Förslag till RÅDETS BESLUT om gemenskapens ståndpunkt i associeringsrådet om genomförande av artikel 65 i Europa-Medelhavsavtalet som inrättar en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan.

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Detta förslag syftar till att genomföra de bestämmelser om samordning av den sociala tryggheten som ingår i Europa-Medelhavsavtalet, som inrättar en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å den andra och som undertecknades i Bryssel den 17 juli 1995 [1]. I artikel 67 i detta avtal föreskrivs att dessa bestämmelser skall fastställas av associeringsrådet.

[1] EGT L 97, 30.3.1998.

1. RÄTTSLIG GRUND

Den rättsliga grunden för förslaget till beslut av associeringsrådet är artiklarna 65, 66, 67 och 68 i associeringsavtalet EG-Tunisien.

2. ALLMÄNNA KOMMENTARER

2.1. Avtalets innehåll.

I bestämmelserna i associeringsavtalet EG-Tunisien föreskrivs införande av ett samordningssystem som bygger på följande inslag:

1. Tunisiska arbetstagare som är lagligt bosatta och lagligt anställda i en medlemsstat, samt deras familjemedlemmar som är lagligt bosatta i en medlemsstat:

a) Ingen diskriminering på grund av nationalitet.

b) Sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater för förvärvande av rätt, i en annan medlemsstat, till ålders-, invaliditets- och efterlevandepensioner, liksom familjeförmåner och förmåner vid sjukdom och moderskap.

c) Utbetalning av familjeförmåner till arbetstagare som är sysselsatta i en medlemsstat och vars familjemedlemmar är bosatta inom gemenskapen.

d) Överföring till Tunisien av ålders- och efterlevandepension, samt ersättning vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och de invaliditetspensioner som härrör från dem.

2. Arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är lagligt bosatta och anställda i Tunisien, liksom för deras familjemedlemmar som är lagligt bosatta där:

De skall i tillämpliga delar åtnjuta de förmåner som avses i punkt 1 a, 1 c och 1 d ovan.

2.2. Syftet med avtalet

Syftet med associeringavtalet mellan EG och Tunisien är att inrätta ett samordningssystem som skall göra att tunisiska arbetstagare garanteras ett skydd som grundas på det som gemenskapens regelverk ger de europeiska medborgarna.

Avtalet är dock inte ett led i strävan efter fri rörlighet för arbetstagare och syftar inte till att ge de tunisiska arbetstagarna ett lika gynnsam behandling som den som garanteras genom det samordningssystem för de sociala trygghetssystemen som inrättas genom förordning 1408/71.

3. III. KOMMENTARER TILL FÖRSLAGET TILL BESLUT.

3.1. Förslagets utformning

Beslutet skall omfatta bestämmelser om skyldigheter som åligger båda de avtalsslutande parterna och bestämmelser om skyldigheter som enbart åligger medlemsstaterna i förhållande till de tunisiska arbetstagarna.

Förslaget till beslut är därför utformat på följande sätt:

-Del I, III och IV rör medlemsstaterna och Tunisien.

-Del II gäller enbart medlemsstaterna.

-I bilagorna ges anvisningar till hur beslutet skall tillämpas i den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna och i Tunisien.

3.2. Förslagets innehåll.

KOMMENTARER TILL ARTIKLARNA.

DEL I - ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

De termer som definieras i denna artikel motsvarar i huvudsak definitionerna i förordning 1408/71. I enlighet med avtalets bestämmelser används beteckningen arbetstagare enbart i betydelsen anställd. I vissa av definitionerna i förordning 1408/71 hänvisas till medlemsstaterna. Det har därför varit nödvändigt att även föra in hänvisningar till Tunisien.

Artikel 2

I denna artikel avgränsas den personkrets som omfattas av beslutet: tunisiska arbetstagare och medborgare i en medlemsstat, liksom deras familjemedlemmar och efterlevande, som är lagligt anställda respektive lagligt bosatta i en medlemsstat eller i Tunisien.

Artikel 3

Denna bestämmelse innehåller den sedvanliga formuleringen om principen för likabehandling, som i tillämpliga delar motsvarar artikel 3 i förordning 1408/71.

Artikel 4

När det gäller sakområdet beaktas begreppet social trygghet så som det specificeras i avtalet. Motsvarande bestämmelse återfinns i artikel 4 i förordning 1408/71.

Artikel 5

Denna bestämmelse motsvarar artikel 5 i förordning 1408/71 och ger varje avtalsslutande part möjlighet att få uppgifter om den lagstiftning och de system på vilka beslutet skall tillämpas.

Artikel 6

Denna artikel grundas på artikel 3.3 i förordning 1408/71 och innebär att vissa konventioner om social trygghet som ingåtts mellan medlemsstaterna och som nämns i bilaga III utvidgas till att omfatta de tunisiska arbetstagare som omfattas av detta beslut.

Artikel 7

Punkt 1 rör bortseende från krav på bosättning för de förmåner som räknas upp i avtalet. Dels skall förmåner som en tunisisk arbetstagare förvärvat enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning kunna överföras till de övriga medlemsstaterna. Dels skall förmåner som förvärvats enligt tunisisk lagstiftning kunna överföras till alla medlemsstater, och omvänt skall förmåner som förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning kunna överföras till Tunisien.

Artikel 8

I denna bestämmelse föreskrivs att särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner skall utges på den medlemsstats territorium där personen i fråga är bosatt och att de inte skall kunna överföras, men också att perioderna inte skall kunna läggas samman, i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

Artikel 9

Denna bestämmelse rör uppräkningen av förmåner och motsvarar artikel 11 i förordning 1408/71. När det i en medlemsstats lagstiftning finns regler om detta skall de tillämpas på de förmåner som förvärvats genom tillämpning av beslutet.

Artikel 10

När det gäller tillämpning av regler för förhindrande av sammanträffande av förmåner hänvisas här till det som föreskrivs i artikel 12 i förordning 1408/71

DEL II - BESTÄMMELSER OM HUR MEDLEMSSTATERNAS SOCIALA TRYGGHETSSYSTEM SKALL TILLÄMPAS PÅ TUNISISKA ARBETSTAGARE OCH DERAS FAMILJEMEDLEMMAR

AVDELNING I

BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artiklarna 11-18

Dessa bestämmelser innehåller i allt väsentligt de regler för hur detta skall bestämmas enligt motsvarande avdelning i förordning 1408/71 i fråga om anställda. Syftet är att undvika att de personer som omfattas av beslutet samtidigt omfattas av två lagstiftningar om social trygghet (dubbel avgift) eller, det motsatta förhållandet, att de inte omfattas av någon sådan lagstiftning (avsaknad av skydd). Reglerna bygger på principen att endast en lagstiftning skall vara tillämplig, vanligtvis den i staten där arbetstagaren är anställd, men det föreskrivs också vissa särskilda regler, bland annat för utsända arbetstagare.

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER

Artiklarna 19-38

Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt kapitlet "sjukdom och moderskap" i förordning 1408/71.

Artiklarna 39-45

Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt kapitlet "invaliditet" i förordning 1408/71.

Artiklarna 46-56

Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt kapitlet "ålderdom och dödsfall (pensioner)" i förordning 1408/71.

Artiklarna 57-68

Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt kapitlet "olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar" i förordning 1408/71.

Artiklarna 69-71

Dessa bestämmelser motsvarar i allt väsentligt kapitlet "dödsfallsersättningar" i förordning 1408/71.

Artiklarna 72-76

Dessa bestämmelser motsvarar kapitlet "familjeförmåner" i förordning 1408/71.

Artiklarna 77-79

Dessa bestämmelser motsvarar kapitlet "förmåner för pensionstagares minderåriga barn och barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna" i förordning 1408/71.

DEL III - DIVERSE BESTÄMMELSER

Genom dessa bestämmelser, som återger vissa artiklar i förordning 1408/71, regleras bland annat samordningen mellan medlemsstaternas och Tunisiens myndigheter.

DEL IV - ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Denna del som rör såväl Tunisien som medlemsstaterna handlar om hur beslutet senare skall tillämpas.

Rådet uppmanas att anta ett beslut om gemenskapens ståndpunkt enligt bifogat förslag till beslut av associeringsrådet för EG-Tunisien.

Förslag till RÅDETS BESLUT om gemenskapens ståndpunkt i associeringsrådet om genomförande av artikel 65 i Europa-Medelhavsavtalet som inrättar en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Tunisien, å andra sidan.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 300.2 första meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [2],

[2] EGT C..., ..., s. ...

och av följande skäl:

(1) Europa-Medelhavsavtalet, som inrättar en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å andra sidan, ingicks genom rådets och kommissionens beslut av den 26 januari 1998.

(2) I artikel 65 i avtalet föreskrivs att Europeiska unionens medlemsstaters sociala trygghetssystem skall samordnas med Tunisiens,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som gemenskapen skall inta i det associeringsråd som inrättats genom Europa-Medelhavsavtalet, som ingåtts mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å andra sidan, om genomförandet av artikel 67 i detta avtal, motsvarar det förslag till beslut av associeringsrådet som bifogas detta beslut.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

FÖRSLAG TILL ASSOCIERINGSRÅDETS BESLUT NR

mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å andra sidan

av den ...

om samordning av Europeiska unionens medlemsstaters och Tunisiens sociala trygghetssystem

ASSOCIERINGSRÅDET HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av det avtal som inrättar en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien, å andra sidan, och [3],

[3] EGT L 97, 30.3.1998.

av följande skäl:

I artiklarna 65, 66, 67 och 68 i associeringsavtalet föreskrivs en samordning av Europeiska unionens medlemsstaters och Tunisiens sociala trygghetssystem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL I - ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I detta beslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Arbetstagare:

i) den som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en frivillig fortsättningsförsäkring, mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda,

ii) den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet som detta beslut omfattar, enligt ett system för social trygghet för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att personen

-kan identifieras som anställd genom det sätt på vilket systemet administereras eller finansieras,

eller

-personen, om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon annan risk som anges i bilaga I enligt ett system för anställda eller enligt ett system som avses i punkt iii, antingen obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, eller, där inget sådant system finns i den berörda staten, personen uppfyller kraven enligt den definition som anges i bilaga I.

iii) den som är obligatoriskt försäkrad mot flera av de risker som täcks av de grenar som detta beslut omfattar, enligt ett allmänt system för social trygghet för hela lantbruksbefolkningen enligt de kriterier som anges i bilaga I,

iv) den som är frivilligt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar som detta beslut omfattar, enligt ett system för social trygghet för anställda eller för samtliga invånare eller för vissa kategorier av invånare

-om en sådan person är verksam som anställd

eller

-om en sådan person tidigare varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för anställda i samma stat.

b) Gränsarbetare: en arbetstagare som är verksam inom en medlemsstats territorium och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, dit han som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare som förflyttas till en annan ort inom samma eller någon annan medlemsstats territorium av det företag till vilket han normalt är knuten, eller som tillhandhåller tjänster på annan ort inom samma eller en annan medlemsstats territorium, behåller sin ställning som gränsarbetare under en tid av högst fyra månader även om han under denna tid är förhindrad att dagligen, eller åtminstone en gång i veckan, återvända till den ort där han är bosatt.

c) Säsongsarbetare: en arbetstagare som reser till en annan medlemsstats territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den staten under en tid som inte under några omständigheter kan överstiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av säsongskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år.

d) Familjemedlem: den som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges, eller, i fall som avses i artikel 23.1 a och artikel 34, i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt. Om denna lagstiftning betraktar som familjemedlem eller medlem av hushållet endast den som är samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta vilkor anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egenföretagaren. Om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer som lagstifningen gäller, skall uttrycket familjemedlem ha den betydelse som anges i bilaga I.

e) Efterlevande: en person som definieras eller erkänns som sådan av den lagstiftning enligt vilken förmånerna utges. Om denna lagstiftning betraktar som efterlevande endast den, som var samboende med den avlinde, skall detta villkor anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den avlinde.

f) Bosättning: stadigvarande bosättning.

g) Vistelse: tillfällig vistelse.

h) Lagstiftning: de nuvarande eller framtida lagar, författningar och övriga tillämpningsbestämmelser i varje medlemsstat och i Tunisien som rör de grenar av social trygghet och de sociala trygghetssystem som avses i artikel 4.1 och 4.2.

