Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster /* KOM/2000/0392 slutlig - COD 2000/0183 */
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 365 E , 19/12/2000 s. 0238 - 0255
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (framlagt av kommissionen) MOTIVERING I. Inledning I det föreslagna direktivet vidareförs de gällande texterna i telekommunikationslagstiftningen och konsolideras, och uppdateringar görs där det är nödvändigt för att hålla takten med teknik- och marknadsutvecklingen. I det första kapitlet beskrivs direktivets tillämpningsområde och målsättningar. I det andra kapitlet fokuserar man på traditionella åtaganden om samhällsomfattande tjänster, inbegripet såväl bestämmelser om medlemsstaternas utnämning av nätoperatörer för tillhandahållande av sådana tjänster som nya bestämmelser om de utvalda nätoperatörernas kalkyler och kostnadstäckning. I detta kapitel föreslås även ett förfarande och kriterier för en framtida ny undersökning av tillämpningsområdet för åtaganden om samhällsomfattande tjänster. I det tredje kapitlet behandlas användar- och konsumenträttigheter och en viktig artikel om prissättningen för slutkund upptas häri. Kapitlet omfattar konsumentavtal, tjänsternas kvalitet och allmänhetens insyn, och innehåller en garanti att samtliga användare skall ha tillgång till alarmerings- och räddningstjänster och nummerupplysningstjänster. I kapitlet bekräftas även det internationella prefixet "00" och fullbordandet av samtal som påbörjas med det nya europeiska regionala prefixet "3883" tas upp. Nya bestämmelser om kompatibilitet för digital televisionsutrustning ingår i detta kapitel, medan en annan ny bestämmelse tillförsäkrar proportionell kompensation till nätoperatörer som gjort åtaganden om vidareutsändning ("must-carry") av rundradio till allmänheten. I det fjärde kapitlet förlängs de befintliga bestämmelserna om förhyrda förbindelsetjänster men ett gradvis avlägsnande av dessa bestämmelser i samarbete med kommissionen föreskrivs eftersom marknaden för dessa tjänster blir konkurrensutsatt i var och en av medlemsstaterna. Även en bestämmelse om andra obligatoriska tjänster inbegrips i det fjärde kapitlet. I det femte kapitlet, som avser förfaranden, föreskrivs att nationella tillsynsmyndigheter skall samråda med användar- och konsumentgrupper innan myndigheten vidtar åtgärder. II. Målsättningarna med det föreslagna direktivet är följande: - Att anpassa och modernisera gällande bestämmelser om samhällsomfattande tjänster för att fastställa dessa tjänsters tillämpningsområde, användarnas rättigheter och kompensationen till tjänsteleverantörerna så att konkurrensen inte snedvrids. - Att inrätta ett nytt förfarande för granskning av omfattningen av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. - Att fastställa särskilda användar- och konsumenträttigheter i de fall detta är nödvändigt. - Att förlänga gällande bestämmelser om och garantera tillgängligheten av förhyrda förbindelser inom EU till dess att dessa tjänster öppnas för konkurrens. - Att tillåta nationella tillsynsmyndigheter att vidta åtgärder på användarnas och konsumenternas vägnar. - Att understödja branschens insatser för att garantera driftskompatibilitet hos digital televisionsutrustning för konsumenter. III. Sammanfattning av innehållet I kapitel I, som omfattar artiklarna 1 och 2, fastställs direktivets tillämpningsområde och allmänna målsättningar samt betydelsen av de begrepp som används. Åtaganden om samhällsomfattande tjänster Kapitel II i direktivet handlar om åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Enligt det nuvarande regelverket skall de nationella tillsynsmyndigheterna ålägga utvalda nätoperatörer att se till att ett fastställt minsta utbud av tjänster av viss angiven kvalitet är tillgängligt för alla, oavsett geografisk belägenhet, till ett rimligt pris. För att garantera tillhandahållandet av dessa tjänster till alla, i vissa fall till priser som inte täcker nätkostnaderna för organisationen i fråga (och som utgör en enorm börda), kommer det föreslagna direktivet även i fortsättningen att tillåta kompensationssystem. I de nya bestämmelserna förtydligas att direktivets tillämpningsområde omfattar tillgång till datakommunikationer som Internet via det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter, och tar upp frågan om avgifterna är rimliga och kontrollen av kostnaderna. Åtgärder för funktionshindrade användare och användare med särskilda behov utökas och det tydliggörs att åtgärder, inbegripet särskilda taxor, kan införas för personer med låga inkomster eller särskilda behov. Kontroll av tjänsternas kvalitet som utförs av utvalda nätoperatörer utökas. Inom denna ram finns också ett särskilt förfarande för granskning av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster vad gäller ändring eller omdefiniering av tillämpningsområdet. Samtidigt föreskrivs i direktivet mer effektiva förfaranden för utnämnande av operatörer som är underkastade åtaganden om samhällsomfattande tjänster samt beräkning av nätkostnader som uppkommer på grund av dessa åtaganden och annan nödvändig kompensation till dessa företag. Medlemsstaterna skall använda sig av de effektivaste medlen för att garantera samhällsomfattande tjänster, inbegripet att ge samtliga företag möjligheten att uppfylla sina åtaganden, och använda tilldelningssystem för delar av eller alla åtaganden om samhällsomfattande tjänster genom anbudsförfaranden eller auktioner där så är lämpligt. Vad gäller kompensation bibehålls kostnadsfördelning genom en fond liksom möjligheten till täckning genom statsbudgeten, medan däremot återkrav genom tillägg till samtrafikavgifter inte längre får ske. För att främja effektivitet och reducera snedvridningen av marknaden till ett minimum måste täckning via fonder ske med så stor spridning av avgifterna som möjligt och med iakttagande av proportionalitetsprincipen. Vederbörlig hänsyn måste tas till användningen av mervärdesskatt för generering av fondbidrag. Åtgärderna för insyn skall dessutom stärkas. I artiklarna 3-8 upptas den garanterade omfattningen av samhällsomfattande tjänster. I artikel 3 garanteras de tjänster som omfattar åtaganden om samhällsomfattande tjänster och krav uppställs på att medlemsstaterna genomför sådana åtaganden i enlighet med allmänhetens intressen, med så få avvikelser som möjligt från normala kommersiella villkor och med undvikande av snedvridning av konkurrensen. Enligt artikel 4 garanteras anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter och användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster för anslutning till fax- och internettjänster. I artikel 5 garanteras tillhandahållande av abonnentförteckningar för allmänt tillgänglig telefonitjänst och nummerupplysningstjänster. I artikel 6 tillförsäkras tillgången till telefonautomater. Artikel 7 innehåller särskilda bestämmelser för funktionshindrade användare och användare med särskilda sociala behov. I artikel 8 garanteras att medlemsstaterna har befogenhet att utse en eller flera operatörer för att säkerställa delar av eller alla åtaganden om samhällsomfattande tjänster inom hela eller delar av det nationella territoriet. Artiklarna 9 och 10 innehåller särskilda bestämmelser angående rimliga priser. Enligt artikel 9 skall medlemsstaterna övervaka de villkor som allmänt tillgängliga telefonitjänster tillhandahålls på och ge befogenhet till medlemsstaterna att kräva att de operatörer som utsetts erbjuder särskilt förmånliga villkor för låginkomsttagare och personer med särskilda behov. Enligt artikeln tillåts medlemsstaterna även att erbjuda sina prestationer direkt till vissa konsumenter. Artikel 10 innehåller vissa åtgärder som utformats för att göra det möjligt för konsumenterna att överblicka och kontrollera sina utgifter. Medlemsstaterna måste garantera att de operatörer som utsetts har en särskild detaljeringsgrad på räkningens specifikation (som går utöver den för vanliga räkningar till konsumenter), selektiva samtalsspärrsystem, system för förhandsbetalning, utjämning av anslutningsavgifter och bestämmelser om utebliven betalning av räkningar. De bestämmelser som skall tillämpas förtecknas i bilaga I, som i detalj beskriver de tjänster som avses och som kan ändras genom ett föreskrivande förfarande. Artikel 11 avser offentliggörandet av information om tjänsternas kvalitet och fastställandet av målsättningar för prestanda hos samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls av utvalda företag. Dessa krav skall läggas till de nationella tillsynsmyndigheternas befogenhet att samla in och offentliggöra information om tjänsternas kvalitet för samtliga organ som tillhandahåller allmänna kommunikationstjänster. I artiklarna 12, 13 och 14 regleras omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster, vilket om så är nödvändigt inbegriper en bedömning av nettokostnaderna för åtagandena och kompensationen av dessa kostnader, för att undvika att konkurrensen snedvrids mellan företag som har utvalts till att uppfylla dessa åtaganden och övriga företag. I artikel 12 (jämförd med artiklarna 3 och 8) ges den ram inom vilken de nationella tillsynsmyndigheterna kan tilldela åtaganden om samhällsomfattande tjänster och i nödvändiga fall göra en bedömning av åtagandenas nettokostnad. Mer information om nationella myndigheters åtaganden i samband med kostnadsberäkning finns i bilaga IV. I denna bilaga upptas grundläggande riktlinjer för beräkning av nettokostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster i syfte att införa kompensationssystem. I artikel 13 ges ramen för nationella tillsynsmyndigheters kompensation av de nettokostnader som ett företag ådragit sig vid uppfyllandet av sina åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Kompensationen begränsas till anslag från statsbudgeten eller en fördelningsordning som baseras på en fond, i det senare fallet på villkor att avgifterna sprids så brett och effektivt som möjligt för att minimera snedvridningen av marknaden. I artikel 14 ställs krav på insyn och offentliggörande av information om kostnadsberäkning av åtaganden om samhällsomfattande tjänster och företagsavgifter. Enligt artikel 15 krävs att kommissionen regelbundet granskar tillämpningsområdet för åtaganden om samhällsomfattande tjänster, i syfte att ändra eller omformulera dess omfattning, i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget. I bilaga V finns upplysningar om hur granskning skall utföras. Användar- och konsumentintressen Kapitel III i direktivet avser användares och konsumenters intressen och rättigheter. Med anledning av de olika konkurrensnivåer som har utvecklats för kommunikationstjänster i EU tenderar marknadens aktörer att se varje nationellt territorium som en separat miljö inom vilken de skall utveckla sina affärer. Det står likväl klart att konkurrensen även fortsättningsvis kommer att utvecklas inom EU så att situationen i de nuvarande EU-medlemsstaterna i framtiden sannolikt kommer att bli långt mera homogen än den är för närvarande, men utvidgningen av EU kommer troligen att leda till att en lång rad av nationella skillnader ånyo uppstår. Av dessa skäl måste det råda lämplig balans mellan att så långt som möjligt förlita sig till marknadens system och konkurrens för att uppnå en hög nivå vad avser valfrihet och kvalitet, och att trygga reglerande åtgärder för att upprätthålla en minsta uppsättning rättigheter för användare och konsumenter inom hela gemenskapen. Enligt artikel 16 skall de nationella tillsynsmyndigheterna reglera de taxor för slutkund som får tas ut av företag med ett betydande marknadsinflytande för att förhindra att en sådan organisation fastställer taxor eller villkor som är till nackdel för vissa eller samtliga konsumenter, eller som förhindrar andra operatörer eller tjänsteleverantörer från att effektivt konkurrera med dessa organisationer. Nationella tillsynsmyndigheter skall avstå från sådana åtgärder om de anser att effektiv konkurrens råder. För konsumentskyddsfrågor avseende kommunikationstjänsternas kvalitet stödjer sig den metod som antagits på inneboende garantier, hänförliga till de nationella tillsynsmyndigheternas reservbefogenheter, om marknadens aktörer inte använder sin affärsmässiga frihet på ett effektivt sätt för att tillfredsställa kraven från användare och konsumenter. I artikel 17 i direktivet föreslås att förhandskraven för slutande av avtal skall stå i förhållande till operatören, eller operatörerna, genom vilken eller vilka användaren har en direkt anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet. Inga förhandskrav kommer att tillämpas för slutande av avtal mellan andra tjänsteleverantörer och konsumenter, men sådana avtal måste innehålla likvärdiga upplysningar i förhållande till vad som fastställts på förhand. Operatören måste åta sig en viss tjänstekvalitet och användarna skall ha tillgång till korrigeringsåtgärder, såsom reklamationsförfaranden, åtaganden om rapportering som åläggs av de nationella tillsynsmyndigheterna och andra åtgärder för insyn. I artikel 18 införs åtagandet att garantera en hög nivå för insyn och information för kommunikationstjänster. I denna artikel ställs visserligen inte krav på prisinformation för varje samtal men det krävs att medlemsstaterna ser till att allmänheten har tillgång till samtliga teletjänsteleverantörers aktuella information om standardpriser och andra avtalsvillkor. De nationella tillsynsmyndigheterna kommer att kunna ställa krav på särskilda åtgärder, bland annat information om varje enskilt samtal, i enlighet med de politiska målsättningarna i det allmänna lagstiftningspaketet, konsumenternas intressen inbegripna. Möjligheten att få upplysning om varaktigheten och kostnaden för ett samtal omedelbart efter att samtalet har gjorts är värdefull för konsumenterna, särskilt i mobila telefonnät, men marknaden uppfyller redan konsumenternas efterfrågan inom detta område, varför regleringsåtgärder för närvarande inte anses vara påkallade. I artikel 19 föreslås att de nationella tillsynsmyndigheterna skall ha befogenhet att, i nödvändiga fall och efter samråd, begära att jämförbar, korrekt och aktuell information om tjänsternas kvalitet offentliggörs. I de fall klagomål framförs eller de nationella tillsynsmyndigheterna inte uppfyller standarderna för jämförbarhet och läglighet, kan myndigheten kräva att ett enskilt företag åtgärdar bristerna. Artikel 20 är en konsumentskyddsbestämmelse som är utformad för att garantera att all utrustning för mottagning av digital television som säljs inom EU är tekniskt kompatibel med motsvarande europeiska standarder. De tekniska egenskaperna hos den utrustning för vilka dessa kriterier är tillämpliga upptas i bilaga VI. Enligt artikel 21 skall alla användare ha rätt att använda sig av telefonisttjänster när de ringer och att upptas i abonnentförteckningen. Dessutom är företag som tilldelar telefonnummer tvungna att på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt tillhandahålla information till en gemensam abonnentförteckning. Enligt artikel 22 bibehålls det gällande kravet på ett gemensamt europeiskt larmnummer ("112") som skall kunna användas avgiftsfritt, med tillägg av att den larmcentral som mottar samtalet skall kunna ta reda på varifrån samtalet kommer. I artikel 23 utvecklas det gällande kravet på ett gemensamt internationellt prefix ("00") och en skyldighet för operatörer att hantera användning av det nya europeiska regionala prefixet "3883". Enligt artikel 24 skall skyldigheten att tillhandahålla tilläggstjänster (tonval, nummerpresentation och specificerad teleräkning) utvidgas till att omfatta samtliga allmänna operatörer med anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet (och inte bara företag med ett betydande marknadsinflytande eller utvalda leverantörer av samhällsomfattande tjänster). För att begränsa regleringen så mycket som möjligt kommer nationella tillsynsmyndigheter att ha reservbefogenheter som gör att de kan välja att inte tillämpa sådana bestämmelser i fall då de inte anser det vara nödvändigt. Enligt artikel 25 skall skyldigheten utvidgas till att omfatta tjänsten nummerportabilitet och gällande åtaganden för företag med ett betydande marknadsinflytande förlängs vad gäller användarnas möjlighet till val eller förval av teleoperatör. Bestämmelsen om nummerportabilitet är inte obligatorisk mellan fasta och mobila operatörer men en ändring av denna kan komma att föreslås under granskningsförfarandet. Artikel 26 avser den situation att medlemsstaterna inför särskilda åtaganden avseende vidareutsändning ("must-carry") för nät avsedda för rundradiosändningar för allmänheten. I artikeln erkänns att medlemsstaterna bör kunna pålägga företag som omfattas av deras jurisdiktion proportionerligt avpassade åtaganden med beaktande av legitima hänsyn till allmän ordning, under förutsättning att detta är nödvändigt för att uppfylla klart definierade målsättningar i allmänhetens intresse och att sådanan åtaganden är proportionella, öppna för insyn och tidsbegränsade. Förhyrda förbindelser och obligatoriska tjänster Kapitel IV handlar om förhyrda förbindelser och andra obligatoriska tjänster. Det råder allmän samstämmighet om önskvärdheten av att bibehålla reglerna i direktiv 92/44/EG, ändrat genom direktiv 97/51/EEG, om kravet på att förhyrda förbindelser skall vara tillgängliga i samtliga medlemsstater och möjligheten för nationella tillsynsmyndigheter att upphäva vissa eller samtliga av dessa bestämmelser när det anses råda effektiv konkurrens för dessa tjänster på den nationella marknaden. Enligt artikel 27 skall gällande bestämmelser avseende förhyrda förbindelser gälla även fortsättningsvis och en tidsfristklausul skall införas för att dessa bestämmelser skall kunna avskaffas när de nationella tillsynsmyndigheterna har beslutat sig för att det råder effektiv konkurrens. Enligt artikel 28 får en medlemsstat besluta att på sitt territorium göra tillhandahållandet av vissa tjänster utöver omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster obligatoriskt, under förutsättning att inte någon form av kompensationssystem för vissa företag åläggs. Förfaranderegler I förslaget till ramdirektiv föreslår kommissionen en högnivågrupp för telekommunikationer som bland annat skall ansvara för ett intensivt samarbete med konsumentorgan och för att granska problemställningar som läggs fram av medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter, marknadsaktörer och användare. Högnivågruppen för telekommunikationer skall när så är lämpligt föreslå lösningar. I kapitel V utnyttjas förfarandet för ovan nämnda högnivågrupps deltagande i samarbetet mellan konsumenter och nationella tillsynsmyndigheter. Kapitel V omfattar artiklarna 29-37 och innehåller förfaranderegler för bland annat kravet på samråd mellan nationella tillsynsmyndigheter och användare, konsumenter, tjänsteleverantörer och nätoperatörer om frågor rörande tjänsternas omfattning och kvalitet och om kostnaderna för dessa är rimliga samt förfarandet för tvistelösning. I direktivet förstärks gällande bestämmelser om användarvänlighet och tillgång till ett nationellt forum, särskilt vad gäller fakturering och villkor för tjänsteprestandan. Artikel 31 innehåller bestämmelser om teknisk anpassning av bilagorna medan bestämmelser om övervakning av hur direktivet fungerar och en rapport till Europaparlamentet och rådet finns i artikel 32. I artikel 33 föreskrivs det regleringsförfarande som behövs för artiklarna 11,17 och 19. Artiklarna 34 och 35 avser införlivande och ikraftträdande. 2000/0183 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta, med beaktande av kommissionens förslag [1], [1] EGT C med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2], [2] EGT C med beaktande av Regionkommitténs yttrande [3], [3] EGT C i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [4], och [4] EGT C av följande skäl: (1) Liberaliseringen av sektorn för telekommunikationer, den ökade konkurrensen och ett allt större urval av kommunikationstjänster går hand i hand med parallella åtgärder för att skapa ett harmoniserat regelverk som garanterar tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster. Begreppet samhällsomfattande tjänster måste utvecklas till att återspegla tekniska framsteg, marknadens utveckling och förändringar i användarnas efterfrågan. I det regelverk som antogs inför vid den fullständiga liberaliseringen av telemarknaden 1998 inom gemenskapen fastställdes den minsta omfattningen för åtaganden om samhällsomfattande tjänster samt regler för kostnadsberäkning och finansiering av dem. (2) Enligt artikel 153 i fördraget skall gemenskapen bidra till konsumentskyddet. (3) Gemenskapen och medlemsstaterna har gjort åtaganden inom regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i samband med Världshandelsorganisationens överenskommelse om grundläggande telekommunikationer. En stat som är medlem i Världshandelsorganisationen har rätt att bestämma vilken sorts åtaganden om samhällsomfattande tjänster den önskar bibehålla. Sådana åtaganden kommer inte att anses vara konkurrenshämmande i sig förutsatt att de administreras på ett öppet, icke-diskriminerande och konkurrensneutralt sätt och inte är mer betungande än nödvändigt för den sorts samhällsomfattande tjänst som fastställts av medlemsstaten. (4) På en konkurrensutsatt marknad bör vissa åtaganden gälla för samtliga företag som tillhandahåller offentliga telefonitjänster i fasta nätanslutningspunkter, och andra åtaganden bör endast gälla företag med ett betydande marknadsinflytande eller företag som har utsetts till operatörer som utför samhällsomfattande tjänster. (5) Ett grundläggande krav för samhällsomfattande tjänster är att anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter skall tillhandahållas till ett rimligt pris på kundens begäran. Detta krav är begränsat till en enda nätanslutning och gäller inte det digitala flertjänstnätet (ISDN), som ger tillgång till två eller fler anslutningar som kan användas samtidigt. Det bör inte föreligga något tvång vad gäller de tekniska medel med vilka anslutningen tillhandahålls (både trådlös och annan teknik är tillåten) och inte heller vad gäller vilka operatörer som skall tillhandahålla delar av eller samtliga åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Anslutningar till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter skall ha kapaciteten att sända tal och datakommunikationer med en hastighet som är tillräcklig för tillgång till on-line-tjänster som tillhandahålls via det allmänt tillgängliga Internet. Den datahastighet som kan tillförsäkras av en enda anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet är beroende av kapaciteten hos abonnentens terminalutrustning och anslutningen. Det är därför inte lämpligt att kräva en viss data- eller bithastighet på gemenskapsnivå. De talfrekvensmodem som finns för närvarande erbjuder i allmänhet en datahastighet av 56 kbit/s och har automatisk datahastighetsanpassning för att ge variabel linjekvalitet, med resultat att den uppnådda datahastigheten kan understiga 56 kbit/s. I vissa fall då anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter är klart otillräcklig för att säkra en tillfredsställande anslutning till Internet, bör medlemsstaten kunna begära att anslutningen uppnår den nivå som flertalet abonnenter har för att datahastigheten skall bli tillräckligt hög för anslutning till Internet. Om en sådan särskild åtgärd förorsakar konsumenten nettokostnader kan denna nettoeffekt inbegripas i en eventuell nettokostnadsberäkning av åtaganden om samhällsomfattande tjänster. (6) Ett rimligt pris är ett pris som medlemsstaten fastställer på nationell nivå mot bakgrund av särskilda nationella förutsättningar och kan innefatta gemensamma taxor som är oberoende av geografisk belägenhet eller särskilda taxealternativ för användare med låga inkomster. Om priset är rimligt för den enskilda användaren beror på dennes möjlighet att överblicka och kontrollera sina utgifter. (7) Abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänst utgör viktiga anslutningsverktyg för allmänt tillgängliga telefonitjänster och utgör en del av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. Användare och konsumenter vill ha en omfattande abonnentförteckning och en nummerupplysningstjänst som innefattar samtliga förtecknade telefonabonnenter och dessas telefonnummer (inbegripet fasta, mobila och personliga telefonnummer) och att dessa upplysningar presenteras på ett opartiskt sätt. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] [5] har abonnenter rätt att besluta om personliga upplysningar om dem alls skall tas upp i abonnentförteckningen och, om så skall ske, vilka upplysningar som skall tas med. [5] EGT L (8) För medborgaren är det viktigt att det finns tillräckligt med telefonautomater och att användarna kan ringa det gemensamma europeiska larmnumret ("112") avgiftsfritt från vilken telefon som helst, bland annat telefonautomater, utan att behöva använda sig av mynt eller kort. Om informationen om larmnumret "112" är otillräcklig berövas medborgaren den extra säkerhet som förekomsten av detta nummer ger på europeisk nivå, särskilt då de reser i andra medlemsstater. (9) För funktionshindrade användare och användare med särskilda sociala behov bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att garantera anslutningen till allmänt tillgängliga telefonitjänster i fasta nätanslutningspunkter och ett rimligt pris för detta. Särskilda åtgärder för funktionshindrade användare skulle i lämpliga fall kunna vara att tillhandahålla offentliga texttelefonitjänster för hörselskadade personer och personer med nedsatt talförmåga och tjänster såsom avgiftsfria nummerupplysningstjänster eller liknande åtgärder för synskadade eller delvis seende personer samt att på begäran av synskadade eller delvis seende personer tillhandahålla specificerade teleräkningar i alternativt format. Särskilda åtgärder kan även behöva vidtas för att funktionshindrade användare och användare med särskilda behov skall ha tillträde till alarmerings- och räddningstjänsten ("112") och för att ge dem samma möjlighet som andra konsumenter att välja mellan olika operatörer och tjänsteleverantörer på samma sätt. Leverantörer av samhällsomfattande tjänster bör inte vidta åtgärder för att hindra användare från att fullt ut dra nytta av tjänster som erbjuds av olika operatörer eller tjänsteleverantörer i samband med att leverantörens egna tjänster erbjuds såsom en del av en samhällsomfattande tjänst. (10) Vikten av tillträde till och användning av det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter är sådan att det bör vara tillgängligt för alla som gör en rimlig begäran om detta. I enlighet med subsidiaritetsprincipen skall medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier besluta vilka företag som har åtaganden om samhällsomfattande tjänster enligt detta direktiv, med iakttagande av företagens möjlighet och, i tillämpliga fall, vilja att godta hela eller delar av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. Det är viktigt att samhällsomfattande tjänster utförs på effektivaste sätt för att användarna i allmänhet skall betala ett pris som motsvarar de faktiska kostnaderna. Det är likaledes viktigt att leverantörer av samhällsomfattande tjänster upprätthåller såväl nätets tillförlitlighet som kontinuitet i tillhandahållandet av tjänsterna och tjänsternas kvalitet. Den ökade konkurrensen och det större urvalet förbättrar möjligheterna för att andra företag än de som har ett betydande marknadsinflytande kan tilldelas samtliga eller delar av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. Därför skulle åtaganden om samhällsomfattande tjänster i vissa fall kunna tilldelas den operatör som har de mest kostnadseffektiva metoderna för tillhandahållande av anslutning och tjänster. Motsvarande åtaganden skulle kunna