Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Partnerskapet EU-Medelhavsländerna - Utvärdering och framtidsutsikter efter fem år"

(2002/C 36/24)

Den 12-13 juli 2001 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Partnerskapet EU-Medelhavsländerna - Utvärdering och framtidsutsikter efter fem år".

Sektionen för yttre förbindelser, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 4 oktober 2001. Föredragande var Dimítrios Dimitriádis.

Vid sin 385:e plenarsession den 17-18 oktober 2001 (sammanträdet den 18 oktober 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 87 röster för och 1 röst emot.

1. Inledning

1.1. Europeiska gemenskapen har sedan 1960 utarbetat en rad politiska åtgärder för att närma sig Medelhavsländerna och utvecklat den ram som krävs för ett framgångsrikt strategiskt partnerskap utöver de rent handelspolitiska kontakterna.

1.2. Sedan början av 90-talet har Europeiska unionen fört en politik som syftat till en integration av Medelhavsländerna, på grundval av de egna erfarenheterna på detta område, för att på så sätt verka för ett mer dynamiskt samarbete. EU har också satt stopp för den typ av politik där EU utarbetar förslag till samarbete och Medelhavsländerna därefter antar eller förkastar förslagen utan att ha kunskap om hur förslagen kan vidareutvecklas eller genomföras.

1.3. Den gemensamma deklaration som antogs vid konferensen mellan EU och Medelhavsländerna i Barcelona(1) utgör en milstolpe för samarbetet. 27 medlemsstater deltog i denna konferens (EU:s 15 medlemsstater och 12 Medelhavsländer). Barcelonadeklarationen utgör grunden för ett ambitiöst projekt i tre delar:

- Första delen: säkerhetspolitik, med målet att skapa ett gemensamt område av fred och stabilitet.

- Andra delen: ekonomi och kreditgivning, med målet att skapa ett område av delat välstånd (inrättande av ett frihandelsområde fram till år 2010).

- Tredje delen: åtgärder för mänskliga, sociala och kulturella framsteg.

1.4. Partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna kännetecknas av stora framsteg under den förhållandevis korta period (fem år) som följt efter dess införande, men mycket återstår fortfarande att göra innan de resultat som ursprungligen fastställdes kommer att ha uppnåtts.

2. Analys av partnerskapet EU-Medelhavsländerna

2.1. Förhoppningarna på partnerskapet EU-Medelhavsländerna var ursprungligen stora, i vissa fall mycket stora. En regelbunden dialog har tagit form mellan de 27 samarbetsländerna, i syfte att stärka freden och säkerheten i Medelhavsområdet och genomföra gemensamma initiativ (det bör särskilt framhållas att man inom ramen för partnerskapet EU-Medelhavsländerna lyckats få representanter från Libanon, Syrien, Israel och den palestinska myndigheten att samtala runt ett och samma bord).

2.1.1. Ett annat viktigt framsteg är att EU närmat sig Libyen inom ramen för partnerskapet. Representanter från Libyen bjöds för första gången in officiellt till toppmötet i Stuttgart den 15-16 april 1999. Förhandlingarna har dock inte lett till några större resultat och Libyen har inte heller gjort några som helst åtaganden att anta innehållet i Barcelonadeklarationen.

2.2. Det multilaterala samarbetet är nu lika omfattande som det traditionella bilaterala samarbetet. Omfattande resurser har dessutom anslagits till att utveckla partnerskapet via Meda-programmet och lån från Europeiska investeringsbanken. Meda-programmet är partnerskapets viktigaste finansiella styrinstrument och omfattar de tre politikområden som fastställdes vid ministerkonferensen i Barcelona.

2.3. EU:s medlemsstater och Medelhavsländerna har ingått bilaterala associeringsavtal, som syftar till att avreglera ekonomin och stärka marknadskrafterna, samtidigt som den sociala balansen garanteras och incitament skapas för konvergens mellan ekonomierna. Avtalen syftar också till ett samarbete i vidare bemärkelse, eftersom de innehåller en viktig kulturell dimension som på sikt skall leda till ökad stabilitet och ökat samarbete i Medelhavsområdet genom gemensamt utvecklingsarbete till förmån för regionens befolkning.

2.4. Samtliga EU:s medlemsstater erkänner att grannländerna i söder har stor strategisk betydelse, och man kan nu skönja de första positiva resultaten av Medelhavsländernas strukturomvandling.

2.5. Vissa kritiska röster har dock höjts och krav framförts på att handelsförbindelsernas ekonomiska mål undersöks samtidigt som bristerna på det sociala området framhålls.

2.6. Partnerskapet kännetecknades till en början av en mängd åtgärder utan tydliga prioriteringar. Projekten genomfördes rent generellt i långsam takt. Det är också viktigt att framhålla att Medelhavsländerna haft svårt att utnyttja alla resurser som anslagits, vilket framgår med särskild tydlighet när man betraktar de tekniska svårigheterna med att genomföra initiativen.

2.7. Det har visat sig vara mycket svårare än väntat att införa ett frihandelsområde. Ett tydligt tecken på detta är att förhandlingarna om frihandelsavtalet går mycket långsamt, vilket bland annat beror på att ratificeringen av ländernas behöriga parlamentariska organ dragit ut på tiden. I detta avseende ligger ansvaret till största delen hos EU:s medlemsstater. Arbetet med att främja ett ekonomiskt och politiskt samarbete mellan EU och Medelhavsländerna fortskrider också mycket långsamt. Man har inte heller lyckats väcka det intresse hos internationella investerare, större finansinstitut och riskkapitalbolag som krävs för större investeringsprojekt (telekommunikation, transporter m.m.).

