RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN KOMMISSIONENS SLUTRAPPORT OM GENOMFÖRANDET AV SOKRATES-PROGRAMMET 1995-1999

1. Bakgrund

1.1. Varför denna rapport-

Denna rapport handlar om genomförandet av Sokrates-programmet under perioden 1995-1999 [1], som utgör den första etappen av programmet. I rapporten tar man hänsyn till samtliga tillgängliga analyser, i synnerhet slutsatserna från interimsutvärderingen [2] samt fyra externa utvärderingar som slutfördes i november 2000 [3]. Eftersom kommissionen värnar om öppenheten finns alla dessa externa utvärderingar utlagda på kommissionens webbplats [4]. Detta dokument har varit föremål för ett omfattande samråd med Sokrates-kommittén och med den arbetsgrupp som inrättats av kommittén [5]. Analys- och informationsarbetet bör också bidra till att stimulera debatten på ett vidare plan för att den nya etappen av Sokrates-programmet [6] skall bli framgångsrik, genom att man lär av erfarenheterna från 1995-1999.

[1] I enlighet med artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 819/95/EG av den 14 mars 1995 (EGT L 87, 20.4.1995), ändrat genom beslut 98/576/EG av den 23 februari 1998 (EGT L 77, 14.3.1998).

[2] Extern utvärdering genomförd av GMV Conseil (1998) och kommissionens rapport KOM(97) 99 slutlig av den 14 mars 1997, för perioden 1995-1996.

[3] Under tio månaders tid genomfördes efter anbudsinfordran en övergripande utvärdering och tre specifika utvärderingar. I det följande kommer alla hänvisningar till "den externa utvärderingen" att gälla den övergripande utvärderingsrapporten. Den övergripande utvärderingen har gjorts av Wissenschaftliches Zentrum für Berufs- und Hochschulforschung vid universitetet i Kassel i samarbete med Institut européen d'éducation et politique sociale i Paris. De specifika utvärderingarna handlar om deltagandet i Sokrates-programmet för personer med särskilda behov vad gäller undervisning (European Agency for Development in Special Needs Education, Köpenhamn), effekterna av Erasmus inom ingenjörsvetenskap (Sociedade portuguesa de inovaçao, Porto) samt resultaten av åtgärd 1 inom Comenius och E inom Lingua (Deloitte and Touche, Bryssel). Man har också tagit hänsyn till slutsatserna från flera andra specifika utvärderingar som genomförts mellan 1995 och 1999, särskilt inom ramen för Erasmus.

[4] http://europa.eu.int/comm/education. På denna webbplats finns också mer information om Sokrates-programmet.

[5] Den sistnämnda består av experter som utnämnts av medlemsstaterna och företrädare för olika europeiska organisationer inom utbildning. Den har sammanträtt fem gånger under 1999 och 2000.

[6] Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 253/2000/EG av den 24 januari 2000 inrättades programmets andra etapp för perioden 2000-2006 (EGT L 28/1, 3.2.2000).

Rapporten innehåller en granskning av programmets resultat mot bakgrund av de mål som ställdes upp i beslut 819/95/EG. Denna analys följs av en sammanställning av programmets viktigaste utvecklingslinjer. I denna sammanställning beaktas såväl programmets övergång från den första till den andra etappen som det politiska sammanhanget för Sokrates-programmet. I denna rapport strävar man efter att ge en sammanfattning och att i första hand göra en kvalitativ analys. I bilagorna finns några grundläggande sifferuppgifter.

1.2. Sokrates-programmet: bakgrund, utveckling och mål

Antagandet av Sokrates-programmet genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 819/95/EG av den 14 mars 1995 ledde till att man för första gången i gemenskapens historia genomförde ett övergripande program för utbildning. I Sokrates integrerades Erasmus-programmet (som antogs 1987) och en betydande del av Lingua-programmet (som antogs 1989) liksom olika pilotinitiativ, främst inom skolutbildning, som tidigare sköttes av kommissionen. Sokrates-programmet består av en samling integrerade åtgärder och insatser för alla utbildningsnivåer [7]. Av artikel 1 i beslutet framgår följande: "Detta program är avsett att bidra till utvecklingen av en god utbildning och till att skapa ett öppet europeiskt område för samarbete på utbildningsområdet". Utöver detta allmänna mål har programmet nio specifika mål som återges i artikel 3 i beslutet om Sokrates [8], och som i sin tur innehåller olika åtgärder och underåtgärder samt fungerar som ram för utvecklingen av projekten.

[7] En sammanställning av de åtgärder som ingår i Sokrates-programmet (första etappen) finns i bilaga 1 i denna rapport.

[8] Dessa mål är följande:

1.3. Det rättsliga och politiska sammanhanget

Den rättsliga grunden för Sokrates-beslutet är artiklarna 126 och 127 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i dess lydelse efter Fördraget om Europeiska unionen [9]. Det övergripande målet för EU:s utbildningspolitik är att "bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som gemenskapen fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald".

[9] Artiklarna 149 och 150 sedan den 1 maj 1999, då Amsterdamfördraget trädde i kraft.

Av den analys som gjorts av Sokrates-programmets resultat framgår att man måste ta hänsyn till denna rättsliga ram, som betonar att huvudansvaret för utbildningspolitikens utformning ligger hos medlemsstaterna. Sokrates bör främja det europeiska perspektivet i medlemsstaternas handlingslinjer, så att EU:s politik kompletterar snarare än ersätter de nationella handlingslinjerna. Den vilja som medlemsstaterna visat de senaste åren när det gäller att skapa ett "kunskapens Europa", grundat på en mer aktiv politik för livslångt lärande, ger programmet möjlighet att fungera som ett kraftfullt instrument för genomförandet av europeiska och nationella handlingslinjer inom utbildning. I framtiden kommer kommissionen att uppmuntra ett stärkt och öppet samarbete mellan de nationella och de europeiska beslutsfattarna för att kunna garantera ett framgångsrikt genomförande av slutsatserna från det extra toppmötet i Lissabon i mars 2000.

I denna rapport tar man hänsyn till den viktigaste politiska utvecklingen mellan 1995 och 1999 inom utbildning i Europa. Det gäller i synnerhet publiceringen av vitboken "Lära och lära ut - på väg mot kunskapssamhället" (1995), grönboken "Grundutbildning - Vidareutbildning - Forskning - Hinder för rörlighet över gränserna" (1996), kommissionens meddelande "För ett kunskapens Europa" (1997) samt genomförandet av de europeiska åren för livslångt lärande (1996) och mot rasism och främlingsfientlighet (1997).

1.4. Vilka kan delta i Sokrates-programmet-

Mellan 1995 och 1997 kunde Sokrates-programmet genomföras i Europeiska unionens femton medlemsstater och i länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (dvs. Island, Liechtenstein och Norge). Sedan 1997 och 1998 är programmet dessutom öppet för medborgare och institutioner i flera av de länder som ansökt om medlemskap i Europeiska unionen (Cypern, Polen, Rumänien, Slovakien Tjeckien och Ungern) enligt vissa särskilda villkor inom ramen för associeringsavtalen med dessa länder. Bulgarien, Slovenien och de tre baltiska staterna anslöt sig till programmet 1999.

Sokrates-programmet riktar sig till en bred målgrupp, men av naturliga skäl kan det inte nå ut till alla. I Europeiska unionen bor 145 miljoner ungdomar under trettio år, som utgör ungefär 40 % av hela unionens befolkning. Drygt 70 miljoner av dessa ungdomar utbildas av över fyra miljoner lärare i 305 000 skolor. Dessutom går cirka tio miljoner barn i förskolan. Elva miljoner studenter studerar vid 5 000 universitet och högskolor och miljontals vuxna går kurser för att vidareutbilda sig.

Anordnarna av utbildningen varierar. Eftersom Sokrates-programmets budget är begränsad - den utgör mindre än 1 % av hela gemenskapsbudgeten - försöker man prioritera sådana åtgärder som får en multiplikatoreffekt. Den viktiga frågan om val av deltagare analyseras noga mot bakgrund av programmets resultat. Över lag behöver åtgärder ännu vidtas för att man bättre skall kunna ringa in rätt målgrupp för de olika åtgärderna. Vilken inverkan Sokrates-programmet får hänger nära samman med de nationella handlingslinjerna, för vilka gemenskapsåtgärderna endast kan vara ett komplement.

1.5. Hur finansieras programmet-

Den ursprungliga budgeten fastställdes genom beslutet om inrättande av programmet till 850 miljoner euro. Från början lämnades möjligheten att se över detta anslag efter halva tiden. Med tanke på de ansökningar som lämnats till programmet föreslog kommissionen att man skulle göra en sådan översyn, vilket ledde till att anslaget för Sokrates höjdes till 920 miljoner euro. Vidare tog budgetmyndigheten hänsyn till att man genom programmet hade finansierat stödutgifter till ett belopp av 13 miljoner euro och lade detta belopp till budgeten för det sista året. Det totala anslaget uppgick således till 933 miljoner euro, varav 920 miljoner gick till driftskostnader. Detta belopp har inte gjort det möjligt att godta alla ansökningar, vilka bara blir allt fler. Kandidatländerna har i allt större utsträckning deltagit i Sokrates-programmet genom att medel har kunnat tas från Phare-programmet [10]. I en av bilagorna finns en exakt fördelning av medel på de olika åtgärderna för perioden 1995-1999 [11].

[10] Uppdelningen mellan Phare- och Sokrates-programmen har bidragit till vissa svårigheter i genomförandet. Kommissionen har emellertid tillsammans med de behöriga myndigheterna på både europeisk och nationell nivå ansträngt sig för att komma till rätta med dessa problem.

[11] Bilaga 2: budget i efterhand för 1995-1999, med fördelningen på respektive åtgärd.

1.6. Hur organiseras Sokrates-programmet-

Sokrates-programmet genomförs av kommissionen. Kommissionen bistås i sitt arbete av Sokrates-kommittén som består av två företrädare för varje medlemsstat och har kommissionens företrädare som ordförande. I kommittén ingår också Island, Liechtenstein och Norge i enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessutom har två underkommittéer inrättats, dels inom högre utbildning, dels inom skolutbildning. Kommissionen välkomnar det utmärkta samarbete som under de fem senaste åren har utvecklats med kommittén och de två underkommittéerna liksom med kandidatländerna inom ramen för regelbundna samråd med dessa.

De förfaranden för inlämnande av ansökningar och urvalsförfaranden som fastställs i beslut nr 819/95/EG varierar beroende på om det rör sig om en centraliserad åtgärd, som handläggs av kommissionen med stöd från kontoret för tekniskt bistånd för Sokrates och Ungdom, eller en decentraliserad åtgärd som handläggs av de nationella programkontor som utsetts av de länder som deltar i programmet.

De nationella programkontoren har till uppgift att handlägga och följa upp de decentraliserade åtgärderna, men också att informera om samtliga åtgärder. Det stora antalet programkontor i inledningen av programmet riskerade att förvirra potentiella deltagare och skapa stora skillnader i genomförandet av åtgärderna. Kommissionen har därför ansträngt sig för att uppmuntra att det skapas mer sammanhållna nationella strukturer.

1.7. Genomförandet av programmet mellan 1995 och 1999

I den externa utvärderingen tydliggörs tre olika typer av klagomål från dem som deltagit i den första etappen av Sokrates. Den främsta kritiken är riktad mot förfaranden, spridningen av resultat och uppföljningen och utvärderingen av programmet i sin helhet.

Många förfaranden har bedömts som alltför tungrodda och komplexa i förhållande till de belopp som anslagits och som ibland varit blygsamma. Projektens finansiella aspekter har särskilt prioriterats till förfång för de pedagogiska aspekterna. Betalningsfristerna är ofta alltför långa. Kommissionen tar till sig kritiken och har börjat diskutera dessa frågor närmare med de olika länderna. Det är viktigt att man i de förenklade förfaranden som tillämpas i programmets nästa etapp tar hänsyn till alla de problem som uppstått, och som berör såväl kommissionen som de förfaranden som tillämpas på nationell nivå av programkontoren och de olika institutionerna.

Enligt den externa utvärderingen bedömde deltagarna, med undantag för de funktionshindrade, att tillgången till information i stort sett var tillfredsställande. Informationen var emellertid ofta alltför komplicerad. Dessutom har spridningen av programmets resultat visat sig vara bristfällig. Sokrates-programmet är fortfarande efterfrågat men synligheten är inte alltid tillräcklig. Kommissionen har för avsikt att ta till sig denna kritik för att tillsammans med deltagarländerna i framtiden bli bättre på att föra ut sitt budskap till respektive målgrupp.

Kommissionen medger slutligen att uppföljnings- och utvärderingsarbetet under programmets första etapp inte varit tillräckligt omfattande. Den externa utvärderaren hade exempelvis problem med att samla in tillförlitliga sifferuppgifter, i synnerhet för de decentraliserade åtgärderna. Denna fråga behandlas mer ingående i den del av rapporten som handlar om programmets utveckling [12].

[12] avsnitt 3.2: Använda medel

2. PROGRAMMETS RESULTAT

De resultat som man uppnått genom olika åtgärder i programmet bör ses mot bakgrund av målen för Sokrates-programmets första etapp. I resultaten måste man även ta hänsyn till programmets begränsade budget i förhållande till de olika ländernas budget för utbildning.

Redogörelsen av resultaten görs enligt programmets tio mål [13] som ställdes upp i beslutet om Sokrates-programmet. Flera av dessa mål är givetvis direkt kopplade till varandra och måste därför betraktas tillsammans. De senaste fem årens utveckling bör också tas med i bedömningen. Därefter kommer frågan om överensstämmelse [14] att tas upp. Avslutningsvis kommer vissa resultat som bedömts vara viktiga att omnämnas, även om de inte direkt berör de målen i programmet.

[13] De nio specifika målen och därefter det övergripande målet att bidra till utvecklingen av en god utbildning, där frågan om Sokrates-programmets effekter på de nationella utbildningssystemen kommer att tas upp.

[14] Artikel 6 i beslut nr 819/95/EG.

Kommissionen anser att den alltför vaga formuleringen av de många mål som 1995 ställdes upp av rådet och Europaparlamentet gör det svårt att få någon helhetsbild av de resultat som uppnåtts. I strävan efter tydlighet kommer man i denna rapport därför främst att uppehålla sig vid de mål som är kopplade till viljan att utveckla ett europeiskt medborgarskap [15], och därefter vid de mål som särskilt syftar till att förbättra utbildningssystemens kvalitet [16].

[15] Mål a, b, d, e och f, som behandlas i avsnitt 2.1, 2.2 och 2.3.

[16] Mål c, g, h och i, som behandlas i avsnitt 2.4, 2.5, 2.6 och 2.7.

2.1. En europeisk dimension i studierna i syfte att stärka känslan av europeiskt medborgarskap

Detta första mål, som rör alla programmets åtgärder, är det mest allmänna. Även om det är svårt att med exakthet fastställa vilka resultat som har uppnåtts framgår det att projekten inom programmet har bidragit till att utveckla viktiga kunskaper för de europeiska medborgarna, i synnerhet språkkunskaper, samt främjat kommunikation och motverkat fördomar och kulturella stereotyper. Inom högre utbildning sätter de studenter som deltagit i Erasmus alltjämt den kulturella och språkliga erfarenhet som de fått under sin utlandsvistelse som den främsta behållningen. Inom programmets övriga åtgärder har deltagarna nästan genomgående betonat programmets betydelse för att skapa ett europeiskt medborgarskap. Denna iakttagelse gäller i synnerhet de central- och östeuropeiska kandidatländerna, där Sokrates har spelat en avgörande och banbrytande roll för att integrera aktörer inom utbildning och få dem att ta del av det europeiska medborgarskapet.

Sokrates-programmet har emellertid hittills i högre grad bidragit till att utveckla begreppet europeiskt medborgarskap i allmänhet än att stärka den verkligt europeiska dimensionen inom utbildningen. I detta avseende återstår mycket att göra, särskilt inom skolutbildningen.

2.2. Förbättring av kunskaperna i språk och en interkulturell dimension

Förbättrade kunskaper i Europeiska unionens språk var målet för det tidigare Lingua-programmet. Syftet med att införliva Lingua i den större ram som utgörs av Sokrates [17] var att man ville stärka kopplingen mellan åtgärderna för språkundervisning och hela utbildningsväsendet, samtidigt som man verkade för förnyelse genom nya åtgärder inom språkundervisningen. Fem kompletterande åtgärder genomfördes inom ramen för Lingua inom Sokrates-programmet [18].

[17] och Leonardo da Vinci

[18] Dessa finns angivna i bilaga 1. När det gäller målen syftar åtgärderna A, B och C till att förbättra språkundervisningens kvalitet i Europa. Inom åtgärd D syftar man till att ta fram läromedel för språkundervisning och för bedömning av språkkunskaper. Åtgärd E syftar till att uppmuntra ungdomar att lära sig och att använda andra språk. Inom alla Lingua-åtgärder prioriteras de språk i Europeiska unionen som är mindre utbredda och i vilka undervisning förekommer i mindre utsträckning.

I den externa utvärderingen framhåller man Linguas över lag goda anseende, men de enskilda resultaten skiljer sig åt. Närmare 3 000 blivande språklärare deltog mellan 1995 och 1999 i åtgärd C. Denna åtgärd är den vars resultat värderats högst av de olika deltagarna, jämfört med till exempel målet med utbildning i Europas minst utbredda språk. Åtgärd E har gjort det möjligt för ungefär 1 500 skolor att delta i utbildningsprojekt varje år, av vilka en stor andel utgörs av skolor för yrkesutbildning. De 73 projekt som fått stöd inom ramen för åtgärd A (europeiska samarbetsprogram för utbildning av språklärare) och de 35 000 lärare som har deltagit i fortbildning för undervisning i främmande språk (åtgärd B) har bidragit till att förbättra kvaliteten på språkundervisningen i Europa. 86 projekt har fått stöd genom åtgärd D (utveckling av läromedel för språkundervisning och bedömning av språkkunskaper). Omfattningen av dessa åtgärder är dock begränsad. Till exempel utgör de lärare som deltagit i åtgärd B betydligt mindre än 10 % av alla lärare i främmande språk i Europa. Effekten av dessa åtgärder är särskilt positiv då Sokrates har kunnat fungera som ett komplement till aktiva nationella handlingslinjer inom språkinlärning.

Målet med språkinlärning uppfylls inte enbart genom Lingua. Exempelvis har ett stort antal studenter fått språkliga förberedelser inom ramen för Erasmus. Själva rörligheten över gränserna har för övrigt stor betydelse för studenternas språkinlärning. Detsamma gäller för alla aktörer (elever, lärare, vuxna...) som har fått möjligheten att öva sig i ett främmande språk genom utlandsvistelser eller samarbete som finansierats genom Sokrates-programmet [19].

[19] När det gäller samarbete mellan skolor, se slutsatserna från den särskilda utvärderingen för åtgärderna Lingua E och Comenius 1. Dessa slutsatser är särskilt användbara för programmets andra etapp, genom att de nya partnerskapen mellan skolor omfattar den språkliga dimension som tidigare ingick i åtgärd E inom Lingua.

De resultat man uppnått genom Sokrates-programmet vad gäller språk har emellertid hamnat mellan två av programmets mål: dels en "kvalitativ" aspekt - som alltför sällan uppnås - som inom ramen för kulturell mångfald syftar till att uppmuntra kunskaper i Europeiska unionens minst utbredda språk, dels en "kvantitativ" aspekt som syftar till att få ett allt större antal personer att kunna tala ett eller flera språk. Inom den sistnämnda aspekten har de åtgärder för samarbete och rörlighet över gränserna som föreslagits inom ramen för Sokrates huvudsakligen gynnat engelskan, dock inte så mycket på grund av undervisningen av detta språk som av den anledningen att det är det vanligaste språket för internationell kommunikation. Kommissionen lägger vikt vid målet att alla skall behärska minst två främmande EU-språk [20]. Europeiska året för språk, som kommer att äga rum under 2001, utgör ett ypperligt tillfälle att uppmuntra till livslång språkinlärning [21].

[20] Förslag som lagts fram i vitboken "Lära och lära ut - på väg mot kunskapssamhället" (1995).

[21] Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut, framlagt av kommissionen - KOM(1999) 485 slutlig av den 13 oktober 1999.

Främjandet av en interkulturell dimension inom utbildningen gäller ett stort antal olika åtgärder inom programmet. Det är ett särskilt viktigt mål för skolutbildningen mot bakgrund av det allt större antalet våldsyttringar och den ökande rasismen i samhället.

Åtgärd 2 inom Comenius har gjort det möjligt att finansiera 350 projekt mellan 1995 och 1999. Dessa projekt täcker ett stort antal ämnesområden, såsom integrerade strategier i de skolor i storstäderna där många barn har invandrarbakgrund samt utarbetande av läromedel för öppen undervisning och distansundervisning för kringresande. Andra projekt har inriktats på aktivt samarbete mellan elever för att bekämpa rasism i skolorna. Mycket återstår dock att göra på detta område, vilket förklarar att detta mål är en övergripande prioritering för all Comenius-verksamhet i den nya etappen av programmet [22].

[22] Bestämmelserna om att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras och etniskt ursprung, som genom Amsterdamfördraget infördes i fördragets artikel 13, stärker detta måls politiska betydelse.

Flera projekt som görs i samarbete över gränserna och som finansierats genom vuxenutbildningsåtgärden har också inriktats på att utveckla utbildningens interkulturella dimension. Detta görs i synnerhet genom utbildningsmoduler eller åtgärder för integrering av personer som kan ha utestängts på grund av sitt etniska ursprung och för missgynnade kvinnor.

2.3. Främjande av transnationell rörlighet och utbyten (studenter, lärare, elever)

Att stödja rörlighet över gränserna är ett av programmets grundpelare [23]. Kommissionen beklagar emellertid att detta ingår som ett av målen i beslutet om inrättandet av programmet. Snarare än ett mål i sig borde rörligheten i stället ses som ett medel, som huvudsakligen syftar till att utveckla det europeiska medborgarskapet. På grund av de många hinder som fortfarande finns för rörligheten i Europa är utbytesverksamhet, som Erasmus-åtgärdens popularitet byggde på under 1980-talet, fortfarande högaktuellt i Europa, i synnerhet inom den allmänna utbildningen [24]. Denna rapport innehåller ett försök till analys av de resultat som uppnåtts - först en kvantitativ analys och därefter en kvalitativ.

[23] I detta avsnitt analyseras resultaten från programmets mål d, e och f, vilka syftar till att uppmuntra lärarnas och studenternas rörlighet samt kontakterna mellan elever. I bilagorna finns en del statistiska uppgifter. Bilaga 3: transnationell rörlighet för studenter inom Erasmus (1995-1999). Bilaga 4: transnationell rörlighet för lärare inom Comenius, Lingua och Erasmus (1995-1999). Bilaga 5: transnationell rörlighet för elever inom Lingua E (1995-1999).

[24] I slutet av 2000: diskussion i Europaparlamentet och i rådet om en rekommendation som syftar till att främja rörligheten bland EU:s studenter, personer som yrkesutbildar sig, unga volontärer och lärare; handlingsplan för rörlighet över gränserna från det franska ordförandeskapet.

Kvantitativt är resultaten betydande. Över hälften av budgeten för Erasmus har finansierat utbytesstipendier för studenter som vill bedriva en del av sina studier i ett annat deltagarland (åtgärd 2). Ungefär 460 000 studenter deltog mellan 1995 och 1999 i denna typ av verksamhet (varav mer än 90 000 under läsåret 1998/99), vilket är dubbelt så mycket som under föregående femårsperiod (1990-1995) [25]. Samtidigt har antalet studenter ökat kraftigt i de flesta deltagarländer. I genomsnitt tillbringade studenterna knappt sju månader utomlands. Vidare har drygt 40 000 universitetslärare i Europa deltagit i den akademiska utbyten och fått nya erfarenheter, först genom samarbetsprogrammen med andra högskolor, och därefter genom högskoleavtal. Antalet lärare per år har ökat från 1 400 under 1990/91 till 7 000 under 1998/99.

[25] Antalet faktiska utbyten som ägt rum är emellertid mindre än hälften av vad högskolorna planerade och för vilka kommissionen beviljade bidrag.

Flera åtgärder i Comenius och Lingua har också möjliggjort transnationell rörlighet för lärare. Ca 40 000 personer har deltagit i fortbildningen för lärare, i första hand språkutbildning.

I beslutet om Sokrates-programmets inrättande sägs ingenting om elevers rörlighet över gränserna, utan endast att man skall "uppmuntra kontakter mellan elever i Europeiska unionen". Mellan 1995 och 1999 reste uppemot 150 000 elever och språklärare utomlands inom ramen för gemensamma utbildningsprojekt för språkinlärning (Lingua E). Även om elevernas rörlighet inte är en utgift som berättigar till bidrag från Comenius 1 avslöjas i den särskilda externa utvärderingen att de europeiska utbildningsprojekten i hälften av fallen har inneburit rörlighet och att den kostnaden har täckts av huvudsakligen lokala källor.

På det kvalitativa planet blir analysen mer komplex med tanke på de många olika förväntningar som aktörer på utbildningsområdet och beslutsfattarna har då rörligheten över gränserna inte kan ses som ett mål i sig. Den genomslagskraft rörligheten får beror dessutom i hög grad på frågan om erkännande av examensbevis och studieperioder [26].

[26] Se avsnitt 2.5.

När det gäller studenternas rörlighet kan man genom en mer ingående analys av flödena se att dessa är ojämnt fördelade mellan olika länder [27] och olika studieområden [28]. Den externa utvärderingen visar också att det fortfarande finns stora skillnader vad gäller de stipendiebelopp som delas ut i de olika länderna. Beloppen varierar från mindre än 100 euro till över 800 euro per månad beroende på land. Man bör dock inte dra några förhastade slutsatser av dessa skillnader. I genomsnitt 60 % av stipendiebeloppet härrör från Sokrates medan resterande 40 % kommer från andra källor, men bakom detta genomsnitt döljer sig stora skillnader mellan de olika länderna. Med tanke på att stipendiebeloppet per student minskats över lag - från 1 220 ecu under 1990/91 till 959 läsåret 1997/98 - tenderar föräldrarnas bidrag att öka. Denna tendens gör givetvis att man riskerar att få större skillnader mellan studenter. Kommissionen kommer att uppmuntra till diskussion om fördelar och nackdelar med att lokala och regionala organisationer samt den privata sektorn i vissa länder får en allt större betydelse för finansieringen av transnationell rörlighet, särskilt för studenter.

[27] Under läsåret 1997/98 tog Förenade kungariket, Irland och Nederländerna emot fler Erasmus-studenter än de skickade utomlands, vilket bekräftar engelskans stora betydelse i utbytesverksamheten. Under senare år har Finland och Nederländerna kunnat locka till sig allt fler studenter tack vare att man där erbjuder undervisning på engelska (se avsnitt 2.2).

[28] För en mer detaljerad områdesanalys, se slutsatserna från den särskilda utvärderingen av Erasmus och ingenjörsvetenskap.

Hur positiv rörligheten för lärare än har varit, har den inte haft den framgång man väntat sig. Inom Comenius har de föreslagna åtgärderna rönt stora framgångar, men i skolorna finns det alltför ofta hinder för att lärarna skall kunna ge sig iväg och för att man (formellt eller informellt) skall kunna ta till vara det "mervärde" som rörligheten kan ge hela skolan. Inom den högre utbildningen har den genomsnittliga rörligheten för lärare som fått Erasmus-bidrag sjunkit från 24 dagar i genomsnitt under 1990/91 till åtta dagar under 1998/99, vilket inte kan förväntas skapa någon större effekt. Rent allmänt undrar kommissionen vilka lärare som i första hand bör få chansen att delta i rörligheten. I Comenius och Lingua är den "typiska" läraren mellan 40 och 50 år och har omkring femton års erfarenhet. I enlighet med den externa utvärderingen uppmuntrar kommissionen deltagarländerna att fundera över om utlandsvistelser inte snarare borde erbjudas lärare som är i början av sitt yrkesliv.

När det gäller utbyten mellan elever i Europa, vare sig det rör sig om transnationell rörlighet eller inte, är effekterna tveklöst positiva när det gäller att omsätta det europeiska medborgarskapet i praktiken. Frågan om den allmänna effekten är dock värd att diskutera, med tanke på att budgeten är begränsad och skolorna många [29].

[29] Uppgifterna från den särskilda externa utvärderingen om att hälften av alla europeiska utbildningsprojekt har haft inslag av transnationell rörlighet för elever, även utan bidrag från Sokrates, kan berika debatten avsevärt.

Mer allmänt vill kommissionen diskutera frågan om fördelningen mellan prioritering av mål som t.ex. rörlighet - som syftar till att nå största möjliga antal aktiva inom utbildningsväsendet - och mer selektiva mål som är öppna för innovation och framåtblickande inom utbildningen. Önskvärt vore att de två typerna av mål kompletterade varandra, men för att detta skall vara möjligt krävs att åtgärderna på europeisk nivå med tiden får tillräckligt med reläer på nationell nivå och att dessa är jämnt fördelade mellan länderna, särskilt när det gäller "massåtgärder" genom exempelvis nationella planer för transnationell rörlighet.

2.4. Samarbete mellan utbildningsanstalter på alla nivåer

Detta grundläggande mål gäller för programmets samtliga åtgärder [30].

[30] I bilagorna finns en del statistiska uppgifter. Bilaga 6: högskoleavtal, Erasmus (1999). Bilaga 7: skolor som deltar i europeiska utbildningsprojekt, Comenius (1999).

När det gäller högre utbildning har man visat en vilja att organisera och intensifiera samarbetet inom ramen för programmet, och att garantera ett institutionellt stöd för detta samarbete genom att systematisera verksamheten inom åtgärd 1 under Erasmus, vilket gjorts genom högskoleavtalet och de tematiska nätverken.

Högskoleavtalet förbinder hela högskolan eller universitetet att arbeta fram samordnade europeiska handlingslinjer för europeiskt samarbete mot bakgrund av ett åtagande som varje utbildningsanstalt bifogar sin ansökan, den så kallade europeiska strategin. Tack vare detta system är den europeiska universitets- och högskoleverksamheten ett resultat av en sammanhängande strategi, ett åtagande på alla nivåer och ett vittomspännande internt samråd på varje universitet respektive högskola. Med andra ord är den inte längre en enbart akademisk fråga som är kopplad till en lärares eller en institutions initiativ vid en viss fakultet.

I den externa utvärderingen [31] betonas att svårigheterna med övergången från de tidigare samarbetsprogrammen mellan universiteten till högskoleavtalen i dag tycks vara helt övervunna, vilket gör att högskolorna nu kan bedriva en mer aktiv europeisk politik. Varje år ingår 1 800 universitet och högskolor högskoleavtal med kommissionen, vilka omfattar omkring 5 000 partnerskap per år. Dessa omfattar intensivprogram (totalt nästan 900) och gemensam utveckling av kursplaner (sammanlagt närmare 400 projekt och 2 000 samarbetspartner). Denna gynnsamma utveckling, som i synnerhet kan konstateras i länderna i Centraleuropa, tycks emellertid känna av en viss avmattning som kan vara värd att ta hänsyn till. Samtidigt som programmet drar nytta av den förstärkta institutionella ramen är det nämligen viktigt att de anställda vid universiteten och högskolorna även fortsättningsvis kan engagera sig personligen i de europeiska samarbetsprojekten. I den externa utvärderingen analyseras ingående 53 program för högre studier vars effekt har bedömts som lovande, under förutsättning att projektdeltagarna får ett institutionellt stöd som är betydligt starkare. Kommissionen uppmanar deltagarländerna att undersöka denna fråga på djupet mot bakgrund av universitetens pedagogiska arbete.

[31] Detta tas upp i en djupgående studie från CRE (Europeiska rektorskonferensen) - med titeln "Emerging European policy profiles of higher education institutions" från 1998, till vilken kommissionen givit sitt stöd.

Universitetens samarbetsprojekt kring frågor av gemensamt intresse (mer kända under benämningen "tematiska nätverksprojekt") är en ny verksamhet inom Sokrates. Huvudsyftet med dessa projekt är att definiera och utveckla en europeisk dimension på ett visst akademiskt ämnesområde eller studieområde eller i andra frågor av gemensamt intresse. Detta skall ske genom samarbete mellan universitet eller mellan universitetens olika fakulteter eller institutioner (och i vissa fall branschorgan). De första tematiska nätverken inledde sitt arbete under läsåret 1996/97. De 42 tematiska nätverk som finns i dag täcker ett stort antal olika områden och omfattar ca 1 700 universitet och högskolor. Den externa utvärderingen är försiktig när det gäller att bedöma effekten av detta relativt nya initiativ. Under programmets andra etapp kommer det att bli lättare att göra en utvärdering.

En av de främsta nyheterna med Sokrates är att programmet för första gången gjort det möjligt för hela den obligatoriska skolan att delta i europeiskt samarbete, vilket tidigare endast varit möjligt inom högre utbildning och för språkstudier (Lingua). Resultaten för de mer än två miljoner elever som deltagit i projekt inom Comenius 1 bedömdes som positiva i den externa utvärderingen. Mellan 1995 och 1999 samarbetade 15 000 skolor inom ramen för 3 700 europeiska utbildningsprojekt, vilket är nästan 4 % av skolorna i EU:s femton medlemsstater. Antalet skolor, varav cirka en tredjedel är primärskolor, ökade från 1 500 under 1995 till 9 000 under 1999. Dessa siffror ger enligt den externa utvärderingen anledning att fundera över den verkliga effekten av de omfattande mål som ställs upp inom ett program med begränsad budget, särskilt inom skolutbildningen vilken tillhandahålls av över 300 000 skolor i unionen. I den specifika externa utvärderingen betonas den tvärvetenskapliga karaktären hos många projekt och dessa projekts bidrag till att främja samarbete i en mångkulturell miljö som gynnar tolerans. Dessutom kommer fortbildningen av personal vid skolor (åtgärd 3 i Comenius, Lingua A och B) att förstärkas under den nya etappen av programmet.

Samarbetet har även varit betydande inom Lingua, vuxenutbildning samt öppen undervisning och distansundervisning.

Lingua har möjliggjort både ett framgångsrikt samarbete mellan skolor som utbildar språklärare och utformningen och spridningen av en lång rad olika metoder för språkinlärning och kurser, vilket har kunnat hjälpa lärarna när dessa ställs inför nya behov.

När det gäller vuxenutbildning [32] har 2,7 % av Sokrates-budgeten tilldelats denna nya åtgärd, som har gjort det möjligt för en betydligt större del av befolkningen att ta del av det europeiska samarbetet, utanför skolutbildningen och den högre utbildningen. Följande har prioriterats: att främja efterfrågan på utbildning från enskilda personer, att förbättra kvaliteten på utbudet i fråga om utbildning, att utveckla stödtjänster för vuxenstuderande och lärare och att främja flexibla system för erkännande av meriter. När det gäller målgruppen för dessa projekt har multiplikatorerna (t.ex. lärare) prioriterats. Ett gott samarbete har utvecklats med Unesco och Europarådet. Den enorma potential som finns på detta område motiverar varför man under programmets andra etapp har valt att lägga större vikt vid det nya programområdet Grundtvig. Grundtvig kommer inte längre att enbart omfatta vuxenutbildning, utan inriktas på all slags utbildning - såväl formell som informell - som ligger till grund för ett livslångt lärande.

[32] Resultaten från utvärderingen av ett hundratal olika projekt som på kommissionens begäran genomfördes mellan 1995 och 1997 av Deutsches Institut für Erwachsenenbildung ("Moped"-projektet) har beaktats i den externa utvärderingen.

2.5. Främjande av erkännande av examensbevis, studieperioder och andra meriter

De europeiska medborgarna kan bara utnyttja sin fria rörlighet och etableringsfrihet i Europeiska unionen om deras kvalifikationer och examensbevis erkänns. Av denna anledning är erkännandet av examensbevis, studieperioder och andra meriter en del av det ovannämnda målet med rörlighet. Därför har man inom Sokrates-programmet inrättat Europeiska systemet för överföring av studiemeriter (European Credit Transfer System, ECTS) i Erasmus (åtgärd 1) och Naric-nätverket (åtgärd III.3.4). Dessutom uppvisar man inom Sokrates en vilja att få till stånd erkännande av icke-formell och informell utbildning.

Inom ramen för den behörighet som fördraget ger har man inom Sokrates-programmet fullföljt och förstärkt tillämpningen av ECTS, som är ett system för tilldelning och tillgodoräknande av universitets- och högskolepoäng. Antalet universitet och högskolor (fakulteter eller institutioner) som tillämpar ECTS har ökat från 145 under 1989 till över 1 200 (5 000 fakulteter eller institutioner) under 1999. Detta täcker ungefär hälften av alla Erasmus-studenter. ECTS är numera en del av högskolornas policy och kan inom en snar framtid komma att bli allmänt spritt. Enligt den externa utvärderingen har man i 85 % av fallen uppnått syftet med ECTS. Utanför ECTS kan studenterna i genomsnitt tillgodoräkna sig sina poäng i 75 % av fallen. Dessa andelar bygger på förfrågningar bland studenterna, och tar inte hänsyn till möjligheten att de poäng studenterna faktiskt får tillgodoräkna sig inte alltid stämmer överens med deras förväntningar. Kommissionen ser gärna att resultaten från den externa utvärderingen analyseras ingående av högskolorna, så att dessa kan förbättra systemet mot bakgrund av de stora skillnader som finns mellan olika länder. Med tanke på den explosionsartade ökningen av användare och systemets utvidgning till de associerade länderna och till andra områden, t.ex. livslångt lärande, måste man förbättra informationen, rådgivningen och uppföljningen för att ECTS skall kunna genomföras på ett effektivt sätt i alla länder.

Naric-nätverket, som är ett nätverk av nationella informationscentrum för akademiskt erkännande, inrättades 1984 och består för närvarande av 32 nationella centrum i Europeiska unionens medlemsstater, EFTA-länderna, Centraleuropa, Cypern och Malta. I detta nätverk har man bedrivit och utvecklat informationsverksamhet och rådgivning i frågor som rör erkännande av examensbevis. Inom denna ram har kommissionen tillsammans med Europarådet och Unesco utarbetat ett tillägg till examensbeviset, som bör antas av de länder som deltar i Sokrates och fler därtill, för att på så sätt skapa öppenhet när det gäller kvalifikationer och därmed erkännande av examensbevis. Effekten av åtgärderna inom Naric-nätverket har inte kunnat bedömas i den externa utvärderingen.

Inom vuxenutbildning har man hittills inte nått de resultat man hoppats på när det gäller erkännandet av meriter. Frågan om godkännande och erkännande av de kunskaper och kvalifikationer som inhämtats i arbetslivet och alla slags erfarenheter bör få en viktig ställning i den nya etappen av programmet, inom Grundtvig, som inriktas på livslångt lärande.

2.6. Främjande av öppen undervisning och distansundervisning

Under den första etappen av Sokrates-programmet ändrades detta mål, som utformades före framgångarna med Internet i Europa, för att man bättre skulle ta till vara på Internets olika användningsområden för utbildning och undervisning och den allt snabbare utvecklingen inom multimedia för undervisning. Den ursprungliga tanken med öppen undervisning och distansundervisning, som bättre tas till vara i de engelskspråkiga och de nordiska länderna än i Sydeuropa, har satt upp en spärr för vissa länders deltagande. Under programmets nya etapp bör Minervas nya utformning och dess koppling till initiativet eLärande bidra till att undanröja detta hinder.

Budgeten för detta mål har för övrigt minskats, i synnerhet i förhållande till gemenskapsmedlen för forskning och teknisk utveckling (drygt 30 miljoner euro per år mellan 1995 och 1999). Detta måste tas i beaktande för att säkra fortsatta framgångar med initiativet eLärande i samband med den övergripande handlingsplanen eEuropa som syftar att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi och göra det möjligt att skapa ett kunskapssamhälle.

Inom detta mål godkändes 166 projekt. Dessa har omfattat mer än tusen personer och organisationer, och nya projektdeltagare tillkom regelbundet. De traditionella universiteten och organisationer inom skolväsendet har deltagit mer aktivt än de öppna universiteten och institutionerna för distansutbildning. I den externa utvärderingen betonas dessutom med rätta att det finns ett stort antal aktörer inom specialutbildning, som är från landsbygdsområden och arbetar med särskilda målgrupper (kvinnor, ungdomar med problem). Däremot har det faktum att projekten är så integrerade i programmen hindrat upprättandet av ett mer organiserat samarbete mellan olika beslutsfattare (utbildningsministerier, universitetsrektorer...) [33]. Dessa konstateranden bör beaktas inom åtgärden Minerva, inom den ram som fastställs genom initiativet eLärande. Man bör dessutom verka mer för att inbegripa grundskolan och stärka de offentliga och privata partnerskapen, utöver de traditionella aktörerna inom utbildning.

[33] Med undantag för vissa projekt som t.ex. Humanities, som organiserats av en sammanslutning av europeiska universitet, eller European Schoolnet som nämns längre fram.

Alla dessa projekt har gjort det möjligt att bygga upp viktiga nätverk och de bidrar till att skapa omfattande sakkunskap. Uppmärksamheten riktas huvudsakligen på att utveckla organisationsmodeller och pedagogiska metoder, vilket innebär att man prioriterat utbildningsprocesserna framför de enskilda produkterna. Projektens framgång har berott på kvaliteten på tillvägagångssätten, som t.ex. samarbetet mellan elever och/eller lärare eller utarbetande av multimediematerial av elever på olika orter. De möten som vartannat år har ägt rum mellan samordnarna har gjort det möjligt att upprätta nytt samarbete och att stärka projekten.

Utöver de 166 pilotprojekten har andra åtgärder för att upprätta nätverk och för att införa nya verktyg finansierats. Fjorton projekt för "multimedia i undervisningen" har erhållit stöd efter en gemensam inbjudan att lämna projektförslag som organiserats i samarbete med de generaldirektorat som ansvarar för forskning och teknisk utveckling och med Leonardo da Vinci-programmet. Det är särskilt mot denna bakgrund som projektet European Schoolnet inletts. I detta projekt sammanförs 21 utbildningsministeriers ansträngningar med ett stort antal aktörer inom multimedieindustrin [34]. Under 1998 och 1999 direktfinansierades genom åtgärden 150 projekt inom ramen för Netd@ys Europe [35], vars syfte är att göra skolor mer medvetna om kommunikationsnätverk och främja att dessa används, i huvudsak genom olika arrangemang som skall tjäna som inspirationskälla och som får stor uppmärksamhet i media.

[34] Det rör sig om ett strategiskt initiativ från medlemsstaternas sida i samarbete med kommissionen för att genomföra rådets resolution av den 6 maj 1996 om pedagogisk programvara för användning av multimedia i utbildning. Det har numera en europeisk webbplats på Internet, http://www.eun.org, där man kan hitta gemensamma flerspråkiga informations- och kommunikationstjänster för det europeiska utbildningsväsendet.

[35] Detta initiativ är ett led i kommissionens handlingsplan "Att lära i informationssamhället" från 1997.

2.7. Främjande av informations- och erfarenhetsutbyte

Inom Sokrates-programmets övergripande åtgärder har programmets åtgärd III.3 gjort det möjligt att stödja ett antal insatser och mekanismer som syftar till att främja erfarenhetsutbyte inom utbildning mellan de olika deltagarländerna. Denna åtgärd består av fyra olika delar, nämligen frågor av gemensamt utbildningspolitiskt intresse, Eurydice-nätverket, Arion och Naric-nätverket.

Inom ramen för "frågor av gemensamt utbildningspolitiskt intresse" har kommissionen godkänt stöd till särskild verksamhet inom prioriterade områden som rådet beslutat om. I beslutet om inrättandet av Sokrates-programmet fastställdes två prioriterade områden för denna åtgärd, nämligen "problemen för de barn och ungdomar som lämnar utbildningssystemet utan att ha förvärvat tillräckliga kunskaper" och "metoder för att utvärdera undervisningskvalitet". Till dessa två områden som fanns med från början lade man 1997 ett tredje område, "fortbildning", i samband med "Europeiska året för livslångt lärande".

Dessa insatser sattes i verket genom att man mellan 1995 och 1998 offentliggjorde fyra inbjudningar att lämna projektförslag i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Under 1999 utvärderades och spreds resultaten från det femtiotal projekt som fått stöd sedan programmets början. Vissa projekt, t.ex. pilotprojektet om kvalitetsbedömning inom skolutbildningen [36], fick stor politisk betydelse.

[36] I detta projekt sammanfördes 101 sekundärskolor i arton länder, vilket föranledde ett förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om europeiskt samarbete om kvalitetsbedömning inom skolutbildningen - KOM(1999) 709 slutlig, 24.1.2000.

Arion har möjliggjort erfarenhetsutbyte för att främja kunskaper och ömsesidig förbättring av utbildningssystemen genom studiebesök för specialister och beslutsfattare inom utbildning. Under Sokrates-programmets första fem år har man inom ramen för denna åtgärd arrangerat 750 studiebesök, där sammanlagt cirka 8 000 personer deltagit.

Inom Eurydice, som är ett informationsnätverk om utbildningen i Europa, har man fortsatt arbetet med att ta fram och sprida information om utbildningssystemen i de länder som deltar i Sokrates. Nätverket består i dag av 33 nationella enheter och en europeisk enhet. Dess uppgift är att förse såväl myndigheter i deltagarländerna och på EU-nivå som intresserad allmänhet med jämförande studier om hur utbildningssystemen och de utbildningspolitiska handlingslinjerna är utformade och hur de utvecklas.

Resultaten från Eurydice utgörs sedan 1995 främst av att man utarbetat och publicerat nitton jämförande studier och grundläggande dokument om olika ämnen samt tre utgåvor av rapporten Key Data on Education in Europe, som sammanställts i samarbete med Eurostat. Eurydice ansvarar dessutom för att sköta och uppdatera en EU-databas om utbildningssystemen i Europa (Eurybase) [37]. Kommissionen kommer även fortsättningsvis att utnyttja den sakkunskap som finns i nätverket för att uppmuntra till diskussion kring specifika utbildningsfrågor på EU-nivå.

[37] Webbplats: www.eurydice.org

2.8. Utvecklingen av en god utbildning

Syftet med Sokrates-programmet är inte enbart att uppfylla de nio specifika mål som beskrivits ovan, utan också att genom dessa mål bidra till att utveckla en utbildning av god kvalitet i medlemsstaterna [38]. Kommissionen anser att frågan om Sokrates-programmets effekter på de nationella utbildningssystemens utveckling är grundläggande. Den externa utvärderingen kan ge några försök till svar. Över lag erkänner de politiska beslutsfattarna denna effekt, dock med viss försiktighet.

[38] Artikel 1 i Sokrates-beslutet och artikel 149 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen - se avsnitt 1.2.

Inom den högre utbildningen har programmet onekligen underlättat reformer i de nationella utbildningssystemen och olika initiativ på europeisk nivå. På nationell nivå påverkar Sokrates studiernas uppbyggnad och utformning, dock utan att vara tvingande. Införandet av ett poängsystem som man beslutat om eller är på väg att fatta beslut om i flera europeiska länder (och som kan leda till att man organiserar studierna i form av moduler) är en utvidgning av ECTS-systemet, som utformats inom ramen för utbyten inom Erasmus, som skall omfatta alla studenter i de berörda länderna. Den samarbetsmodell som tillämpas inom Erasmus har gjort det möjligt att inleda ett samarbete med amerikanska, kanadensiska, asiatiska och afrikanska universitet. Genom att samarbetspartner från olika länder tillsammans har utformat europeiska kursplaner med stöd från Erasmus har man på lokal nivå kunnat öka kursutbudet vid de universitet som är inblandade, vilket gynnar alla de studenter som är inskrivna där och inte bara de studenter som reser utomlands.

Mer allmänt har viljan att samarbeta med aktörer från andra länder och behovet av att erkänna och underlätta Erasmus-utbyten stimulerat framväxten av en anda av öppenhet, jämförelse och godtagande av olika verkligheter, vilket har bidragit till viktiga förändringar och rejält nyskapande initiativ. Ett exempel på detta är Bologna-deklarationen [39], vars syfte är att upprätta ett europeiskt samarbetsområde för högre utbildning. Fyra av de sex målen i deklarationen gäller förbättring och allmän tillämpning av insatser och verktyg som skapats inom ramen för Erasmus (främja rörligheten, utvidga ECTS, införa ett tillägg till examensbeviset och samarbeta med kvalitetssäkring).

[39] Denna deklaration undertecknades den 19 juni 1999 av 31 utbildningsministrar.

Andra åtgärder inom Sokrates-programmet är så pass nya att man i nuläget inte kan bedöma vilka effekter dessa haft på den högre utbildningen [40]. Under de närmaste åren bör man därför genomföra ytterligare analyser. Övergången till en ny etapp av programmet och den senaste utvecklingen inom ramen för medlemsstaternas diskussioner på europeisk nivå om utbildning ger emellertid anledning att känna viss optimism [41].

[40] När det gäller skolutbildning hänvisar man i den deklaration som den 30 september 1999 undertecknades i Florens av sju utbildningsministrar uttryckligen till Sokrates-programmets bidrag när det gäller utvecklingen av ett europeiskt samarbete på området.

[41] Detta diskuteras närmare under avsnitt 3.1 (utveckling).

Att programmet främjar informations- och erfarenhetsutbyte inom prioriterade områden som valts ut i samråd med utbildningskommittén har dessutom gjort det möjligt att inrikta det europeiska samarbetet på områden där man direkt kan bidra till att förbättra kvaliteten på de nationella utbildningssystemen [42], detta trots den begränsade budget som avsatts för detta inom programmet.

[42] Se avsnitt 2.7 och 3.1. Detta gäller särskilt för det arbete som gjorts i fråga om kvalitetsindikatorer i utbildningen, vilket stöder sig på nätverk för forskning om utbildning, vars utveckling har stimulerats av programmets åtgärd III.3.1.

2.9. Samstämmighet mellan programmet och andra gemenskapsinsatser

Programmet återspeglar en strävan efter samstämmighet med andra gemenskapsinsatser. Ett stabilt samarbete har kunnat upprättas med forskningssektorn inom "öppen undervisning och distansundervisning". Någon samstämmighet mellan programmen Sokrates och Leonardo da Vinci är emellertid svår att få till stånd för de många projektansvariga. Kopplingarna till detta program och till programmet Ungdom måste stärkas, främst genom de möjligheter som erbjuds inom ramen för programmets nya etapp genom de s.k. gemensamma åtgärderna.

I programmet bekräftas dessutom den dubbla viljan att få till stånd jämställdhet mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män [43] och ett så omfattande deltagande som möjligt av funktionshindrade barn och ungdomar [44]. När det gäller funktionshindrade personers deltagande (eller bristande deltagande) i programmet ges i den specifika utvärderingen vissa fingervisningar. Funktionshindrade tycks inte delta i tillräcklig utsträckning, vilket i synnerhet gäller transnationell rörlighet. Detta är främst av praktiska skäl, men också på grund av att utbildningsanstalternas beslutsfattare inte är tillräckligt medvetna om vilka möjligheter programmet erbjuder samt att informationen brister [45].

[43] I enlighet med målsättningen att införliva jämställdheten i gemenskapens hela politik och i samtliga insatser - meddelande från kommissionen den 21 februari 1996 - KOM(96) 67 slutlig.

[44] Meddelande från kommissionen om lika möjligheter för funktionshindrade personer, 30.7.1996 - KOM(96) 406 slutlig.

[45] Detta gäller i synnerhet för studenters rörlighet, med tanke på de resurser som särskilt ställts till de nationella programkontorens förfogande för att underlätta för funktionshindrade studenters rörlighet, för att integrera dem i utbildningssystemet.

2.10. Övriga resultat

Vissa andra resultat har också uppnåtts genom programmet, trots att de inte uttryckligen finns med bland de mål som nämns i beslut nr 819/95/EG. Detta gäller i synnerhet förbindelserna med arbetsmarknaden [46]. Enligt den externa utvärderingen, där ett kapitel ägnas åt Erasmus-studenternas framtida yrkesliv, kommer dessa studenter att få sitt första arbete två månader tidigare än de studenter som inte tillbringat någon tid utomlands. Dessutom har de oftare möjlighet att få ett arbete med internationell inriktning.

