Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Rådets förslag till direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG i syfte att förenkla, modernisera och harmonisera kraven på fakturering i samband med mervärdebeskattning"

(2001/C 193/13)

Den 12 januari 2001 beslutade rådet i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslagen.

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 9 april 2001. Föredragande var Kenneth Walker.

Vid sin 381:a plenarsession den 25-26 april 2001 (sammanträdet den 26 april 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande enhälligt:

1. Inledning

1.1. Fakturan är ett av de viktigaste dokumenten i affärslivet. Den omfattas av olika redovisnings-, skatte- och handelsbestämmelser samt ibland även av språkliga bestämmelser. Dessa bestämmelser sammanhänger huvudsakligen med mervärdeskattelagstiftningen. Samtidigt krävs ofta fakturor för andra ändamål och kan komma att bli obligatoriska även om mervärdesskatt inte är involverad.

1.1.1. Skyldigheten att utställa en faktura är grundläggande för gemenskapens mervärdeskattesystem. I detta sammanhang fyller fakturan tre funktioner:

- Den innehåller alla uppgifter avseende det tillämpliga mervärdeskattesystemet.

- Den ger skattemyndigheterna stöd vid genomförande av kontroller.

- I tillämpliga fall ligger den till grund för kundens rätt till avdrag.

1.1.1.1. Fakturan är fortfarande ett brett rättsligt begrepp inom handelsrätt och skatterätt. Den kan vara grund för parterna (skattskyldig person, kund samt skatteförvaltningen) att väcka talan i domstol, särskilt om ett skriftligt avtal saknas.

1.2. Reglerna avseende faktureringen skiljer sig emellertid mycket åt från en medlemsstat till en annan. Kraven på vilka uppgifter och hur många uppgifter fakturorna måste innehålla varierar mellan de olika medlemsstaterna. EU har inte heller antagit någon enhetlig gemenskapsrättslig ram för elektronisk fakturering eller självfakturering. Lagstiftningen i gemenskapens olika medlemsstater skiljer sig därför mycket åt och omfattar allt från totalförbud till stor flexibilitet.

1.3. Dessa olikheter har lett till en komplex situation för aktörerna och till en lagstiftning som släpar efter i förhållande till den tekniska utvecklingen. Av denna orsak uppgav aktörerna inom ramen för den andra etappen av SLIM(1) att avsaknaden av en harmoniserad lagstiftning hindrade den inre marknaden från att fungera väl. Resultatet av arbetet inom ramen för SLIM-initiativet(2) framlades i en rapport från kommissionen. I denna rapport, vars slutsatser godkändes av rådet (inre marknaden) den 27 november 1997, angavs att SLIM-gruppen skulle "undersöka vilka uppgifter som behövs för att utarbeta en momsfaktura och fastställa de juridiska och tekniska krav som bör ställas på elektronisk fakturering".

1.4. Det framkom dessutom av arbetet med att anpassa gemenskapens mervärdeskattesystem till den elektroniska handelns krav att det var nödvändigt att tillåta en bred användning av elektronisk fakturering, utan onödiga inskränkningar. I juni 1998 underströk således rådet (ekonomiska och finansiella frågor) nödvändigheten av att upprätta en rättslig ram för elektronisk fakturering som säkerställer skattemyndigheternas effektiva kontrollmöjligheter. I slutet av december 1998 beställde kommissionen således en undersökning från Price Waterhouse Coopers av vilka krav som ställs på fakturering i samband med mervärdesbeskattning.

1.4.1. Denna undersöknings slutrapport överlämnades till kommissionen i augusti 1999. Följande slutsatser drogs:

- Elektronisk fakturering borde uttryckligen vara tillåten i gemenskapslagstiftningen, även mellan aktörer i olika medlemsstater.

- Villkoren för elektronisk fakturering borde vara neutrala ur teknisk synpunkt och ta hänsyn till det arbete som redan gjorts på området elektronisk signatur.

- Varken tillstånd eller förhandsanmälan bör krävas (utan endast en kontroll i efterhand av myndigheterna, vilken eventuellt kan leda till förbud).

- Det bör även vara tillåtet att på liknande villkor lagra fakturor på elektronisk väg.

- Man bör ange vilka minimivillkor som krävs för att göra dessa nya metoder lika säkra för myndigheterna som de traditionella metoderna.

