KOMMISSIONENS YTTRANDE I ENLIGHET MED ARTIKEL 225.2 I EG-FÖRDRAGET om begäran att utvidga av förstainstansrättens behörighet och om begäran att öka antalet domare i förstainstansrätten (varumärkesmål)

(framlagt av kommissionen)

Genom en skrivelse av den 14 december 1998 förelade EG-domstolens ordförande rådets ordförande ett utkast till beslut, som syftat till att utvidga förstainstansrättens behörighet, så som denna fastställs i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988, senast ändrat genom beslut 94/149/EKSG, EG av den 7 mars 1994.

Genom en skrivelse av den 27 april 1999 förelade EG-domstolens ordförande rådets ordförande en begäran om att öka av antalet domare i förstainstansrätten med tanke på de nya varumärkesmålen.

Kommissionen uttalar sig i detta yttrande om båda begäran från EG-domstolen, i enlighet med artikel 225.2 i EG-fördraget.

I. Begäran att utvidga av förstainstansrättens behörighet

1. Domstolens begäran syftar till att skapa ett undantag från den nu gällande regeln om behörighetsfördelningen mellan domstolen och förstainstansrätten: talan om ogiltigförklaring, som väcks av medlemsstaterna, skall enligt förslaget nu handläggas av förstainstansrätten inom vissa områden och för vissa slag av rättsakter.

De områden och rättsakter som domstolen avser är beslut om avslutande av räkenskaper inom EUGFJ:s garantisektion, genomförandet rättsakter som beslutats efter delegation som ges i en grundrättsakt, och som har avseende på transportpolitiken och fonder, ekonomiska instrument och åtgärdsprogram som innebär att ekonomiskt stöd beviljas från gemenskapen, konkurrensreglerna för företagen, statligt stöd, handelspolitiska skyddsåtgärder (dumpning) och alla överklaganden som grundas på en skiljedomsklausul, även sådana som lämnats in av en institutionell sökande.

Domstolens begäran skulle kunna beröra ett tjugotal ärenden per år.

2. Kommissionen instämmer i syftet med begäran, i den mån som avsikten är att säkerställa en förbättring av domstolens arbete och att få till stånd en mer rationell uppdelning av behörigheten mellan domstolen och förstainstansrätten.

Kommissionen anser dock att en ändring av reglerna för uppdelningen av behörigheterna mellan domstolen och förstainstansrätten bör vila på enkla kriterier, som är tydligare än de här föreslagna, och följa av en genomgripande reform av gemenskapsdomstolarnas struktur, som kommer att bli nödvändig för gemenskapen skall kunna bestå som en rättsgemenskap.

Slutsats:

Kommissionen anser att domstolens begäran om att utvidga av förstainstansrättens behörighet bör behandlas i samband med det arbete som nu utförs inom ramen för regeringskonferensen om en reform av gemenskapens domstolar.

II. Begäran att öka antalet domare i förstainstansrätten (varumärkesmål)

Som kommissionen angav i sitt bidrag till regeringskonferensen av den 1 mars 2000, anser den att en ökning av antalet domare i förstainstansrätten är en möjlig lösning, om denna är tillräcklig för att rätten skall klara av sin arbetsbörda i fråga om varumärkesmål åtminstone under den närmaste tiden.

Kommissionen vill i detta sammanhang påpeka följande:

1. Antalet mål som anhängiggörs vid förstainstansrätten i varumärkesfrågor är ännu så länge litet (tio ärenden enligt Luís Marinhos betänkande inför Europaparlamentet, januari 2000).

Siffran ligger betydligt under beräkningarna från Byrån för harmonisering inom den inre marknaden i Alicante, som återgavs i domstolens begäran om att införa en enmansdomstol av den 7 februari 1997 och enligt vilken 400 ärenden skulle komma att anhängiggöras vid förstainstansrätten från och med år 1997. Den ligger också under beräkningen i domstolens begäran av den 27 april 1999 (ett hundratal mål från och med år 2000).

2. Enligt uppgifter som lämnats av förstainstansrätten inom ramen för rådets arbetsgrupp och av parlamentets föredragande (Luís Marinhos betänkande, se ovan) beror skillnaden mellan harmoniseringsbyråns uppskattning och antalet mål som hittills anhängiggjorts vid förstainstansrätten på den nuvarande anhopningen av ärenden vid Alicantebyrån: antalet mål som väntar vid dess överklagandenämnder var 544 i september 1999 [1], vilket motsvarar två års arbete [2].

[1] I oktober 1998 var det 110 ärenden enligt Marinhobetänkandet.

[2] Överklagandenämnderna fäller mellan 7 och 37 utslag i månaden.

Med tanke på dessa faktorer råder det ingen tvekan om att antalet överklaganden till förstainstansrätten på detta område kommer att stiga på medellång sikt.

3. Även om kommissionen i princip inte motsätter sig att antalet domare i förstainstansrätten ökas, men anser den emellertid att en sådan åtgärd bara skulle utgöra en hjälp för stunden i fråga om varumärkesmålen och man generellt med hänsyn till immaterialrättsmålen som på intet sätt befriar rådet från att ta itu med sådana reformer som krävs både för behandlingen av dessa särskilda typer av tvister och för situationen vid förstainstansrätten som helhet.

En ökning av antalet domare vid förstainstansrätten för att behandla varumärkesmålen

- kommer inte att lösa frågan om den nuvarande anhopningen av ärenden vid överklagandenämnderna i Alicante, något som ändå måste åtgärdas för att inte handläggningstiderna inom mycket kort tid skall bli oacceptabelt långa,

- riskerar att mycket snabbt visa sig vara en otillräcklig åtgärd, om "marschtakten" för överklagandena till förstainstansrätten på området beräknas bli 200-400 ärenden om året, som domstolen anger i sin skrivelse av den 27 april 1999 [3], och

[3] Det bör erinras om att förstainstansrätten i genomsnitt avgör 240 ärenden om året, även om de mål som den behandlar idag inte är lika komplicerade som varumärkesmål.

- tar inte andra slag av immaterialrättsliga mål med i beräkningen till exempel mönster, modeller och bruksmodellskydd och särskilt inte gemenskapspatentet som håller på att införas och som säkert kommer att bli lika viktigt som varumärkena.

4. Av alla dessa skäl anser kommissionen att andra lösningar bör anges för specialmålen och för att göra det möjligt för förstainstansrätten att avkunna domar efter en avsevärt förkortad handläggningstid inom alla sina andra behörighetsområden.

I fråga om varumärkesmålen bör reformerna genomföras snabbt, så att förstainstansrätten inte behöver ställas inför den mängd mål som har förutskickats. Kommissionen anser att överklagandenämnderna vid harmonisteringsbyrån i Alicante måste få nya arbetsstrukturer och att de bör tilldelas ställning som domstol i första instans, vars domar därefter skall kunna överklagas till domstolen, dock endast i rättsfrågor.

En lämplig lösning bör för övrigt också sökas när det gäller mål om gemenskapspatent.

Förstainstansrätten bör hur som helst befrias från dessa specialmål för att kunna avkunna domar efter rimliga handläggningstider i andra viktiga mål som den för närvarande har ansvaret för och sådana som kan tillkomma på medellång sikt vid en ny fördelning av behörigheten mellan domstolen och förstainstansrätten.

Slutsats:

En ökning av antalet domare i förstainstansrätten kan vara motiverad, om den har till syfte att göra det möjligt för förstainstansrätten att inte handlägga varumärkesmål, som den bör befrias från, utan istället har till ändamål att göra det möjligt för förstainstansrätten att med avsevärt förkortad handläggningstid avkunna domar i andra mål inom sina nuvarande och framtida behörighetsområden.