Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om allmänhetens tillgång till miljöinformation

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. MOTIVERING FÖR FÖRSLAGET

1.1 Allmänt

Detta förslag till direktiv om tillgång till miljöinformation, som kommer att ersätta rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation [1], har utarbetats i enlighet med artikel 8 i det direktivet där kommissionen uppmanas lämna in förslag på ändringar som verkar rimliga mot bakgrund av tillämpningen av direktivet.

[1] EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

Den erfarenhet som vunnits efter den 1 januari 1993, vilket var sista datum för medlemsstaterna att införliva direktiv 90/313/EEG, visar att direktivet ledde till ökad öppenhet i fråga om allmänhetens tillgång till miljöinformation. Det fungerade som en katalysator för offentliga myndigheter när det gällde att ändra sin inställning till öppenhet och insyn. Enskilda och organisationer inom gemenskapen har använt sig av de möjligheter som direktivet ger. Förbättrad tillgång för allmänheten till miljöinformation har bidragit till ökad miljömedvetenhet.

Den ökade öppenhet som inleddes genom direktivet måste uppmuntras och fortsätta.

Målet med ändringen av direktiv 90/313/EEG kan sägas bestå av följande tre delar:

1) Att rätta till de brister som identifierats vid den praktiska tillämpningen av direktiv 90/313/EEG.

2) Att förbereda vägen för Europeiska gemenskapens ratificering av FN/ECE- konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till prövning i miljöfrågor genom anpassning av förslaget till relevanta bestämmelser i konventionen.

3) Att anpassa direktiv 90/313/EEG till utvecklingen inom informationsteknologin för att kunna åstadkomma ett "andra generationens" direktiv som skall återspegla förändringarna av hur information skapas, samlas in, lagras och vidarebefordras.

Erfarenheterna från tillämpningen av direktivet har gjort det möjligt att upptäcka vissa brister. Den aktuella översynen av direktivet syftar till att rätta till dessa brister och att förtydliga och ytterligare stärka bestämmelserna.

De allvarligaste bristerna i direktiv 90/313/EEG upptäcktes redan vid förhandlingarna mellan medlemmarna i FN:s ekonomiska kommission för Europa om FN/ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till prövning i miljöfrågor som undertecknades av gemenskapen och 14 medlemsstater (Tyskland undertecknade den 21 december 1998) i Århus den 25 juni 1998 vid den fjärde ministerkonferensen för europeiska miljöfrågor, nedan kallad Århus-konventionen.

Det första utkastet till konvention som hade funktionen av utgångspunkt för förhandlingarna hämtade mycket av sin inspiration från bestämmelserna i direktiv 90/313/EEG. Förhandlingarna gav medlemsstaterna (tillsammans med andra stater som är medlemmar i FN:s ekonomiska kommission för Europa och icke-statliga organisationer) en första möjlighet att diskutera allmänhetens tillgång till miljöinformation på grundval av medlemsstaternas erfarenheter från tillämpning av nationell lagstiftning på området. Förhandlingarna blev på så vis ett forum där man diskuterat och enats om många av de frågor som troligtvis kommer att behandlas vid översynen av direktiv 90/313/EEG.

I enlighet med sitt normala förfarande kommer Europeiska gemenskapen att kunna ratificera konventionen först när relevant EG-lagstiftning anpassats till bestämmelserna i konventionen. Förslaget till det direktiv som kommer att ersätta direktiv 90/313/EEG innebär en läglig möjlighet att anpassa gemenskapslagstiftningen till de bestämmelser i konventionen som rör tillgång till miljöinformation.

I förslaget tas det även hänsyn till resultaten i rapporten om erfarenheterna från tillämpningen av direktivet [2] som kommissionen antog i enlighet med artikel 8 i direktivet. Denna rapport baseras på de rapporter som medlemsstaterna hade att skicka till kommissionen i enlighet med artikel 8. Rapporten innehåller dessutom förslag från icke-statliga organisationer och hänvisningar till EG-domstolens rättspraxis. Rapporten innehåller slutligen information om tillämpningen av direktivet som kommissionen samlat in inom ramen för övervakning och genomförande av direktivet i enlighet med artikel 211 i EG-fördraget.

[2] KOM (2000) ....

I förslaget behandlas även utvecklingen av informationstekniken, till exempel den ökade användningen av elektroniska media för att lagra och sprida information. Förslaget syftar till att anpassa EG-lagstiftningen på området för allmänhetens tillgång till miljöinformation till den så kallade "elektroniska revolutionen".

Mot bakgrund av det stora antal ändringar av rådets direktiv 90/313/EEG som föreslogs, ansågs det, inte minst med tanke på ökad öppenhet, lämpligare att ersätta direktivet i stället för att ändra det. Denna metod kommer att ge berörda parter, och i synnerhet allmänheten, en klar och sammanhållen rättsakt, i stället för isolerade ändringar av det befintliga direktivet. Det bör från början dock betonas att det befintliga regelverket inte är öppet för diskussion. En överensstämmelsetabell bifogas förslaget.

1.2 De miljömål som skall uppnås

I artikel 2 i EG-fördraget fastställs att en av gemenskapens uppgifter skall vara att främja en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet. För att uppnå detta skall gemenskapens politik innefatta en miljöpolitik (artikel 3 (l) i EG-fördraget). Den politiken skall bidra till att följande mål uppnås:

- att bevara, skydda och förbättra miljön,

- att skydda människors hälsa,

- att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt,

- att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

För att uppnå dessa mål är det nödvändigt att ge allmänheten tillgång till miljöinformation. På så vis kan man bidra till att öka allmänhetens medvetenhet om och intresse av miljöfrågor och därigenom till ett effektivare deltagande från allmänhetens sida när det skall fattas beslut om miljöfrågor som rör deras liv. En välinformerad allmänhet kan på ett effektivare sätt kontrollera de offentliga myndigheternas arbete och på så sätt uppnå en fullständig och effektiv tillämpning av EG:s miljölag.

Och dessutom, med tanke på många miljöproblems gränsöverskridande natur, ansågs det särskilt önskvärt med ett harmoniserat tillvägagångssätt för bestämmelserna om miljöinformationen i gemenskapen. Detta uppnåddes genom direktiv 90/313/EEG.

Förslaget syftar till att uppnå dessa mål även i framtiden, och samtidigt, att förbättra den öppenhet som inleddes genom direktiv 90/313/EEG mot bakgrund av erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av direktivet. Genom att anpassa EG-lagstiftningen till relevanta bestämmelser i Århus-konventionen är förslaget dessutom del i den process som bör leda till att gemenskapen ratificerar konventionen.

2. VAL OCH MOTIVERING AV DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Som det poängteras ovan, syftar förslaget till att främja målen i gemenskapens miljöpolitik enligt definitionen i artikel 174 i EG-fördraget. Förslaget grundas därför på artikel 175.1 (medbeslutandeförfarande) i fördraget som är den tillämpliga rättsliga grunden för gemenskapens politik på miljöområdet.

3. SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET

3.1 Mål för den föreslagna åtgärden i förhållande till gemenskapens skyldigheter

Enligt artikel 2 i EG-fördraget är en av gemenskapens uppgifter att främja en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet. För att uppnå detta har gemenskapen sedan mitten av 1970-talet utvecklat ett omfattande regelverk på miljöområdet.

Både medlemsstaterna och kommissionen är berörda när det gäller tillämpning och genomförande av gemenskapens miljölagstiftning. Å ena sidan är det kommissionens uppgift att med hjälp av artiklarna 211, 226 och 228 i EG-fördraget övervaka införlivandet, samstämmigheten och en effektiv tillämpning av gemenskapens miljölagstiftning. Å andra sidan är det medlemsstaternas ansvar att kontrollera att kraven i gemenskapens miljölagstiftning efterlevs. Allmänhetens tillgång till miljöinformation är av grundläggande betydelse för att säkerställa en effektiv tillämpning av regelverket. Bredare tillgång till miljöinformation bidrar till ökad medvetenhet hos allmänheten om miljöproblem och därigenom förbättras skyddet av och kvaliteten på miljön i gemenskapen.

Gemenskapen undertecknade dessutom i juni 1998 Århus-konventionen. Genom undertecknandet visade gemenskapen sitt åtagande att göra sin miljöpolitik ännu effektivare, i synnerhet genom att allmänheten blir mer medveten och mer involverad i beslutsfattandet. Ratificeringen av Århus-konventionen är politiskt prioriterad av kommissionen.

Förslaget syftar till att anpassa gemenskapslagstiftningen till de bestämmelser i Århus-konventionen som rör tillgång till miljöinformation. Det kommer att göra det möjligt för gemenskapen att uppfylla sina internationella förpliktelser och bana väg för Europeiska gemenskapens ratificering av konventionen.

3.2 Hur påverkar problemet gemenskapen-

Gemenskapen har utvecklat flera lagar på miljöområdet för att uppnå målen i gemenskapens miljöpolitik så som den fastställs i EG-fördraget.

Direktiv 90/313/EEG var startpunkten för förändringar i fråga om offentliga myndigheters inställning till öppenhet och insyn. Förbättrad tillgång för allmänheten till miljöinformation har bidragit till ökad medvetenhet om miljöfrågor. Allmänhetens intresse för miljöskyddsfrågor blir allt större. Miljöproblemen är ofta gränsöverskridande. Medborgare, icke-statliga organisationer och allmänheten i övrigt bör ha tillgång till miljöinformation på samma grundläggande förutsättningar och villkor i hela gemenskapen. Det behövs därför åtgärder på gemenskapsnivå för att uppnå detta mål.

3.3 Vilken är den effektivaste lösningen med tanke på medlemsstaternas och gemenskapens medel-

Åtgärder på gemenskapsnivå krävs också med tanke på miljöproblemens gränsöverskridande art. Dessutom behövs åtgärder på gemenskapsnivå för att säkerställa att de grundläggande förutsättningarna och villkoren för rätten till tillgång till miljöinformation tillämpas på ett likartat sätt inom gemenskapen. Sådana åtgärder krävs även för att säkerställa att miljöinformation finns tillgänglig och sprids på ett likartat sätt till allmänheten inom gemenskapen.

Åtgärder på gemenskapsnivå är också nödvändiga för att uppfylla de internationella åtaganden som gemenskapen förbundit sig att följa genom undertecknandet av Århus-konventionen och för att göra det möjligt för gemenskapen att ratificera konventionen.

Genom att ange minimivillkor för rätten till tillgång till miljöinformation inom EG, kommer gemenskapen att stärka ett grundläggande verktyg som visat sig vara mycket viktigt i fråga om att uppfylla de mål på miljöområdet som anges i EG-fördraget.

Genom förslaget kan medlemsstaterna själva utforma på vilket sätt miljöinformation skall göras tillgänglig samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.

3.4 Vilka blir följderna om gemenskapen inte vidtar några åtgärder-

Om gemenskapen inte vidtar åtgärder, skulle det innebära att gemenskapen inte skulle kunna ratificera Århus-konventionen och skulle därigenom inte kunna uppfylla sina internationella åtaganden.

3.5 Vilka instrument förfogar gemenskapen över för att kunna uppfylla målen-

Vid den tidpunkt då gemenskapens arbete på området för tillgång till miljöinformation inleddes, hade bara en minoritet av medlemsstaterna nationell lagstiftning som reglerade sådan tillgång och dessutom skiljde sig lagstiftningen åt mellan olika medlemsstater. Åtgärder på gemenskapsnivå ansågs nödvändiga med tanke på dessa skillnader och miljöproblemens gränsöverskridande karaktär. Det ansågs vidare att ett direktiv skulle vara det lämpligaste instrumentet för att uppnå målet. I direktiv 90/313/EEG angavs de grundläggande förutsättningarna och villkoren för hur miljöinformation skulle göras tillgänglig i gemenskapen, medan medlemsstaterna beslutar hur det skall ske i praktiken.

Genom direktiv 90/313/EEG inleddes ett system med ökad öppenhet genom att den traditionella praxisen med offentlig sekretess successivt ersattes av ett öppnare system. I direktivet sägs att det bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls vid tillämpningen av direktivet. Översynen av direktiv 90/313/EEG bör ske genom ett nytt direktiv i vilket det definieras förbättrade minimivillkor för rätt till tillgång till miljöinformation inom gemenskapen. I det nya direktivet skall det också anges den minimimängd miljöinformation som skall göras tillgänglig och spridas till allmänheten. I förslaget kommer medlemsstaterna att själva bestämma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när miljöinformationen göras tillgänglig.

3.6 Proportionalitet

När direktiv 90/313/EEG antogs ansågs gemenskapens åtgärder på det här området i form av ett direktiv som lämpligt mot bakgrund av det mål som skulle uppnås. I direktivet angavs minimivillkor för när miljöinformation skulle göras tillgänglig, medan medlemsstaterna fick ange de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när miljöinformationen skall göras tillgänglig. Förslagets syfte är att ersätta direktiv 90/313/EEG. Ur rättslig synpunkt bör ändringen av direktiv 90/313/EEG ske genom ett annat direktiv. Förslaget till ersättning av direktiv 90/313/EEG följer samma principer. I förslaget anges den allmänna ramen för rätt till tillgång till miljöinformation för den miljöinformation som bör göras tillgänglig för allmänheten, medan medlemsstaterna får ange de praktiska arrangemang som krävs för att uppfylla dessa mål.

4. MEDLEMSSTATERNAS KOSTNADER FÖR ATT GENOMFÖRA FÖRSLAGET

I enlighet med artikel 9 i direktiv 90/313/EEG skall medlemsstaterna senast den 31 december 1992 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

I de nationella rapporterna finns inga belägg för att genomförandet av direktiv 90/313/EEG har givit upphov till några större finansiella problem.

Det kan därför antas att antagandet av detta förslag inte kommer att leda till några större kostnadsökningar. Det förtjänar att återigen noteras att förslaget syftar till anpassa EG-lagstiftningen till de skyldigheter som blir följden av Århus-konventionen som alla medlemsstaterna överenskommit om genom att underteckna den. Några medlemsstater har redan låtit förstå att de kommer att ratificera konventionen under år 2000. Övriga kommer att göra det under perioden 2001-2002.

Trots ovanstående bör det betonas att förslaget innebär att medlemsstaterna, mot bakgrund av utvecklingen inom "informationssamhället", måste använda modern datateknik i större utsträckning för att göra informationen tillgänglig för allmänheten. Även om detta kommer att innebära ökade kostnader i inledningsskedet, och eventuellt personalsatsningar för att installera och underhålla systemen, bör eventuella nackdelar uppvägas av minskat antal direkta förfrågningar om information till de offentliga myndigheterna och därigenom minskning av den personal som skulle krävas för att administrera förfrågningarna i enlighet med villkoren i förslaget.

En aktiv politik för att göra informationen tillgänglig för allmänheten genom modern datateknik borde leda till att många informationssökningar kan skötas av dem som ställer frågorna. Detta bör leda till minskade administrativa kostnader som uppkommer genom handläggandet av enskilda skriftliga frågor om tillgång till miljöinformation. Genom en sådan politik förbättras även allmänhetens förståelse förhur offentliga myndigheter fungerar, vilket förbättrar allmänhetens förtroende.

Trots ovanstående har det även hävdats att ett mer proaktivt tillvägagångssätt i fråga om informationsspridning ger upphov till fler förfrågningar om information, att dessa förfrågningar blir allt mer sofistikerade och att de är nästintill omöjliga att hantera utan gediget datorstöd. Vissa offentliga myndigheter har blivit mer proaktiva när det gäller att offentliggöra tillgängligheten till miljöinformation genom kampanjer och genom användning av modern informationsteknik. Som ett resultat av detta har allmänhetens intresse för miljöinformation ökat och ett större antal följdfrågor uppkommer. Detta bevisar å ena sidan att det faktiskt är så att förbättrad åtkomst till miljöinformation leder till ökad medvetenhet hos allmänheten, vilket är ett av huvudmålen för lagstiftningen. Å andra sidan måste man erkänna att detta lett till ökade kostnader för systemet. Dessa kostnader bärs redan av medlemsstaterna eftersom det verkar som om majoriteten av dem alltmer använder sig av modern datateknik för att offentliggöra och sprida miljöinformation. Förslaget syftar till att återspegla den trenden och att anpassa EG-lagstiftningen till den så kallade "elektroniska revolutionen". I förslaget skall det anges den minimimängd miljöinformation som skall göras tillgänglig och spridas till allmänheten i gemenskapen med hjälp av modern datateknik. Förmodligen kommer antagandet av detta förslag inte att innebära några kostnadsökningar förutom de kostnader som redan uppkommit i medlemsstaterna som en följd av deras anpassning till ny teknik för att lagra och offentliggöra miljöinformation.

Förslaget omfattar även vissa organ som inte verkar i den offentliga sektorn, men som utför tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som påverkar miljön. I vissa fall var dessa organ tidigare offentliga och omfattades av villkoren i direktiv 90/313/EEG. I andra fall har dessa organ efterträtt myndigheter eller organ som omfattades av dessa skyldigheter. Mot bakgrund av detta bör bestämmelser som innebär att organ som tillhandahåller tjänster av allmänt intresse som kan påverka miljön även fortsättningsvis skall erbjuda tillgång till miljöinformation inte leda till några större kostnadsökningar. Eventuella kostnadsökningar bör uppvägas av fördelarna med ökad öppenhet. De kommentarer som gjorts ovan om teknisk utveckling och "informationssamhället" är lika giltiga oavsett om det rör sig om ett privat eller offentligt organ.

5. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER

Den 26 januari 1998 anordnade IMPEL, som är EU:s nätverk för genomförande och efterlevnad av miljölagstiftningen, ett seminarium om direktivets genomförande och tillämpning. På seminariet deltog representanter från IMPEL, kommissionen, samt offentliga myndigheter och icke-statliga organisationer som berörs av miljöarbetet både i medlemsstaterna och i kandidatländerna. Vid seminariet gavs tillfälle till åsiktsutbyte mot bakgrund av deltagarnas erfarenheter av tillämpningen av direktivet.

En rapport publicerades efter seminariet dels på grundval av de diskussioner som förts, dels på det arbete som utförts under en femårsperiod i samarbete med experter i medlemsstaterna. Rapporten innehåller ett antal rekommendationer för ändringen av direktivet.

Den 17 december 1999 offentliggjorde miljödirektoratet ett arbetsdokument som innehåller de principer som skulle kunna ligga till grund för ändringen av direktiv 90/313/EEG. För att få så brett deltagande som möjligt, distribuerades arbetsdokumentet till medlemsstaterna, samordnarna för IMPEL, icke-statliga organisationer och branschorganisationer. I början av år 2000 organiserades informella möten med dessa intressenter i syfte att sammanställa ett utkast till förslag till ändring av direktiv 90/313/EEG.

5.1 Medlemsstaterna

Den 31 januari 2000 organiserades ett informellt möte med representanter från medlemsstaterna och samordnarna för IMPEL i syfte att diskutera principerna som skulle kunna ligga till grund för ändringen av direktiv 90/313/EEG. Mötesdeltagarna uppmanades att inkomma med skriftliga kommentarer inom två veckors tid. När utkastet till förslag skulle färdigställas hade bara Spanien, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket inkommit med skriftliga kommentarer om innehållet i arbetsdokumentet.

5.2 Icke-statliga organisationer

Som ett resultat av seminariet om genomförandet av direktiv 90/313/EEG som organiserades av IMPEL i januari 1998 sammanställde Stichting Natuur en Milieu, som är en nederländsk organisation för natur och miljö ett dokument med titeln "Recommendations for the review and the revision of Directive 90/313/EEC on the freedom of access to information on the environment". I kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om erfarenheterna från tillämpningen av direktiv 90/313/EEG hänvisas det till detta dokument.

Den 15 januari 2000 hölls ett informellt möte med icke-statliga organisationer i syfte att diskutera de idéer om ändring av direktiv 90/313/EEG som anges i ovannämnda arbetsdokument.

De icke-statliga organisationerna uppmanades inkomma med skriftliga kommentarer inom tre veckors tid. De presenterade ett dokument med kommentarer om förslagen i arbetsdokumentet.

5.3 Industrin

Den 15 januari 2000 hölls ett informellt möte med flera industriorganisationer i syfte att samla deras kommentarer om principerna för ändring av direktiv 90/313/EEG.

Dessa organisationer uppmanades att inkomma med skriftliga kommentarer om idéerna i arbetsdokumentet. När utkastet till förslag skulle färdigställas hade inga skriftliga kommentarer inkommit.

I förslaget tas det, där det är lämpligt, hänsyn till muntliga och skriftliga kommentarer från de parter som varit inblandade.

6. DETALJERAD FÖRKLARING AV FÖRSLAGET

Mål (artikel 1)

Förslaget innehåller två mål. Det första är att säkerställa en rättighet till tillgång till miljöinformation som förvaras av eller för offentliga myndigheter och att ange de grundläggande förutsättningarna och villkoren för detta. Det andra är att säkerställa att miljöinformationen görs tillgänglig och sprids till allmänheten genom datanätverk eller andra elektroniska media.

Till skillnad från direktiv 90/313/EEG som endast säkerställde rätten till tillgång till miljöinformation, ansågs det lämpligare att fastställa en rättighet till tillgång till miljöinformation. Genom att fastställa en sådan rättighet kan gemenskapslagstiftningen anpassas till Århus-konventionen.

Slutligen syftar förslaget till att säkerställa att miljöinformation görs tillgänglig och sprids till allmänheten. För att förslaget verkligen skall återspegla de förändringar som sker eller som redan skett på informationsteknikens område, betonas att tillgängliga datanätverk eller elektroniska media bör användas.

Definitioner (artikel 2)

Miljöinformation

Även om direktiv 90/313/EEG innehöll en bred definition av miljöinformation, så visar erfarenheterna att definitionen måste göras mer omfattande och tydlig så att även vissa kategorier miljörelevant information som tidigare inte omfattats av direktivet beroende på en snäv tolkning tas med. I synnerhet bör det betonas att definitionen skall omfatta information om utsläpp i luft och vatten och andra utsläpp i miljön samt genetiskt modifierade organismer. Definitionen har dessutom tydliggjorts så att det nu finns specifika hänvisningar till människors hälsa och säkerhet i den mån säkerheten påverkas, eller kan påverkas, av miljösituationen. I artikel 174 i EG-fördraget sägs att skyddet av människors hälsa är ett av målen för gemenskapens miljöpolitik och därför är det lämpligt att vid översynen av direktivet utnyttja möjligheten att i definitionen av "miljöinformation" ta med denna viktiga del av miljöpolitiken.

Definitionen innehåller ett särskilt påpekande om kostnads- och nyttoanalys och övriga ekonomiska analyser som används inom ramen för de aktiviteter och åtgärder som påverkar eller troligtvis kommer att påverka miljön. Detta kommer att undanröja de osäkerhet som framkommer vid översynen i fråga om i vilken utsträckning den nuvarande definitionen gäller ekonomisk och finansiell information.

Ovanstående ändringar kommer att göra det möjligt att anpassa EG-lagstiftningen till den definition av miljöinformation som fastställs i Århus-konventionen.

Offentliga myndigheter

Direktiv 90/313/EEG gäller offentliga myndigheter med miljöansvar och som innehar miljöinformation. I artikel 6 i det direktivet fastställs att direktivet även skall gälla organ som har offentligt ansvar för miljön och som kontrolleras av offentliga myndigheter. Principen bakom den bestämmelsen är att offentlig tillgång till miljöinformation inte skall påverkas av att en offentlig myndighet delegerar ansvar till andra organ.

Erfarenheten visar att den exakta betydelsen av begreppet "med ansvar för miljön" ger upphov till meningsskiljaktigheter. En snäv tolkning av begreppet har lett till att vissa organ inte omfattas av direktivet med motiveringen att de inte hade något miljöansvar utan snarare för andra frågor som transport eller energi. Följaktligen har det hävdats att den information de förfogat över inte omfattas av direktivet. För att lösa problem som uppstått beroende på detta har det ansetts lämpligt att, när det gäller regeringsförvaltningen och offentliga förvaltningar, i förslaget till nytt direktiv ta bort uttrycket "som ansvarar för miljön". När det gäller organ eller personer som har ansvar eller funktioner eller som tillhandahåller tjänster som är statskontrollerade eller kontrollerade av offentliga myndigheter, anses det lämpligt att ta med fall av ansvar, funktioner eller tjänster oavsett om de är indirekt eller direkt miljörelaterade.

Ovanstående ändringar respekterar även integreringsprincipen som fastställs i artikel 6 i EG-fördraget. I den artikeln fastställs att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. Att främja integreringspolitiken när det gäller miljöskyddskrav indikerar att offentliga myndigheter kommer att inneha allt mer miljöinformation oavsett om de har ett strikt eller direkt miljöansvar.

Beroende på privatisering och nya metoder för tjänstetillhandahållande utförs i allt högre utsträckning miljötjänster, som tidigare utfördes av offentliga myndigheter, av organ som inte tillhör den offentliga sektorn. Det kan till exempel röra sig om områdena gas, elektricitet, vatten och transporter. Resultatet har blivit att i vissa medlemsstater utförs sådana tjänster fortfarande av offentliga myndigheter eller affärsdrivande verk, medan de i andra medlemsstater utförs av privata organ. Sådana organ skulle inte omfattas av definitionen "offentlig myndighet" i direktiv 90/313/EEG eller i artikel 2.2 i Århus-konventionen.

Trots detta är de tjänster som utförs i princip desamma, liksom även de olika typer av miljöinformation som tjänstetillhandahållarna, offentliga eller privata, innehar. Om inte bestämmelsen görs mer omfattande än vad som krävs för att ratificera Århus-konventionen, kommer allmänheten i vissa medlemsstater att ha rättighet till tillgång till sådan information, medan allmänheten i vissa andra medlemsstater inte har samma rättighet. Även inom en enskild medlemsstat kan det hända att en tjänst av allmänt intresse kan utföras av en offentlig myndighet i ett område av landet och av ett offentligt organ i ett annat område. Ur miljöskyddssynvinkel är det otillfredsställande att sådana situationer uppstår inom eller mellan medlemsstater som en följd av att utförandet av sådana tjänster omorganiserats. Det är motiverat med bestämmelser för att säkerställa att privata organ beviljar åtkomst till miljöinformation på samma basis som offentliga myndigheter som utför liknande tjänster. I den definitionen av offentliga myndigheter som finns i förslaget ingår även juridiska personer som enligt lag, eller andra överenskommelser med andra offentliga myndigheter, fått ansvar för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som påverkar eller troligtvis kommer att påverka miljön.

I många fall visar erfarenheten att miljöinformation som offentliga myndigheter skall inneha, i själva verket förvaras på andra enheter. Tillgång till sådan information får begäras av allmänheten. Offentliga myndigheter bör inte ha rätt att vägra någon tillgång till miljöinformation enbart på grund av att informationen inte finns i fysisk form hos myndigheten. Genom förslaget säkerställs att om sådan information finns och förvaras av ett annat organ för den offentliga myndighetens räkning, bör den göras tillgänglig av den offentliga myndigheten på normalt vis.

Definitionen av offentliga myndigheter i förslaget omfattar inte offentliga myndigheter när och i den utsträckning som de agerar i enlighet med sina dömande eller lagstiftande befogenheter.

I förslaget har det infogats en definition av "sökande".

Tillgång till miljöinformation på begäran (artikel 3)

I enlighet med direktiv 90/313/EEG åläggs myndigheter att lämna ut uppgifter om miljön till varje fysisk eller juridisk person på dennes begäran och utan att kräva att skälen för begäran anges. Tanken bakom bestämmelsen är att den sökande inte skall behöva motivera för den offentliga myndigheten varför han är intresserad av informationen. Formuleringen "skälen för begäran anges" som används i direktiv 90/313/EEG har givit upphov till vissa problem. För att lösa dem verkar det lämpligare att använda formuleringen "skälen för begäran redovisas". Genom denna ändring framträder direktivets underliggande syfte på ett bättre sätt och samtidigt blir det möjligt att anpassa direktivet till de skyldigheter som Århus-konventionen ger upphov till.

I fråga om tidsgränser fastställdes i direktiv 90/313/EEG en högsta tidsgräns på två månader inom vilken den offentliga myndigheten måste besvara en begäran. Denna formulering har givit upphov till vissa problem. Vissa medlemsstater har hävdat att direktivet ger dem rätt att inom två månader reagera på en ansökan genom att endast svara att informationen kommer att göras tillgänglig utan att ange när detta kommer att ske. Kommissionen anser att en riktigare tolkning vore att informationen skall göras tillgänglig eller att begäran avslås inom den tidsgräns som anges i direktivet.

Direktiv 90/313/EEG syftar till att garantera tillgång till miljöinformation. Uppenbarligen är tidsaspekten en mycket viktig del av system som skall garantera att de offentliga myndigheternas skyldigheter uppfylls. Om direktivet tolkas så att kravet på myndigheten att klara tidsgränsen bara innebär att den måste avge ett svar som innebär ett löfte om information, skulle systemet vara ofullständigt. Den sökande skulle då inte ha någon rättslig säkerhet för när han skulle kunna förvänta sig att faktiskt erhålla den begärda informationen.

Mot bakgrund av ovanstående har det ansetts lämpligt att göra denna bestämmelse tydligare. I förslaget ersätts därför ordet "besvara" med uttrycket "göra tillgänglig", vilket gör att direktivets andemening får en bättre tolkning. Denna ändring överensstämmer med Århus-konventionen.

Tillgång till begärd miljöinformation inom en rimlig tidsgräns är en av de viktigaste förutsättningarna för att det system som anges i förslaget skall fungera. Enligt förslaget skall offentliga myndigheter åläggas att tillhandahålla begärd information så snart som möjligt och senast inom en månad, i stället för två månader som anges i direktiv 90/313/EEG. Det bör också erkännas att i vissa fall har de djupgående förändringar av hur information lagras och överförs gjort det möjligt för offentliga myndigheter att svara inom kortare tidsgränser. I vissa fall till och med direkt i samband med att ansökan inkommer. I andra fall kan informationen däremot vara så omfattande och så komplicerad att de offentliga myndigheterna inte kan förse den sökande med den begärda informationen inom en månads tid. För sådana fall ges det i förslaget utrymme för att utvidga gränsen på en månad med ytterligare en månad. Den sökande bör så snart som möjligt informeras om fördröjningen och skälen till den.

I vissa fall kan en sökande frivilligt ange att han begär information för ett visst syfte. I sådana fall skall de offentliga myndigheterna vidta rimliga åtgärder för att den sökande skall kunna uppfylla detta syfte.

Det kan vara värt att illustrera situationen i ovanstående stycke med ett praktiskt exempel. En sökande kan söka tillgång till miljöinformation för att använda den inom ramen för samråd med allmänheten, t.ex. den som fastställdes i rådets direktiv 85/337/EEG [3] om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG [4] av den 3 mars 1997 eller genom rådets direktiv 96/61/EG [5] av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det medlemsstaterna som bestämmer tidsgränser inom vilka allmänheten måste inkomma med sina synpunkter.

[3] EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.

[4] EGT L 73, 14.3.1997, s. 5.

[5] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

Det bör för det första noteras att för att deltagandet från allmänheten skall bli effektivt och meningsfullt, fastställs i ovanstående direktiv en lista över minsta informationsmängd om projektet eller om den verksamhet som omfattas av samrådet som skall göras tillgänglig för allmänheten. Allmänheten kan dock begära ytterligare miljöinformation om projektet eller verksamheten på basis av bestämmelserna i direktiv 90/313/EEG. Den enmånadersperiod inom vilken de offentliga myndigheterna måste tillhandahålla miljöinformation kan innebära att informationen saknar värde när den sökande inom samrådsförfarandet får del av den.

Förslaget syftar till att råda bot på denna situation genom att å ena sidan göra det möjligt för den sökande, om denne så önskar, att ange skälet för begäran om miljöinformation och, å andra sidan, kräva av de offentliga myndigheterna att de vidtar rimliga åtgärder för att tillhandahålla informationen inom den tidsperiod som är nödvändig för att den sökande skall kunna uppnå sitt syfte.

Direktiv 90/313/EEG innehöll inga bestämmelser rörande den form eller det format som den begärda informationen skall göras tillgänglig i. Erfarenhetsmässigt har sökande i bland haft svårigheter med att få informationen i den form eller det format som är mest praktiskt. Förslaget innehåller därför ett krav på offentliga myndigheter att informationen skall göras tillgänglig i den form eller det format som begärs, vilket även omfattar kopior. Detta krav gäller om informationen inte redan finns allmänt tillgänglig i annan form eller annat format som är lättillgänglig för sökande, eller om det är rimligt för den offentliga myndigheten att göra den tillgänglig i annan form eller annat format. I sådana fall skall skälen för att tillhandahålla informationen i annan form eller annat format meddelas den sökande.

När det gäller den här bestämmelsen skall det krävas av de offentliga myndigheterna att de vidtar rimliga åtgärder för att lagra miljöinformation som de innehar i former eller i format som lätt låter sig mångfaldigas och är lätt tillgänglig genom datorer, telekommunikation eller andra elektroniska metoder.

Medlemsstaterna skall utforma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när miljöinformationen lämnas ut. En preliminär lista över sådana förfaranden finns i förslaget, och i enlighet med subsidiaritetsprincipen är det medlemsstaterna som själva bestämmer vilka förfaranden som skall användas. Det är medlemsstaternas skyldighet att se till att allmänheten är tillräckligt informerad om sina rättigheter i enlighet med förslaget till nytt direktiv.

Undantag (artikel 4)

I direktiv 90/313/EEG fastställs en allmän princip om allmänhetens tillgång till miljöinformation. För att skydda vissa legitima intressen, måste det finnas bestämmelser för att undanta information från att offentliggöras. Dessa undantag måste kringgärdas av hårda regler för att inte försvaga den allmänna principen om tillgång och för att göra det möjligt för direktivet att uppfylla sina mål i praktiken.

Förslaget innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för offentliga myndigheter att vägra tillgång till information som inte förvaras av eller för dem. Förslaget innehåller även en bestämmelse där det krävs att den offentliga myndighet som mottagit ansökan så snart som möjligt skickar den vidare till den myndighet som antas inneha informationen. Enligt bestämmelsen skall den sökande informeras om detta.

Offentliga myndigheter skall också kunna vägra tillgång till miljöinformation om ansökan är helt orimlig eller alltför vagt formulerad. Helt orimliga ansökningar omfattar även dem som i nationella rättssystem beskrivs som okynnestalan eller som rättsmissbruk. Vissa begäran skulle också leda till oproportionerliga kostnader eller arbetsinsatser eller skulle hindra eller påverka myndighetens normala verksamhet om de uppfylldes. I sådana fall bör myndigheter kunna avslå begäran för att inte dess normala verksamhet skall påverkas.

Det bör också erkännas att offentliga myndigheter måste ha ett visst mått av manöverutrymme. För det syftet har myndigheterna rätt att vägra tillgång om begäran avser material som håller på att färdigställas eller om det rör sig om intern kommunikation. I varje sådant fall skall allmänhetens intresse av att sådan information offentliggörs vägas in.

Direktiv 90/313/EEG innehåller en omfattande lista över skäl som offentliga myndigheter kan åberopa för att inte lämna ut information. Även om medlemsstaterna inte var tvungna att ta med alla skäl när de införlivade direktivet i sin nationella lagstiftning, gjorde nästan alla av dem det ändå. Undantagen i direktiv 90/313/EEG var mycket allmänt hållna och erfarenheten visar att detta har lett till problem.

I enlighet med villkoren i direktiv 90/313/EEG kan offentliga myndigheter vägra tillgång till miljöinformation om det påverkar något av de intressen som anges i artikel 3. För att förbättra bestämmelserna om undantag fastställs i förslaget att miljöinformationen inte skall lämnas ut endast i de fall då något av intressena påverkasnegativt. I enlighet med väletablerade principer om gemenskapslagstiftningen är det självklart att undantag måste beviljas mycket restriktivt för att inte principen om rätt till tillgång till miljöinformation skall gå förlorad.

Slutligen innehöll förslaget även kravet att allmänhetens intresse om informationen offentliggjordes skulle vägas mot det särskilda intresse som skulle kunna gynnas om informationen inte offentliggjordes. Tillgång till information bör beviljas om allmänhetens intresse anses viktigare än de intressen som skyddas om informationen inte offentliggörs. I förslaget sägs dock uttryckligen att inom denna ram skall medlemsstaterna säkerställa att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG [6] om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter följs.

[6] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Om den offentliga myndighet som mottagit ansökan anser att allmänhetens intresse om informationen offentliggörs är viktigare än skyddet av personuppgifter, måste myndigheten informera den nationella datatillsynsmyndighet som fastställs i artikel 28 i direktiv 95/46/EG om den inkomna ansökan och om myndighetens avsikt att avslöja personuppgifter för tredje part. Denna kontakt med den nationella datatillsynsmyndigheten sker naturligtvis bara i de fall när den offentliga myndigheten beslutat att det finns skäl att bevilja tillgång till miljöinformation som omfattar personuppgifter. Med andra ord behöver inte den nationella datatillsynsmyndigheten kontaktas i de fall den offentliga myndigheten beslutar att det inte rådde något tvivel om att undantaget gällde, eller i de fall personuppgifterna kunde separeras från den övriga informationen och tillgång till resterande information kan beviljas. I jämförelse med direktiv 90/313/EEG, omformuleras i förslaget de legitima intressen som skall skyddas för att klargöra deras omfattning i enlighet med bestämmelserna om undantag i Århus-konventionen.

När det gäller undantag för att skydda affärshemligheter, fastställs i förslaget att medlemsstaterna inte får avslå en ansökan om den avser utsläpp i luft och vatten och andra utsläpp i miljön som omfattas av bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.

Vad gäller undantag i fråga om lagen om immateriella tillgångar, bör det noteras att om tillgång till miljöinformation som omfattas av den lagen beviljas, måste den sökande observera relevanta lagar om immaterialla tillgångar som styr den användning den sökande hade avsett för informationen. Detta innebär i princip att den sökande inte har rätt att kopiera eller utnyttja informationen för annan ekonomisk vinning utan tillstånd från den som innehar rätten till de immateriella tillgångarna.

I förslaget åläggs de offentliga myndigheterna att tillhandahålla delar av miljöinformationen i de fall det är möjligt att sålla ut sådana uppgifter som omfattas av undantagen från resten av den begärda informationen.

Om en begäran om information avslås, skall enligt artikel 3.4 i direktivet skälen till avslaget meddelas den sökande. Enligt de nationella rapporterna hade flera av medlemsstaterna i sin införlivandelagstiftning angivit att om inget svar gavs inom tidsgränserna skulle detta anses som ett avslag. Motiveringen för detta var oftast behovet, i enlighet med nationell lagstiftning, av att det fanns ett "beslut", oavsett om det var fiktivt eller inte, för att den sökande skulle ha möjlighet att överklaga efter det att tidsgränsen löpt ut. Kommissionen anser att en sådan lösning med en ett fiktivt beslut inte skall innebära att offentliga myndigheter och övriga organ fritas från skyldigheten att ange skälen för avslag inom den tidsgräns som anges i direktivet. För att ytterligare klargöra situationen, krävs det i förslaget av de offentliga myndigheterna att de inom de tidsgränser som anges ovan skall skicka ett skriftligt meddelande till den sökande om avslaget för att göra all information, eller delar av den, tillgänglig. Meddelandet skall innehålla uppgifter om skälen för avslaget och information om hur överklagan skall ske i sådana fall.

Avgifter (artikel 5)

Enligt direktiv 90/313/EEG får offentliga myndigheter ta ut avgifter för att tillhandahålla uppgifter, men sådana avgifter får inte överstiga en skälig kostnad. Undersökningar visar att i allmänhet har de avgifter som myndigheterna tagit ut varit skäliga. Det finns dock undantag från detta.

I förslaget till nytt direktiv finns en liknande bestämmelse. För att det inte skall råda några tveksamheter om vilken avgift som skall tas ut, innehåller förslaget ett krav på offentliga myndigheter att offentliggöra en översikt över sådana avgifter. Denna översikt skall göras tillgänglig för de sökande. Dessutom skall myndigheterna offentliggöra och göra information tillgänglig om under vilka omständigheter en avgift skall tas ut eller inte. Enligt förslaget får myndigheterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, själva utforma de förfaranden som krävs för denna bestämmelse. Det bör påpekas att i enlighet med EG-domstolens rättspraxis får offentliga myndigheter inte kräva avgift från sökande om den begärda informationen inte lämnas ut.

Slutligen bör det också noteras att det i förslaget fastställs att tillgång till offentliga register eller handlingar, samt undersökning av information på plats, bör vara kostnadsfria. Myndigheter bör inte kräva förskottsbetalning innan informationen görs tillgänglig.

Rätt till prövning (artikel 6)

Rättigheten till tillgång till miljöinformation som fastställs i förslaget skulle vara verkningslös om sökande inte hade möjlighet att ifrågasätta de offentliga myndigheternas handlande eller försummelse i samband med ansökan.

Enligt direktiv 90/313/EEG skall den som anser att hans begäran om uppgifter har avslagits eller lämnats utan avseende utan rimlig orsak, eller anser sig ha fått ett otillfredsställande svar från en offentligt myndighet, kunna begära att få saken prövad i domstol eller i administrativ ordning i enlighet med det rättssystem som tillämpas i medlemsstaten.

Förslaget innehåller en liknande bestämmelse som dock har ändrats för att anpassa den till de internationella skyldigheter som är resultatet av undertecknandet av Århus-konventionen.

För det första hänvisas det i förslaget till artikel 6 uttryckligen till det faktum att en sökande som anser att hans begäran om uppgifter har avslagits eller lämnats utan avseende utan rimlig orsak, eller anser sig ha fått ett otillfredsställande svar, eller i övrigt anser att hans begäran inte behandlats i enlighet med relevanta bestämmelser i direktivet, skall kunna få ärendet prövat i domstol eller i annat organ fastställt i lagen för att undersöka de offentliga myndigheternas handlande eller försummelse.

Förutom det förfarande som beskrivs ovan, är medlemsstaterna enligt förslaget skyldiga att säkerställa att en sökande kan överklaga så att en offentlig myndighets handlande eller misstag kan bedömas på nytt av den myndigheten eller av ett annat organ fastställt i lagen. Det fastslås att ett sådant förfarande skall vara både snabbt och antingen billigt eller gratis. Skälet till detta alternativ är att domstolsärenden ofta medför höga kostnader och långa väntetider.

Härigenom förstärks möjligheten att söka rättslig prövning av de offentliga myndigheternas handlande eller försummelse i samband med ansökan, vilket gör att målet i förslaget, som är att säkerställa en rättighet till tillgång till miljöinformation, uppfylls på ett bättre sätt.

