Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiven om säkerhet på fartyg och förhindrande av förorening från fartyg

MOTIVERING

FÖRSLAGETS BAKGRUND OCH SYFTEN

1. Gemenskapens sjösäkerhetspolitik är av ganska sent datum. Politiken grundläggs i kommissionens meddelande av den 24 februari 1993 om en gemensam politik för sjösäkerhet [1]. I det dokumentet föreslås att en ambitiös politik skall inrättas på gemenskapsnivå för att förbättra säkerheten för fartyg, deras besättning och passagerare och för att på ett mer effektivt sätt förhindra föroreningen av haven.

[1] KOM(93) 66 slutlig av den 24 februari 1993.

Gemenskapens verksamhet inom området sjösäkerhet beaktar resultat och agerande på dessa problem från internationella organ som fastställer regler om säkerhet på fartyg, förhindrade av föroreningar samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg.

De åtgärder som anges i åtgärdsprogrammet i bilagan till kommissionens meddelande av den 24 februari 1993 syftar därför huvudsakligen till att genomföra och i förevarande fall komplettera de normer som utarbetats av de viktigaste internationella organen: Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internatio nella arbetsorganisationen (ILO).

2. Åtgärdsprogrammet innehåller en förteckning över lagstiftningsåtgärder inom ett stort antal områden som är kopplade till sjösäkerheten och skyddet för den marina miljön. Den största delen av programmet har slutförts och har resulterat i mer än ett dussin direktiv och förordningar under en period av fem år.

Det innebär ett omfattande arbete för kommissionen och medlemsstaterna att uppdatera de antagna förordningarna och direktiven med hänsyn till utvecklingen av internationella normer och tekniska framsteg.

Uppdateringen av gemenskapens lagstiftning beror i hög grad på de nya regler som antas på internationell nivå. Men den på internationell nivå antagna lagstiftningen är föremål för ständig anpassning. De internationella reglerna, som oftast är av teknisk karaktär, bör ändras regelbundet med hänsyn till den snabba utvecklingen av befintlig teknik inom områdena konstruktion, utrustning, navigation och kommunikations teknik. Dessutom har en tendens uppkommit under de senaste åren till mångfaldigande av normerna och en utvidgning av de internationella reglerna till nya områden (ledningsinformationssystem, sociala förhållanden ombord etc.).

3. Gemenskapens sjösäkerhetslagstiftning anpassas därför regelbundet för att beakta ändringar eller protokoll till internationella konventioner, nya resolutioner och ändringar i befintliga koder och tekniska regelsamlingar.

Eftersom det rör sig om regler av teknisk karaktär, förutses i de grundläggande rättsakterna, dvs. rådets förordningar och direktiv, i allmänhet möjligheten att göra sådana anpassningar genom det s.k. kommittéförfarandet.

4. Den första åtgärd som genomfördes efter offentliggörandet av meddelandet av den 24 februari 1993 var antagandet av ett rådsdirektiv: direktiv 93/75/EEG om minimi krav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods [2]. Genom artikel 12 i det direktivet inrättas en föreskrivande kommitté av slag III a enligt rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [3].

[2] EGT L 247, 5.10.1993, s. 19.

[3] EGT L 197, 18.7.1987, s. 33.

Direktiv 93/75/EEG rör sjötransport av farligt gods. De flesta [4] av rådets senare antagna förordningar eller direktiv hänvisar, trots deras olika och mycket diversifierade mål, till den kommitté som inrättas genom artikel 12 i direktiv 93/75/EEG. Endast genom fyra förordningar och direktiv inrättas en särskild kommitté [5].

[4] Det rör sig om följande rättsakter: direktiven 95/21/EG, 96/98/CE, 97/70/EG, 98/18/EG , 98/41/EG och 1999/35/EG samt förordning (EEG) nr 3051/95.

[5] Det rör sig om direktiven 94/57/EG och 94/58/EG samt förordningarna (EEG) nr 613/91 och (EG) nr 2978/94.

Den nuvarande situationen är föga tillfredsställande. Även om en generell hänvisning av ärenden till den kommitté som inrättas genom direktiv 93/75/EEG ger en viss enhetlighet, förorsakar det också oklarheter och förvirring för medlemsstaterna då frågor utan samband med transport av farligt gods är på dagordningen (t.ex. säkerhet på passagerarfartyg eller hamnstatskontroll av fartyg).

5. Intresset av att inrätta en enda kommitté som handhar sjösäkerhetsfrågor betonades redan i kommissionens meddelande av den 24 februari 1993, där man i åtgärds programmet uttryckligen nämner inrättandet av en sjösäkerhetskommitté.

Enligt kommissionens meddelande skulle inrättandet av en sådan kommitté göra det möjligt att via en enda kommitté garantera nödvändig samordning av genomförandet av planerade gemenskapsåtgärder inom sjösäkerhetsområdet. De kommittéförfaranden som föreskrivs i direktiven och förordningarna inom detta område har de facto en gemensam nämnare: de avser främst en integrering i gemenskapsrätten av ändringar och uppdateringar av de internationella konventioner och instrument som återges i gemenskapsrätten.

I en resolution som antogs den 8 juni 1993 [6] anges att rådet "i princip har godkänt att en sjösäkerhetskommitté bör inrättas i enlighet med rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av kommissionens genomförande befogenheter med uppgift att:

[6] EGT C 271, 7.10.1993, s. 1.

a) centralisera uppgifterna för de kommittéer som, genom tillämpning av det nämnda beslutet inom ramen för gemenskapens nuvarande eller framtida lagstiftning, inrättas inom området sjösäkerhet,

b) biträda och ge råd åt kommissionen i alla frågor som rör sjösäkerhet och förhindrande eller begränsning av förorening av miljön från sjöfarts verksamhet.

Inrättandet av en sjösäkerhetskommitté kommer, förutom en rationalisering och centralisering av uppgifterna, att resultera i positiva praktiska effekter, t.ex. en minskning av antalet sammanträden, och torde leda till minskade kostnader för anordnande och genomförande av kommittésammanträden.

