MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut

1. BAKGRUND

1. Den 19 december 1985 antog kommissionen med stöd av artikel 47.2 [1] i EG-fördraget ett förslag till råds direktiv om samordning av lagar och andra författningar om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (KOM(1985)0788 - 1985/0046 (COD))

[1] Dåvarande artikel 57.2.

2. Förslaget överlämnades till rådet den 9 januari 1986.

3. Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 2 juli 1986.

4. Europaparlamentet avgav sitt yttrande vid den första behandlingen av förslaget den 13 mars 1987.

5. Med beaktande av dessa yttranden lade kommissionen fram ett ändrat förslag den 11 januari 1988.

6. Europeiska monetära institutet avgav sitt yttrande den 12 juni 1996.

7. Den 17 juli 2000 antog rådet det gemensamma ställnings tagande som behandlas i detta meddelande.

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Detta direktivs syfte är att säkerställa följande:

- Kreditinstitut och deras filialer i andra medlemsstater skall rekonstrueras eller försättas i likvidation i enlighet med enhets- och universalitets principerna, vilket innebär att, om inte annat före skrivs i direktivet, de administrativa eller rättsliga myndigheterna i hemlandet skall ha exklusiv behörighet och deras beslut erkännas och få de verkningar som föreskrivs enligt hemlandets lagstiftning i alla andra medlemsstater utan särskilda formaliteter, samt att rekonstruktörer och konkursförvaltare skall ha samma behörighet i andra medlems stater som inom sitt hemlands territorium. Det är endast på detta sätt som man kan säkerställa likabehandling av borgenärerna under likvidationsförfaranden och konsekventa, enhetliga förfaranden inom hela EU för rekonstruktion av kreditinstitut och dessas filialer och tillgångar i andra medlemsstater.

- Hemlandets och värdlandets administrativa och rättsliga myndigheter samt deras tillsynsorgan skall samarbeta under rekonstruktionen eller likvidationen av kreditinstitut och deras filialer.

- Ett system för offentliggöranden och personliga underrättelser skall skydda de rättigheter som innehas av borgenärerna, såväl i andra medlemsstater som i den medlems stat där kredit institutet har sitt huvudkontor.

3. KOMMENTARER TILL DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

3.1. Allmänt

Rådets gemensamma ståndpunkt är förenlig både med Europaparlamentets ändringsförslag och med kommissionens förslag.

I ståndpunkten beaktas även att andra initiativ har antagits under mellantiden, bl.a.

- andra bankdirektivet [2], som under den tid som förflutit, tillsammans med andra direktiv som gäller banker, har införlivats i det kodifierade direktivet [3],

[2] Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG, EGT L 386, 30.12.1989, s. 1.

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, EGT L 126, 26.5.2000, s. 1.

- direktivet om system för garanti av insättningar [4],

[4] Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar, EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.

- direktivet om slutgiltig avveckling [5], och

[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

- rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden [6] (nedan: "insolvensförordningen").

[6] EGT L 160, 30 juni 2000, s. 1.

Avdelning IV (om system för garanti av insättningar) i kommissionens ändrade förslag och andra bestämmelser avseende samma ämne har utgått till följd av att Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar antogs den 30 maj 1994.

Ett antal artiklar har lagts till, särskilt i syfte att beakta problem som uppmärksammades under diskussionerna om insolvensförordningen och som behövde behandlas också inom ramen för detta förslag. Texten har förbättrats genom ett antal förtydliganden i enlighet med rådets gemen samma ståndpunkt.

3.2. Rådets gemensamma ståndpunkt i jämförelse med Europa parlamentets ändrings förslag under första behandlingen och kommissionens förslag till direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut.

3.2.1. Skälen i ingressen

Vid första behandlingen föreslog Europaparlamentet att två nya skäl skulle införas i ingressen. Båda dessa togs med i kommissionens ändrade förslag. De återfinns däremot inte i den gemen samma ståndpunkten, på grund av att de inte längre är aktuella.

Det första av dessa skäl avsåg det förestående undertecknandet av insolvenskonventionen. Som tidigare sagts, har under mellantiden en insolvensförordning antagits.

Ämnet för det andra skälet var den kommande samordningen av systemen för kompensation till insättare inom EU. 1994 antogs ett direktiv om system för garanti av insättningar.

Som redovisas längre fram, har ett antal artiklar tillagts i rådets gemensamma ståndpunkt, jämfört med kommissionens ändrade förslag. Till följd av detta har motsvarande skäl i ingressen lagts till. Det är inte nödvändigt att behandla innehållet i dessa i detalj, eftersom skälen i en ingress är avsedda att förtydliga de följande artiklarna, som här behandlas ingående i följande avdelning.