1.4.2. När det gäller de uppgifter som fakturorna måste innehålla dras den slutsatsen i rapporten att gemenskapslagstiftningen bör omfatta en harmoniserad obligatorisk förteckning över de uppgifter som varje faktura måste innehålla. Dessutom rekommenderas i rapporten att man antar ett relativt flexibelt tillvägagångssätt när det gäller vilka språk respektive valutor som bör tillåtas.

1.4.3. Efter en närmare granskning av dessa slutsatser och diskussioner både med aktörerna och de nationella myndigheterna har kommissionen beslutat att föreslå en ändring av artikel 22.3 i sjätte momsdirektivet, rörande skyldigheten att utställa en faktura. Syftet är i första hand att harmonisera reglerna om de uppgifter som måste förekomma i fakturorna och i andra hand att upprätta en gemenskapsrättslig ram för elektronisk fakturering och självfakturering. På dessa två områden har kommissionen försökt hitta en balans mellan en förenkling av aktörernas skyldigheter och skattemyndigheternas legitima behov av skattekontroll.

1.5. Kommissionens initiativ är inte det enda i vilket faktureringskraven behandlas. Även OECD arbetar på att förenkla utvecklingen av elektronisk handel. Dessutom inleddes förra året ett "globalt faktureringsprojekt" av amerikanska, europeiska och japanska fordonstillverkare, deras underleverantörer och EDI-experter i syfte att ta fram ett harmoniserat elektroniskt faktureringsmeddelande som standard för global användning inom fordonsindustrin.

2. De nu gällande bestämmelserna i sjätte momsdirektivet

2.1. Skyldigheten att utställa en faktura

2.1.1. Det sjätte momsdirektivets nuvarande bestämmelser om skyldigheten att utfärda faktura, vilka finns angivna i artikel 22.3, är ganska summariska och medger en stor tolkningsfrihet för medlemsstaterna. Denna artikel tillkom vid en tidpunkt då det endast fanns fakturor i pappersform och begreppet elektronisk fakturering ännu var helt okänt. De skyldigheter som gäller vid utställande av en faktura har fastställts med utgångspunkt i att fakturor är i pappersform, och därför kan skyldigheterna utan vidare överföras på elektronisk fakturering. Skyldigheten att bevara en kopia av varje dokument är till exempel svår att överföra på fakturor som sänds på annat sätt än i pappersform.

2.1.2. I första hand är det den skattskyldiga personen själv som skall utställa fakturan. Samtidigt anges det i punkt 22.3 c att "medlemsstaterna skall fastställa kriterier för att bedöma huruvida en handling kan anses motsvara en faktura", vilket måste tolkas som att en faktura utställd av tredje person eller en självfaktura kan anses vara en giltig faktura. EG-domstolen har bekräftat denna tolkning(3).

2.1.3. Dessa faktureringsformer är vanligt förekommande sedan mycket länge. Utläggning av faktureringen (outsourcing) är tillåten nästan överallt i Europa, men nämns inte uttryckligen i gemenskapslagstiftningen. Följaktligen bör man i samband med detta förslag till direktiv ta tillfället i akt att klargöra denna punkt.

2.1.4. Självfakturering (selfbilling) är en annan vanlig faktureringsteknik inom många sektorer, till exempel om varorna innehas av kunden som ett varuparti. Detta system innebär stora ekonomiska vinster och det vore därför skadligt att förbjuda denna metod på gemenskapsnivå, särskilt som den inte förefaller medföra någon större risk för skattebedrägeri. Kommissionen anser följaktligen att gemensamma regler bör fastställas för att tillåta självfakturering på vissa villkor.

2.1.5. I sjätte momsdirektivet fastställs att i de fall det är obligatoriskt att utställa en faktura skall den skattskyldiga personen utställa en faktura för alla varor eller tjänster som han har tillhandahållit någon annan skattskyldig person eller en icke skattskyldig juridisk person. Det är endast vid viss distansförsäljning (artikel 28b.B 1) eller leveranser av nya transportmedel (artikel 28c.A) som det krävs en faktura för leveranser till en icke skattskyldig person. Dock kan medlemsstaterna på grundval av annan lagstiftning föreskriva att det krävs faktura även i andra fall. Kommissionen anser att dessa bestämmelser för närvarande inte behöver ändras, eftersom det såvitt den känner till inte har förekommit några större svårigheter i samband med deras tillämpning.

2.2. Fakturornas innehåll

2.2.1. Den förteckning över de uppgifter som fakturan måste innehålla som anges i artikel 22.3 är inte uttömmande. Medlemsstaterna kan utöka denna förteckning med andra uppgifter som anses vara viktiga, under förutsättning att de iakttar proportionalitetsprincipen (domstolens dom av den 14 juli 1988 - De förenade målen 123 och 330/87).

2.2.2. I praktiken leder detta till stora variationer i uppgiftskraven mellan medlemsstaterna, vilket medför många problem för de aktörer som är verksamma i flera av gemenskapens medlems-stater.

2.3. Elektronisk fakturering

2.3.1. Begreppet elektronisk fakturering förekommer överhuvudtaget inte i sjätte momsdirektivet. Enligt artikel 22.3 c kan dock medlemsstaterna godkänna detta slags faktura, även om ingen skyldighet härtill föreligger. Detta innebär att medlemsstaterna har frihet att välja om de vill tillåta eller förbjuda elektronisk fakturering, även om den rättsliga ramen kan vara utformad på en mängd olika sätt.

2.3.2. Det faktum att villkoren för elektronisk fakturering inte är harmoniserade utgör ett hinder för en utbredd användning av denna teknik, vilket särskilt är fallet när det gäller vissa storföretag som önskar låta en enda enhet (eller tredje person) sköta all fakturering för sina filialer i olika medlemsstater vilkas lagstiftning skiljer sig åt.

2.3.3. Den senaste tekniska utvecklingen gör det dessutom nödvändigt att snabbt upprätta en gemenskapsrättslig ram på detta område. Elektronisk fakturering, som länge varit ett undantag, kommer med största säkerhet att bli regel, särskilt som denna faktureringsform medför betydande kostnadsminskningar. Den undersökning som genomförts för kommissionens räkning visar att kostnaden för en elektronisk faktura i genomsnitt uppgår till mellan 0,28 och 0,47 euro jämfört med mellan 1,13 och 1,65 euro för en traditionell faktura.

2.3.4. Det bör understrykas att denna genomgripande förändring av handelsbruken på intet sätt utgör ett hot för de nationella skattemyndigheterna.

2.3.4.1. Dessa förändringar bör till och med leda till en effektivare skattekontroll, eftersom den nya programvara för skattekontroll som i dag finns tillgänglig på marknaden gör det snabbare och enklare att kontrollera elektroniska fakturor än de omfångsrika fakturapärmarna i pappersform.

2.4. Lagring av fakturor

2.4.1. I sjätte momsdirektivet föreskrivs att alla skattskyldiga måste lagra en kopia av alla utfärdade dokument. Detta är dock inte förenligt med ett system för elektronisk fakturering. Följaktligen är det nödvändigt att modernisera denna skyldighet genom att införa en mer allmän skyldighet att lagra uppgifter, oavsett vilket medel som används.

3. Kommissionens förslag

3.1. Skyldigheten att utställa en faktura (artikel 22.3 a)

3.1.1. Det skall noteras att de förutsättningar under vilka det på gemenskapsnivå finns en skyldighet att utställa faktura förblir desamma. När det gäller mervärdeskatten är de fall som för närvarande avses i sjätte momsdirektivet tillräckliga, men det är inte uteslutet att det enligt annan lagstiftning kan finnas en skyldighet att för andra ändamål utställa en faktura eller jämförbar handling.

3.1.1.1. De gemenskapskrav som ställs på faktureringen är endast tillämpliga i de fall då det enligt gemenskapslagstiftningen finns en skyldighet att utställa en faktura för mervärdeskatte-ändamål. I andra fall är det medlemsstaternas sak att fastställa dessa krav.

3.1.2. Däremot föreslås uttryckligen att skyldigheten att utställa faktura skall kunna delegeras till en tredje person (utläggning av faktureringen) eller till en kund (självfakturering). Den skattskyldiga person som genomför transaktionen skulle i fortsättningen vara den enda som har ansvar för utställandet av fakturan och för att fakturan uppfyller de rättsliga kraven, utan att i strikt bemärkelse vara tvungen att utställa den själv.

3.1.3. När det gäller självfakturering kan medlemsstaterna införa ytterligare krav i syfte att säkerställa effektiv kontroll. Sådana krav får inte vara diskriminerande mot aktörer som är etablerade i en annan medlemsstat och det skulle följaktligen inte vara tillåtet att införa strängare krav för gränsöverskridande självfakturering än för självfakturering inom en medlemsstat.

3.1.3.1. I de fall tredje person eller kund som utställer fakturan för den skattskyldiga personens räkning är etablerad i ett tredje land med vilken ingen rättslig ram för ömsesidigt bistånd har upprättats kan det vara berättigat att fastställa strängare krav, och medlemsstaterna skulle ha rätt att på egen hand besluta att införa sådana krav.

3.1.4. Detta förslag innehåller en uttrycklig grund för samlingsfakturering och kredit- och debetnotor. När det gäller debet- och kreditnotor föreslår kommissionen att de likställs med de fakturor som de refererar till. I det fallet skulle bestämmelserna i punkt 3 gälla mutatis mutandis.

3.2. Fakturornas innehåll (artikel 22.3 b)

3.2.1. När det gäller de uppgifter som fakturorna skall innehålla anser kommissionen att en harmonisering numera är absolut nödvändig och den har därför upprättat en förteckning över de uppgifter som kan komma att krävas. Till skillnad från tidigare förteckningar är denna uttömmande, vilket innebär att skattemyndigheterna inte kan kräva ytterligare momsuppgifter.

3.2.2. Den förteckning som föreslås av kommissionen innehåller tolv allmänna uppgifter:

- Utfärdandedag.

- Ett särskilt nummer.

- Det registreringsnummer för mervärdeskatt som avses i 1 c, för den skattskyldiga personen och, i förekommande fall, hans kund.

- Fullständigt namn och adress för den skattskyldiga personen och hans kund.

- En beskrivning av varorna eller tjänsterna.

- Mängden levererade varor eller, i förekommande fall, de tillhandahållna tjänsternas omfattning.

- Leveransort (dvs. land) för varorna eller platsen för tillhandahållande av tjänsterna.

- Leveransdag för varorna eller datum för tillhandahållandet av tjänsterna.

- Beskattningsunderlaget för varje skattesats.

- Tillämplig mervärdeskattesats.

- Den mervärdeskatt som skall betalas.

- Det sammanlagda belopp som skall betalas.

Den innehåller också följande villkor:

- Vid befrielse från skatt: hänvisning till den bestämmelse i detta direktiv där det finns stöd för denna befrielse.

- Vid leverans av nya transportmedel: de uppgifter som anges i artikel 28a.2.

- Vid tillämpning av vinstmarginalsystemet: hänvisning till artikel 26 eller 26a.

- Vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 28c.E 3: en uttrycklig hänvisning till dessa bestämmelser samt det momsregistreringsnummer under vilket den skattskyldiga personen har gjort förvärvet inom gemenskapen och den efterföljande leveransen av varor samt mottagarens momsregistreringsnummer.

3.2.3. Denna förteckning över uppgifter skulle bli obligatorisk för aktörerna i varje medlemsstat. Inga andra uppgifter skulle vara obligatoriska (för mervärdeskatteändamål), vilket naturligtvis inte hindrar att aktörerna lämnar alla övriga uppgifter som de anser nödvändiga. Dessutom skulle det vara möjligt för medlemsstaterna att avvika från denna obligatoriska förteckning när det gäller fakturor som avser mindre belopp och att fatta egna beslut om att ta bort några eller alla obligatoriska uppgifter under förutsättning att de har möjlighet att utelämna men inte lägga till uppgifter. Dessa bestämmelser gäller endast transaktioner som utförs inom en viss medlemsstats rättskipningsområde och är inte tillämpliga på gränsöverskridande transaktioner inom gemenskapen.

3.2.3.1. Det bör även erinras om att medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 22.9 a och 25.4 alltid kan införa vissa förenklingsåtgärder. Dessa bestämmelser gör det möjligt för medlemsstaterna att stryka vissa obligatoriska uppgifter i de fall då den skattskyldiga personen endast genomför transaktioner som inte är skattepliktiga i enlighet med artiklarna 13 och 15, omfattas av ett system för skattebefrielse för små och medelstora företag, är en schablonbeskattad jordbrukare eller inte genomför några transaktioner inom gemenskapen. Dessa befogenheter är oförändrade.

3.2.4. Dessutom föreskrivs det uttryckligen att när flera fakturor sänds samtidigt till samma mottagare behöver dessa obligatoriska uppgifter endast anges en gång om de är gemensamma för samtliga fakturor. Medlemsstaterna har heller inte rätt att införa krav rörande undertecknandet av fakturor, med undantag för krav som endast har till syfte att säkerställa säkerheten i samband med elektronisk fakturering.

3.2.5. Kommissionen ser inga svårigheter med att tillåta att alla valutor kan användas i samband med utfärdande av fakturor, oavsett om det är den nationella valutan eller inte och oavsett om det är en gemenskapsvaluta eller någon annan valuta, under förutsättning att den skatt som skall betalas omräknas till den nationella valutan med användning av de omräkningsmekanismer som anges i artikel 11 C 2. När det gäller språk har kommissionen tillämpat subsidiaritetsprincipen och ger medlemsstaterna frihet att själva fastställa vilka språk som skall vara tillåtna, under förutsättning att de villkor som medlemsstaterna ställer upp endast gäller fakturor utfärdade av aktörer inom det egna rättskipningsområdet och inte de fakturor som dessa tar emot.

3.3. Elektronisk fakturering (artikel 22.3 c)

3.3.1. I artikel 22.3 c anges den allmänna principen att det är möjligt att utställa en faktura på alla sätt, i materiell form eller, under förutsättning att kunden meddelas innan transaktioner genomförs, i elektronisk form, i syfte att säkerställa största möjliga neutralitet på det tekniska planet. Kommissionen anser att endast genom en princip av detta slag, vilken innebär att en förteckning över godkända tekniker och metoder inte är nödvändig, är det möjligt att upprätta en rättslig ram som är neutral på det tekniska planet och följaktligen kan tillämpas även på lång sikt.

3.3.2. Kommissionen godtar att ett system för förhandsanmälan kan komma att krävas i ett inledande skede men anser att också detta system kan och bör avvecklas gradvis i takt med att medlemsstaternas förvaltningar får större erfarenheter. Kommissionen föreslår därför att medlemsstaterna skall ha möjlighet att kräva förhandsanmälan fram till och med 31 december 2005, förutsatt att detta inte skapar hinder och att systemet under inga omständigheter skulle kunna innebära ett avslag på förhand eller ha uppskjutande verkan.

3.3.3. Den föreslagna rättsliga ramen utgörs av ett antal grundläggande krav, vilka har till syfte att garantera den tekniska säkerheten i samband med elektronisk fakturering. Dessa krav skyddar både aktörernas intressen, vilka önskar säkerställa en säker överföring av sina elektroniska fakturor, och skattemyndigheternas intressen. Kraven är de följande:

- Säkerställande av fakturornas äkthet.

- Säkerställande av fakturornas orubblighet.

3.3.3.1. För att en faktura skall anses uppfylla dessa båda krav måste den ha en avancerad elektronisk signatur i enlighet med artikel 2.2 i direktiv 1999/93/EG om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer. Enligt artikel 2.2 i det direktivet är en avancerad elektronisk signatur en elektronisk signatur som uppfyller samtliga följande krav:

- Den är knuten uteslutande till undertecknaren.

- Undertecknaren kan identifieras genom den.

- Den är skapad med medel som undertecknaren kan behålla under uteslutande sin egen kontroll.

- Den är kopplad till de uppgifter den avser på ett sådant sätt att alla efterföljande ändringar av uppgifterna kan upptäckas.

3.3.3.2. När det gäller elektroniska fakturor från länder utanför gemenskapen med vilka det inte upprättats någon rättslig ram för ömsesidigt bistånd skulle medlemsstaterna ha möjlighet att ställa vissa ytterligare krav i samband med godkännandet för mervärdeskatteändamål.

3.3.3.3. De aktörer som så önskar kan tillämpa strängare krav. De kan även välja att säkra innehållet i sina meddelanden ytterligare, till exempel genom att använda kryptering. Kommissionen menar att ingen av dessa metoder bör vara obligatoriska.

3.4. Lagring av fakturor (artikel 22.3 d)

3.4.1. Skyldigheten att lagra en kopia ersätts med en mer allmän skyldighet att "lagra" utställda eller mottagna fakturor i syfte att anpassa denna skyldighet till utvecklingen av elektronisk fakturering. Medlemsstaterna fastställer på egen hand hur lång tid fakturorna måste lagras. I de fall då fakturorna lagras i ett annat land än det där den registrerade aktörer är etablerad, skall man tillämpa den lagstiftning som gäller i den medlemsstat där den skattskyldige är registrerad.

3.4.1.1. När det gäller var lagringen skall ske anser kommissionen däremot att aktörerna själva fritt bör få bestämma var de önskar lagra sina fakturor, vilket även kan ske utanför det egna landets territorium. Denna frihet gäller dock endast på följande villkor:

- Aktören måste från sina lokaler ständigt ha omedelbar tillgång till alla uppgifter i fakturan för att kunna besvara alla förfrågningar från det egna landets skattemyndigheter.

- Uppgifternas orubblighet måste garanteras liksom deras läsbarhet under hela lagrings-perioden.

3.4.1.2. Vid elektronisk fakturering måste uppgifterna lagras elektroniskt och den avancerade elektroniska signaturen lagras samtidigt med fakturan.

3.4.2. I de fall då lagringen av fakturorna sker i länder utanför gemenskapen med vilka det inte upprättats någon rättslig ram för ömsesidigt bistånd skulle medlemsstaterna ha möjlighet att ställa sådana kompletterande krav som de anser vara nödvändiga.

3.5. Artikel 1.2

3.5.1. Enligt artikel 22.8 är det för närvarande tillåtet för medlemsstaterna att fastställa ytterligare krav som de bedömer är nödvändiga för att säkerställa ett korrekt uttag av skatter och för att förhindra skattebedrägerier. Kommissionen förslår därför att denna punkt ändras så att den inte kan användas för att införa ytterligare krav rörande fakturering, eftersom dessa krav numera är harmoniserade.

4. Kommentarer

4.1. Kommittén välkomnar förslaget att uppdatera gemenskapens lagstiftning genom att erkänna aktörernas rätt att utfärda elektroniska fakturor och stöder även idén att harmonisera fakturornas innehåll.

4.2. Kommittén har konsekvent ställt sig bakom syftet och målsättningen med SLIM-initiativet och välkomnar därför kommissionens föreliggande förslag som ytterligare en implementering av dessa principer.

4.2.1. Kommittén har också vid flera tillfällen påpekat att de skillnader som präglar momsbestämmelser, regeltolkning, krav, sedvanor och praxis och som splittrar gemenskapen i femton olika rätts- och skattesystem, skapar större problem för de aktörer som försöker genomföra gränsöverskridande transaktioner inom gemenskapen än skillnaderna i momssatserna.

4.3. Kommittén håller med kommissionen om att skillnaderna mellan medlemsstaternas momslagstiftning skapar hinder för gränsöverskridande handel, särskilt för små och medelstora företag, leder till snedvridning av konkurrensen och därför stör den inre marknadens funktion.

4.4. Alla åtgärder som syftar till att minska dessa skillnader och skapa en mer harmonisk situation måste utan tvivel minska de europeiska företagens administrativa kostnader och, som kommissionen påpekar, öka deras konkurrenskraft i förhållande till företag från tredje land.

4.4.1. Kommittén godtar därför kommissionens argument att en gemenskapslagstiftning måste skapas på detta område i syfte att harmonisera kraven på fakturering, oavsett om den sker i pappersform eller i elektronisk form, för att den inre marknaden skall fungera väl.

4.5. Kommittén är också helt ense med kommissionen om vikten av att undanröja hindren för utvecklingen av elektronisk fakturering om företagen i gemenskapen inte skall halka efter i den tekniska utveckling som i allt snabbare takt äger rum världen över.

4.5.1. Kommittén ställer sig bakom kommissionens åsikt att lagstiftningen på det här området bör vara teknikneutral och bygga på en allmän princip som inte begränsas av någon förteckning över godtagbar teknik. En sådan förteckning skulle snabbt bli föråldrad genom de tekniska framstegen och skulle kräva att lagstiftningen ständigt uppdaterades. Det skulle ha varit lämpligt om kommissionen hade anlagt samma synsätt i sitt förslag om beskattning av e-handel i stället för att upprätta en förteckning över de varor som omfattades av det förslaget.

4.5.2. Kommittén skulle vilja påpeka att aktörer som använder elektroniska fakturerings- och lagringssystem bör vara uppmärksamma på att det finns en risk att känsliga uppgifter inte skyddas tillräckligt.

4.6. Kommittén noterar att vissa medlemsstaters förvaltningar i nuläget inte kan tillåta elektronisk fakturering eftersom de inte har den teknik som krävs för att utföra nödvändiga kontroller. Sannolikt kommer denna situation att leda antingen till undantag eller till en senareläggning av genomförandet av kommissionens förslag som är tillräckligt lång för att dessa förvaltningar skall kunna skaffa den utrustning som krävs. Kommittén hoppas att alla sådana undantag eller senareläggningar av genomförandedatum kommer att begränsas till en så kort tidsperiod som möjligt.

4.7. Kommittén noterar att "denna obligatoriska nya förteckning endast bör tillämpas i de fall fakturering är obligatorisk enligt sjätte momsdirektivet och inte i andra fall som eventuellt föreskrivs i viss nationell lagstiftning". Kommittén noterar också att medlemsstaternas skattemyndigheterna inte kan kräva ytterligare uppgifter för momsändamål. ESK hoppas att medlemsstaterna inte kommer att försöka komma förbi denna restriktion genom att kräva kompletterande obligatoriska uppgifter för skenbart andra ändamål.

4.7.1. Förteckningen över obligatoriska uppgifter innefattar ett särskilt fakturanummer som dock inte behöver vara ett löpnummer. Kommittén anser att bedrägeriernas omfattning skulle kunna reduceras avsevärt om det krävdes att dessa nummer var i löpande ordning. Detta skulle förbättra kontrollsystemet genom att det blev lättare att avslöja om en faktura avlägsnats. Medlemsstaterna borde åtminstone ges möjlighet att ställa detta krav.

4.8. Kommittén är ense med kommissionen om att ett system för förhandsanmälan inte är nödvändigt på lång sikt och ställer sig bakom förslaget att förbjuda användningen av sådana system efter den 31 december 2005.

4.9. Vissa medlemsstater ställer i nuläget krav på att fakturor skall utfärdas på papper producerat av leverantörer som är godkända av den nationella skattemyndigheten. Kommittén anser att den skattskyldige själv skall få avgöra vilken typ av dokument som skall användas vid tryckning av informationen, under förutsättning att fakturaformatet överensstämmer med direktivet och uppfyller alla obligatoriska krav. Ett sådant krav är under alla förhållanden oförenligt med idén om elektronisk fakturering.

4.10. Kommittén välkomnar att såväl utläggning av faktureringen (out-sourcing) som självfakturering (self-billing) uttryckligen skulle vara tillåten enligt gemenskapens lagstiftning och stöder kommissionens förslag på detta område, mot bakgrund av att kommissionens förslag ger aktörerna möjlighet att delegera fakturaproduktionen samtidigt som de inte kan undandra sig sin skyldighet inför skattemyndigheten att se till att sådan produktion äger rum och att fakturorna uppfyller lagstiftningens krav.

4.10.1. En tydlig grundval ges för samlingsfakturering. Kommissionen har bekräftat att det här inte föreligger något samband med bestämmelserna om kontinuerlig leverans i artikel 10.2 i sjätte momsdirektivet.

4.10.2. Vad beträffar förslaget om behandling av debet- och kreditnotor anser kommittén att risken för bedrägerier skulle minska om medlemsstaterna hade rätt att kräva att korsreferens måste göras mellan debet- och kreditnotorna och den originalfaktura till vilken de hänvisar.

4.11. Kommittén är överens med kommissionen om att aktörerna fritt bör få avgöra på vilket underlag fakturorna skall utfärdas och var de skall lagras, inbegripet orter utanför det egna landets territorium, förutsatt att de uppfyller de obligatoriska krav som kommissionen fastställt i syfte att skydda uppgifterna och säkerställa att skattemyndigheterna lätt kan få tillgång till dem i kontrollsyfte. I de fall då lagring sker i ett land utanför gemenskapen med vilket den berörda medlemsstaten inte har något bilateralt avtal är kommittén dock oroad över att det kan finnas risk för bedrägerier om de kompletterande krav som ställs inte är tillräckligt stränga. Svårigheter kan även uppstå om fakturorna lagras i ett land som har bilaterala avtal med en eller flera medlemsstater men inte med alla.

4.11.1. Att lagra uppgifter i länder utanför EU kan också få konsekvenser för skyddet av uppgifterna. Genom EU-direktivet om uppgiftsskydd förbjuds överföring av personuppgifter till länder som inte ansluter sig till EU:s principer för uppgiftsskydd. Det kan röra sig om uppgifter som namn, adresser, postnummer, e-postadresser och annan information som krävs på en faktura.

4.12. Kommittén instämmer i att medlemsstaterna inte heller bör ha rätt att införa krav rörande undertecknandet av fakturor, utom när det gäller avancerade elektroniska signaturer som endast har till syfte att säkerställa säkerheten i samband med elektronisk fakturering. Kommittén menar att det är önskvärt med krav på avancerade elektroniska signaturer när det gäller fakturering via Internet, men att detta kan vara en belastning för näringslivet, och särskilt de små och medelstora företagen, när det gäller system för elektroniskt datautbyte (EDI). Kommittén anser att om ett företag utnyttjar ett EDI-kommunikationssystem som självt är säkert och omöjligt att manipulera bör man överväga att ta bort detta krav.