6. Detta förslag syftar inte endast till att ersätta de fem befintliga kommittéerna med sjösäkerhetskommittén. Det syftar även till att ersätta det nuvarande föreskrivande förfarandet i befintliga förordningar och direktiv som grundar sig på beslut 87/373/EEG med det nya föreskrivande förfarande som nyligen införts genom rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [7].

[7] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

Genom beslut 1999/468/EG förenklas de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, och Europaparlamentet och allmänheten ges möjlighet till större delaktighet och bättre information när det gäller tillämpningen av dessa genomförandebefogenheter, och särskilt kommitté arbetet.

Detta förslag innebär följaktligen en ändring av de befintliga bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen om sjösäkerhet så att kommittéer av ovannämnda slag III a ersätts med en kommitté som fungerar enligt det föreskrivande förfarande som anges i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG.

7. När det gäller att välja juridisk form för den rättsakt genom vilken sjösäkerhets kommittén skall inrättas och genom vilken det föreskrivande förfarandet skall tillämpas på gemenskapslagstiftningen, iakttar kommissionen principen om parallellism.

Med hänsyn till att kommittéerna har inrättats genom två olika slag av rättsakter, nämligen rådsförordningar och rådsdirektiv, innebär principen om parallellism att bestämmelserna i gällande förordningar bör ändras genom en förordning och att bestämmelserna i gällande direktiv bör ändras genom ett direktiv enligt med beslutande förfarandet i artikel 251 i fördraget.

Detta förslag innehåller således både ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en sjösäkerhetskommitté och ändring av gällande förordningar i enlighet därmed samt ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av gällande rådsdirektiv för att de skall hänvisa till sjösäkerhets kommittén.

Kommissionen föreslår slutligen att några redaktionella fel som har konstaterats i direktiv 94/57/EG (om klassificeringssällskap) och 98/18/EG (om säkerhet på passagerarfartyg) skall rättas till inom ramen för förslaget om ändring av gällande direktiv.

8. Detta förslag syftar dessutom till en lösning av ett mycket kvistigt och invecklat problem som rör förhållandet mellan gemenskapens rättsordning och den internationella rättsordningen och som uppkommer när medlemsstaterna skall genomföra förordningar och direktiv som rådet antagit inom sjösäkerhetsområdet.

Inom gemenskapslagstiftningen börjar gällande internationella regler tillämpas när berörd rättsakt antas. Vartefter som de internationella reglerna sedan ändras antas kommissionsförordningar och kommissionsdirektiv (mer sällan rådsförordningar och rådsdirektiv) för att anpassa gemenskapsrätten till dessa ändringar.

Vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter uppstår ett problem med eftersläpning. IMO antar i snabb takt ändringar till befintliga internationella konventioner, resolutioner och koder och dessa träder snabbt i kraft på internationell nivå. Med hänsyn särskilt till de utdragna interna förfarandena, uppdateras gemenskapslagstiftningen via kommittéförfarandet i allmänhet först efter det att ändringarna har trätt i kraft på internationell nivå. Denna "klyfta" förvärras ytterligare i fråga om direktiven på grund av de långa tidsfristerna för deras införlivande.

Dessutom infogar vissa medlemsstater de internationella ändringarna snabbare än man gör i gemenskapslagstiftningen, i vissa fall genom en klausul om automatisk anpassning av den nationella lagstiftningen.

Denna praxis överensstämmer inte med gemenskapsrätten. I princip har medlems staterna inte befogenhet att i nationell rätt införliva eller tillämpa ändringar till ett internationellt instrument om dessa inte har infogats i relevant gemenskaps lagstiftning (detta är en konsekvens av principen om gemenskapsrättens företräde).

I praktiken finns det alltså en nästan systematisk eftersläpning mellan ikraftträdandet på internationell nivå och tillämpningen på gemenskapsnivå.

9. Denna situation leder till många olägenheter, både för medlemsstaterna och kommissionen.

-Medlemsstaterna har knappast något annat alternativ än att bryta antingen mot gemenskapsrätten, genom att i sin nationella lagstiftning infoga internationella ändringar som ännu inte antagits på gemenskapsnivå, eller mot internationell rätt, eftersom de i princip måste respektera de internationella åtaganden som härrör från ikraftträdandet av konventio nerna och deras ändringar.

-Den nuvarande situationen innebär avsevärt krångel för medlemsstaterna i samband med att internationella regler om säkerhet infogas i nationell rätt. Detta är fallet framför allt då internationella ändringar enligt medlemsstatens rätt är automatiskt tillämpliga i nationell rätt utan att införlivas direkt i nationell lagstiftning. Ett förbud mot att medlems staterna tillämpar den senaste versionen av en internationell konvention innebär att de inte längre kan använda metoden att "automatiskt" infoga internationell rätt i sin lagstiftning. Den berörda medlemsstaten måste då skilja mellan internationella ändringar som inte omfattas av ett direktivs eller en förordnings tillämpningsområde och sådana som omfattas av ett gällande direktiv eller en gällande förordning: de sistnämnda kan inte infogas i nationell rätt, om den berörda gemenskapslagstiftningen inte har ändrats.

-Det faktum att det samtidigt existerar regler som gäller på internationell nivå och tillämpas av tredje land samt avvikande gemenskapsregler, som baseras på tidigare versioner av internationella regler, utgör en källa till förvirring och juridisk osäkerhet både för nationella myndigheter och för privatpersoner, oberoende av om de är gemenskapsmedborgare eller ej, när det gäller att avgöra vilka regler som skall tillämpas.

-Det inverkar negativt på sjösäkerheten och miljöskyddet att de internationella ändringarna, som i princip innebär en höjning av säkerhetsnormerna, sätts i kraft senare av medlemsstaterna, som under en viss tidsperiod, med hänsyn till gemenskapsrätten, tvingas tillämpa en äldre version av ett internationellt instrument. Detta påverkar bilden av gemenskapen, vilken framstår som en region där man tillämpar föråldrade eller mindre stränga normer.

-Det finns en risk för motsägelse mellan det faktum att medlemsstaterna förbjuds att tillämpa nya strängare internationella ändringar och det faktum att det i gemenskapslagstiftningen ofta fastställs miniminormer som ger medlemsstaterna möjlighet att tillämpa strängare normer av säkerhetsskäl eller miljöskyddsskäl.