omfattas av villkoren för tillåtelse att tillhandahålla allmänt tillgängliga tjänster. (11) Medlemsstaterna bör övervaka konsumenternas situation med avseende på deras användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster och då särskilt om kostnaderna för dessa tjänster är rimliga. Om kostnaden för telefonitjänsten är rimlig beror på den information som användarna får angående såväl kostnaden för telefonanvändningen som den relativa kostnaden för sådan användning i förhållande till övriga tjänster och användarnas möjligheter att kontrollera sina utgifter. Rimlig kostnad innebär därför att vissa rättigheter överförs till konsumenten genom de åtaganden som gäller för företag som utvalts till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Dessa åtaganden innefattar en särskild detaljeringsgrad för specificerade teleräkningar, möjligheten till selektiv spärrning av vissa utgående samtal (såsom högkostnadssamtal till betalteletjänster), konsumentens möjlighet att kontrollera sina utgifter genom förhandsbetalning och möjlighet att betala av anslutningsavgifterna eller erlägga förhandsbetalning. Sådana bestämmelser bör förmodligen ses över och ändras mot bakgrund av marknadsutvecklingen. Gällande bestämmelser innehåller inte något krav på att operatörer med åtaganden om samhällsomfattande tjänster underrättar abonnenten då en på förhand bestämd kostnadsbegränsning överskrids eller ett avvikande samtalsmönster kan iakttas. Vid en framtida granskning av bestämmelserna bör man överväga om det föreligger behov av att underrätta abonnenten om något sådant inträffar. (12) Med undantag för upprepade försenade eller uteblivna betalningar bör konsumenten vara skyddad från omedelbar nedkoppling från nätanslutningen på grund av en obetald räkning, särskilt vad gäller tvister angående höga räkningar för betalteletjänster, och även fortsättningsvis vara ansluten till grundläggande telefonitjänster under tiden för tvistelösningen. I några medlemsstater kan sådan anslutning tillhandahållas endast om abonnenten fortsätter att erlägga abonnemangsavgift. (13) Kvalitet och pris är avgörande på en konkurrensutsatt marknad och nationella tillsynsmyndigheter bör ha möjlighet att kontrollera tjänsternas kvalitet hos företag med ett betydande marknadsinflytande eller företag som har valts ut till åtaganden om samhällsomfattande tjänster. De nationella tillsynsmyndigheterna bör även kunna kontrollera tjänsternas kvalitet hos andra företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster i fasta nätanslutningspunkter till användare. De nationella tillsynsmyndigheterna skall, i de fall de anser det nödvändigt, kunna vidta lämpliga förbättringsåtgärder vad gäller den kvalitetsnivå som uppnåtts hos båda dessa slag av företag. (14) Medlemsstaterna får inrätta system för täckning eller finansiering av nettokostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster i de fall det visar sig att åtagandena endast kan genomföras med förlust eller om nettokostnaderna går utöver normala affärsmässiga standarder. Det är viktigt att se till att nettokostnaderna för åtaganden om samhällsomfattande tjänster är korrekt beräknade och att eventuell finansiering sker med ett minimum av snedvridning av marknaden och påverkan av företag samt är förenliga med artiklarna 87 och 88 i fördraget. (15) Vid beräkningar av nettokostnaden för samhällsomfattande tjänster bör vederbörlig hänsyn tas till såväl kostnader och intäkter som immateriella förmåner som är resultatet av tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, men detta bör inte sätta hinder i vägen för det allmänna målet att garantera att kostnaderna återspeglas i prisstrukturen. Nettokostnaderna för åtaganden om samhällsomfattande tjänster bör beräknas med utgångspunkt i förfaranden som är öppna för insyn. (16) I de fall en samhällsomfattande tjänst utgör en oskälig börda för ett företag är det lämpligt att tillåta medlemsstaterna att införa system för effektiv nettokostnadstäckning. Täckning genom statsbudgeten är en metod för täckning av nettokostnader för åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Det är även rimligt att de nettokostnader som fastställts täcks av från samtliga användare enligt ett förfarande som är öppet för insyn och som innebär att avgifter tas ut från företagen. Om kostnadstäckning sker genom att avgifter tas ut från företagen bör medlemsstaterna se till att fördelningen dem emellan sker på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Denna princip hindrar inte medlemsstaterna från att godta nya aktörer som ännu inte har uppnått ett betydande marknadsinflytande. Finansieringssystemet bör garantera att marknadsaktörerna endast bidrar till att bekosta åtaganden om samhällsomfattande tjänster och inte till annan verksamhet som inte står i direkt samband med tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Systemen för täckning bör i samtliga fall beakta gemenskapsrättsliga principer och systemen för fördelning bör beakta principerna om icke-diskriminering och proportionalitet. Finansieringssystemen bör garantera att användare i en medlemsstat inte bidrar till att täcka kostnader för samhällsomfattande tjänster i en annan medlemsstat, till exempel vid samtal från en medlemsstat till en annan. (17) De nationella tillsynsmyndigheterna bör försäkra sig om att de företag som erhåller finansiering av kostnader för samhällsomfattande tjänster tillhandahåller tillräckligt med upplysningar om de särskilda delar för vilka sådan finansiering krävs som motivering för sin begäran. Medlemsstaternas system för kostnadsberäkning och finansiering av åtaganden om samhällsomfattande tjänster kommer att meddelas kommissionen för granskning av om de är förenliga med fördraget. De utvalda operatörerna kan frestas att övervärdera nettokostnaderna för åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Medlemsstaterna bör därför garantera effektiv insyn och kontroll av de belopp som debiteras för att finansiera åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Dessutom bör systemet stå under nära överinseende och det skall finnas effektiva förfaranden för en snabb lösning av tvister genom klagomål till ett opartiskt organ angående det belopp som skall betalas, utan att det påverkar tillämpningen av andra tillgängliga rättsmedel enligt nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftningen. (18) Telekommunikationsmarknaden fortsätter att utvecklas vad gäller de tjänster som används och de tekniska metoderna för att leverera dessa till användarna. Åtaganden om samhällsomfattande tjänster bör granskas regelbundet i syfte att ändringar skall kunna föreslås av omfattningen av eller av nya definitioner av dessa åtaganden. Vid en sådan granskning bör utvecklingen av sociala, affärsmässiga och tekniska förhållanden beaktas och eventuella ändringar av omfattningen av dessa åtaganden bör vara föremål för ett dubbeltest av de tjänster som blir tillgängliga för en stor majoritet av befolkningen, med en därpå följande risk för social utfrysning av dem som inte har råd med dessa tjänster. Vid ändring av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster bör man se till att vissa tekniska val inte på ett konstgjort sätt främjas framför andra, att en oproportionerligt stor finansiell börda inte läggs på företag inom denna sektor (och därigenom äventyrar marknadsutveckling och marknadsförnyelse) och att eventuella ekonomiska bördor inte oskäligt drabbar konsumenter med låga inkomster. Ändringar av åtagandenas omfattning innebär automatiskt att nettokostnader kan finansieras genom de metoder som godkänns i detta direktiv. Medlemsstaterna får inte påtvinga marknadsaktörerna avgifter för åtgärder som inte utgör en del av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. Enskilda medlemsstater kan dock vidta särskilda åtgärder (som faller utanför åtagandena om samhällsomfattande tjänster) och finansiera dem i enlighet med gemenskapslagstiftningen, men inte på grundval av avgifter från marknadsaktörerna. (19) Ökad konkurrens för alla tillträdes- och tjänstemarknader kommer att ge användarna ett större utbud att välja bland. Graden av konkurrens och valmöjligheter varierar inom gemenskapen, och inom medlemsstaterna, mellan geografiska områden och mellan tillträdes- och tjänstemarknader. Trots detta kan ett företag som tidigare haft exklusiva rättigheter ha kvar ett betydande marknadsinflytande inom tillträdesmarknaden och inom vissa tjänstemarknader. Vissa användare kan bli helt beroende av det tillträde och de tjänster som erbjuds av ett företag med ett betydande marknadsinflytande. I allmänhet är det av effektivitetsskäl och för att främja effektiv konkurrens viktigt att de tjänster som tillhandahålls av ett företag med betydande marknadsinflytande återspeglar kostnaderna för dessa. De avgifter som tas ut av slutanvändarna bör både av effektivitetsskäl och sociala skäl återspegla såväl efterfrågan som kostnader under förutsättning att detta inte leder till en snedvridning av konkurrensen. Det föreligger en risk för att ett företag med betydande marknadsinflytande agerar på olika sätt för att lägga hinder i vägen för nya aktörer eller för att snedvrida konkurrensen, till exempel genom att ta ut för höga priser, dumpa priserna, gruppera tjänster för slutkund på ett visst sätt som inte kan frångås eller ge vissa kunder otillbörliga förmåner. Åtaganden om samhällsomfattande tjänster och allmänintresset innebär att man för vissa konsumenter bör avvika från de normala affärsvillkoren vad gäller taxor och taxestrukturer. Trots detta bör företag som anses ha ett betydande marknadsinflytande inte underkastas onödiga marknadsregleringar när effektiv konkurrens råder. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att för företag med ett betydande marknadsinflytande fastställa, upprätthålla och upphäva bestämmelser om taxor för slutkund. Reglering av pristak, geografisk utjämning eller liknande medel kan användas för att uppnå det dubbla målet att främja effektiv konkurrens samtidigt som man tillfredsställer allmänintresset, bland annat genom rimlig prissättning avseende allmänt tillgängliga telefonitjänster till förmån för vissa konsumenter. Tillgång till korrekt information om kostnadsredovisning är nödvändig för att de nationella tillsynsmyndigheterna skall kunna uppfylla sina skyldigheter på detta område, inbegripet införande av taxekontroller. (20) Avtal är ett viktigt instrument för användare och konsumenter vad gäller att säkerställa en lägsta nivå för insyn och rättssäkerhet. De flesta tjänsteleverantörer i en konkurrensutsatt miljö kommer att sluta avtal med sina kunder av affärsmässiga skäl. Förutom bestämmelserna i detta direktiv är kraven i den gällande gemenskapslagstiftningen vad avser konsumentskydd i samband med slutande av avtal, särskilt rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal [6] och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal [7], tillämpliga på konsumenttransaktioner avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Framför allt bör konsumenterna åtnjuta en lägsta rättssäkerhetsnivå vad gäller deras avtalsförhållanden med direkta telefonitjänsteleverantörer, vilket garanteras på så sätt att avtalsvillkoren, tjänstens kvalitet, villkoren för uppsägning av avtalet och tjänstens upphörande, kompensationsåtgärder och tvistelösning fastställs i avtalet. I de fall då andra än direkta tjänsteleverantörer ingår avtal med en konsument bör samma slags upplysningar ingå även i sådana avtal. Åtgärder för att garantera insyn vad avser priser, taxor och villkor kommer att öka konsumenternas möjligheter att optimera sina val och därmed att till fullo dra nytta av konkurrensen. [6] EGT L 95, 21.4.1993, s. 29. [7] EGT L144, 4.6.1997, s. 19. (21) Användare och konsumenter bör ha tillgång till allmänt tillgänglig information om kommunikationstjänster. Medlemsstaterna bör kunna kontrollera kvaliteten på de tjänster som erbjuds på deras respektive territorium. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha möjlighet att systematiskt samla in information om kvaliteten på de tjänster som erbjuds inom det nationella territoriet på grundval av kriterier som tillåter en jämförelse mellan tjänsteleverantörer och mellan medlemsstater. Företag som levererar kommunikationstjänster i en konkurrensutsatt miljö är sannolikt intresserade av att korrekt och gällande information görs allmänt tillgänglig då detta borde utgöra en affärsmässig fördel för dem. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ändå kunna kräva att sådan information offentliggörs i de fall då det kan visas att sådan information faktiskt inte är tillgänglig för allmänheten. (22) Användare och konsumenter bör kunna åtnjuta en garanti om driftskompatibilitet för all utrustning som säljs inom gemenskapen för mottagning av digital television. Medlemsstaterna bör kunna kräva en lägsta nivå för harmoniserade regler vad gäller sådan utrustning; sådana standarder bör anpassas för att hålla takten med den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. (23) Samtliga användare och konsumenter bör även fortsättningsvis ha tillträde till telefonisttjänster oavsett vilken organisation som tillhandahåller anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet. (24) Tillhandahållandet av nummerupplysningstjänst är redan öppet för konkurrens. Detta direktiv kompletterar direktivet [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] genom att abonnenterna ges rätten att få sina personuppgifter införda i en tryckt eller elektronisk abonnentförteckning. Tjänsteleverantörer som delar ut telefonnummer till sina abonnenter är skyldiga att tillhandahålla relevant information på ett skäligt, kostnadsorienterat och icke-diskriminerande sätt. (25) Det är viktigt att användare kan ringa det gemensamma europeiska larmnumret "112" och övriga nationella larmnummer utan kostnad från vilken telefon som helst, däribland telefonautomater, utan att behöva använda sig av mynt eller kort. Medlemsstaterna bör redan ha vidtagit de nödvändiga åtgärder som bäst passar den nationella organisationen av larmsystemen för att se till att samtal till detta nummer besvaras och behandlas på lämpligt sätt. Information om varifrån samtalet kommer skall göras tillgänglig för alarmerings- och räddningstjänsten och kommer att förbättra nivån för skydd av och säkerhet för användare av "112"-tjänster och hjälper alarmerings- och räddningstjänsten i deras arbete, under förutsättning att förmedlingen av samtal och därtill hörande data till alarmerings- och räddningstjänsten garanteras. Utvecklingen av informationstekniken går stadigt framåt och kommer successivt att möjliggöra samtidig behandling av ett flertal språk på nätet till en rimlig kostnad. Detta kommer i sin tur att leda till ökad säkerhet för europeiska medborgare som använder larmnumret 112. (26) Det är nödvändigt för europeiska medborgare och europeiska företag att de internationella telefonitjänsterna är lättillgängliga. Numret "00" har redan införts som gemensamt internationellt prefix inom gemenskapen. Särskilda bestämmelser om samtal mellan närliggande orter belägna inom olika medlemsstater kan komma att antas eller förlängas. Leverantörerna bör vara tvungna att befordra samtal där det europeiska regionala prefixet "3883" eller något annat regionalt europeiskt prefix används. (27) Tonval och nummerpresentation är i regel tillgängliga vid modern telefoni och kan därför tillhandahållas till allt lägre pris eller utan någon kostnad alls. Tonval används allt oftare för samverkan med särskilda tjänster, bland annat mervärdestjänster, och de användare som inte har tillgång härtill kan inte använda dessa tjänster. Medlemsstaterna behöver inte införa en skyldighet att tillhandahålla sådana tjänster när de redan finns tillgängliga. I direktivet [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] garanteras användarens integritet vad gäller specificerade teleräkningar genom att denne ges möjlighet att skydda sitt privatliv med hjälp av nummerpresentation. (28) Nummerportabilitet är viktig för att underlätta konsumentens val och effektiv konkurrens i en konkurrensutsatt miljö på telekommunikationsområdet så att slutanvändare på begäran kan få behålla sina telefonnummer på det allmänt tillgängliga telefonnätet oberoende av vilken organisation som levererar tjänsten. Nummerportabilitet mellan anslutningar till det allmänt tillgängliga telefonnätet med fasta och icke fasta anslutningspunkter är för närvarande inte lämpligt, framför allt på grund av förlusten av den information om taxor till konsument som skulle bli resultatet. Denna bestämmelse skulle kunna komma att bli föremål för granskning. (29) Medlemsstaterna inför nu vissa åtaganden om vidareutsändning ("must-carry") för företag som sänder rundradio eller television för allmänheten. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att fastställa proportionella åtaganden för företag som omfattas av dessa staters jurisdiktion av hänsyn till ett berättigat allmänintresse; sådana åtaganden bör dock endast fastställas om de är nödvändiga för att uppfylla klart fastställda allmänna intressemålsättningar och de bör vara proportionella, öppna för insyn och tidsbegränsade. Det skulle inte vara rimligt att utvidga sådana åtaganden till att gälla nya nät såsom Internet. De företag som får fullgöra dessa åtaganden bör erhålla en lämplig kompensation för användningen av deras nätkapacitet, som baserar sig på villkor som är rimliga, öppna för insyn och icke-diskriminerande. (30) Det anses vara nödvändigt att garantera den fortsatta tillämpningen av gällande bestämmelser om tjänster avseende förhyrda förbindelser i gemenskapens telekommunikationslagstiftning, särskilt rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser [8], senast ändrat genom kommissionens beslut nr 98/80/EG av den 7 januari 1998 [9], fram till en tidpunkt som bestäms av de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med det förfarande för marknadsanalys som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] [10] då sådana bestämmelser inte längre behövs därför att konkurrensen på marknaden har utvecklats tillräckligt inom deras territorium. För närvarande är dessa tjänster obligatoriska och tillhandahålls utan att något kompensationssystem tas i anspråk. [8] EGT L 165, 19.6.1992, s. 32. [9] EGT L 14, 20.1.1998, s. 27. [10] EGT L (31) I de fall en medlemsstat vill se till att andra specifika tjänster tillhandahålls inom dess territorium bör sådana åtaganden genomföras på ett kostnadseffektivt sätt utanför tillämpningsområdet för åtaganden om samhällsomfattande tjänster. Som svar på kommissionens eEuropa initiativ anmodade Europeiska rådet i Lissabon medlemsstaterna att se till att samtliga skolor har anslutning till Internet och till multimedia innan utgången av år 2001. (32) I en konkurrensutsatt miljö bör de berörda parternas, bland annat användarnas och konsumenternas, åsikter beaktas av de nationella tillsynsmyndigheterna i frågor som är relaterade till användares och konsumenters rättigheter. Det bör finnas effektiva förfaranden för lösning av tvister mellan å ena sidan användare och konsumenter och å andra sidan företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster. Medlemsstaterna bör ta full hänsyn till kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol [11]. [11] EGT L 115, 17.4.1998, s. 31. (33) Bestämmelserna i detta direktiv hindrar inte en medlemsstat att vidta åtgärder som kan rättfärdigas på de grunder som fastställs i artiklarna 30 och 46 i fördraget; och i synnerhet på grunder som avser allmän säkerhet, allmän ordning och allmän moral. (34) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget är de grundläggande målsättningarna att fastställa en gemensam nivå för samhällsomfattande tjänster för samtliga europeiska användare och att harmonisera villkoren för tillträde till och användning av allmänt tillgängliga telefonnät i fasta anslutningspunkter och motsvarande allmänt tillgängliga telefonitjänster, omöjliga att genomföra på ett tillfredsställande sätt på medlemsstatsnivå. Målsättningen att införa ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät, kommunikationstjänster och därtill hörande utrustning kan inte genomföras på ett tillfredsställande sätt av medlemsstaterna och bör därför genomföras av gemenskapen. Detta direktiv begränsar sig till ett minimum av vad som krävs för att dessa målsättningar skall kunna uppnås och sträcker sig inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. (35) Med tanke på att de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av detta direktiv är allmänna i den mening som avses i artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [12], bör de antas genom det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i det beslutet. [12] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I: Tillämpningsområde, målsättningar och definitioner Artikel 1 Tillämpningsområde och mål 1. Inom ramen för direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] avser detta direktiv tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till användare och konsumenter. 2. Målet med detta direktiv är att inom hela gemenskapen garantera tillgång till elektroniska kommunikationstjänster av god kvalitet till ett rimligt pris genom effektiv konkurrens och faktiska valmöjligheter och genom att åtgärda situationer där användares och konsumenters behov inte på ett tillfredsställande sätt har uppfyllts med hjälp av affärsmässiga metoder. Direktivet syftar även till att garantera driftskompatibilitet för digital televisionsutrustning för konsumenter. Artikel 2 Definitioner I detta direktiv används de beteckningar som anges i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. Även följande beteckningar skall gälla: a) direktleverantör av allmänna telefonitjänster: ett företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster och även förser abonnenten med en anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet. b) abonnent: en fysisk eller juridisk person som har ingått avtal med ett företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster om leverans av sådana tjänster. c) telefonautomat: en telefon som är tillgänglig för allmänheten och vars användning betalas med mynt och/eller kredit/betalkort och/eller telefonkort, till exempel kort vars användning kräver nummerkoder. d) allmänt tillgängligt telefonnät: överföringssystem, utrustning för koppling och dirigering och andra resurser som används för tillhandahållande av allmänt tillgängliga telefonitjänster; det möjliggör överföring av tal mellan nätanslutningspunkter och även andra sorters kommunikation, såsom fax och dataöverföring; anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter kan ske både trådlöst och med tråd. e) allmänt tillgänglig telefonitjänst: en tjänst som är allmänt tillgänglig för att ringa utgående eller motta inkommande nationella eller internationella samtal och för att ringa alarmerings- och räddningstjänsten genom att slå nummer 112 via ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan; detta kan omfatta tillhandahållande av telefonisttjänster, nummerupplysningstjänst, telefonautomater, tjänster på särskilda villkor och/eller särskilda tjänster för konsumenter med funktionshinder eller särskilda sociala behov. f) nätanslutningspunkt: den fysiska punkt genom vilken en abonnent ansluts till det allmänt tillgängliga telefonnätet; för nät där man använder sig av koppling och dirigering betecknas anslutningspunkten med hjälp av en särskild nätadress, som kan vara knuten till ett abonnentnummer eller abonnentnamn; det utgör av regleringsskäl en gräns mellan olika system; nätanslutningspunktens placering fastställs av den nationella tillsynsmyndigheten. g) geografiskt telefonnummer: ett nummer i den nationella nummerplanen där en del av dess sifferstruktur har geografisk betydelse och används för att dirigera samtal till den fysiska nätanslutningspunkten för den abonnent som har tilldelats numret. Kapitel II: Åtaganden om samhällsomfattande tjänster Artikel 3 Tillgång till samhällsomfattande tjänster 1. Medlemsstaterna skall se till att de tjänster som anges i detta kapitel görs tillgängliga för samtliga användare inom deras territorium oberoende av geografisk belägenhet, att dessa tjänster har en viss kvalitetsnivå och att de, mot bakgrund av särskilda nationella förhållanden, tillhandahålls till ett rimligt pris. 2. Medlemsstaterna skall besluta vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt och lämpligt för att garantera genomförandet av samhällsomfattande tjänster med beaktande av principerna om öppenhet, objektivitet och icke-diskriminering. Medlemsstaterna skall sträva efter minsta möjliga snedvridning av marknaden, särskilt vad gäller tillhandahållande av tjänster till priser eller andra villkor som avviker från normala affärsmässiga villkor, samtidigt som de skall beakta allmänintresset. Artikel 4 Tillhandahållande av anslutning i fasta nätanslutningspunkter 1. Medlemsstaterna skall se till att rimliga krav på anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter och på tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster i fasta anslutningspunkter uppfylls av minst en operatör. 2. Den tillhandahållna anslutningen skall göra det möjligt för användarna att göra och motta lokala, nationella och internationella telefonsamtal, fax och dataöverföringar med en datahastighet som tillåter tillträde till Internet. Artikel 5 Nummerupplysningstjänst och abonnentförteckningar Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 12 i direktivet [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] garantera följande vad avser abonnenter till direktleverantörer av allmänna telefonitjänster: a) En förteckning över abonnenter skall finnas tillgänglig för användarna i en form som har godkänts av de nationella tillsynsmyndigheterna, oavsett om den är i tryckt eller elektronisk form eller bådadera, och denna skall uppdateras regelbundet och minst en gång per år. b) Alla användare, bland annat användare av telefonautomater, skall ha tillgång till minst en nummerupplysningstjänst som omfattar alla förtecknade abonnenters nummer. c) Företag som tillhandahåller de tjänster som avses i punkterna a och b skall tillämpa principen om icke-diskriminering i sin behandling av information som de har fått av andra företag. Artikel 6 Telefonautomater 1. Medlemsstaterna skall se till att de nationella tillsynsmyndigheterna kan påföra företag åtaganden för att garantera att telefonautomater tillhandahålls användarna i rimlig utsträckning och att användarnas behov vad avser geografisk täckning, antalet telefoner och tjänsternas kvalitet tillgodoses. 2. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa punkt 1 inom sitt territorium eller inom en del av detta efter att ha samrått med de berörda parterna på det sätt som avses i artikel 29. 3. Medlemsstaterna skall garantera att det är möjligt att göra nödsamtal från telefonautomater genom att slå det gemensamma europeiska larmnumret "112", och andra nationella larmnummer avgiftsfritt och utan användning av mynt eller kort. Artikel 7 Särskilda åtgärder för funktionshindrade användare och användare med särskilda behov 1. Medlemsstaterna skall, när så är lämpligt, vidta särskilda åtgärder för att garantera lika tillgång till och rimliga priser vad avser allmänt tillgängliga telefonitjänster, däribland tillträde till alarmerings- och räddningstjänsten och nummerupplysningstjänsten, för funktionshindrade användare och användare med särskilda sociala behov. 