Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik"

(2002/C 36/17)

Den 12 oktober 2001 beslutade rådet att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 3 oktober 2001. Föredragande var Jan Jacob van Dijk.

Vid sin 385:e plenarsession den 17-18 oktober 2001 (sammanträdet den 17 oktober) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 75 röster för och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. I enlighet med artikel 128 i EG-fördraget fastställer Europeiska kommissionen de årliga riktlinjerna för sysselsättningspolitiken för 2002.

1.2. År 2000 ägde toppmötet i Lissabon rum, vilket kommissionen såg som ett tillfälle att genomföra en grundlig översyn av riktlinjerna för 2001. Kommissionen planerar att företa en omfattande effektbedömning 2002, eftersom en del av riktlinjerna måste ha genomförts före utgången av 2002. Av den anledningen har inga genomgripande ändringar införts i riktlinjerna för 2002.

1.2.1. Efter de genomgripande ändringar som kännetecknade sysselsättningsriktlinjerna för 2001 och med tanke på den pågående utvärderingen av den europeiska sysselsättningsstrategin, vars resultat kommer att återspeglas i sysselsättningsriktlinjerna för 2003, rekommenderar kommissionen en mindre översyn av riktlinjerna där man begränsar ändringarna till de nya politiska prioriteringar som följer av kommissionens senaste meddelanden, Europeiska rådets senaste möten och av bedömningen i den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2001(1).

Nedan återges de främsta ändringarna i förhållande till sysselsättningsriktlinjerna för 2001:

- Vid Europeiska rådets möte i Stockholm enades man om att komplettera de mål för 2010 som fastställdes i Lissabon med delmål för 2005 i fråga om den totala sysselsättningsintensiteten (67 procent) och sysselsättningsintensiteten för kvinnor (57 procent) samt om ett mål på en sysselsättningsintensitet på 50 procent för äldre personer (55-64) som skall uppnås 2010. Dessa mål har införlivats i det övergripande målet A.

- Vid sitt möte i Stockholm enades Europeiska rådet också om att rådet skulle inbegripa kvalitet i arbetet som ett allmänt mål i sysselsättningsriktlinjerna för 2002. Detta återspeglas nu som ett nytt övergripande mål B(2). Dessutom har nya hänvisningar till kvalitetsaspekten införlivats i en rad tematiska riktlinjer (nummer 3, 7, 10, 11 och 13).

- I riktlinje 6 om rörlighet understryks behovet av att främja arbetskraftens rörlighet på de öppna arbetsmarknaderna i EU(3).

- Med tanke på medlemsstaternas begränsade respons på uppmaningen att fastställa nationella mål för sysselsättningsintensiteten enligt slutsatserna från toppmötet i Lissabon har ordalydelsen i det övergripande målet A skärpts och gjorts mer bindande.

- En skärpning av riktlinje 17 om skillnaderna mellan könen: Det har fastställts att de betydande löneskillnaderna mellan kvinnor och män i många medlemsstater kan begränsa incitamenten för kvinnor att ta anställning eller stanna kvar i arbetslivet. Begäran från Europeiska rådets möte i Stockholm att man skall utveckla indikatorer inom detta område understryker också denna frågas betydelse.

1.3. Kommittén önskar lägga upp sitt arbete på följande sätt: Kommittén anser att det är lämpligt att först och främst peka på tidigare relevanta yttranden och se i vilken utsträckning rekommendationerna i dessa yttranden beaktats i riktlinjerna för sysselsättningspolitiken för 2002. Därefter vill kommittén framföra ett antal kommentarer, som efter effektbedömningen bör beaktas vid utformningen av sysselsättningsriktlinjerna för 2003.

2. Tidigare yttranden

2.1. I oktober 2000 antog Ekonomiska och sociala kommittén ett yttrande om riktlinjerna för sysselsättningspolitiken 2001(4). Särskild vikt fästes vid följande:

- Huvudmålet om full sysselsättning.

- Det nödvändiga livslånga lärandet.

- Ett närmare samarbete mellan arbetsmarknadens parter för att stödja processen.

- Behovet av ett balanserat genomförande av de olika huvudpunkterna.

- Behovet av kvantitativa och kvalitativa indikatorer.

