Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om bestämmelser beträffande sommartid

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inledning

1. De flesta medlemsstaterna införde sommartid på 1970-talet, men vissa vidtog denna åtgärd långt tidigare och tillämpade då sommartid under mer eller mindre långa perioder.

Rådets (första) direktiv av den 22 juli 1980 om bestämmelser beträffande sommartid [1] trädde i kraft 1981 och hade som enda syfte att successivt harmonisera datum för sommartidens början och upphörande. Gemenskapslagstiftningen om en harmonisering av sommartiden grundas på ett behov av att undanröja de hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer som skulle kunna uppstå på grund av att medlemsstaterna har olika bestämmelser beträffande sommartid.

[1] EGT L 205, 7.8.1980. s.17.

2. Detta syfte uppnåddes bara delvis genom det första sommartidsdirektivet eftersom endast begynnelsedatumet harmoniserades i samtliga medlemsstater. I de efterföljande direktiven fastställdes två olika slutdatum: den fjärde söndagen i oktober för Irland och Förenade kungariket, och den sista söndagen i september för övriga medlemsstater. En fullständig harmonisering av sommartiden uppnåddes först genom Europaparlamentets och rådets sjunde direktiv 94/21/EG [2] av den 30 maj 1994, i vilket det fastställdes att ett gemensamt datum för sommartidens början och upphörande skulle gälla i alla medlemsstater från och med 1996. Europaparlamentets och rådets åttonde direktiv 97/44/EG [3] av den 22 juli 1997 innebar att giltighetstiden för bestämmelserna i det sjunde direktivet förlängdes under en fyraårsperiod (från 1998 fram till och med 2001). Dessa bestämmelser innebär att sommartiden börjar den sista söndagen i mars och upphör den sista söndagen i oktober i alla länder i Europeiska unionen.

[2] EGT L 164, 30.6.1994 s. 1.

[3] EGT L 206, 1.8.1997, s. 62.

3. När det åttonde direktivet antogs vägrade det stora flertalet medlemsstater, efter ett omfattande samråd om juridiska aspekter och en långdragen diskussion, att införa ett undantag i direktivet som skulle ge en medlemsstat rätt att stå utanför sommartidssystemet. De ansåg därmed att gemenskapsdirektivet var tvingande i alla delar och att det innebar en skyldighet att tillämpa dels ett sommartidssystem och dels ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande.

2. Undersökning av sommartidens konsekvenser i Europeiska unionen

När det åttonde direktivet antogs, åtog sig kommissionen att låta genomföra en grundlig undersökning av sommartidens konsekvenser i Europeiska unionens medlemsstater.

En oberoende konsult, som valdes ut genom ett anbudsförfarande offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning [4], har därför gjort en omfattande undersökning. Konsulten i fråga, Research voor Beleid International (RvB), fick i uppdrag att beakta redan existerande undersökningar och rapporter på detta område, både på gemenskapsnivå och nationell nivå, att intervjua experter inom olika berörda branscher och, slutligen, att lägga fram en rapport med sina slutsatser och lämna rekommendationer på grundval av genomförda analyser och studier. Undersökningen skulle begränsas till sommartidens effekter och konsekvenser och syftet var alltså inte att studera de europeiska tidszonernas avgränsning eller en ändring av dem, och i än mindre grad införandet av en gemensam tid i Europeiska unionen. Undersökningen inriktades således på att söka, identifiera och bedöma vilka positiva och negativa ekonomiska och sociala konsekvenser sommartiden har för de berörda sektorerna, t.ex. jordbruk, industri, handel, bankväsende, folkhälsa, transporter och trafiksäkerhet samt för turism och fritid. Konsulten skulle också studera sommartidens konsekvenser i de enskilda medlemsstaterna, varvid särskild vikt skulle fästas vid situationen i de länder som har en annan tid än den i den tidszon där de är belägna. De berörda nationella myndigheterna samt företrädare för berörda parter och olika organisationer som är för eller mot sommartid har varit nära knutna till arbetet under de olika genomförandefaserna. Vid ett möte i Bryssel den 4 mars 1999 presenterade konsulten resultaten av undersökningen och ett utkast till slutrapport, samtidigt som de nationella experterna fick de närmare förklaringar som efterfrågats. Med beaktande av de synpunkter som framförts av de nationella myndigheterna lade konsulten så fram sin slutrapport i juni 1999. Hela den detaljerade rapporten och en samman fattning av den sändes till samtliga gemenskapsinstitutioner, till medlemsstaterna och till berörda länder utanför gemenskapen samt till bransch organisationer och förbund.

[4] Tillägg till EGT S 3, 6.1.1998, s. 22.

Resultaten av de sektorsvisa undersökningar som granskats i RvB:s undersökning och i tidigare undersökningar som genomförts på uppdrag av kommissionen, samt de svar som lämnats av berörda sektorer tyder ofta på att sommartidens konsekvenser varierar beroende på ländernas geografiska läge och på hur viktigt klockslaget är inom olika sektorer. Det är således svårt att dra några allmängiltiga och bestämda slutsatser. I denna motivering sammanfattas därför slutsatserna i rapporten för de sektorer som bedöms vara viktigast, och här redovisas särskilt publikationer som på grund av att de är relevanta, uttömmande och/eller nya anses kunna komplettera och väsentligt förbättra kunskaperna om denna fråga. Det bör dessutom understrykas att de iakttagelser som redovisas i denna motivering även baseras på uppgifter som lämnats av medlemsstaterna och av de berörda sektorerna och organisationerna. Företrädare för olika sektorer och organisationer som är för eller mot sommartiden har fått tillfälle att yttra sig vid de olika samråd och utfrågningar som organiserats under de senaste åren och att underrätta inte bara kommissionen utan också de övriga medlemsstaterna om eventuella problem och möjliga lösningar.

3. Sommartidens konsekvenser för olika sektorer

3.1. Jordbruket

Trots slutsatserna av tidigare undersökningar, trots enkätsvaren och de synpunkter som framförts av förbunden är det på grund av bristen på detaljerade uppgifter inte möjligt att dra några säkra slutsatser om huruvida sommartiden har övervägande negativa eller positiva effekter på jordbrukssektorn. Det faktum att konsulten inte fick särskilt många svar på sin enkät tyder också på att denna fråga endast väcker ett begränsat intresse bland branschorganisationernas företrädare. En närmare analys av enkätsvaren visar att man i första hand intresserar sig för djurens välbefinnande och för jordbrukarnas arbetsvillkor. Sommartidens motståndare hävdar att biorytmen störs både hos människor och djur. De beklagar också jordbruksarbetarnas svåra arbetsvillkor, som innebär att de vid övergången till sommartid tvingas börja arbeta medan det fortfarande är mörkt ute på morgonen, och sedan arbeta antingen under dygnets varmaste timmar eller förlägga en del av arbetet till kvällstid, vilket innebär att de inte kan tillbringa fritiden tillsammans med familjen. Systemets förespråkare menar däremot att både människor och djur anpassar sig väl inom loppet av några dagar. Vissa särdrag kan emellertid noteras på det nationella planet. I Österrike har man konstaterat att tidsomställningen kan leda till infektioner hos mjölkkor på grund av att de mjölkas senare, och därmed till minskad mjölkproduktion. I Tyskland däremot menar de flesta organisationer som tillfrågats att den senare mjölkningen inte har några negativa effekter på djurens hälsa, utan enbart påverkar arbetarna, som tvingas stiga upp tidigare om morgnarna för att respektera djurens biorytm. I Förenade kungariket märks det starkaste motståndet i Skottland, där effekterna av sommartiden är mest märkbara på grund av det nordliga läget. Man hävdar bland annat att jordbrukare löper en större olycksrisk i samband med övergången till sommartid eftersom de på morgonen tvingas trafikera dåligt eller inte alls upplysta vägar med sina traktorer. Flera undersökningar i Frankrike har visat att biorytmen hos djuren och hos den personal som tar hand om dem påverkas negativt, och man har även noterat problem av det slag som nämnts ovan vad gäller fritid och familjeliv. Denna inställning delas också av flera organisationer som är motståndare till sommartiden. I övriga länder verkar emellertid denna fråga inte väcka några särskilda reaktioner. I länderna i unionens södra del, där arbetet ute på fälten av tradition börjar tidigt på morgonen, sätter man värde på att det är ljust en timme längre så att man kan ägna sig åt andra arbetsuppgifter i slutet av eftermiddagen.

De enkäter och undersökningar som gjorts inom denna sektor tyder på metoderna utvecklats, liksom människors mentalitet. Tack vare mekaniseringen har det varit möjligt att reducera arbetskraften, och användningen av intensiva exploateringssystem har inneburit ökad avkastning inom jordbruk och mjölkproduktion. De tekniska förbättringarna har också möjliggjort en bättre arbetsfördelning, och produktivitetsökningen har lett till att arbetet kan organiseras på ett annat sätt och utföras på kortare tid. Vad beträffar uppfödningen av mjölkkor går det inte att dra några säkra och definitiva slutsatser eftersom det inte gjorts några epidemiologiska undersökningar på europeisk nivå. I allmänhet har emellertid både djur och människor en så pass god anpassningsförmåga att eventuella obehag är av reversibel och övergående natur. Vad gäller den sociala aspekten kan man konstatera att arbetet på fälten i första hand styrs av tidpunkten för skördens mognad och av vädret, och för att verksamheten skall vara lönsam är det dessutom nödvändigt att begränsa användningen av hyrda maskiner till en så kort tid som möjligt. Av dessa skäl måste jordbrukarna vara beredda att arbeta när som helst under dagen, även sent på kvällarna, på helger och helgdagar, och detta oberoende av om det är sommartid eller inte. Slutligen är det intressant att notera att vinproducenterna för första gången har framhållit vissa positiva effekter, särskilt i Österrike, och menar att det är bra att i naturligt ljus kunna fortsätta med skördearbetet en timme längre på kvällarna, ända fram till oktober månad.

3.2. Miljön

Även om sommartiden inte har någon direkt inverkan på miljön finns det anledning att notera vissa indirekta effekter. Rent allmänt kan man säga att den ekonomiska tillväxten i Europa lett till ökad rörlighet samtidigt som föroreningen har ökat. Det största problemet i detta sammanhang är förmodligen bildningen av ozon. Forskarna är ense om den roll som bilavgaserna och solljuset spelar. Under solljusets inverkan reagerar bilavgaserna och ger upphov till ozon. Den tidpunkt vid vilken föroreningarna genereras kan innebära en skillnad i bildningen av de fotokemiska oxidanter som ger upphov till ozon. I vissa undersökningar har man försökt studera sambandet mellan sommartiden och uppkomsten av ozon. En av de mer specifika undersökningarna, som SGS/Ecocare genomförde för kommissionens räkning 1991 [5], rörde sommartidens inverkan på bildningen av fotooxidanter som ozon, peroxiacetylnitrat (PAN) m.fl. Man upptäckte att bildningen av fotooxidanter kan påverkas om den tidpunkt när utsläppen är som störst förskjuts i förhållande till den tidpunkt när solstrålningen når sin högsta intensitet. Ozon uppkommer genom solstrålningens inverkan i närvaro av kväveoxider (NOx) och kolväten (HC). I områden med höga halter av kväve kan man notera en omfattande bildning av ozon. En minskad halt av kvävedioxid (NO2) leder emellertid inte nödvändigtvis till att det bildas mindre ozon, vilket däremot är fallet när halten av kolväten minskar. Under natten når ozonkoncentrationen sitt minimum. Biltrafiken leder till att mängden av kvävemonoxid och kolväten ökar. Kvävemonoxid omvandlas under solljusets inverkan till kvävedioxid. När mängden kvävedioxid når sitt maximum ökar bildningen av ozon för att nå en topp mellan kl 14 och kl 17. Vid 17-18-tiden börjar ozonmängden minska. Processen påverkas bland annat av vind, temperatur och solstrålning. Ecocare nämner Cohens (Systems Application Inc.) undersökning [6] i USA 1990, som visade att ozonkoncentrationen i de flesta områden som omfattades av undersökningen inte påverkades nämnvärt av tidsomställningen, dock med undantag för Los Angeles. Simulationer för Europa med Phoxa-modellen, som utvecklats av Cohen, visade att skillnaderna i ozonkoncentration mellan perioder med och utan sommartid är ytterst små och kan betraktas som försumbara. Med en annan modell, kallad Lotos, som använts för att analysera bildningen av ozon i hela Europa noterades ytterst små skillnader mellan de beräkningar som gjorts för perioder med respektive utan sommartid. Ecocare drog slutsatsen att sommartiden inte har någon signifikant inverkan på bildningen av ozon, åtminstone inte i en stor del av Europa.

[5] SGS/Ecocare, The influence of summer time on photochemical oxidant formation, 1991.

[6] Cohen, J., Systems Applications Inc., A Statistical analysis of the effect of time shifting automobile emissions on ambient ozone concentrations, San Rafael CA, USA, 1990.

På nationell nivå finns det få vetenskapliga undersökningar som i detalj behandlar denna fråga, och slutsatserna skiljer sig vida åt mellan olika doktriner och länder. Endast Tyskland, Belgien, Frankrike och Grekland verkar ha studerat fenomenet specifikt i samband med sommartiden.

Vid Université Libre de Bruxelles i Belgien genomförde Dr Hecq 1991 en undersökning [7] som utgick från hypotesen att sommartiden leder till ökad rörlighet i och med att människor får mer fritid. Hecq drog slutsatsen att en extra timmes dagsljus leder till ökad trafik, och att även temperaturen och väderförhållandena påverkar trafikintensiteten. I undersökningen kom man fram till att utsläppen av primära föroreningar som kväveoxider (NOX) och flyktiga organiska föreningar (VOC), som är ett resultat av den ökade rörligheten, inte nämnvärt påverkar halten av ozon, och man noterade en genomsnittlig ökning av ozonkoncentrationens toppvärden på omkring 3,3 %. Växelverkan mellan solstrålningen och utsläppen av primära föroreningar ledde däremot till en klar ökning av ozonkoncentrationen. Vad gäller utsläppen av PAN ökade koncentrationens toppvärden med i genomsnitt 6,2 %.

[7] Hecq, Dr Walter, Effets du décalage horaire sur la consommation d'énergie et la pollution photo-oxydante par les véhicules en Belgique, Centre d'économie politique de l'Université Libre de Bruxelles, 1991.

I två undersökningar som genomförts i Frankrike dras slutsatsen att sommartiden påverkar uppkomsten av föroreningar. I den första undersökningen, som genomförts av Dechaux [8] för den franska luftvårdsbyråns (Agence française pour la qualité de l'Air) räkning, noteras en genomsnittlig ökning på 10 % för landet som helhet och en ännu större ökning i Paris. Vad beträffar PAN är ökningen enligt undersökningen nästan 15 %. Under sommartidsperioden konstateras emellertid att ozonet bildas senare, vilket minskar ackumuleringen av denna gas. I Nollets undersökning [9] konstateras att ozonhalten ökar med 10 % och att halten av fotooxidanter ökar med 88 %, medan ozonhalten minskar med 10 % och fotooxidanterna med 51 % när soltid tillämpas.

[8] Dechaux, Coddeville, Etude sur modèle de l'influence de l'heure d'été sur la pollution photo-oxydante, Agence française pour la Qualité de l'Air, 1986.

[9] Nollet, Simulation numérique des facteurs validants pour la formation des polluants photochimiques de la troposphère. Application à la conception de nouveaux types de stratégies de contrôle, Université des sciences et technologies de Lille, 1992.

Undersökningar som genomförts i Tyskland och Grekland pekar däremot på vissa fördelar med sommartiden. Enligt Tysklands miljöministerium torde resandet på kvällstid inte bidra till bildningen av ozon eftersom solstrålningen då har lägre intensitet. Den förorening som biltrafiken ger upphov till torde dessutom minska koncentrationen av ozon, eftersom bilavgaserna gör att O3-molekylerna sönderdelas. Detta bekräftas av den federala miljöbyrån i Berlin, som dessutom betonar att de bilavgaser som genereras av morgontrafiken hinner spridas under ytterligare en timme innan solen når sin högsta punkt.

Grekland, som brottas med svåra föroreningsproblem, har sedan 1994 ett intressant system med olika arbetstider för olika verksamhetsområden under sommaren från juni till och med september. Detta system har en positiv inverkan både på trafikflödet och på luftens kvalitet. Om Grekland inte hade sommartid skulle rusningstiden flyttas fram en timme på morgnarna och UV-strålningen skulle då vara starkare. I en undersökning om luftföroreningen som genomförts i Aten konstaterades att luftens kvalitet inte bara beror på mängden föroreningar utan också på väderförhållandena, att effekten av arbetstidsfördelningen märks under de två efterföljande timmarna, vilket försvårar mätningarna, och att arbetstidsfördelningen har en positiv effekt såtillvida att föroreningenseffekterna sprids ut över en längre period på morgonen och eftermiddagen. Det verkar därför som om sommartidssystemet är väl avpassat till den grekiska verkligheten, åtminstone ur miljösynpunkt.

Av de redovisade undersökningarna framgår emellertid att man ännu inte vet tillräckligt mycket om de mekanismer som ligger bakom föroreningarnas effekter. Med den nuvarande forsknings- och kunskapsnivån förefaller det därför svårt, eller till och med omöjligt, att dra några säkra och allmängiltiga slutsatser om sommartidens direkta effekter på miljön.

3.3. Energin

Möjligheten att spara energi var till en början det främsta skäl som åberopades för sommartidens införande. RvB:s rapport har den förtjänsten att den redovisar ett stort antal undersökningar som gjorts i medlemsstaterna vid olika tidpunkter. I de flesta av dessa dras slutsatsen att det är möjligt att göra energibesparingar, även om de är av tämligen blygsamt format och ligger i storleksordningen 0 till 0,5 %. Man kan emellertid konstatera att det är svårt att skilja mellan besparingar som anges i förhållande till den totala elförbrukningen och besparingar som anges i förhållande till den totala energiförbrukningen.

Till de viktigaste undersökningarna hör den som genomförts av Dr Hecq [10] (se punkt 3.2 om miljön), där man kom fram till att de relativt obetydliga energibesparingarna till stor del neutraliseras av den ökade bränsleförbrukning som blir följden av den ökade trafiken på kvällstid. Vad beträffar elförbrukningen menar Dr Hecq att sommartidens effekter på förbrukningstopparna har en tendens att minska tack vare utvecklingen av ny teknik och ökad användning av energisnåla lampor. Besparingen uppskattas ligger i storleksordningen 0 till 1 %. Denna tes har anammats av flera organisationer som är motståndare till sommartiden och som framhåller att de bedömningar som gjorts inte tar hänsyn till att energiförbrukningen ökar i och med den ökade användningen av luftkonditioneringsanläggningar, särskilt i sydliga länder, eller till att det större behovet av uppvärmning på morgonen vid övergången till sommartid medför en ökad energiförbrukning.

[10] Se fotnot nr 7.

I Tyskland har Dr Bouillon [11] svarat för den viktigaste undersökningen på detta område. Han har kommit fram till att energibesparingen är lika med noll, eftersom den andel energi som används för belysning har minskat kraftigt, från 25 % 1960 till 10 % 1983, medan förbrukningen fördubblades under samma period. Under 1980 skall den samlade elförbrukningen ha minskat med 1,8 % tack vare sommartiden. Besparingen uppskattas till 121 kW per hushåll, vilket motsvarar förbrukningen från två 60 W lampor som är tända i en timme. Med tanke på den ökade förbrukningen p.g.a. uppvärmning under kalla morgontimmar, drar Dr Bouillon slutsatsen att besparingen endast ligger i storleksordningen 0,1 % (eller 234 GWh), dvs. att den är försumbar.

[11] Bouillon, Mikro- und Makroanalyse der Auswirkungen der Sommerzeit auf den Energie-Leistungsbedarf, IFR Schriftenreihe 13 (Dissertation TU München), 1983.

I Frankrike skulle det, enligt uppskattningar som det franska energisparorganet (Agence française pour la maîtrise de l'énergie - ADEME) gjorde 1995, vara möjligt att spara 1 200 GWh eller 267 000 ton oljeekvivalenter tack vare sommartiden, vilket motsvarade 4 % av förbrukningen för belysningsändamål eller 0,4 % av Frankrikes totala elförbrukning samma år. Under 1996 ökade besparingen med 10 % och uppgick till drygt 1 300 GWh, vilket berodde på den senare återgången till vintertid i slutet av oktober. Dessa siffror avser endast belysning, eftersom det inte ansågs troligt att uppvärmningen skulle påverkas. Energisparorganet uppgav att energibesparingen fördelades mellan olika energikällor på följande sätt: kärnenergi 5 %, kol 75 % och olja 20 %.

I Grekland, där det finns ett nära samband mellan energiförbrukningen och efterfrågan på energi för belysningen i bostäder, har sommartiden positiva effekter såtillvida att befolkningen har för vana att lägga sig sent och stiga upp tidigt. Elförbrukningen är emellertid hög eftersom det är vanligt att man använder luftkonditionering, särskilt i kontorslokaler. Tack vare lagen om arbetstidsfördelning är dock elförbrukningen jämnare fördelad över arbetsdagen. På grund av de gynnsamma klimatförhållandena tillbringar folk också mer tid utomhus och hushållen förbrukar därför mindre el, särskilt på kvällstid och på lediga dagar. Det är emellertid mycket svårt att göra en exakt uppskattning av den verkliga energibesparingen inom olika sektorer.

I Italien har det nationella elenergiorganet ENEL (Ente nazionale per l'energia elettrica) hävdat att det tack vare sommartiden skulle vara möjligt att spara 126 miljoner euro per år, vilket skulle motsvara en minskning på ca 0,3 % av den nationella energiförbrukningen. Sommartidens betydelse underströks i Bellerè-rapporten [12] från 1996, där man hävdade att Italien tack vare sommartiden kunde minska sin energiförbrukning under 1996 med omkring 900 miljoner kWh, vilket motsvarade 0,4 % av det inhemska energibehovet.

[12] Bellerè, R., betänkande om förslag till Europaparlamentets och rådets åttonde direktiv om bestämmelser rörande sommartid, Europaparlamentet, utskottet för transport och turism, PE 218.712/slutlig, 1996.

Konsulten drar emellertid slutsatsen att det är svårt att uppskatta effekten av energisparandet i ekonomiska termer. Utgående från en uppskattad årlig förbrukning i Nederländerna på ca 180 000 GWh har konsulten, med hänsyn tagen till invånarantalet, extrapolerat denna siffra på europeisk nivå och kommit fram till en förbrukning på ca 3,5 till 4,5 miljoner GWh per år, dock med reservation för en viss felmarginal som är oundviklig vid denna typ av beräkning. Eftersom den genomsnittliga kostnaden per kWh är ca 0,2 euro, antar konsulten att kostnaden för den totala elförbrukningen är mellan 700 och 900 miljarder euro. En energibesparing på i genomsnitt 0,3 % skulle alltså innebära en ekonomisk besparing i storleksordningen 2,1 till 2,7 miljarder euro per år. Från denna siffra måste man emellertid dra bort kostnaden för den ökade energiförbrukningen p.g.a. uppvärmning på morgnarna i samband med övergången till sommartid och den ökade bränslekostnaden när bilar används för fritidsbruk. Den ekonomiska besparingen blir då endast 0,8 miljarder euro per år. Efter att ha dragit ifrån kostnaden för bilarnas ökade bränsleförbrukning blir resultatet en ekonomisk besparing på omkring 200 miljoner euro för unionen som helhet. Med tanke på att dessa beräkningar bygger på en rad hypoteser förefaller det inte möjligt att komma fram till ett tillförlitligt och exakt resultat. Denna siffra anges således enbart som fingervisning.

3.4. Hälsan

Ett av de områden som lett till de livligaste diskussionerna mellan sommartidens förespråkare och motståndare är utan tvivel hälsan. RvB har i sin undersökning strävat efter att redovisa de senaste rönen på detta område, om möjligt i alla länder. Här kan man ännu en gång notera att de flesta undersökningarna gjorts i de länder där frågan är mest omdebatterad.

Biorytm och sömn

Ett argument som ofta anförs mot sommartiden är att den ändrar biorytmnen och påverkar sömnen, särskilt hos barn, ungdomar och äldre människor. Det finns mycket litteratur om detta.

I Beauvais undersökning [13], som genomfördes för kommissionens räkning 1990, registrerades dels att antalet läkarbesök ökade under två till tre veckor efter tidsomställningen, och dels att tidsomställningen upplevdes som lättare på hösten. Man noterade också att konsumtionen av lugnande medel och sömnmedel ökade något under denna period, medan konsumtionen av andra läkemedel minskade. Man drog slutsatsen att sommartiden inte har några allvarliga konsekvenser för hälsan och att de besvär som människor upplever är av övergående och fullständigt reversibel natur. Andra undersökningar eller arbeten, t.ex. de som genomförts i Frankrike av kronobiologen Reinberg vid CNRS [14] och av Dr Valtax för Académie de Lyon [15], och i Tyskland av Hasselkuss [16], har lett fram till liknande slutsatser som i Beauvais undersökning. Det skulle alltså ta en till sju dagar innan uppvakningstiden, kroppstemperaturen, uppvaknandet och sömnens kvalitet anpassas till den nya tiden. Eventuella besvär försvinner i allmänhet efter en till två veckor.

[13] Beauvais Consultants, Impact de l'heure d'été sur la santé, Paris, 1990.

[14] Reinberg, Labreque, Smolensky, Chronobiologie et chronothérapeutique, Médecine-Sciences, 1991.

[15] Valtax, Une enquête réalisée dans l'Académie de Lyon dont les résultats devraient permettre de mieux comprendre le comportement de certains de nos élèves, Académie de Lyon, 1988.

[16] Hasselkuss, W., Sozialmedizinische Auswirkungen der Umstellung auf die Sommerzeit, in Prävention. III, 1980.

I Nederländerna har kronobiologen Dr Kerkhof [17] vid universitet i Leiden undersökt sömnens betydelse för olyckor som inträffade mellan 1989 och 1995. Han kom fram till att 6 % av alla olyckor berodde på trötthet och att denna siffra kunde uppgå till 24 % på natten. Det kan konstateras att moderna människor sover allt mindre och under veckorna ackumulerar ett sömnbehov som de försöker tillgodose genom att sova längre på helgerna. Dr Kerkhof drog slutsatsen att tidsomställningen på våren och hösten förstärker denna effekt. Det är lätt att ändra uppvaknings- eller uppstigningstiden, men betydligt svårare att ändra insomningstiden. Insomningstiden regleras av det som man brukar kalla vår "inre biologiska klocka", dvs. dygnsrytmen. Denna klocka bestämmer tidpunkten för en rad inre processer och har en cykel på omkring 25 timmar, vilket innebär att den måste "ta igen" en timme varje dag. På måndagar är det nödvändigt att ta igen mer än en timme eftersom både insomnings- och uppvakningstiden senarelagts under helgen. Kerkhof menar att den inre klockan störs när de inbördes förhållandena mellan olika signaler (ljus, arbete, måltider osv.) ändras och att det kan ta flera dagar innan den anpassar sig till en ny situation, vilket kan ha en tillfällig negativ inverkan på uppmärksamheten och humöret. Denna teori har inte kunnat kontrolleras genom analys. Olycksdatan tyder inte på någon signifikant ökning av det totala antalet olyckor efter övergången till sommartid på våren. Om man för samma period tittar på orsaken till olyckorna märks emellertid ett ökat antal olyckor som beror på att de inblandade somnat. En motsatt effekt har konstaterats vid övergången till vintertid på hösten.

[17] Kerkhof, Sleepy into summer, Avdelningen för psykologi, Leidens universitet, 1995.

I fråga om sömnen har tyska forskare [18] noterat att det är skiftarbetande personer som klagar mest över att de känner sig trötta på morgonen. Den grupp som borde ha största nyttan av sommartiden och de ljusare kvällarna, dvs. de som arbetar morgonskift, verkar alltså ha de största svårigheterna.

[18] Knauth, P. u.a., Einstellung von Schichtarbeitern zur Sommereinstellung, in Zeitschrift für Arbeitswissenschaft XXXVI, 1982.

Bildning av melatonin

Nyligen genomförda undersökningar visar att melatonin spelar en viktig roll för sömnen. Detta hormon reglerar sömnen och ser till att vi vaknar på morgonen och somnar på kvällen. Det reagerar på växlingarna mellan dag och natt. På natten är mängden melatonin fem till tio gånger större än på dagen. Utsöndringen av hormonet börjar vid 21.30-tiden på vintern och vid 23.30 på sommaren ("soltid"), och når sin högsta nivå vid kl 2 eller 3 på morgonen, för att återgå till sin normala dagsnivå runt kl 7 på morgonen. Vid sommartid börjar denna process en timme senare, eller till och med två timmar senare i länder som Spanien, Frankrike och Nederländerna, som har en tidsskillnad på en timme i förhållande till den naturliga tidszon i vilken de befinner sig. Detta skulle kunna förklara varför det är svårt att somna på sommaren. Eftersom uppvakningstiden inte ändras är halten av melatonin fortfarande hög vid 7-tiden på morgonen (kl 5 enligt soltiden i ovan nämnda länder). Detta gör att man känner sig sömnig och har koncentrationssvårigheter, vilket kan påverka den intellektuella prestationsförmågan både på arbetet och i skolan, liksom trafiksäkerheten. Denna tes får starkt stöd av ACHE [19] och av den belgiska föreningen mot sommartid (Association belge contre l'heure d'été).

[19] Gabarain, E., La situation de l'heure légale dans la problématique des horaires et rythmes scolaires, ACHE, 1995.

Läkarbesök och läkemedelskonsumtion

I Beauvais undersökning [20] analyserades antalet läkarbesök under veckorna i närmast anslutning till tidsomställningen på våren och hösten. Man konstaterade att antalet läkarbesök under två till tre veckor efter tidsomställningen låg 10,9 % över genomsnittet på våren och 8,5 % över genomsnittet på hösten. Tidsomställningen upplevdes i allmänhet som lättare på hösten än på våren. Vid en analys av data som det nederländska institutet för hälsovårdsforskning (Nederlands Instituut voor Onderzoek van de Gezondheitszorg) samlade in under 1987 i anslutning till tidsomställningen på våren (1-18 april) och hösten (6 september-17 oktober) 1987, konstaterades en mindre ökning (+ 2,42 %) av antalet läkar besök. När det gäller orsaken till läkarbesöken verkade sömnproblem vara vanligare på våren, vilket också bekräftades av att utskrivningen av sömnmedel och antidepressiva medel ökade med 12,72 % respektive 11,11 %.

[20] Se fotnot 13.

Psykisk hälsa och humör

I vissa rapporter görs gällande att en del av befolkningen lider av årstidsbundna känslomässiga störningar (Seasonal Affective Disorder - SAD) under vintermånaderna. Dessa störningar sägs bero på att hypotalamus inte får tillräcklig ljusstimulans, vilket kan leda till sömnrubbningar, depressionssymptom och en kraftigt förändrad utsöndring av melatonin. Ljusets betydelse för välbefinnandet betonas i flera nyligen genomförda undersökningar. Vid Frederiksbergs sjukhus har man forskat om SAD och ljusterapi [21]. Ljuset verkar ha särskilt stor betydelse i de nordiska och skandinaviska länderna, där somrarna är mycket ljusa och vintrarna mörka. Undersökningar som genomförts i Finland pekar på att ljuset har en gynnsam inverkan på sömnen [22]. Sommartiden, som innebär att det är ljust en timme längre på kvällen, skulle alltså ha en positiv effekt i detta avseende.

[21] Dam, Henrik, Vinterdepressioner, Praksis Sektoren, 5, 1995, s.13-14.

[22] Ruosteenoja, Kimmo, ej publicerad avhandling 1998.

Fysisk hälsa

Specialister erinrar om att solljuset gynnar upptaget av vitamin D och påskyndar tillfrisknandet vid vissa hudsjukdomar. De framhåller att sommartiden har positiva effekter i och med att den möjliggör en längre sol- och ljusexponering i slutet av dagen. ADAS [23] har redan rapporterat om flera undersökningar där man betonar vikten av att utöva utomhussporter under sommartidsperioden. Detta sägs vara ett bra sätt att motverka negativa effekter av stress och stillasittande, och att förebygga övervikt hos vuxna och barn samt hjärt- och kärlsjukdomar. Denna åsikt delas av nordiska specialister, som insisterar på hur viktigt det är att den extra ljusa timmen utnyttjas för utomhusaktiviteter i länder där klimatförhållandena gör att detta är omöjligt under en stor del av året.

[23] ADAS, Summer time in Europe, Guildford, 1995.

Specialisterna konstaterar att sommartiden har ett stort antal möjliga effekter, varav de flesta hänger samman med människokroppens bristande anpassningsförmåga. De flesta besvären är emellertid, såvitt man idag känner till, kortvariga och reversibla och innebär därför inte någon hälsorisk.

3.5. Fritid och turism

I unionens norra delar, där människor på grund av de geografiska förhållandena och klimatförhållandena inte har möjlighet att vara ute så mycket på vintern, tar man till fullo vara på denna möjlighet under sommaren. Människor i unionens södra delar sätter värde på en extra timmes dagsljus i slutet av dagen så att de kan gå ut när det börjar bli lite svalare. De ljusare kvällarna under sommartidsperioden kan därmed gagna fritids- och turismsektorn.

Sommartiden uppskattas öka antalet ljusa timmar då man kan ägna sig åt olika fritidsaktiviteter med 25-30 % i Förenade kungariket. Med dessa siffror som grund drog ADAS [24] i en undersökning från 1995 slutsatsen att sommartiden främjar ett ökat utövande av sport och friluftsaktiviteter. Denna tes fick stöd av det franska ministeriet för fysisk träning och sport, som uppgav att sportandet ökade efter tidsomställningen på våren. På grundval av uppgifter som det franska tennisförbundet lämnat i samband med en enkät bland nationella sportförbund konstaterade Liberté Soleil [25], en fransk organisation som tillhör sommartidens förespråkare, att tennisspelandet skulle minska med 6 miljoner timmar per år om sommartiden avskaffades. Vid en utfrågning som kommissionen organiserade 1993 uppgav AIT/FIA, som samtidigt företrädde turism- och bilistorganisationerna, att sommartiden inte bara gynnar utövandet av utomhussporter utan också turismen, och detta både under kortare ledigheter och under den egentliga semesterperioden. Man rapporterade dessutom en viss minskning av antalet vägtrafikolyckor under några veckor på hösten och våren.

[24] Se fotnot 23.

[25] Polo, Jean-François, L'heure d'été, une idée lumineuse, Liberté soleil, Paris.