3.2.2. Artiklarna

Avdelning I i den gemensamma ståndpunkten: Tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1 i den gemensamma ståndpunkten: Hänvisningen till direktiv 77/780/EEG har ändrats, eftersom det direktivet har sammanförts med andra i det kodifierade direktivet och därvid upphävts. Dessutom ingår den ändring som Europa parlamentet föreslog, nämligen att filialerna måste vara upprättade i en annan medlems stat än den där kredit institutet har sitt huvudkontor.

Artikel 2: De termer som används i texten definieras. I artikeln återfinns även de definitioner som ingick i artikel 3 i kommissionens ändrade förslag. Eftersom flera artiklar har lagts till, har det även varit nödvändigt att definiera några av de termer som används i dessa. Det totala antalet definitioner har därför ökat. Bl.a. har definitioner tillkommit av vad som i direktivet skall avses med "filial", "rekonstruktör, "administrativa eller rättsliga myndig heter", "konkurs förvaltare", "reglerad marknad" och "instrument". När sådana termer redan har definierats i andra gemen skaps instrument, har definitionerna utformats för att överens stämma med de tidigare definitionerna. Vid behov har hänvisningar till upphävda direktiv ersatts med hänvisningar till det kodifierade direktivet.

Rådets åsikt var att det i längden inte var någon praktiskt hanterbar lösning att foga bilagor till direktivet med förteckningar över de befintliga rekonstruktionsåtgärderna och likvidationsförfarandena i varje medlemsstat. Bilagorna skulle i så fall behöva ändras enligt tidskrävande förfaranden varje gång någon medlemsstat på något sätt ändrade dessa åtgärder eller förfaranden. Kommissionen delar denna åsikt. Till följd av denna ändring kan "rekonstruktionsåtgärder" och "likvidationsförfaranden" inte längre definieras genom en enkel hänvisning till bilagorna, så som Europaparlamentet föreslog vid första behandlingen. Den ändrade artikel 2 och de nya artiklarna 2a och 15a som Europaparlamentet föreslog vid första behandlingen återfinns därför inte i den gemensamma ståndpunkten.

Eftersom avdelning IV i det ändrade förslaget (som endast omfattade en artikel, nr 17) har utgått, har även den definition som Europaparlamentet föreslog vid första behandlingen av "system för garanti av insättningar" strukits.

Definitionerna av "hemland" och "värdland" har ersatts. Dessa termer har under mellantiden definierats i gemen skaps lagstiftningen, och den föreslagna texten innehåller därför hänvisningar till de befintliga definitionerna.

Avdelning II i den gemensamma ståndpunkten: Rekonstruktionsåtgärder

A. Kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen

Artikel 3 i den gemensamma ståndpunkten: Det fastslås att enhets- och universalitets principerna skall tillämpas vid rekonstruktions förfaranden. Enligt artikeln skall hemlandets administrativa och rättsliga myndigheter ha exklusiv behörighet att besluta om rekonstruktions förfaranden som gäller kredit institut och dessas filialer i andra medlems stater. Det är hemlandets insolvens lagstiftning som skall tillämpas, och de åtgärder som beslutas om skall ha verkan inom hela EU utan ytterligare formaliteter. Formuleringen har ändrats något, men innehållet i artikel 4 i kommissionens ändrade förslag kvarstår intakt -- dock har den punkt 3 som ingick i artikeln i det ändrade förslaget utgått i den gemen samma ståndpunkten. Denna punkt lämnade möjligheten öppen för värdlandets administrativa och rättsliga myndigheter att inleda rekonstruktions förfaranden i fråga om en filial till ett kredit institut, utan att några sådana förfaranden samtidigt måste inledas mot moderbolaget i dettas hemland. Rådet har valt att genomföra enhets- och universalitets principerna på ett mer renodlat sätt: det är endast hemlandets administrativa och rättsliga myndigheter som får inleda rekonstruktions förfaranden avseende kredit institut, inbegripet dessas filialer. Kommissionen stöder denna inställning.

Artikel 4: Denna artikel motsvarar artikel 5 i kommissionens ändrade förslag, men skiljer sig från denna genom att det enligt den gemen samma ståndpunkten inte längre är obligatoriskt för hemlandets administrativa och rättsliga myndig heter att samråda med myndig heterna i värdlandet. De behöver bara under rätta dessa myndig heter om att de beslutat om rekonstruktions åtgärder. Det krävs inte heller längre att denna under rättelse alltid skall lämnas i förhand. Med hänsyn till att rekonstruktions åtgärder som rör kredit institut normalt är brådskande får informationen lämnas omedelbart efter det att åtgärderna vidtagits. Den nya artikel 6a som Europa parlamentet föreslog efter första behandlingen, i vilken föreskrevs att myndig heterna i särskilt brådskande fall kunde vidta "minimi åtgärder" innan de underrättat andra berörda medlems stater, har därför inte behållits.

Som tidigare framhållits är överlämnandet av information till värdlandets myndigheter av brådskande karaktär. När den behöriga myndigheten i värd landet underrättas är det därför dess motsvarig het i hemlandet som överbringar informationen, även om själva beslutet om rekonstruktions åtgärder avseende ett kredit institut har fattats av en annan, administrativ eller rättslig, myndig het. Om så är fallet, dvs. om den administrativa eller rättsliga myndig heten inte samtidigt är behörig myndig het, vidarebefordras informationen först till hemlandets behöriga myndighet, som i sin tur för informationen vidare till de behöriga myndigheterna i värdlandet. Skälet till detta är att de behöriga myndig heterna i medlems staterna, tack vare att de står i nära, daglig kontakt med varandra, snabbt kan vidare befordra sådan information.

Enligt kommissionens ändrade förslag skulle information alltid ges, "såvida inte åtgärden i fråga uppenbarligen inte kan förväntas påverka någon filial i någon annan medlems stat i väsentlig utsträckning". Vid första behandlingen begärde Europa parlamentet att denna inskränkning skulle utgå. Den gemensamma ståndpunkten ansluter sig till detta förslag.

Artikel 5: Denna artikel behandlar den motsatta situationen i förhållande till den som avses i artiklarna 3 och 4 och motsvarar artikel 6 i kommissionens ändrade förslag. Här beskrivs det fall då de administrativa eller rättsliga myndigheterna i värdlandet finner det vara nödvändigt att inleda rekonstruktions åtgärder beträffande en filial som upprättats inom deras territorium. Enligt enhets- och universalitets principerna är det endast hemlandets admini strativa eller rättsliga myndig heter som får inleda rekonstruktions förfaranden avseende ett kredit institut och dess filialer. Därför måste värdlandets administrativa och rättsliga myndig heter, när de finner behov av att inleda rekonstruktions förfaranden, meddela detta till sina mot svarig heter i hemlandet. Som tidigare påpekats, kvarstår inte längre den möjlighet som värdlandets administrativa eller rättsliga myndig heter gavs i kommissionens ändrade förslag att inleda ett rekonstruktions förfarande beträffande en filial till ett kreditinstitut, utan att något sådant förfarande inletts i detta kreditinstituts hemland. De rekonstruktions förfaranden som inleds måste därför avse kredit institut, inbegripet dessas filialer, och besluten om att inleda dem åvilar uteslutande de administrativa eller rättsliga myndigheterna i kredit institutets hemland.

Artiklarna 6 och 7: Dessa artiklar motsvarar artikel 7 i kommissionens ändrade förslag:

Artikel 6 innehåller krav på offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och två nationella tidningar i varje värdland, när rekonstruktions förfaranden inleds beträffande ett kredit institut, om genomförandet av förfarandena kan antas tredje mans rättigheter eller om beslutet kan överklagas. Artikeln införlivar Europa parlamentets ändrings förslag, men med mindre ändringar av ordalydelsen ("tredje man" ersätter "borge närer, inbegripet det berörda kredit institutets aktieägare och anställda" av den anledning som anges i skäl 8 och med beaktande av skäl 10). I den gemensamma ståndpunkten införs också ett krav på publikations kontoret för Europeiska gemenskapernas officiella tidning att publicera utdraget inom 12 dagar från avsändandet. I stället för att "tidsfristen för överklagande" löper från och med dagen för offentliggörandet i EGT (punkt 5 i artikel 7 i kommissionens ändrade förslag) skall nu denna tidsfrist anges i det utdrag som offentlig görs i EGT och i de båda nationella tidningarna. Punkt 5 i kommissionens ändrade förslag har därför utgått.

Enligt artikel 7 har den administrativa eller rättsliga myndigheten och rekonstruktören skyldighet att personligen under rätta kända borgenärer om, enligt hemlandets lagstiftning, en sådan under rättelse är obligatorisk eller en fordran inte erkänns om den inte har anmälts. I stället för den "eventuella" underrättelse som föreskrevs i punkt 2 i artikel 7 i kommissionens ändrade förslag ("om de så finner nödvändigt"), innehåller rådets gemen samma stånd punkt ett krav på att kända borgenärer skall under rättas under de omständigheter som anges ovan. En punkt har lagts till, där det fastställs att, om det i hemlandets lagstiftning föreskrivs en möjlighet (till skillnad från den skyldighet som avses i punkt 1) för borgenärer i det landet att anmäla fordringar, måste samma möjlighet ges borgenärer i andra medlems stater.

B. Filialer till tredjelandsinstitut

Artikel 8: Här behandlas det särskilda fallet att ett kreditinstitut från tredje land upprättar filialer i olika medlems stater. Enhets- och universalitets principerna, som ligger till grund för detta direktiv, är inte tillämpliga på filialer till kredit institut som är hemmahörande i tredje land. Det är dock önskvärt att de administrativa och rättsliga myndigheterna i de medlems stater, där filialer till ett tredje lands institut upprättas, samordnar sina åtgärder, när de beslutar att vidta rekonstruktions åtgärder beträffande sådana filialer. I artikeln föreskrivs att, om de admini strativa eller rättsliga myndigheterna i en medlems stat där en sådan filial är etablerad beslutar om en rekonstruktions åtgärd som gäller filialen i fråga, skall de, via sin nationella behöriga myndighet, underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlems stater där filialer har upprättats av samma kreditinstitut, så att en viss samordning av åtgärderna kan åstadkommas inom EU. Det föreskrivs en uttrycklig skyldighet till sådan samordning mellan de berörda admini strativa eller rättsliga myndigheterna. Som tidigare påpekats, skall informa tionen i princip delges innan åtgärden vidtas, men i brådskande fall kan detta även ske i omedelbar anslutning. Denna artikel motsvarar punkterna 2, 3 och 5 i artikel 8 i kom missionens ändrade förslag.

Punkterna 1 and 4 i artikel 8 i kommissionens ändrade förslag avsåg bestämmelser om rekonstruktion "i avvaktan på en kommande samordning av lagar och andra författningar som är tillämpliga på filialer till kreditinstitut med huvudkontor i tredje land". Det föreligger inte några planer på en samordning inom detta specifika område. Punkterna har därför utgått i den gemensamma ståndpunkten.

Sedan bilagorna utgått, av de skäl som redovisas ovan, har artikel 9 i kommissionens ändrade förslag strukits. Mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 3 i gemensamma ståndpunkten framstod även artikel 10 i kommissionens ändrade förslag som överflödig.

Avdelning III i den gemensamma ståndpunkten: Likvidationsförfaranden

A. Kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen

Artikel 9 i den gemensamma ståndpunkten: I enlighet med enhets- och universalitets principerna föreskrivs i denna artikel att endast hemlandets admini strativa eller rätts liga myndig heter skall vara behöriga att besluta om inledande av likvidations förfaranden, när det gäller kredit institut, samt att förvalta och realisera dessas tillgångar, vilket också gäller kreditinstitutens filialer och tillgångar i andra medlems stater. Dessa förfaranden skall ha rätts verkan inom hela EU utan några särskilda ytterligare formaliteter. Informations lämnandet skall ske på samma sätt som tidigare angivits för rekonstruktions förfaranden. Artikeln motsvarar artikel 11.1 och 11.3 i kommissionens ändrade förslag. Den ändring av artikel 11.3 som Europa parlamentet föreslog har införts i kommissionens ändrade förslag och i den gemen samma ståndpunkten.

Artikel 10: Det fastslås att, när inte annat föreskrivs i direktivet, tillämplig lag skall vara insolvens lagstiftningen i kredit institutets hemland. Denna bestämmelse motsvarar artikel 11.2 i kommissionens ändrade förslag efter införande av Europa parlamentets ändrings förslag.

Ett andra stycke har lagts till i artikel 10 i den gemen samma stånd punkten. Däri ges, i exemplifierande syfte, en icke uttömmande förteckning över frågor som enligt artikel 4.2 i insolvens förordningen skall omfattas av hemlandets insolvens lagstiftning.

Artikel 11: Denna artikel avser förfaranden vid frivillig likvidation, som sker på initiativ av kredit institutets verkställande ledning eller aktieägare. Det föreskrivs att kredit institutets ledning skall samråda med de behöriga myndig heterna i hemlandet innan den fattar beslut om frivillig likvidation. I en andra punkt anges även att frivilliga likvidations förfaranden inte skall utesluta möjligheterna till rekonstruktions åtgärder eller likvidations förfaranden. Genom denna ändrade disposition har formuleringarna i den motsvarande artikel 12 i kommissionens ändrade förslag kunnat förenklats.

Artikel 12: Artikeln innehåller bestämmelser om återkallande av auktorisation av kreditinstitut. Dessa överens stämmer med bestämmelserna i artikel 13 i kommissionens ändrade förslag. Genom redaktionella ändringar beaktas antagandet av det kodifierade direktivet som ersätter första bank direktivet (77/780/EEG).

Eftersom det i artikel 11.2 i den gemen samma ståndpunkten klart anges att en auktorisation kan -- men inte nödvändigtvis måste -- återkallas i samband med frivillig likvidation, är det inte längre nödvändigt att behålla punkt 3 i artikel 13 i kommissionens ändrade förslag.

Artikel 13: Denna artikel motsvarar artikel 14.3 i kommissionens ändrade förslag, i vilket även Europa parlamentets föreslagna ändring har införts. Innehållet i punkterna 1 och 2 i denna artikel 14 återfinns i artikel 21.2-3 i den gemensamma ståndpunkten (se nedan).

Artiklarna 14, 15, 16 och 17: Dessa artiklar har ingen motsvarighet i kommissionens ändrade förslag utan har tagits över från insolvens förordningen:

Enligt artikel 14 måste kända borgenärer i andra medlems stater underrättas personligen om att ett insolvens förfarande har inletts, vilket även föreskrivs för rekonstruktions åtgärder (i artikel 7 i den gemen samma ståndpunkten). Det fastställs också hur denna information skall överlämnas och vad den skall innehålla. Artikeln ansluter sig till artikel 40 i insolvens förordningen.

Artikel 15 behandlar det specifika fallet att en gäldenär, som ännu inte känner till att det kredit institut (som inte är en juridisk person och som är beläget i en annan medlems stat) som han har en skuld till har försatts i konkurs, infriar sin skuld till det kreditinstitutet i stället för till dess konkurs förvaltare. Om gäldenären inte var medveten om att ett likvidations förfarande hade inletts avseende institutet, skall han anses ha uppfyllt sina förpliktelser. Beroende på om förfarandet hade offentlig gjorts eller ej före lånebetalningen skall gäldenären presumeras ha känt till, respektive inte känt till, förhållandet. Denna artikel ansluter sig till artikel 24 i insolvens förordningen.

Artikel 16.1 följer artikel 39 i insolvens förordningen. Enligt artikeln skall varje borgenär inom EU, inklusive medlems staternas offentliga myndig heter, ha rätt anmäla fordringar. Till skillnad från artikel 39 i insolvens förordningen föreskrivs också en rätt att "lägga fram skriftliga synpunkter angående sina fordringar". Skälet till detta är att några medlems stater inte tillåter att borgenärer anmäler fordringar, utan endast att de med delar synpunkter på fordringarna.

I artikel 16.2 klargörs att -- i enlighet med enhets- och universalitets principerna, som ligger till grund för detta direktiv -- fordringar som innehas av borgenärer från andra medlems stater skall behandlas på samma sätt och enligt samma företrädes ordning som de fordringar som innehas av borgenärer i hemlandet.

Artikel 16.3 följer artikel 41 i insolvensförordningen. I artikeln anges vad en borgenärs anmälan av sin fordran skall innehålla (datum för uppkomsten av fordringen, dess belopp osv.).

Bestämmelser om språket i offentlig göranden, personliga underrättelser och anmälningar av fordringar fastställs i artikel 17, som ansluter sig till artikel 42 i insolvens förordningen. Offentliggörandet av att likvidations förfaranden har inletts måste ske på det officiella språket - eller ett av de officiella språken - i hemlandet. Detsamma gäller när kända borgenärer i andra medlems stater än hemlandet skall underrättas. I detta fall måste dock en blankett användas, vars titel, "Anmodan att anmäla fordran. Tidsfrister att iaktta.", anges på samtliga Europeiska unionens officiella språk. En borgenär från en annan medlems stat än hemlandet, som vill anmäla en fordran eller synpunkter på sin fordran, kan slutligen göra detta på sin egen medlems stats språk, men den blankett han eller hon använder måste ha titeln, "Anmälan av fordran" eller "Anmälan av synpunkter på fordringar", angiven på det officiella språket, eller ett av de officiella språken, i hemlandet. Det kan dessutom krävas att borgenären skall till handa hålla en översättning till det officiella språket i hemlandet.

För att säkerställa borgenärernas rättigheter inte bara då likvidationsförfarandet inleds utan också under hela förfarandet har en artikel 18 lagts till i den gemen samma ståndpunkten. Däri föreskrivs att borgenärerna skall hållas regelbundet informerade om hur likvidations förfarandena fortskrider.

B. Kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen

Artikel 19 i den gemensamma ståndpunkten: I denna artikel behandlas fallet att ett kreditinstitut i tredje land upprättar filialer i olika medlems stater. Liksom vid rekonstruktions åtgärder (artikel 8.1 i den gemensamma ståndpunkten) är det önskvärt med en samordning inom EU mellan de berörda medlems staternas administrativa och rättsliga myndig heter när en sådan filial måste försättas i likvidation, även om varken tredjelands institut eller dessas filialer i medlems staterna omfattas av enhets- och universalitets principerna. I artikel 19.1 föreskrivs därför att de administrativa eller rättsliga myndig heterna, via de nationella behöriga myndig heterna, skall informera de behöriga myndig heterna i de andra medlems stater där filialer till samma institut har upprättats, när de beslutar att inleda ett likvidations förfarande beträffande en filial till ett tredje lands institut. Som tidigare påpekats skall denna information i princip överlämnas innan beslutet fattas, men i brådskande fall kan den ges i omedelbar anslutning till beslutet. Denna punkt motsvarar artikel 15.1 i kommissionens ändrade förslag. Enligt artikel 19.2 i den gemen samma stånd punkten skall samma informations förfarande tillämpas när en auktorisation har återkallats. Denna punkt motsvarar artikel 15.2-3 i kommissionens ändrade förslag.

På samma sätt som för rekonstruktionsåtgärder (artikel 8.2 i den gemen samma stånd punkten) fastställs det även i artikel 19.3 i den gemensamma ståndpunkten att de berörda administrativa eller rättsliga myndigheterna skall söka samordna sina åtgärder. Till detta läggs en skyldighet även för konkurs förvaltarna till en sådan samordning. Till skillnad från filialer till EU-institut, som omfattas av enhets- och universalitets principerna enligt detta direktiv, kan nämligen filialer till tredjelands institut, som är upprättade i olika medlems stater, komma att omfattas av olika konkurs förfaranden som leds av olika konkurs förvaltare, och dessa förvaltare måste samordna sina åtgärder.

Artikel 15.4-5 i kommissionens ändrade förslag har samband med de förhållanden som rådde innan andra bank direktivet trädde i kraft. Vid den tiden måste filialer till kredit institut i andra medlems stater ha särskild auktorisation av de behöriga myndig heterna i det värd land där de upprättades. Sedan andra bank direktivet [7]trätt i kraft, finns ett gemensamt pass för kredit instituten inom EU, som ger dem rätt att upprätta filialer i andra medlems stater med stöd av den auktorisation de tilldelats av de behöriga myndig heterna i hemlandet. Dessa punkter i kommissionens ändrade förslag har därför utgått.

[7] Som tidigare påpekats har det direktivet under tiden sammanförts med andra i det kodifierade direktivet och därvid upphävts som separat direktiv.

Till följd av att bilagorna utgått, respektive att direktivet om system för garanti av insättningar antagits, har artiklarna 16 och 17 i kommissionens ändrade förslag utgått.

Avdelning IV i den gemensamma ståndpunkten: Gemensamma bestämmelser för rekonstruktions åtgärder och likvidations förfaranden

Avdelning IV i den gemensamma ståndpunkten är ny i förhållande till kommissionens ändrade förslag. Här införs några undantag från principen om tillämpning av hemlandets lag (artikel 20 i den gemensamma ståndpunkten) och ett antal bestämmelser, grundade på insolvens förordningen, tilläggs (artiklarna 21-26).

Artikel 20 i den gemensamma ståndpunkten: I denna artikel redovisas ett antal undantag från bestämmelserna i artiklarna 3 och 10 om tillämpning av hemlandets insolvens lagstiftning.

Det första av dessa (artikel 20.1 a) gäller anställningsavtal. Genom denna strecksats före skrivs att det är insolvens lagstiftningen i den medlems stat, genom vars avtals lagstiftning anställnings avtalet regleras, som är tillämplig. Detta undantag ansluter sig till artikel 10 i insolvens förordningen och syftet är att undvika att de anställda på ett kredit institut, i händelse av rekonstruktions åtgärder eller likvidations förfaranden, behandlas annorlunda än sina kollegor inom branschen beroende på om moderbolaget till den filial de arbetar på är bildat enligt lagstiftningen i deras egen medlems stat eller enligt någon annan medlems stats lagstiftning.

Artikel 20.1 b och e rör fast egendom. Artikel 20.1 b gäller avtal som ger rättighet att förvärva eller använda fast egendom. Frågan om vilken verkan insolvens förfaranden skall ha på sådana avtal måste bedömas utifrån insolvens lagstiftningen i den medlems stat där den fasta egendomen är belägen, och detta säkerställs genom denna strecksats som ansluter sig till artikel 8 i insolvens förordningen.

Article 20.1 e gäller rättigheter till fast egendom som är föremål för offentlig registrering (skepp eller luftfartyg). Också i detta fall måste förfarandets verkan på gäldenärens (kredit institutets) rätt till fast egendom regleras genom lagstiftningen i den medlems stat under vilkens överinseende registret förs, vilket föreskrivs genom denna streck sats som ansluter sig till artikel 11 i insolvens förordningen.

Nettningsöverenskommelser och återköpsavtal behandlas i artikel 20.1 .c-d. Nettnings överenskommelser innebär att parterna genom avtal förbinder sig att, om en viss händelse inträffar, kvitta sina inbördes skyldig heter så att endast ett nettoåtagande återstår. Återköps avtal är ett slag av borgen genom panträtt: den ena parten överlåter förfoganderätten över värde papper till sin motpart för ett täcka en skuld (vid utebliven betalning kan motparten sälja värde papperen och själv inkassera skuld beloppet), samtidigt som det finns en avtals bestämmelse om att den som överlåter värde papperen skall köpa tillbaka dem till ett visst pris vid en viss tidpunkt i framtiden. Rådet fann det i detta fall lämpligt med ett undantag från enhets- och universalitets principerna, så att sådana avtal omfattas av insolvens lagstiftningen i den medlems stat vars lagstiftning parterna har valt för regleringen av avtalet.

Artikel 20.1 f gäller kontobaserade system för värdepapper, där registrering av värdepapperen är en förutsättning för dessa finansiella instruments, inbegripet de med dem förenade rättig heternas, bestånd och överlåtelse. Äganderätten till sådana värdepapper skall hävdas i enlighet med insolvens lagstiftningen i den medlems stat där det register, konto eller centraliserade depåsystem, där rättigheterna är dokumenterade, administreras eller är beläget.

Enligt artikel 20.1 g skall transaktioner som utförs på en reglerad finansiell marknad och förfaranden i samband med dessa regleras genom insolvens lagstiftningen i den medlems stat vars lagstiftning är tillämplig på marknaden i fråga. Denna strecksats bygger på artikel 9 i insolvens förordningen.

Sakrätt, äganderättsförbehåll och panträtt behandlas i artikel 20.1 h. Dessa rättigheter skall uteslutande regleras genom den insolvens lagstiftning som är tillämplig på respektive sakrätt, äganderätts förbehåll och panträtt.

Artikel 20.2 behandlar lagstadgad kvittningsrätt, till skillnad från den avtals bundna nettning som behandlas i 20.1 c. En borgenär till det insolventa kredit institutets borgenärer skall kunna kvitta en fordran på institutet mot en fordran som kreditinstitutet har på honom själv i den utsträckning detta tillåts i den nationella lagstiftning som är tillämplig på kredit institutets fordran. Detta utgör ett undantag från bestämmelserna i artiklarna 3 och 10 i den gemensamma stånd punkten som är utformade i överensstämmelse med artikel 6 i insolvens förordningen.

Artikel 21.1: Här fastställs uttryckligen att samma bestämmelser som i artikel 19 i insolvens förordningen skall gälla. Artikeln rör föreskrifter för hur rekonstruktörer och konkurs förvaltare skall styrka sina uppdrag.

Omfattningen av rekonstruktörens respektive förvaltarens behörighet klargörs i artikel 21.2-3 i den gemensamma ståndpunkten som motsvarar artikel 14 i kommissionens ändrade förslag. Rekonstruktörer och förvaltare skall inom hela EU ha samma behörighet som inom sitt hemlands territorium. De får också utse personer för att bistå eller företräda dem, både i hemlandet och i värdstaten (eller värdstaterna). När en rekonstruktör eller förvaltare utövar sin behörighet i andra medlems stater måste han alltid följa de nationella rätts reglerna, i synnerhet när det gäller realisering av tillgångar och information till det insolventa kredit institutets anställda. Detta föreskrivs i artikel 21.3 i den gemen samma stånd punkten, som ansluter sig till artikel 18 i insolvens förordningen.

I linje med artiklarna 23 och 24 i insolvensförordningen föreskrivs i artikel 22 i den gemensamma ståndpunkten att det skall kunna krävas registrering i inskrivnings registret, handels registret eller något annat offentligt register, när en rekonstruktions åtgärd eller ett likvidations förfarande inleds beträffande ett kredit institut. Syftet med denna bestämmelse är detsamma som för artiklarna 6 och 7 samt 13 och 14 i den gemen samma stånd punkten, nämligen att alla berörda parter skall under rättas om att sådana förfaranden inletts. I de flesta medlems stater uppstår rättsföljder genom handlingar som tredje man utfört i god tro beträffande sina tillgångar hos, eller fordringar, på ett insolvent kredit institut. Det är därför viktigt att berörda parter informeras snabbt och med alla till buds stående medel, däribland även införande i sådana register.

Enligt artikel 10.2 l i den gemensamma ståndpunkten skall bestämmelser om återvinning, när det gäller rätts handlingar som är till skada för samtliga borgenärer, följa hemlandets lagstiftning. I artikel 3.2 föreskrivs som generell regel att det är hemlandets insolvens lagstiftning som skall tillämpas när rekonstruktions åtgärder vidtas. I artikel 23 i den gemen samma ståndpunkten fast ställs ett undantag från dessa bestämmelser, både när likvidations förfaranden inleds (punkt 1) och när det beslutas om rekonstruktions åtgärder (punkt 2), om den person som gynnats av handlingen kan styrka att rätts handlingen i fråga omfattas av lagstiftningen i en annan medlems stat än hemlandet och att det enligt denna lagstiftning inte finns någon möjlighet att på något sätt föra talan mot en sådan handling. Denna bestämmelse har övertagits från artikel 13 i insolvens förordningen.

Artikel 24: Denna artikels syfte är att skydda tredje mans förvärv. Om det insolventa kredit institutet, efter det att en rekonstruktions åtgärd vidtagits eller ett likvidations förfarande inletts, mot vederlag (bestämmelsen gäller alltså inte gåvor) disponerar över fast egendom, skepp eller luftfartyg eller värde papper som inte äger bestånd utan registrering (inbegripet rättigheter som är förenade med dessa värde papper) skall tredje mans förvärv bedömas utifrån lagstiftningen i den medlems stat där tillgången är belägen eller där registret förs. Detta motsvarar bestämmelserna i artikel 14 i insolvens förordningen.

Artikel 25: Rättegångar som pågår vid tiden för inledandet av rekonstruktions åtgärder eller likvidations förfaranden behandlas i denna artikel, som motsvarar artikel 15 i insolvens förordningen. Medan, enligt artikel 10.2 e, ett likvidations förfarandes verkan på enskilda borgenärers rätts handlingar skall regleras genom hemlandets insolvens lagstiftning, skall rättegångar som redan pågår vid den tidpunkt då rekonstruktions- eller likvidations förfarandena inleds omfattas av lagstiftningen i den medlems stat där rättegången pågår. Det är utifrån denna lagstiftning som det bl.a. skall fastställas om uppehåll skall göras eller ej i förhandlingarna, hur dessa skall fortsättas och huruvida det skall krävas någon process rättslig ändring av förfarandet till följd av det förhållandet att gäldenären är föremål för rekon struktions- eller likvidations förfaranden.

I artikel 30 i det kodifierade direktivet föreskrivs tystnadsplikt för de behöriga myndig heternas personal. I artikel 26 i den gemensamma ståndpunkten utvidgas denna tystnads plikt till att även gälla alla personer utanför de behöriga myndig heterna som får i uppgift att ta emot eller sprida information (med undantag för anställda vid rättsliga myndigheter, på vilka de befintliga nationella bestämmelserna är tillämpliga) och detta på de villkor som anges i artikel 30 i det kodifierade direktivet.

4. SLUTSATS

Kommissionen finner att en överväldigande majoritet av Europa parlamentets ändrings förslag har införts i den gemen samma stånd punkten. När ändrings förslagen i ett fåtal fall inte har införts, sammanhänger detta antingen med rådets beslut, som kommissionen stöder, att låta bilagorna utgå eller med att förutsättningarna ändrats till följd av att direktivet om system för garanti av insättningar antagits.

Några ytterligare artiklar har lagts till för att beakta några av de problem som kom i dagen under arbetet med insolvens förordningen. De lösningar som valts i detta förslag ansluter sig till dem som antogs genom insolvens förordningen.

Kommissionen finner därför att den gemen samma ståndpunkten kan godtas.