I sitt yttrande ställde sig kommittén positiv till huvuddragen i de föreslagna sysselsättningsriktlinjerna. Kommittén välkomnade att en särskild strategi utarbetats för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(5). Kommittén önskade emellertid att man skulle rikta särskild uppmärksamhet åt sårbara grupper på arbetsmarknaden, exempelvis äldre arbetstagare, kvinnor, ungdomar som avslutar sin skolutbildning och långtidsarbetslösa. För att kunna uppnå målsättningarna från toppmötet i Lissabon - att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi - måste man framför allt inrikta sig på investeringar i forskning, utveckling och utbildning.

2.2. År 2000 utarbetade ESK ett yttrande om äldre arbetstagare(6). I detta yttrande konstaterar kommittén att sysselsättningstalet hos arbetstagare mellan 50-64 i ett antal medlemsstater är betydligt lägre än hos yngre arbetstagare. I yttrandet framförs ett antal rekommendationer som skulle kunna bidra till att öka de äldre arbetstagarnas sysselsättningstal, samtidigt som kommittén är medveten om att en sänkning av pensionsåldern kan vara motiverad i vissa fall:

- Förändra mentaliteten hos arbetstagare och företagare.

- En personalpolitik som inte begränsar sig till ålderskategorierna från 45 år och uppåt utan tar hänsyn till alla åldrar är av stor betydelse för äldre arbetstagare, exempelvis i samband med anställning och anställningens upphörande, yrkesutbildning, vidareutbildning och befordran, flexibel arbetsorganisation, ergonomi och ändrat beteende inom företagen.

- Fästa särskild vikt vid lönesystemen och låta löneutvecklingen ske i snabbare takt i början av karriären för att sedan avta i slutet, för att på så sätt minska äldre arbetstagares utsatthet. Kommittén riktade främst denna rekommendation till arbetsmarknadens parter, utan att på något sätt försöka inkräkta på deras självbestämmande när det gäller lönesättning.

2.2.1. För att ge form åt politiken för äldre arbetstagare föreslår kommittén att man utarbetar riktlinjer på detta politikområde. Vidare framhåller kommittén den viktiga roll Europeiska socialfonden (ESF) kan spela i samband med genomförandet av denna politik.

2.3. I sitt yttrande om halvtidsöversynen av de tre processer som ligger till grund för den europeiska sysselsättningsstrategin(7) ställde kommittén sig positiv till riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. En viktig aspekt var det ökade intresset för denna fråga och de berörda parternas delaktighet i detta sammanhang. För att förbättra processen föreslog kommittén att man efter kommissionens utvärdering skulle eftersträva färre riktlinjer, effektivare samordning med andra processer (Cardiff-, Köln- och Lissabonprocesserna), utveckling av indikatorer, förbättrad övervakning och spridning av goda förebilder. Slutligen kan även arbetsmarknadsparternas engagemang och roll förbättras. Kommittén tillade att man efter den femåriga periodens slut bör överväga ett ettårigt uppehåll för att verkligen engagera alla berörda aktörer.

2.4. I sitt yttrande om EU:s invandringspolitik(8) har kommittén konstaterat följande:

"De nationella sysselsättningsplanerna bör innehålla kriterier för att hantera migrationsströmmarna. Man bör också överväga att på ett flexibelt sätt införa invandringsprognoser i dessa planer för att garantera väl fungerande arbetsmarknader. Riktlinjerna för sysselsättningen, som utarbetas varje år utifrån fyra grundstenar (anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och jämställdhet), bör ta hänsyn till den nya invandringspolitiken. Riktlinjerna skall främja arbetstillfällen av högre kvalitet både för medborgare och invandrare i medlemsstaterna."

2.5. I sitt yttrande om lönemässig jämställdhet mellan män och kvinnor(9) förespråkar kommittén framför allt ökad insyn i lönesättningen. Medlemsstaterna bör ta egna initiativ och statistiken bör anpassas. I riktlinjerna för sysselsättningspolitiken bör de enskilda länderna uppmanas att vidta särskilda åtgärder för att främja kvinnors tillgång till arbetsmarknaden och bekämpa lönediskriminering.

2.6. I ett nyligen framlagt yttrande har Ekonomiska och sociala kommittén dessutom pekat på behovet av att stärka kvaliteten i sysselsättnings- och socialpolitiken(10).

