Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning 136/66/EEG och förordning (EG) nr 1638/98 i fråga om förlängningen av stödsystemets tillämpning och om kvalitetsstrategin för olivolja

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Detta förslag läggs fram i enlighet med artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 1638/98 [1].

[1] EGT L 210, 28.7.1998, s. 32.

1. Bakgrund

I februari 1997 lade kommissionen fram en redovisning av alternativ med en analys av problem inom sektorn för oliver och olivolja. Detta dokument gav upphov till en omfattande debatt, främst i parlamentet och rådet. I dokumentet beskrivs bland annat den pågående produktionsökningen, som riskerar att inte åtföljas av en motsvarande ökning av efterfrågan, förekomsten av många och komplexa stödsystem som har visat sig svåra att kontrollera, trots de medel som har funnits till förfogande, samt allvarliga brister i produktionsstatistiken för sektorn.

När det gäller stöd till producenterna är de två föreslagna huvudalternativen å ena sidan en förbättring av det befintliga systemet, som grundar sig på ett produktionsstöd per ton olivolja, eller, å andra sidan, en större förändring som skulle innebära att ett nytt stödsystem utformas som bygger på stöd per olivträd, beräknat på grundval av den tidigare avkastningen för berörda områden. Under alla omständigheter förefaller det nödvändigt att vidta vissa åtgärder, antingen för att ändra de mekanismer som är ineffektiva och ökar risken för bedrägerier eller för att förbättra kontrollen över produktionen och avsättningen för denna på marknaden.

Det första alternativet har fördelen att producenterna erhåller stöd i förhållande till resultatet, vilket innebär att stödet främjar verksamheten inom sektorn genom en beprövad mekanism. Det är dock svårt att kontrollera kvantiteterna av olivolja som berättigar till ett stöd per ton. Detta beror främst på oljans rörlighet mellan de aktörer som är inblandade i produktion, bearbetning och saluföring som i sin tur beror på skillnader i strukturer och praxis mellan olika regioner inom gemenskapen.

Det andra alternativet förefaller lättare att kontrollera och administrera och har också fördelen ur miljösynpunkt att inte uppmuntra intensifiering av odlingen. Det skulle också minska de befintliga problemen med överutnyttjande av bevattning och med jorderosion. Däremot riskerar ett system med fasta stödbelopp att leda till att skördarna inte genomförs, särskilt dåliga år och i marginalområden, där få andra alternativ finns.

I mars 1998 konstaterade kommissionen att enighet fanns om att reformens mål borde vara att uppnå en dynamisk marknadsjämvikt, stabilisera inkomsterna och upprätthålla och förbättra såväl produktkvaliteten som organisationen och kontrollen av sektorn. Kommissionen noterade dock meningsskiljaktigheter när det gällde alternativen för produktionsstöd och underströk att den verkliga produktionen måste fastställas, liksom de faktorer som styr produktionen, exempelvis avkastningen och antalet olivträd. I väntan på att säkrare uppgifter skall bli tillgängliga föreslår kommissionen [2] att beslutet om reformen skjuts fram men att åtgärder vidtas för att inför de tre kommande regleringsåren undvika riskerna för stora svårigheter för aktörerna och för gemenskapens budget.

[2] KOM(1998) 171 slutlig.

Enligt rådets beslut, som utmynnade i förordning (EG) nr 1638/98, skall det system som hittills gällt fortsätta att tillämpas under de tre regleringsåren 1998/99, 1999/2000 och 2000/01, med följande huvudsakliga förändringar:

- ett enhetligt stöd skall utgå per ton olivolja som produceras, utan åtskillnad mellan små och stora producenter

- den maximala garanterade kvantiteten skall ökas från 1 350 000 till 1 777 261 ton och fördelas mellan medlemsstaterna i form av garanterade nationella kvantiteter, och stödbeloppet skall minskas i proportion till detta, från 142,20 till 132,25 euro per 100 kg

- det skall vara möjligt att använda en del av den garanterade nationella kvantiteten för att bevilja stöd inom sektorn för bordsoliver

- konsumtionsstödet och de offentliga interventionsköpen skall upphöra.

För övergångsperioden 1998/99-2000/01 innebär rådets förordning dessutom att

- arbetet med registret över olivodlingsarealer inriktas på ett geografiskt informationssystem (GIS) för olivodlingar som innebär att de uppgifter som deklareras av producenterna kan relateras till flygfotografier

- olivträd som planterats efter den 1 maj 1998 normalt inte berättigar till produktionsstöd från och med november 2001

- alla bestämmelser skall upphävas som gäller stöd och åtgärder på den inre marknaden från och med den 1 november 2001 och att beslut skall fattas på förslag från kommissionen under 2000 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter från och med regleringsåret 2001/02.

Då förordning (EG) nr 1638/98 antogs förband sig rådet tillsammans med kommissionen att särskilt prioritera en noggrann granskning av olika aspekter av kvalitetsstrategin. Rådet noterade också kommissionens tillkännagivanden om omorganisation av kontrollerna, huvudsakligen av produktionsstödet, och om att sammanställa en rapport om läget när det gäller bordsoliver.

Sedan rådets godkännande i juli 1998 har kommissionen under två år genomfört alla planerade åtgärder. Kommissionen har

- gått igenom produktionsstatistiken för de senaste åren, gjort en statistisk utvärdering av arealerna och antalet träd på olivodlingarna och infört en gemensam metod för avkastningsprognoser

- inriktat arbetet med olivodlingsregistret mot uppbyggnad av ett GIS-system som grundas på nya odlingsdeklarationer och datoranalys av flygfotografier

- organiserat registreringen av nya planteringar och fastställt vilka som i förekommande fall kan beviljas stöd inom ramen för de godkända programmen efter den 1 november 2001

- sett över och kompletterat skyldigheter och förfaranden i samband med kontroller, främst av pressningsanläggningar

- fastställt villkor och bestämmelser för det stöd för bordsoliver som för närvarande beviljas alla producerande medlemsstater

- fastställt villkor och bestämmelser för beviljande av ett stöd för privat lagring

- genomfört ett omfattande samrådsförfarande och en djupgående diskussion med branschorganisationerna och ett stort antal experter om de olika aspekterna av kvalitetsstrategin.

2. Marknaden och stödsystemet

När det gäller utvärderingen av resultaten av stödsystemets samverkan med marknaden saknas den nödvändiga bakgrunden på många punkter. De nya åtgärderna infördes som tidigast regleringsåret 1998/99, för vilket kontroller och utbetalningar av stöd sträcker sig ända till oktober 2000. Det andra berörda regleringsåret, 1999/2000, avslutas också i oktober 2000, utan att produktionen för året har hunnit fastställas definitivt. Samtidigt är den föreskrivna tidsfristen för att lägga fram detta förslag på väg mot sitt slut.

Utvärderingarna av produktionen och produktionspotentialen bör verifieras, eftersom osäkerheter kvarstår. Värdena är ganska exakta på nationell nivå för de medlemsstater som har en stor olivodlingsareal, men på grund av den stora variationen hos de uppgifter som skall samlas in är de statistiska prognoserna osäkra och noggrannheten låg för övriga medlemsstater och på regional nivå.

Antalet träd och olivodlingsarealen per producent kan endast fastställas när de nationella GIS-systemen för olivodling är klara, men inget av dessa system är ännu i drift, och för vissa har arbetet bara inletts. Den nya metoden för avkastningsprognoser började inte användas förrän för regleringsåret 1999/2000, och man har ännu inte hunnit utvärdera resultaten. Troligen är sådana prognoser intressanta bara för de viktigaste producerande länderna, eftersom noggrannheten blir dålig på regional och lokal nivå.

När det gäller kontrollen av den faktiska stödberättigande produktionen visar resultaten av de nya bestämmelser som började tillämpas från och med regleringsåret 1998/99 att kontrollen av den stödberättigande produktionen fortfarande utgör en stor svårighet i vissa medlemsstater. På grund av de garanterade nationella kvantiteterna är de finansiella konsekvenserna för gemenskapens budget av brister i medlemsstaternas kontrollsystem begränsade, men dåligt fungerande system skapar missnöje och svårigheter som i slutänden kan påverka marknaden och äventyra gemenskapsstödet inom sektorn. Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2000 [3] och analysen av de första erfarenheterna av de nya kontrollåtgärderna visar att kommissionen bör genomföra ändringar och kompletterande åtgärder för regleringsåret 2000/01. Detta gäller särskilt påföljderna, som bör göras lättare att tillämpa, och utbetalningarna av förskott på stöden, det senare för att undvika att medel måste återkrävas.

[3] EGT C 215, 23.7.2000, s. 1.

Övervakning av verksamheten på pressningsanläggningar är nödvändig för kontrollen av stödet per ton producerad olivolja. Det förefaller dock som om denna övervakning alltid bör åtföljas av en jämförelse mellan pressningsanläggningarnas resultat och å ena sidan de berörda odlarnas produktionspotential och å andra sidan lagren av olivolja hos de aktörer till vilka pressningsanläggningarna levererar.

Den relativa betydelsen av de tre olika typerna av kontroller, på pressningsanläggningarna, på olivodlingarna och hos mottagarna av olja, beror på pressningsanläggningens storlek och dess ansvar vid saluföringen av den producerade oljan. Det är under alla omständigheter mycket effektivt att minst känna till antalet olivträd från vilka den berörda produktionen härrör. Detta är en exakt och tillförlitlig uppgift som bara kan erhållas via ett GIS-system för olivodlingar.

När det gäller marknaden för olivolja var produktionen mycket stor, nära 1 900 000 ton, under regleringsåren 1998/99 och 1999/2000, och 8% utgjordes av olja av olivrestprodukter. Spanien och Italien hade omväxlande en låg och en genomsnittlig till stor skörd. Även om den ligger under rekordet från regleringsåret 1997/98 riskerar gemenskapsproduktionen att växa i och med intensifieringen och i och med att nyplanteringar börjar ge full avkastning. Tack vare marknadsföringskampanjer har konsumtionen hållits uppe i gemenskapen och ökat kraftigt utanför gemenskapen, vilket har medgivit en rekordstor export utan bidrag.

Efter den enastående skörden regleringsåret 1997/98 återhämtade sig priserna först till en rimlig nivå. Därefter har de gradvis gått ner från och med hösten 1999, som en följd av att produktionen har blivit större än beräknat. I slutet av regleringsåret 1999/2000 ledde sannolikheten för en mycket stor skörd i Spanien för under 2000/01 till den lägsta prisnivån sedan 1997/98. Nivån som utlöste möjligheten till stöd för privat lagring uppnåddes endast under en mycket begränsad tid, och detta stöd behövde inte utnyttjas.

Under regleringsåret 1998/99, det enda för vilket det finns definitiva resultat, var de fasta beloppen för produktionsstödet per 100 kg olivolja, trots de garanterade nationella kvantiteterna och den kraftiga produktionen, högre än under de två föregående åren. Genomsnittsbeloppen för alla medlemsstaterna var de högsta under de tio senaste regleringsåren, förutom 1994/95 och 1995/96, då produktionen påverkades av torka.

När det gäller bordsoliver har alla producerande medlemsstater valt att gradvis bevilja det stödbelopp som fastställts för olivolja för motsvarande kvantiteter bearbetade bordsoliver. Under regleringsåret 1998/99 beviljade Spanien, Grekland och Portugal ett sådant stöd, men dess effekt kan ännu inte bedömas, särskilt effekterna på producenternas inkomster och investeringarna i sektorn. Frankrike började bevilja detta stöd från och med regleringsåret 1999/2000 och Italien från och med regleringsåret 2000/01. Kommissionen behöver alltså en längre observationsperiod för att sammanställa den utlovade analysrapporten för sektorn.

Under de ovan beskrivna omständigheterna kan vissa slutsatser dras om stödsystemet. Först och främst förefaller de åtgärder som föreskrevs av rådet 1998 ha förbättrat läget inom sektorn, även om de inte har löst alla problem. När det gäller de två alternativen för det framtida stödet är båda fortfarande aktuella, och det går i dagsläget inte att göra ett helt underbyggt val. Särskilt gäller att ett stöd per ton producerad olivolja kräver en effektiv produktionskontroll, och denna är ännu inte tillfredsställande i hela gemenskapen. Ett fast stöd per produktivt olivträd eller per hektar olivodling förutsätter exakt kännedom om berörda träd och arealer för varje producent, och dessa uppgifter finns ännu inte tillgängliga.

Oavsett vilket alternativ som väljs för stödsystemet förefaller ett GIS-system för olivodlingar vara ett nyckelelement. För ett stöd per ton producerad olivolja är ett GIS-system minst ett kompletterande kontrollverktyg som kan vara mycket effektivt, och för ett fast stöd utgör det ett oundgängligt kontrollverktyg. Även en effektiv kontroll av planteringar som genomförts efter den 1 maj 1998, för vilka det redan har beslutats att inget stöd skall beviljas, kräver ett GIS-system.

När det gäller stödsystemets inverkan på marknaden bedömer kommissionen därför att det är nödvändigt att fullfölja den skärpning av kontrollerna och de undersökningar som pågått sedan 1998 och att komplettera analyserna av sektorn i takt med att nya uppgifter och nya resultat kommer fram. Detta kommer att göra det möjligt att väga för- och nackdelarna med de två alternativen för stödsystem med hänsyn till de faktiska, omedelbara och effektiva möjligheterna att införa nya bestämmelser som kan förbättra kontrollerna väsentligt. Detta skulle också göra det möjligt att verkligen ta itu med olivodlingens miljökonsekvenser.

Kommissionen föreslår att rådet förlänger tillämpningen av det nuvarande stödsystemet i ytterligare två regleringsår. Upphävandet av stöden och åtgärderna på den inre marknaden skulle skjutas fram från den 1 november 2001 till den 1 november 2003. Rådet skulle på förslag av kommissionen 2002 besluta om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter som skall tillämpas från och med den 1 november 2003.

Utan att föregripa det framtida stödsystemet föreslår kommissionen också att rådet redan nu anger att kontrollen av stödsystemet kommer att kräva ett fungerande GIS-system för olivodlingar. Från och med den 1 november 2003 skulle stöd därmed beviljas endast för olivträd eller olivolja från odlingar som finns i ett GIS-system som bevisligen har tagits i drift.

3. Kvalitetsstrategi

Arbetet med en kvalitetsstrategi för olivolja har gjort det möjligt att klarlägga det nätverk av flertaliga faktorer och problem, ofta sammanhängande, som påverkar såväl produktionen av oliver och olja som framställningen och presentationen av produkter som saluförs. Problemen gäller klassificeringen av olivoljor, märkningsreglerna, kontrollerna och organisationen av kvalitetsförbättrande insatser, i vid bemärkelse, även inbegripet miljöaspekterna. Marknaden störs av dessa svårigheter, eftersom prisintervallen för de olika kategorierna av olivolja är mycket stora och överlappar varandra, ofta utan något tydligt samband med de kvaliteter som konsumenterna förväntar sig.

De tänkbara åtgärderna är i stort sett oberoende av vilket stödsystem som väljs och är ofta ganska tekniskt specifika. De bör utformas för att passa en flerårig strategi och programplanering, eftersom både beslut och resultat är avhängiga av varandra i många fall, särskilt när det gäller avsättning av lager och ändringar av produktionsförfaranden som motsvarar gamla normer eller av utvecklingen av organisationerna inom sektorn, av de tekniska metoderna och av forskningen. Åtgärderna rör rådets och kommissionen bestämmelser, men också åtgärder och insatser som implicerar internationella olivoljerådet, forskningsorgan och organisationer för aktörerna inom sektorn.

Den allmänna inriktningen, som ger en enhetlig strategi, bör vara noga genomtänkt och planeras övergripande. Kommissionen behandlar denna fråga, tillsammans med detta förslag till rådets förordning, i en rapport till rådet och Europaparlamentet om kvalitetsstrategin för olivolja. I denna rapport redovisas resultaten av analyser inom området och om riktlinjer som föreslagits för olika besluts- och insatsnivåer. När det gäller rådets förordning rör de föreslagna bestämmelserna dels klassificeringen av olivolja, dels aktörernas organisation och verksamhet.

Klassificeringen av olivolja fastställs i bilagan till förordning nr 136/66/EEG, under rubriken "De beteckningar och definitioner som avses i artikel 35". De riktlinjer för kvalitetsstrategi som redovisas i rapporten innebär att ändringar föreslås för klassificeringen i två viktiga avseenden och några mer tekniska avseenden.

En av de genomgripande ändringarna beror på de tekniska framsteg som har gjort det möjligt att få fram en allt större andel olivolja med ett lågt innehåll av fria fettsyror. Olivolja med klassificeringen "jungfruolja" och "extra jungfruolja" med lägre syrahalt än 2%, som tidigare utgjorde knappt 50% av den olja som framställdes direkt från oliver, utgör nu nära 70% av produktionen. En låg syrahalt är inte ett absolut kvalitetskriterium, men för en viss kategori av olivolja eller för en viss olivsort är detta ändå ett erkänt kvalitetstecken på marknaden. Det föreslås att gränserna för syrahalt för de olika kategorierna av olivolja och olja av olivrestprodukter ändras med hänsyn till utvecklingen i detta avseende.

Den andra genomgripande ändringen rör den nuvarande användningen av generiska beteckningar för särskilda kategorier av olivolja. Det största problemet är den obligatoriska beteckningen "olivolja", som används för blandningar av raffinerade olivoljor och vissa jungfruoljor. Konsumenterna blir i någon mening lurade av en oklarhet som leder dem att köpa en typ av olivolja snarare än jungfruolja. Denna kategori av olivolja bör klassificeras korrekt, utan att man för den skull nedvärderar dess kvaliteter, särskilt ur näringssynpunkt. För övrigt används den befintliga beteckningen "jungfruolja" för en särskild kategori som måste saluföras under denna beteckning, och för alla kategorier av olivolja som framställs direkt från oliver. Det föreslås att hela denna grupp i bestämmelserna och vid partihandel betecknas som "oraffinerad olivolja". Ingenting förändras för konsumenterna.

Bland de övriga förslagen om klassificering av olivolja finns förslaget att utesluta extraktionstillsatser för olivolja som har kemisk eller biokemisk verkan och att utöka kategorin olja av olivrestprodukter med vissa oljor som utvinns mekaniskt ur oliver.

För att uppmuntra aktörerna att sträva efter en kvalitetsförbättring och en kvalitetsgaranti för produkterna föreslås det att gemenskapen bidrar till de årsprogram som läggs fram av godkända organisationer. Utbetalningarna från EUGFJ skulle ingå i de stöd som planeras för producenterna i enlighet med de alternativ medlemsstaterna väljer. Stöden skulle gälla förbättring, certifiering och upprätthållande av kvaliteten på olivolja, men de skulle också kunna omfatta en del av producentorganisationernas pågående verksamhet när det gäller förvaltningen av sektorn och av marknaden för olivolja.

Den tid som behövs för att fastställa närmare bestämmelser för en sådan åtgärd, främst villkor för godkännande av aktörernas organisationer och villkoren för stödberättigande för de föreslagna verksamheterna, måste läggas till den tid som planeras för att aktörerna skall kunna organisera sig och utarbeta sina program och för att medlemsstaterna skall hinna utvärdera och välja ut ansökningarna. Sammanlagt skulle nästan två år behövas från beslutet om principerna för åtgärden till det att verksamheten kommer igång.

När det gäller kvalitetsstrategin föreslår kommissionen därför att rådet redan nu beslutar om de ändringar av klassificeringen av olivolja och olja av olivrestprodukter som är nödvändiga och om principerna för ett stöd för att uppmuntra de av aktörernas organisationer som genomför vissa årsprogram. Rådets beslut är en förutsättning för att närmare bestämmelser skall kunna utarbetas av kommissionen och för att samordnade åtgärder eller verksamheter skall kunna inledas inom hela sektorn, men det krävs ungefär två år innan de är helt genomförda. Rådet bör från och med nu informera aktörernas organisationer om sitt beslut, så att medlemsstaterna kan avsätta en del av de medel för stöd som skulle vara tillämpliga från den 1 november 2003 för att åtminstone delvis finansiera organisationernas verksamhet.

Alla de föreslagna åtgärderna gäller budgetarna för 2003 och 2004 och innebär inga extra utgifter. Samtliga dessa åtgärder faller inom ramen för målet att uppnå en enhetlig tillämpning av den gemensamma jordbrukspolitiken. På detta område har gemenskapen ensam behörighet. Åtgärderna innebär ändringar av befintliga rådsförordningar och kräver alltså en rådets förordning.

2000/0358 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr om ändring av förordning 136/66/EEG och förordning (EG) nr 1638/98 i fråga om förlängningen av stödsystemets tillämpning och om kvalitetsstrategin för olivolja

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionen förslag [4],

[4] EGT C, , s. .

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [5],

[5] EGT C, , s. .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [6],

[6] EGT C, , s. .

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [7], och

[7] EGT C, , s. .

av följande skäl:

(1) Genom rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter [8] infördes åtgärder som skulle tillämpas under de tre regleringsåren 1998/99, 1999/2000 och 2000/01.Denna period på tre regleringsår skulle göra det möjligt för kommissionen att samla in och analysera de uppgifter som behövdes för att utarbeta ett förslag ställt till rådet till en reform av den gemensamma organisationen av ovannämnda marknader under 2000. Det visade sig att de åtgärder som infördes genom förordningen möjliggjorde vissa förbättringar av den gemensamma organisationen av marknaden, men att uppgifter och samlade erfarenheter från de två första av dessa regleringsår var ofullständiga och inte gav kommissionen tillräckligt underlag för att dra välgrundade och säkra slutsatser om den gemensamma organisation av marknaden som skulle tillämpas från och med den 1 november 2001.

[8] EGT L 210, 28.7.1998, s. 32.

(2) För att det skall gå att få fram uppgifter om alla resultat av de åtgärder som började tillämpas från och med regleringsåret 1998/99 och fördjupa kunskaperna om och analyserna av sektorn måste tillämpningsperioden för nuvarande bestämmelser förlängas till och med regleringsåret 2002/03, särskilt bestämmelserna i förordning 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter [9].

[9] EGT L 172, 30.9.1966, s. 3025/66, senast ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).

(3) Systemet för kontroll av stöd som utbetalats till producenterna är i hög grad beroende av ett väl fungerande geografiskt informationssystem (GIS), i enlighet med förordning (EG) nr 1638/98. Detta GIS-system är oundgängligt för vissa alternativ som måste bedömas inför framtiden och det är åtminstone mycket användbart även för andra alternativ. Oavsett hur det nya stödsystemet kommer att se ut bör det i förekommande fall därför redan nu anges att olivträden från och med den 1 november 2003 skall vara registrerade i ett GIS-system som bevisligen tagits i drift.

(4) Utvecklingen av marknaden för olivolja visar att en samordnad strategi för kvalitetshöjning, i vid bemärkelse, inbegripet miljöaspekterna, är nödvändig, bland annat genom uppmuntran till berörda aktörers organisationer och verksamhet samt ändringar av klassificeringen av olivolja och olja av olivrestprodukter.

(5) För att sektorn skall fungera bra är det lämpligt att föreskriva stöd såväl för att uppmuntra de av aktörernas organisationer som är godkända att genomföra program för kvalitetsförbättring och kvalitetskontroll som för förvaltningen av sektorn och av marknaden för olivolja. En period på ungefär två år bör vara nödvändig för att fastställa närmare bestämmelser för ett sådant system, sammansättningen av berörda organisationer och program samt ge medlemsstaterna tid till utvärdering och godkännande. För att konkret verksamhet skall kunna inledas så snart som möjligt bör grunderna fastställas redan nu för det system som planeras från och med den 1 november 2003.

(6) Beteckningarna och definitionerna för olivolja och olja av olivrestprodukter är i vissa fall otillfredsställande och kan vara svåra att tolka både för konsumenterna och för aktörerna inom sektorn. Dessa svårigheter stör marknaden och bör undvikas genom att nya beteckningar och definitioner får ersätta dem i bilagan till förordning nr 136/66/EEG.

(7) Beteckningen "jungfruolja" används för alla oljor som utvinns direkt ur oliver, enligt punkt 1 i bilagan till förordning nr 136/66/EEG, liksom för den kategori som beskrivs i punkt 1 b. För att undvika oklarheter bör beteckningen "oraffinerad olivolja" användas för alla kategorier som avses i punkt 1 och beteckningen "jungfruolja" vara förbehållen den olja som nu avses i punkt 1 b. Eftersom beteckningen "oraffinerad olivolja" inte används i detaljhandeln berörs konsumenterna inte av ändringen.

(8) För att bevara de oraffinerade olivoljornas naturliga egenskaper bör det vara förbjudet att för olivolja använda extraktionstillsatser som har kemisk eller biokemisk verkan.

(9) Utvecklingen hos producenter och på pressningsanläggningar har inneburit att olivoljor av kategorierna "jungfruolja" och "extra jungfruolja" har blivit allt fler, på bekostnad av oljor av kategorierna "ordinär" och "bomolja". För att anpassa klassificeringen av oraffinerad olivolja till denna utveckling av marknaden, och för att låta konsumenterna dra fördel av den, bör den högsta tillåtna syrahalten för extra jungfruolja sänkas och kategorin ordinär jungfruolja utgå. Den oljan bör i stället ingå i kategorin bomolja.

(10) Den generiska beteckningen "olivolja" används nu för den kategori olja som avses i punkt 3 i bilagan till förordning nr 136/66/EEG, motsvarande en blandning av raffinerad olivolja och annan jungfruolja än bomolja. Denna blandning ger upphov till förvirring, kan missleda mindre välinformerade konsumenter och störa marknaden. Blandningen bör därför ha en särskild beteckning, utan att man för den skull nedvärderar produkten, som har egna kvaliteter som uppskattas på en stor del av marknaden.

(11) Framstegen inom raffineringsindustrin har gjort det möjligt att ändra definitionen på raffinerad olivolja så att den högsta tillåtna syrahalten sänks.

(12) Definitionen på oraffinerad olja av olivrestprodukter bör inbegripa olja som erhålls på mekanisk väg och som, med undantag av vissa bestämda egenskaper, motsvarar bomolja, eftersom sådan olja har de för oraffinerad olja av olivrestprodukter typiska egenskaperna.

(13) För att tillåta en anpassning av sektorn bör man föreskriva att de nya beteckningarna och definitionerna skall börja tillämpas först efter två år.

(14) Eftersom de åtgärder som krävs för tillämpningen av förordning 136/66/EEG är förvaltningsåtgärder enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [10] bör åtgärderna fastställas genom förfarandet i artikel 4 i det beslutet.

[10] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning nr 136/66/EEG ändras på följande sätt:

1) I artikel 4.2 skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03".

2) Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

a) i punkt 2 skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03"

b) i punkt 9 andra stycket skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03"

3) I artikel 20d.1 andra stycket skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03".

4) Artikel 37 skall utgå.

5) Artikel 38 skall ersättas med följande:

"Artikel 38

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté, förvaltningskommittén för oljor och fetter, som skall vara sammansatt av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall förvaltningsförfarandet i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7.3 i det beslutet skall iakttas.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad."

6) Bilagan skall ersättas med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Förordning (EG) nr 1638/98 ändras på följande sätt:

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) i punkt 1 första stycket skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03"

b) i punkt 2 andra stycket skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03"

c) i punkt 4 skall frasen "regleringsåren 1998/99-2000/01" ersättas med "regleringsåren 1998/99-2002/03".

2) Följande artikel 2a skall läggas till:

"Artikel 2a

De olivträd och motsvarande arealer som inte finns upptagna i ett geografiskt informationssystem enligt artikel 2 i denna förordning och den olivolja som produceras från sådana får inte utgöra grund för stöd till olivoljeproduktion inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter från och med den 1 november 2003."

3) I artikel 3.2 skall frasen "år 2000" ersättas med "2002" och datumet "den 1 november 2001" ersättas med "den 1 november 2003".

4) Följande artikel 4a skall läggas till:

"Artikel 4a

1. Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter som gäller från och med den 1 november 2003 får de medlemsstater som producerar olivolja inom vissa gränser, som kommissionen skall fastställa i enlighet med det förvaltningsförfarande som föreskrivs i artikel 4 i beslut nr 1999/468/EG, avsätta en del av stöden, i förekommande fall de som föreskrivs för producenter av olivolja, till att säkerställa gemenskapens finansiering av de verksamhetsprogram som utarbetas av de av aktörernas organisationer som är godkända eller av sammanslutningar av dessa inom områdena

a) förvaltningen av sektorn och marknaden för olivolja,

b) förbättring av kvalitén och miljöeffekterna av produktionen,

c) certifiering och upprätthållande av olivoljekvaliteten.

2. Inom de gränser som fastställts kommer gemenskapens finansiering av de verksamhetsprogram som avses i punkt 1 att vara lika stor som det stöd som lämnas av den berörda medlemsstaten. Denna finansiering skall vara högst 100% av programmens stödberättigande kostnader inom de områden som avses i a, högst 75% inom de områden som avses i b och högst 50% inom de områden som avses i c. Den kompletterande finansieringen skall varje medlemsstat stå för, med hänsyn till det finansiella deltagandet från aktörer som är obligatoriskt för program enligt punkt 1 b och 1 c, med minst 25% inom områden enligt punkt 1 c.

3. Enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr 136/66/EEG skall kommissionen fastställa

a) villkoren för att godkänna aktörernas organisationer och sammanslutningar av dessa

b) typerna av verksamhet för stödberättigande program inom de tre områden som avses i punkt 1

c) de förfaranden medlemsstaterna skall använda för att godkänna programmen

d) åtgärder som gäller inspektioner och sanktioner

e) övriga bestämmelser som i förekommande fall är nödvändiga för ett snabbt genomförande av programmen i fråga från och med den 1 november 2003 ».

5) I artikel 5 första stycket skall datumet "den 1 november 2001" ersättas med "den 1 november 2003".

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med de 1 november 2001. Artikel 1.6 skall emellertid tillämpas från och med den 1 november 2003.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA « BILAGA DE BETECKNINGAR OCH DEFINITIONER PÅ OLIVOLJA OCH OLIVOLJA AV PRESSRESTER SOM AVSES I ARTIKEL 35

1. Oraffinerad olivolja

Olja som utvunnits ur oliver uteslutande genom mekaniska eller andra fysiska processer under förhållanden som innebär att oljan inte har förändrats och inte har genomgått någon annan behandling än tvättning, dekantering, centrifugering och filtrering och som är fri från olja som utvunnits som utvunnits med lösningsmedel, olja som har utvunnits med hjälp av extraktionstillsatser med kemisk eller biokemisk verkan eller genom omförestring, eller blandningar med andra oljor.

Denna olja skall endast klassificeras och betecknas enligt följande:

a) Extra jungfruolja: Oraffinerad olivolja vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, är högst 0,8 g per 100 g och vars övriga egenskaper motsvarar dem som fastställts för denna kategori.

b) Jungfruolja: Oraffinerad olivolja vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, är högst 2 g per 100 g och vars övriga egenskaper motsvarar dem som fastställts för denna kategori.

c) Bomolja: Oraffinerad olivolja vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, är högre än 2 g per 100 g och vars övriga egenskaper motsvarar dem som fastställts för denna kategori.

2. Raffinerad olivolja

Olivolja som erhålls genom raffinering av oraffinerad olivolja vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, inte får överstiga 0,3 g per 100 g och vars övriga egenskaper motsvarar dem som fastställts för denna kategori.

3. Standardolivolja

Olja som utgörs av en blandning av raffinerad och oraffinerad olivolja av en annan kategori än bomolja och vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, inte får överstiga 1 g per 100 g och vars övriga egenskaper motsvarar dem som fastställts för denna kategori.

4. Oraffinerad olja av olivrestprodukter

Olja som erhålls genom att olivrestprodukter behandlas med lösningsmedel eller olja som med undantag för vissa egenskaper motsvarar bomolja. Oljan får dock inte ha utvunnits genom omförestring och får heller inte ha blandats med oljor av annan typ, och dess övriga egenskaper skall motsvara dem som fastställts för denna kategori.

5. Raffinerad olja av olivrestprodukter

Olja som erhålls genom raffinering av olja av olivrestprodukter och vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, inte får överstiga 0,3 g per 100 g. Oljans övriga egenskaper skall motsvara dem som fastställts för denna kategori.

6. Olivolja av olivrestprodukter

Olja som utgörs av en blandning av raffinerad olja av olivrestprodukter och annan oraffinerad olivolja än bomolja och vars innehåll av fria fettsyror, uttryckt som oljesyra, inte får överstiga 1 g per 100 g. Oljans övriga egenskaper skall motsvara dem som fastställts för denna kategori."

>Plats för tabell>