2. Medlemsstaterna får vidta särskilda åtgärder med hänsyn till nationella förhållanden för att se till att även funktionshindrade användare och användare med särskilda behov kan dra nytta av utbudet av företag och tjänsteleverantörer på samma sätt som flertalet användare. Artikel 8 Urval av företag 1. Medlemsstaterna får om så är nödvändigt välja ut ett eller flera företag som skall säkerställa tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på det sätt som fastställs i artiklarna 4-7 så att hela det nationella territoriet täcks. Medlemsstaterna får välja olika företag eller företagsgrupper som skall tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna. 2. Medlemsstaterna skall, för att garantera effektivt tillträde till och användning av det allmänt tillgängliga telefonnätet, se till att alla företag kan väljas ut till att inom hela eller delar av det nationella territoriet tillhandahålla tillträde till och tjänster i fasta nätanslutningspunkter; om nödvändigt kan detta ske genom att olika företag väljs ut att tillhandahålla olika delar (geografiskt eller på annat sätt) av åtagandena om samhällsomfattande tjänster. 3. I de fall medlemsstaterna väljer ut företag som skall uppfylla åtaganden om samhällsomfattande tjänster för delar av eller hela det nationella territoriet skall detta ske med hjälp av ett effektivt och sakligt grundat tilldelningssystem som är öppet för insyn. Sådana urvalsmetoder kan innefatta anbudsinfordringar för offentlig upphandling och offentliga auktioner för att garantera att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls på ett kostnadseffektivt sätt och så att nettokostnaden för ett åtagande om samhällsomfattande tjänst kan fastställas. Artikel 9 Taxornas nivå och struktur 1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall övervaka utvecklingen av taxornas nivå och struktur för slutkunder vad avser de allmänt tillgängliga telefonitjänster som tillhandahålls i fasta nätanslutningspunkter av därtill valda företag, särskilt i förhållande till nationella konsumentpriser och inkomster. Dessa myndigheter får med hänsyn till nationella förhållanden kräva att de utvalda företagen erbjuder konsumenterna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från de som erbjuds till vanliga affärsvillkor, särskilt för att se till att låginkomsttagare och personer med särskilda sociala behov inte hindras från att tillträda eller använda den allmänt tillgängliga telefonitjänsten. 2. Medlemsstaterna får kräva att företag som har åtaganden i enlighet med artikel 4 tillämpar gemensamma taxor för hela det aktuella territoriet med beaktande av nationella förhållanden. 3. Medlemsstaterna får, såsom ett alternativ till kravet att utvalda företag skall erbjuda särskilda taxealternativ eller att företag skall tillämpa gemensamma taxor, ge stöd till konsumenter med särskilda ekonomiska eller sociala behov, framför allt genom att ge dem tillträde till allmänt tillgängliga telefonitjänster till en viss taxa. 4. Då ett företag är skyldigt att erbjuda särskilda taxealternativ eller gemensamma taxor skall de nationella tillsynsmyndigheterna garantera att villkoren är fullt öppna för insyn samt offentliggörs och tillämpas i enlighet med principen om icke-diskriminering. De nationella tillsynsmyndigheterna får kräva att vissa alternativ ändras eller dras tillbaka. Artikel 10 Särskilda villkor avseende rimliga taxor och kontroll av utgifter 1. Medlemsstaterna skall garantera att utvalda företag som erbjuder utrustning eller tjänster utöver anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet och allmänt tillgängliga telefonitjänster fastställer taxor på ett sådant sätt att användaren inte tvingas betala för utrustning eller tjänster som inte är nödvändiga eller krävs för tillhandahållande av den begärda tjänsten. 2. Medlemsstaterna skall garantera att de utvalda företagen tillhandahåller den särskilda utrustning eller de särskilda tjänster som anges i bilaga I för att konsumenten skall kunna överblicka och kontrollera sina utgifter och undvika att tjänsten avbryts på oberättigade grunder. Artikel 11 Kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls av utvalda företag 1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall garantera att företag med sådana åtaganden som avses i artikel 4 offentliggör och uppdaterar information om de resultat som har uppnåtts i tillhandahållandet av tillträde och tjänster på grundval av de parametrar, definitioner och mätmetoder som anges i bilaga III. Även den nationella tillsynsmyndigheten skall erhålla den offentliggjorda informationen. 2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall kunna fastställa resultatmål för företag som fullgör sådana åtaganden om samhällsomfattande tjänster som avses i artikel 4. Härvid skall de nationella tillsynsmyndigheterna beakta de berörda parternas synpunkter, särskilt på det sätt som avses i artikel 29. 3. Om ett företag ständigt misslyckas med att uppnå resultatmålen får särskilda åtgärder vidtas i enlighet med villkoren i de allmänna bestämmelserna om operatörers auktorisation. De nationella tillsynsmyndigheterna skall kunna beordra oberoende granskningar av uppgifter avseende resultaten, som betalas av företaget, för att försäkra sig om att de uppgifter företag med åtaganden om samhällsomfattande tjänster har lämnat är korrekta och jämförbara. Artikel 12 Kostnad för samhällsomfattande tjänster 1. Om det är nödvändigt får de nationella tillsynsmyndigheterna bedöma om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster är oskäligt betungande för de företag som har utvalts till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. I detta syfte får de nationella tillsynsmyndigheterna a) beräkna åtagandets nettokostnad i enlighet med del A i bilaga IV, eller b) använda ett effektivt, sakligt grundat och öppet redovisat tilldelningssystem, till exempel anbudsinfordringar för offentlig upphandling eller offentliga auktioner. 2. Beräkningen av nettokostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster enligt punkt 1 a skall granskas av ett oberoende organ. Resultatet av kostnadsberäkningen och slutsatserna av granskningen skall vara tillgängliga för allmänheten. Artikel 13 Finansiering av åtaganden om samhällsomfattande tjänster 1. Om de nationella tillsynsmyndigheterna på grundval av nettokostnadsberäkningen enligt artikel 12, och med hänsyn till de eventuella marknadsfördelarna för ett företag som utvalts till att erbjuda samhällsomfattande tjänster, konstaterar att ett företag bär en oskälig börda får en medlemsstat besluta a) att införa ett system för att via statsbudgeten kompensera företaget för de fastställda nettokostnaderna, eller b) att fördela nettokostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster. 2. Vid en eventuell fördelning av kostnaden på det sätt som avses i punkt 1 b skall medlemsstaterna införa ett fördelningssystem som administreras av ett organ som är oberoende av förmånstagarna och som står under den nationella tillsynsmyndighetens kontroll. Endast den nettokostnad som fastställs i enlighet med artikel 12 och som avser åtaganden i artiklarna 3-10 får finansieras. 3. Ett fördelningssystem som grundar sig på en fond skall iaktta principerna om öppenhet, minsta möjliga snedvridning av marknaden, icke-diskriminering och proportionalitet i enlighet med principerna i bilaga IV. 4. Eventuella avgifter i samband med delning av kostnader för åtaganden om samhällsomfattande tjänster skall skiljas från varandra och fastställas separat. Sådana avgifter får inte påföras eller begäras in från företag som inte tillhandahåller tjänster inom den medlemsstats territorium, som har infört fördelningssystemet. Artikel 14 Insyn 1. I de fall ett system för fördelning av nettokostnaderna för åtaganden om samhällsomfattande tjänster enligt artikel 13 införs, skall de nationella tillsynsmyndigheterna se till att principerna för kostnadsfördelning och närmare uppgifter om det tillämpade systemet görs tillgängliga för allmänheten. 2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att en årlig rapport offentliggörs med uppgifter om den beräknade kostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster, en uppräkning av de bidrag som har gjorts av parterna och ett fastställande av de marknadsfördelar, både ekonomiska och icke-ekonomiska sådana, som det eller de företag som har utvalts till att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst har åtnjutit om en fungerande fond faktiskt finns och används. 3. Medlemsstaterna får kräva att bidrag från företag till finansieringen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster framgår av abonnenternas räkningar. Artikel 15 Granskning av samhällsomfattande tjänsters omfattning 1. Kommissionen skall göra regelbundna granskningar av samhällsomfattande tjänsters omfattning, första gången senast inom två år efter ikraftträdandet av detta direktiv, särskilt för att föreslå att omfattningen ändras eller omformuleras. 2. Denna granskning skall ske med beaktande av den sociala, affärsmässiga och tekniska utvecklingen. Granskningsförfarandet skall ske i enlighet med bilaga V. Kapitel III: Användares och konsumenters intressen och rättigheter Artikel 16 Reglering av taxor för slutkund 1. Medlemsstaterna skall enligt artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG [13] upprätthålla alla skyldigheter avseende taxor för slutkund för tillhandahållande av tillträde till och användning av det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter, som gällde före ikraftträdandet av detta direktiv, fram till det att en granskning har gjorts och ett beslut har fattats i enlighet med punkt 2 i denna artikel. [13] EGT L 101, 1.4.1998, s. 24. 2. Medlemsstaterna skall se till att de nationella tillsynsmyndigheterna vid detta direktivs ikraftträdande och regelbundet därefter företar marknadsanalyser i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 14.3 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] för att besluta om de skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel skall upprätthållas, ändras eller upphävas. De åtgärder som vidtas skall göras till föremål för det förfarande som anges i artikel 6.2-5 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. 3. Om de nationella tillsynsmyndigheterna, såsom ett resultat av den marknadsanalys som skall utföras i enlighet med artikel 14.3 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster], anser att det inte råder effektiv konkurrens på marknaden, skall de se till att företag med ett betydande marknadsinflytande anpassar sina taxor till kostnaderna, genom att inte ta ut för höga priser eller hindra nya aktörers marknadsinträde, begränsa konkurrensen begränsas genom att priserna dumpas, ge otillbörliga förmåner till vissa kunder eller gruppera tjänsterna för en slutkund på ett oskäligt sätt. De nationella tillsynsmyndigheterna får vidta lämpliga prisbegränsande åtgärder för sådana företag för att skydda användares och konsumenters intressen samtidigt som effektiv konkurrens främjas. 4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall meddela kommissionen namnen på de företag som är föremål för kontroller av taxor för slutkunder och, på begäran, överlämna information om utförda kontroller inom detta område och om de system för kostnadsberäkning som används av företagen. 5. Om ett företag är föremål för reglering av taxor för slutkunder skall medlemsstaterna se till att nödvändiga och lämpliga system för kostnadsberäkning införs och att lämpligheten av dessa system kontrolleras av ett behörigt organ som är oberoende av företaget i fråga. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att en redogörelse för efterlevnaden offentliggörs årligen. 6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.1 om särskilda rimliga taxealternativ och artikel 10 om särskilda bestämmelser för att hjälpa användarna att kontrollera sina utgifter, skall de nationella tillsynsmyndigheterna inte tillämpa kontrollsystem avseende taxor för slutkunder enligt punkt 1 i denna artikel på geografiska marknader eller användarmarknader där de anser att effektiv konkurrens råder. Artikel 17 Avtal 1. Medlemsstaterna skall se till att användare och konsumenter har rätt till ett avtal med sin(a) direktleverantör(er) av allmänna telefonitjänster, som innehåller följande uppgifter: a) Leverantörens namn och adress. b) De tjänster som tillhandahålls och kvalitetsnivån på de tjänster som erbjuds samt tidsfrister för basanslutningen. c) De typer av underhåll som erbjuds. d) De metoder med hjälp av vilka aktuell information om gällande taxor och underhållsavgifter kan erhållas. e) Avtalets löptid samt villkoren för förnyelse och upphörande av tjänsterna respektive förlängning och uppsägning av avtalet. f) Kompensations- och återbetalningssystem som är tillämpliga om de avtalade tjänsternas kvalitetsnivåer inte är uppfyllda. Metoden för inledande av tvistelösningsförfarandet enligt artikel 30. 2. Även då avtal sluts mellan användare eller konsumenter och teletjänsteleverantörer som inte är direktleverantörer av allmänna telefonitjänster, skall informationen i punkt 1 tas med i avtalet. 3. Användare och konsumenter skall underrättas i god tid om eventuella avsikter att ändra avtalsvillkoren och skall kunna dra sig ur avtalet om de inte godtar de nya villkoren. 4. Punkterna 1, 2 och 3 är tillämpliga utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapsreglerna om konsumentskydd, särskilt direktiven 97/7/EG och 93/13/EG. Artikel 18 Insyn och offentliggörande av information Medlemsstaterna skall i enlighet med bilaga II se till att information som är öppen för insyn och avser gällande priser, taxor och allmänna villkor för anslutning till och användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster är tillgänglig för allmänheten, särskilt för användare och konsumenter. Artikel 19 Tjänsternas kvalitet 1. Medlemsstaterna skall garantera att de nationella tillsynsmyndigheterna har möjlighet att kräva att de företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster offentliggör jämförbar, korrekt och aktuell information om tjänsternas kvalitet till konsumenterna. Den offentliggjorda informationen skall även lämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna. 2. Skyldigheten att offentliggöra information om tjänsternas kvalitet skall införas efter att de berörda parternas, däribland användarnas och konsumenternas, synpunkter har beaktats i enlighet med artikel 29, och efter en tid av offentligt samråd om de föreslagna åtgärderna. Artikel 20 Driftskompatibilitet hos digital televisionsutrustning för konsumenter 1. Medlemsstaterna skall sörja för driftskompatibiliteten hos digital televisionsutrustning för konsumenter i enlighet med bilaga VI. 2. Kommissionen får ändra bilaga VI med hänsyn till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen i enlighet med förfarandet i artikel 33.2. Artikel 21 Telefonisttjänster och nummerupplysningstjänster 1. Medlemsstaterna skall se till att abonnenter på allmänt tillgängliga telefonitjänster har rätt att upptas i allmänt tillgängliga abonnentförteckningar. 2. Medlemsstaterna skall se till att direktleverantörer av allmänna telefonitjänster som tilldelar sina abonnenter telefonnummer uppfyller rimliga krav på att göra information tillgänglig, i syfte att tillhandahålla en nummerupplysningstjänst, i överenskommen form och på skäliga, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande villkor. 3. Medlemsstaterna skall se till att användare som är anslutna till det allmänt tillgängliga telenätet har tillgång till telefonisttjänster och nummerupplysning i enlighet med artikel 5 b. 4. Medlemsstaterna skall inte behålla bestämmelser om restriktioner som hindrar användare i en medlemsstat att direkt få tillträde till nummerupplysningstjänsten i en annan medlemsstat. 5. Punkterna 1-4 är tillämpliga om inte annat följer av gemenskapslagstiftningen om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, särskilt artikel 12 i direktivet [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation]. Artikel 22 Ett europeiskt larmnummer 1. Medlemsstaterna skall garantera att, utöver övriga nationella larmnummer som specificerats av de nationella tillsynsmyndigheterna, användare av allmänt tillgängliga telefonitjänster, däribland användare av telefonautomater, skall kunna ringa alarmerings- och räddningstjänsten avgiftsfritt genom att slå det gemensamma europeiska larmnumret "112". 2. Medlemsstaterna skall garantera att samtal till det gemensamma europeiska larmnumret "112" besvaras på tillbörligt sätt och behandlas på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem och med beaktande av de tekniska möjligheter nätet erbjuder. 3. Medlemsstaterna skall sörja för att företag som driver allmänt tillgängliga telenät skall tillhandahålla alarmerings- och räddningstjänsten med information om varifrån samtalet kommer vad avser samtal till det europeiska larmnumret "112" om detta är tekniskt möjligt. 4. Medlemsstaterna skall se till att medborgarna blir vederbörligen informerade om förekomsten och användningen av det europeiska larmnumret "112". Artikel 23 Europeiska telefoniprefix för tillträde till telenätet 1. Medlemsstaterna skall sörja för att prefixet "00" utgör ett gemensamt internationellt prefix. Särskilda bestämmelser om samtal mellan närliggande orter belägna inom olika medlemsstater kan komma att införas eller förlängas. Abonnenter på allmänt tillgängliga telefonitjänster på sådana platser skall erhålla fullständig information om sådana bestämmelser. 2. Medlemsstaterna skall se till att företag som driver allmänt tillgängliga telenät hanterar alla samtal till och från det europeiska nummerområde som motsvaras av det regionala prefixet "3883" eller andra europeiska regionala prefix som eventuellt används. Artikel 24 Tillhandahållande av tilläggstjänster 1. Medlemsstaterna skall se till att de nationella tillsynsmyndigheterna har möjlighet att kräva att företag som driver allmänt tillgängliga telenät erbjuder sina användare de tjänster som förtecknas i del B i bilaga I om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt lönsamt. 2. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa punkt 1 på hela eller delar av sitt territorium på grundval av det samråd som avses i artikel 29. Artikel 25 Nummerportabilitet, val och förval av teleoperatör 1. Medlemsstaterna skall sörja för att abonnenter på allmänt tillgängliga telefonitjänster, inbegripet mobila tjänster, som så kräver kan behålla sitt(sina) abonnentnummer oberoende av vilket företag som tillhandahåller tjänsten a) om det gäller ett geografiskt nummer på en viss plats, och b) om det gäller nummer som inte är geografiskt betingade på vilken plats som helst. 2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall kräva att företag, som anses ha ett betydande marknadsinflytande, vad avser tillhandahållande av anslutning och användning av det allmänt tillgängliga telenätet vid fasta anslutningspunkter, skall göra det möjligt för sina abonnenter att få tillträde till tjänster som erbjuds av leverantörer av fasta allmänt tillgängliga telefonitjänster som deltar i samtrafiken på något av följande sätt: a) Genom att slå ett kort prefix vid varje enskilt samtal. b) Genom att använda sig av förval, med ett system som gör det möjligt att förbigå förval för varje enskilt samtal genom att slå ett kort prefix. Användarnas krav på att dessa tjänster genomförs inom andra nät eller på annat sätt skall bedömas i enlighet med förfarandet för marknadsanalys i artikel 14 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. 3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att man följer kostnadsorienteringsprincipen vid prissättningen för samtrafik i samband med tillhandahållande av nummerportabilitet enligt punkt 1 och användning av den tjänst som beskrivs i punkt 2. 4. De nationella tillsynsmyndigheterna får inte belägga nummerportabilitet med taxor som snedvrider konkurrensen, till exempel genom att kräva att samtliga företag tillämpar en gemensam taxa. Artikel 26 Åtaganden om vidareutsändning ("Must Carry") 1. Medlemsstaterna får påföra åtaganden om vidareutsändning för överföring av vissa angivna radio- och TV-sändningar på företag som omfattas av deras jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät som skapats för distribution av radio- eller TV-sändningar till allmänheten. Sådana åtaganden skall endast påföras när det är nödvändigt för att uppfylla klart fastställda mål av allmänt intresse och de skall vara proportionella, öppna för insyn och tidsbegränsade. 2. Medlemsstaterna skall se till att företag som är föremål för åtaganden om vidareutsändning erhåller erforderlig kompensation på rimliga, öppna och icke-diskriminerande villkor med beaktande av den nätkapacitet som behövs. Kapitel IV: Obligatoriska tjänster och förhyrda förbindelser Artikel 27 Tillgång till förhyrda förbindelser 1. Medlemsstaterna skall bibehålla de skyldigheter som gällde för företag enligt artiklarna 3, 4, 6, 7, 8 och 10 i direktiv 92/44/EEG, fram till ikraftträdandet av detta direktiv och fram till dess att en granskning har gjorts och ett beslut fattats i enlighet med punkt 2 i denna artikel. 2. Inom ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv, och därefter vartannat år, skall de nationella tillsynsmyndigheterna göra en marknadsanalys i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 14.3 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] för att avgöra om tillhandahållandet av en del av eller hela det minsta utbud av tjänster avseende förhyrda förbindelser på deras territorium är utsatt för effektiv konkurrens, och besluta om de skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel skall upprätthållas, ändras eller upphävas. De åtgärder som vidtas skall underkastas det förfarande som föreskrivs i artikel 6.2-5 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. 3. De tekniska standarderna för ett minsta utbud av förhyrda förbindelser med harmoniserade egenskaper skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, såsom en del av den förteckning över standarder som avses i artikel 15 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. Kommissionen får anta ändringar som är nödvändiga för att anpassa det minsta utbudet av förhyrda förbindelser till den tekniska utvecklingen och till ändringar av efterfrågan på marknaden, bland annat ett eventuellt upphävande av vissa typer av förhyrda förbindelser som ingår i detta utbud, i enlighet med förfarandet i artikel 33.2 i detta direktiv. Artikel 28 Obligatoriska tilläggstjänster Medlemsstaterna får besluta att göra obligatoriska tilläggstjänster, med undantag för de åtaganden om samhällsomfattande tjänster som fastställs i kapitel II, allmänt tillgängliga inom det egna territoriet, men under sådana omständigheter får inte något kompensationssystem för vissa företag, operatörer eller tjänsteleverantörer införas. Kapitel V: Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser Artikel 29 Samråd med berörda parter 1. Medlemsstaterna skall se till att de nationella tillsynsmyndigheterna tar hänsyn till synpunkter från användare, konsumenter, tillverkare och företag som tillhandahåller kommunikationsnät och kommunikationstjänster vad gäller frågor om användar- och konsumenträttigheter avseende allmänt tillgängliga teletjänster. 2. Vad gäller frågor om tjänsternas kvalitet, framför allt vad gäller klagomål därom, skall de nationella tillsynsmyndigheterna ha möjlighet att besluta om information om tjänsternas kvalitet från nätoperatörer och tjänsteleverantörer skall offentliggöras. De nationella tillsynsmyndigheterna kan specificera bland annat parametrar för att mäta tjänsternas kvalitet samt innehållet i, formen och sättet för hur informationen skall offentliggöras för att säkerställa att användare och konsumenter har tillgång till komplett, jämförbar och användarvänlig information. För tjänster som omfattas av åtaganden om samhällsomfattande tjänster kan parametrarna, definitionerna och mätmetoderna i bilaga III användas. Artikel 30 Tvistelösning 1. Medlemsstaterna skall se till att förfaranden som är enkla och öppna för insyn till en låg kostnad kan tas i anspråk för hantering av klagomål från användare och konsumenter. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att se till att sådana förfaranden möjliggör en rättvis och snabb tvistelösning och, om så är nödvändigt, införa ett system för återbetalning eller kompensation. Förfarandena skall så långt som möjligt följa principerna i rekommendation 98/257/EG. 2. För tvister som avser parter i olika medlemsstater gäller artikel 18 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. Artikel 31 Teknisk anpassning Ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna I, II, III och VI till den tekniska utvecklingen eller förändringar av efterfrågan på marknaden skall antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 33.2. Artikel 32 Anmälan och övervakning 1. De nationella tillsynsmyndigheterna skall senast den 31 december 2001 anmäla till kommissionen, och därefter utan dröjsmål vid eventuella ändringar, följande uppgifter: a) Namn på företag som har valts ut till åtaganden om samhällsomfattande tjänster enligt artikel 8.1. b) Namn på företag som är föremål för reglering av taxor för slutkunden enligt artikel 16 och närmare uppgifter om erbjudna tjänster eller produkter och geografiska marknader. c) Namn på företag som anses ha ett betydande marknadsinflytande med avseende på artikel 25.2. d) Namn på företag som har skyldighet att erbjuda ett minsta utbud av förhyrda förbindelser i enlighet med artikel 27. De nationella myndigheterna skall anmäla eventuella ändringar till kommissionen utan dröjsmål. Kommissionen skall tillhandahålla informationen i lättillgänglig form och distribuera den till kommunikationskommittén och högnivågruppen för telekommunikationer när så är lämpligt. 2. Kommissionen skall regelbundet granska hur detta direktiv fungerar och rapportera till Europaparlamentet och rådet; detta skall ske för första gången senast inom två år efter det att detta direktiv trätt i kraft. Medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna skall i detta syfte tillhandahålla kommissionen nödvändig information. Artikel 33 Kommitté 1. Kommissionen skall biträdas av den kommunikationskommitté som inrättats genom artikel 19 i direktivet [om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster]. 2. Om hänvisning sker till detta stycke skall det föreskrivande förfarande som fastställs i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas i enlighet med artiklarna 7 och 8 i beslutet. 3. Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. Artikel 34 Införlivande med nationell lagstiftning 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv och eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser. Artikel 35 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 36 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I BESKRIVNING AV DE TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 10 (Särskilda villkor avseende taxors rimlighet) OCH Artikel 24( Tilläggstjänster) Del A De tjänster som avses i artikel 10 är följande: a) Specificerad teleräkning Med förbehåll för lagstiftningen om skydd av personuppgifter och för privatlivet kan de nationella tillsynsmyndigheterna fastställa den grundläggande detaljeringsgraden för specificerade teleräkningar som skall tillhandahållas avgiftsfritt av utvsedda företag (på det sätt som föreskrivs i artikel 8) till konsumenterna för att dessa skall kunna i) kontrollera sina avgifter för användningen av det allmänt tillgängliga telenätet i en fast anslutningspunkt och/eller därtill hörande allmänt tillgängliga telefonitjänster, och ii) övervaka sin användning och sina utgifter och därigenom ha rimlig kontroll över sina räkningar. När så är lämpligt kan en mer detaljerad specifikation erbjudas abonnenterna till ett rimligt pris eller utan avgift. En medlemsstat får ge sin nationella tillsynsmyndighet behörighet att inte tillämpa denna punkt inom sitt territorium eller en del därav under förutsättning att den är övertygad om att denna tjänst redan är väl tillgänglig. b) Selektiva samtalsspärrsystem för utgående samtal, avgiftsfritt dvs. en tjänst med hjälp av vilken abonnenten, på begäran riktad till tjänsteleverantören, utan erläggande av avgift kan spärra vissa typer av samtal eller avgigftsfria nummer. c) System för förhandsbetalning De nationella tillsynsmyndigheterna kan kräva att utvalda företag tillåter konsumenterna att förhandsbetala anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet och användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster. d) Betalningar av anslutningsavgifter som är fördelade över tiden De nationella tillsynsmyndigheterna får kräva att utvalda företag tillåter konsumenterna att betala för anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet på basis av betalningar som är fördelade över tiden. e) Utebliven betalning av räkningar Medlemsstaterna skall tillåta att vissa bestämmelser, som skall vara proportionerliga, icke-diskriminerande och offentliggjorda, antas för att täcka obetalda räkningar för användning av det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter. Dessa bestämmelser skall garantera att vederbörlig varning om ett påföljande avbrott eller nedkoppling ges till abonnenten i förhand. Med undantag för bedrägeri eller upprepade försenade eller uteblivna betalningar skall man genom dessa bestämmelser, så vitt det är tekniskt möjligt, garantera att en eventuell frånkoppling begränsas till den aktuella tjänsten. Frånkoppling på grund av utebliven betalning av räkningar får endast ske efter att abonnenten i vederbörlig ordning erhållit en varning. Innan det att frånkopplingen är fullständig kan medlemsstaterna tillåta en begränsning av tjänsten under en period då endast samtal som inte belastar abonnentens konto är tillåtna (t. ex. samtal till "112"). Del B Förteckning över tjänster som avses i artikel 24: a) Tonval eller DTMF (dual-tone multi-frequency operation) dvs. det allmänt tillgängliga telefonnätet är beskaffat på ett sådant sätt att tonvalstelefoner, med hjälp av toner som definierats i ETSI ETR 207, kan användas för genomgående signalering genom nätet både inom en medlemsstat och mellan medlemsstaterna. (b) Nummerpresentation dvs. den uppringandes telefonnummer visas hos den som blir uppringd innan samtalet påbörjas. Denna tjänst skall tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om skydd av personuppgifter och privatlivet, särskilt direktiv [ ... ] om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation. BILAGA II INFORMATION SOM SKALL OFFENTLIGGÖRAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 18 (Insyn och offentliggörande av information) Den nationella tillsynsmyndigheten skall tillse att informationen i denna bilaga offentliggörs i enlighet med artikel 18. Den nationella tillsynsmyndigheten skall avgöra vilken information som skall offentliggöras av de företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telenät eller allmänt tillgängliga telefonitjänster, och vilken information som skall offentliggöras av den nationella tillsynsmyndigheten själv. 1. Företagets/företagens namn och adress dvs. namn och adress till huvudkontoret för företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonnät eller allmänt tillgängliga telefonitjänster. 2. De allmänt tillgängliga telefonitjänster som erbjuds 2.1. Omfattningen av den allmänt tillgängliga telefonitjänsten Beskrivning av de allmänt tillgängliga telefonitjänster som erbjuds med angivande av vad som ingår i abonnemangsavgiften och den periodiska anslutningsavgiften (t. ex. telefonisttjänster, abonnentförteckningar, nummerupplysningstjänster, selektiva samtalsspärrsystem, specificerade räkningar och underhåll). 2.2. Standardtaxor Omfattar anslutning, alla typer av användaravgifter, underhåll samt detaljerade upplysningar om gällande rabatter och speciella eller riktade erbjudanden. 2.3. Kompensations-/återbetalningspolicy Innefattar upplysningar om eventuella kompensations- eller återbetalningssystem. 2.4. Typer av underhåll som tillhandahålls 2.5. Allmänna avtalsvillkor Den kortaste avtalsperiod som medges skall anges om en sådan finns. 3. Metoder för tvistelösning, bland annat sådana som har utarbetats av företaget BILAGA III Parametrar för tjänsters kvalitet i samband med samhällsomfattande tjänster PARAMETRAR FÖR LEVERANSTID OCH TJÄNSTENS KVALITET, DEFINITIONER OCH MÄTMETODER I ENLIGHET MED KRAVEN I ARTIKLARNA 11 OCH 19 >Plats för tabell> Versionsnumret för ETSI EG 201 769-1 är 1.1.1 (april 2000) Anmärkning 1 Parametrarna skall göra det möjligt att analysera hur tjänsten fungerar på regional nivå (dvs. lägst nivå 2 i nomenklaturen för statistiska och geografiska enheter (NUTS) som fastställts av Eurostat.) Anmärkning 2. Medlemsstaterna kan besluta att inte begära in aktuella uppgifter för dessa två parametrar om det finns belägg för att dessa båda områden fungerar tillfredsställande. BILAGA IV BERÄKNING AV EVENTUELLA NETTOKOSTNADER FÖR ÅTAGANDEN OM SAMHÄLLSOMFATTANDE TJÄNSTER OCH INFÖRANDE AV ÅTERBETALNINGS- ELLER FÖRDELNINGSSYSTEM i enlighet med artiklarna 12 och 13 Del A Beräkning av nettokostnad Åtaganden om samhällsomfattande tjänster avser de skyldigheter som åläggs en organisation av en medlemsstat och gäller tillhandahållandet av nät och tjänster inom ett givet geografiskt område, inbegripet, om så behövs, en utjämning av priserna för att tillhandahålla tjänsten inom detta geografiska område eller erbjudande om särskilda val av taxa för konsumenter med låga inkomster eller särskilda sociala behov. För att undvika regleringar av nettokostnadsberäkningar som senare visar sig vara onödiga, skall de nationella tillsynsmyndigheterna överväga alla metoder för att motivera företagen (utsedda eller inte) till att uppfylla sina åtagande om samhällsomfattande tjänster på ett kostnadseffektivt sätt. Bifogat finns en genomförbarhetsstudie avseende tilldelning av åtaganden om samhällsomfattande tjänster genom anbudsförfarande eller auktion. Nettokostnaden för åtaganden om samhällsomfattande tjänster skall beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en organisation att bedriva verksamhet medelst åtaganden om samhällsomfattande tjänster och kostnaden att bedriva verksamheten utan sådana åtaganden. Detta gäller oavsett om nätet i en enskild medlemsstat är fullt utbyggt eller fortfarande är under utbyggnad och tillväxt. Det är lämpligt att göra en korrekt bedömning av de kostnader som operatörer som utför samhällsomfattande tjänster skulle ha kunnat undvika om åtagandet av samhällsomfattande tjänster inte hade funnits. Vid nettokostnadsbedömningen skall både de ekonomiska och icke-ekonomiska förmånerna för tjänsteoperatören bedömas. Beräkningen skall bygga på kostnader som kan hänföras till följande: i) Delar av de angivna tjänsterna som endast kan tillhandahållas med förlust eller till en kostnad som går utöver normala affärsmässiga standarder. Denna kategori får inbegripa tjänsteinslag som tillgång till larm- och räddningstjänster samt tillhandahållande av vissa allmänt tillgängliga telefonautomater och vissa tjänster eller utrustning för funktionshindrade personer m. m. ii) Vissa slutanvändare eller grupper av slutanvändare, som med beaktande av kostnaden för att tillhandahålla det angivna nätet och den angivna tjänsten, den uppkomna intäkten och den geografiska utjämning av priser som åläggs av en medlemsstat, kan endast betjänas med förlust eller till en kostnad som går utöver normala affärsmässiga standarder. Denna kategori inbegriper de slutanvändare eller grupper av slutanvändare som inte skulle erhålla tjänsten från en kommersiell operatör som inte har ett åtagande om att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Beräkningen av nettokostnader för vissa delar av åtagandena om samhällsomfattande tjänster skall göras för sig för att undvika dubblering av direkta eller indirekta förmåner och kostnader. Den totala nettokostnaden för ett företags åtaganden om samhällsomfattande tjänster skall beräknas som summan av nettokostnaderna för varje särskild del av sådana åtaganden med beaktande av både ekonomiska och icke-ekonomiska förmåner. Ansvaret för kontrollen av nettokostnaderna faller på den nationella tillsynsmyndigheten. Del B Täckning av nettokostnader för åtaganden om samhällsomfattande tjänster Täckning eller finansiering av nettokostnader för åtaganden om samhällsomfattande tjänster kan ske genom att företag som har sådana åtaganden kompenseras för de tjänster de tillhandahåller på icke affärsmässiga villkor. Då sådan kompensation innebär finansiella överföringar skall medlemsstaterna se till att dessa görs på ett öppet, objektivt, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Sådana överföringar medför med andra ord minsta möjliga snedvridning av marknaden och användarnas efterfrågan. Medlemsstaterna bör överväga att täcka nettokostnaderna genom statsbudgeten. Även ett fördelningssystem som grundar sig på en fond kan användas och principerna om öppenhet, minsta möjliga snedvridning av marknaden, icke-diskriminering och proportionalitet bör då iakttas. Minsta möjliga snedvridning av marknaden innebär att bidragsbördan bör spridas så vitt som möjligt med förbehåll för proportionalitetsprincipen. Proportionalitet betyder att de nationella tillsynsmyndigheterna kan välja att inte kräva in bidrag från företag vars nationella omsättning understiger en viss gräns. Medlemsstater som gör återbetalningen via en fond bör överväga att samla in bidrag genom ett momssystem för operatörer och tjänsteleverantörer som är öppet och sammanhängande (för att undvika dubblering av operatörers och tjänsteleverantörers ut- och ingående moms). Det oberoende organ som administrerar fonden ansvarar för att samla in bidrag från operatörer och tjänsteleverantörer som anses böra bidra till nettokostnaden av åtaganden om samhällsomfattande tjänster i medlemsstaten. Detta organ övervakar även överföringen av summor som skall betalas och administrativa utbetalningar till personer och företag som är berättigade till ersättning från fonden. BILAGA V Förfarande för granskning av samhällsomfattande tjänsters omfattning enligt artikel 15 Vid granskning av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster skall kommissionen beakta följande: - Samhällets och marknadens utveckling vad gäller de tjänster som konsumenterna använder. - Samhällets och marknadens utveckling vad avser tillgängligheten och urvalet av de tjänster som tillhandahålls konsumenterna. - Teknisk utveckling vad gäller det sätt på vilket tjänster tillhandahålls konsumenterna. Vid bedömningen av om omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande åtgärder skall ändras eller omdefinieras skall kommissionen överväga följande: - Finns det vissa tjänster som är tillgängliga för och används av flertalet konsumenter- Resulterar bristen på tillgänglighet för och bristande användning av en minoritet av konsumenterna i social utestängning- - Medför tillgängligheten och användningen av vissa tjänster en allmän nettoförmån för alla konsumenter på så sätt att ett offentligt ingripande är berättigat om vissa tjänster inte tillhandahålls allmänheten under normala affärsmässiga förhållanden- När kommissionen föreslår en ändring eller omdefiniering av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster kan kommissionen överväga följande valmöjligheter: - Att föreslå en ändring eller omdefiniering av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster men kräva att nettokostnaderna finansieras enbart genom statsbudgeten. - Att föreslå en ändring eller omdefiniering av omfattningen av åtaganden om samhällsomfattande tjänster och tillåta att nettokostnader finansieras med hjälp av system som står i överensstämmelse med detta direktiv. Alternativt kan kommissionen föreslå att vissa tjänster bör göras obligatoriska och tillhandahållas med iakttagande av principen om kostnadsorientering i enlighet med kapitel IV, och omfattas då inte av de åtaganden om samhällsomfattande tjänster som anges i kapitel II. BILAGA VI Driftskompatibilitet hos digital televisionsutrustning för konsumenter (artikel 20) 1 Den gemensamma kodningsalgoritmen och mottagning av okodade sändningar Konsumentutrustning som är avsedd för mottagning av digital television, som säljs, hyrs ut eller på annat sätt görs tillgänglig inom gemenskapen, och som har förmågan att dekryptera digitala televisionssignaler skall möjliggöra följande: * Dekryptering av sådana signaler i enlighet med den gemensamma europeiska kodningsalgoritmen som administreras av ett erkänt europeiskt standardiseringsorgan, för närvarande ETSI. * Återgivning av signaler som har sänts okodat under förutsättning att, i det fall utrustningen är förhyrd, hyrestagaren uppfyller hyresavtalet. 