3. Bedömning av riktlinjerna 2002

3.1. Kommittén välkomnar att större uppmärksamhet riktas åt äldre arbetstagare, något som kommittén också efterlyste i sitt yttrande om äldre arbetstagare.

3.2. Både kommissionen och kommittén betraktar bekämpning av lönediskriminering mellan män och kvinnor som en högt prioriterad fråga. Av den anledningen stöder kommittén förstärkningen av denna riktlinje, genom vilken medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadens parter utveckla en strategi för att avlägsna befintliga skillnader.

3.3. I riktlinjerna anges enbart marginella ändringar i förhållande till riktlinjerna för 2001. Kommittén kan godkänna ett sådant agerande efter den genomgripande ändringen i riktlinjerna för 2001. Kommittén konstaterar med glädje att kommissionen inte föreslagit några redaktionella ändringar.

3.4. Däremot ifrågasätter kommittén strykningen av de kvantitativa målsättningar som ingick i riktlinjerna för 2001. Å ena sidan har kommittén förståelse för att kommissionen valt att stryka dessa uppgifter, med tanke på att kommissionen ännu inte förfogar över indikatorer som är enhetliga i hela EU. Å andra sidan blir riktlinjerna effektivare och får större genomslagskraft om de kompletteras med tydligt mätbara målsättningar. Kommittén utgår från att riktlinjerna kommer att kompletteras med sådana kvantitativa målsättningar med utgångspunkt i användbara EU-indikatorer efter det att effektbedömningen genomförts.

3.5. Kommittén påpekar att de osäkra ekonomiska utsikterna sätter extra press på medlemsstaterna att genomföra de föreslagna riktlinjerna med bästa möjliga resultat. Kommittén vill därför framhålla att det just nu är angeläget med en aktiverande arbetsmarknadspolitik.

4. Utgångspunkter för riktlinjerna för sysselsättningspolitiken efter effektbedömningen

4.1. Effektbedömningen av riktlinjerna för sysselsättningen har nu inletts. I mars 2002 skall kommissionen lägga fram en teknisk rapport för de övriga institutionerna med de viktigaste resultaten från denna utvärdering. Även kommittén kommer att rådfrågas om utvärderingen. I avvaktan på det önskar kommittén formulera ett antal utgångspunkter för denna utvärdering.

4.2. Enligt fördraget måste kommissionen årligen granska sysselsättningspolitiken och utarbeta riktlinjer. Kommittén är osäker på om en årlig översyn av riktlinjerna är att rekommendera. Att utarbeta och integrera riktlinjerna i nationella handlingsplaner innebär omfattande arbete för medlemsstaterna. Dessutom förändras prioriteringarna inte i någon större utsträckning från ett år till ett annat. Det kommer dessutom att ta någon tid innan effekterna av den inledda politiken blir synliga och mätbara. Av den anledningen föreslår kommittén att riktlinjerna ses över med några års mellanrum för att få till stånd en effektiv åtgärdscykel. Därvid måste man se till att möjligheterna att anpassa politiken till förändrade förhållanden inte förbises. En sådan politikändring förutsätter dock att artikel 128 i fördraget anpassas. Som alternativ, innan fördraget anpassats, skulle man kunna tänka sig ett system som bygger på en grundlig översyn vartannat år och marginella ändringar vartannat år. På så sätt får medlemsstaterna mer tid att bedöma sysselsättningsriktlinjernas effekter inom ramen för den egna politiken.

4.2.1. Medlemsstaternas årliga rapportering till Europeiska kommissionen skulle också kunna anpassas. Det bör räcka att medlemsstaterna redogör för hälften av riktlinjerna årligen.

4.3. Kommittén är bekymrad över arbetsmarknadsparternas deltagande i utarbetandet av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och införlivandet av dessa riktlinjer i de nationella handlingsplanerna. Trots att kommissionen är relativt optimistisk är arbetsmarknadsparterna ofta missnöjda. Ofta måste de inom mycket snäva tidsramar diskutera riktlinjerna internt, och på basis av dessa diskussioner utarbeta yttranden som organisationerna kan godta. Det visar sig bland annat i det sätt på vilket ESK måste utarbeta sina yttranden: Efter enbart ett sammanträde måste studiegruppen formulera ett yttrande, som dessutom skall väcka intresse och engagemang.

4.3.1. Ännu mer bekymrad är kommittén över arbetsmarknadsparternas medverkan i samband med införlivandet av riktlinjerna i de nationella handlingsplanerna. Ofta översänds planerna först i sista minuten till arbetsmarknadernas parter, som på ett par dagar måste kunna formulera sin ståndpunkt. Enbart i ett fåtal medlemsstater får arbetsmarknadens parter möjlighet att på ett tillfredsställande sätt delta i utarbetandet av planerna.

4.3.2. För att öka arbetsmarknadsparternas delaktighet i utformningen av de nationella handlingsplanerna bör de rådfrågas av medlemsstaterna i ett tidigare skede. För närvarande rådfrågas de ofta först när regeringarna redan utarbetat handlingsplanerna. Arbetsmarknadsparterna känner sig på så sätt inte delaktiga i utformningen och genomförandet av de nationella handlingsplanerna. Arbetsmarknadsparterna borde även involveras mer i samband med genomförandet av de landspecifika rekommendationerna.

4.4. Utöver ett antal kommentarer beträffande processen vill kommittén även lägga till ett antal frågor som man bör ta hänsyn till i framtida riktlinjer.

4.4.1. I riktlinjerna riktar kommissionen och rådet befogad uppmärksamhet åt sårbara grupper på arbetsmarknaden. Med sårbara grupper menas här kvinnor, äldre arbetstagare, långtidsarbetslösa och ungdomar som avslutar sin skolutbildning. Kommittén vill lägga till ytterligare två grupper: funktionshindrade och etniska minoriteter. Funktionshindrade omnämns redan i riktlinje nr 7, men borde även omfattas av andra riktlinjer. Etniska minoriteter är oerhört sårbar grupp och bör ägnas extra uppmärksamhet. De landspecifika rekommendationer som riktats till Tyskland, Österrike och Sverige ser kommittén som en mycket lovande signal.

4.4.2. För att tydligt kunna mäta effekterna av riktlinjerna är det nödvändigt att fastställa jämförbara indikatorer. Det kommer att öka medlemsstaternas och arbetsmarknadsparternas engagemang inom ramen för Luxemburgprocessen.

4.4.3. Slutligen vill kommittén erinra om de diskussioner som förs beträffande invandringspolitiken. Kommittén har redan tidigare framfört önskemål om att riktlinjerna för sysselsättningspolitiken kompletteras med ett avsnitt om invandringspolitiken.

Bryssel den 17 oktober 2001.

Ekonomiska och sociala

kommittén

Göke Frerichs

(1) Dessutom har ingressen uppdaterats och mindre ändringar gjorts för att återspegla den pågående utvärderingen av strategins effekter (det övergripande målet F), de mindre gynnsamma ekonomiska utsikterna (som beaktas rent allmänt) och industrins omstrukturering (riktlinje 13).

(2) Ändringar gjorda på grundval av kommissionens meddelande KOM(2001) 313, 20.6.2001 ("Sysselsättningspolitik och socialpolitik - En ram för investeringar i kvalitet").

(3) Ändringar gjorda på grundval av kommissionens meddelande KOM(2001) 116, 28.2.2001 som lades fram med beaktande av toppmötet i Stockholm samt meddelandet om ett europeiskt område för forskningsverksamhet, KOM(2000) 6, 18.1.2000.

(4) Yttrande om förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 2001, 18-19.10.2000 (EGT C 29, 30.1.2001).

(5) Se även "Gemenskapsstrategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen", EGT C 260, 17.9.2001, s. 97 och "Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen", EGT C 51, 23.2.2000.

(6) Yttrande om äldre arbetstagare (initiativyttrande) 18-19.10.2000 (EGT C 14, 16.1.2001).

(7) Yttrande på eget initiativ om "Halvtidsöversyn av de tre processer som ligger till grund för den europeiska sysselsättningsstrategin", EGT C 139, 11.5.2001.

(8) Yttrande om kommissionens meddelande om en invandringspolitik för gemenskapen, EGT C 260, 17.9.2001, s. 104.

(9) Yttrande på eget initiativ om lönediskriminering av kvinnor, EGT C 155, 29.5.2001.

(10) EGT C 311, 7.11.2001.