-Omfattande byråkrati genereras både inom kommissionen och i medlems staterna. Kommissionen måste mycket ofta ändra relevanta direktiv eller förordningar med hänsyn till ändringar på internationell nivå (i allmänhet införs ändringar flera gånger under ett år). Dessa ändringar, som medför en icke försumbar administrativ kostnad, är ibland av rent formell karaktär och innebär ofta endast en uppdatering av datumet för den tillämpliga versionen av en internationell konvention som det hänvisas till i lagstiftningen (detta är fallet t.ex. när det gäller direktiv 96/39/EG, 97/34/EG och 98/74/EG om ändring av direktiv 93/75/EEG). Detta förfarande måste upprepas av medlemsstaternas sjöfartsadministrationer vid infogande av de ändringar som antagits på gemenskapsnivå.

10. Den nuvarande situationen är obestridligen otillfredsställande. En lösning som innebär att man påskyndar uppdateringen av gemenskapslagstiftningen är extremt svår att genomföra, med tanke på den tid som de interna förfarandena kräver för antagandet av en rättsakt genom kommittéförfarandet. Målet borde vara att få ändringar att träda i kraft på internationell nivå och på gemenskapsnivå samtidigt, vilket är svårt att förverkliga med hänsyn till skillnaden mellan den tid som krävs för ikraftträdande på internationell nivå (genom förfarandet för underförstått godkännande i allmänhet sex månader efter antagandet av en ändring) och den tid som normalt krävs för att faktiskt genomföra dessa internationella ändringar inom gemenskapslagstiftningen. De interna tidsfristerna innefattar framför allt den tid som krävs för granskning av de internationella ändringarna, förberedandet av ett förslag till kommissionsdirektiv eller kommissions förordning, samråd med kommittén och kommissionens antagande av texten. Till detta kommer den tid som vanligen föreskrivs för tillämpningen av de nationella införlivningsåtgärderna (12 eller till och med 18 månader efter det att gemenskapens rättsakt har trätt i kraft).

11. Kommissionen föreslår att man skall gripa tillfället att inrätta en sjösäkerhets kommitté. Detta är en ur juridisk synvinkel acceptabel lösning och kan vara ett svar på medlemsstaternas och kommissionens önskemål om en enhetlig och effektiv tillämpning av de internationella åtgärder som införs på gemenskapsnivå.

Denna lösning innebär att medlemsstaterna kan tillämpa de senaste versionerna av internationella ändringar, under förutsättning att ett antal försiktighetsåtgärder vidtas (en mekanism för föregående kontroll av överensstämmelse) för att ändringar som förefaller oacceptabla vid behov skall kunna uteslutas från tillämpningsområdet för ett direktiv eller en förordning.

12. I detta syfte bör man på förhand identifiera de bestämmelser i förordningar eller direktiv som hänvisar till internationella instrument. I detta sammanhang bör följande tre slag av bestämmelser beaktas:

-Vissa gemenskapsbestämmelser innehåller en förteckning med definitioner av termer som används i texten eller bilagorna till rättsakten i fråga. Förteckningen innefattar i allmänhet genom direktivet tillämpliga internatio nella instrument och det anges att dessa instrument är de som är i kraft "vid antagandet av direktivet" eller vid ett datum som fastställts genom en senare ändring.

-I andra gemenskapsbestämmelser återges ordagrant utdrag ur eller bestäm melser i konventioner eller andra internationella instrument.

-Vissa bestämmelser slutligen innehåller endast en hänvisning till ett internationellt instrument, eller till en del av ett internationellt instrument, som förklaras vara tillämpliga genom gemenskapsrättsakten.

13. I det första fallet tjänar infogandet av en definition av ett internationellt instrument i gemenskapsrättsakten till att identifiera det internationella instrument som delvis eller fullständigt görs tillämpligt genom gemenskapsrättsakten. En sådan definition består av två delar:

-Angivande av en förkortning som normalt används för en internationell konvention (med t.ex. "Marpol" avses "1973 års internationella konvention rörande förhindrande av havsföroreningar från fartyg, senast ändrad genom 1978 års protokoll"). Syftet är även att underlätta senare läsning av gemenskapsrättsakten genom att använda förkortningen i stället för det berörda internationella instrumentets fullständiga titel.

-Uppgift om datum för den version av det internationella instrumentet som skall beaktas för tillämpningen av direktivet.

I inget fall är syftet med eller konsekvensen av en sådan definition att infoga samtliga bestämmelser i den internationella text som det hänvisas till i gemenskaps rätten och inte heller att förplikta medlemsstaterna att tillämpa dem.

Det faktum att IMDG-koden i artikel 2 i direktiv 93/75/EEG definieras som "den internationella koden för sjötransport av farligt gods, så som den är utformad den 1 januari 1997" betyder naturligtvis inte att IMDG-koden genom denna bestämmelse infogas i gemenskapsrätten eller att medlemsstaterna förpliktas att tillämpa alla dess bestämmelser. Direktiv 93/75/EEG förpliktar inte medlemsstaterna att följa reglerna om t.ex. stuvning eller separering av gods, som inte har något samband med direktivets innehåll. De bestämmelser i IMDG-koden som blir tvingande genom direktivet anges i bilaga I till direktivet (det rör sig om anmälan av det transporterade godsets IMDG-nummer).

Definitionerna i gemenskapens rättsakter är således inte egentligen "operativa" bestämmelser som medför bestämda förpliktelser för medlemsstaterna. De internationella regler vars genomförande medlemsstaterna måste säkerställa identifieras i andra bestämmelser i gemenskapsrättsakten i fråga.

I detta sammanhang är uppgiften om datum egentligen endast en del av definitionen av ett internationellt instrument. Den har ingen direkt inverkan på innehållet i de förpliktelser som medlemsstaterna åläggs genom gemenskapsrättsakten.

Kommissionen anser därför att det inte är nödvändigt att ange ett exakt datum för en version av ett internationellt instrument. Det räcker att hänvisa till gällande version av ett internationellt instrument som är den sista tillämpliga versionen av instrumentet [8].

[8] Det kan vara intressant att notera att de internationella lagstiftande organen själva tillämpar detta tillvägagångssätt när de i en internationell konvention hänvisar till en annan internationell konvention. I regel 11-1 i kapitel II-1 i SOLAS-konventionen anges t.ex. att uttrycken fribordsdäck, fartygslängd och förlig perpendikel i artikeln skall ha samma betydelse som i gällande Internationella lastlinjekonvention.

En sådan definition innefattar i princip de senaste ändringar som gjorts till en internationell text. Däremot bör skyddsklausulen i punkt 16 nedan kunna användas för att utesluta vissa tvistiga bestämmelser i en internationell ändring från tillämpnings området för direktivet eller förordningen i fråga. För den juridiska klarhetens skull bör det därför fastställas att angivelsen av ett internationellt instrument i en gemenskapsrättsakt inte skall påverka åtgärder som vidtas genom tillämpning av skyddsklausulen.

14. I det andra fallet är det tydligt att gemenskapen avser göra vissa precisa och väldefinierade bestämmelser i en internationell konvention eller resolution tvingande inom gemenskapen. De internationella bestämmelserna återges i huvudtexten eller i en bilaga och är en del av direktivet eller förordningen i fråga.

I detta fall kan medlemsstaterna i princip inte tillämpa de senaste internationella ändringarna, om dessa inte har införlivats i berörd gemenskapsrättsakt. De internationella normer som återfinns i en förordning eller ett direktiv har infogats som bestämmelser i gemenskapsrätten och fortsätter att gälla till dess att de eventuellt ändras genom en senare gemenskapsrättsakt.

Det faktum att en ändring träder i kraft på internationell nivå och tillämpas av världssamfundet skapar i detta fall inga särskilda svårigheter. Det är fullständigt uppenbart att medlemsstaterna i denna situation inte kan godkänna och tillämpa nya ändringar, förutom sådana som inte täcks av gemenskapslagstiftningen, som på sätt och vis blir lex specialis gentemot gällande internationell rätt.

I praktiken försöker kommissionen i den mån det är möjligt minska eftersläpningen jämfört med den internationella rätten genom att regelbundet ändra de berörda grundläggande rättsakterna. Om en internationell ändring medför för gemenskapen oacceptabla ändringar, räcker det att man inte infogar ändringen i den berörda gemenskapslagstiftningen för att de tidigare bestämmelserna skall fortsätta att vara tillämpliga i gemenskapen.

15. Det tredje slaget av bestämmelse däremot innebär att om det i en rättsakt hänvisas till en internationell text, infogas varje ändring till den internationella texten automatiskt i gemenskapslagstiftningen, om hänvisning saknas till en vid ett visst datum gällande version av den internationella akten. Även om de internationella ändringarna i praktiken innebär att de internationella säkerhetsnormerna i princip förstärks, är det dock i teorin möjligt att nya internationella normer de facto försämrar säkerhetsnivån eller är oförenliga med andra gällande bestämmelser i gemenskapens sjöfarts lagstiftning.

16. Det är därför nödvändigt att inrätta ett förfarande för förhandskontroll av överensstämmelsen som garanterar att en internationell ändring som strider direkt mot gemenskapens lagstiftning eller sjösäkerhetspolitik eller försämrar nivån på säkerhetsnormerna inte kan införas på gemenskapsnivå.

Ett sådant förfarande bör innebära att så snart en sådan situation upptäcks sammankallas sjösäkerhetskommittén brådskande på initiativ av kommissionen eller en medlems stat för vidtagande av lämpliga åtgärder.

Dessa åtgärder kan bestå t.ex. i att bestämmelser i eller ändringar till en konvention eller en resolution som IMO antagit och som strider mot gemenskapslagstiftningen uttryckligen utesluts från gemenskapsrättsaktens tillämpningsområde. Efter brådskande samråd med sjösäkerhetskommittén bör i denna situation den grund läggande rättsakten ändras, oberoende av om det rör sig om ett kommissionsdirektiv eller en kommissionsförordning.

En illustration av hur detta förfarande för kontroll av överensstämmelse kan tillämpas ges i följande exempel: I en bestämmelse i direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll föreskrivs att de inspektörer som har i uppdrag att utföra fartygsinspektioner skall tillämpa de noggranna förfaranden som anges i bilaga I till Parisavtalet om hamnstatskontroll. Om man antar att vissa bestämmelser i en ny ändring till Parisavtalet skulle orsaka stora svårigheter, kan man på grundval av förfarandet för kontroll av överensstämmelse anta en ändring till direktiv 95/21/EG där det anges att inspektörerna skall tillämpa de förfaranden som anges i bilaga I till Parisavtalet, med undantag för bestämmelserna X, Y och Z, som identifieras tydligt. Därigenom uppstår ingen risk för förväxling eller rättslig osäkerhet beträffande vilka bestämmelser i en internationell ändring som skall uteslutas.

17. Det är viktigt att förfarandet för kontroll av överensstämmelse möjliggör ett brådskande antagande av särskilda åtgärder. Tiden mellan antagandet av en internationell ändring och dess ikraftträdande kan vara mycket kort. Förfarandet för kontroll av överensstämmelse kan dock sträcka sig över flera månader, från det att beslut har fattats om att sammankalla kommittén till ett eventuellt antagande av en särskild åtgärd (t.ex. uteslutande av tvistiga internationella ändringar från ett direktivs tillämpningsområde).

I första hand bör därför försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika att vissa unilaterala initiativ tas under denna tid som kan skada utgången av det pågående förfarandet. För att inte skada antagandet av särskilda åtgärder på grundval av förfarandet för kontroll av överensstämmelse bör kommissionen således kunna kräva att medlemsstaterna inte skall godkänna den tvistiga ändringen på internationell nivå eller vidta åtgärder för tillämpning av den tvistiga ändringen i nationell rätt.

Medlemsstaterna bör därför avhålla sig från att

- inleda ett ratificeringsförfarande, eller

- infoga ändringar i sin nationella lagstiftning,

och de bör även avhålla sig från att direkt börja tillämpa den ifrågavarande internationella ändringen i förtid. Det sistnämnda kan vara fallet vid en ändring av vissa internationella koder som medlemsstaterna på internationell nivå uppmuntras att tillämpa så snart som möjligt efter antagandet. I detta fall beviljas ingen extra tidsfrist för ikraftträdandet.

18. Ett specialfall kan uppstå om IMO antar ändringar till internationella konventioner på grundval av förfarandet för underförstått godkännande. Detta förfarande har inrättats inom IMO för att motverka de långsamma traditionella förfarandena för ändringar av konventionerna. I stället för att en ändring träder i kraft först efter att ha godkänts av ett visst antal parter innebär det nya förfarandet att en ändring (oftast antagen genom en resolution av en IMO-kommitté) träder i kraft vid ett givet datum, om inte invändningar till ändringarna har inkommit från ett bestämt antal parter före det datumet.

I just detta fall, då tystnad motsvarar ett godkännande, är det viktigt att gemenskapen intar en uttrycklig ståndpunkt mot sådana internationella ändringar som strider mot gemenskapslagstiftningen. En sådan åtgärd från gemenskapens sida får avsedd effekt endast om den vidtas innan ändringen har trätt i kraft på internationell nivå. Det är således alldeles särskilt under dessa omständigheter som problemet bör överlämnas brådskande till sjösäkerhetskommittén, för att en gemenskapspolitisk ram skall kunna utarbetas så snabbt att medlemsstaterna kan invända mot förslaget till internationell ändring inom den fastställda tidsfristen.

Kravet på skyndsamhet innebär att förslag till ändringar till internationella instrument måste granskas snabbt och omsorgsfullt, så att deras överensstämmelse med gemenskapsrätten eller sjösäkerhetspolitiken kan bekräftas så snart de antagits, eller till och med innan de antas, om bara innehållet i de föreslagna åtgärderna är tillräckligt precist fastställt. Denna granskning bör utföras inte endast av kommissionen utan också av medlemsstaterna, som har samma rätt att begära ett brådskande sammanträde inom sjösäkerhetskommittén. Ett brådskande förfarande motiverar även att den längsta tidsfrist på tre månader som rådet beviljas i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av kommissionens förslag till åtgärder (om kommittén inte avger något yttrande eller yttrar sig emot de föreslagna åtgärderna) bör förkortas till en månad.

Det kan hända att gemenskapens opposition mot en internationell ändring inte räcker för att förhindra dess ikraftträdande. Om man antar att en tvistig ändring trots allt träder i kraft på internationell nivå, inträder samma situation som vid bristande överensstämmelse mellan gemenskapens rättsakter och gällande internationella rättsakter, dvs. den ändring som antas på internationell nivå är inte tillämplig inom gemenskapen trots att den tillämpas på internationell nivå.

19. Det bör betonas att de fall då förfarandet för kontroll av överensstämmelse måste tillämpas i princip torde vara extremt sällsynta. Risken för att en internationell ändring leder till en lägre säkerhetsnivå jämfört med befintliga normer är inte särskilt trolig i praktiken. Tvärtom är den allmänna tendensen att utvidga säkerhetsnormerna eller göra dem strängare. Det är ändå möjligt att en internationell ändring direkt eller indirekt kan föranleda en försämrad nivå på säkerhetsreglerna.

20. Det bör betonas att det föreslagna förfarandet är ovanligt jämfört med normal praxis, som innebär att ändringar infogas i en befintlig text genom tillägg: i förevarande fall ger rådet kommissionen ensam befogenhet att från tillämpningsområdet för gemenskapens rättsakter utesluta de ändringar till internationella konventioner som inte överensstämmer med målen för gemenskapens sjösäkerhetspolitik. Om kommissionen inte vidtar åtgärder, kommer ändringarna att infogas automatiskt i gemenskaps rättsaktens tillämpningsområde.

Denna befogenhet bör utövas strikt enligt artikel 202 tredje strecksatsen i fördraget (f.d. artikel 145 i EG-fördraget). De befogenheter som kommissionen tilldelas på detta sätt bör begränsas till området sjösäkerhet, där de internationella normerna främst är av tekniskt slag.

DE FÖRESLAGNA ÅTGÄRDERNAS BERÄTTIGANDE

21.a) Vilka är målen för de planerade åtgärderna i förhållande till gemenskapens förpliktelser och vilken gemenskapsdimension har problemet (t.ex. hur många medlemsstater berörs och vilken är den nuvarande lösningen)-

De planerade åtgärderna kommer att vidtas inom ramen för gemenskapens sjösäkerhetspolitik. Målet med åtgärderna är att tillämpa bestämmelserna i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter på befintlig gemenskaps lagstiftning inom sjösäkerhetsområdet och att underlätta och förenkla uppdateringen av den nämnda lagstiftningen med hänsyn till utvecklingen av relevant internationell rätt.

22.b) Härrör de planerade åtgärderna från kommissionens exklusiva befogenheter eller från med medlemsstaterna delade befogenheter-

Åtgärderna innebär att man inom ett precist område (sjösäkerhet) tillämpar bestämmelserna i artikel 202 i fördraget beträffande rådets möjlighet att ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet beslutar. De syftar dessutom till att underlätta genomförandet av en gemenskapspolitik som utövas genom delade befogenheter mellan kommissionen och medlemsstaterna.

23.c) Vilken är den effektivaste lösningen om man beaktar de medel som gemenskapen och medlemsstaterna förfogar över-

På grundval av deras "institutionella" karaktär kan sådana åtgärder genomföras endast på gemenskapsnivå.

24.d) Vilket är det faktiska mervärdet av de åtgärder som gemenskapen föreslår och vilken är kostnaden om man underlåter att vidta åtgärder-

De planerade åtgärderna är ett svar på den förpliktelse som kommissionen tagit på sig att uppdatera hela gemenskapslagstiftningen med hänsyn till rådets beslut 1999/468/EG rörande kommittéförfarandet. De kommer dessutom att göra det lättare för medlemsstaterna att genomföra ändringar till internationella konventioner och göra det mindre nödvändigt för kommissionen att ofta vidta ändringar i de grundläggande rättsakterna inom sjösäkerhetsområdet.

Om man underlåter att vidta åtgärder kommer detta att leda till juridisk oreda och en administrativ börda till följd av samexistensen av kommittéer som fungerar enligt de gamla förfarandena i beslut 87/373/EEG och kommittéer som fungerar enligt de nya reglerna i beslut 1999/468.

Underlåtenhet att vidta åtgärder kommer dessutom att leda till att gemenskaps lagstiftningen, och därigenom även den nationella lagstiftningen, ofta kommer att släpa efter den internationella lagstiftningen, vilket innebär att säkerhetsnivån inom gemenskapen blir mindre tillfredsställande än i resten av världen.

25.e) Vilka slag av åtgärder kan gemenskapen vidta (rekommendationer, ekonomiskt bistånd, förordningar, ömsesidigt erkännande)-

Med beaktande av målen för åtgärderna och med hänsyn till principen om parallellism, kan befintliga förordningar ändras endast genom en förordning och befintliga direktiv endast genom ett direktiv.

26.f) Är en enhetlig lagstiftning nödvändig och är det tillräckligt med ett direktiv som fastställer de allmänna målen och lämnar verkställandet åt medlemsstaterna-

Enligt vad som anges i föregående punkt dikteras valet av slag av lagstiftning av åtgärdernas syften och den juridiska karaktären hos de instrument som ändras genom åtgärderna.

FÖRSLAGETS INNEHÅLL

27. Målet med de nedan angivna lagförslagen är att inrätta en sjösäkerhetskommitté som skall ersätta de kommittéer som avses i rådets gällande förordningar och direktiv inom sjösäkerhetsområdet. Förslagen syftar även till att underlätta en senare uppdatering av förordningarna och direktiven inom sjösäkerhet med hänsyn till utvecklingen av internationell rätt.

Det rör sig om följande två skilda förslag:

-Ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en sjösäkerhetskommitté, om de förfaranden som styr dess verksamhet och om dess tillämpningsområde. Förslaget innehåller även ändringar av befintliga förordningar inom sjösäkerhetsområdet, både för att inrättandet av sjösäkerhetskommittén skall beaktas och för att en senare uppdatering med hänsyn till utvecklingen av den internationella sjösäkerhets lagstiftningen skall underlättas.

-Ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv vars syfte är att ändra befintliga förordningar inom sjösäkerhetsområdet för att anpassa dem till inrättandet av sjösäkerhetskommittén och underlätta senare uppdateringar av dem.

28. Detta förslag innehåller ingen utvärdering av verkningarna med hänsyn till att det inte påverkar företag. Det har heller inte ansetts nödvändigt att sammanställa en ekonomisk utvärdering eftersom förslaget i fråga inte torde föranleda ökade kostnader, och eftersom det med hänsyn till de positiva effekterna i form av en rationalisering av kommittéernas uppgifter och ett minskat antal kommitté sammanträden till och med torde få en positiv ekonomisk inverkan.

SÄRSKILDA BEAKTANDEN

I - FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM SJÖSÄKERHETSKOMMITTÉN OCH OM ÄNDRING AV FÖRORDNINGARNA OM SJÖSÄKERHET OCH FÖRHINDRANDE AV FÖRORENING FRÅN FARTYG

Artikel 1

I denna artikel anges syftet med förordningen: att inrätta en sjösäkerhetskommitté för att centralisera de befintliga kommittéernas uppgifter och underlätta ändringar av gemenskaps lagstiftningen med hänsyn till utvecklingen av de viktigaste gällande konventionerna, resolutionerna och andra avtal på internationell nivå.

Artikel 2

Denna artikel innehåller definitioner av nyckelord i förordningen. Framför allt innehåller den en uppräkning av alla de gemenskapsrättsakter, förordningar och direktiv som berörs av sjösäkerhetskommitténs inrättande.

Artikel 3

Syftet med denna artikel är att med hänvisning till beslut 1999/468/EG inrätta en föreskrivande kommitté, kallad "sjösäkerhetskommittén", och att fastställa de förfaranden som skall tillämpas inom ramen för den. Sjösäkerhetskommittén skall utöva de befogenheter som den redan tilldelats i kraft av gällande gemenskapslagstiftning. Därtill kommer möjligheten att ändra den nuvarande förordningen så att man i förteckningen över förordningar och direktiv kan infoga nya gemenskapsrättsakter som träder i kraft efter dess antagande.

Artikel 4

I denna artikel beskrivs den mekanism för kontroll av överensstämmelse som skall inrättas för att garantera att sjösäkerhetskommittén ges tillfälle att granska ändringar till en konvention eller resolution antagna på internationell nivå och som kan försämra nivån på gemenskapens normer. Särskilt föreskrivs möjligheten att på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat brådskande sammankalla sjösäkerhetskommittén för att den skall granska de ifrågasatta ändringarna och uttala sig om eventuella lämpliga gemenskapsåtgärder. Som en försiktighetsåtgärd kan kommissionen vid behov också begära att medlemsstaterna skall avvakta med eller senarelägga alla planerade initiativ som syftar till godkännande eller tillämpning av den ifrågavarande internationella ändringen.

Artikel 5

I denna artikel beskrivs de befogenheter som tilldelas sjösäkerhetskommittén. Det rör sig om befogenheter som den redan tilldelats genom gällande förordningar och direktiv. Sjösäkerhetskommittén bör dessutom, vartefter nya rättsakter antas, yttra sig om deras infogande i förteckningen över de förordningar och direktiv som utgör "gemenskapens sjösäkerhetslagstiftning".

Artiklarna 6-8

I dessa artiklar ändras de i kraft varande förordningarna inom sjösäkerhetsområdet, dvs. förordning nr 613/91 om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen, förordning nr 2978/94 om genomförande av IMO-resolution A.747(18) om tillämpningen av mätning av dräktighet av barlastutrymmen i oljetankfartyg med segregerade barlasttankar samt förordning nr 3051/95 om säkerhetsorganisationen för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg).

Ändringarna består i att de uttryck som hänvisar till datumet för antagande av förordningen utgår, och att den genom grundförordningen inrättade kommittén (beträffande förordning 3051/95 avses den genom direktiv 93/75/EEG inrättade kommittén, i övriga fall avses en särskild kommitté) ersätts med sjösäkerhetskommittén.

Artikel 9

Inga kommentarer.

II - FÖRSLAG TILL DIREKTIV OM ÄNDRING AV DIREKTIVEN OM SÄKERHET PÅ FARTYG OCH FÖRHINDRANDE AV FÖRORENING FRÅN FARTYG

Artikel 1

I artikel 1 anges syftena med förslaget till direktiv, dvs. att ersätta de kommittéer som inrättas genom gällande direktiv om sjösäkerhet med den sjösäkerhetskommitté som inrättas genom förordning (EG) nr .../2000. Förslaget syftar även till att underlätta en ändring av gällande direktiv med hänsyn till utvecklingen av de viktigaste konventioner, resolutioner och andra avtal som trätt i kraft på internationell nivå.

Artiklarna 2-10

I dessa artiklar ändras de gällande kommissionsdirektiven om sjösäkerhet och skydd av den marina miljön. Det rör sig om följande direktiv:

-Artikel 2: Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods.

-Artikel 3: Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (direktiv om klassificeringssällskap).

-Artikel 4: Rådets direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning för sjöfolk.

-Artikel 5: Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll).

-Artikel 6: Rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning.

-Artikel 7: Rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhets regler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver.

-Artikel 8: Rådets direktiv 98/18/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhets normer för passagerarfartyg.

-Artikel 9: Rådets direktiv nr 98/41/EG om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater.

-Artikel 10: Rådets direktiv 1999/35/EG om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighets passagerar fartyg i reguljär trafik.

De ändringar som görs avseende dessa direktiv är följande:

-Att avseende alla internationella instrument stryka hänvisningar till en vid ett bestämt datum gällande version, utan att det påverkar utövandet av den skyddsklausul som anges i artikel 3.4 i förordning (EG) nr .../2000.

-Att ersätta den kommitté som inrättas i de olika direktiven med sjösäkerhets kommittén och ange att det föreskrivande förfarandet i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000 skall tillämpas.

-Att i vissa fall vidta vissa justeringar när det gäller kommittéförfarandets tillämpningsområde. Detta gäller särskilt ändringar till direktiven 94/57/EG och 98/18/EG. I det första fallet rör det sig om att korrigera ett utelämnande: i artikel 8 i direktivet hänvisas till ändringar av de koder och resolutioner som anges i artikel 2 d och artikel 6 i samma direktiv, medan det i artikel 2 inte endast är koder som avses, utan också internationella konventioner och protokoll. När det gäller direktiv 98/18/EG har rådet uttryckt sin avsikt att ändra bilaga I genom ett förenklat förfarande [9]. Emellertid har rådet försummat att ange denna möjlighet i artikel 8 beträffande de områden som täcks av kommittéförfarandet. Förslaget till ny formulering av artikel 8 b är avsett att rätta till detta utelämnande.

[9] Rådets och kommissionens förklaring, PV CONS 11, TRANS 23, 6431/98 ADD 1, 23.3.1998, s.4.

Artiklarna 11, 12 och 13

Inga kommentarer.

2000/0237 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiven om säkerhet på fartyg och förhindrande av förorening från fartyg

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [28],

[28] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [29],

[29] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [30],

[30] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [31],

[31] EGT C

och av följande skäl:

(1) I de gällande direktiven inom sjösäkerhetsområdet hänvisas till den kommitté som inrättas genom rådets direktiv 93/75/EEG [32] och i vissa fall till en ad hoc-kommitté som inrättas genom relevant direktiv. I de befintliga direktiven föreskrivs att de inrättade kommittéerna skall styras av reglerna i rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [33].

[32] EGT L 247, 5.10.1993, s. 19. Senast ändrat genom direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s. 7).

[33] EGT L 197, 18.7.1987, s. 3.

(2) Beslut 87/373/EEG har ersatts med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförande befogenheter [34]. Eftersom de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av de gällande direktiven inom sjösäkerhetsområdet utgör åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i beslut 1999/468/EG, bör dessa åtgärder fastställas enligt det föreskrivande förfarande som anges i artikel 5 i det nämnda beslutet.

[34] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(3) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000 [35] inrättas en kommitté, kallad sjösäkerhetskommittén, vars syfte är att centralisera de kommittéers uppgifter som inrättats genom relevant gemenskapslagstiftning inom området sjösäkerhet, och föreskrivs att det föreskrivande förfarande som anges i artikel 5 i beslut 1999/468/EG skall användas för infogandet av nämnda lagstiftning.

[35] EGT L

(4) Följaktligen bör de gällande direktiven inom sjösäkerhetsområdet ändras för att ersätta de befintliga kommittéerna med sjösäkerhetskommittén.

(5) De gällande direktiven bör även ändras för att de ändringsförfaranden som fastställs i förordning (EG) nr .../2000 skall kunna tillämpas på dem, liksom relevanta bestämmelser i den nämnda förordningen som syftar till att underlätta deras anpassning till ändringar av internationella instrument som tillämpas inom sjösäkerhets området.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

Syftet med detta direktiv är att ändra gällande rådsdirektiv om sjösäkerhet, skydd av den marina miljön samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg genom att

a) hänvisa till den sjösäkerhetskommitté som inrättas genom förordning (EG) nr .../2000,

b) underlätta deras anpassning till ändringar av internationella instrument som tillämpas inom områdena sjösäkerhet, förhindrande av förorening från fartyg samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg, på de villkor som anges i förordning (EG) nr .../2000.

Artikel 2 Ändring av direktiv 93/75/EEG

Direktiv 93/75/EEG ändras på följande sätt:

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) I punkterna e och i skall orden "så som den var utformad den 1 januari 1998" ersättas med orden "i gällande version".

b) I punkt f skall orden "så som den var utformad den 1 januari 1997" ersättas med orden "i gällande version".

c) I punkt g skall orden "så som den var utformad den 10 juli 1998" ersättas med orden "i gällande version".

d) I punkt h skall orden "så som den var utformad den 1 juli 1998" ersättas med orden "i gällande version".

e) Följande stycke skall läggas till:

"De konventioner, koder, regelsamlingar och resolutioner som anges i första stycket i punkterna e, f, g, h och i skall inte inverka på de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

2) Artikel 12 skall ersättas med följande text:

"Artikel 12

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 3 Ändring av direktiv 94/57/EG

Rådets direktiv 94/57/EG [36] ändras på följande sätt:

[36] EGT L 319, 12.12.1994. Direktivet ändrat genom direktiv 97/58/EG (EGT L 274, 7.10.1997, s. 8).

1) I artikel 2 d skall orden "den dag då detta direktiv antas" ersättas med orden "utan att det påverkar de åtgärder som vid behov vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000".

2) I artikel 7 skall den första meningen ersättas med meningen "Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

3) I artikel 8.1 första strecksatsen skall orden "av de internationella konventioner" ersättas med orden "av de internationella konventioner, protokoll och koder".

4) Artikel 13 skall ersättas med följande text:

"Artikel 13

Det föreskrivande förfarande som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000 skall tillämpas på frågor som omfattas av artikel 4.3 och 4.4, artikel 5.1, artikel 8-10 och artikel 14.2."

Artikel 4 Ändring av direktiv 94/58/EG

Rådets direktiv 94/58/EG [37] ändras på följande sätt:

[37] EGT L 319, 12.12.1994, s. 28. Direktivet ändrat genom direktiv 98/35/EG (EGT L 172, 17.6.1998, s. 1).

1) Artikel 4 skall ändras på följande sätt:

a) I punkterna p, q och x skall orden "i dess lydelse vid tidpunkten för antagandet av det här direktivet" ersättas med orden "i gällande version".

b) I punkterna r och v skall orden "i dess lydelse vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv" respektive "såsom den är i kraft vid tiden för detta direktivs antagande" ersättas med orden "i gällande version".

c) Punkt w skall ersättas med följande:

"w) ro-ro-passagerarfartyg: ett passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen för särskilda lastkategorier såsom de definieras i gällande SOLAS."

d) I punkt u skall orden "alla tillämpade i deras lydelse vid tidpunkten för antagandet av det här direktivet" ersättas med orden "i gällande version".

e) Följande stycke skall läggas till:

"De konventioner, koder, regelsamlingar och den förordning som anges i punkterna p, q, r, u, v, w och x skall inte inverka på de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

2) Artikel 13 skall ersättas med följande:

"Artikel 13

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 5 Ändring av direktiv 95/21/EG

Rådets direktiv 95/21/EG [38] ändras på följande sätt:

[38] EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 1999/97/EG (EGT L 331, 23.12.1999, s. 67).

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall orden "den 1 juli 1999" ersättas med orden "utan att det påverkar de åtgärder som vid behov vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000".

b) I punkt 2 skall orden "i den lydelse som detta har den 1 juli 1999" ersättas med orden "i gällande version, utan att det påverkar de åtgärder som vid behov vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europa parlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000".

2) Artikel 18 skall ersättas med följande text:

"Artikel 18 Sjösäkerhetskommittén

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

3) I artikel 19 skall punkt c strykas.

Artikel 6 Ändring av direktiv 96/98/EG

Rådets direktiv 96/98/EG [39] ändras på följande sätt:

[39] EGT L 46, 17.12.1997, s. 25. Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/85/EG (EGT L 315, 11.11.1998, s. 14).

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) I punkterna c, d och n skall orden "i dess lydelse per den 1 januari 1999" ersättas med orden "i gällande version".

b) Följande stycke skall läggas till:

"De konventioner och provningsstandarder som anges i punkterna c, d och n skall inte inverka på de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

2) Artikel 18 skall ersättas med följande text:

"Artikel 18

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 7 Ändring av direktiv 97/70/EG

Artikel 9 i rådets direktiv 97/70/EG [40] skall ersättas med följande text:

[40] EGT L 34, 9.2.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 1999/19/EG (EGT L 83, 27.3.1999, s. 48).

"Artikel 9 Sjösäkerhetskommitté

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 8 Ändring av direktiv 98/18/EG

Rådets direktiv 98/18/EG [41] ändras på följande sätt:

[41] EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt a skall orden "som gäller den dag då detta direktiv antas" ersättas med "i gällande version".

b) I punkterna b och c skall orden "i dess senaste lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv" ersättas med orden "i gällande version".

c) I punkterna d och f skall orden "i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv" ersättas med orden "i gällande version".

d) Följande stycke skall läggas till:

"De konventioner och regelsamlingar som anges i punkterna a, b, c, d och f skall inte inverka på de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

2) I artikel 6.1 b och c, artikel 6.2 a och i samt 6.3 a skall orden "i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv" strykas.

3) I artikel 8 skall punkt b ersättas med följande text:

"b) Bilaga I får ändras för att

i) för detta direktivs syfte anpassas till kommande ändringar av internationella konventioner,

ii) förbättra de tekniska föreskrifterna mot bakgrund av nya erfarenheter."

4) Artikel 9 skall ersättas med följande text:

"Artikel 9 Sjösäkerhetskommitté

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 9 Ändring av direktiv 98/41/EG

Rådets direktiv 98/41/EG [42] ändras på följande sätt:

[42] EGT L 188, 2.7.1998, s. 35.

1) I artikel 2 tredje strecksatsen skall orden "såsom den är i kraft vid tiden för detta direktivs antagande" ersättas med orden "i gällande version, utan att det påverkar de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000".

2) Artikel 13 skall ersättas med följande text:

"Artikel 13

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 10 Ändring av direktiv 1999/35/EG

Rådets direktiv 1999/35/EG [43] ändras på följande sätt:

[43] EGT L 138, 1.6.1999, s. 1.

1) Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

a) I punkterna b och o skall orden "i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv" ersättas med orden "i gällande version".

b) I punkt d skall orden "som gäller den dag då detta direktiv antas" ersättas med "i gällande version".

c) I punkt e skall orden "i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv" ersättas med orden "i gällande version".

d) Följande stycke skall läggas till:

"De konventioner och regelsamlingar som anges i punkterna b, d, e och o skall inte inverka på de åtgärder som vid behov kan vidtas genom tillämpning av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2000."

2) Artikel 16 skall ersättas med följande text:

"Artikel 16 Sjösäkerhetskommitté

Kommissionen skall biträdas av sjösäkerhetskommittén enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr .../2000."

Artikel 11 Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ... och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 12 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 13 Länder som direktivet riktar sig till

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande