Yttrande från Regionkommittén om "Andra rapporten om ekonomisk och social sammanhållning"

(2002/C 107/10)

BAKGRUND

Kommissionens andra rapport om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2001) 24 slutlig).

Kommissionen beslut av den 2 februari 2001 att i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i detta ärende.

Presidiets beslut av den 13 juni 2000 att ge utskott 1 - regionalpolitik, strukturfonder, ekonomisk och social sammanhållning, samarbete över nations- och regiongränser - i uppdrag att utarbeta detta yttrande.

Det utkast till yttrande som antogs av utskott 1 den 4 oktober 2001 (CdR 74/2001 rév. 2) föredragande: Eduardo Zaplana Hernández-Soro [regionpresident i regionen Valencia (E-PPE)] och Jan Tindemans [ledamot av provinsfullmäktige i Limburg (NL-PSE)].

Med beaktande av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 41:a plenarsession den 14-15 november 2001 (sammanträdet den 14 november) följande yttrande.

Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer

1. Regionkommittén vill ge uttryck för sin uppskattning av kommissionens andra rapport om ekonomisk och social sammanhållning. I likhet med den första rapporten är den andra mycket utförlig. Den ger bred information framför allt om den politik som EU för, men ger relativt lite information om medlemsstaternas politik på området och innehåller nästan inga upplysningar alls om de regionala och lokala myndigheternas insatser. I rapporten skisseras också konsekvenserna för sammanhållningen mellan medlemsstaterna inom en utvidgad union.

2. ReK noterar att kommissionens rapport också visar att sammanhållningen under analysperioden tydligt har förbättrats mellan medlemsstaterna, men inte alls i samma utsträckning mellan regionerna, och att skillnaderna mellan regionerna har ökat i vissa medlemsstater.

3. ReK noterar att den förestående utvidgningen omedelbart kommer att förvärra de regionala obalanserna inom unionen, vilket motiverar behovet av att eftersträva geografisk sammanhållning i enlighet med kommissionens förslag.

4. Kommittén drar slutsatsen att den regionala dimensionen av sammanhållningspolitiken bör stärkas. Denna slutsats baseras på den grundprincip som anges i artikel 158 i EG-fördraget att sammanhållningspolitikens mål är en harmonisk utveckling av unionen som helhet genom en förstärkning av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, men denna utveckling kan inte uppnås med en korrigeringspolitik som praktiskt taget uteslutande bygger på ekonomiskt stöd, vilket hittills har varit fallet. Med tanke på detta är det viktigt att EU i all sin politik eftersträvar målsättningen för sammanhållning, särskilt när det gäller den sektorsvisa politiken med betydande återverkningar på regional och lokal nivå samt konkurrens- och skattefrågor.

5. ReK menar att EU:s regionalpolitik måste betraktas som en övergripande politik som tar hänsyn till regionernas skilda behov och påverkar samtliga EU-insatser.

6. Kommittén framhåller att det är viktigt att medlemsstaterna engagerar sig med större beslutsamhet i sammanhållningspolitiken. För att uppnå detta kan det bli nödvändigt att lämna mer utrymme för medlemsstater och regionala och lokala myndigheter när det gäller utvecklingen av de egna regionerna. Det innebär självfallet inte att sammanhållningspolitiken på nytt bör nationaliseras, utan snarare att medlemsstaterna bör låta sammanhållningsprincipen omfatta sina nationella politiska åtgärder. Nationella statliga stöd får således inte motverka utan måste i stället förstärka den gemensamma sammanhållningspolitiken.

7. ReK stöder kommissionens val av prioriteringar, men vill trots detta tillfoga ytterligare en prioritering, nämligen främjandet av vetenskaplig forskning och teknisk utveckling i de minst avancerade regionerna.

8. Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att kommissionen vill komplettera den nuvarande politiken, som nästan uteslutande är inriktad på att finna lösningar på långvariga problem, med en framåtblickande dimension för att på så sätt beakta såväl framtida problem som möjligheter till regional utveckling.

Regionkommittén rekommenderar att man snarast möjligt inhämtar praktiska erfarenheter av en sådan framåtblickande politik på regional och lokal nivå. Framför allt skulle man i det här sammanhanget kunna göra en koppling till det tredje temat (regional identitet och hållbar utveckling) inom ramen för ERUF:s innovativa åtgärder.

9. Regionkommittén anser att ett tillägg i form av en framåtblickande komponent i sammanhållningspolitiken inte eliminerar behovet av krisåtgärder.

10. ReK avvisar det tak på 0,45 % som satts för finansieringen av sammanhållningspolitiken av Europeiska rådet i Berlin 1999.

11. Kommittén delar kommissionens åsikt när det gäller följande:

- Direkt målinriktning för mål 1-stödet eller dess nya motsvarighet för regioner som släpar efter i utvecklingen.

- Indirekt målinriktning för mål 2-stödet eller dess nya motsvarighet för regioner som genomgår stora strukturella förändringar. Mål 2-stödet skulle syfta till en korrigering av särskilda obalanser på vissa områden i regionerna, t.ex. FoU, kommunikations-infrastrukturer eller utbildning i form av riktat projektstöd med en finansieringsgrad som skulle variera med regionens ekonomiska kapacitet.

12. Regionkommittén föreslår regional målinriktning för mål 3-insatser.

13. ReK avvisar idén att man skulle behålla det nuvarande kriteriet för mål 1-stöd, och kommittén avvisar också tanken på två trösklar, en för nuvarande medlemsstater och en för regionerna i de nya medlemsstaterna.

14. Kommittén anser att den metod som används vid urvalet av regioner som skall ha rätt till sammanhållningsstöd måste uppfylla två centrala krav:

1) Regioner som skulle ha varit berättigade till mål 1-stöd efter år 2006 om inte utvidgningen hade skett måste fortfarande vara berättigade till stöd i den utvidgade unionen.

2) Stödet från strukturfonderna får inte plötsligt strypas i någon region. Det bör i alla händelser finnas ett säkerhetsnät och en övergångsperiod under vilken stödet fasas ut.

Då dessa principer tillämpas kommer det liksom hittills att vara nödvändigt att beakta särdragen hos regioner med permanenta geografiska handikapp t.ex. i fråga om öregioner, bergsregioner, glesbefolkade regioner och avlägset belägna regioner. Om så behövs skall man för detta inrätta särskilda instrument, så att regionernas behov kan beaktas tillräckligt inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken.

15. ReK delar kommissionens åsikt att en polycentrisk utveckling i EU-området vore önskvärd. Det skulle kunna vara en användbar geografisk ram för hanteringen av geografiska obalanser mellan och inom EU:s makroregioner. I syfte att kunna tillämpa en sådan metod är det därför nödvändigt att vid genomförandet av åtgärder i anslutning till strukturfonderna lägga till ytterligare två aspekter: samarbete mellan regioner samt stads-och landsbygdsutveckling. Självfallet skall de olika beslutsnivåernas sammanhållningspolitiska och regionalpolitiska insatser vara anpassade efter skillnader i allmänna förhållanden och utvecklingsnivå mellan och inom dessa regioner.

Bryssel den 14 november 2001.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert