Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets direktiv om gemenskapsåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest"

(2001/C 123/16)

Den 2 oktober beslutade rådet att i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 20 december 2000. Föredragande var Cornelius B. Scully.

Vid sin 378:e plenarsession den 24-25 januari 2001 (sammanträdet den 24 januari 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 81 röster för och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Klassisk svinpest

1.1.1. Sjukdomens allmänna kännetecken

- Det är en sjukdom som smittar (tama eller vildlevande) svin och som orsakas av ett välkänt Pestivirus (det finns så vitt man vet inga risker för människor).

- Kliniska symtom: feber, anorexia, luftvägssymtom och blödningar i skinnet. De kliniska symtomen kan dock variera mycket och vara olika allvarliga.

- Dödligheten varierar också (från mycket låg bland suggor till mycket hög bland spädgrisar).

- Det finns inget känt botemedel. Vissa svin utvecklar ett kroniskt tillstånd av undernäring.

1.1.2. Det kan vara mycket svårt att ställa en klinisk diagnos, särskilt i ett tidigt skede av sjukdomen på en jordbruksanläggning. Även laboratoriediagnoser kan vara svåra.

- Inkubationstid: 7-10 dagar hos ett enskilt djur, 15-30 dagar på jordbruksanläggningen.

- De vanligaste smittvägarna: direkt eller indirekt kontakt med smittade svin (smitta via luft möjlig), förflyttning av svin under inkubationstiden spelar en stor roll för sjukdomens spridning.

1.1.3. Viruset överlever en längre tid i griskött och kan spridas genom olaglig användning av utfodring med matavfall. Det är på detta sätt sjukdomen oftast sprids. Detta påverkar handeln med griskött.

1.1.4. Viruset i fråga är mycket smittsamt och kan följa med lastbilar, kläder etc. Om sjukdomen skall kunna kontrolleras är det därför viktigt att iaktta strikta bestämmelser om karantän och driftstopp.

1.2. De största problem som sammanhänger med klassisk svinpest och följderna av dessa problem

- Det finns områden med hög täthet av svinbesättningar.

- Klassisk svinpest förekommer bland vildlevande svin.

- Miljoner svin slaktades och destruerades 1997/1998.

- Kostnaderna och förlusterna för gemenskapsbudgeten, medlemsstaterna, jordbrukarna och skattebetalarna är höga.

1.3. Kommissionens förslag om vad som måste göras för tamsvin

- Ökad medvetenhet och beredskap (effektiva beredskapsplaner är avgörande).

- Snabba och noggranna insatser när sjukdomen bryter ut (avlivning i förebyggande syfte av svin i besättningar på kontaktanläggningar).

- Förbättring av diagnostekniken så att man kan ställa diagnos tidigare.

- Förbättring av den epidemiologiska tekniken för att kunna kartlägga sjukdomar bakåt och framåt i tiden.

1.4. Det utbrott av svinpest i Nederländerna som nyligen ledde till att 10 miljoner svin slaktades och att kompensation sedan betalades ut till EU-jordbrukare har kritiserats av revisionsrätten.

2. Allmänna kommentarer

Förslaget till direktiv innebär ändringar av de tidigare direktiv om klassisk svinpest som kommittén yttrade sig över 1987 och 1991(1). Dessa ändringar är välkomna.

2.1. I motiveringen redogör man utförligt för skälen för att införa ett markörvaccin, och även för de få tillfällen då det kan komma att användas. Det påpekas även med rätta att det finns en tydlig brist, nämligen att det ännu inte finns något tillförlitligt diagnostiskt test för att skilja mellan den "naturliga" virusstammen och "vaccinstammen". Innan ett sådant test finns tillgängligt och används på rätt sätt kan vaccinet inte användas.

2.2. Följderna för Världshandelsorganisationen (WTO) måste vara kända innan vaccinerna kan införas.

2.2.1. Det måste undersökas hur vacciner och användning av dem påverkar handeln med tredje land. Det internationella vetenskapssamfundet bör samtycka innan vaccinerna införs. Kandidatländerna från Östeuropa bör i detta sammanhang få uttala sig om gemenskapens framtida svinpestpolitik.

2.3. Klassisk svinpest hos vildlevande svin

2.3.1. Detta tema inbegrips i kommissionens förslag. Lämpliga informationskampanjer bör genomföras av medlemsstaterna för att samhället skall kunna samarbeta på ett bra sätt när sjukdomen behöver utrotas.

2.3.2. Erfarenheterna visar att när svinpest uppträder i populationer med vildlevande svin är det mycket svårt att kontrollera den, och ännu svårare att utrota den.

2.4. ESK instämmer i stort i kommissionens förslag, men skulle vilja betona följande punkter:

2.4.1. Handbok för diagnostik: Kommissionen bör skynda på antagandet av denna handbok. Utifrån den förhandsinformation som ESK har fått anser kommittén att utkastet till dokument är på rätt väg.

2.4.2. Det är positivt att sperma, ägg och embryon nämns i texten.

2.4.3. Återinsättande med hjälp av kontrollsvin eller på ett alternativt sätt är en positiv faktor.

2.4.4. Det är positivt att bestämmelser fastställs för konktaktanläggningar och närliggande jordbruksanläggningar.

2.4.5. Syftet med denna text är att komplettera, inte att ersätta, de tidigare direktiven, och det är positivt att ändringarna och tilläggen understryks.

3. Särskilda kommentarer

3.1. Inledning (6)

När det gäller utbrott av klassisk svinpest och förebyggande av ytterligare spridning, bör avlivning av besättningar på kontaktanläggningar nämnas före vaccination.