[46] Detta är en fråga som sedan 1995 ständigt har ökat i betydelse i Europa. I avdelningen om sysselsättningen som infördes genom Amsterdamfördraget tar man hänsyn till den samordnade sysselsättningsstrategi som utformades vid Europeiska rådets extra möte i Luxemburg i november 1997. I den europeiska sysselsättningsstrategin ges en allt större plats åt frågan med utbildningssystemen. Slutsatserna från det extra toppmötet i Lissabon den 23-24 mars 2000 kommer att bidra till bättre samordning mellan sysselsättnings- och utbildningspolitiken på nationell nivå samtidigt som denna får en europeisk inramning.

Att representanter från Central- och Östeuropa deltar aktivt i Sokrates-programmet har gjort Europa eftertraktat bland kandidatländernas olika aktörer på utbildningsområdet, genom att de får möjlighet att konkret tillägna sig begreppet europeiskt medborgarskap. Viktigt är dock att man beaktar de uppgifter som läggs fram i den externa utvärderingen om att de centraleuropeiska länderna är underrepresenterade i vissa åtgärder, i synnerhet när det gäller lärarnas rörlighet.

3. Utveckling av programmet: FRÅN SOKRATES 1 TILL SOKRATES 2

Denna del är avsedd att belysa några framträdande analyspunkter i syfte att främja en gynnsam utveckling av programmet fram till 2006. De förslag av övergripande natur som nämns i de externa utvärderingsrapporterna kommer att beaktas i denna del i syfte att skapa en diskussion om dessa. Målen och medlen för programmet kommer att behandlas successivt.

3.1. Målen

På det hela taget bekräftar den externa utvärderingen lämpligheten i de val som gjorts beträffande den nya etappen av programmet på följande punkter:

- Att man under den nya etappen av programmet måste befästa erfarenheterna från den första etappen och visa sig öppen för innovation [47].

[47] Framför allt på de områden där samhället för närvarande förändras snabbast, såsom den nya informationstekniken och politiken för livslångt lärande.

- Att gemenskapens insatser koncentreras till ett begränsat antal mål och att man strävar efter ökad samstämmighet mellan dessa mål [48].

[48] Exempelvis beträffande Comenius: införlivande av insatser inom språk vilka är avsedda för skolan; beaktande av målet avseende interkulturell utbildning inom Comenius som helhet.

- Att kopplingen mellan programområdena stärks, liksom mellan Sokrates och andra program [49].

[49] Genom att prioritera ökad samstämmighet med programmet Leonardo da Vinci.

Utifrån detta grundläggande konstaterande tillhandahåller den externa utvärderingen viktiga upplysningar på följande två punkter:

- Den fråga som begreppet "kritisk massa" ger upphov till. Att "massåtgärderna" för transnationell rörlighet och samarbete, som är avsedda för ett så stort antal utbildningsaktörer som möjligt, och mer målinriktade innovativa åtgärder - som i första hand riktar sig till aktörer med en "spridande" funktion - kompletterar varandra är obestridligt. Mot bakgrund av den begränsade budgeten anser emellertid kommissionen att strategiska val kommer att bli oumbärliga med tanke på de tillgängliga analysresultaten, särskilt vad beträffar utvecklingen av de huvudsakliga finansieringskällorna för åtgärderna i fråga. Decentraliseringen av den nya etappen av programmet innebär möjligheter som det är viktigt att utnyttja för att programmet skall få större genomslagskraft på de nationella utbildningssystemen.

- En stärkt koppling mellan de olika programområdena bör i första hand avse förhållandet mellan de två mest omfattande delarna, dvs. Erasmus och Comenius, som i den externa utvärderingen för närvarande bedöms som otillräcklig. Denna fråga är av stor vikt, särskilt vad gäller lärarutbildningen, som är ett prioriterat område i den nya etappen av programmet. Mer allmänt kan sägas att den externa utvärderingens konstaterande av högre utbildningsanstalters omfattande deltagande i programmets övriga åtgärder [50] kommer att sporra kommissionen till att verkligen skapa större samverkan mellan åtgärderna där så är möjligt. Att man kunnat konstatera vissa svårigheter vad gäller samstämmigheten mellan programmen Sokrates, Leonardo da Vinci och Ungdom motiverar de gemensamma åtgärder som planerats för den nya etappen.

[50] cirka 50 % i Lingua samt 60 % i öppen undervisning och distansundervisning.

Vidare kommer det att bli viktigt att mer effektivt införliva jämställdhetsmålen i programmet som helhet. Vad beträffar personer med funktionshinder framförs i den externa utvärderingen flera praktiska förslag som främst syftar till att främja ett mer aktivt deltagande av denna grupp när det gäller transnationell rörlighet. Kommissionen önskar uppmuntra en ökad medvetenhet hos beslutsfattarna vid institutioner både på europeisk och nationell nivå. Denna fråga bör kopplas till frågan om medel, särskilt vad gäller information samt handlingslinjer för uppföljning och utvärdering. Frågan om jämställdhet har införlivats i det nya målet för stärkande av den europeiska dimensionen inom utbildningen. Genomförandet av detta mål bör emellertid åtföljas av lämpliga operativa instrument, framför allt av statistisk karaktär.

Beträffande målen synes det även vara av stor vikt att den nya etappen av programmet främjar en regelbunden avstämning av programmet i förhållande till den politiska dagordningen, vars snabba utveckling under senare tid återspeglar de allt snabbare förändringarna i samhället. Flera steg i denna riktning har redan tagits [51]. Kommissionen önskar stärka möjligheterna till analys av programmets effekter på den nationella utbildningspolitiken i syfte att öka programmets genomslagskraft på nationell nivå, samtidigt som man helt och fullt respekterar medlemsstaternas befogenheter när det gäller att organisera utbildningssystemen.

[51] Se särskilt slutsatserna från det extra toppmötet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 - mot ett "Europa i innovationens och kunskapens tecken". Rådet (utbildning) kommer under våren 2001 att inför Europeiska rådet lägga fram en rapport om målen för utbildningssystemen. I den "rullande dagordning" som införts genom en resolution av rådet (utbildning) den 26 november 1999 fastställs att diskussioner i följande ämnen på europeisk nivå skall prioriteras: rörlighet, kvalitet, utbildning och sysselsättning, livslångt lärande samt ny informationsteknik. På det språkliga området: Europaåret 2001. På området för ny teknik: initiativet "eLärande". Beträffande utbildningens kvalitet: uppföljning av EU-rapporten om skolutbildningens kvalitet som antogs av kommissionen i maj 2000. Frågan om samordning mellan Sokrates-programmet och uppföljningen av deklarationerna från Bologna och Florens är också viktig.

Sokrates-programmets effekter på annan gemenskapspolitik än den som rör utbildning är fortfarande begränsade. Den externa utvärderingen innehåller vissa nyttiga upplysningar om deltagandet på regional nivå. Det är exempelvis i detta sammanhang av intresse att visa på de stora skillnaderna i regionernas stöd när det gäller utbytesstipendier för studenter. Kommissionen kommer mot bakgrund av den ökande decentraliseringen av åtskilliga utbildningssystem att uppmuntra till diskussion i denna fråga både på nationell nivå och i europeiska sammanhang [52].

[52] Detta motiverar ett stärkande av kopplingen mellan Sokrates-programmet och strukturfonderna, vilka utgör en tredjedel av gemenskapens budget och innefattar verksamhet på utbildningsområdet.

De synpunkter från aktörerna på fältet som inhämtats inom ramen för den externa utvärderingen och som ofta består i kritik mot "Bryssel" kommer att sporra kommissionen till att under den nya etappen av programmet förstärka kopplingen till såväl samtliga berörda utbildningsaktörer som hela det "civila samhälle" som kan tänkas beröras av programmet. I programmets andra etapp ingår liksom i den första etappen regelbundna överläggningar med europeiska organisationer och arbetsmarknadens parter på utbildningsområdet [53]. Kommissionen kommer att uppmana dessa organisationer att stödja programmet med tanke på den ökande roll som det "civila samhället" kommer att spela i den europeiska integrationen [54]. Denna fråga berör i lika hög grad de nationella programkontor som har kontakt med de europeiska organisationernas nationella avdelningar.

[53] Mer information finns på kommissionens webbplats, bland annat en förteckning över organisationer och protokoll från de senaste överläggningarna.

[54] Man har planerat att 2001 anta en vitbok om europeisk förvaltning.

3.2. Använda medel

För att kunna uppnå de nya målen bör programmet få tillgång till lämpliga medel. När det gäller budgeten har rådet och Europaparlamentet ökat anslagen för en längre period. I detta sammanhang konstateras i den externa utvärderingen en ökning av skillnaderna mellan faktiska kostnader för vissa åtgärder och kostnader som verkligen täcks av budgeten för programmet. Inom högre utbildning gäller denna fråga särskilt utbytesstipendier för studenter. Frågan rör även i hög grad skolutbildningen med tanke på antalet skolelever som önskar delta i åtgärder inom ramen för det europeiska samarbetet. Den debatt som inletts om finansieringskällorna för varje åtgärd sporrar kommissionen till att ta upp frågan om deltagarländernas betydelse för genomförandet av nationell utbildningspolitik som är öppen för den europeiska dimensionen i en anda av partnerskap mellan den europeiska och den nationella nivån.