2.8. Det låsta läge och de ständiga bakslag som kännetecknar fredsprocessen i Mellanöstern han inverkat negativt på ett mer övergripande regionalt samarbete.

2.9. Undertecknandet av associeringsavtal med uttryckliga klausuler om demokrati och mänskliga rättigheter har inte kunnat förhindra att situationen på dessa områden förvärrats i vissa länder. Samtalen har inte förts i en anda som kunnat lägga grunden till en uppriktig och seriös dialog om mänskliga rättigheter, bekämpande av terrorism eller invandring.

2.10. Det är viktigt att inte underskatta svårigheterna med att föra en dialog mellan länder vars politik, sociala system, ekonomi och kultur skiljer sig kraftigt åt, eftersom samhällsutvecklingen inte varit identisk och man har kommit olika långt i det sociala utvecklingsarbetet. Den kulturella dialogen förutsätter kulturutbyte och rörlighet, något som inte alltid är praktiskt möjligt.

2.11. Det bör framhållas att länderna i östra Medelhavsområdet fram till år 2000 inte haft fullgod representation vid de årliga sammanträdena för ekonomiska och sociala råd och liknande organ. Orsakerna till detta står att finna i att de organisationer som representerar det organiserade civila samhället fått otillräcklig information eller ingen information alls om dialogen mellan EU och Medelhavsländerna. Dessa organisationers representanter prioriterar inte ett aktivt deltagande i överläggningarna, och de berörda ländernas regeringar anstränger sig inte heller för att inkludera frivilliga organisationerna i dialogen, eftersom de har ett mycket begränsat inflytande över ekonomiska och sociala frågor. Det är också viktigt att framhålla att de östra Medelhavsländerna inte har några ekonomiska och sociala råd eller liknande organ som kan sörja för en effektiv representation. Det saknas således strukturer och resurser för att dessa organisationer skall kunna spela en aktiv roll i partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna.

2.12. Under genomförandet av Meda-programmet (1995-1999) har det bilaterala samarbetet (cirka 90 %) varit mycket mer omfattande än det regionala samarbetet (cirka 10 %), som dock är mycket viktigt när det gäller att få till stånd en dialog, ett åsiktsutbyte och samarbete - vilket är partnerskapets grundläggande mål(2).

2.13. Om bristerna är stora i det regionala samarbetet, är de dock ännu större när man ser till det lokala samarbetet. På detta område har program godkänts som ännu inte påbörjats tre år senare. Detta ger anledning till oro för det fortsatta lokala samarbetet. Program med mindre räckvidd äventyras, trots att dessa program är nödvändiga för främjandet av strukturer på det sociala området.

2.14. Medelhavsländernas ekonomiska reformer genomförs inte i förväntad takt. Handeln mellan Medelhavsländerna (Syd-Syd) har inte ökat i förhållande till den mycket blygsamma ursprungsnivån och uppgår till knappt 6 % av partnerskapsländernas totala handel. EU:s investeringar i området är också relativt obetydliga - och till och med lägre än i andra delar av världen(3).

3. ESK kommentarer avseende partnerskapet EU-Medelhavsländerna

3.1. En av EU:s mest betydande insatser under de senaste trettio åren har varit den dialog som man fått till stånd mellan medborgarna och olika samhällsaktörer via många olika kanaler. Mellaninstansernas roll är särskilt betydelsefull. Dessa organ fyller en viktig samhällsfunktion eftersom de har en oberoende ställning, genomför olika informationskampanjer och lyfter fram viktiga samhällsfrågor. Organisationerna har samtidigt möjlighet att påverka såväl regeringar som politiska beslut utan att vara direkt underordnade det politiska systemet.

3.2. ESK anser att partnerskapets svagheter beror på att samarbetet till största delen är politiskt och ekonomiskt och att partnerskapet saknar en social dimension. Denna obalans är också tydlig i de bilaterala associeringsavtalen. Att ingå bilaterala avtal är ett uttryck för EU:s önskan om "avreglering under kontrollerade former", vilket innebär att man skall öppna upp marknaden samtidigt som man i möjligaste mån försöker parera den starka chock som strukturomvandlingen ger upphov till. Man har ännu inte uppnått de resultat på det sociala området som man ursprungligen förväntat sig.

3.2.1. Att avreglera ekonomin i ett samhälle som redan präglas av stora sociala skillnader kan i sig inte garantera vare sig ekonomisk utveckling, i synnerhet inte i bristfälligt strukturerade samhällen och branscher, eller en framväxt av "områden av gemensamt välstånd". Partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna äger dessutom rum inom de gränser som EU fastställt. Samarbetet har hittills omfattat framför allt industrivaror, dvs. branscher där EU har en mycket stark konkurrensställning i förhållande till Medelhavsländerna. Jordbruksprodukter - en mycket viktig sektor för Medelhavsländerna - omfattas inte alls av samarbetet. Frihandelsområdet innebär att man endast tar sig an vissa av de utmaningar som ger upphov till klyftan mellan Medelhavets båda sidor.

3.3. Trots att programmen Euromed Heritage(4), Euromed Audiovisual(5) och Euromed Youth(6) varit framgångsrika när det gäller att stärka partnerskapets sociala dimension, konstaterar kommittén att det motsatta gäller för programmet Meda Democracy(7) som syftar till att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna. En rad sammanträden och konferenser har anordnats för representanter från det organiserade civila samhället, men samarbetet på det sociala området och närmandet mellan det civila samhället i EU och Medelhavsländerna kan fortfarande beskrivas som otillräckligt.

3.4. Programmen för samarbete på lokal nivå (Med Urbs, Med Campus och Med Media), som syftar till att göra det möjligt för det civila samhället på båda sidor om Medelhavet att träffas i syfte att utarbeta gemensamma projekt, lades dock på is under 1996 på grund av undermålig intern förvaltning. Kommissionen har beslutat att avbryta dessa program, eftersom den problemfyllda förvaltningen av mikroprogrammen kräver betydande resurser, i fråga om både personal och pengar.

3.4.1. ESK välkomnar det belgiska ordförandeskapets initiativ att anordna ett forum den 13-14 juli 2001 om kvinnans roll i den ekonomiska utvecklingen och anser det vara särskilt positivt att forumet lagt grunden till ett framtida åtgärdsprogram med samma namn.

3.5. ESK anser att många av partnerskapets brister kan tillskrivas svårigheterna med att genomföra den tredje delen av Barcelonadeklarationen. Man har också överskattat den roll som partnerskapet kan spela för Medelhavsländernas samhällsutveckling. EU får inte glömma att unionens medlemsstater, i motsats till Medelhavsländerna, varit redo för integration på grund av en gemenskap och närhet i fråga om livsåskådning, utbildning och kultur. Situationen i Medelhavsländerna är helt annorlunda. Trots en geografisk närhet råder stora sociala, ekonomiska och kulturella skillnader, såväl mellan de olika Medelhavsländerna som mellan Medelhavsländerna och EU.

3.6. Att främja en dialog mellan länder med stora kulturella och politiska skillnader är det enda sätt på vilket man med framgång kan ta sig an spänningar som bottnar i kulturmöten och i olika levnadssätt, och som skapats av globaliseringen och frestelsen att inte ta hänsyn till de olika folkens nationella identitet.

3.7. Det står också klart att man hittills inte lyckats få till stånd en tillräckligt uppriktig och seriös dialog om frågor såsom mänskliga rättigheter - framför allt kvinnors och barns rättigheter - och bekämpning av terrorism och illegal invandring. Detta ger i sin tur upphov till en rad samhällsproblem, vilket för övrigt kommissionen också erkänner.

3.8. Associeringsavtalen lägger grunden till ett vertikalt samarbete (Nord-Syd), men EU borde i stället verka för en horisontell integration (Syd-Syd). Ett ökat utbyte av varor, kapital och arbetskraft i denna riktning skulle skapa nya marknader och på så sätt locka till sig de utländska investeringar som krävs för den ekonomiska utvecklingen. De strukturomvandlingar som hittills ägt rum i Medelhavsländerna är otillfredsställande. ESK anser att man bör stärka mellaninstansernas roll inom ramen för en horisontell integration. Kommittén välkomnar samtidigt den deklaration som antogs nyligen (den 8 maj 2001) med avsikt att inrätta ett frihandelsområde som omfattar Tunisien, Egypten, Jordanien och Marocko.

3.9. Mellaninstansernas representation i Medelhavsländerna är otillräcklig, vilket gör det omöjligt att fastställa det verkliga behovet bland lokala företag. Antalet mellaninstanser är mycket lågt och det råder därmed brist på organisationsstrukturer, vilket hindrar ett verkligt samarbete inom Medelhavsområdet. Medelhavsländerna har redan nu svårt att strukturera samarbetet med EU i allmänhet och övriga Medelhavsländer i synnerhet.

3.9.1. För att Medelhavsländerna skall kunna komma till rätta med dessa kroniska problem, som hittills utgjort stora hinder, anser ESK att man på ett konkret sätt bör hjälpa Medelhavsländerna att kartlägga de möjligheter och problem som finns på lokal nivå, fastställa de verkliga behoven och utarbeta olika metoder för problemlösning.

4. Kommitténs slutsatser avseende framtidsutsikterna för partnerskapet EU-Medelhavsländerna

4.1. Nyckeln till framgång ligger i förhandlingarna om associeringsavtal. Framsteg på detta område skulle möjliggöra en bedömning av de 27 partnerskapsländernas åtgärder för att uppnå de mål som fastställdes vid ministerkonferensen i Barcelona. (del 1, 2 och 3)

4.1.1. Förhandlingarna och ratificeringen av avtalen har tagit längre tid än beräknat. Denna försening beror dock i huvudsak på att de associeringsavtal som ingåtts mellan EU och Medelhavsländerna i själva verket är bilaterala avtal mellan de 15 medlemsstaterna å ena sidan och vart och ett av Medelhavsländerna å andra sidan.

4.1.2. Förfarandena präglas av orättvisor och förseningar som är i det närmaste förnedrande för Syd. Ett avtal som undertecknats av ett Medelhavsland träder i genomsnitt i kraft tre år efter det att avtalet överlämnats till samtliga EU-huvudstäder för ratificering. Det avtal som ingicks med Jordanien i november 1997 har exempelvis ännu inte trätt i kraft, eftersom två av EU:s medlemsstater ännu inte har ratificerat avtalet.

4.1.3. Av denna anledning och i linje med de förslag som vid upprepade tillfällen framförts av det parlamentariska forumet för EU och Medelhavsländerna(8) vore det lämpligt att föra samman associeringsavtalen till ett enda multilateralt avtal, i syfte att påskynda förfarandet. Man bör även undersöka om dylika avtal kan ingås på annat sätt.

4.2. Fullbordandet av ett frihandelsområde för EU och Medelhavsländerna är en av de känsligaste delarna i partnerskapet EU-Medelhavsländerna. Frihandeln bör inte bara gälla handeln mellan EU och Medelhavsländerna utan även handeln mellan de olika Medelhavsländerna. Det är endast under sådana förhållanden som Medelhavsländernas marknader kommer att växa, regionen blir attraktiv för internationella investerare och tillströmningen av kapital ökar. (del 2)

4.2.1. Kommittén anser således att man i denna anda bör genomföra en översyn av Medelhavsländernas marknader, i syfte att förbättra deras organisation i förhållande till EU. Relationerna Syd-Syd bör samtidigt uppmuntras. Ett av de viktigaste målen för ett gemensamt frihandelsområde för EU och Medelhavsländerna är just att Medelhavsländerna engagerar sig i ett dubbelt partnerskap, gentemot EU och övriga Medelhavsländer.

4.2.2. Kommittén är övertygad om att Medelhavsländerna måste få hjälp med att organisera små och medelstora företag, hantverks- och mikroföretag, så att de kan skapa gemensamma strukturer för samråd och kollektivt agerande. Medelhavsländerna skulle också kunna utveckla och utvidga de projekt som syftar till förbättrade partnerrelationer med EU och övriga Medelhavsländer genom att man drar nytta av tidigare erfarenheter och lyckade lösningar i Europa.

4.3. Kommittén anser att man måste lyfta fram idén att omdefiniera "frihandelsområdet" till en verklig "gemensam marknad", som omfattar samtliga varor och således även de branscher där länderna söder om Medelhavet har en stark konkurrensställning: inom jordbruket. En sådan marknad förutsätter mycket omfattande kompletterande åtgärder (bl.a. tekniska och sanitära normer, modernisering av och nyetablering inom vissa sektorer, upprustning av företag som sysslar med bearbetning av och handel med jordbruksprodukter). (del 2)

4.3.1. Jordbruket är den allra viktigaste frågan för såväl EU som Medelhavsländerna. Det utgör den viktigaste sektorn i Medelhavsländernas ekonomi och står inför svåra organisatoriska och strukturella problem. Det råder stor brist på tekniskt kunnande och produktionsteknik samt långsiktig planering som tar hänsyn till strukturomvandlingens konsekvenser för arbetsmarknaden. En mer fördjupad ekonomisk integration kräver en mycket noggrann genomgång av de 27 partnerskapsländernas politik, om dessa problem skall kunna lösas. Ett viktigt steg i denna riktning togs vid konferensen i Strasbourg på temat "Jordbruket i EU och Medelhavsländerna", där man diskuterade hur ländernas jordbrukspolitik skulle kunna samordnas inom ramen för Barcelonaprocessen(9).

4.3.2. Införandet av ett frihandelsområde i Medelhavsområdet kommer inte att bli framgångsrikt om Medelhavsländerna inte kan dra full fördel av frihandeln, dvs. om de inte har helt fritt tillträde till EU:s marknader för vissa jordbruks- och livsmedelsprodukter som bedöms vara avgörande för partnerskapsländerna. För att man snabbare skall kunna göra framsteg i denna riktning måste de regioner inom EU som direkt påverkas av den ökade konkurrensen kompenseras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

4.3.3. Ytterligare uppoffringar i fråga om jordbruksproduktionen inom EU skulle kunna vara motiverat, om frihandeln ger avsevärda fördelar för utvecklingsländerna på andra sidan Medelhavet med avseende på exporternas utveckling.

4.3.4. Det är viktigt att uppmana länderna inom frihandelsområdet att inte enbart producera för den europeiska marknaden eller att inrikta verksamheten mot de stora multinationella företag som dominerar handeln eller stora lokala markägare. Länderna bör i stället uppmuntras att huvudsakligen täcka den inhemska befolkningens livsmedelsbehov. På så sätt kan man successivt minska det livsmedelsberoende som annars i sin tur skapar ett beroende som inte bara är ekonomiskt utan även politiskt och kulturellt.

4.4. Textilindustrin är en annan viktig bransch i Medelhavsländerna som sysselsatte 30 % av den arbetsföra befolkningen(10) 1995. Branschen utgör dessutom en konkurrensfördel för många av länderna. (del 2)

4.4.1. Textilindustrin kan vara ett viktigt trumfkort när Medelhavsländerna diversifierar sin export till industriländerna. Ett tecken på textilindustrins strategiska betydelse är att den är underleverantör till EU:s textil- och beklädnadsindustri, framför allt av halvfabrikat.

4.4.2. Åtgärder bör följaktligen vidtas för att öka textilindustrins produktivitet. Sektorn bör omorganiseras och arbetskraften fortbildas samtidigt som man investerar i ny teknik samt omorganiserar och moderniserar den utrustning och de tillverkningsmetoder som används i dag.

4.4.3. Textilindustrin kan tjäna som exempel när Medelhavsländerna skall försöka lösa problem inom andra delar av näringslivet.