ACHE [26] förnekar visserligen inte att sommartiden har en positiv effekt på utövandet av sport på kvällstid, men påpekar att detta endast gäller på vardagarna. Sommartiden torde emellertid ha den nackdelen att den minskar utövandet av sport eller andra fritidsaktiviteter tidigt på morgonen på våren och under varma eftermiddagstimmar på sommaren, och att den till och med kan försena eller försvåra vissa aktiviteter som t.ex. utomhusföreställningar under sommarkvällar eftersom det är för ljust. ACHE:s uppskattning av antalet "gynnsamma" och "ogynnsamma" dagar visar att de tar ut varandra och att sommartiden inte har några positiva effekter. ACHE uppger dessutom att flertalet restauranger, nöjesetablissemang och motsvarande stänger tidigare utan att ta hänsyn till att det är ljusare på kvällarna. Eftersom sommartiden gör att människor lider brist på sömn under veckorna blir de trötta och sover längre på helgerna, och går därmed miste om värdefull fritid. Enligt ACHE har sommartiden även en negativ inverkan på arbetsvillkoren för anställda inom turismsektorn, särskilt inom hotell- och restaurangnäringen, där vissa klagar på att gästerna kommer senare till restaurangerna, vilket innebär att personalen tvingas arbeta längre. Den belgiska föreningen mot sommartid (Association belge contre l'heure d'été) och den franska föreningen för en övergång till meridiantid (Association pour le retour à l'heure méridienne) påpekar att det vore vettigare att ändra arbetstiderna under sommaren än att ändra själva tiden. En sådan lösning skulle enligt dem vara bättre anpassad till enskilda människors behov och skulle inte ha sommartidens negativa effekter.

[26] Gabarain, E, Effets de l'heure avancée sur les loisirs et le tourisme, France, 1998.

Det är förvånande att konstatera att det på det nationella planet praktiskt taget inte finns några undersökningar om sommartidens inverkan på fritid och turism. Konsul ten har därför varit tvungen att gå igenom en rad olika publikationer som i de flesta fall inte innehåller några ekonomiska data, eller endast ett fåtal sådana data. I Danmark visar en enkät som genomfördes av den danska turistbyrån [27] 1992 att turisterna i allt större utsträckning tycks föredra "aktiva" semestrar, vilket innebär ett ökat utnyttjande av naturresurser och av kulturella och kommersiella tjänster. De längre dagarna gör att turisterna bättre kan njuta av naturen och utnyttja de tjänster som står till deras förfogande. Enkäten ger tyvärr inte några närmare upp lysningar om hur dagsljuset påverkar turisternas beteende, särskilt deras tendens att göra av med pengar.

[27] Danmarks Statistik et al, Fælles fodslag, Turisme, miljø, planlægning, København, 1992.

I Finland har Dr Kimmo Ruosteenoja genomfört en undersökning [28] där han, utifrån solens vinkel vid olika punkter på jordklotet vid olika tider, har beräknat hur många timmar som kan ägnas åt fritid innan solen går ned, med och utan sommartid. Denna beräkning gjordes för den händelse Finland skulle övergå till kontinental europeisk tid (CET) hela året, vilket skulle få samma effekt som om man inte hade sommartid på sommaren och motsatt effekt på vintern. Dr Ruosteenoja kom fram till att normalbefolkningen i genomsnitt hade 60 timmar fritid per vecka. Han konstaterade att fritiden före solnedgången minskade med 3,3 veckor i Helsingforstrakten, 2,8 timmar i Uleåborgstrakten och 2,3 veckor i Kittfall, som ligger ännu längre norrut. Juli, som betraktas som semestermånad, ingick inte i beräkningarna. Utifrån denna analys beräknade Dr Ruosteenoja skillnaden i antalet timmar fritid i naturligt ljus med och utan sommartid och kom fram till en skillnad på 10 % (i norr) respektive 13 % (i söder) till sommartidens fördel. Herr Ilkanen, ansvarig vid den finska turistbyrån i Helsingfors, betonar att harmoniseringen av sommartiden är den viktigaste faktorn, samtidigt som han framhåller de ökade möjligheterna att utöva fritidsaktiviteter på kvällen i fullt dagsljus. I Sverige kom man i en rapport från 1962 [29] fram till liknande slutsatser, dvs. att antalet ljusa timmar skulle öka med 40 % i söder, med 30 % i landets mellersta delar och med 22-24 % i norr.

[28] Se fotnot 22.

[29] Nordiska utredningar, Sommertid: Svensk utredning och norsk stortingsdebatt, Nordisk utredningsserie 5, s. 40, 1962.

Representativa organisationer i Tyskland, såsom Deutsche Zentrale für Tourismus (tyska turistcentret) , ADAC (Allgemeiner Automobil Club Deutschland - tyska automobilklubben) och Ameropa, har yttrat sig till förmån för sommartiden, främst på grund av de ljusare kvällarna som ger mer fritid med ökade möjligheter att utöva sport, att umgås med familj och vänner efter arbetet och att göra små utflykter. Endast hotell- och restaurangbranschen verkar ställa sig negativ till sommartiden. Det beror främst på att uteserveringar ("Biergärten") är skyldiga att stänga kl 22 för att omgivningen inte skall störas av den höga ljudnivån. Sommartiden gör emellertid att folk går ut senare, vid 21-tiden, och därför inte hinner konsumera särskilt mycket, vilket till och med skulle kunna få negativa ekonomiska konsekvenser för branschen. Herr Hammermeister, ansvarig vid branschorganisationen i Westfalen som påtalar denna situation, är inte mot sommartiden men säger sig däremot vara för fria öppettider inom denna sektor, vilket skulle kompensera för de nämnda negativa effekterna.

I Gonnot-rapporten [30] i Frankrike nämns den negativa reaktionen från det franska förbundet för hotell-, restaurang-, café- och diskotekägare, som enbart motiveras av svårigheter att administrera personalens arbetstider. Det faktum att gästerna anländer senare och utspritt över en längre tid gör att det inte går att respektera arbetstidslagstiftningen. Kritik av samma slag noterades i Portugal när landet ändrade sin tid från GMT till GMT+ 1.

[30] Gonnot, François-Michel, Changement d'heure: l'heure du changement, Rapport au Premier Ministre, France, 1996.

Bland länderna i unionens södra del har Grekland, trots att det saknas kvantitativa undersökningar på detta område, lämnat ett antal intressanta kommentarer om sommartidens konsekvenser för fritid och turism. I en skrivelse till utvecklingsministern 1997 angav branschförbundet i Pireus flera skäl för att inte avskaffa sommartiden: Ett minskat antal ljusa timmar i slutet av dagen skulle kunna minska turisternas möjligheter att besöka olika sevärdheter och minska deras rörlighet; det skulle kunna leda till samordningsproblem för ankommande charterflyg, särskilt på små flygplatser på de grekiska öarna och därmed till extra kostnader; det skulle begränsa öppettiderna för butiker, museer och arkeologiska utgrävningsplatser. Samma argument för sommartiden åberopades i en skrivelse från passagerarfartygsägarnas förbund till den grekiske ekonomiminstern 1997.

En uppskattning som på konsultens begäran gjorts av Nederländernas arbetsgivarorganisation (Verbond van Nederlandse Ondernemingen VNO-NCW) tillhandahåller färskare siffror än PSI:s (Policy Studies Institute) undersökning från 1980-talet. Sommartiden skulle enligt denna källa innebära en ökning av nöjesetablissemangens och fritidsanläggningarnas öppethållande med 10 % och av antalet besökare med 5 %. Omsättningen uppskattades öka med 22,5 miljoner euro per år, vilket skulle motsvara 5 % av inträdesavgifterna. Hotell- och restaurangbranschen antogs tack vare sommartiden kunna öka sin omsättning med 5 %, vilket skulle motsvara en inte försumbar extra inkomst på 13,5 miljoner euro. För sektorn som helhet skulle sommartiden innebära en ökning av omsättningen på 3 % vilket skulle skapa 500 nya arbetstillfällen.

Konsulten har också redovisat slutsatserna från ett möte som hölls i Köln i oktober 1998 med ett stort antal företrädare för den tyska hotell- och restaurangbranschen. Deltagarna uppgav enhälligt att de märkt en tydlig förändring av livsstilen under de senaste tjugo åren. Befolkningen tycks ha en tendens att stiga upp senare och gå och lägga sig senare än de gjorde 1978, och skillnaden är ännu större jämfört med 1958. Bland orsakerna till denna dokumenterade tendens nämnde företrädarna för hotellbranschen särskilt sommartiden; senareläggningen av arbetstiderna inom tjänstesektorn (banker, affärer osv.), som har fler anställda än de traditionella sektorerna, och inom jordbruket, som har mycket tidigare arbetstider; senareläggningen av affärernas stängningstider till kl 20 i stället för kl 18.30 som för tjugo år sedan; en ökad andel studenter i befolkningen som har en tendens att gå ut senare; senare sändningstider för TV-programmen (och ibland oavbrutna sändningar under hela natten); ett ökat antal utlandsresor som gjort att tyskarna vant sig vid ett nattliv på italienskt eller spanskt vis och därför går och lägger sig senare; och slutligen befolkningsutvecklingen med ett större antal ensamstående personer och hushåll utan barn.

I brist på ekonomiska data ger enkätsvaren i alla fall ett visst underlag för bedömning av sommartiden. Vad beträffar turism- och fritidssektorns åsikter har 84 % uppgett att de mörkare morgnarna inte har någon särskild effekt, medan däremot 62 % av dem menar att de ljusare kvällarna har en mycket positiv effekt. På frågan vilken sommartidsperiod de ansåg lämpligast, uppgav 58 % att de föredrog mars till oktober, vilket är den period som tillämpas för närvarande.

3.6. Trafiksäkerheten

En av de viktigaste aspekterna som måste beaktas när man bedömer sommartidens eventuella konsekvenser är förmodligen trafiksäkerheten. Det har tyvärr inte gått att dra några slutsatser för Europeiska unionen som helhet, eftersom det saknas jämförbara data. Det visade sig nämligen vara ytterst komplicerat att använda databasen CARE (base de données Communautaire sur les Accidents de la Route en Europe) för att forska om antalet trafikolyckor. Det var till exempel inte möjligt att undersöka sambandet mellan olyckorna och trafikintensiteten eller väderförhållandena, eftersom CARE endast kan tillhandahålla veckodata för ett land i taget och dagsdata för en grupp på tio länder. Eftersom det inte gick att dra några tillförlitliga slutsatser för unionen som helhet har konsulten i stället använt vissa resultat som var tillgängliga på nationell nivå för sin undersökning.

I en undersökning som ADAS [31] tidigare genomfört för kommissionens räkning utarbetades en europeisk modell med utgångspunkt i en analys av de resultat som registre rades när Förenade kungariket övergick till British Standard Time (BST) mellan 1968 och 1971, vilket innebar att antalet olyckor ökade på morgonen och minskade på kvällen. ADAS uppgav emellertid att det var svårt att överföra denna statistiska modell på situationen i andra medlemsstater, delvis på grund av att man valt andra alternativ för tidsomställningen och att alterna tivet Greenwichtid (Greenwich Mean Time, GMT) plus sommartid i förhållande till GMT hela året inte hade undersökts i Förenade kungariket. ACHE påpekar i detta sammanhang att de undersökningar som genomförts i Förenade kungariket avser en tidsframflyttning på vintern och inte på sommaren, eftersom Förenade kungariket alltid har använt GMT+ 1 på sommaren och GMT på vintern, utom 1969-1971. Enligt ACHE skulle en modellberäkning av olycksfrekvensen vid införandet av "dubbel" sommartid med GMT+1 på vintern och GMT+2 på sommaren inte kunna valideras för sommartidsperioden vid tillämpning av GMT+2 eftersom systemet GMT+2 aldrig tillämpats i Förenade kungariket.

[31] Se fotnot 23.

ACHE har, på grundval av data från det nationella trafiksäkerhetsobservatoriet (Observatoire national de la sécurité routière), undersökt hur olycksfrekvensen utvecklats i Frankrike [32]. Undersökningen omfattar åren 1993-1995, då sommartiden upphörde sista helgen i september, och åren 1996-1998, då sommartiden upphörde sista söndagen i oktober. Analysen visar att antalet olyckor 1996 bara minskade med 3,9 % jämfört med 1995 och att minskningen i oktober 1996 bara var 1,9 % jämfört med 1995. Den totala minskningen för 1997 var 5 % jämfört med 1995, medan en ökning på 1,7 % noterades för oktober månad under denna period. Dessa resultat ser ut att tyda på att tidsomställningen i oktober påverkar trafiksäkerheten negativt. Vid en fortsatt analys av perioden 1994-1998 visar ACHE:s undersökning att elva personer dödades i trafiken under september-november, medan antalet trafikdödade minskade kraftigt under de tre övriga kvartalen, liksom antalet svårt skadade och lätt skadade. Av en undersökning som genomförts av Météo France-Lille för ACHE:s räkning framgår att trafiken bromsades upp ytterligare en timme på grund av morgondimman (som är som tätast på morgonen vid kl 5-6 GMT, alltså runt kl 7-8 GMT+2 i Frankrike) från början av våren och fram till slutet av sommaren. Detta skulle kunna öka risken för trafikstockningar, och följaktligen för olyckor, på ett sätt som är jämförbart med situationen utan tidsomställning.

[32] Gabarain, E., Effets possibles de l'heure d'été sur la sécurité routière, ACHE, France, 1998-99.

I Belgien registrerades i De Brabanders undersökning [33] det totala antalet olyckor som inträffade på dagtid respektive nattetid i Belgien 1976. Av totalt 63 500 olyckor det året inträffade mindre än 1 000 mellan kl 3 och kl 7 på morgonen och nära 6 000 mellan kl 17 och kl 18. När sommartiden infördes noterades en ökning av antalet olyckor vid rusningstid på morgonen, men samtidigt noterades en kraftig minskning av antalet olyckor vid rusningstid på kvällen, utom på helgerna. De Brabander beaktade det totala antalet olyckor under vintern och sommaren 1975-1983. På basis av de genomsnittssiffror som registrerades på vintern och sommaren före respektive efter sommartidens införande drog De Brabander slutsatsen att sommar tiden endast hade en ringa inverkan på det totala antalet olyckor i Belgien och att den snarare lett till en minskning av antalet olyckor än till en ökning. Det var emellertid inte möjligt att avgöra om sommartiden hade någon som helst inverkan på hur allvarliga olyckorna var. Det var emellertid enligt författaren svårt att jämföra dessa resultat med erfaren heter i andra länder, eftersom vissa länder inte för någon månatlig olycksstatistik.

[33] De Brabander, Influence de l'horaire d'été sur les accidents routiers en Belgique, Fonds d'études pour la sécurité routière, 1985.

Pfaff och Webers undersökning [34] i Tyskland visade att antalet olyckor 1980, dvs. det år som man införde sommartid i landet, ökade jämfört med 1979, och att olyckorna inträffade en timme senare än föregående år. Förklaringen till detta var att folk var trötta eftersom de måste stiga upp tidigt, samtidigt som de gick och lade sig senare. Det är i detta sammanhang intressant att notera de uppgifter som det federala statistikkontoret lämnat för 1997 [35], eftersom de gör det möjligt att jämföra situationen i direkt anslutning till tidsomställningen, nämligen söndag, måndag och tisdag veckan före omställningen, samma vecka som omställningen äger rum och en vecka efter omställningen. Man konstaterar då en tydlig minskning av antalet olyckor på söndagen när omställningen äger rum, men en kraftig ökning åtta dagar senare. På måndagen är antalet olyckor klart högre åtta dagar efter omställningen och ökar ytterligare på tisdagen omedelbart efter omställningen. Statistikkontoret uppger emellertid att faktorer som vägens beskaffenhet och väderförhållanden kan påverka trafiksäkerheten i mycket högre grad än ljus och mörker.

[34] Pfaff, G. u. Weber, E., Mehr Unfälle durch Sommerzeit- in International Archives of Occupational and Environmental Health, 1982.

[35] Statistisches Bundesamt, Fachserie 8, Reihe 7 Verkehrsunfälle 1997.

I Irland har den nationella vägmyndigheten (National Roads Authority - NRA) gjort en intressant analys av olyckor där fotgängare är inblandade [36]. Irland är det land som ligger trea i Europa när det gäller dödsolyckor bland fotgängare. Enligt preliminära siffror framgår att 130 av 472 trafikolycksoffer under 1997 var fotgängare. I undersökningen, som genomfördes 1996, konstaterades att de flesta olyckorna inträffade mellan kl 16 och kl 21 och mellan kl 23 och kl 5. Man noterade stora årstidsbundna variationer, eftersom antalet dödade under det första tidsintervallet var dubbelt så stort på vintern som på sommaren. Offrens åldersprofil tydde på att det ofta rörde sig om unga eller gamla personer och det konstaterades att antalet olyckor i allmänhet var konstant under veckans dagar. NRA offentliggjorde 1998 en uppföljningsrapport med en jämförande analys under en tioårsperiod (1988-1997) omfattande data från Storbritannien och Nordirland. Av denna rapport framgår att 43 % av fotgängarna dödades mellan kl 16 och kl 22 och att 27 % dödades mellan kl 23 och kl 5. Man noterar att antalet dödade varierade mycket beroende på årstiden: antalet dödade minskade med 75 % i juni och juli jämfört med januari och december. Denna stora skillnad ansågs bero på skillnaden i dagsljus mellan kl 16 och kl 22 året om. Jämförelsen med siffrorna för Storbritannien och Nordirland visar bland annat ett liknande samband mellan antalet timmar med dagsljus och antalet fotgängare som dödades mellan kl 16 och kl 22. Likaså vad beträffar antalet skadade under samma tidsintervall noteras ett klart samband med dagsljuset. Man kan således konstatera att antalet skadade minskade med 45 % under juni och juli jämfört med december och januari. Denna minskning var 22 % i Storbritannien och 26 % i Nordirland. Dessa siffror bekräftar tesen att det ytterligare dagsljuset i slutet av dagen bidrar till att förbättra trafiksäkerheten.

[36] Pedestrians Accidents 1996, National Roads Authority, RS 4356.

Erfarenheten i de nordiska länderna visar att olycksrisken är större när det är mörkt i slutet av eftermiddagen än när det är mörkt på morgonen. Av statistik för Sverige framgår att 43 % av de olyckor där skolbarn är inblandade inträffar mellan kl 16 och kl 18, medan 6 % inträffar på morgonen mellan kl 6 och kl 8. I en undersökning från 1980 [37] jämfördes olycksfrekvensen och trafikens fördelning över dygnets timmar mellan 1979 och 1980, dvs. samma år som sommartiden infördes. Jämförelsen, som omfattade det nationella vägnätet och som genomfördes under 24 veckor mellan den 6 april och den 20 september, baserades på trafikintensiteten och på det antal olyckor som registrerades av polisen. Bland de viktigaste slutsatserna kan nämnas att man noterade att sommartiden hade en positiv inverkan på trafiksäkerheten och att antalet olyckor där djur var inblandade minskade med 15 %. Denna effekt var särskilt märkbar under den senare hälften av dagen och på helgerna.

[37] Lacko & Linderoth, Sommartid och trafiksäkerhet. Studier av olycks- och trafikutvecklingen, 1980.

Det är särskilt beklagligt att det saknas sifferuppgifter för länderna i unionens södra delar, där det inte verkar ha gjorts någon ingående analys av detta ämne. Det går därför inte att få någon helhetsbild av situationen. Det måste sammanfattningsvis betonas att många andra faktorer än ljus och mörker påverkar trafiksäkerheten, t.ex. årstidsbundna, veckovisa och månadsvisa variationer av olycksfrekvensen, ändringar i trafikens sammansättning på kvällstid (bl.a. beroende på ett ökat antal resor på fritiden), varierande väderförhållanden med förekomst av dimma, is eller fukt tidigt på morgonen, särskilt i samband med årstidsväxlingarna, samt sådana faktorer som beror på införande av strängare lagstiftning, t.ex. om skyldigheten för samtliga passagerare att använda säkerhetsbälte, minskning av den tillåtna alkoholhalten och skyldigheten för motorcyklister att ha strålkastarna påslagna på dagstid.

3.7. Transporter och kommunikationer

Bestämmelserna om sommartid måste harmoniseras för att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer, och följaktligen för att den inre marknaden skall fungera väl, särskilt inom transportsektorn.

1993 genomförde David Simmonds Consultancy [38] (DSC) en undersökning för kommissionens räkning, vars syfte var att uppskatta hur mycket det kostade att ha två olika datum för sommartidens upphörande. Ett stort antal operatörer fick möjlighet att framföra sina synpunkter och uppgav att det innebar mycket extraarbete till exempel att utforma ytterligare tidtabeller för olika transportmedel, att flygbolagen tvingades föra dyrbara förhandlingar angående tillfälliga avgångs- och ankomsttider för en mycket begränsad period (mindre än en månad) osv. I undersökningen drogs slutsatsen att det var nödvändigt med en fullständig harmonisering, särskilt med tanke på öppnandet av tunneln under Engelska kanalen och idrifttagandet av en ny järnvägsförbindelse mellan kontinenten och Storbritannien.

[38] David Simmonds Consultancy, Summer time in the European Community - Evaluation of the costs of different dates for return to winter time, 1993.

I samband med sommartidens införande undersökte flertalet europeiska länder vilka eventuella svårigheter som skulle kunna uppstå. Vid den genomgång som RvB gjort har man emellertid inte funnit några nyare publikationer om detta ämne i medlemsstaterna. Det är enbart Gonnots [39] rapport till den franske premiärministern 1996 som innehåller vissa nya upplysningar om de svårigheter som skulle uppstå inom transportsektorn om Frankrike avskaffade sommartiden. Ett sådant ensidigt beslut från Frankrikes sida skulle i själva verket innebära en "avharmonisering". I rapporten nämns att det skulle vara nödvändigt för flygbolaget Air France att omförhandla samtliga avgångs- och ankomsttider utanför Parisnavet - en komplicerad process med tanke på att det närmast råder mättnad på övriga europeiska flygplatser. Vad beträffar järnvägstrafiken uppskattade SNCF att en ändring av transportplanen skulle kosta 10 miljoner franska franc (ca 1,52 miljoner euro) för varje tidtabellsändring och att den extra kostnaden om Frankrike fattade ett sådant ensidigt beslut skulle uppgå till ca 50 miljoner franska franc (ca 7,62 miljoner euro). Detta motsvarar kostnaden för en flerdubbling av transportplanerna vid varje tidsomläggning i andra länder i unionen, eftersom de skulle behöva anpassas för vart och ett av de länder som gränsar till Frankrike. I Gonnot-rapporten nämns också de störningar som skulle kunna uppkomma i vägtrafiken. Arbetstidskontrollen inom denna sektor skulle också försvåras beroende på tidsskillnaden mellan två kontrollpunkter. Denna svårighet skulle emellertid kunna övervinnas genom att kontrollerna utförs i realtid med GMT som referens. I rapporten påpekas också att det skulle bli svårare för bussföretag att organisera sina transportjänster i gränsområden.

[39] Se fotnot 30.

Det faktum att det inte finns några nyare undersökningar på det nationella eller professionella planet pekar på att transportsektorn inte upplever tidsomställningen som något större problem, i synnerhet med tanke på att sommartiden sedan 1996 börjar och upphör samtidigt i alla länder i unionen. Både operatörerna och branschorganisationernas företrädare har, såväl på det nationella som på det europeiska planet, vid flera tillfällen (i samband med utfrågningar som organiserats av kommissionen eller vid konsultens intervjuer) gjort klart att de är för en fullständig harmonisering av sommartidsbestämmelserna. Sommartidssystemet med dess årliga tidsomställning verkar alltså vara fullständigt accepterat av den sektor som berörs mest direkt. Vissa transportsektorer skulle till och med önska en gemensam europeisk tid året runt, eftersom detta skulle underlätta såväl flyg- som sjöfartsförbindelser mellan kontinenten och de brittiska öarna. Såsom nämnts tidigare är emellertid detta en aspekt som vida överskrider gemenskapens kompetens, och enligt subsidiaritetsprincipen måste beslutet om vilken tid som skall gälla i respektive medlemsstat fattas på nationell nivå.

4. Sammanfattning

1. Med tanke på internationaliseringens effekter inom alla områden, i synnerhet på den västerländska samhällsmodellen, kan de konstateranden som gjorts i Tyskland om en förändrad livsstil (se punkt 3.5 om fritid och turism) förmodligen extrapoleras till de övriga länderna i Europeiska unionen. Den successiva arbetstidsminskningen under de senaste trettio åren har inneburit en inte försumbar ökning av EU-medborgarnas fritid, som gjort att de kan ägna sig åt olika andra aktiviteter i slutet av dagen. Sommartiden, som innebär att man kan ägna sig åt alla möjliga fritidssysselsättningar under bekvämare förhållanden (i naturligt ljus), verkar helt och fullt motsvara den moderna människans krav. I detta avseenden får man inte heller bortse från trygghetsaspekten, som är mycket viktig när man bedömer livskvaliteten, särskilt i tätorter. I ADAS undersökning [40] påpekades att de ljusare kvällarna har stor psykolgisk betydelse då den innebär en ökad trygghetskänsla för ensamstående och äldre personer, för att inte tala om barn och ungdomar som kan vara ute på kvällarna och komma hem medan det fortfarande är ljust. Slutligen har det konstaterats att de svårigheter som åberopats hänger samman med de anställdas arbetstider och öppnings- och stängningstiderna för restauranger, nöjesetablissemang och liknande, samt för tjänsteföretag. För hotell- och restaurangbranschen skulle nationell lagstiftning om arbetstidsfördelning kunna utgöra en lösning på problemet med hur arbetstiderna skall administreras och detta skulle sannolikt också kunna skapa nya arbetstillfällen inom denna bransch.

[40] Se fotnot 23.

2. De publikationer och den forskning som analyserats inom ramen för RvB:s undersökning tyder på att sommartiden utan större problem integrerats i olika verksamhetsområden och att den inte längre ifrågasätts. Den låga andelen enkätsvar inom vissa sektorer och den förvåning som vissa nationella myndigheter och representativa organ givit uttryck för bekräftar att sommartiden inte är ett ämne som väcker något större intresse i de flesta EU-länder och kandidatländer. Vad gäller motståndet från vissa organisationer kan man konstatera att deras existens och verksamhet står i proportion till de svårigheter som uppstår på det nationella planet vid införandet av ett annat tidssystem än det som normalt tillämpas i den tidszon där landet är beläget. Sommartidens effekter förstärks i detta fall av att landets tid redan avviker från soltiden.

3. Både transportörerna och vissa representanter för turismsektorn är överens om att den fullständiga harmoniseringen av sommartidsperioden innebär att sommartidssystemet ställer till mycket färre problem än tidigare. Det faktum att beslutet om systemet inte förnyats med jämna mellanrum utan ibland gällt under mycket korta perioder (två, tre eller fyra år), vilket hittills har varit fallet, har emellertid väckt viss oro inom de berörda socio-ekonomiska sektorerna. Denna oro har förstärkts av att beslutsförfarandet ibland dragit ut på tiden på grund av de diskussioner som blossat upp om ett eventuellt avskaffande av systemet. Så var fallet vid antagandet av det åttonde direktivet, då transportoperatörerna endast hade en minimal tidsfrist till sitt förfogande för att vidta nödvändiga åtgärder, vilket gjorde att deras sektor utsattes för onödiga svårigheter som skulle ha kunnat undvikas. Företrädare för andra industrisektorer, som till exempel tillverkare av almanackor och kalendrar, programvara och särskilt tillverkare av elektroniska färdskrivare menar att det finns intresse av att införa ett varaktigt system så att man kan undvika att upprepa och mångdubbla arbete i samband med planeringen. Detta skulle också bidra till att minska de tidigare nämnda kostnaderna för tidsomställningen.

4. Vad gäller den sommartidsperiod som anses lämpligast framgår det av intervjuerna och enkätsvaren att de berörda sektorerna till 46 % föredrar den period som tillämpas för närvarande, dvs. mars-oktober, medan 15 % föredrar mars-september, dvs. den period som tidigare tillämpades i medlemsstaterna på kontinenten. Ingen medlemsstat har emellertid uppgivit att man önskar ändra tidpunkten för sommartidens början den sista söndagen i mars och för dess upphörande den sista söndagen i oktober kl 1 på morgonen GMT.

5. Av de uppgifter som medlemsstaterna lämnat verkar det inte som om någon medlemsstat har för avsikt att sluta tillämpa sommartidssystemet för närvarande. De europeiska länder som inte är medlemmar i unionen och särskilt kandidatländerna har i många år haft ett sommartidssystem och fortsätter att tillämpa det enligt den tidsplan som fastställs i det direktiv som gäller i Europeiska unionen.

4.1. Subsidiaritet

Det finns anledning att erinra om att medlemsstaterna vid antagandet av det åttonde direktivet 97/44/EG [41] vägrade att införa ett undantag som skulle göra det möjligt för en medlemsstat att stå utanför sommartidssystemet. De ansåg alltså att direktivet medförde en skyldighet att tillämpa dels ett sommartidssystem och dels ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande. I enlighet med subsidiaritetsprincipen består unionens roll i att fastställa bestämmelser om tillämpningen av sommartiden för att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och särskilt för att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och personer. Det är däremot viktigt att betona att medlemsstaterna har exklusiv kompetens när det gäller att fastställa den normaltid som gäller i respektive land, dvs. den tid som tillämpas utanför sommartidsperioden, och att detta kräver ett beslut på nationell nivå.

[41] Se fotnot 3.

4.2. Lagstiftningsförfarande

1. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår kommissionen att harmoniseringsarbetet fortsätter genom att man fastställer de datum och klockslag då sommartiden skall börja och upphöra i hela Europeiska unionen efter 2001. Av ovan angivna skäl föreslås att sommartidsbestämmelser med obegränsad giltighet tillämpas från och med 2002. Kommissionen anser emellertid att det är nödvändigt att följa upp tillämpningen av bestämmelserna och att lämna en redogörelse för situationen i en rapport till rådet och Europaparlamentet. Kommissionen bör upprätta denna rapport på grundval av uppgifter som varje medlemsstat lämnar om de sektorer som berörs av sommartiden. Kommissionen föreslår att en rapport offentliggörs senast fem år efter det att det nionde direktivet tillämpats i ett år, dvs. senast 2007.

2. För att underlätta medlemsstaternas uppgiftslämnande menar kommissionen att det vore lämpligt att regelbundet vart femte år meddela vilken sommartidsperiod som skall gälla. Kommissionen föreslår därför att direktivtexten offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning så snart den antagits, tillsammans med en tidsplan med datum och klockslag för sommartidens början och upphörande under en första femårsperiod, dvs. från 2002 till och med 2006.

3. Eftersom det i princip rör sig om en åtgärd som syftar till att underlätta tjänsteprestationer inom transport- och kommunikationsområdet har gemenskapen och medlemsstaterna en delad kompetens.

Det åttonde direktivet 97/44/EG innebar en fortsatt total harmonisering av datumen för sommartidsperiodens början och upphörande (för åren 1998 till och med 2001), på samma sätt som föreskrivs i nedanstående bestämmelser.

De bestämmelser som skall gälla från och med år 2002 skall enligt artikel 4 i det åttonde direktivet antas före den 1 januari 2001. Det föreslagna direktivet grundas på artikel 95 i fördraget, vilket också var fallet med det fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde direktivet.

Detta innebär att medbeslutandeförfarandet i artikel 251 i fördraget skall tillämpas.

2000/0140 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om bestämmelser beträffande sommartid

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [42],

[42] EGT C ...

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [43],

[43] EGT C ...

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

(1) Genom Europaparlamentets och rådets åttonde direktiv 97/44/EG av den 22 juli 1997 om bestämmelser beträffande sommartid [44] infördes för åren 1998, 1999, 2000 och 2001 ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande i samtliga medlemsstater.

[44] EGT L 206, 1.8.1997, s. 62.

(2) Eftersom medlemsstaterna tillämpar bestämmelser om sommartid är det viktigt för den inre marknadens funktion att ett gemensamt datum och klockslag för sommartidens början och upphörande även fortsättningsvis fastställs för hela gemenskapen.

(3) Medlemsstaterna anser att det är lämpligast att sommartid gäller från slutet av mars fram till slutet av oktober. Denna period bör därför behållas.

(4) För att vissa sektorer skall fungera väl krävs en stabil och långsiktig tidsplanering; detta gäller inte enbart transport- och kommunikationssektorerna utan även andra sektorer inom näringslivet. Det är därför nödvändigt att anta bestämmelser om sommartidsperioden vilka har obegränsad giltighet. I artikel 4 i direktiv 97/44/EG föreskrivs att Europaparlamentet och rådet före den 1 januari 2001 skall fastställa det system som skall gälla från och med 2002.

(5) Av tydlighetsskäl bör en tidsplan över sommartidens början och upphörande offentliggöras vart femte år för de fem efterföljande åren.

(6) Tillämpningen av detta direktiv bör dessutom följas upp genom en rapport som överlämnas till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om hur dessa bestämmelser påverkar de berörda sektorerna. Rapporten bör baseras på uppgifter som i god tid tillhandahålls av medlemsstaterna, så att rapporten kan färdigställas inom den fastställda tidsfristen.

(7) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget kan en fullständig harmonisering av sommartidsperioden i syfte att underlätta transporter och kommunikationer inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv skall begränsas till minsta antal åtgärder för att detta mål skall kunna uppnås och inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(8) Av geografiska skäl bör de gemensamma bestämmelserna om sommartid inte gälla för medlemsstaternas utomeuropeiska territorier.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv avses med sommartid den del av året under vilken klockan ställs fram med 60 minuter jämfört med resten av året.

Artikel 2

Från och med 2002 skall sommartiden i alla medlemsstater börja klockan 01.00 Greenwichtid (Greenwich Mean Time, GMT) den sista söndagen i mars.

Artikel 3

Från och med 2002 skall sommartiden i alla medlemsstater upphöra klockan 01.00 Greenwichtid (Greenwich Mean Time, GMT) den sista söndagen i oktober.

Artikel 4

Kommissionen skall för första gången vid offentliggörandet av detta direktiv och därefter vart femte år offentliggöra ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, som innehåller en tidsplan som anger när sommartiden skall börja och upphöra under de följande fem åren.

Artikel 5

Kommissionen skall senast den 31 december 2007 utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén om hur tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv påverkar de berörda sektorerna.

Rapporten skall upprättas på grundval av uppgifter som medlemsstaterna överlämnat till kommissionen senast den 30 april 2007.

Artikel 6

Detta direktiv gäller inte för medlemsstaternas utomeuropeiska territorier.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelse skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 8

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 9

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

Meddelande [45] från kommissionen enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv [...] om bestämmelser beträffande sommartid [46]

[45] Kommer att offentliggöras separat i EGT sedan direktivet antagits.

[46] EGT ...

Tidsplan för sommartiden

För åren 2002 till och med 2006 skall sommartid gälla under följande perioder med början kl 01.00 Greenwichtid (Greenwich Mean Time, GMT):

- 2002: söndagen den 31 mars-söndagen den 27 oktober.

- 2003: söndagen den 30 mars-söndagen den 26 oktober.

- 2004: söndagen den 28 mars-söndagen den 31 oktober.

- 2005: söndagen den 27 mars-söndagen den 30 oktober.

- 2006: söndagen den 26 mars-söndagen den 29 oktober.