Frågan om medel berör även frågan om organisation. För att Sokrates-programmet skall kunna genomföras på ett harmoniskt sätt krävs ett effektivt samarbete mellan europeisk nivå (kommissionen, kontor för tekniskt bistånd) och nationell nivå (nationella programkontor och utbildningsanstalter). Med den externa utvärderingens kritik och rekommendationer som utgångspunkt kommer kommissionen att föreslå ökade åtgärder för att förenkla de administrativa och ekonomiska rutinerna. Detta mål ingår i kommissionens aktuella prioriteringar för en bättre förvaltning. Det kommer att genomföras med hjälp av ett antal operativa instrument som för närvarande håller på att utarbetas.

Kommunikationen behöver också bli föremål för djupare överväganden, både vid kommissionen och i deltagarländerna. Åtgärder bör vidtas i syfte att förbättra spridningen av goda förfaranden och resultat på grundval av tydligt inriktade mål. Likaså bör större hänsyn tas till funktionshindrades särskilda behov. Mer allmänt önskar kommissionen tillsammans med de deltagande staterna överväga hur programmets deltagare skall kunna få en bättre utdelning på nationell och lokal nivå för sina investeringar på europeisk nivå. Detta kan ske genom att man i högre grad lägger tonvikten på nödvändigheten av multilateralt utbyte av erfarenheter både på nationell, lokal och europeisk nivå.

Kommissionen kommer även att ta hänsyn till den tredje punkten i kritiken och rekommendationerna i den externa utvärderingen, vilken rör uppföljningen och utvärderingen av programmet. I inledningsskedet av den nya etappen av programmet kommer man att prioritera en regelbunden uppföljning av de olika programområdena på grundval av indikatorer som fastställts genom överenskommelser mellan europeisk och nationell nivå. Uppföljningen kommer att ta fasta på såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter. De programområden som inte kunnat ägnas en fördjupad extern utvärdering under programmets första etapp kommer att prioriteras i särskilda utvärderingar under kommande år. Regelbundna utvärderingar kommer även att krävas för att i synnerhet mäta samspelet mellan programmets olika delar, liksom dess effekter på de nationella utbildningssystemen.

4. FRAMTIDSUTSIKTER

Med denna rapport önskar man, genom att visa på erfarenheterna från den första etappen, bidra till att den andra etappen av Sokrates-programmet (2000-2006) blir framgångsrik. Dessa erfarenheter visar att Sokrates-programmet utgör en stor framgång eftersom det i sin helhet bidragit till att stärka den europeiska dimensionen inom utbildningen. Det krävs emellertid förbättringar för att göra förvaltningen av programmet mer användarvänlig. Det är viktigt att minska den skillnad som konstaterats mellan målen för programmet, vars ambitioner med stor entusiasm delas av skolväsendet, och de ibland mindre lämpade medel för genomförande som används både på europeisk och nationell nivå. Kommissionen kommer att noga följa de externa utvärderarnas rekommendationer på detta område. De administrativa och ekonomiska rutinerna kommer att förenklas, uppföljningen förbättras och resultaten tillvaratas på ett bättre sätt.

Det kommer även att vara viktigt att Sokrates-programmet vid sidan av de enskilda personer och institutioner som deltar i programmet kan kopplas till de utbildningspolitiska diskussioner som inletts på europeisk nivå. Ett sådant stärkande av programmets politiska dimension kan nämligen göra det möjligt för programmet att effektivt bidra till att öka de nationella utbildningssystemens kvalitet i överensstämmelse med de befogenheter som fastställts i fördraget. Förlängningen av perioden för den nya etappen av programmet (till sju år), den mer decentraliserade handläggningen av programverksamheten och en mer aktiv uppföljning och utvärdering bör göra det möjligt att förstärka effekterna av Sokrates, särskilt på de nyaste områdena för samarbete på europeisk nivå, såsom skolutbildning och livslångt lärande. Då programmet är banbrytande vad gäller öppnandet mot länderna i Central- och Östeuropa bör Sokrates även bidra till ett lyckat genomförande av utvidgningen av Europeiska unionen, vars framgång i lika hög grad kommer att vara beroende av de politiska beslutsfattarnas och medborgarnas engagemang.

Framgången för den andra etappen av programmet är i hög grad beroende av de mänskliga och ekonomiska resurser som kommer att avsättas för dess genomförande, både på nationell och europeisk nivå. Eftersom programmet i större utsträckning kommer att handläggas på decentraliserad nivå kommer genomförandet i stor utsträckning att beröra de nationella programkontoren som måste få tillräckligt stöd från deltagarländerna. I och med denna andra etapp uppmanas EU:s samtliga institutioner att prioritera utbildningsfrågorna under de närmaste åren för att bidra till utvecklingen av ett "kunskapens Europa" i enlighet med de föresatser som stats- och regeringscheferna tillkännagav vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000. Genomförandet av den andra etappen kommer slutligen att ställa krav även på nationell nivå, där Sokrates och de medel som anslagits av deltagarländerna måste komplettera varandra för att ge utbildningspolitiken ett europeiskt perspektiv.

BILAGA 1: SOKRATES-PROGRAMMETS ÅTGÄRDER (1995-1999)

HÖGRE UTBILDNING (Erasmus)

Åtgärd 1: främjande av en europeisk dimension vid universiteten

* högskoleavtal (organisation av studentutbyten, lärarutbyten, det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, utveckling av kursplaner, intensivkurser, förberedande studiebesök)

* projekt som utformats av tematiska nätverk

Åtgärd 2: transnationell rörlighet för studenter

SKOLUTBILDNING (Comenius)

Åtgärd 1: partnerskap mellan skolor för europeiska utbildningsprojekt, inbegripet lärarutbyten och studiebesök

Åtgärd 2: transnationella projekt för utbildning av barn till migrerande arbetstagare, till personer som reser på grund av yrket, till zigenare och andra icke-bofasta - interkulturell utbildning

Åtgärd 3: Vidareutbildning, seminarier och kurser för lärare

FRÄMJANDE AV SPRÅKKUNSKAPER (Lingua)

Åtgärd A: europeiska samarbetsprogram för utbildning av språklärare

Åtgärd B: fortbildning av språklärare

Åtgärd C: perioder som assistenter för blivande språklärare

Åtgärd D: utveckling av undervisningsmaterial och förbättring av metoder och verktyg för att bedöma språklig inlärning

Åtgärd E: gemensamma utbildningsprojekt för språkinlärning

ÖPPEN UNDERVISNING OCH DISTANSUNDERVISNING

VUXENUTBILDNING

INFORMATIONS- OCH ERFARENHETSUTBYTE OM UTBILDNINGSSYSTEM OCH UTBILDNINGSPOLITIK (analys av frågor av gemensamt utbildningspolitiskt intresse, Eurydice, Arion, Naric)

KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER

BILAGA 2: DETALJERAD ÅRSBUDGET FÖR SOKRATES-PROGRAMMET (1995-1999)

>Plats för tabell>

BILAGA 3: ERASMUS-STUDENTER 1998/99 per ursprungsland och värdland

>Plats för tabell>

BILAGA 4: Transnationell rörlighet för lärare, Comenius, Erasmus och Lingua (kalenderåret 1999)

>Plats för tabell>

* läsåret 1999/2000

** uppgifter ej tillgängliga

BILAGA 5: Transnationell rörlighet för elever i Lingua E (1995-1999)

Elevers rörlighet inom Lingua E per ursprungsland - 1999 (avtalsår)

// Lingua E

BE // 715

DK // 2336

DE // 3758

GR // 783

ES // 8464

FR // 86

IE // 360

IT // 5706

LU // *

NL // 1345

AT // 736

PT // 1260

FI // 1681

SE // 1809

UK // 3832

IS // 177

LI // 40

NO // 846

CY // *

CZ // 1308

HU // 2455

RO // 689

PL // 1086

SK // 140

LV // 36

EE // 178

LT // 243

BG // 48

SI // 167

TOTALT // 40284

* uppgifter ej tillgängliga

BILAGA 6: Samarbete - högskoleavtal, Erasmus (1999/2000)

>Plats för tabell>

[1] tillgängliga platser [4] EM: europeiska moduler

[2] CDA: utveckling av kursplaner (hög nivå) [5] ILC: integrerade språkkurser

[3] CDI: utveckling av kursplaner (låg nivå eller mellannivå) [6] ECTS: Europeiska systemet för överföring av studiemeriter

BILAGA 7: Samarbete -- skolor som deltar i europeiska utbildningsprojekt,

Comenius 1 och Lingua E (1999)

>Plats för tabell>

* uppgifter ej tillgängliga