Spridning av miljöinformation (artikel 7)

Direktiv 90/313/EEG berörde främst vad som kallas "passiv informationstillgång", dvs. att en offentlig myndighet offentliggör information på begäran. Direktivet innehåller en kort bestämmelse om "aktiv informationstillgång", vilket är den information som offentliga myndigheter bör offentliggöra i samband med sin normala verksamhet. I enlighet med den bestämmelsen var medlemsstaterna skyldiga att tillhandahålla allmänheten med miljöinformation, t.ex. genom regelbunden publicering av rapporter.

Som redan nämnts bidrar ökad allmän tillgång till miljöinformation till ökad medvetenhet hos allmänheten om miljöfrågor. Detta borde leda till förbättrat miljöskydd. Följaktligen borde det ges mer stöd till aktiv spridning av miljöinformation som förvaras av eller för myndigheterna. För att uppnå detta bör man använda befintlig telekommunikations- och datateknik.

För att säkerställa att allmänheten informeras på ett likvärdigt sätt inom hela gemenskapen innehåller förslaget en icke-uttömmande lista över den typ av miljöinformation som som minimum borde göras tillgänglig och spridas till allmänheten inom gemenskapen.

För att återspegla utvecklingen inom "informationssamhället", finns det i förslaget ett krav på de offentliga myndigheterna att de skall lägga ned rimliga ansträngningar för att underhålla miljöinformation, i synnerhet av den typ som listas, i sådan form eller sådant format som lätt kan kopieras och som är åtkomlig via telekommunikationsnätverk som Internet. Detaljerna för de förfaranden i enlighet med vilka informationen i praktiken görs tillgänglig och sprids, som till exempel att lägga ut information på webbsidor på Internet, skall bestämmas av medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Om de offentliga myndigheterna i ökad utsträckning använde sig av nya kommunikationssätt, exempelvis Internet, och gjorde miljöinformationen tillgänglig genom dem, skulle antalet begäran direkt riktade till myndigheterna minska, eftersom allmänheten skulle ha direkttillgång till den information de eftersöker. Man får inte heller glömma bort att sådana proaktiva metoder bidrar till öka allmänhetens medvetenhet om miljöfrågor. I vissa fall kan offentliga myndigheter ställas inför alltmer komplicerade följdansökningar om miljöinformation, vilket kan leda till praktiska svårigheter när de skall hanteras.

Utan att det påverkar andra rapportskyldigheter fastställda genom gemenskapslagstiftning, krävs i förslaget att det med regelbundna intervall, som får vara högst fyra år, skall offentliggöras nationella, regionala eller lokala rapporter, beroende på vad som är lämpligt, om miljösituationen. I rapporterna skall det finnas information om kvaliteten och belastningen på miljön.

I förslaget finns också en bestämmelse i vilken det krävs att offentliga myndigheter utan dröjsmål skall sprida all information de innehar som skulle kunna hjälpa den allmänhet som troligtvis kan påverkas av ett direkt hot mot den mänskliga hälsan och mot miljön att vidta åtgärder för att förhindra eller mildra riskerna som kan bli följden av hotet. Bestämmelsen gäller utan att den påverkar tillämpningen av någon annan skyldighet på det här området fastställd genom gemenskapslagstiftningen.

I förslaget finns ett krav att medlemsstaterna, i den utsträckning det är praktiskt genomförbart, skall säkerställa att all information som görs tillämplig, sprids eller offentliggörs i enlighet med den nya artikel 7 är entydig och begriplig. Detta är av betydelse för att allmänheten skall förstå vad som sprids, men samtidigt skall inse att viss information kan vara mycket tekniskt komplicerad.

De krav som föreslås bli införda genom denna artikel skall dock vara föremål för samma undantag som gäller för begäran om information enligt artikel 3.

Översyn (artikel 8)

I direktiv 90/313/EEG finns en bestämmelse om utvärdering och översyn av direktivet, fyra år efter den sista dagen för införlivandet, mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av direktivet. För att uppnå detta mål innehåller direktivet en skyldighet för medlemsstaterna att rapportera till kommissionen om tillämpningen av direktivet.

Förslaget innehåller en liknande bestämmelse om ytterligare en översyn fem år efter sista dagen för införlivandet av det föreslagna direktivet.

Tilläggsbestämmelser (artiklarna 9 till 12)

Förslaget innehåller krav på att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa direktivet senast den [datum anges senare]. Det innehåller också en bestämmelse varigenom direktiv 90/313/EEG upphör att gälla det datumet. Slutligen innehöll det en bestämmelse som säger att alla hänvisningar som görs till direktiv 90/313/EEG skall vara utformade som hänvisningar till det nya direktivet.

2000/0169 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om allmänhetens tillgång till miljöinformation

[Text av betydelse för EES]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [7],

[7] EGT C ...

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [8],

[8] EGT C ...

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [9],

[9] EGT C ...

med beaktande av förfarandet i artikel 251 i fördraget [10], och

[10] EGT C ...

av följande skäl:

(1) Ökad tillgång för allmänheten till den miljöinformation som offentliga myndigheter innehar bidrar till ökad medvetenhet om miljöfrågor och därigenom till bättre miljöskydd.

(2) Rådets direktiv 90/313/EEG [11] av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation ledde till ökad öppenhet i fråga om allmänhetens tillgång till miljöinformation, vilket är en utveckling som bör främjas och fortsättas.

[11] EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

(3) Enligt artikel 8 i det direktivet skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de erfarenheter som vunnits, och mot bakgrund av dessa skall kommissionen avge en rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella förslag till ändringar av direktivet som kommissionen anser lämpliga.

(4) Rapporten [12] i enlighet med artikel 8 i det direktivet innehåller konkreta problem som uppkommit vid den praktiska tillämpningen av direktiv och antogs av kommissionen den ..... .

[12] KOM (2000) ...

(5) Den 25 juni 1998 undertecknade Europeiska gemenskapen FN/ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslut och rätt till prövning i miljöfrågor ("Århuskonventionen") och bestämmelser i gemenskapslagstiftningen måste anpassas till den konventionen i syfte att gemenskapen skall ratificera den.

(6) För att uppnå ökad öppenhet är det lämpligt att ersätta direktiv 90/313/EEG i stället för att ändra detta i syfte att ge berörda parter en klar och sammanhållen rättsakt.

(7) Skillnader mellan gällande lagstiftning i medlemsstaterna i fråga om tillgång till miljöinformation som offentliga myndigheter innehar kan skapa ojämlikhet inom gemenskapen i fråga om tillgång till sådan information eller i fråga om konkurrensvillkor.

(8) Det är nödvändigt att säkerställa att alla fysiska och juridiska personer inom gemenskapen har samma rättighet till tillgång till miljöinformation som förvaras av eller för offentliga myndigheter utan att behöva ange några skäl.

(9) Det är nödvändigt att säkerställa att offentliga myndigheter ställer miljöinformation till allmänhetens förfogande och att de sprider den, i synnerhet genom tillgänglig telekommunikations- och datateknik.

(10) Definitionen av miljöinformation bör utvidgas så att den även omfattar specifik information, oavsett form, om miljöns tillstånd, om faktorer, åtgärder och verksamheter som påverkar eller troligtvis kan påverka miljön och de åtgärder som är utformade för att skydda miljön, utsläpp i luft och vatten och andra utsläpp i miljön, kostnads- och nyttoanalys och övriga ekonomiska analyser som används inom ramen för sådana aktiviteter och åtgärder, om tillståndet för den mänskliga hälsan och säkerheten, villkor för mänskligt liv, kulturplatser och byggnader i den utsträckning de påverkas eller troligtvis påverkas av något av ovanstående.

(11) För att ta hänsyn till principen i artikel 6 i fördraget om att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet, bör definitionen av offentliga myndigheter utvidgas så att den särskilt omfattar regeringar eller övriga offentliga förvaltningar på nationell, regional eller lokal nivå oavsett om dessa har ett särskilt miljöansvar eller inte, och övriga personer eller organ som utövar funktioner eller tillhandahåller tjänster som direkt eller indirekt är miljörelaterade under ledning av en regering eller en offentlig förvaltning.

(12) Tjänster av allmänt intresse som traditionellt utförts av offentliga myndigheter eller offentliga affärsdrivande verk utförs i allt högre utsträckning av icke-offentliga organ, som innehar miljöinformation som allmänheten även fortsättningsvis bör ha rätt att ha tillgång till. Om inte särskilda bestämmelser införs, kommer allmänheten i vissa medlemsstater inte längre att ha rättighet till tillgång till miljöinformation som sådana organ innehar. När det gäller miljöskydd är det inte önskvärt att sådana inkonsekvenser uppstår mellan, och även inom, medlemsstater som en följd av omorganiseringar som påverkar hur sådana tjänster utförs. Följaktligen bör direktivets räckvidd ändras så att det omfattar juridiska personer som genom lag, eller genom andra överenskommelser med andra offentliga myndigheter, anförtrotts driften av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som påverkar eller troligtvis påverkar miljön.

(13) Med beaktande av olika metoder för att lagra fysisk information, skall information som innehas av andra organ för en offentlig myndighets räkning i enlighet med avtal dem emellan omfattas av detta direktiv.

(14) Miljöinformation bör göras tillgänglig för den sökande så snart som möjligt och inom en rimlig tidsperiod. Under särskilda omständigheter när en sökande frivilligt anger att han begär information för ett visst syfte, bör de offentliga myndigheterna vidta rimliga åtgärder för att den sökande skall kunna uppnå detta syfte.

(15) Offentliga myndigheter bör göra miljöinformation tillgänglig i den form eller det format som den sökande begär förutom i vissa specificerade fall där en sådan begäran kan avslås.

(16) För att uppnå detta bör offentliga myndigheter åläggas att vidta rimliga åtgärder för att lagra miljöinformation som förvaras för eller av myndigheterna i sådan form eller sådant format som är enkelt kopierbar och tillgänglig genom telekommunikations- och datateknik.

(17) Medlemsstaterna bör själva bestämma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när miljöinformationen skall göras tillgänglig.

(18) Offentliga myndigheter bör ha möjlighet att avslå en begäran om miljöinformation i specifika och klart definierade fall. I vissa av dessa fall bör allmänhetens intresse av att informationen offentliggörs vägas mot det intresse som skulle gynnas om begäran avslogs och tillgång till den begärda informationen bör beviljas om allmänhetens intresse anses viktigare än de särskilda intressen som skyddas om informationen inte offentliggörs. Inom denna ram bör medlemsstaterna säkerställa att bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG [13] om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter följs. Skälen för ett avslag måste vara den sökande tillhanda inom en lämplig tidsgräns.

[13] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(19) Information om utsläpp i luft och vatten och andra utsläpp i miljön som regleras av bestämmelser i gemenskapslagstiftningen bör inte hållas tillbaka för att skydda affärshemligheter.

(20) Offentliga myndigheter bör göra miljöinformationen tillgänglig i delar i de fall det är möjligt att separera information som omfattas av undantagen från resten av den begärda informationen.

(21) Offentliga myndigheter bör ha rätt att ta ut en avgift för att tillhandahålla miljöinformation, men avgiften bör inte överstiga en rimlig summa. En förteckning över avgifter bör offentliggöras och göras tillgänglig för de sökande. Förskottsbetalning bör inte krävas.

(22) De sökande bör kunna ansöka om rättslig prövning av den offentliga myndighetens handlande eller försummelse i samband med begäran.

(23) För att öka allmänhetens medvetande om miljöfrågor och på så vis förbättra miljöskyddet bör offentliga myndigheter sprida allmän miljöinformation genom tillgänglig telekommunikations- och datateknik. För att uppnå detta bör offentliga myndigheter åläggas att vidta rimliga åtgärder för att underhålla miljöinformation som förvaras för eller av dem i sådan form eller sådant format som lätt kan kopieras och som är åtkomlig via telekommunikations- och datateknik.

(24) Detta direktiv bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av det.

(25) I enlighet med principerna om subsidiaritet och proportionalitet i artikel 5 i fördraget kan målen i detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, utan kan bättre uppnås av gemenskapen. Detta direktiv är begränsat till det minimum som krävs för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt i detta avseende.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Mål

(1) Målet för direktivet är följande:

(a) att bevilja rättighet till tillgång till miljöinformation som förvaras av eller för offentliga myndigheter och att ange de grundläggande förutsättningarna och villkoren för dess utövande, och

(b) att säkerställa att miljöinformation görs tillgänglig och sprids till allmänheten, i synnerhet med hjälp av tillgänglig telekommunikations- och datateknik.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv avses med:

(1) miljöinformation: all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, i databaser eller i annan tillgänglig form om:

(a) tillståndet för olika delar av miljön, som luft och atmosfären, vatten, mark, land, landskap och naturområden, den biologiska mångfalden och dess delar, vilket även omfattar genetiskt modifierade organismer och samspelet mellan dessa delar,

(b) faktorer, som ämnen, energi, buller, strålning eller avfall, vilket även omfattar radioaktivt avfall, som påverkar eller troligtvis påverkar de delar av miljön som anges i punkt (a), och/eller mänsklig hälsa och säkerhet,

(c) utsläpp i luft och vatten och andra utsläpp i miljön,

(d) åtgärder (inklusive administrativa åtgärder), som strategier, lagstiftning, planer, program, miljöavtal och verksamheter som påverkar eller troligtvis påverkar de delar som anges i punkt (a), samt åtgärder och verksamheter som är avsedda att skydda dessa delar,

(e) kostnads- och nyttoanalys och övriga ekonomiska analyser och antaganden som används inom ramen för de åtgärder och verksamheter som anges i punkt (d),

(f) tillståndet för mänsklig hälsa och säkerhet, villkoren för mänskligt liv, kulturplatser och byggnader i den utsträckning de påverkas eller kan påverkas av tillståndet av de delar av miljön som anges i punkt (a) eller, genom dessa delar, av något av de ämnen som anges i punkterna (b)-(d).

(2) offentlig myndighet:

(a) regering eller annan offentlig förvaltning på nationell, regional eller lokal nivå,

(b) fysiska eller juridiska personer med offentligt ansvar eller offentliga uppgifter, eller som under överinseende av ett sådant organ eller en sådan person som anges i punkt (a) tillhandahåller offentliga tjänster som direkt eller indirekt är miljörelaterade,

(c) juridiska personer som genom lag eller genom överenskommelse med ett organ eller en person som omfattas av punkt (a) eller (b) fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som påverkar eller sannolikt kan påverka miljön.

Definitionen omfattar inte organ när och i den utsträckning de utför rättsliga eller lagstiftande uppgifter.

(3) information som förvaras för offentlig myndighet: miljöinformation som förvaras av en fysisk eller juridisk person åt en offentlig myndighet i enlighet med avtal som ingåtts mellan myndigheten och personen i fråga.

(4) sökande: fysisk eller juridisk person som begär miljöinformation.

Artikel 3 Tillgång till miljöinformation på begäran

(1) Medlemsstaterna skall säkerställa att de offentliga myndigheterna i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv åläggs att tillhandahålla miljöinformation som förvaras för eller av dem för sökande utan att dessa behöver ange skälen för sin begäran.

(2) I enlighet med punkt (3) och artikel 4skall miljöinformation tillhandahållas en sökande enligt följande:

(a) så snart som möjligt, eller senast inom en månad efter det att den offentliga myndigheten mottog ansökan, eller

(b) inom två månader efter det att den offentliga myndigheten mottog ansökan om informationen är så omfattande och komplicerad att ansökan inte kan besvaras inom den gräns på en månad som anges i punkt (a). I sådana fall skall den sökande så snart som möjligt och utan undantag inom en månad informeras om fördröjningen och skälen till den.

(3) Om en sökande anger att han begär information för ett visst syfte skall ifrågavarande offentliga myndighet vidta rimliga åtgärder för att inom den tidsperiod som krävs för att den sökande skall kunna uppfylla detta syfte ställa informationen till förfogande.

(4) Om en sökande begär att en offentlig myndighet skall tillhandahålla miljöinformationen i en viss form eller ett visst format (även kopior omfattas), skall den offentliga myndigheten tillgodose denna begäran under förutsättning att

(a) informationen inte redan finns tillgänglig i en annan form eller annat format som är lätt tillgänglig för den sökande, eller

(b) det inte är rimligare för den offentliga myndigheten att göra den tillgänglig i en annan form eller annat format, varvid skälen för detta skall anges.

Offentliga myndigheter skall göra rimliga ansträngningar för att tillhandahålla miljöinformation som förvaras av eller för dem i en form eller ett format som lätt kan kopieras och lätt kan kommas åt med hjälp av telekommunikations- och datateknik.

Skälen för att inte tillhandahålla information, eller delar av den, i den form eller det format som begärts skall skickas till den sökande inom den tidsgräns som anges i punkt 2 (a).

(5) Medlemsstaterna skall utforma de förfaranden som i praktiken skall tillämpas när uppgifterna görs tillgängliga. Dessa förfaranden kan exempelvis utgöras av:

(a) utnämning av informationsansvariga,

(b) inrättande och underhåll av anläggningar för undersökning av begärd information, allmänt tillgängliga förteckningar över offentliga myndigheter och register eller förteckningar över den miljöinformation som förvaras hos dessa myndigheter samt informationsbyråer.