3.2. Definition av vildlevande svin och områden med hög täthet

3.2.1. I artikel 2 a och b finns en definition av "vildlevande svin". När man jämför med det tidigare direktivet kan man anta att syftet med denna ändring är att garantera att alla vilda svin omfattas av denna definition. ESK anser att alla svin som inte tas om hand av människor skall betraktas som "vildlevande".

3.2.2. I artikel 2 u definieras "område med hög täthet" som ett område med en radie av 10 kilometer från en anläggning som med säkerhet har smittats eller misstänks ha smittats med klassisk svinpest. Antalet svin i detta område skall vara högre än 800 djur per kvadratkilometer. Samtidigt skall sådana anläggningar ligga i ett område med mer än 300 svin per kvadratkilometer (jfr direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen) eller högst 20 kilometer från ett sådant område. En enklare definition av "område med hög täthet av svinbesättningar" vore önskvärd.

3.3. Artiklarna 2 och 7 och bilaga V - kontaktanläggningar

3.3.1. Kontaktanläggning definieras som en anläggning som kan ha drabbats av klassisk svinpest på grund av det geografiska läget, förflyttning av svin, personer eller fordon etc., men man tar även hänsyn till om den ligger nära andra anläggningar inom en radie på 20 kilometer från ett område med hög täthet av svinbesättningar. I delar av EU finns stora områden med "hög täthet" som kan omfattas av denna definition.

3.3.2. Artikel 7 (och bilaga V) ger möjlighet att avliva besättningar på kontaktanläggningar innan det officiellt har bekräftats att virus eller antikroppar förekommer. Detta är viktigt för att begränsa spridningen av de första utbrotten i området (regionen).

3.3.3. Bilaga V beskriver de viktigaste kriterierna som skall ligga till grund för beslut att avliva besättningen på en kontaktanläggning, bland annat att svin "har förflyttats från utbrottet till kontaktanläggningar efter den tidpunkt då viruset sannolikt infördes till den smittade anläggningen". Annan direktkontakt såsom gemensam användning av instrument i stallarna skall också motivera ett successivt återinsättande.

3.3.4. Kriterier för avlivning av besättningar på kontaktanläggningar, och även besättningar i närheten av dessa anläggningar, ingår redan i strategin för att utrota sjukdomen. Denna strategi bör dock intensifieras i det lokala området runt en smittad anläggning. Utrotningsstrategin bör därför alltid inbegripa avlivning av besättningar inom en radie på 1000 meter från den smittade besättningen, om inte speciella omständigheter motiverar andra åtgärder.

3.4. Artikel 11 - Övervakningszon (minst tio kilometers radie)

3.4.1. Övervakningszonen får upphävas bland annat om svinen på alla besättningar har genomgått kliniska undersökningar, och om nödvändigt laboratorieundersökningar. Enligt de nuvarande bestämmelserna krävs det att ett representativt antal prover från besättningar undersöks serologiskt innan övervakningszonen upphävs. Kommittén anser att screeningtester av ett representativt antal besättningar bör bli obligatoriskt i framtiden, så att risken för att missa smittade svin utan tydliga kliniska symtom minimeras.

3.4.2. Artiklarna 8, 9 och 10 om epidemiologiska undersökningar och skydds- och övervakningszoner är välkomna.

3.5. Artikel 19 och bilaga VI - Vaccination

3.5.1. I artikel 19.2 hänvisas till bilaga VI, vilken beskriver de viktigaste kriterierna som skall ligga till grund för beslut om nödvaccination. Det är inte klart om ett eller flera av dessa kriterier skall fullföljas. Vidare bör det göras klart att "utrotningsstrategin" är att föredra framför vaccination, att nödvaccination bör undvikas och att andra möjliga åtgärder, såsom avlivning av besättningar på kontaktanläggningar, förbud mot förflyttningar av levande djur (bortsett från minimizoner etc.) bör förstärkas innan någon form av vaccinationsåtgärder vidtas.

3.5.2. Nödvaccination skall ske först efter diskussion i Ständiga veterinärkommittén (se artikel 26).

3.5.3. I artikel 19.9 beskrivs möjlig användning av markörvaccin. Villkoren för vaccination skall vara att markörvaccinet godkänts och är internationellt accepterat och använt. Detta är viktigt i fråga om EU:s export, för att garantera att användning av markörvaccin i en region inte äventyrar export från andra EU-regioner.

4. Slutsatser

4.1. Rättvis och likvärdig kompensation till jordbrukare som har lidit ekonomisk skada till följd av sjukdomsbekämpning är en viktig faktor i all sjukdomsbekämpning.

4.2. Att direktiv 92/102/EEG genomförs på rätt sätt när det gäller identifiering av svin är viktigt för att garantera att alla berörda myndigheter har full kännedom om svinpopulationers geografiska läge och storlek.

4.3. ESK välkomnar de förslag som innebär att det skall bli möjligt att införa markörvaccin mot klassisk svinpest under vissa begränsade omständigheter.

4.4. Kommittén anser att det är viktigt att alla följder för handeln klargörs först.

4.5. Kommittén påpekar att ännu har inget markörvaccin godkänts och det finns inte ens några särskiljande prov. Dessa bestämmelser bör dock fungera som en vägledning för potentiella vaccinproducenter.

4.6. Det är nödvändigt att rådfråga Ständiga veterinärkommittén innan vaccinering tillämpas.

Bryssel den 24 januari 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) EGT C 83, 30.3.1987, s. 3 och EGT C 40, 17.2.1992, s. 87.