Förslag till RÅDETS FÖRORDNING ändrande förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

ÖVERSYN AV ANTIDUMPNINGSBESTÄMMELSER TILLÄMPLIGA PÅ RYSSLAND OCH KINA OCH FÖRSLAG TILL RÅDSFÖRORDNING OM ÄNDRING AV RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 384/96

1. Inledning

Komissionen och rådet överenskom i april 1988 om en översyn år 2000 av det på Kina och Ryssland tillämpliga särskilda antidumpningsförfarandet, tillsammans med behandlingen av andra länder vilka klassificerats som länder vilka inte är marknadsekonomier i antidumpnings hänseende.

Detta dokument beskriver resultatet av denna översyn och utgör en motivering för ett förslag till rådsförordning ändrande förordningen (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

2. Sammanfattning och kommentarer

1. I april 1998 ändrade rådet antidumpningsgrundförordningen i syfte att från fall till fall medge att enskilda ryska och kinesiska företag skulle kunna ha möjlighet att styrka att de verkar under marknadsekonomiska förhållanden i enlighet med vissa kriterier som anges i lagstiftningen. När företagen kan styrka att så är fallet baseras beräkningen av hur mycket de dumpar sina produkter på deras egna priser och kostnader på den inhemska marknaden. Genom denna ändring beviljades Ryssland och Kina inte fullständig marknadsekonomisk status, och metoden med att utgå från ett jämförbart land behölls för de företag i dessa länder som inte uppfyllde kriterierna för att bli behandlade som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1998.

2. Andra länder som betraktas som länder som inte är marknadsekonomier beviljas inte denna typ av behandling. I antidumpningsärenden avseende sådana länder görs en beräkning av dumpningens omfattning för landet som helhet genom att dessa länders exportpriser jämförs med ett normalvärde som fastställs på grundval av uppgifter från företag som verkar i ett tredje land med marknadsekonomi, det jämförbara landet. Skälet till att normalvärdet baseras på uppgifter från det jämförbara landet är att man på så sätt kan bortse från de snedvridande effekter som det statliga inflytandet har på priser och kostnader i ett land som inte är en marknadsekonomi.

3. Ändringen av lagstiftningen för Ryssland och Kina var ett svar på de pågående reformerna i dessa länder och det faktum att några ryska och kinesiska företag verkar under marknadsekonomiska förhållanden, vilket gör att deras priser och kostnader kan vara lämpliga utgångspunkter för beräkningen av normalvärdet.

4. Kommissionen och rådet kom överens om att de särskilda antidumpningsbestämmelserna skulle ses över efter två tillämpningsår och att situationen i andra länder som för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier också skulle undersökas.

5. Sedan juli 1998 har endast en liten andel, drygt 10 %, av de företag som ansökt om marknadsekonomisk status kunnat styrka sin ansökan. Detta beror dock mera på den ekonomiska situationen i Ryssland och Kina än på att kriterierna för marknadsekonomisk status skulle vara för stränga. Erfarenheten har visat att kriterierna utgör en bra ram vid bedömningen av huruvida ett företag verkar under marknadsekonomiska förhållanden.

6. Den ekonomiska situationen i Ryssland och Kina fortsätter att förbättras, även om den ekonomiska reformprocessen drabbats av vissa motgångar. Det är också tydligt att båda länderna har en bit kvar innan de kan betraktas som länder med marknadsekonomi. De bestämmelser som ses över i detta meddelande ger också viss stimulans till reformprocessen i dessa länder. Av dessa skäl anses det lämpligt att dessa bestämmelser fortsätter att tillämpas i de antidumpningsförfaranden som rör Ryssland och Kina.

7. För undersökningen av situationen i andra länder som för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, med sikte på att eventuellt ändra behandlingen av dem i antidumpningsärenden, kan länderna delas in i tre grupper. Den första gruppen utgörs av Ukraina, Vietnam och Kazakstan, den andra gruppen utgörs av sådana länder som i antidumpningsärenden för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO, dvs. Georgien, Kirgizistan och Mongoliet, medan den tredje gruppen utgörs av de återstående länderna som inte är marknadsekonomier. Med hänsyn till omfattningen av ekonomiska reformer i den första gruppen och, vad gäller den andra gruppen, det faktum att ett medlemskap i WTO förutsätter att landet uppnått en viss omfattning på sina ekonomiska reformer, föreslås det nu att de särskilda antidumpningsbestämmelserna utvidgas till att omfatta även länderna i dessa två grupper. I fråga om den tredje gruppen av länder föreslås det att de särskilda bestämmelserna automatiskt omfattar även ett land tillhörande denna grupp om och när det blir medlem i WTO.

8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om marknadsekonomi har ett problem uppstått rörande en överlappning mellan kriterierna för marknadsekonomi, vilka i huvudsak gäller ett företags inhemska situation, och kriterierna för s.k. individuell behandling, vilka avser företagets exportverksamhet. Individuell behandling innebär att man för de företag som verkar i länder som inte är marknadsekonomier och som kan styrka att deras exportverksamhet bestäms av marknadskrafterna och inte påverkas av ett statligt inflytande (utifrån kriterier som fastställts av kommissionen) beräknar en individuell dumpningsmarginal på grundval av en jämförelse mellan deras egna exportpriser och normalvärdet för det jämförbara landet. Överlappningen mellan kriterierna har dock lett till missförhållandet att endast de exportörer som kan uppfylla kraven för fullständig marknadsekonomisk status kan beviljas individuell behandling. Med tanke på att det väsentliga i fråga om individuell behandling är att exporttransaktionerna inte påverkas av staten, föreslås det att dessa kriterier ändras så att man inriktar sig på de frågor som har en direkt betydelse för det exporterande företagets exportverksamhet.

9. Bifogade meddelande innehåller följande:

- En översyn av hur de särskilda antidumpningsbestämmelserna tillämpats på Ryssland och Kina.