Medlemsstaterna skall se till att offentliga myndigheter på ett adekvat sätt upplyser allmänheten om dess rättigheter enligt direktivet.

Artikel 4 Undantag

(1) Medlemsstaterna kan föreskriva att begäran om miljöinformation skall avslås i följande fall:

(a) Om de begärda uppgifterna inte förvaras av eller för den offentliga myndighet till vilken begäran är riktad. I sådana fall skall den offentliga myndigheten om den tror att uppgifterna förvaras av eller för en annan offentlig myndighet snarast vidarebefordra begäran till den myndigheten och informera den sökande om detta.

(b) Om begäran uppenbarligen är orimlig eller för vagt formulerad.

(c) Om begäran avser material som ännu inte färdigställts eller interna handlingar. I sådana fall skall hänsyn tas till huruvida allmänhetens intressen tjänas av offentliggörande.

(2) Medlemsstaterna kan föreskriva att begäran om miljöinformation skall avslås om offentliggörande av informationen skulle ha negativa följder för följande:

(a) Sekretessen avseende officiella myndigheters förfaranden.

(b) Internationella förbindelser, allmänhetens säkerhet och det nationella försvaret.

(c) Domstolsförfaranden, personers möjlighet att få en rättvis rättegång eller en offentlig myndighets möjligheter att genomföra en undersökning av ett brottmål eller disciplinärt mål.

(d) Sekretess avseende affärshemlighet där sådan sekretess föreskrivs i lagstiftning i syfte att skydda legitima ekonomiska intressen. Medlemsstaterna får inte föreskriva att en begäran avvisas i enlighet med detta stycke om begäran avser uppgifter om utsläpp i luft eller vatten eller andra utsläpp i miljön och som omfattas av gemenskapslagstiftningen.

(e) Immaterialrätten.

(f) Skydd av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

(g) Sådan tredje parts intressen som frivilligt tillhandahållit informationen, om denna person inte givit sitt medgivande till att informationen offentliggörs.

(h) Den miljö som informationen avser.

I alla händelser skall man ta hänsyn till vilka av allmänhetens intressen som hotas respektive tjänas av offentliggörande. Om fördelarna för allmänheten med ett offentliggörande överväger över nackdelarna skall tillgång ges. Inom dessa ramar och för de syften som avses i punkt f skall medlemsstaterna se till att kraven i direktiv 95/46/EG respekteras.

(3) Miljöinformation som förvaras av eller för offentliga myndigheter och som begärts av en sökande skall tillhandahållas delvis där det är möjligt att sålla ut sådana uppgifter som omfattas av styckena 1 c eller 2 från den övriga begärda informationen.

(4) Vägran att tillhandahålla den information eller delar av den information som begärts skall delges den sökande skriftligen inom den tidsgräns som fastställs i artikel 3.2 a eller, i förekommande fall, 3.2 b. Denna skrivelse skall innehålla en motivering för vägran och upplysningar om det förfarande för överklagande som avses i artikel 6.

Artikel 5 Avgifter

(1) Offentliga myndigheter kan ta ut avgifter för tillhandahållandet av miljöinformation, men sådana avgifter får inte överstiga ett rimligt belopp. Tillhandahållandet av information skall inte förutsätta förskottsbetalning av avgiften.

(2) Om avgift tas ut skall de offentliga myndigheterna offentliggöra och till sökanden tillhandahålla en översikt över avgifterna samt uppgifter om under vilka omständigheter avgifterna kan krävas eller upphävas.

(3) Tillgång till offentliga register och förteckningar som upprättats eller förs enligt vad som avses i artikel 3.4 skall vara avgiftsfri. Undersökning av den begärda informationen på plats skall också vara avgiftsfri.

Artikel 6 Rätt till prövning

(1) Medlemsstaterna skall se till att sökande som anser att deras begäran om information har förbisetts, felaktligen avvisats (helt eller delvis), besvarats otillräckligt eller på annat sätt inte behandlats i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 3, 4 eller 5 får tillgång till överklagandeförfaranden inför en domstol eller ett organ fastställt i lagen där den berörda offentliga myndighetens handlande eller försummelse kan prövas.

(2) Utöver det överklagandeförfarande inför en domstol eller ett organ enligt punkt 1 ovan skall medlemsstaterna se till att den sökande har tillgång till ett förfarande genom vilket den berörda offentliga myndighetens handlande eller försummelse kan ses över av myndigheten själv eller prövas av ett annat organ fastställt i lagen. Sådana förfaranden skall genomföras snabbt och antingen avgiftsfritt eller mot en låg avgift.

(3) Medlemsstaterna skall se till att den offentliga myndighet till vilken begäran om miljöinformation riktas vidtar alla nödvändiga åtgärder för att efterleva de beslut som fattas i enlighet med de förfarande som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 7 Spridning av miljöinformation

(1) Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att offentliga myndigheter tillhandahåller och sprider sådan miljöinformation till allmänheten som förvaras av eller för dem, bland annat med hjälp av tillgängliga datanätverk eller elektroniska media.

Den information som skall tillhandahållas och spridas till allmänheten skall omfatta följande:

(a) Texterna till internationella fördrag, konventioner eller avtal samt till gemenskapslagstiftning och nationell, regional eller lokal miljörelaterad lagstiftning.

(b) Strategier, planer och program avseende miljön.

(c) Verksamhetsrapporter avseende genomförandet av de dokument som avses i punkterna a och b.

(d) De rapporter om miljösituationen som avses i punkt 2.

(e) Uppgifter som samlats in genom övervakning av verksamhet som påverkar eller sannolikt kommer att påverka miljön.

För detta styckes syften skall offentliga myndigheter vidta rimliga åtgärder för att lagra miljöinformation, och särskilt sådan som anges i punkterna a till e, i en form och ett format som lätt kan kopieras och kan kommas åt via datanätverk eller andra elektroniska media.

(2) Utan att det påverkar särskilda rapporteringsskyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att nationella, regionala eller lokala rapporter (beroende på vad som är lämpligt) om miljösituationen offentliggörs med jämna mellanrum på högst fyra år. Sådana rapporter skall omfatta uppgifter om miljöns kvalitet och miljöbelastningen.

(3) Utan att det påverkar särskilda skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att vid omedelbart hot mot människors hälsa eller miljön, oberoende av om det förorsakas av mänsklig verksamhet eller har naturliga orsaker, se till att all information som förvaras av offentliga myndigheter och som kan hjälpa de grupper i befolkningen som sannolikt kan påverkas att vidta åtgärder för att förebygga eller lindra skador som kan uppstå från detta hot omedelbart och utan dröjsmål sprids.

(4) Medlemsstaterna skall i den mån det är möjligt se till att all information som tillhandahålls eller sprids, och sådana rapporter som offentliggörs enligt denna artikel, är entydiga och begripliga.

(5) Undantagen i artikel 4.1 och 4.2 skall gälla för de skyldigheter som fastställs i denna artikel.

Artikel 8 Översynsförfarande

(1) Senast den [inför det datum som är fem år efter datumet i artikel 9] skall medlemsstaterna rapportera om de erfarenheter som gjorts i samband med tillämpningen av direktivet.

De skall vidarebefordra rapporterna till kommissionen senast den [inför det datum som är sex månader efter det datum som nyss nämnts].

(2) Mot bakgrund av dessa erfarenheter skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet och lägga fram eventuella förslag om översyn som kommissionen anser lämpliga.

Artikel 9 Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [inför fastställt datum] och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 10 Upphävande

Direktiv 90/313/EEG upphävs härmed från och med den [inför det datum som anges i artikel 9].

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses hänvisa till detta direktiv och skall läsas i enlighet med den överensstämmelsetabell som ingår i bilagan.

Artikel 11 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

ÖVERENSSTÄMMELSETABELL

Direktiv 90/313/EEG // Detta direktiv

Artikel 1 // Artikel 1 a

Artikel 1 b

Artikel 2 a

Artikel 2 b // Artikel 2.1

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 2.4

Artikel 3.1

Artikel 3.2

Artikel 3.3

Artikel 3.4 // Artikel 3.1 + Artikel 3.5

Artikel 4.2 + Artikel 4.3

Artikel 4.1

Artikel 3.2 + Artikel 4.4

Artikel 3.3

Artikel 3.4

Artikel 4 // Artikel 6.1 + Artikel 6.2

Artikel 6.3

Artikel 5 // Artikel 5.1

Artikel 5.2

Artikel 5.3

Artikel 6 // Artikel 2.2

Artikel 7 // Artikel 7

Artikel 7.1

Artikel 7.2

Artikel 7.3

Artikel 7.4

Artikel 7.5

Artikel 8 // Artikel 8

Artikel 9 // Artikel 9

Artikel 10 // Artikel 12

// Artikel 10

// Artikel 11