4.5. Fiskerinäringens ställning förtjänar också att omnämnas, eftersom en mycket stor andel (cirka 63 %) av Medelhavsländernas fiskexport går till EU. (del 2)

4.5.1. Fiskerinäringen inom EU befinner sig för närvarande i ett mycket utsatt läge på grund av överinvesteringar i förhållande till behoven, ökade kostnader och utfiskning. Kommissionen har därför presenterat en grönbok om den gemensamma fiskeripolitikens framtid(11), i syfte att skapa en gemensam grund för dialog.

4.5.2. Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att grönboken innehåller övergripande förslag om att integrera Medelhavsområdet i den gemensamma fiskeripolitiken, i syfte att garantera fiskerinäringens överlevnad och uppmuntra en dialog mellan samtliga berörda parter kring Medelhavet.

4.6. Efter fem års erfarenheter ser nu EU över sina styrinstrument för att Medelhavs-politiken(12) skall bli framgångsrik. EU bör effektivisera Meda-programmet genom ett antal interna förfaranden och förbättra utformningen av program och projekt. (del 1, 2 och 3)

4.7. Medelhavspolitiken är svår att genomföra och ställer krav på omfattande administrativa förfaranden som ofta är tungrodda och byråkratiska, eftersom det handlar om mycket stora ekonomiska resurser. Det är viktigt att se till att personalen utbildas i tillräcklig utsträckning, så att Meda-programmet kan genomföras på ett korrekt sätt. Man bör även samråda i högre grad med berörda parter.

4.8. Politikens huvudsakliga mål bör vara att avsluta förhandlingarna om fred och stabilitet i området, införa mekanismer för en politisk dialog i syfte främja och upprätthålla fredliga förbindelser, stärka demokratiarbetet inom ramen för Meda Democracy och ge ökat stöd till mellaninstansernas representanter. Man får inte heller glömma bort att politiken bidrar till fredsprocessen i Mellanöstern. Mellaninstanserna utgör en viktig drivkraft när det gäller att öka partnerskapets inflytande och påverka dialogen på politisk, ekonomisk och kulturell nivå. (del 1 och 2)

4.9. Det politiska och säkerhetspolitiska samarbetet bör stärkas. De åtgärder som vidtagits har varit relativt urvattnade och inte lagt grunden till förtroendefulla förbindelser mellan EU och Medelhavsländerna. (del 1)

4.10. Den rangordning av prioriteringar som fastställdes i Barcelona bör ändras, och man bör ge större uppmärksamhet åt sociala, kulturella och invandringspolitiska frågor rent kvalitativt samt ge dessa frågor lika stor uppmärksamhet som de ekonomiska, handelspolitiska eller säkerhetspolitiska diskussionerna. (del 3)

4.11. EU bör verka ytterligare för social utveckling, folkhälsa, utbildning, kvinnors och barns rättigheter, ett stärkt miljöskydd och genomförandet av infrastrukturprogram. Vikten av utbytesprogram för ungdomar samt rörligheten för teknisk och vetenskaplig personal bör framhållas. Det är samtidigt underförstått att de största satsningarna måste göras på utbytesprogram för lärare. (del 3)

4.12. Partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna bör bli synligare och mer allmänt känt i partnerskapsländerna. Informationsarbetet och PR-kampanjerna bör intensifieras. I fråga om informationsstrategin bör man försöka skapa en känsla av delaktighet i fråga om de åtgärder som finansieras inom ramen för partnerskapet. (del 3)

4.13. Kommittén anser att man inte kan få till stånd ett verkligt samarbete mellan de två samarbetsparterna så länge som frågan om den fria rörligheten för personer inte organiserats på ett korrekt sätt och de båda parternas legitima intressen kan säkerställas. Genom att säga nej till begäran om fri rörlighet understöder man den illegala invandringen. (del 1)

5. Förslag från kommittén avseende framtidsutsikterna för partnerskapet EU-Medel-havsländerna

5.1. Kommittén anser att inrättandet av ett frihandelsområde, antingen bilateralt mellan EU och Medelhavsländerna eller multilateralt mellan Medelhavsländerna, inte kan vara ett mål i sig utan snarare ett medel för att uppnå ett högre mål om stabilitet, fred och välstånd i regionen.

5.2. Kommittén anser att frågan om huruvida partnerskapet kommer att röna framgång avgörs av om man kan uppnå dynamiska resultat. Ett varuutbyte innebär även andra former av utbyte: kunskap, institutionella modeller, politiska principer m.m. Genom associeringsavtal kan även befintliga institutioner ifrågasättas och därmed effektiviseras.

5.3. Kommittén anser att man bör stärka de EU-initiativ som avser partnerskapets andra del, i syfte att komma till rätta med uppdelningen av marknaderna i södra och östra Medelhavsområdet.

5.3.1. Kommittén föreslår att varje land som ratificerar ett associeringsavtal med EU också ingår ett frihandelsavtal inom en femårsperiod med samtliga länder som är associerade till EU på samma sätt.

5.3.2. Kommittén föreslår att man bör utarbeta lämpliga mekanismer för att främja företagarandan, samtidigt som man via lagstiftning och administrativa förfaranden bör skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och privata initiativ genom att tillämpa öppna och förtroendeskapande förfaranden. Kommittén vill även att små och medelstora företag samt mikroföretag ges en särställning när åtgärder vidtas för att stärka handeln och industrisamarbetet mellan EU och Medelhavsländerna. Kommittén anser för övrigt att ett stärkt samarbete mellan representanter för små och medelstora företag kommer att ge partnerskapet ytterligare drivkraft.

5.3.3. Kommittén anser det vara viktigt att man utarbetar program för tekniskt och ekonomiskt bistånd till förmån för små och medelstora företag samt mikroföretag i Medelhavsländerna, i syfte att stimulera en diversifiering av ländernas ekonomier. Hantverkssektorn bör särskilt uppmärksammas, eftersom ländernas näringsliv till största delen faller inom denna kategori. Som en jämförelse bör nämnas att den italienska trä- och möbelindustrin, som tidigare bestod av en mycket varierande och stor grupp hantverksföretag av blygsam storlek, i dag har skaffat sig en eftertraktad ställning på världsmarknaden. Denna framgångsmodell kan fungera som ett exempel för utveckling av handelssektorn i Medelhavsområdet.

5.3.4. Kommittén anser att man bör genomföra fler informationskampanjer som riktar sig till representanter för handeln och tillverkningsindustrin - t.ex. handelskammare, arbetsmarknadens parter och sammanslutningar för olika yrken och köpmän - så att potentiella investerare kan dra nytta av det stöd och den information som krävs för investeringar på lång sikt i Medelhavsländernas tillverkningssektorer.

5.3.5. Kommittén rekommenderar att EU förbättrar sin strategi för Medelhavsländerna, genom att man stärker det gränsöverskridande och lokala samarbetet, i syfte att verka för en hållbar utveckling. Kommittén uppmanar därför kommissionen att

a) beakta den sociala sektorn inom ramen för de regionala programmen, genom att fästa särskild vikt vid att arbetsmarknadens parter deltar i arbetet inom respektive land men även på transnationell nivå,

b) samordna utbildningspolitiken i enlighet med de krav som ställs på grund av konjunkturväxlingarna på arbetsmarknaden, genom att skapa nätverk för socialomsorg samt moderna samarbetsmetoder för dessa omsorgssystem.

I detta sammanhang föreslår kommittén att EU främjar program och initiativ för lokalt samarbete som syftar till ett utbyte mellan samtliga berörda parter, i enlighet med Barcelonadeklarationens avsnitt om samarbete på de sociala, kulturella och humanitära områdena. Målet bör vara att göra systemen mer flexibla och kraftfulla samt att göra den kulturella utvecklingen mer dynamisk.

5.4. Kommittén anser att man bör betona partnerskapets sociala aspekter genom att utarbeta nya program. Kommittén välkomnar inrättandet av programmet Euromed Human Sciences.

5.5. Kommittén godkänner att partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna får en egen logotyp, så att dess olika program kan identifieras. Man bör verka för att partnerskapet ges ökad publicitet i samarbete med massmedia och andra informationskanaler i Medelhavsländerna, med syftet att sprida kunskap i det civila samhället om de resultat som uppnåtts genom partnerskapet.

5.6. Om samarbetet mellan EU och Medelhavsländerna skall bli framgångsrikt och demokratin och de mänskliga rättigheterna i regionen samtidigt skall stärkas, måste mellan-instansernas ställning konsolideras och det civila samhället uppmuntras att delta i all verksamhet inom ramen för Meda-programmet. I vissa Medelhavsländer har staten ett oproportionerligt stort ansvar för förvaltningen av detta program. Det saknas också samrådsförfaranden för utarbetandet av vägledande program.

5.6.1. Kommittén anser att det civila samhället (invandrare, lokalsamhällen, företag, universitet och föreningslivet) bör spela en mycket mer aktiv roll, så att man skall kunna garantera att hela samhället deltar i Barcelonaprocessen. Kommittén anser att man bör arbeta ytterligare för att fler mellaninstanser med verkligt oberoende bildas, och att internationella frivilligorganisationer kan etablera sig och utöva verksamhet även i Barcelonaprocessens 27 partnerskapsländer.

5.7. Kommittén noterar att det finns ett behov av information och ökad social rörlighet i Medelhavsländerna, eftersom man kunnat konstatera att de personer som dragit störst nytta av Meda-programmet oftast redan haft kontakt med EU:s politik och funktionssätt. Den stora utmaningen för programmet Meda II(13) blir att inkludera hela samhället, så att finansieringen kan få största möjliga spridning och på så sätt nå samtliga samhällsklasser och yrkeskategorier.

För att Meda II skall kunna genomföras med framgång anser kommittén att man bör

- kartlägga Medelhavsländernas behov och uppmuntra dessa länder att planera och genomföra de undersökningar som krävs för att underlätta att budgetmedlen utnyttjas till fullo, i samarbete med olika organisationer som representerar EU,

- få till stånd en kunskaps- och tekniköverföring, framför allt till den privata sektorn och till olika frivilligorganisationer,

- dra nytta av bästa praxis, tack vare EU:s erfarenheter av genomförandet av Meda-programmet och gemenskapens regionala program,

- särskilt uppmärksamma jordbruket och tillverkningssektorn i Medelhavsländerna,

- utarbeta handböcker och informationsbroschyrer(14) om hur gemenskapens resurser används på bästa sätt och om resursfördelningen mellan olika användare,

- fastställa klara tidsgränser för förfarandena för utbetalning av ekonomiskt stöd inom ramen för Meda-programmet,

- fördela resurserna rättvist mellan partnerskapets tre delar och stärka den politiska dialogen om respektive del,

- anställa ytterligare personal vid de avdelningar inom kommissionen som ansvarar för förvaltningen av Meda-programmet,

- sprida information om resultat och innehåll till slutanvändarna (handelskammare och andra berörda parter),

- skapa en observationsgrupp för utvecklingen av Barcelonaprocessen.

5.8. Kommittén anser att man bör se över Meda-programmets allmänna tillämpning och inriktning. Man bör också eftersträva en förenkling av programmets bestämmelser, i syfte att förbättra resursutnyttjandet och minska de problem som hänger samman med dagens förfaranden. Kommittén understryker för övrigt vikten av ett lokalt samarbete(15) och rekommenderar att programmet Meda II genomförs med beaktande av besluten från ministerkonferensen i Marseille(16).

5.8.1. Kommittén anser det vara absolut nödvändigt att Meda-programmets nya bestämmelser garanterar en balanserad och hållbar politisk, ekonomisk och social utveckling samtidigt som man garanterar att det civila samhället deltar i utformningen och utvärderingen av programmen och angränsande verksamhet. Kommittén vill på denna punkt även understryka vikten av småskaliga initiativ.

5.8.2. Kommittén menar att en större del av anslagen inom Meda-programmet bör gå till regionala projekt och verksamhet med en inriktning på samarbete "Syd-Syd". Denna verksamhet bör fastställas i samråd med lokala aktörer, både statliga och icke-statliga organisationer.

5.8.3. Kommittén anser att Meda-programmet bör finansiera åtgärder som syftar till att stärka samarbetet inom jordbruket och utvecklingen i landsbygdsregioner, i syfte att förbättra livskvaliteten på landsbygden och minska beroendet på livsmedelsområdet.

5.8.4. Kommittén efterlyser kraftig ökade anslag till Meda-programmet, i huvudsak till olika utbildningsåtgärder på de områden som omfattas av partnerskapet, så att hela samhället i de bidragsberättigade länderna kan dra nytta av verksamheten.

5.8.5. En stor del av Meda-programmet bör inriktas på att främja samarbetet mellan olika nationella, etniska och religiösa grupper, vars kontakter ofta tyngs av konflikter eller historiska motsättningar.

5.8.6. Kommittén anser att uppföljningen av Meda II inte i första hand bör bygga på räkenskaper utan snarare utformas på ett dynamiskt och flexibelt sätt som gör det möjligt att direkt fastställa eventuella problem vid tilldelningen av resurser och vidta korrigerande åtgärder. Kommittén anser att man bör utarbeta en modell för självbedömning av de förfaranden som tillämpas när programmen genomförs. Syftet bör vara att kontinuerligt bedöma de uppnådda resultatens kvalitet genom en rationell förvaltning av samtliga förfaranden.

5.9. Kommittén föreslår att man prioriterar frågan om migrationsströmmar och utformar en invandringspolitik som är direkt kopplad till behoven av gemensam utveckling. Denna invandringspolitik bör bygga på följande:

- Ett ömsesidigt engagemang hos Nord och Syd, till förmån för en gemensam hantering av migrationsströmmar och bekämpning av illegal invandring.

- Införandet av en tillfällig invandringspolitik för länderna kring Medelhavet. Tyskland skulle kunna tjäna som exempel, eftersom detta är ett av få länder i Europa som har lång erfarenhet av att organisera arbetstagares rörlighet.

- En ny syn på rörligheten för personer från de länder som ingår i partnerskapet EU-Medelhavsländerna.

- Mobilisering av invandrare när det gäller utvecklingen i ursprungslandet, exempelvis genom stöd till program för invandrare i respektive ursprungsland, program för utbildning av studenter inom ramen för åtgärdsprogram som syftar till ökade anställningsmöjligheter i ursprungslandet, tillfälliga anställningar i europeiska företag, praktikplatser för ungdomar och införandet av ett ekonomiskt styrinstrument som syftar till att kanalisera invandrares sparmedel på ett bättre sätt till ursprungslandets tillverkningssektor.

- Tydligt definierade integrationspolitiska åtgärder i värdlandet, som syftar till att stärka rättigheterna för de personer som invandrat legalt.

5.9.1. Kommittén föreslår att det inrättas en observationsgrupp för invandringsfrågor som skall ansvara för en ständig och noggrann uppföljning av samtliga frågor som hänger samman med migrationsflödena i Medelhavsområdet, i samarbete med det relevanta utskottet inom forumet för EU och Medelhavsländerna.

5.10. De länder som beviljas stöd inom ramen för programmet Meda II bör sträva efter att respektera grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter, framför allt kvinnors och barns rättigheter, eftersom dessa frågor utgör kärnan för samarbetet med Europa. Det är viktigt att noggrant kontrollera att dessa principer tillämpas. Europaparlamentet bör också informeras regelbundet om dessa aspekter.

5.10.1. På grundval av ovanstående föreslår kommittén att man

- utarbetar program som garanterar utbildning och integration av kvinnor på universitetsnivå, på arbetsmarknaden och i näringslivet,

- inte beviljar stöd till organisationer, företag eller andra instanser som diskriminerar kvinnor när det gäller utbildning, sysselsättning och idrott.