4.13. Kommittén oroar sig över de avsevärda inkomstförluster som de omfattande momsbedrägerierna medför för medlemsstaterna. Dessa förluster beräknas överstiga 35 miljarder euro i gemenskapen som helhet. Därför måste ett av huvudkraven på alla förslag till ändring av systemet vara att ändringen inte på något sätt får öka risken för bedrägerier och att den helst skall tjäna till att minska denna risk.

4.13.1. Kommittén godtar kommissionens påstående att dessa förslag inte utgör något hot för skattemyndigheterna. Kommittén anser dock att förslagen innebär att ännu större tonvikt måste läggas på närmare samarbete mellan skattemyndigheterna. Sådant samarbete har beklagligtvis tidigare varit mycket bristfälligt, vilket är roten till en stor del av de bedrägerier som nu berövar medlemsstaterna en del av deras rättmätiga inkomster. Så länge som det finns femton olika skattemyndigheter kan effektiv kontroll utövas endast genom en hög grad av ömsesidigt samarbete och stöd, oavsett vilka momsregler som gäller. Det är svårt att inte dra slutsatsen att medlemsstaternas skattemyndigheter har tillåtit att betydande bedrägerier utförs eftersom myndigheterna, genom att inte vidta samordnade insatser, inte fullt ut har utnyttjat de kontrollinstrument som står till deras förfogande. Kommittén hoppas att en mycket högre grad av ömsesidigt samarbete och assistans kan uppnås i framtiden.

4.14. Alla förändringar av momssystemet bör ha som mål att i så stor utsträckning som möjligt minska den administrativa bördan för företagen, och särskilt de små och medelstora företagen, utan att detta får äventyra skattemyndigheternas förmåga att genomföra effektiva kontroller. Även om de föreliggande förslagen ökar bördan för företagen i vissa medlemsstater tror kommittén att de minskar bördan för andra och att målet generellt sett har uppnåtts i detta fall.

5. Slutsatser

5.1. ESK välkomnar i huvudsak kommissionens ansats. Kommittén ställer sig bakom idén om ett harmoniserat system som ställer samma krav på pappersbaserade och elektroniska system och som inte gör någon skillnad mellan inhemska och gränsöverskridande transaktioner. De nya reglerna måste vara så flexibla att såväl stora som små företags behov kan mötas och att utvecklingen när det gäller ny kommersiell praxis och teknik kan följas.

5.2. Kommittén håller med kommissionen om att dess förslag kommer att uppmuntra utvecklingen av driftskompatibla standardformat för elektroniska fakturor. Kommittén skulle vilja att detta arbete harmoniseras så mycket som möjligt med mer övergripande globala initiativ (till exempel OECD-projektet) om förenkling i syfte att underlätta utvecklingen av den elektroniska handeln.

5.3. Kommittén vill betona att man måste förhindra momsbedrägerier. ESK godtar kommissionens påstående att förslagen säkerställer en för skattemyndigheterna tillfredsställande säkerhetsnivå och att elektronisk fakturering kommer att underlätta kontrollprocessen eftersom elektroniska fakturor kan kontrolleras snabbare och lättare än skrymmande pärmar med pappers-fakturor.

5.4. Kommittén noterar att kommissionens förslag innebär att vissa medlemsstater måste avstå från information som de i nuläget vill skall framgå av fakturan och att de måste lätta upp vissa bestämmelser som nu gäller inom deras rättskipningsområde. Omvänt kommer det harmoniserade fakturainnehållet även att tvinga företagen i vissa medlemsstater att tillhandahålla information som de nu inte är skyldiga att lämna. Kommittén anser att sådana uppoffringar är nödvändiga för att den inre marknaden skall kunna fullbordas och att de ytterst kommer att vara till fördel för både företagen och skattemyndigheterna. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att godta dessa förändringar som en nödvändig del av harmoniseringen och samordningen på den inre marknaden.

5.5. ESK hoppas att undantag som medlemsstaterna eventuellt beviljas när det gäller kravet att acceptera elektronisk fakturering kommer att begränsas till kortast möjliga tidsperiod.

Bryssel den 26 april 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Initiativet om en enklare lagstiftning för den inre marknaden.

(2) KOM(97) 618 slutlig, 24.11.1197.

(3) Dom av den 17 september 1997 (Finanzamt Osnabrück-Land mot Bernhard Langhorst).