som tillhör de minst utvecklade länderna och som kvalificerat sig inom ramen för HIPC-initiativet.

Artikel 2

Medlen för den kompletterande skuldlättnaden enligt artikel 1 kommer att i ett enda delbelopp på 60 miljoner euro från den åttonde Europeiska utvecklingsfonden, från någon tidigare Europeisk utvecklingsfond eller, när den trätt i kraft, från den nionde Europeiska utvecklingsfonden överlämnas till den särskilda förvaltningsfond inom Europeiska investeringsbanken (EIB Trust Fund) som har till uppgift att finansiera gemenskapens bidrag till HIPC-initiativet i dess egenskap av kreditgivare. Medlen kommer uteslutande att avse ytterligare reglering av de minst utvecklade AVS-staternas särskilda lån och kommer därför att behandlas i särskild ordning inom den nämnda förvaltningsfonden.

Artikel 3

Genomförandet av den kompletterande skuldlättnaden kommer sålunda att integreras i den mekanism som tillämpas för gemenskapens nuvarande bidrag till HIPC-initiativet i egenskap av kreditgivare och som slagits fast i finansieringsavtalet mellan Europeiska gemenskapernas kommission och AVS-staterna. För de minst utvecklade och kraftigt skuldtyngda fattiga AVS-staterna kommer de normala HIPC-förfarandena att tillämpas med en allmän reduktionsfaktor som medger åtminstone en total reglering av alla särskilda lån. Om den allmänna HIPC-reduktionsfaktorn skulle vara tillräcklig för det ändamålet, följer ingen ändring. Om den inte skulle vara tillräcklig, kommer kommissionen att unilateralt bevilja ytterligare lättnader så att den totala regleringen enligt ovan kan komma till stånd.

Artikel 4

Om beloppet på 60 miljoner euro inte skulle komma att utnyttjas i sin helhet, skall de återstående medlen användas för att finansiera "normal" skuldlättnad inom ramen för HIPC-initiativet.

Artikel 5

Kommissionen anmodas att vidta alla åtgärder som krävs för att detta beslut, som träder i kraft samma dag som det antas, skall kunna tillämpas.

Utfärdat i

För ministerrådet AVS-EG

Ordförande