- Information om de pågående ekonomiska reformerna i Vietnam, Ukraina och Kazakstan och ett förslag om ändring av antidumpningsgrundförordningen så att de särskilda antidumpningsbestämmelserna omfattar även dessa tre länder.

- Ett förslag om att de särskilda antidumpningsbestämmelserna utvidgas till att omfatta de länder som i antidumpningsärenden för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO, och om att de särskilda bestämmelserna automatiskt omfattar även ett annat land som inte är marknadsekonomi om och när det blir medlem i WTO.

- Ett förslag om ändring av kriterierna för individuell behandling i antidumpningsundersökningar.

ÖVERSYN AV ANTIDUMPNINGSBESTÄMMELSER TILLÄMPLIGA PÅ RYSSLAND OCH KINA OCH FÖRSLAG TILL RÅDSFÖRORDNING OM ÄNDRING AV RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 384/96

A. Inledning och skälen till översynen

(1) I april 1998 ändrade rådet antidumpningsgrundförordningen i syfte att anpassa behandlingen av exporterande tillverkare från Ryssland och Kina i antidumpningsförfaranden - rådets förordning (EG) nr 905/98 [1]. Genom ändringen föreskrevs det att inhemska priser och kostnader skulle användas vid beräkning av normalvärdet i antidumpningsförfaranden när vissa kriterier var uppfyllda. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1998.

[1] EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(2) Vid antagandet av ändringen infördes en förklaring i rådets protokoll om att bestämmelserna skulle ses över två år efter det att de trätt i kraft. I en annan förklaring angavs att situationen i de andra länder som i antidumpningsärenden inte betraktas som marknadsekonomier också skulle ses över så att de särskilda bestämmelserna skulle kunna utvidgas till att omfatta även dessa länder när så var lämpligt. Förklaringarna till rådets protokoll finns i bilaga 1.

(3) Till och med april 1998 klassificerades i EU:s antidumpningslagstiftning tredje länder som antingen "ett land med marknadsekonomi" eller som "ett land som inte är en marknadsekonomi", varvid den sistnämnda kategorin innefattade länderna i Oberoende staters samvälde, Albanien, Kina, Mongoliet, Nordkorea och Vietnam. I praktiken innebar uppdelningen att man vid fastställandet av normalvärde i antidumpningsundersökningar rörande länder som inte är marknadsekonomier betraktade uppgifter om inhemska priser och kostnader som otillförlitliga på grund av de avsevärda snedvridande effekter som statens inflytande och kontroll ledde till och på grund av avsaknaden av meningsfulla marknadssignaler till följd av statens interventioner. I dessa fall baserades därför normalvärdet på uppgifter från företag som verkar i ett land med marknadsekonomi, dvs. det jämförbara landet.

(4) Genom denna klassificering togs dock ingen hänsyn till de pågående ekonomiska och politiska reformerna i länder som Kina och Ryssland och det ansågs att den metod för beräkning av normalvärde som automatiskt användes i antidumpningsundersökningar rörande dessa två länder inte längre var adekvat i samtliga antidumpningsförfaranden. Således ansågs det finnas klara ekonomiska skäl för att ändra EU:s antidumpningspraxis i syfte att ta hänsyn till de pågående reformernas verkningar för enskilda företag. Antidumpningsgrundförordningen ändrades i enlighet därmed och särskilda bestämmelser infördes för exporterande företag från Ryssland och Kina.

(5) Genom ändringen gavs dessa länder inte status som marknadsekonomier och inte heller avskaffades förfarandet med att i antidumpningsundersökningar använda sig av ett land som är jämförbart med dessa länder. Däremot infördes en ordning genom vilken ryska och kinesiska företag kunde ansöka om att från fall till fall bli behandlade som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden, varvid en bedömning gjordes mot bakgrund av fem specifika kriterier. I de fall företagen lyckades bevisa att deras ansökningar var grundade baserades normalvärdet på deras egna inhemska priser och kostnader i stället för på uppgifter om företag i ett jämförbart land.

B. Erfarenheterna hittills

(6) De särskilda bestämmelserna har tillämpats i nio antidumpningsundersökningar rörande Kina och i en undersökning rörande Ryssland (se bilaga 2). Sammanlagt 29 företag har begärt att bli behandlade som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden, varav 27 kinesiska och 2 ryska. Endast tre kinesiska företag har beviljats behandling som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden, vilket motsvarar cirka 10 % av det antal företag som begärt detta. Det låga antalet ansökningar och beviljanden i fråga om ryska företag ligger inte i linje med de ursprungliga förväntningarna, med tanke på att situationen i det landet såg mera lovande ut då bestämmelserna infördes än vad som senare blev fallet. Situationen i landet har helt klart allvarligt påverkat företagens förmåga att uppfylla kriterierna.

(7) De fem kriterierna för bedömningen av huruvida ett företag verkar under marknadsekonomiska förhållanden möjliggör en objektiv analys av situationen i enskilda företag samtidigt som det tas hänsyn till de särskilda frågor som anses viktigast i antidumpningsundersökningar. I korthet är kriterierna följande:

- Företagen fattar sina beslut utan ett större statligt inflytande och som svar på marknadssignaler.

- Räkenskaperna är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer.

- Företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation påverkas inte av snedvridningar till följd av det tidigare statsstyrda ekonomiska systemet, innefattande byteshandel och skuldavskrivningar.

- Företagen omfattas av lagar om konkurs och ägandeförhållanden.

- Valutaomräkning sker till marknadspriser.

(8) Dessa kriterier har utgjort en adekvat ram för att handläggare skall kunna göra en analys mot bakgrund av de reformprocesser som pågår i Ryssland och Kina. Som det nämns ovan har tre företag kunnat visa att kriterierna var uppfyllda. För de företag som inte beviljats behandling som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden har följande huvudskäl angivits:

- Restriktioner för försäljning på den inhemska marknaden. Detta har visat sig vara ett av de kinesiska myndigheternas viktigaste redskap för att skydda ineffektiv inhemsk industri från konkurrens och förekommer i större utsträckning än vad som ursprungligen antogs. Även i de fall sådana restriktioner inte längre angavs i rättsliga bestämmelser tillämpades de i många fall ändå i praktiken.

- Ett betydande statligt inflytande över beslutsfattandet, inbegripet statligt införda skyldigheter att investera, obligatoriskt anlitande av vissa råmaterialleverantörer och statliga bestämmelser om att företag med utländskt kapital måste betala 120 % av den lön som ges en likvärdig arbetstagare i ett statsägt företag.

- Korrekt reviderade räkenskaper fanns inte. Många företag lämnade ofullständiga räkenskaper, många räkenskaper hade antingen inte reviderats över huvud taget eller inte i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och i många räkenskaper användes inkonsekventa redovisningsprinciper, särskilt avseende avskrivningar. Redovisningslagarna håller visserligen på att ändras i överensstämmelse med internationella normer, men i praktiken införs normerna endast gradvis.

- Betydande kostnadssnedvridningar till följd av det tidigare statliga inflytandet i företagen, t.ex. felaktig värdering eller godtycklig omvärdering av tillgångar som överförts genom det tidigare statliga ägandet av företaget i fråga, vilket ofta förvärrades av avskrivningsprinciper som ändrades över tiden och som var oförenliga med normal praxis.

- Byteshandel var vanligt förekommande i ett flertal företag.

(9) Det bör noteras att olika företag misslyckades att uppfylla olika kriterier. I detta sammanhang kan man särskilt hänvisa till en antidumpningsundersökning rörande import av kvartoplåt med ursprung i bl.a. Kina. I den undersökningen begärde sex företag att bli behandlade som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden. Inget av företagen uppfyllde individuellt alla kriterierna, men som en grupp kunde företagen tillsammans visa att alla kriterier faktiskt var uppfyllda.

Slutsats

(10) Erfarenheterna hittills har således visat inte bara att kriterierna är realistiska och möjliga att uppfylla utan också att de utgör den miniminivå som måste uppnås för att marknadsekonomisk status skall kunna beviljas. Följaktligen föreslås det att dessa kriterier förblir oförändrade.

C. Den ekonomiska situationen i Ryssland och Kina

(11) I kommissionens ursprungliga meddelande (KOM(1997) 677 slutlig) om förslaget att ändra antidumpningslagstiftningen sades följande:

"... Vad som står klart är emellertid att bägge länderna (Ryssland och Kina) oåterkalleligen kommit närmare avskaffandet av planekonomin ..."

I det följande ges en kort översikt över den nuvarande ekonomiska situationen i Ryssland och Kina, med sikte på att det skall kunna fastställas huruvida de särskilda antidumpningsbestämmelserna fortfarande är lämpliga.

Ryssland

(12) Enligt en bedömning av EBRD (1999) har den ekonomiska och finansiella krisen i Ryssland under det andra halvåret 1998 haft en negativ inverkan på den allmänna utvecklingen av strukturreformerna. Exempelvis infördes tillfälliga priskontroller efter krisen i augusti 1998, även om de i de flesta av fallen var i kraft endast under några månader. Dessutom infördes flera valutarestriktioner, varav några dock avskaffades 1999 som ett av villkoren för det nya IMF-programmet.

(13) Förbättringen av vissa av de viktigaste makroekonomiska variablerna under 1999 har dock medfört att omstruktureringen av den ryska ekonomin har kunnat ta ny fart. Även om privatiseringsprocessen praktiskt taget upphörde i slutet av 1998 och i början av 1999, kan processen sättas igång igen enligt planerna hos fonden för statlig egendom (Russian Federal Property Fund) om att sälja stora aktieandelar i ett flertal olje- och gasföretag. Vissa framsteg har skett i fråga om förbättring av skatteförvaltningen genom åtagandet att förbättra förvaltningen av statens utgifter och inkomster i samband med det nya IMF-avtalet och införandet av en markant förbättrad konkurslagstiftning. Ett åtagande har även gjorts att före utgången av 2000 införa internationellt accepterade redovisningsnormer i de stora företagen - för de mindre företagen kommer de ryska redovisningsnormerna att gradvis anpassas till de internationellt accepterade redovisningsnormerna.

(14) Ytterligare framsteg kommer att vara beroende av vilken reformpolitik, om någon, som kommer att föras efter det presidentval som ägde rum i slutet av mars.

Kina

(15) Reformtakten i Kina har hindrats något av oron för reformernas sociala verkningar, särskilt i fråga om arbetslöshet. Reformansträngningarna har också försvårats av den nyligen inträffade avmattningen i den ekonomiska tillväxten, vilken till stor del tillskrivs de statsägda företagens prekära situation. Statens strategi är dock att bibehålla ett konstant reformtryck i hela sektorn för statsägda företag genom diverse åtgärder: förbättrad företagsledning, storskalig omstrukturering av hela sektorn genom privatisering, nedläggningar och fusioner, avskedande av övertalig arbetskraft, förbättringar av de statsägda företagens finansiella situation och av situationen i den finansiella sektorn genom skuldavskrivningar, inrättande av företag för förvaltning av tillgångar och instruktioner till banksektorn att fatta beslut om krediter utifrån marknadskrafter och inte på grundval av politiska överväganden.

(16) I fråga om den privata sektorn meddelade regeringen i januari 2000 att man skulle avskaffa alla restriktioner och diskriminerande regler som hämmade sektorns utveckling, inklusive skatteregler, rättigheter till markanvändning, import- och exporträttigheter och tillgång till värdepappersmarknader. Även om eventuella ändringar förväntas ske gradvis (endast ett fåtal av de omkring 950 noterade företagen är privatägda och de statliga bankerna är ännu ovilliga att bevilja krediter till icke-statliga företag), ses detta som en viktig indikator på regeringens allvar i strävandena att främja den privata sektorns utveckling. Regeringen gör också allt den kan för att främja utländska direktinvesteringar, som sedan 1998 minskat markant.

(17) Denna utveckling kommer sannolikt att leda till en ökad reformtakt, men innebär också vissa risker på kort sikt: den kommer att medföra ökad arbetslöshet och påfrestningar för det kinesiska samhället och utsätta reformivrarna för kritiken att de förstör Kinas industri till förmån för utländsk och inhemsk kapitalism. Reformprocessen fortsätter alltså i Kina, under det att hänsyn i hög grad tas till dess sociala och politiska konsekvenser.

Slutsats

(18) Trots att både Ryssland och Kina har haft motgångar i sina reformprocesser utvecklas de helt klart i riktning mot marknadsekonomi. De särskilda antidumpningsbestämmelserna ger i alla händelser visst stöd åt dessa länders politiska initiativ för att främja grundläggande omstrukturering på företagsnivå, inklusive införandet av moderna redovisnings- och revisionssystem, modern företagsledning och effektiv konkurslagstiftning. De särskilda antidumpningsbestämmelserna har i detta sammanhang bidragit till att Kinas regering avskaffat vissa restriktioner för inhemsk försäljning.

(19) I fråga om Kina kommer det ökade incitamentet till ekonomiska reformer till följd av den senaste utvecklingen att bidra till en förbättring av det ekonomiska klimatet, vilket medför att fler kinesiska företag i framtiden bör kunna uppfylla kriterierna för att bli behandlade som företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden. När det gäller Ryssland har situationen där inneburit att det hittills inte har varit möjligt att tillämpa de särskilda antidumpningsbestämmelserna i praktiken. Ett upphävande av bestämmelserna skulle dock sända en felaktig politisk signal och motverka reformprocessen i det landet.

(20) Följaktligen bör de nuvarande särskilda antidumpningsbestämmelserna fortsätta att tillämpas på både Ryssland och Kina.

(21) Vår ståndpunkt är i linje med den som intas av några av våra övriga WTO-partner, däribland Australien och USA.

(22) Sannolikt kommer det att vara lämpligt att fortsätta tillämpa dessa särskilda antidumpningsbestämmelser på Ryssland och Kina under tiden fram till deras anslutning till WTO, och även under viss tid därefter.

D. Bevakning av de övriga länder som inte är marknadsekonomier

(23) I samband med antagandet i april 1998 av den ursprungliga ändringen av antidumpningslagstiftningen kom kommissionen och rådet överens om att bevaka situationen i de övriga länder som inte är marknadsekonomier i syfte att man vid en lämplig tidpunkt skulle kunna börja tillämpa de särskilda antidumpningsbestämmelserna även på dessa länder.

(24) Dessa länder är Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Kazakstan, Nordkorea, Kirgizistan, Moldova, Mongoliet, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vietnam. Dessa länder kan delas in i tre grupper:

i. Länder som på grundval av sina ekonomiska reformer redan valts ut som möjliga kandidater för att få omfattas av de särskilda antidumpningsbestämmelserna eller länder som har begärt att dessa bestämmelser skall tillämpas på dem, dvs. Ukraina, Vietnam och Kazakstan.

ii. Länder som i antidumpningsärenden för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO.

iii. De återstående länder som inte är marknadsekonomier.

Ukraina

(25) För Ukrainas del är behandlingen av landet i antidumpningsförfaranden en politisk fråga eftersom de anser sig vara diskriminerade i förhållande till vår behandling av Ryssland. Ukraina har väckt frågan vid varje tillgängligt tillfälle, även på ministernivå.

(26) Ukrainas framsteg i fråga om reformer har varit blandade och den ryska krisen har haft viss negativ inverkan på situationen i landet. Framsteg har ägt rum när det gäller t.ex. privatisering, avregleringar, reform av skatteväsendet och den offentliga förvaltningen och banktillsyn. De privata företagen verkar dock fortfarande i viss utsträckning i ett instabilt och ovänligt regleringsklimat. Reformerna på andra områden, i synnerhet på jordbruks- och energiområdet, har varit långsamma och inte levt upp till förväntningarna.

(27) Privatiseringen av små företag är praktiskt taget fullbordad genom den massprivatisering som lanserades 1995. Av de stora företagen har lite mer än en fjärdedel av de som ursprungligen identifierats för privatisering sålts. Bristen på öppenhet i förfarandena har inneburit att utländska eller strategiska investerare deltagit i relativt låg utsträckning. Regeringen förväntas dock i år påskynda denna process för att öka budgetinkomsterna och få utländsk valuta med vilken den kan betala av på sin utlandsskuld.

(28) Framsteg har skett i fråga om avmonopolisering och avreglering men inte desto mindre är den rättsliga ramen inte särskilt främjande för privat företagsamhet. Det avskräcks från utländska direktinvesteringar genom de mångahanda tillstånd som krävs för att bedriva verksamhet och handla med utlandet, och företag som exporterar till Ukraina möter ett flertal icke-tariffära hinder och diskriminerande förfaranden, t.ex. vissa provnings- och certifieringskrav och punktskatter.

(29) Ukraina har infört redovisningsregler för banker och företag som är förenliga med internationellt accepterade redovisningsnormer. Övergången sker i praktiken gradvis.

(30) När det gäller skattereformer och reformer av den offentliga sektorn har det skett ett antal förbättringar i Ukraina, inbegripet avskaffandet av vissa undantag i mervärdesskatteordningen och av den särskilda löneavgift som införts för att finansiera Tjernobylfonden samt en minskning av antalet anställda i den offentliga sektorn. De undantag som ofta beviljats förlustbringande företag har lett till att det uppstått en svart ekonomi och till att antalet byteshandelstransaktioner ökat. Premiärministern har dock lovat att minska antalet skattebefrielser och skatteförmåner, vilket emellertid inte har skett ännu. Parlamentet har blockerat antagandet av en personlig inkomstskatt. I energisektorn täcker priserna inte kostnaderna och kunderna slipper ofta betala för sin energiförsörjning.

(31) I augusti 1999 antogs en ny konkurslag som skall träda i kraft 2000. Kontrollen av att konkurslagstiftningen efterlevs behöver förbättras. Avseende lagstiftning om ägandeförhållanden kan nämnas att privat ägande av byggnader är tillåtet utan begränsningar sedan 1993, att ukrainska medborgare sedan 1996 privat får äga små jordlotter och att ett fullständigt privat ägande av större jordlotter i nuläget inte är tillåtet men att premiärministern har lovat att i framtiden tillåta det.

(32) Banksystemet är fortfarande bristfälligt, men tillsynen över det har förbättrats. Landet har ett modernt och effektivt betalningssystem. I fråga om valutans konvertibilitet påtog sig Ukraina 1996 de skyldigheter enligt IMF som innebär att valutan skall vara fullt konvertibel när det gäller bytesbalanstransaktioner. Visserligen infördes 1998 till följd av den ryska krisen vissa restriktioner för valutans konvertibilitet, men dessa avskaffades 1999.

Vietnam

(33) Reformprocessen i Vietnam fortsätter trots att landet tycks vara särskilt drabbat av den ekonomiska krisen i regionen och inte tycks dra nytta av den återhämtning av ekonomin som är på väg i regionen.

(34) Reformerna i den statsägda sektorn sattes igång redan 1989, men framstegen har varit få. Den ekonomiska nedgången har dock gjort att reformen av de statsägda företagen återigen har ryckt fram som en av de viktigaste politiska frågorna. Den nationella kommittén för företagsreform har utarbetat ett omfattande program för reformer av de statsägda företagen, i vilket innefattas åtgärder som syftar till diversifiering av ägandet, omstrukturering och nedskärning av stora statsägda företag som avses förbli statligt ägda och minskning av det antal statsägda företag som inte är lönsamma. Under 1999 vidtogs ett antal åtgärder i detta sammanhang: klassificering av statsägda företag utifrån finansiella och ekonomiska kriterier, utfärdande av regler för att avveckla vissa små statsägda företag och inrättande av en omstruktureringsfond för att finansiera de kostnader för att friställa arbetskraft som reformerna ger upphov till. Öppnandet 1999 av landets första värdepappersbörs väntas också stimulera privatiseringsprocessen.

(35) De ansträngningar som har gjorts sedan 1998 för att liberalisera den strängt restriktiva utrikeshandelsordningen och dess rättsliga ram har börjat visa resultat. Liberaliseringen av handelsrättigheter och antagandet av en bolagslag har medfört en snabb ökning av antalet företag som sysslar med import och export, särskilt i den privata sektorn. Det faktiska genomförandet av lagen behöver dock förbättras.

(36) De strukturer som normalt behövs för att stödja en fungerande marknadsekonomi har ännu inte utvecklats, t.ex. är domstolsväsendet svagt och det finns inga redovisningsbyråer och endast ett fåtal eller inga informationsbyråer. Denna avsaknad av marknadsinfrastruktur utgör ett problem för utländska investerare. Ett treårigt program för bankreform innefattar dock införandet av internationella redovisningsnormer för banker och företag, vilket kommer att ske gradvis. Lagstiftningen om ägandeförhållanden har förbättrats något, bl.a. i fråga om beviljande av markanvändningsrättigheter för utländska företag som investerar i industrizoner och exportbearbetningszoner. I reformprogrammet ingår även ytterligare förbättringar i fråga om lagstiftning om ägandeförhållanden.

(37) Vietnams valuta, dong, är inte konvertibel. Av inkomsterna i utländsk valuta måste 80 % säljas till statliga banker och växelkursen bestäms av centralbanken, som kungör den genomsnittliga växelkursen för handeln på interbankmarknaden föregående dag. Företag måste växla 50 % av sina tillgångar i utländsk valuta till inhemsk valuta. Denna andel håller dock på att sjunka - fram till augusti 1999 var den 80 %.

(38) Som ett försök att påskynda den allmänna reformprocessen har enskilda ministerier och organ utarbetat trovärdiga treåriga program för reform av statliga företag och banker och av handelsordningen. Dessa program har visserligen ännu inte satts igång, men en genomförandeplan kan komma att antas i mars eller april 2000. Internationella givare trycker på för snabba framsteg.

Kazakstan

(39) Privatiseringen i Kazakstan har satts igång, även om staten fortfarande är den största aktieägaren i stora företag inom transport- och olje- och gassektorerna. Under 1997 frystes privatiseringen inom olje- och gassektorn till följd av en tvist om storleken på den andel som utlänningar skulle tillåtas äga. Endast 50 % av de små och medelstora företagen och 35 % av de stora företagen har privatiserats hittills. Regeringen avser dock att under 2000 på nytt sätta igång privatiseringen av ledande storföretag vars aktier normalt är en riskfri placering. Privatiseringsstrategin har kritiserats för att den inte skulle vara baserad på sunda marknadsekonomiska principer, och i många fall kan man ifrågasätta vilket värde som nya företagsägare tillfört.

(40) Bland länderna i Centralasien har Kazakstan den mest utvecklade rättsliga miljön för företagande. Den rättsliga ramen är således väletablerad men det finns fortfarande betydande hinder för effektiv affärsverksamhet. I många fall är tillämpningsföreskrifterna otillräckliga och lagstiftningen ändras ofta, vilket skapar förvirring för både näringslivet och skattemyndigheterna. Införandet av ett stabilt skatteklimat för näringslivet skulle betyda en avsevärd förbättring av landets attraktivitet som en plats för investeringar och som handelspartner.

(41) Kazakstans myndigheter är måna om att behålla en liberal handelsordning. Importtulltaxan ändrades i juli 1998 och den vägda genomsnittliga tullsatsen sänktes till 8,9 %. Antalet tullsatser på över 20 % minskades också, liksom begränsningarna för tullfri import. Prisliberaliseringen har kommit långt men korsvis subventionering förekommer fortfarande i den allmännyttiga sektorn. Priserna inom denna sektor har gradvis justerats uppåt till kostnadstäckningsnivå, men näringslivet och den offentliga sektorn betalar högre avgifter som subventionerar hushållens lägre avgifter.

(42) Valutan är fullt konvertibel för alla ändamål och exportörer kan fritt växla valuta på en forexmarknad som inte är föremål för statliga snedvridningar.

(43) Restriktioner för uppköp av mark finns fortfarande. En ny konkurslag antogs 1999. Nyligen antogs redovisningslagar i vilka internationella redovisningsnormer beaktas. Det kommer dock att dröja något innan denna lagstiftning är fullt genomförd i praktiken.

Länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO

(44) Två av de länder som i antidumpningsärenden för närvarande betraktas som länder som inte är marknadsekonomier är medlemmar i WTO, dvs. Kirgizistan och Mongoliet, medan ratificeringen av Georgiens anslutning ännu inte fullbordats.

(45) Med hänsyn till att ett medlemskap i WTO förutsätter en viss omfattning på de ekonomiska reformerna och liberaliseringen av handeln, och i syfte att ytterligare stimulera ländernas övergång till marknadsekonomi, föreslås det att de särskilda antidumpningsbestämmelserna utvidgas till att omfatta import från de länder som i antidumpningsärenden betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO.

Återstående länder som inte är marknadsekonomier

(46) De återstående länder som inte är marknadsekonomier är Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Nordkorea, Moldova, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Några av dessa länder förhandlar för närvarande om anslutning till WTO. Av de skäl som anges i punkt 45 föreslås det att de särskilda bestämmelserna automatiskt utvidgas till att omfatta import från något av dessa länder när det är fråga om antidumpningsundersökningar som inleds efter det att landet i fråga blivit medlem i WTO.

Slutsats

(47) Det är svårt att fastställa en exakt tidpunkt i reformprocessen vid vilken man skall börja undersöka om länder bör omfattas av de särskilda antidumpningsbestämmelser som tillämpas på Kina och Ryssland. I Ukraina, Vietnam och Kazakstan har reformer kommit igång och länderna gör insatser i riktning mot en marknadsekonomi. Händelser i Ryssland och Asien har helt klart medfört kedjereaktioner för Ukrainas respektive Vietnams ekonomiska situation. Trots detta tycks det i dessa länder finnas en stark politisk vilja att fortsätta med reformerna.

(48) Vid en jämförelse mellan Ukraina, Vietnam och Kazakstan framstår det som uppenbart att länderna har hunnit olika långt i olika avseenden. Det skulle dock vara svårt att försöka bedöma vilket av dessa tre länder som har uppnått en godtagbar reformnivå. Under alla omständigheter avser dock denna bedömning snarare företagens förmåga att uppfylla de marknadsekonomiska kriterier som anges i antidumpningslagstiftningen och i mindre grad de allmänna framstegen på makroekonomisk nivå. Det bör erinras om att de särskilda antidumpningsbestämmelserna avseende marknadsekonomi i synnerhet syftar till en undersökning av situationen för de företag som verkar i länder som befinner sig i en övergångsfas. Den omfattning i vilken faktiska reformer genomförts blir tydlig först när de särskilda bestämmelserna tillämpas i antidumpningsundersökningar. Detta var i allra högsta grad fallet när det gäller Ryssland och Kina.

(49) Ukraina, Vietnam och Kazakstan fortsätter att genomföra lagstiftning i syfte att skapa den nödvändiga ramen för en fungerande marknadsekonomi. Liksom var fallet med Ryssland och Kina kommer tillämpningen av de särskilda antidumpningsbestämmelserna avseende marknadsekonomi att stödja reformprocessen och en grundläggande omstrukturering på företagsnivå, inbegripet genomförandet av lagar om redovisning, konkurs och ägandeförhållanden. Ett förslag om att utvidga de särskilda bestämmelserna till att omfatta även dessa tre länder borde dessutom ha en positiv inverkan på möjligheterna att lösa de aktuella frågor avseende tillträde till dessa länders marknader som för närvarande skapar svårigheter för EU. Faktiska framsteg i lösandet av dessa frågor kommer också att främja införandet av marknadsekonomi i dessa länder och kommer därför att beaktas vid tillämpningen av de särskilda antidumpningsbestämmelserna på dessa länder.

(50) Följaktligen föreslås det att de särskilda antidumpningsbestämmelserna avseende marknadsekonomi tillämpas i förfaranden som gäller Ukraina, Vietnam och Kazakstan.

(51) Det anses också lämpligt att de särskilda antidumpningsbestämmelserna avseende marknadsekonomi automatiskt utvidgas till att omfatta import från länder som i antidumpningsärenden betraktas som länder som inte är marknadsekonomier, men som är medlemmar i WTO den dag en antidumpningsundersökning inleds.

E. Problem med den faktiska tillämpningen av bestämmelserna

(52) Vid antagandet av ändringen för Ryssland och Kina bekräftade rådet de kriterier (bilaga 3) som en exporterande tillverkare från ett land som inte är en marknadsekonomi måste uppfylla för att beviljas individuell behandling. Denna behandling beviljas när en exporterande tillverkare i ett land som inte är en marknadsekonomi kan visa att dess exportverksamhet inte är föremål för statligt inflytande. När denna behandling beviljas beräknas en individuell dumpningsmarginal för den exporterande tillverkaren genom att normalvärdet för det jämförbara landet jämförs med tillverkarens egna exportpriser. Detta är ett alternativ för de exporterande tillverkare som kanske inte kan uppfylla alla kriterier för fullständig marknadsekonomisk status och beviljas när den exporterande tillverkaren kan visa att varken dess inhemska verksamhet eller dess exportverksamhet är föremål för statligt inflytande.

(53) Ett problem uppstår dock till följd av den betydande överlappningen mellan de traditionella kriterierna för individuell behandling och kriterierna för fullständig marknadsekonomisk status, vilket Kina allvarligt har kritiserat. Den ologiska situationen har uppstått att endast de exporterande tillverkare som kan uppfylla villkoren för marknadsekonomisk status kan uppfylla kraven för individuell behandling.

(54) Eftersom kärnan i den individuella behandlingen är att exporttransaktionerna inte påverkas av statlig inblandning framstår det som logiskt och rimligt att kriterierna för sådan behandling inriktas på de områden som har direkt betydelse för en exporterande tillverkares exportverksamhet. Exportören måste alltså kunna visa att han är fri att bestämma priser, kvantiteter och villkor i fråga om export. Ansökan måste lämnas tillsammans med svaret på frågeformuläret. Vid bedömningen av huruvida en exporterande tillverkare i ett land som inte är en marknadsekonomi bör beviljas individuell behandling anses följande kriterier vara relevanta:

i) Exportörer kan fritt ta hem kapital och vinster (gäller helt utlandsägda företag eller samriskföretag).

ii) Exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, och majoriteten av aktierna tillhör genuint privata företag. Statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner bör utgöra en klar minoritet. Det antas att ett statligt kontrollerat företag inte har ett garanterat oberoende från statligt inflytande och det ankommer på exportören att bevisa att statligt inflytande inte förekommer.

iii) Valutaomräkning sker till marknadspriser.

iv) Det statliga inflytandet gör det inte möjligt att kringgå åtgärder i de fall exportörer ges olika tullsatser.

(55) I samband med beviljandet av individuell behandling på grundval av de ändrade kriterierna kommer kommissionen att sträva efter att de antidumpningsåtgärder som införs inte kringgås. Kommissionen måste t.ex. kontrollera exportörens tillverkningskapacitet, eftersom en exportvolym som överstiger denna kan tyda på att kringgående äger rum. I detta sammanhang kommer den export som går via handlare att särskilt uppmärksammas. En ändring i ett affärstillstånd kan också tyda på kringgående och måste rapporteras av företaget i fråga. Vid behov kan individuell behandling dras tillbaka som ett resultat av en undersökning.

F. Slutgiltig slutsats och förslag

(56) Mot bakgrund av ovanstående bör de nuvarande bestämmelserna fortsätta att tillämpas i antidumpningsundersökningar rörande import från Ryssland och Kina.

(57) De pågående ekonomiska reformerna i Ukraina, Vietnam och Kazakstan visar att dessa länder har gjort insatser för en utveckling bort från en centralplanerad ekonomi och mot en ekonomi som baseras på marknadsprinciper. Med tanke på deras nuvarande framsteg och att de särskilda bestämmelserna för länder som inte är marknadsekonomier på ett positivt sätt skulle kunna växelverka med både reformprocesserna och sökandet efter lösningar på EU:s aktuella problem med marknadstillträde, bör de särskilda antidumpningsbestämmelserna utvidgas till att omfatta även dessa tre länder. Ett lagförslag angående detta bifogas.

(58) Med hänsyn till att ett medlemskap i WTO förutsätter en viss omfattning på de ekonomiska reformerna och liberaliseringen av handeln, föreslås det att de särskilda antidumpningsbestämmelserna utvidgas till att omfatta de länder som inte är marknadsekonomier och som är medlemmar i WTO, och att dessa bestämmelser automatiskt utvidgas till att omfatta andra länder när de blir medlemmar i WTO.

(59) Det föreslås också att ansökningar om individuell behandling i framtiden bör behandlas utifrån de ändrade kriterier som anges i punkt 54, så att det nuvarande missförhållandet till följd av överlappningen med kriterierna för marknadsekonomisk status undanröjs.

(60) Detta förslag kräver inte att ytterligare budgetmedel tas i anspråk.

BILAGA 1

FÖRKLARINGAR TILL RÅDETS PROTOKOLL

1. "Rådet noterar att kommissionen kommer att följa de kriterier som anges i bilagan till dess meddelande till rådet (5070/98 COMER 4) i fråga om individuell behandling, dvs. fastställande av en individuell dumpningsmarginal i motsats till en landsomfattande marginal inom ramen för förordning (EG) nr 384/96."

2. "Rådet uppmanar kommissionen att tillämpa denna förordning på ett sådant sätt att företag av alla storlekar har likvärdiga möjligheter att dra nytta av dess bestämmelser så länge som de uppfyller alla nödvändiga kriterier."

3. "Rådet och kommissionen anser att utvecklingen i de andra länder som för närvarande inte anses vara marknadsekonomier bör bevakas så att dessa länder vid behov och vid en lämplig tidpunkt kan omfattas av den behandling som avses i artikel 1 b i denna rådsförordning."

4. "Rådet och kommissionen är överens om att förfarandet avseende undantag från regeln om jämförbart land skall diskuteras inom två år efter det att denna förordning träder i kraft."

5. "Rådet och kommissionen är överens om att fortsätta sitt åsiktsutbyte angående genomförandet av antidumpningsförordningen. Dessa diskussioner skall bl.a. avse öppenhet och rättssäkerhet i samband med förfarandet."

6. "Kommissionen kommer att noggrant granska alla ansökningar om översyn enligt denna förordning för att tillse att tillräcklig bevisning läggs fram så att villkoren i artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 angående inledande av interimsöversyner är uppfyllda. När den framlagda bevisningen är otillräcklig kommer sådana ansökningar om översyn att avvisas."

7. "Österrike noterar och instämmer i den ståndpunkt som uttryckts av Europeiska kommissionen under diskussionerna om att ändra förordningen och som går ut på att det första kriteriet i artikel 1 c i förordningen avseende erkännande av att ett företag verkar under marknadsekonomiska förhållanden även innefattar kontroll av att det råder fri etableringsrätt och anställningsfrihet inom företagets specifika verksamhetsområde.

Österrike förutsätter vidare att de internationella redovisningsnormerna enligt det andra kriteriet är uppfyllda när det har styrkts att bokföringen på ett adekvat sätt återspeglar tillverknings- och försäljningskostnader för de berörda varorna."

BILAGA 2

>Plats för tabell>

BILAGA 2 (forts.)

>Plats för tabell>

BILAGA 3

KRITERIER FÖR INDIVIDUELL BEHANDLING

i) Majoriteten av aktierna bör tillhöra genuint privata företag och inga statliga tjänstemän bör vara medlemmar i styrelsen eller inneha en viktig position i företagsledningen. Om företaget i fråga kontrolleras av en utländsk investerare kommer detta att anses som ett relevant tecken på oberoende.

ii) Den mark på vilken företagets anläggningar befinner sig bör uthyras av staten på villkor som är jämförbara med dem som råder i en marknadsekonomi (t.ex. vanligt arrendekontrakt) eller bör vara uppköpt av företaget.

iii) Företaget bör ha rätt att anställa och avskeda arbetstagare och rätt att bestämma löner.

iv) Företaget bör ha full kontroll över sin försörjning med råmaterial och andra allmänna insatsvaror.

v) Leveranserna från allmännyttiga företag bör kunna garanteras på grundval av normala kontraktsvillkor.

vi) Företaget bör kunna visa att vinster kan exporteras och att investerat kapital kan tas hem (gäller endast utländska investeringar, t.ex. i samriskföretag).

vii) Exportpriserna bör bestämmas fritt. Det faktum att exportförsäljning sker till en närstående part som är belägen utanför landet i fråga kommer att ses som en avgörande faktor.

viii) Rätten att bedriva affärsverksamhet bör vara garanterad, särskilt i fråga om följande:

- Det bör inte finnas några restriktioner för försäljning på den inhemska marknaden.

- Rätten att göra affärer kan inte dras tillbaka annat än genom normala kontraktsvillkor.

- Företaget kan fritt bestämma hur mycket som skall produceras för export mot bakgrund av den traditionella efterfrågan på dess exportmarknader.

2000/0160(ACC)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING ändrande förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, [2]

[2] EGT C

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, [3] och

[3] EGT C

av följande skäl:

(1) Genom förordning (EG) nr 384/96 [4] (nedan kallad "antidumpningsgrundförordningen") antog rådet gemensamma regler för skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.

[4] EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (EGT L 128, 30.4.1998, s. 18).

(2) I artikel 2.7 i antidumpningsgrundförordningen anges i fråga om import från länder som inte är marknadsekonomier, särskilt de länder som förtecknas i en fotnot till den artikeln, att normalvärdet bl.a. skall bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart tredje land med marknadsekonomi.

(3) I artikel 2.7 i den förordningen anges också i fråga om import från Ryssland och Kina att normalvärdet får fastställas i enlighet med de regler som är tillämpliga på länder med marknadsekonomi när det kan visas att marknadsekonomiska förhållanden i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten råder för en eller flera tillverkare som omfattas av en undersökning.

(4) Reformprocesserna i Ukraina, Vietnam och Kazakstan har i grunden ändrat dessa länders ekonomier och lett till att det uppstått företag för vilka marknadsekonomiska förhållanden råder. Dessa tre länder har således utvecklats i riktning bort från de ekonomiska förhållanden som låg till grund för att tillämpa metoden med jämförbart tredje land.

(5) Gemenskapens antidumpningspraxis bör ändras för att hänsyn skall kunna tas till de ändrade ekonomiska förhållandena i Ukraina, Vietnam och Kazakstan.

(6) Samma behandling bör även ges import från länder som är medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO) den dag då en antidumpningsundersökning inleds avseende länderna i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 2.7 a och b i förordning (EG) nr 384/96 skall ersättas med följande:

"7. a) I fråga om import från länder som inte är marknadsekonomier(*) skall normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi eller priset vid export från ett sådant tredje land till andra länder, inbegripet gemenskapen, eller, om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller skall betalas i gemenskapen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

Ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi skall väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn skall tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Hänsyn skall även tas till tidsfrister. När det är lämpligt skall ett tredje land med marknadsekonomi, som omfattas av samma undersökning, användas.

Parterna i undersökningen skall snarast efter det att undersökningen inletts underrättas om vilket tredje land med marknadsekonomi som planeras användas och skall ges en frist om tio dagar för att lämna sina synpunkter.

b) I fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från Ryssland, Kina, Ukraina, Vietnam, Kazakstan och alla andra länder som inte är marknadsekonomier men som är medlemmar i WTO den dag då undersökningen inleds skall normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1-6, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som omfattas av undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i led c visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten. Om så inte är fallet skall de regler som anges i led a tillämpas.

(*) Dessa länder är Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kirgizistan, Moldova, Mongoliet, Nordkorea, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Vitryssland."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den [datum].

Den skall tillämpas på alla antidumpningsundersökningar som inleds efter dess ikraftträdande. I fråga om import från länder som inte är marknadsekonomier och som blir medlemmar i WTO efter det att denna förordning träder i kraft, skall förordningen tillämpas på alla antidumpningsundersökningar avseende produkter med ursprung i dessa länder som inleds efter den dag länderna i fråga anslutits till WTO.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På rådets vägnar

Ordförande