5.10.2. Kommittén anser att man bör se över strategin för Libyen och välkomnar samtidigt de samarbetsinitiativ som tagits av Maghreb- och Mashreq-länderna gentemot detta land.

5.11. Kommittén godkänner och stöder inrättandet av samarbetskontoret EuropeAid inom kommissionen. Kontoret inrättades genom ett beslut av kommissionen den 1 januari 2001 i samband med översynen av gemenskapens biståndspolitik, och det lyder under samma bestämmelser som övriga gemenskapsorgan. Kommittén värdesätter kontorets arbetsmetoder i mycket hög grad, nämligen att allt som kan behandlas och beslutas direkt inte behöver skickas vidare till Bryssel. Denna inställning illustrerar kommissionens satsning på ansvarsdelegering. Det är viktigt att notera att kontoret har behörighet att agera under hela programperioden, så att man skall kunna uppnå målen i de program som utarbetats av kommissionens GD Yttre förbindelser och GD Bistånd och som godkänts av kommissionen.

5.12. Inom ramen för den verksamhet som faller under kommittén vill ESK framhålla vikten av att få till stånd en samrådsprocess i de Medelhavsländer som inte har något ekonomiskt och socialt råd. Det slutliga syftet är att en dylik instans skall inrättas i dessa länder.

5.12.1. I detta sammanhang är det viktigt att nämna två regionala program som inleddes i december 2000 med avseende på de ekonomiska och sociala samarbetsparternas roll och om den sociala dialogen mellan partnerskapets aktörer. Budgeten för dessa program uppgår till totalt 1,3 miljoner EUR. Vid det fjärde årliga sammanträdet för ekonomiska och sociala råd i Lissabon 1998 beslutade man att genomföra dessa program. Det första programmet, Tresmed, handlar om de ekonomiska och sociala samarbetsparternas samrådsfunktion och har en budget som uppgår till 700000 EUR. Programmet genomförs med stöd av Spaniens ekonomiska och sociala råd och har redan två år på nacken. Det andra programmet för den sociala dialogen och de sociala trygghets-systemen har en budget på 600000 EUR och genomförs sedan 18 månader tillbaka med stöd av Italiens Medelhavsinstitut (IMED).

5.12.2. Kommittén välkomnar genomförandet av dessa två program och hoppas att de kommer att fungera effektivt och ge konkreta resultat.

5.12.3. Kommittén bör förstärka sin satsning på att regelbundet skicka olika delegationer till alla Medelhavsländer, enligt den modell som tillämpats för besöken i Israel, de självstyrande palestinska områdena, Jordanien och Egypten. Kommittén gläder sig åt att kommissionens ordförande Romani Prodi besökt Maghreb- och Mashreq-länderna tillsammans med kommissionärerna Chris Patten och Pascal Lamy. Det är viktigt att försöken att blåsa nytt liv i Barcelonaprocessen åtföljs av dylika initiativ som förbättrar samarbetsklimatet och skapar ökat förtroende för partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna.

5.13. Händelserna den 11 september 2001 visar på behovet av att omedelbart stärka partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna. Inför de nya utmaningar som vi står inför måste EU grunda sin politik på de beslut som fattades vid ministerkonferensen i Barcelona för att förbättra rådande samarbetsklimat och stärka partnerskapsländernas kulturella band, både inbördes och med EU:s medlemsstater.

Bryssel den 18 oktober 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Barcelonadeklarationen antogs av EU:s och Medelhavsländernas utrikesministrar den 27-28 november 1995.

(2) KOM(2000) 472 slutlig.

(3) KOM(2000) 497 slutlig.

(4) Programmet Euromed Heritage lanserades i september 1998 till följd av kulturministrarnas deklaration vid sammanträdet i Bologna i april 1996.

(5) Programmet Euromed Audivisual genomfördes i augusti 1998, till följd av resultatet från konferensen i Thessaloniki i november 1997.

(6) Programmet Euromed Youth genomfördes i början av 1999, till följd av resultatet från den andra konferensen på Malta i april 1997.

(7) Programmet Meda Democracy är resultatet av ett initiativ som togs av Europaparlamentet 1994 och det därpå följande partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna. Programmets mål publicerades i kommissionens dokument "Euromed Democracy Programme, Budget Line B7-705N - Criteria and Conditions of Eligibility" den 17 juli 1996.

(8) Förklaring från andra parlamentariska forumet för EU och Medelhavsländerna den 8-9 februari 2001 i Bryssel.

(9) Konferens om jordbruk för EU och Medelhavsländerna den 14-15 juni 2001 i Strasbourg.

(10) Rapport från FEMISE (Forum Euro-Méditerranéen des instituts des sciences économiques) om förändrade handels- och investeringsstrukturer mellan EU och Medelhavsländerna, punkt 109.

(11) KOM(2001) 135 slutlig.

(12) KOM(2000) 497 slutlig (Kommissionens meddelande Stärka Barcelonaprocessen).

(13) Förlängning av Meda-programmet (1995-1999) under perioden 2000-2006.

(14) Informationsrapport från sektionen för yttre förbindelser om "Innovationspolitik för små och medelstora företag och hantverkssektorn".

(15) Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om partnerskapet EU-Medelhavsländerna, EGT C 301, 13.11.1995, s. 45.

(16) 4:e utrikesministerkonferensen EU-Medelhavsländerna, den 15-16 november 2000 i Marseille.