2 Analoga och digitala televisionsapparaters driftskompatibilitet Analoga televisionsapparater som är utrustade med en inbyggd skärm med en synlig bildruta vars diagonal är större än 42 cm och som marknadsförs för försäljning eller uthyrning inom gemenskapen, skall vara försedda med åtminstone ett öppet gränssnitt (som bygger på ett erkänt europeiskt standardiseringsorgan) som möjliggör en enkel anslutning av kringutrustning, särskilt kompletterande avkodare och digitala mottagare. Digitala televisionsapparater som har en inbyggd skärm med en synlig bildruta som är större än 30 cm och som marknadsförs för försäljning eller uthyrning inom gemenskapen, skall vara försedda med åtminstone ett öppet gränssnitt (antingen standardiserat av ett erkänt europeiskt standardiseringsorgan eller i enlighet med en specifikation som antagits av en bransch) som möjliggör en enkel anslutning av kringutrustning och ha förmågan att överföra samtliga delar av den digitala televisionssignalen. Förutom video- och audioflöden innefattar detta information om villkorad tillgång, hela serien av kommandon för gränssnittet för tillämpningsprogram (API) för ansluten utrustning, tjänster och kopieringsskydd. Ovan nämnda funktioner kan uppdateras regelbundet enligt det förfarande som anges i artikel 20.2. FINANSIERINGSÖVERSIKT De finansiella konsekvenserna av detta direktiv omfattas av finansieringsöversikten i direktivet om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG Beteckning på förslaget Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster Dokumentets referensnummer Förslaget 1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen- Direktivet är en del av ett nytt regelverk som syftar till att säkerställa att sektorn för elektronisk kommunikation fortsätter att utvecklas som en konkurrensutsatt marknad till gagn för alla de företag och privatpersoner i gemenskapen som använder elektroniska kommunikationstjänster. Det finns ett omfattande stöd för åsikten att det är viktigt att konsolidera den inre marknaden på detta område, och anpassning av existerande gemenskapsregler anses vara det effektivaste sättet att uppnå detta. Inverkan på företag 2. Vilka påverkas av förslaget- Det nya regelverket som helhet kommer att leda till ökad konkurrens, innovativa produkter och mer valuta för pengarna, något som företag av alla storlekar kommer att kunna dra nytta av. De aktörer som tillhandahåller elektroniska nät och elektroniska tjänster och som har ett betydande inflytande på marknaden (baserat på begreppet "dominerande ställning" i konkurrenslagstiftningen), t.ex. företag som tidigare haft en monopolställning, kommer att påverkas mest av förslaget. Skyldigheterna (t.ex. att erbjuda samtrafik och att ge andra företag tillträde till de egna näten) fastläggs i andra direktiv i paketet. Sådana företag är inte koncentrerade till några särskilda geografiska områden inom gemenskapen. 3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget- Genom detta förslag läggs skyldigheter i första hand på medlemsstater eller nationella tillsynsmyndigheter. I detta förslag fastställs förfarandet för beräkning av nettokostnaden för operatörer som utför samhällsomfattande tjänster och nödvändig kompensation till dessa. Medlemsstaterna skall utröna det bästa sättet för att garantera åtaganden om samhällsomfattande tjänster, bland annat genom att ge alla operatörer en möjlighet att uppfylla sina åtaganden och att använda tilldelningssystem för delar av eller alla åtaganden om samhällsomfattande tjänster genom anbudsförfarande eller auktion. Företag som har valts ut till leverantörer av samhällsomfattande tjänster kommer att vara tvungna att följa de system för kostnadsberäkning som anges i direktivet. De företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster måste garantera abonnenterna anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet samt användning av allmänt tillgängliga telefoni-, fax-, Internet- och nummerupplysningstjänster och telefonautomater. Därtill kommer att företagen kan anmodas att genomföra åtgärder för funktionshindrade användare och användare med särskilda sociala behov. Utvalda operatörer måste även bestå konsumenterna med en viss detaljeringsgrad på räkningens specifikation (som går utöver detaljeringsgraden för vanliga räkningar till användarna) samt tillhandahålla selektiva samtalsspärrsystem, system för förhandsbetalning, utjämning av anslutningsavgifter och bestämmelser om utebliven betalning av räkningar. I detta förslag krävs dessutom att företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster offentliggör (särskilt för sina konsumenter och användare) sina priser, taxor och allmänna villkor för anslutning till och användning av de allmänt tillgängliga telefonitjänster som de erbjuder. Direktivet ger även upphov till en skyldighet för mobiloperatörer att erbjuda sina abonnenter nummerportabilitet. Skyldigheten för operatörer som har ett betydande marknadsinflytande att ge användarna möjligheten till val eller förhandsval av teleoperatör upprätthålls. I direktivet krävs att utrustning för mottagning av digital television som säljs i EU skall vara tekniskt förenlig med europeisk standard. Tillverkare och återförsäljare av sådan utrustning måste iaktta denna bestämmelse. I direktivet anges de tekniska egenskaperna hos utrustning för vilken dessa kriterier är tillämpliga. 4. Vilka ekonomiska verkningar väntas förslaget få- De förslag, av vilka detta förslag utgör en del, syftar framför allt till att främja tillväxten inom sektorn och därmed skapa sysselsättning både inom sektorn och därmed besläktade marknader. I förslaget om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter fastställs regler som kommer att minimera de konkurrensbegränsande följderna av kompensationen av samhällsomfattande tjänsteleverantörer. Genom detta förslag ser man till att den europeiska marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster även i fortsättningen kommer att erbjuda attraktiva investeringsmöjligheter på global nivå. Förslaget kommer att leda till ökad konkurrenskraft hos företagen inom sektorn. Genom att företagen blir mer effektiva kommer förslaget dessutom att vara till nytta även för ekonomin som helhet, eftersom alla företag behöver effektiva kommunikationsinfrastrukturer. 5. Är förslaget utformat så att det tar hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, o.d.)- Syftet med detta förslag är i första hand att minska bördan av de regleringar som vilar på företag inom sektorn för elektronisk kommunikation och att ge företag möjligheten att fritt bedriva sin affärsverksamhet med förbehåll för korrigerande åtgärder från de nationella tillsynsmyndigheternas sida när så krävs. Små och medelstora företag skulle framför allt kunna dra fördel av de bestämmelser i direktivet som anmodar medlemsstaterna att finna nya sätt för att utse samhällsomfattande tjänsteleverantörer och att inte längre systematiskt använda sig av de leverantörer som redan har sådana åtaganden, för att ge utrymme för nya marknadsaktörer att täcka en del av det nationella territoriet. Detta skulle kunna ge små företag möjligheten att komma in på marknaden utan att de tvingas ansvara för ett alltför stort abonnentområde. Rådfrågade 6. Förteckna de organisationer med vilka samråd om förslaget har ägt rum och sammanfatta deras huvudsakliga synpunkter. I 1999 års kommunikationsöversyn från november 1999 [KOM(1999) 539] efterlyste kommissionen synpunkter på många aspekter av dessa förslag. 229 organisationer och privatpersoner har svarat. En lista över dessa återfinns på följande webbadress: http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/review99/comments/comments.html. Huvudinriktningarna bland svaren sammanfattas i ett meddelande om resultaten av det offentliga samrådet [KOM(2000) 239]. Den 28 april skickade man dessutom ut ett arbetsdokument med en sammanfattning av de viktigaste bestämmelserna i detta förslag. 128 organisationer och privatpersoner har lämnat synpunkter på arbetsdokumentet. En lista över dessa återfinns på följande webbadress: http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/review99/nrfwd/comments.html. Stater, tillsynsmyndigheter och andra förvaltningsmyndigheter - Belgien Belgian Institute of Postal Services & Telecommunications (IBPT/BIPT) Ministère des télécommunications Vlaamse Gemeenschap Gouvernement de la Communauté Française de Belgique Conseil Supérieur de l'Audiovisuel de Wallonie - Danmark Stater - Tyskland Bundesregierung Direktorenkonferenz der Landesmedienanstalten in der Bundesrepublik Deutschland DLM Bundesamtes für Kommunikation (BAKOM) - Spanien Ministerio de Fomento Concejal de Comunicación (Ayuntamiento de Gijón) Gobierno de Canarias - Frankrike Autorités françaises Autorité de régulation des télécommunications (ART-Telecom) - Irland Department of Public Enterprise Irish Competition Authority Office of the Director of telecommunications Regulation (ODTR) - Italien Ministero delle comunicazioni Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni (Agcom) - Luxemburg Stater - Nederländrna Regering OPTA - Österrike Federal Ministry for Transport and Research Telekom-Control - Portugal Instituto das Comunicações de Portugal (ICP) - Finland Ministry of Transport & Communications Consumer Ombudsman - Sverige Stater - Förenade kungariket Stater Office of Telecommunications (OFTEL) Office of Telecommunications / Consumer Communications for England (OFTEL/CCE) The Independent Television Commission (ITC) - Andra stater eller förvaltningsmyndigheter Article 28 Data Protection Working Party Hungary: Ministry of Transport, Communications and Water Management Japanese Government Liechtenstein Office for Communications Ministry of Transport and Communications, Norway United States Government European Conference of Telecommunications and Posts (CEPT) Council of Europe, Media Division, Directorate General of Human Rights Independent Regulators Group (IRG) Industriförbund ANIEL Asociación de Empresas Operadoras y de Servicios de Telecomunicaciones, (ASTEL) Asociación de Televisiones Locales de Andalucía (ACUTEL) Associação dos Operadores de Telecomunicações (APRITEL) Association des Télévisions Commerciales Association Française des Câblo-Opérateurs (AFCO) Association Française des Opérateurs Privés en Télécommunications (AFOPT) Association of European Radios (AER) CEEP Confederation of Netherlands Industry and Employers (VNO-NCW) Consumer Electronics Manufacturers Industry Group (EACEM) Digital Video Broadcasting Ad hoc Regulatory Group (DVB) ENPA ETNO European Public Telecommunications Network Operators' Association EU Committee of the American Chamber of Commerce in Belgium Euro-ISPA European Broadcasting Union (EBU/UER) European Cable Communications Association (ECCA) European Economic Interest Grouping (ENCIP) European Information and Communications Technology Industry Association (EICTA) European Telecommunications Platform (ETP) Fachverband Rundfunkempfangs- und Kabelanlagen e.V (FRK) Fédération des Entreprises de Belgique (FEB) Federation of the Electronics Industry FEI Finnish Newspapers Association Groupement des Industries de Télécommunications et d'Electronique professionnelle (GITEP) GSM Europe ICRT Motion Picture Association (MPA) Satellite Action Plan Regulatory Working Group Service Providers Interest Group (SPIG) Société Européenne des Satellites (SES) Telecommunications Resellers Association (TRA) UK Operators Group UNICE United States Council for International Business (USCIB) VECAI (Association of Cable Operators, The Netherlands) Verband der Anbieter von Telekommunikations- und Mehrwertdiensten (VATM ) Verband Privater Rundfunk und Telekommunikation (VPRT) Wirtschaftkammer Österreich (WKO) World Association of Community Radio Broadcasters (AMARC) World DAB Konsument- och användarorganisationer Advisory Committee on Telecommunications for Disabled and Elderly People (DIEL) Asociación Española de Usuarios de Telecomunicaciones, (AUTEL) Bureau Européen des Unions de Consommateurs (BEUC) Confederation of European Computer User Associations (CECUA) Consumers Association Deaf Broadcasting Council European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardization (ANEC) European Committee against unsolicited commercial e-mail European Disability Forum (EDF) Genossenschaft der Werkstätten für Behinderte eG (GDW) INTUG - General the International Telecommunications Users Group INTUG Europe & EVUA - Mobile the International Telecommunications Users Group Mencap National Consumer Council UK Royal National Institute for the Blind (RNIB) Scottish Advisory Committee on Telecommunications (SACOT) Telecommunications Action Group (TAG) Voice of the Listener & Viewer Marknadsaktörer och andra affärsorgansiationer ALCATEL ALMA Media Corporation AMENA Retevision Movil AOL Europe ARD & ZDF BBC Belgacom Belgacom Mobile Bertelsmann Mediasystems BLU S.p.A. Bougues Télécom BT plc Cable & Wireless Canal+ (MP) CASTEL CODENET COLT Telecom Group plc CONCERT COSMOTE Covad Communications CPRM Companhia Portuguesa Rádio Marconi DEBITEL Deutsche Telekom EIRCOM Empresarios Cable, S.A Energis Carmelite E-Plus Mobilfunk GmbH Esat Digifone Esat Telecom Ericsson EQUANT Finnet Group First Telecom plc France Télécom GE Capital Europe Global Crossing Global Telesystems Inc. Hughes Network Systems/Spaceway INFOSTRADA INTEL Corporation Irish Multichannel (Dublin) IS-Production ITV KPNRoyal KPN N.V. LDMI Telecommunications Level 3 Lucent Technologies Lyonnaise Câble Mannesmann Mannesmann Arcor Mannesmann Mobilfunk Maxitel MCI Worldcom International Mercantil Empresarios Cable Microsoft Mobilix Mobistar Motorola MTV Nokia Nortel Networks NTL Ocean Communications Ltd Omnitel Pronto Italia One-2-One ONITELCOM Open TV OPTIMUS Telecomunicações SA Orange Personal Communications Services Ltd OTE Pacific Gateway Exchange Inc. Philips PhoneAbility Portugal Telecom Radio Nazionali Associate (RNA) Radio Teilifís Éireann (RTE) RETEVISION, Mobil Amena Reuters Ltd. RTS Wireless Sanoma-WSOY Oyj SBC Communications Inc. SEC SEMA Group Sense Communications International AS Sonera SONOFON ST Microelectronics Swisscom TDF Tele2 Telecel Telecom Italia Tele Denmark Teledesic Telefonica Telekom Austria Telenet Telenor AS Telenordia Telfort Telewest Telia AB Teracom AB United Pan-European Communications (UPC) Uni-Telecom Europe Versatel Telecom VIAG Interkom GmbH & Co VIATEL , Inc. Vodafone AirTouch Group WIND Telecomunicazioni S.p.A. Enskilda & konsulter Antelope Consulting Baker & McKenzie Mr Francisco Javier Angelina Mr Frank Pfeifer Gat & Gav Mr Michael Barrett Martineau Johnson Mr Pierre Larouche Mr Thomas Stadelmann Wilkinson Barker Knauer Forskningsinstitut/universitet CTI & DATSA The Center for Tele-Information (Technical University of Denmark), Lyngby, Denmark; and Datsa Belgium Centre de recherches Informatique et Droit / Facultes Universitaires Notre-Dame De La Paix De Namur (CRID/FUNDP) Andra sammanslutningar Arbeitskreis Rundfunkcompfangsanlagen Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte EURIM Réseaux Services Publiques Independent Committee for the Supervision of Standards of Telephone Information Services (ICSTIS) Public Utilities Access Forum