Förslag RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1254/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött

(framlagda av Komissionen)

MOTIVERING

Syftet med dessa förslag är att ändra rådets förordningar (EG) nr 1251/1999 och (EG) nr 1254/1999.

I reformen Agenda 2000 beslutades det att interventionspriset på nötköttsmarknaden skulle sänkas med 20% för att förbättra konkurrenskraften för nötkött i EU och på världsmarknaden. En ökning av befintliga stöd och införandet av nya stöd syftade till att delvis kompensera producenternas inkomstbortfall. För att främja extensiva produktionsmetoder blev extenstifieringsstödet nästan tredubblat och strängare kriterier infördes för att öka dess effektivitet.

Denna reform trädde inte i kraft förrän år 2000 och den tillämpliga pridnedsättningen är begränsad till 6,7%. Ytterligare två steg med en prisnedsättning på 6,7% planeras emellertid för 2001 och 2002, medan privat lagring och en intervention i form av säkerhetsnät planeras efter 2002. Alla dessa åtgärder ledde till att det i oberoende effektstudier av 2000-reformen förväntades ett positivt resultat på EU:s överskott som ett resultat av lägre produktion och högre konsumtion. Tyvärr kom reformens övergripande mål, att åter öka konsumtionen inom unionen och exportera utan ersättning, att störas av den senaste tidens händelser på nötköttsmarknaden.

Marknaden för nötkött har drabbats av allvarliga störningar sedan konsumenterna, till följd av nya fall av bovin spongiform encefalopati (BSE), förlorat förtroendet för sektorns produkter och övergivit dessa. Läget kännetecknas av en kraftigt minskad efterfrågan på grund av en starkt minskad konsumtion och export samt av ett allt större antal djur som hålls kvar på jordbruksföretagen.

Det fortsatta prisraset på nötköttsprodukter kräver åtgärder som bidrar till att bevara marknadspriset på en godtagbar nivå och att återvinna balansen på marknaden i ett medellångt perspektiv. De föreslagna åtgärderna koncentreras särskilt på att begränsa möjligheterna att öka produktionen i framtiden. Detta har avgörande betydelse för att producenternas inkomster åter skall kunna nå upp till nivåer som bidrar till att de får en hållbar ekonomi. Dessutom är dessa åtgärder ett svar på de växande kraven på produktionsåtgärder som också är miljömässigt och socialt hållbara.

1. Det särskilda bidraget för nötkreatur av hankön är ett av de viktigare stöden till nötköttsproduktionen. Det begränsas för närvarande av ett regionalt tak som i realiteten motsvarar de olika medlemsstaterna. Om det antal djur som berättigar till det särskilda bidraget minskas, minskas likaså produktionsbenägenheten. Införandet av ett system med individuella bidragsrättigheter grundade på utbetalningar som gjorts för 1997, 1998, 1999 eller 2000 ökade med en viss procentsats i syfte att upprätta en reserv, bör innebära att förvaltningen blir mer noggrann än med ett regionalt tak.

2. Eftersom nötköttsproduktionen i huvudsak styrs av antalet kor kan den framtida köttproduktionen minskas genom att antalet am- och dikor minskas. För att uppnå detta bör en minimigräns för kvigor införas som ytterligare förstärker den produktionsminskning som uppnås genom att kvigor tas med i beräkningen av stödberättigande djur. Möjligheten att omfördela de bidragsrättigheter som återförts till den nationella reserven bör avskaffas under tre år.

3. Det antal djur som berättigar till det särskilda bidraget och am- och dikobidraget begränsas för närvarande genom att man tillämpar en djurtäthetsfaktor inom företaget på 2 djurenheter per hektar. För att minska det antal djur på intensiva jordbruk för vilka bidragen kan betalas ut, och därigenom främja en extensiv produktion, bör djurtäthetsfaktorn minskas till 1,8 djurenheter.

4. De kvantiteter som måste köpas upp för att man skall bli av med den aktuella produktion som följer av den minskade konsumtionen kan leda till att det årliga tak på 350 000 ton som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 överskrids. För att undvika att tillämpningen av detta tak leder till att det "skyddsnät" som föreskrivs i artikel 47.5 i samma förordning (som träder i kraft om marknadspriserna under två på varandra följande veckor underskrider 78% på EU-nivå och 60% på medlemsstatsnivå) måste utnyttjas, bör det inte tillämpas för åren 2001 och 2002.

5. BSE-krisen visar att det är nödvändigt att återgå till jordbruksmetoder som tar hänsyn till miljön och konsumenternas intressen. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att stimulera ekologiska produktionsmetoder genom system med uttag av mark för ekologisk produktion av foderbaljväxter som klöver. Följaktligen bör möjligheterna ökas att använda mark som lagts i träda enligt det system med stöd till producenter av vissa jordbruksgrödor som införts genom förordning (EG) nr 1251/1999.

Bestämmelserna i denna förordning syftar till att åtgärda den aktuella situationen på marknaden. Ytterligare bestämmelser kan komma att behöva införas beroende på hur situationen utvecklar sig.

När det blir obligatoriskt att testa alla djur som är äldre än 30 månader kommer den uppköpsordning för destruering som har varit i kraft sedan den 1 januari 2001 i enlighet med förordning (EG) nr 2777/2000 att upphöra att gälla och ersättas med en särskild uppköpsordning på grundval av artikel 38 i förordning (EG) nr 1254/1999 och med samma finansiella bestämmelser. Den särskilda uppköpsordningen är avsedd att säkerställa att det inte förekommer något kött på marknaden från djur som är mer än 30 månader gamla som för närvarande inte berättigar till någon intervention. Produkter enligt denna nya ordning kan sedan, beroende på vad medlemsstaten beslutar, antingen destrueras eller lagras (på medlemsstatens beskostnad) till dess att de kan saluföras på marknaden under ordnade former (efter kommissionens godkännande).

Beroende på marknadsutvecklingen förbehåller sig kommissionen rätten att se över situationen i samband med det preliminära budgetförslaget för 2002 och eventuellt ta initiativ till ny lagstiftning som kan täcka eventuella budgetrisker som kan komma att uppstå från och med budgetåret 2002.

2001/0042 (CNS)

Förslag RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1254/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT C, , s. .

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [2],

[2] EGT C, , s. .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [3], och

[3] EGT C, , s. .

av följande skäl:

(1) Marknaden för nötkött har drabbats av allvarliga störningar sedan konsumenterna, till följd av nya fall av bovin spongiform encefalopati (BSE), förlorat förtroendet för sektorns produkter och övergivit dessa. Läget kännetecknas av en kraftigt minskad efterfrågan på grund av en starkt minskad konsumtion och export samt av ett allt större antal djur som hålls kvar på jordbruksföretagen. Detta har lett till en allvarlig försämring på marknaden som är svår att åtgärda. En rad bestämmelser bör därför införas för att reglera marknaden med avseende på kommande produktionsvolymer.

(2) Det särskilda bidraget för nötkreatur av hankön, enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 [4], är ett av de viktigare stöden till nötköttsproduktionen. Detta bidrag begränsas för närvarande genom ett regionalt tak. Om det antal djur som berättigar till det särskilda bidraget minskas, minskas likaså produktionsbenägenheten. Ett system med individuella rättigheter skulle dessutom ge en mer noggrann förvaltning än systemet med det regionala taket. Ett sådant system bör därför införas på grundval av de utbetalningar som gjorts under tidigare år, med ett tillägg på 3% i syfte att upprätta en reserv, utan att de gällande regionala taken överskrids.

[4] EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(3) Medlemsstaternas fastställda möjlighet att ändra eller avstå från att tillämpa det tak på 90 djur per anläggning och åldersgrupp som avgör om det särskilda stödet skall beviljas kan innebära en ökning av antalet djur som omfattas av stödet på stora produktionsenheter. För att göra detta mindre lockande bör en strikt tillämpning av detta tak införas genom att möjligheten att ändra det eller låta bli att tillämpa det avskaffas.

(4) Eftersom nötköttsproduktionen i huvudsak styrs av antalet kor kan den framtida köttproduktionen minskas genom att antalet am- och dikor minskas. För att en sådan minskning skall kunna ske bör det införas en minimiandel kvigor och en ökning av den maximala andelen av dessa djur, så att den produktionsminskning förstärks som uppnås genom att antalet kvigor medräknas vid beräkningen av det antal djur som berättigar till det stöd till am- och dikor som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 1254/1999. Detta innebär en justering av det särskilda nationella taket för kvigor enligt artikel 10 i den förordningen. För att denna minskning skall komma till stånd bör möjligheten att omfördela de bidragsrättigheter som återförts till den nationella reserven avskaffas under en begränsad period.

(5) Det totala antal djur som berättigar till det särskilda bidraget och am- och dikobidraget begränsas för närvarande genom att man tillämpar en djurtäthetsfaktor inom företaget på 2 djurenheter per hektar, enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 1254/1999. För att minska det antal djur på intensiva jordbruk för vilka bidragen kan betalas ut, och därigenom i ännu högre grad främja en extensiv produktion, bör djurtäthetsfaktorn minskas till 1,8 djurenheter.

(6) De kvantiteter som måste köpas upp för att bortskaffa den produktion som är en följd av den minskade konsumtionen kan leda till att det tak som fastställs i artikel 47.2 i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 överskrids. För att undvika att tillämpningen av detta tak leder till att det "skyddsnät" som föreskrivs i artikel 47.5 i samma förordning måste utnyttjas, bör det inte tillämpas för åren 2001 och 2002.

(7) Bestämmelserna i denna förordning syftar till att åtgärda den aktuella situationen på marknaden. Ytterligare bestämmelser kan komma att behöva införas beroende på hur situationen utvecklar sig.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1254/1999 ändras på följande sätt:

1. Artikel 4.1 skall ersättas med följande:

"1. En producent som håller handjur av nötkreatur på sitt företag får efter ansökan beviljas ett särskilt bidrag. Detta bidrag skall, inom gränserna för individuella tak, beviljas i form av ett årligt bidrag per kalenderår och per producent samt när det gäller nötkreatur per ålder. Det skall beviljas per kalenderår och per jordbruksföretag för högst 90 djur i var och en av de åldersklasser som anges i punkt 2. Varje producents individuella tak skall fastställas av medlemsstaterna med beaktande av antalet djur för vilka bidrag beviljats under tidigare år. Varje medlemsstat skall upprätta en nationell startreserv som motsvarar minst 1% och högst 3% av det totala antal djur för vilka ett särskilt bidrag får beviljas i den medlemsstaten. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att från och med den 1 januari 2002 kunna garantera att det totala antalet bidragsrättigheter i medlemsstaten inte överstiger det nationella taket. Kommissionen kommer, i enlighet med förfarandet i artikel 43, före den 1 januari 2002 att fastställa de nationella taken på följande nivå:

- motsvarande de högsta bidragen som utbetalats för åren 1997, 1998, 1999 och 2000, ökat med 3%,

- vid behov, minskade proportionellt så att summan av de nationella taken inte överstiger 8 453 814 djur för den första åldersgruppen och 2 402 647 djur för den andra åldersgruppen.

Bestämmelserna i fotnoterna i bilaga I rörande regionala tak i medlemsstaterna skall även i fortsättningen vara tillämpliga för nationella tak. Om producenten överlåter eller för över en del eller alla sina särskilda bidragsrättigheter skall bestämmelserna i artikel 8 följas. Medlemsstaterna skall upprätta och förvalta den nationella reserven av särskilda bidragsrättigheter i enlighet med artikel 9, med undantag av punkt 3 andra stycket."

2. Artikel 4.4 och 4.5 skall utgå.

3. I artikel 6.2 skall första stycket efter punkt b) ersättas med följande:

"förutsatt att producenten under minst sex månader i följd räknat från den dag ansökan inlämnas håller ett antal am- och dikor och kvigor som i fråga om kvigorna motsvarar minst 20% och högst 40% av det totala antal för vilket bidraget söktes."

4. I artikel 9.3 skall följande stycke läggas till:

"Under åren 2002-2004 får dock inte de rättigheter som överförts till den nationella reserven omfördelas."

5. Första meningen i artikel 10.1 andra stycket skall ersättas med följande:

Detta särskilda nationella tak får inte överskrida 40% av det nationella tak som fastställs för den berörda medlemsstaten i bilaga II till denna förordning.

6. Första meningen i artikel 12.1 skall ersättas med följande:

"Det totala antalet djur som berättigar till det särskilda bidraget och till am- och dikobidraget skall begränsas genom tillämpning av en djurtäthetsfaktor inom jordbruksföretaget på 2 djurenheter (DE) per hektar och kalenderår. Från och med den 1 januari 2002 skall djurtätheten vara 1,8 djurenheter."

7. Artikel 47.2 andra stycket skall ersättas med följande:

"Uppköpen får inte överskrida 350 000 ton per år för hela gemenskapen. Denna begränsning gäller dock inte för åren 2001 och 2002."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2002. Artikel 1.7 skall dock tillämpas från och med det datum denna förordning träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

>Plats för tabell>

Bilaga I Hypoteser

>Plats för tabell>

Bilaga II Bidrag

>Plats för tabell>

Bilaga III Interventionslagring och -export

>Plats för tabell>

Bilaga IV Tillfälliga åtgärder

>Plats för tabell>