Termen omfattar inte bestämmelser i nuvarande eller kommande kollektivavtal även om de genom myndighetsbeslut har eller fått sitt tillämpningsområde utvidgat. Om emellertid sådana bestämmelser

i) tjänar till att uppfylla ett krav på obligatorisk försäkring, som tillkommit genom de lagar och andra författningar som avses i föregående stycke,

eller

ii) skapar ett system som administreras av samma organ som administerar de system som tillkommit genom författningar som avses i föregående stycke

kan begränsningen i termen när som helst hävas genom att den berörda staten avger en förklaring som specificerar de system som detta beslut skall gälla. En sådan förklaring skall anmälas och offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 90.

i) Konvention: varje bilateralt eller multilateralt instrument på området för social trygghet som är eller kommer att bli bindande antingen för två eller flera medlemsstater eller för en medlemsstat och Tunisien vad gäller samtliga eller vissa av de grenar och system som anges i artikel 4.1 och 4.2, samt alla slags avtal som har ingåtts med anledning av sådana instrument.

j) Behörig myndighet: för varje medlemsstat och för Tunisien minstrar eller motsvarande myndighet med ansvar för de sociala trygghetssystemen inom hela eller en del av statens territorium.

k) Institution: det organ eller den myndighet i varje medlemsstat och i Tunisien som ansvarar för tillämpningen av hela eller delar av lagstiftningen.

l) Behörig institution:

i) den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs,

eller

ii) den institution från vilken den berörda personen har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familjemedlemmar var bosatta inom den medlemsstats eller Tunisiens territorium där institutionen finns,

eller

iii) den institution som har utsetts av den berörda medlemsstatens eller Tunisiens behöriga myndighet,

eller

iv) när det gäller ett system där en arbetsgivare har ansvar för förmåner som avses i artikel 4.1, antingen arbetsgivaren eller den anlitade försäkringsgivaren eller, om sådan saknas, ett organ eller en myndighet som har utsetts av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten eller i Tunisien.

m) Institution på bosättningsorten respektive institution på vistelseorten: den institution som är behörig att utge förmåner på den ort, där personen är bosatt, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där den berörda personen vistas, enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar eller, då ingen sådan institution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande medlemsstatens eller Tunisiens behöriga myndighet.

n) Behörig stat: den stat inom vars territorium den behöriga institutionen finns.

o) Föräkringsperioder: avgiftsperioder eller anställningsperioder definierade eller erkända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med försäkringsperioder.

p) Anställningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med anställningsperioder.

q) Bosättningsperioder: perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som fullgjorda.

r) Förmåner och pensioner: alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, alla indexhöjningar och tilläggsbetalningar, om något annat inte föreskrivs i avdelning II, del 2, liksom förmåner i form av engångsbelopp som kan utbetalas istället för pensioner samt utbetalningar som görs i form av återbetalning av avgifter.

s) i) Familjeförmåner: alla vådförmåner eller kontanförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges i artikel 4.1 h, med undantag för de särskilda bidrag vid barns födelse eller vid adoption som nämns i bilaga II.

ii) Familjebidrag: periodiska kontanförmåner som utges endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekommande fall, deras ålder.

t) Dödsfallsersättningar: alla engångsbelopp som utbetalas vid dödsfall, med undantag av de engångsbelopp som avses i stycket r.

u) Förordning 1408/71: vid tillämpning av detta beslut rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Artikel 2

Personkrets

Om något annat inte föreskrivs skall detta beslut tillämpas på

a) arbetstagare som är tunisiska medborgare och lagligt anställda i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjemedlemmar som är lagligt bosatta inom en medlemsstats territorium och deras efterlevande,

b) arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och lagligt anställda i Tunisien och som omfattas eller har omfattats av den tunisiska lagstiftningen, samt deras familjemedlemmar som är lagligt bosatta där och deras efterlevande,

Artikel 3

Likabehandling

1. De tunisiska medborgare som omfattas avbestämmelserna i detta beslut och som är bosatta inom en medlemsstats territorium skall ha samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till en medlemsstats lagstiftning som medborgarna i denna medlemsstat, om inget annat följer av särskilda bestämmelser i detta beslut.

2. De medborgare i en medlemsstat som omfattas av bestämmelserna i detta beslut och som är bosatta i Tunisien skall samtidigt ha samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till den tunisiska lagstiftningen som medborgarna i detta land, om inget annat följer av särskilda bestämmelser i detta beslut.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall gälla rätten att välja ledamöter till organen inom det sociala trygghetssystemets institutioner eller att delta i nomineringen av sådana ledamöter, men skall inte påverka medlemsstaternas eller Tunisiens lagstiftning om valbarhet eller metoder för nomineringen till dessa organ.

Artikel 4

Sakområden

1. Med beaktande av de särskilda bestämmelser som detta beslut innehåller, gäller det all lagstiftning om följande grenar av social trygghet:

a) Förmåner vid sjukdom och moderskap.

b) Förmåner vid invaliditet.

c) Förmåner vid ålderdom.

d) Förmåner till efterlevande.

e) Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

f) Dödsfallsersättningar.

g) Förmåner vid arbetslöshet.

h) Familjeförmåner.

2. Detta beslut gäller alla allmänna och särskilda social trygghetssystem, både avgiftsfinansierade och icke avgiftsfinansierade, samt system som reglerar arbetsgivares eller redares skyldigheter i fråga om sådana förmåner som avses i punkt 1.

3. Detta beslut gäller också särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som utges enligt en annan lagstiftning eller andra system än de som avses i punkt 1 eller som inte omfattas enligt punkt 4, när sådana förmåner har till syfte

a) antingen att täcka de risker som omfattas av de försäkringsgrenar som anges i punkt 1 a-h, i stället för eller som tillägg till andra förmåner, eller

b) att uteslutande ge särskilt skydd för funktionshindrade.

4. Detta beslut gäller inte bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning om särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som anges i bilaga II avsnitt II vars tillämpningsområde är begränsat till en del av medlemsstatens territorium.

5. Bestämmelserna i del II, avdelning II skall dock inte påverka bestämmelser i lagstiftning som reglerar redarnas skyldigheter.

6. Denna förordning gäller inte social eller medicinsk hjälp, förmåner till offer för krig eller dess följder.

Artikel 5

De avtalsslutande parternas förklaringar om detta besluts tillämpningsområde

I förklaringar som skall anmälas och offentliggöras enligt artikel 90 skall medlemsstaterna och Tunisien närmare ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4.1 och 4.2, de minimiförmåner som avses i artikel 55 samt de förmåner som avses i artiklarna 77 och 78.

Artikel 6

Konventioner om social trygghet som ingåtts mellan två eller flera medlemsstater

De konventioner om social trygghet som omfattar två eller flera medlemsstater och som anges i bilaga III, skall utvidgas till att gälla alla personer som omfattas av detta beslut.

Artikel 7

Bortseende från krav på bosättning - obligatorisk försäkrings inverkan på återbetalning av avgifter

1. Om något annat inte föreskrivs i detta beslut får förmåner vid ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt kontantförmåner vid invaliditet vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än i den medlemsstat, där institutionen som svarar för utgivandet av förmånerna finns.

Bestämmelserna i föregående stycke skall även gälla förmåner som utges som engångsbelopp när en efterlevande make, som hade rätt till efterlevandepension, gifter om sig.

2. Med undantag för andra invaliditetsförmåner än de som utges för arbetsolyckor och arbetssjukdom, gäller bestämmelserna i punkt 1 även förmåner som förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning när förmånstagaren är tunisisk medborgare och bosatt i Tunisien, samt förmåner som förvärvats enligt den tunisiska lagstiftningen när förmånstagaren är medborgare i en medlemsstat och bosatt inom denna medlemsstats eller annan medlemsstats territorium.

3. Om återbetalning av avgifter enligt en medlemsstats lagstiftning grundas på villkoret att personen i fråga inte längre omfattas av obligatorisk försäkring, skall detta villkor inte anses uppfyllt så länge denne omfattas av obligatorisk försäkring som arbetstagare enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Artikel 8

Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 och avdelning II i del II skall personer som omfattas av detta beslut erhålla de särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som avses i artikel 4.3 endast inom den medlemsstats territorium där de är bosatta och i enlighet med lagstiftningen i den staten, under förutsättning att förmånerna är förtecknade i bilaga IV. Förmånerna skall utges och bekostas av institutionen på bosättningsorten.

2. Om rätten till en förmån som avses i punkt 1 enligt en medlemsstats lagstiftning utges i form av ett tillägg vid uppbärande av en förmån som omfattas av artikel 4.1 a-h och ingen sådan förmån utbetalas enligt denna lagstiftning, skall varje motsvarande förmån som beviljas enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas som en förmån som beviljas enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning för rätt till tillägget.

3. Om rätten till en handikapp- eller invaliditetsförmån som omfattas av punkt 1 enligt en medlemsstats lagstiftning är förenad med villkor om att handikappet eller invaliditeten skall ha diagnosticerats första gången inom den medlemsstatens territorium, skall detta villkor anses vara uppfyllt om en sådan diagnos första gången ställs inom en annan medlemsstats territorium.

Artikel 9

Uppräkning av förmåner

De föreskrifter om indexering av förmåner som finns i en medlemsstats eller i Tunisiens lagstiftning skall gälla förmåner som utges enligt den lagstiftningen och tillämpas med beaktande av bestämmelserna i detta beslut.

Artikel 10

Förhindrande av sammanträffande av förmåner

1. Detta beslut kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. Detta gäller dock inte förmåner som utges på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom och som beviljas av två eller flera medlemsstaters institutioner enligt bestämmelserna i artiklarna 43, 45.2, 45.3, 48, 55, 56 eller 65.1 b.

2. Om något annat inte föreskriva i detta beslut får bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid sammanträffande med andra sociala trygghetsförmåner eller annan inkomst åberopas mot mottagaren även om sådana förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats eller enligt Tunisiens lagstiftning eller om sådan inkomst har förvärvats inom en annan medlemsstats eller inom Tunisiens territorium.

Bestämmelserna i Tunisiens lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid sammanträffande med andra sociala trygghetsförmåner eller annan inkomst får åberopas mot mottagaren även om sådana förmåner har förvärvats enligt en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning eller om sådan inkomst har förvärvats inom en eller flera andra medlemsstaters territorium.

3. Bestämmelsena i punkt 2 skall inte tillämpas på personer som uppbär förmåner av samma slag för invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) när dessa fastställs

-av institutionerna i två eller flera medlemsstater enligt artiklarna 48, 56 och 66 i detta beslut,

-av en tunisisk institution, enligt bestämmelserna i en konvention om social trygghet som har ingåtts mellan Tunisien och en medlemsstat.

4. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas mot förmånstagaren även om denne är verksam inom en annan medlemsstats eller inom Tunisiens territorium.

Bestämmelserna i Tunisiens lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet eller förtida förmåner vid ålderdom för den som är förvärvsverksam kan åberopas mot förmånstagaren även om denne är verksam inom en medlemsstats territorium.

DEL II - BESTÄMMELSER OM HUR MEDLEMSSTATERNAS SOCIALA TRYGGHETSSYSTEM SKALL TILLÄMPAS PÅ TUNISISKA ARBETSTAGARE OCH DERAS FAMILJEMEDLEMMAR

AVDELNING I

BESTÄMMANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 11

Allmänna bestämmelser

1. Arbetstagare som detta beslut tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning.

2. Om inget annat följer av artiklarna 12-17 skall följande gälla:

a) Den som är anställd inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det företag eller den arbetsgivare som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

b) Den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga skall omfattas av denna stats lagstiftning.

c) Den arbetstagare för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig enligt någon av reglerna i föregående punkter eller enligt något undantag eller någon särskild bestämmelse i artiklarna 12-17 skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt och endast enligt bestämmelserna i den lagstiftningen.

Artikel 12

Särskilda bestämmelser

1. Artikel 11.2 a skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

a) Den som är anställd inom en medlemsstats territorium hos ett företag, till vilket han normalt är knuten, och som av detta företag sänds till en annan medlemsstats territorium för att där utföra arbete för detta företags räkning, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning, under förutsättning att detta arbete inte väntas vara längre än tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod.

b) Om arbetet i den andra medlemsstaten på grund av oförutsebara omständigheter varar längre än vad som ursprungligen förväntades och om varaktigheten därför överstiger tolv månander, skall den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning fortsätta att gälla tills arbetet har avslutats, under förutsättning att den behöriga myndingheten i den medlemsstat dit personen har sänts ut, eller det organ som har utsetts av denna myndighet, lämnar sitt samtycke. Sådant samtycke måste begäras före den första tolvmånadersperiodens utgång. Samtycke kan dock inte lämnas för en förlängning som överstiger tolv månader.

2. För den som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstaters territorier skall fråga om tillämplig lagstiftning avgöras på följande sätt:

a) En arbetstagare som tillhör den resande eller flygande personalen i ett företag som för andras eller egen räkning bedriver internationell befordran av passagerare eller gods med järnväg, landsvägstransporter, flyg eller inrikes sjöfart och som har sitt säte inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning med följande begränsningar:

i) Om företaget har en filial eller fast representation inom en annan medlemsstats territorium, skall den som arbetar vid denna filial eller fasta represantation omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten.

ii) Den som huvudsakligen arbetar inom den medlemsstats territorium där han är bosatt skall omfattas av denna stats lagstiftning, även om det företag hos vilket han är anställd inte har sitt säte eller någon filial eller permanent representation inom det territoriet.

b) Andra arbetstagare än de som anges i a skall omfattas av

i) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium den anställde är bosatt, om han till viss del utför arbetet inom detta territorium eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare inom olika medlemsstaters territorier,

ii) lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium det företag eller den person, som anställt honom har sitt säte eller är bosatt, om han inte är bosatt inom någon av de medlemsstaters territorier där han utför arbetet.

3. Den som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag, som har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företaget har sitt säte.

Artikel 13

Särskilda bestämmelser för sjömän

Artikel 11.2 b skall tillämpas med beaktande av följande undantag och omständigheter:

1. Den som är anställd hos ett företag till vilket han normalt är knuten, antigen inom en medlemsstats territorium eller ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga, och som sänds ut av detta företag att utföra arbete för detta företags räkning ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 12.1.

2. Den som normalt inte har anställning till sjöss men som utför arbete inom en medlemsstats territorialvatten eller hamn ombord på ett fartyg, vilket för en annan medlemsstatens flagga inom detta territorialvatten eller denna hamn och vars besättning han inte tillhör, skall fortsätta att omfattas av den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning.

3. Den som är anställd på ett fartyg, vilket för en medlemsstas flagga, och som får sin lön från ett företag eller en person som har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning, om han är bosatt inom denna stats territorium. Företaget eller personen som betalar lönen skall betraktas som arbetsgivare vid tilllämpningen av den lagstiftningen.

Artikel 14

Särskilda bestämmelser för personer som samtidigt är anställda och egenföretagare inom olika medlemsstaters territorium

En person som samtidigt är anställd och egenföretagare inom olika medlemsstaters territorier skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är anställd eller, om han är anställd inom två eller flera medlemsstaters territorier, av den lagstiftning som fastställs enligt artikel 12.2 eller 12.3.

Artikel 15

Diverse bestämmelser

1. De personer som avses i artikel 12.2 och 12.3 skall, vid tillämpningen av den lagstiftning som fastställs enligt dessa bestämmelser, behandlas som om de utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medlemsstatens territorium.

2. Bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning, enligt vilka en pensionstagare som är förvärvsverksam inte skall omfattas av den obligatoriska försäkringen för denna verksamhet, skall gälla också pensionstagare som har förvärvat rätt till pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning, om inte personen i fråga hos den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den förstnämnda medlemsstaten uttryckligen begär att få omfattas av försäkringen.

Artikel 16

Bestämmelser om frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring

1. Artiklarna 11-15 skall inte gälla frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring såvida det i en medlemsstat, för någon av de grenar som anges i artikel 4, inte finns annat än ett frivilligt försäkringssystem.

2. Om tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftning medför dubbelförsäkring gäller följande:

-Vid ett obligatoriskt försäkringssystem och ett eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, skall personen omfattas endast av det obligatoriska försäkringssystemet.

-Vid två eller flera system för frivillig försäkring eller frivillig forsättningsförsäkring, kan personen omfattas endast av det system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som han har valt.

3. Vad gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) kan dock personen ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelförsäkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda medlemsstaten.

Artikel 17

Undantag från bestämmelserna i artiklarna 11-16

Två eller flera medlemsstater, dessa staters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter kan komma överens om undantag från bestämmelserna i artikel 11-16 till förmån för vissa grupper av personer eller för vissa personer.

Artikel 18

Särskilda bestämmelser för personer som uppbär pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater

Den som uppbär pension som utbetalas enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller pensioner som utbetalas enligt lagstiftningen i flera medlemsstater och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium kan på begäran undantas från lagstiftningen i sistnämnda stat under förutsättning att han inte omfattas av denna lagstiftning på grund av att han är förvärvsverksam.

AVDELNING II - SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR OLIKA SLAG AV FÖRMÅNER

KAPITEL 1

SJUKDOM OCH MODERSKAP

Avsnitt 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 19

Sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, enligt vars lagstiftning försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder skall fullgöras för att en person skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i alla andra medlemsstater, som om det gällde perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla säsongsarbetare, även vad avser perioder före ett försäkringsavbrott som överstiger den period som den behöriga statens lagstiftning medger, under förutsättning att avbrottet i personens försäkring inte har överstigit fyra månader.

Avsnitt 2

Arbetstagare och deras familjemedlemmar

Artikel 20

Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Allmänna bestämmelser

1. En arbetstagare som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens och som uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner skall, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19, få följande förmåner i den stat där han är bosatt:

a) Vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan sådana förmåner dock utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt lagstiftningen i den behöriga staten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller också familjemedlemmar som bor inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens, i den mån de inte har rätt till sådana förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta.

Om familjemedlemmarna är bosatta inom en medlemsstats territorium enligt vars lagstiftning rätten att erhålla vårdförmåner inte grundas på något villkor om försäkring eller anställning, skall de vårdförmåner som de får anses utgivna av den institution hos vilken den anställde eller egenföretagaren är försäkrad, om inte maken eller den person som har vårdnaden om barnen är förvärvsverksam inom den nämnda medlemsstatens territorium.

Artikel 21

Gränsarbetare och deras familjemedlemmar - Särskilda bestämmelser

Även gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt i den staten. Gränsarbetstarens familjemedlemmar kan erhålla förmåner på samma villkor. För detta krävs dock, utom i brådskande fall, en överenskommelse mellan de berörda staterna, mellan de behöriga myndigheterna i dessa stater eller, om en sådan överenskommelse saknas, ett i förväg lämnat medgivande av den behöriga institutionen.

Artikel 22

Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten

1. Arbetstagare som avses i artikel 20.1 och som vistas inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning som om han vore bosatt där, även om han före vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

2. Punkt 1 gäller också familjemedlemmar som avses i artikel 20.2.

Om familjemedlemmarna är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den medlemsstats territorium inom vilket arbetstagaren är bosatt, skall dock vårdförmåner utges av institutionen på vistelseorten för institutionen på den ort där dessa personer är bosatta.

3. Punkt 1 och 2 gäller inte gränsarbetare och deras familjemedlemmar.

4. Arbetstagare och deras familjemedlemmar som avses i artikel 20 som bosätter sig inom den behöriga statens territorium har rätt till förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning även om de före flyttningen redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Artikel 23

Vistelse utanför den behöriga staten - Återkomst eller flyttning till en annan medlemsstat under sjukdom eller moderskap - Behov av att resa till en annan medlemsstat för att få lämplig vård

1. Arbetstagare som uppfyller villkoren för rätt till förmåner i den behöriga statens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19, och

a) vars hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium, eller

eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium, eller

eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande:

i) Vårdförmåner som utges för den behöriga institutionens räkning av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Längden av den period under vilken förmåner utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna institution tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämndas räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras, om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller också arbetstagares familjemedlammar.

Vid tillämpningen av punkt 1 a i och 1 c i på de familjemedlemmar som avses i artikel 20.2 som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den inom vars territorium arbetstagaren är bosatt gäller följande:

a) Vårdförmåner skall utges för institutionen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om arbetstagaren vore försäkrad där. Den period under vilken förmåner utges bestäms dock av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta.

b) Frågan om tillstånd enligt punkt 1 c prövas av institutionen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta.

4. Den omständigheten att bestämmelserna i punkt 1 gäller arbetstagare skall inte påverka familjemedlemmarnas rätt till förmåner.

Artikel 24

Verksamhet som bedrivs i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Vistelse i den stat där verksamheten bedrivs

För de arbetstagare som avses i artiklarna 12, 13, 14 och 17 samt för medföljande familjemedlemmar gäller bestämmelserna i artikel 23.1 a när dessa personers hälsotillstånd är sådant att det kräver förmåner under vistelse i den medlemsstat där arbetet utförs, eller, när arbetet utförs ombord på ett fartyg, i det land vars flagga fartyget för.

Artikel 25

Beräkning av kontantförmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att kontantförmåner skall beräknas med utgångspunkt från en genomsnittlig inkomst, skall fastställa en sådan genomsnittlig inkomst enbart på grundval av den inkomst som man kan konstatera att personen ifråga haft under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på standardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomsterna eller, i förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomsterna för de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning storleken av kontanförmåner varierar med antalet familjemedlemmar, skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium.

Artikel 26

Omfattande vårdförmåner

1. Har en institution i en medlemsstat funnit att en arbetstagare för egen del eller för en familjemedlem har rätt till en protes, ett hjälpmedel eller andra omfattande vårdförmåner och har personen därefter blivit försäkrad hos en annan medlemsstats institution, skall han få förmånerna på den förstnämda institutionens bekostnad, även om de beviljas efter det att han har blivit försäkrad hos den sistnämnda institutionen.

2. Förteckningen över de förmåner som omfattas av bestämmelserna i punkt 1 har utarbetats av den Administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare som avses i artikel 80 i förordning 1408/71, som definieras i artikel 1 u i detta beslut.

Avsnitt 3

Arbetslösa och deras familjemedlemmar

Artikel 27

1. Bestämmelserna i artikel 20 skall tillämpas också på helt arbetslösa gränsarbetare som enligt lagstiftningen i den behöriga staten uppfyller de krav som ställs för att ha rätt till sjukförsäkringsförmåner, och på deras familjemedlemmar.

2. Om andra arbetslösa än de som avses i punkt 1 uppfyller villkoren för rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för kostnaderna för förmåner vid arbetslöshet, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19, har hans familjemedlemmar rätt till dessa förmåner, oavsett inom vilken medlemsstats territorium de är bosatta eller vistas. Sådana förmåner skall utges

i) vad gäller vårdförmåner, av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar för den behöriga institutionens räkning i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för arbetslöshetsförmånerna,

ii) vad gäller kontantförmåner, av den behöriga institutionen i den medlemsstat som ansvarar för kostnaden för förmåner vid arbetslöshet enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

3. Vid force majeure kan den behöriga institutionen förlänga den period som föreskrivs i punkt 1. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i en medlemsstats lagstiftning enligt vilka förmåner vid sjukdom kan utges under ännu längre tid.

Avsnitt 4

Pensionssökande och deras familjemedlemmar

Artikel 28

Rätt till vårdförmåner när rätten till förmåner från den institution som senast var behörig har upphört

1. En arbetagare, hans familjemedlemmar eller hans efterlevande som under behandlingen av en ansökan om pension upphör att ha rätt till vårdformåner enligt lagstiftningen i den senast behöriga medlemsstaten skall ändå få sådana förmåner på följande villkor. Vårdförmåner skall utges enligt bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen eller personerna är bosatta, under förutsättning att de har rätt till sådana förmåner enligt den lagstiftningen eller skulle ha rätt till dem enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat om de vore bosatta inom den statens territorium, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19.

2. En pensionssökande, som har rätt till vårdförmåner enligt en medlemsstats lagstiftning vilken kräver att personen själv betalar sjukförsäkringsavgifter medan hans ansökan om pension behandlas, skall vid utgången av andra månaden för vilken han inte har betalat avgifterna förlora rätten till vårdförmåner.

3. Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i punkt 1 skall betalas av den institution som har mottagit avgifter enligt bestämmelserna i punkt 2. Om inga avgifter skall betalas enligt bestämmelserna i punkt 2, skall den institution som svarar för kostnaderna för vårdförmåner sedan pensionen har beviljats enligt bestämmelserna i artikel 30 till institutionen på bosättningsorten betala tillbaka det belopp varmed förmåner har utgetts.

Avsnitt 5

Pensionstagare och deras familjemedlemmar

Artikel 29

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i flera stater om det finns rätt till förmåner i bosättningslandet

En person som har rätt till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, av vilka en är lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, och som har rätt till förmåner enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19 och bilaga VI, skall, tillsammans med sina familjemedlemmar, få sådana förmåner från institutionen på bosättningsorten och på denna institutions bekostnad som om personen vore en pensionstagare med rätt till pension endast enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 30

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera stater när rätt till förmåner saknas i bosättningslandet

1. En person som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som inte har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt, skall ändå få sådana förmåner för egen del och för sina familjemedlemmar om han, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 19 och bilaga VI, skulle ha rätt till det enligt den medlemsstatens lagstiftning eller åtminstone enligt lagstiftningen i en av de medlemsstater som är behöriga att utge pensioner om han vore bosatt inom en sådan stats territorium. Förmåner utges enligt följande villkor:

a) Vårdförmåner skall utges för den institutions räkning som avses i punkt 2 av institutionen på bosättningsorten som om personen vore en pensionstagare enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium han är bosatt och hade rätt till sådana förmåner.

b) Kontantförmåner skall, i förekommande fall, utges av den institution som är behörig enligt reglerna i punkt 2 enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt den behöriga statens lagstiftning.

2. I fall som omfattas av punkt 1 skall kostnaden för vårdförmåner betalas av den institution som bestäms enligt följande regler:

a) Om en pensionstagare har rätt till förmånerna enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall kostnaden betalas av denna stats behöriga institution.

b) Om en pensionstagare har rätt till förmånerna enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning skall kostnaden betalas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning pensionstagaren har omfattats av under längst tid. Om tillämpningen av denna regel leder till att flera institutioner är betalningsskyldiga, skall kostnaden betalas av den institution som tillämpar den lagstiftning som pensionstagaren senast har omfattats av.

Artikel 31

Rätt till pensioner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater än bosättningslandet när det finns rätt till förmåner i det sistnämnda landet

Om en person som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater är bosatt inom en medlemsstats territorium enligt vars lagstiftning det för rätt till vårdförmåner inte ställs några försäkrings- eller anställningsvillkor och enligt vilken det heller inte utges någon pension, skall den enligt reglerna i artikel 30.2 bestämda institutionen i en av de medlemsstater, som är behörig i fråga om pensioner, betala kostnaden för vårdförmåner till honom och hans familjemedlemmar i den utsträckning som de skulle ha haft rätt till sådana förmåner enligt den lagstiftning som tillämpas av denna institution om de hade varit bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns.

Artikel 32

Familjemedlemmars bosättning i en annan stat än den i vilken pensionstagaren är bosatt - Flyttning till den stat där pensionstagaren är bosatt

1. Familjemedlemmar till en person som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning, bosatta inom en annan medlemsstats territorium än det inom vilket pensionstagaren är bosatt skall, om denne har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, få förmåner som om pensionstagaren vore bosatt inom samma territorium som de. Förmåner utges enligt följande villkor:

a) Vårdförmåner utges av institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar på bekostnad av institutionen på pensionstagarens bosättningsort.

b) Kontantförmåner utges i förekommande fall av den behöriga institutionen, bestämd enligt artikel 29 eller 30.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där familjemedlemmarna är bosatta kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

2. Familjemedlemmar som avses i punkt 1 och som bosätter sig i den medlemsstat där pensionstagaren är bosatt skall få följande förmåner:

a) Vårdförmåner enligt bestämmelserna i den statens lagstiftning, även om de redan har fått förmåner för samma fall av sjukdom eller moderskap innan de flyttande.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 29 eller 30.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på den ort där pensionstagaren är bosatt kan dock sådana förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 33

Omfattande vårdförmåner

Bestämmelserna i artikel 26 gäller också pensionstagare.

Artikel 34

En pensionstagares och/eller hans familjemedlemmars vistelse i en annan stat än den där de är bosatta

En person som har rätt till pension eller pensioner enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som vistas inom en annan medlemsstat än den där de är bosatta, få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar på bekostnad av institutionen på den ort där pensionstagaren är bosatt.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen, bestämd enligt bestämmelserna i artikel 29 eller artikel 30.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelseorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 35

Avgifter som betalas av pensionstagare

1. Den institution i en medlemsstat som svarar för betalningen av en pension och som tillämpar en lagstiftning med regler om avdrag på pensioner för avgifter för sjukdom och moderskap skall vara behörig att göra sådana avdrag, beräknade enligt lagstiftningen i fråga, på den pension som institutionen utger i den mån kostnaden för förmånerna enligt artiklarna 29, 30, 31, 32 och 34 skall betalas av en institution i denna medlemsstat.

2. Om i fall som avses i artikel 31, förvärv av förmåner vid sjukdom och moderskap grundas på betalning av avgifter eller liknande enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium pensionstagaren i fråga är bosatt, skall sådana avgifter inte beaktas på grundval av denna bosättning.

Artikel 36

Allmänna bestämmelser

1. Vid tillämpningen av artiklarna 30, 31, 32 och 34 skall en pensionstagare som får två eller flera pensioner enligt endast en medlemsstats lagstiftning betraktas som pensionstagare med rätt till pension enligt en enda medlemsstats lagstiftning på det sätt som avses i dessa bestämmelser.

2. Artiklarna 29-35 gäller inte i fall då en pensionstagare eller hans familjemedlemmar har rätt till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvsverksamhet. I ett sådant fall skall personen vid tillämpningen av detta kapitel anses vara arbetstagare eller en familjemedlem till arbetstagare.

Avsnitt 6

Kompletterande bestämmelser

Artikel 37

System som skall gälla när det finns flera system i bosättnings- eller vistelselandet - Tidigare sjukdom - Den längsta period under vilken förmåner utges

1. Om lagstiftningen i vistelse- eller bosättningslandet innehåller flera försäkningssystem för sjukdom eller moderskap skall, om något annat inte följer av punkt 2, bestämmelserna i systemet för arbetare inom stålindustrin gälla i fall som avses i artiklarna 20, 22.1, 23, 27, 28, 30.1, 32.1 eller 34. Om denna lagstiftning omfattar ett särskilt system för arbetare i gruvor och liknande företag skall dock bestämmelserna i ett sådant system gälla för denna kategori av arbetare och deras familjemedlemmar, under förutsättning att institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, till vilken ansökan lämnas in, är behörig att tillämpa ett sådant system.

2. Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om sjukdomens ursprung, skall detta villkor inte gälla arbetstagare eller deras familjemedlemmar för vilka detta beslut gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är bosatta.

3. Om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period under vilken förmåner kan utges, får den institution som tillämpar denna lagstiftning i förekommande fall beakta den period under vilken förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma fall av sjukdom eller moderskap.

Avsnitt 7

Återbetalning mellan institutioner

Artikel 38

1. Vårdförmåner som utges enligt bestämmelserna i detta kapitel av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning skall återbetalas i sin helhet.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall fastställas och verkställas enligt de regler som har fastställts i det beslut som avses i artikel 91, antingen på grundval av de styrkta faktiska kostnaderna eller på grundval av schablonbelopp.

I det senare fallet skall schablonbeloppen vara så nära den verkliga kostnaden som möjligt.

3. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå från återbetalning mellan institutioner som lyder under dem.

KAPITEL 2

INVALIDITET

Avsnitt 1

Arbetstagare som omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditetsförmånernas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd

Artikel 39

Allmänna bestämmelser

1. En arbetstagare, som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har fullgjort försäkringsperioder uteslutande enligt sådan lagstiftning där invaliditetsförmånernas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd skall få förmåner i enlighet med bestämmelserna i artikel 41. Denna artikel skall inte beröra sådana pensionshöjningar eller tillägg för barn som har beviljats enligt bestämmelserna i kapitel 7.

2. Den lagstiftning som avses i punkt 1 och som gäller inom varje berörd medlemsstats territorium anges i bilaga V.

Artikel 40

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt de lagstiftningar som en arbetstagare har omfattats av, för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner enligt ett system som inte är ett särskilt system i punkt 2 eller 3 kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten, i förekommande fall, beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning oavsett om sådana perioder har fullgjorts enligt ett allmänt system eller enligt ett särskilt system. Dessa perioder skall därvid beaktas som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för arbetstagare eller, i förekommande fall, i en särskild anställning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke, eller, i förekommande fall, i samma sysselsättning.

Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, allt efter omständigheterna, och under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.

Artikel 41

Fastställande av förmåner

1. Institutionen i den medlemsstat, vars lagstiftning var tillämplig då den arbetsoförmåga uppkom som har följts av invaliditet, skall enligt denna lagstiftning avgöra om personen uppfyller villkoren för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 40.

2. En person som uppfyller de villkor som avses i punkt 1 skall få förmåner enbart från den nämnda institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

3. En person som inte har rätt till förmåner enligt punkt 1 skall få de förmåner som han fortlöpande har rätt till enligt en annan medlemsstats lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 40.

4. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 föreskriver att förmånernas storlek skall bestämmas med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall den behöriga institutionen beakta också sådana familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

5. Om den lagstiftning som gäller enligt punkt 2 eller 3 innehåller bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid sammanträffande med annan inkomst eller med förmåner av annat slag som avses i artikel 49.2, skall artikel 49.3 och artikel 51.5 tillämpas på motsvarande sätt.

Avsnitt 2

Arbetstagare som har omfattats antingen av lagstiftning enligt vilken invalidetsförmånernas storlek är beroende av försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd eller av lagstiftning av denna typ och av den typ som avses i avsnitt 1

Artikel 42

Allmänna bestämmelser

1. Arbetstagare som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, av vilka åtminstone en inte är av den typ som avses i artikel 39.1, skall få förmåner enligt bestämmelserna i kapitel 3 och med beaktande av bestämmelserna i punkt 4.

2. En arbetstagare som drabbas av arbetsoförmåga som leder till invaliditet medan han omfattas av en lagstiftning som anges i bilaga V A skall dock få förmåner enligt bestämmelserna i artikel 39.1 på följande villkor:

-Att han uppfyller villkoren i denna lagstiftning eller i en lagstiftning av samma typ, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 40, men utan att behöva åberopa försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en lagstiftning som inte anges i bilaga V A.

och

-Att han inte uppfyller villkoren för rätt till invalidetsförmåner enligt någon annan lagstiftning än den i bilaga V A.

och

-Att han inte gör något anspråk på förmåner vid ålderdom med beaktande av artikel 46.2, andra meningen.

3. a) Vid fastställandet av rätten till förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning, som anges i bilaga V A, vilken för rätt till invaliditetsförmåner kräver att en person under en viss tid har fått kontantförmåner vid sjukdom eller har varit arbetsoförmögen, skall, när en arbetsstagare som har omfattats av denna lagstiftning drabbas av arbetsoförmåga som leder till invalidet medan han omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning, hänsyn tas till följande utan att det påverkar tillämpningen av artikel 39.1:

i) Varje period under vilken han på grund av denna arbetsoförmåga enligt den andra medlemsstatens lagstiftning har fått kontantförmåner vid sjukdom eller i stället har fortsatt att få lön,

ii) Varje period under vilken han, på grund av den invaliditet som har följt på denna arbetsoförmåga, har fått invaliditetsförmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning enligt nuvarande kapitel 2 och kapitel 3, skall beaktas som om det rörde sig om perioder under vilka kontantförmåner vid sjukdom hade utgetts till honom enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning eller under vilka han var arbetsoförmögen enligt denna lagstiftning.

b) Rätt till invaliditetsförmåner enligt den förstnämnda medlemsstatens lagstiftning

förvärvas antingen vid utgången av den preliminära perioden med ersättning för sjukdom enligt denna lagstiftning eller vid utgången av den preliminära perioden av arbetsoförmåga enligt samma lagstiftning och tidigast

i) den dag då rätt till invaliditetsförmåner som avses i a ii förvärvas enligt den andra medlemsstatens lagstiftning,

eller

ii) dagen efter den sista dagen med rätt till kontantförmåner vid sjukdom enligt den andra medlemsstatens lagstiftning.

4. Ett beslut som har fattats av en medlemsstats institution om en sökandes invaliditetsgrad skall vara bindande för andra medlemsstaters institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa staters lagstiftningar om villkor angående graden av invaliditet bekräftas i bilaga V till förordning 1408/71, som definieras i artikel 1 u i detta beslut.

Avsnitt 3

Förvärrad invaliditet

Artikel 43

1. I fall då den invaliditet förvärras för vilken en arbetstagare får förmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning gäller följande:

a) Om personen inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning sedan han började få förmåner, skall den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution med beaktande av försämringen utge förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar.

b) Om personen har omfattats av lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater sedan han började få förmåner, skall med beaktande av försämringen förmånerna utges till honom enligt bestämmelserna i artikel 39.1, 40.1 eller 40.2.

c) Om förmånens eller förmånernas totala belopp enligt bestämmelserna i b är lägre än det förmånsbelopp som personen fick på bekostnad av den institution som tidigare svarade för utbetalningen, skall denna institution ge honom ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan de två beloppen.

d) Om, i det fall som avses i b, den institution som svarar för den första arbetsoförmågan är en nederländsk institution, och om

i) den sjukdom som har förorsakat försämringen är densamma som den som föranledde förmåner enligt nederländsk lagstiftning,

ii) denna sjukdom är en arbetssjukdom enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast omfattades av och som ger honom rätt till det tillägg som avses i artikel 65.1 b,

och

iii) den lagstiftning eller de lagstiftningar som personen har omfattats av sedan han började få förmåner är sådan som anges i bilaga V A,

skall den nederländska institutionen fortsätta att utge den första förmånen efter försämringen, och den förmån, som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som personen senast har omfattats av, skall minskas med den nederländska förmånens belopp.

e) Om, i det fall som aves i b, personen inte har rätt till förmåner på bekostnad av en annan medlemsstats institution, skall den behöriga institutionen i den första staten med beaktande av försämringen och, i förekommande fall, bestämmelserna i artikel 40, utge förmånerna enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning.

2. När en invaliditet förvärras för vilken en arbetstagare får förmåner enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, skall förmånerna med beaktande av försämringen utges till honom enligt bestämmelserna i artikel 42.1.

Avsnitt 4

Utgivande av förmåner som tidigare har innehållits eller dragits in - Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom - Omräkning av förmåner som har fastställts enligt artikel 41

Artikel 44

Fastställande av ansvarig institution då utgivandet av förmåner vid invaliditet återupptas

1. Om förmåner skall utges på nytt efter att ha innehållits skall, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 45, dessa förmåner utges av den institution eller de institutioner som utgav förmånerna när de innehölls.

2. Om efter indragning av förmåner personens hälsotillstånd motiverar att ytterligare förmåner beviljas, skall dessa i förekommande fall utges enligt bestämmelserna i artikel 39.1, 42.1 eller 42.2.

Artikel 45

Omvandling av invaliditetsförmåner till förmåner vid ålderdom - Omräkning av förmåner som har fastställts enligt artikel 41

1. Förmåner vid invaliditet skall i förekommande fall omvandlas till förmåner vid ålderdom enligt de villkor som föreskrivs i den eller de lagstiftningar enligt vilken eller vilka de har beviljats samt i överensstämmelse med bestämmelserna i kapitel 3.

2. Om en person som får invaliditetsförmåner med stöd av bestämmelserna i artikel 54 kan göra anspråk på förmåner vid ålderdom enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skall varje institution i en medlemsstat som svarar för utgivande av invaliditetsförmåner fortsätta att till honom utge de invaliditetsförmåner som han har rätt till enligt den lagstiftning som den tillämpar tills bestämmelserna i punkt 1 blir tillämpliga på institutionen eller så länge som personen uppfyller villkoren för sådana förmåner.

3. Om invaliditetsförmåner som har fastställts i enlighet med artikel 41 enligt en medlemsstats lagstiftning omvandlas till förmåner vid ålderdom och om personen ännu inte uppfyller de villkor som krävs av en eller flera nationella lagstiftningar för att få dessa förmåner, skall personen från denna eller dessa medlemsstater från dagen för omvandlingen få invaliditetsförmåner beviljade i enlighet med kapitel 3 som om detta kapitel hade varit tillämpligt vid den tidpunkt då hans arbetsoförmåga som ledde till invaliditet inträffade tills personen uppfyller kvalifikationsvillkoren för rätt till förmån vid ålderdom enligt lagstiftningen i den eller de berörda medlemsstaterna eller, om sådan omvandling inte föreskrivs, så länge som han har rätt till invaliditetsförmåner enligt den eller de berörda lagstiftningarna.

4. De invaliditetsförmåner som fastställs enligt artikel 39 skall omräknas enligt kapitel 3 så snart som förmånstagaren uppfyller kvalifikationsvillkoren för invaliditetsförmåner enligt en lagstiftning som inte anges i bilaga V A eller så snart som han får förmåner vid ålderdom enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

KAPITEL 3

ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL (PENSIONER)

Artikel 46

Allmänna bestämmelser om fastställande av förmåner när en arbetstagare har omfattats av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater

1. Rätten till förmåner för en arbetstagare som har omfattats av två eller flera medlemsstaters lagstiftning, eller för hans efterlevande, skall fastställas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 54 skall en ansökan om förmåner som personen lämnar in avse all lagstiftning som arbetstagaren har omfattats av. Undantag från denna regel skall göras om personen uttryckligen begär att fastställandet av de förmåner vid ålderdom som han har rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp.

3. Detta kapitel gäller inte barntillägg till pensioner eller barnpensioner som utges enligt bestämmelserna i kapitel 7.

Artikel 47

Beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt de lagstiftningar som en arbetstagare har omfattats av, för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner

1. Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner enligt ett system som inte är ett särskilt system i punkt 2 eller 3 kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten, i förekommande fall, beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning oavsett om sådana perioder har fullgjorts enligt ett allmänt system eller enligt ett särskilt system. Dessa perioder skall därvid beaktas som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

2. Om en medlemsstats lagstiftning för beviljande av vissa förmåner kräver att försäkringsperioder uteslutande har fullgjorts i ett yrke som omfattas av ett särskilt system för arbetstagare eller, i förekommande fall, i en särskild sysselsättning, skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma sysselsättning skall perioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beaktas vid beviljande av dessa förmåner endast om de har fullgjorts enligt ett motsvarande system eller, om ett sådant saknas, i samma yrke, eller, i förekommande fall, i samma sysselsättning. Om personen, sedan sådana perioder har beaktats, inte uppfyller villkoren för rätt till dessa förmåner, skall dessa perioder beaktas vid beviljande av förmåner enligt det allmänna systemet eller, om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän, allt efter omständigheterna och under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system.

3. Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt ett särskilt system i en medlemsstat skall beaktas enligt det allmänna systemet, eller om ett sådant saknas, enligt det system som i förekommande fall gäller för arbetare eller tjänstemän i en annan medlemsstat för att få bibehålla eller återfå rätt till förmåner under förutsättning att personen har varit försäkrad enligt ett av dessa system, även om dessa perioder redan har beaktats i den senare staten enligt ett system som avses i punkt 2 eller i punkt 3 första meningen.

4. Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv, bibehållande eller återfående av rätten till förmåner kräver att personen är försäkrad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade, skall detta villkor anses vara uppfyllt om han vid den tidpunkten omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat, i enlighet med de bestämmelser som anges för varje medlemsstat i bilaga VI.

Artikel 48

Fastställande av förmåner

1. Om de villkor som krävs enligt en medlemsstats lagstiftning för rätt till förmåner har uppfyllts utan tillämpning av artikel 47 eller artikel 42.3, skall följande regler gälla:

a) Den behöriga institutionen skall beräkna det förmånsbelopp som skall utbetalas

i) å ena sidan, endast enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar,

ii) å andra sidan, enligt punkt 2.

b) Den behöriga institutionen kan dock underlåta att företa beräkningen i enlighet med a ii om resultatet av denna beräkning, bortsett från skillnader som uppstår vid avrundningen av siffror, är lika med eller lägre än resultatet av beräkningen enligt a i, om inte denna institution tillämpar en lagstiftning som innehåller regler om förhindrande av sammanträffande av förmåner som avses i artiklarna 50 och 51 eller om nämnda institutioner tillämpar en lagstiftning som innehåller regler om förhindrande av sammanträffande av förmåner i fall som avses i artikel 51, under förutsättning att nämnda lagstiftning föreskriver att förmåner av annat slag skall beaktas endast på grundval av förhållandet mellan de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enbart enligt denna lagstiftning och de försäkrings- eller bosättningsperioder som krävs enligt denna lagstiftning för att få rätt till hel förmån.

I bilaga V B anges för varje medlemsstat de fall när två beräkningar skulle medföra ett sådant resultat.

2. Om villkoren i en medlemsstats lagstiftning för rätt till förmåner uppfylls endast efter tillämpning av artikel 47 och/eller artikel 42.3 skall följande regler tillämpas:

a) Den behöriga institutionen skall beräkna det teoretiska beloppet för den förmån som personen skulle kunna göra anspråk på om alla försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i de medlemsstater som den anställde eller egenföretagaren har omfattats av hade fullgjorts i den medlemsstaten och enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar den dag då förmånen fastställs. Om förmånens belopp enligt den lagstiftningen inte är beroende av de fullgjorda periodernas längd, skall detta belopp anses utgöra det teoretiska belopp som avses i detta stycke.

b) Den behöriga institutionen skall sedan fastställa förmånens faktiska belopp på grundval av det teoretiska belopp som avses i föregående stycke enligt proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan försäkringsfallet inträffade.

3. Personen skall ha rätt till det högsta beloppet som har beräknats enligt punkt 1 och 2, från den behöriga institutionen i varje medlemsstat utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning, som gäller enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utbetalas.

I förekommande fall skall den jämförelse som skall göras stå i relation till de belopp som har fastställts efter tillämpningen av nämnda bestämmelser.

Artikel 49

Allmänna bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning av förmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande enligt medlemsstaternas lagstiftningar

1. Med sammanträffande av förmåner av samma slag avses i detta kapitel: sammanträffande av förmåner vid invaliditet, ålderdom och till efterlevande som beräknas eller utges på grundval av försäkrings- och/eller bosättningsperioder som har fullgjorts av en och samma person.

2. Med sammanträffande av förmåner av annat slag avses i detta kapitel: sammanträffande av förmåner som inte kan betraktas som om de var av samma slag enligt punkt 1.

3. Följande regler skall gälla vid tillämpningen av reglerna om minskning, innehållande eller indragning enligt en medlemsstats lagstiftning då en förmån vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande sammanträffar med en förmån av samma slag eller med en förmån av annat slag eller med annan inkomst:

a) Hänsyn skall tas till förmåner som har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller till annan inkomst som har förvärvats i en annan medlemsstat endast om lagstiftningen i den första medlemsstaten innehåller regler om att förmåner eller inkomst som har förvärvats utomlands skall beaktas.

b) Hänsyn skall tas till det förmånsbelopp som skall utges av en annan medlemsstat före avdrag för skatter, socialförsäkringsavgifter och andra individuella premier eller avdrag.

c) Hänsyn skall inte tas till förmånsbelopp som har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning och som utges på grundval av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring.

d) Om bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning tillämpas enligt endast en medlemsstats lagstiftning med hänsyn till att personen uppbär förmåner av liknande eller annat slag och som utbetalas enligt andra medlemsstaters lagstiftningar eller till annan inkomst som har förvärvats inom andra medlemsstaters territorium, får den förmån som betalas ut enligt lagstiftningen i den första medlemsstaten minskas endast med ett belopp som motsvarar de förmånsbelopp som utbetalas enligt lagstiftningen inom andra medlemsstaters territorium eller den inkomst som har förvärvats där.

Artikel 50

Särskilda bestämmelser vid sammanträffande av förmåner av samma slag enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning

1. Bestämmelser om minskning, innehållande eller indragning enligt en medlemsstats lagstiftning skall inte tillämpas på en förmån som beräknas i enlighet med artikel 48.2.

2. Bestämmelser om minskning, innhållande eller indragning enligt en medlemsstats lagstiftning skall tillämpas på en förmån som beräknas i enlighet med artikel 47.1 a i endast om förmånen är

a) antingen en förmån som avses i bilaga V C, vars storlek inte beror på de fullgjorda försäkrings- eller bosättningsperiodernas längd, eller

eller

b) en förmån, vars storlek bestäms på grundval av en fiktiv period som anses vara fullgjord mellan den dag då försäkringsfallet inträffade och en senare dag. I det senare fallet skall nämnda bestämmelser tillämpas vid sammanträffande av en sådan förmån

i) antingen med en förmån av samma slag, såvida inte en överenskommelse har slutis mellan två eller flera medlemsstater som föreskriver att en och samma fiktiva period inte får beaktas två eller flera gånger

ii) eller med en förmån av det slag som avses i a.

Förmåner som avses i a och b och överenskommelser som anges i bilaga V C.

Artikel 51

Särskilda bestämmelser vid sammanträffande av en eller flera förmåner som avses i artikel 49.1 med en eller flera förmåner av annat slag eller med annan inkomst då två eller flera medlemsstater berörs

1. Om uppbärandet av förmåner av annat slag eller av annan inkomst medför minskning, innehållande eller indragning av två eller flera förmåner som avses i artikel 48.1 a i skall de belopp som inte skulle utbetalas vid en strikt tillämpning av bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning i de berörda medlemsstaternas lagstiftning delas med det antal förmåner som skall minskas, innehållas eller indragas.

2. Om en förmån beräknas i enlighet med artikel 48.2 skall den förmån eller de förmåner av annat slag som utges från andra medlemsstater eller annan inkomst och alla andra faktorer som gäller enligt medlemsstatens lagstiftning vid tillämpning av bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning, beaktas i förhållande till de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som avses i artikel 48.2 b och användas vid beräkningen av nämnda förmån.

3. Om uppbärandet av förmåner av annat slag eller av annan inkomst medför minskning, innehållande eller indragning av en eller flera förmåner som avses i artikel 48.1 a i och av en eller flera förmåner som avses i artikel 48.2 skall följande regler gälla:

a) Om det rör sig om en eller flera förmåner som avses i artikel 48.1 a i skall de belopp som inte skulle utbetalas vid en strikt tillämpning av bestämmelserna angående minskning, innehållande eller indragning enligt medlemsstaternas lagstiftning delas med det antal förmåner som skall minskas, innehållas eller indragas.

b) Om det rör sig om en eller flera förmåner som beräknas i enlighet med artikel 48 skall minskningen, innehållandet eller indragningen ske i enlighet med punkt 2.

4. Om i de fall som avses i punkt 1 och 3 a en medlemsstats lagstiftning föreskriver att för tillämpning av bestämmelser angående minskning, innehållande eller indragning, hänsyn skall tas till förmåner av annat slag och/eller annan inkomst och andra faktorer i förhållande till de försäkringsperioder som avses i artikel 48.2 b, skall den i nämnda punkter föreskrivna delningen inte gälla för den medlemsstaten.

5. Alla ovannämnda bestämmelser skall tillämpas på motsvarande sätt om lagstiftningen i en eller flera medlemsstater föreskriver att rätt till en förmån inte kan förvärvas om personen uppbär en förmån av annat slag som utbetalas enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller uppbär annan inkomst.

Artikel 52

Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmåner

1. Vid beräkningen av det teoretiska belopp och det proportionellt beräknade belopp som avses i artikel 48.2 skall följande regler gälla:

a) Om den totala längden av de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffade enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstifningar är längre än den maximiperiod som krävs enligt lagstiftningen i en av dessa stater för rätt till hel förmån, skall den behöriga institutionen i den staten beakta denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodernas totala längd. Denna beräkningsmetod får inte leda till att institutionen måste utge förmån med högre belopp än det som har fastställts för oreducerad förmån i den lagstiftning som den tillämpar. Bestämmelsen gäller inte förmåner vilkas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd.

b) Förfarandet för beaktande av sammanfallande perioder är fastställt i det tillämpningsbeslut som avses i artikel 91.

c) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittliga inkomster, en genomsnittlig avgift, en genomsnittlig ökning eller förhållandet mellan den sökandes bruttoinkomster och de genomsnittliga bruttoinkomsterna för alla försäkrade personer utom lärlingar under försäkringsperioderna, skall sådana genomsnittliga eller proportionella tal fastställas av denna stats behöriga institution enbart på grundval av försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning eller bruttoinkomster som personen har haft under enbart dessa perioder.

d) Om förmåner enligt en medlemstats lagstiftning beräknas på grundval av storleken av inkomster, avgifter eller ökningar, skall denna stats behöriga institution fastställa de inkomster, avgifter och ökningar som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning på grundval av de genomsnittliga inkomster, avgifter eller ökningar som har godtagits med avseende på de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

e) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp, skall denna stats behöriga institution godta de standardinkomster eller det fasta belopp som skall beaktas av den med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning som är lika med de standardinkomster eller det fasta belopp eller, i förekommande fall, med de genomsnittliga standardinkomster eller det fasta belopp som svarar mot de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.

f) Om förmåner enligt en medlemsstas lagstiftning för vissa perioder beräknas på grundval av inkomsternas storlek och för andra perioder på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp skall denna stats behöriga institution, med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning beakta de inkomster eller fasta belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i d eller e ovan eller i förekommande fall genomsnittet av dessa inkomster eller fasta belopp. Om förmåner beräknas på grundval av standardinkomster eller ett fast belopp för alla perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar, skall institutionen godta de inkomster som skall beaktas med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftningar, som är lika med de fiktiva inkomster som svarar mot standardinkomster eller det fasta beloppet.

g) Om förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning beräknas på grundval av genomsnittsavgifter, skall den behöriga institutionen fastställa detta genomsnitt med åberopande enbart av de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

2. Bestämmelserna i en medlemsstats lagstiftning om uppräkning av de faktorer som skall beaktas vid beräkningen av förmåner skall i förekommande fall tillämpas på de faktorer som skall beaktas av denna medlemsstats behöriga institution enligt bestämmelserna i punkt 1 med avseende på försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning.

3. Om förmåners storlek enligt en medlemsstats lagstiftning fastställs med beaktande av andra familjemedlemmar än barn, skall denna stats behöriga institution ta hänsyn även till dessa familjemedlemmar till personen och betrakta dem som om de vore bosatta inom den behöriga statens territorium, även om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium.

Artikel 53

Försäkrings- eller bosättningsperioder kortare än ett år

1. Utan hinder av bestämmelser i artikel 48.2 skall institutionen i en medlemsstat inte vara skyldig att bevilja förmåner med anledning av perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar och som skall beaktas då förskringsfallet inträffar

-om längden av nämnda perioder inte uppgår till ett år,

och

-om endast dessa perioder beaktas, någon rätt till förmån inte skulle finnas enligt bestämmelserna i denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i var och en av de andra medlemsstaterna skall beakta de perioder som avses i punkt 1 vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 47.2 utom de under b.

3. Om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skulle leda till att alla institutioner i de berörda medlemsstaterna befrias från sina skyldigheter, skall förmåner beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den sista av de stater vars villkor är uppfyllda, som om alla försäkkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts och beaktats enligt bestämmelserna i artikel 47.1-47.4 hade fullgjorts enligt denna stats lagstiftning.

Artikel 54

Beräkning av förmåner för en person som inte samtidigt uppfyller villkoren i alla lagstiftningar enligt vilka försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts eller då han uttryckligen begärt att fastställandet av förmåner vid ålderdom skjuts upp

1. Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lagstiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 47 och/eller artikel 42.3 men uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall följande gälla:

a) Varje behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt bestämmelserna i artikel 48.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstiftningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 48.2 om inte beaktandet av sådana perioder möjliggör fastställandet av ett högre förmånsbelopp.

ii) Om personer uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att han behöver åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vilkas villkor inte är uppfyllda, skall det förmånsbelopp som skall betalas ut i enlighet med artikel 48.1 a i, beräknas enligt bestämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är uppfyllda med beaktande av endast de perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning, om inte hänsynen till de perioder som fullgjorts enligt de lagstiftningar vilkas villkor inte är uppfyllda gör det möjligt att fastställa ett högre förmånsbelopp i enlighet med artikel 48.1 a ii.

Bestämmelserna i denna punkt skall tillämpas på motsvarande sätt då personen uttryckligen har begärt att fastställandet av förmåner vid ålderdom skjuts upp i enlighet med artikel 46.2 andra meningen.

2. Den eller de förmåner som har beviljats enligt en eller flera lagstiftningar i det fall som avses i punkt 1 skall automatisk räknas om enligt bestämmelserna i artikel 48 när villkoren enligt en eller flera av de lagstiftningar som personen har omfattats av är uppfyllda, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 47 och i förekommande fall ännu en gång med beaktande av punkt 1. Denna punkt skall tillämpas på motsvarande sätt då en person begär beviljande av förmåner vid ålderdom som har förvärvats enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som dittills hade varit uppskjuten i enlighet med artikel 46 andra meningen.

3. En omräkning skall automatiskt göras enligt bestämmelserna i punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 42.2, när villkoren i en eller flera lagstiftningar inte längre är uppfyllda.

Artikel 55

Beviljande av ett tillägg när det totala förmånsbeloppet enligt de olika medlemsstaternas lagstiftningar inte uppgår till det fastställda minimibeloppet i den stat inom vars territorium mottagaren är bosatt

En förmånstagare på vilken detta kapitel är tillämpligt får inte, i den stat inom vars territorium han är bosatt och enligt vars lagstiftning en förmån utges till honom, beviljas en förmån som är mindre än den minimiförmån som har fastställts enligt denna lagstiftning för en försäkrings- eller bosättningsperiod som är lika med alla försäkringsperioder som har beaktats vid betalning enligt bestämmelserna i de föregående artiklarna. Den behöriga institutionen i denna stat skall under den tid han är bosatt inom dess territorium om det behövs betala ut ett tillägg till honom som uppgår till skillnaden mellan det totala förmånsbelopp som skall betalas ut enligt detta kapitel och minimiförmånsbeloppet.

Artikel 56

Uppräkning och ny beräkning av förmåner

1. Om de berörda staternas förmåner ändras med en fast procentsats eller ett fast belopp till följd av ökade levnadskostnader, förändringar i lönenivån eller av andra orsaker skall denna procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på de förmåner som fastställs enligt artikel 48, utan att någon ny beräkning behöver göras enligt den artikeln.

2. Om metoden för att fastställa eller reglerna för att beräkna förmåner skulle ändras, skall dock en ny beräkning göras enligt bestämmelserna i artikel 48.

KAPITEL 4

OLYCKSFALL I ARBETET OCH ARBETSSJUKDOMAR

Avsnitt 1

Rätt till förmåner

Artikel 57

Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Allmänna bestämmelser

En arbetstagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall i den stat i vilken han är bosatt få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar som om han vore försäkrad där.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen på den förstnämndas bekostnad enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning.

Artikel 58

Gränsarbetare - Särskild regel

Också en gränsarbetare kan få förmåner inom den behöriga statens territorium. Sådana förmåner skall utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning som om personen vore bosatt där.

Artikel 59

Vistelse i eller flyttning till den behöriga staten

1. En arbetstagare som omfattas av artikel 57 och som vistas inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före sin vistelse. Denna bestämmelse gäller dock inte gränsarbetare.

2. En arbetstagare som omfattas av artikel 57 och som bosätter sig inom den behöriga statens territorium skall få förmåner enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning, även om han redan har fått förmåner före flyttningen.

Artikel 60

Vistelse utanför den behöriga staten - Återkomst eller flyttning till en annan medlemsstat efter ett olycksfall eller en arbetssjukdom - Behov av att bege sig till en annan medlemsstat för att få lämplig vård

1. En arbetstagare som råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom och

a) som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens,

eller

b) som, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens bekostnad, får tillstånd av denna institution att återvända till den medlemsstats territorium där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstats territorium,

eller

c) som efter tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till en annan medlemsstats territorium för att där få den vård som hans hälsotillstånd kräver,

har rätt till följande:

i) Vårdförmåner som utges på den behöriga institutionens bekostnad av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som sistnämnda institution tillämpar som om han vore försäkrad där. Den period under vilken förmåner får utges skall dock bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

ii) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten kan dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen på den förstnämnda institutionens bekostnad enligt den behöriga statens lagstiftning.

2. Tillstånd enligt punkt 1 b får vägras endast om det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården.

Tillstånd enligt punkt 1 c får inte vägras om personen inte kan få sådan vård inom den medlemsstats territorium där han är bosatt.

Artikel 61

Olycksfall under resa

Ett olycksfall som inträffar under en resa inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

Artikel 62

Förmåner vid arbetssjukdom om en person varit utsatt för samma risk i flera medlemsstater

1. Om en person, som har drabbats av arbetssjukdom, enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater har utövat verksamhet av en art som kan förorsaka denna sjukdom, skall de förmåner som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den stat där villkoren senast har uppfyllts, om så behövs med beaktande av punkt 2-5.

2. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjukdomen i fråga först har diagnosticerats inom dess territorium, skall detta villkor anses vara uppfyllt, om sjukdomen först har diagnosticerats inom en annan medlemsstats territorium.

3. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av ett villkor om att sjukdomen i fråga har diagnosticerats inom en viss tid efter det att den senaste verksamhet har upphört som har kunnat förorsaka en sådan sjukdom, skall den behöriga institutionen i den staten, vid undersökningen av när denna senaste verksamhet utövades, beakta, i nödvändig utsträckning, liknande verksamhet som har utövats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, som om verksamheten hade utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

4. Om beviljandet av förmåner vid arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en medlemsstat är beroende av villkor om att en verksamhet som har kunnat förorsaka sjukdomen i fråga har varat under en viss tid, skall den behöriga institutionen i den staten, i nödvändig utsträckning, beakta perioder under vilka sådan verksamhet har utövats enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten.

5. I fall som rör sklerogen pneumokonios skall kostnaderna för kontantförmåner, inklusive pensioner, fördelas mellan de behöriga institutionerna i de medlemsstater inom vars territorier personen i fråga har utövat en verksamhet som har kunnat förorsaka sjukdomen. Denna fördelning skall ske på basis av hur längden av de perioder av försäkring eller bosättning för ålderspension, som avses i artikel 47.1 och som har fullgjorts enligt lagstiftningen i var och en av staterna, förhåller sig till den totala längden av sådana perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i alla stater vid de tidpunkter då förmånerna började utgå.

6. Associeringsrådet skall enhälligt bestämma vilka andra arbetssjukdomar som bestämmelserna i punkt 5 skall utvidgas till att omfatta.

Artikel 63

Beräkning av kontantförmåner

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på genomsnittliga inkomster, skall fastställa sådana genomsnittliga inkomster uteslutande på grundval av inkomster som faktiskt har utbetalats under de perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning föreskriver att beräkningen av kontantförmåner skall grundas på standardinkomster, skall uteslutande beakta standardinkomsterna eller, i förekommande fall, de genomsnittliga standardinkomsterna för perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

3. Den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning storleken av kontanförmåner varierar med antalet familjemedlemmar skall också ta hänsyn till personens familjemedlemmar bosatta inom en annan medlemsstats territorium som om de vore bosatta inom den behöriga medlemsstatens territorium.

Artikel 64

Kostnader för transport av en person som råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbats av en arbetssjukdom

1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning innehåller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport av en person, som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller som har drabbats av en arbetssjukdom, antingen till hans bosättningsort eller till ett sjukhus, skall ansvara för kostnader för transport av personen till motsvarande ort inom en annan medlemsstats territorium där han är bosatt, under förutsättning att institutionen i förväg lämnar sitt tillstånd till en sådan transport och därvid beaktar skälen för transporten. Sådant tillstånd skall inte krävas för gränsarbetare.

2. Den behöriga institutionen i en medlemsstat vars lagstiftning innehåller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport till begravningsplatsen av en person som har avlidit till följd av ett olycksfall i arbetet skall enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar ansvara för kostnaderna för transport till motsvarande plats inom en annan medlemsstats territorium där personen var bosatt vid tiden för olycksfallet.

Avsnitt 2

Förvärrande av en arbetssjukdom för vilken ersättning utgår

Artikel 65

1. Vid förvärrande av en arbetssjukdom, för vilken en arbetstagare har fått eller får ersättning enligt lagstiftningen i en medlemsstat, skall följande bestämmelser tillämpas:

a) Om personen inte under den tid som han har fått förmåner har utfört arbete som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning och som sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten med beaktande av försämringen ansvara för kostnaden för förmånerna enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar.

b) Om personen under den tid som han fått förmåner har utfört sådant arbete enligt en annan medlemsstats lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten ansvara för kostnaden för förmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar utan att beakta försämringen. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall till personen i fråga utge ett tillägg, vars storlek skall uppgå till skillnaden mellan det förmånsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp som skulle ha utgetts före försämringen enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar om sjukdomen hade uppkommit enligt den medlemsstatens lagstiftning.

c) Om, i det fall som avses i b, en arbetstagare som lider av sklerogen pneumokonios eller av en sjukdom som anges i artikel 62.6, inte har rätt till förmåner enligt den andra medlemsstatens lagstiftning, skall den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten, med beaktande av försämringen, utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall dock svara för kostnaden för skillnaden mellan beloppet av kontantförmåner, inklusive pensioner, som med beaktande av försämringen skall utges av den förstnämnda medlemsstatens behöriga institution, och beloppet av motsvarande förmåner som betalades ut före försämringen.

d) Bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning i en medlemsstats lagstiftning skall inte tillämpas på personer som uppbär förmåner som har beviljats av institutioner i två medlemsstater enligt b.

2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranleder tillämpning av bestämmelserna i artikel 62.5 gäller följande:

a) Den behöriga institution som har utgett förmånerna enligt bestämmelserna i artikel 62.1 skall med beaktande av försämringen utge förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar.

b) Kostnaden för kontantförmåner, inklusive pensioner, skall fortsätta att fördelas mellan de institutioner som enligt bestämmelserna i artikel 62.5 delade på kostnaderna för tidigare förmåner. Om personen åter har börjat arbeta i en verksamhet som sannolikt kan förorsaka eller förvärra arbetssjukdomen, antingen enligt lagstiftningen i en av medlemsstaterna inom vilken han tidigare har arbetat i en verksamhet av samma slag eller enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, skall dock den behöriga institutionen i denna stat svara för kostnaden för skillnaden mellan det förmånsbelopp som skall utges med hänsyn till försämringen och det förmånsbelopp som betalades ut före försämringen.

Avsnitt 3

Diverse bestämmelser

Artikel 66

Bestämmelser för beaktande av särskilda förhållanden i vissa lagstiftningar

1. Om det inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller mot arbetssjukdomar inom den medlemsstats territorium inom vilket personen befinner sig eller om det finns en sådan försäkring men inte någon institution som svarar för utgivande av vårdförmåner, skall dessa förmåner utges av den institution på vistelse- eller bosättningsorten som svarar för utgivande av vårdförmåner vid sjukdom.

2. Om det enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till helt kostnadsfria vårdförmåner krävs att sådan läkarvård som organiseras av arbetsgivaren utnyttjas, skall vårdförmåner, som utges i fall som avses i artikel 57 och artikel 60.1, anses ha utgetts inom ramen för sådan läkarvård.

3. Om det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för arbetsgivares ansvar, skall vårdförmåner som utges i fall som avses i artikel 57 och artikel 60.1 anses ha utgetts på den behöriga institutionens begäran.

4. Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i arbetet inte har karaktären av obligatorisk försäkring, skall vårdförmåner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe.

5. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller godkänts tidigare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller för att bestämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institution även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

6. Om en medlemsstats lagstiftning uttryckligen eller underförstått föreskriver att olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller som godkänts senare skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga, för att fastställa rätten till en förmån eller för att bestämma förmånsbeloppet, skall denna medlemsstats behöriga institution även beakta olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller som godkänts senare enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade inträffat eller godkänts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, dock endast om

1) ingen ersättning utges för det olycksfall i arbetet eller den arbetssjukdom som hade inträffat eller godkänts tidigare enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar,

och

2) ingen ersättning utges enligt den andra medlemsstatens lagstiftning enligt vilken olycksfallet i arbetet eller arbetssjukdomen har inträffat eller godkänts senare, med beaktande av bestämmelserna i punkt 5, vad gäller det olycksfallet i arbetet eller den arbetssjukdomen.

Artikel 67

Tillämpligt system om det finns flera system i bosättnings- eller vistelselandet - Tidsbegränsade förmåner

1. Om vistelse- eller bosättningslandets lagstiftning har flera försäkringssystem, skall bestämmelserna i systemet för arbetare inom stålindustrin gälla för arbetstagare som omfattas av artikel 57 eller artikel 60.1. Om denna lagstiftning innehåller ett särskilt system för arbetare i gruvor eller liknande företag skall dock bestämmelserna i detta system gälla för denna kategori arbetare om den institution på vistelse- eller bosättningsorten, till vilken de lämnar in sin ansökan, är behörig att tillämpa detta system.

2. Om en medlemsstats lagstiftning föreskriver en maximiperiod under vilken förmåner kan beviljas, kan institutionen som tillämpar denna lagstiftning beakta varje period under vilken förmåner redan har utgetts av en annan medlemsstats institution.

Avsnitt 4

Återbetalning mellan institutioner

Artikel 68

1. Den behöriga institutionen är skyldig att återbetala beloppet för sådana vårdförmåner som utges för dess räkning enligt bestämmelserna i artikel 57 och artikel 60.1.

2. De återbetalningar som avses i punkt 1 skall, efter styrkande av de faktiska kostnaderna, fastställas och verkställas enligt de regler som har fastställts i det tillämpningsbeslut som avses i artikel 91.

3. Två eller flera medlemsstater, eller dessa staters behöriga myndigheter, kan komma överens om andra återbetalningsmetoder eller avstå från återbetalning mellan institutioner som lyder under dem.

KAPITEL 5

ERSÄTTNING VID DÖDSFALL

Artikel 69

Sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder

Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till dödsfallsersättningar, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar.

Artikel 70

Rätt till ersättning när dödsfallet inträffar i eller när den förmånsberättigade är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. När en arbetstagare, en pensionstagare eller en pensionssökande, eller en familjemedlem till en sådan person, avlider inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens skall dödsfallet anses ha inträffat inom den behöriga statens territorium.

2. Den behöriga institutionen är skyldig att utge dödsfallsersättning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, även om den förmånsberättigade är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller även om dödsfallet har inträffat på grund av ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Artikel 71

Utgivande av förmåner för en pensionstagare som avlider under bosättning i en annan medlemsstat än den där den institution finns, som svarade för utgivande av vårdförmåner

Om en person som hade rätt till pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater avlider under bosättning inom en annan medlemsstats territorium än det, vars institution svarade för att utge vårdförmåner till honom enligt bestämmelserna i artikel 30, skall de dödsfallsersättningar som utges enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar, utges av institutionen på dess egen bekostnad som om pensionstagaren vid dödsfallet hade varit bosatt inom det territorium där denna institution finns.

Bestämmelserna i föregående punkt gäller också en pensionstagares familjemedlemmar.

KAPITEL 6

FAMILJEFÖRMÅNER

Artikel 72

Sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder

Om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder, skall den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar.

Artikel 73

Arbetstagare vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

En arbetstagare som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga VI.

Artikel 74

Arbetslösa vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten

En arbetslös person som tidigare var anställd och som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten, som om de vore bosatta i den staten, om något annat inte följer av bilaga VI.

Artikel 75

Utgivande av förmåner

1. Familjeförmåner skall i fall som avses i artikel 73 utges av den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning gäller för arbetstagaren och i fall som avses i artikel 74 av den behöriga institutionen i den stat enligt vars lagstiftning en arbetslös person som tidigare var anställd uppbär arbetslöshetsförmåner. Förmånerna skall utges i enlighet med de bestämmelser som gäller för sådana institutioner oavsett om den fysiska eller juridiska person till vilken sådana förmåner skall utbetalas är bosatt eller vistas inom den behöriga statens territorium eller inom en annan medlemsstats territorium.

2. Om den person till vilken familjeförmånerna skall utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas försörjning, skall den behöriga institutionen dock på begäran av och genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i det land där familjemedlemmarna är bosatta utbetala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

3. Två eller flera medlemsstater kan komma överens om att den behöriga institutionen, antingen direkt eller genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort, skall utbetala familjeförmånerna till vilka rätt föreligger enligt lagstiftningen i dessa stater eller i en av dessa stater, till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

Artikel 76

Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta

1. Om familjeförmåner för samma tid och för samma familjemedlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta, skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.

2. Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda staten.

KAPITEL 7

FÖRMÅNER FÖR PENSIONSTAGARES MINDERÅRIGA BARN OCH FÖR BARN SOM HAR MIST EN AV FÖRÄLDRARNA ELLER BÅDA FÖRÄLDRARNA

Artikel 77

Pensionstagares minderåriga barn

1. I denna artikel avses med "förmåner" dels familjebidrag för personer som får pension till följd av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom, dels sådana ökningar av eller tillägg till pensioner som utges för barn till pensionstagaren, med undantag för de tillägg som utges enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

2. Oavsett inom vilken medlemsstats territorium som pensionstagaren eller barnen är bosatta gäller följande:

a) Till den som får pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning skall förmånerna utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat som svarar för pensionen.

b) Till den som får pensioner enligt flera medlemsstaters lagstiftning skall förmånerna utges:

i) enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt, under förutsättning att han, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, har fått rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna stats lagstiftning,

eller

ii) om denna förutsättning inte är uppfylld, enligt den medlemsstats lagstiftning som han längst har omfattats av, under förutsättning att han, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1 enligt denna lagstiftning. Om han inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa medlemsstaters lagstiftning.

Artikel 78

Barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna

1. I denna artikel avses med "förmåner" dels familjebidrag för och, i förekommande fall, tillägg eller särskilda bidrag för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna, dels pensioner till sådana barn, med undantag för de pensioner som har beviljats enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.

2. Förmåner till barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna skall beviljas enligt följande regler, oavsett inom vilken medlemsstats territorium som barnet eller den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer barnet är bosatt:

a) Barn till avlidna arbetstagare som omfattades av endast en medlemsstats lagstiftning enligt denna stats lagstiftning.

b) Barn till avlidna arbetstagare som omfattades av flera medlemsstaters lagstiftningar:

i) Enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt, under förutsättning att det, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1.

eller

ii) I andra fall enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars lagstiftning den avlidne längst hade omfattats av, under förutsättning att barnet, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 79.1 a, enligt denna stats lagstiftning har rätt till en av de förmåner som avses i punkt 1. Om det inte har sådan rätt enligt denna lagstiftning, skall villkoren för att få förmåner enligt andra berörda medlemsstaters lagstiftning utredas i fallande ordning allt efter längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt dessa medlemsstaters lagstiftning.

Den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av de förmåner som avses i artikel 77 till en pensionstagares barn skall dock fortsätta att gälla efter pensionstagarens död vid utgivande av förmåner till hans barn.

Artikel 79

Gemensamma bestämmelser om förmåner för minderåriga barn till pensionstagare och för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna

1. Förmåner som avses i artiklarna 77 och 78 skall utges enligt den lagstiftning som har fastställts med tillämpning av bestämmelserna i dessa artiklar av den institution som svarar för tillämpningen av denna lagstiftning och på dess bekostnad som om pensionstagaren eller den avlidne endast hade omfattats av den behöriga statens lagstiftning.

Dock gäller att

a) Om denna lagstiftning föreskriver att rätten att få, bibehålla eller återfå förmåner är beroende av längden av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder, skall längden i förekommande fall fastställas med beaktande av bestämmelserna i artikel 47 eller artikel 72.

b) Om denna lagstiftning föreskriver att förmånsbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas efter försäkringsperiodernas längd, skall dessa förmånsbelopp beräknas med utgångspunkt från det teoretiska belopp som har fastställts enligt bestämmelserna i artikel 48.2.

2. Om tillämpningen av regeln i artiklarna 77.2 b ii och artikel 78.2 b ii skulle leda till att flera medlemsstater blir behöriga eftersom perioderna är lika långa, skall förmåner som avses i artikel 77 eller 78 beviljas enligt lagstiftningen i de medlemsstater som pensionstagaren eller den avlidne senast har omfattats av.

3. Rätten till förmåner endast enligt nationell lagstiftning eller enligt bestämmelserna i punkt 2 och enligt artiklarna 77 och 78 skall innehållas om barnen ges rätt till familjeförmåner eller familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvsverksamhet. I så fall skall personerna anses som familjemedlemmar till en arbetstagare.

DEL III - DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 80

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och i Tunisien skall till varandra översända all information om

a) åtgärder som har vidtagits för att tillämpa detta beslut,

b) ändringar i deras lagstiftning som kan påverka tillämpningen av detta beslut.

2. Vid tillämpningen av detta beslut skall myndigheterna och institutionerna i medlemsstaterna och i Tunisien bistå varandra och handla som om de tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som dessa myndigheter och institutioner tillhandahåller skall som regel vara kostnadsfri. Medlemsstaternas och Tunisiens behöriga myndigheter kan dock komma överens om att vissa kostnader skall ersättas.

3. Medlemsstaternas och Tunisiens myndigheter och institutioner kan vid tillämpningen av detta beslut ta direkt kontakt med varandra och med de personer som berörs eller deras företrädare.

4. En medlemsstats eller Tunisiens myndigheter, institutioner och domstolar får inte avvisa en ansökan eller andra handlingar som lämnas in till dem på grund av att de har skrivits på en annan medlemsstats eller Tunisiens officiella språk.

5. a) Då en medlemsstats eller Tunisiens myndigheter eller institutioner enligt detta beslut eller enligt det beslut som avses i artikel 91 överför personuppgifter till myndigheter eller institutioner i en annan medlemsstat eller i Tunisien, skall sådant överförande omfattas av de lagbestämmelser om skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat som lämnar uppgifterna.

Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring, ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av bestämmelserna i den mottagande medlemsstatens lagstiftning om skydd av personuppgifter.

b) Användandet av personuppgifter för andra ändamål än social trygghet kan ske endast med den berörda personens samtycke eller i enlighet med de andra garantier som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Artikel 81

Befrielse från eller nedsättning av skatter och avgifter - Undantag från bestyrkande

1. Befrielse från eller nedsättning av skatter, stämpelavgifter, notariats- eller registeringsavgifter som föreskrivs i en medlemsstats eller i Tunisiens lagstiftning för intyg eller handlingar som krävs enligt denna stats lagstiftning skall utsträckas till liknande handlingar som krävs enligt en annan medlemsstats eller Tunisiens lagstiftning eller enligt detta beslut.

2. Alla utlåtanden, handlingar och intyg som skall uppvisas för tillämpningen av detta beslut skall undantas från krav på bestyrkande av diplomatiska eller konsulära myndigheter.

Artikel 82

Ansökningar, förklaringar eller överklaganden som lämnas in till en myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat än den behöriga staten eller som lämnas in till en myndighet, institution eller domstol i Tunisien.

1. En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt en medlemsstats lagstiftning skulle ha kommit till en myndighet, institution eller domstol i denna stat inom en viss tid skall anses ha kommit i rätt tid om den inom samma tidsperiod kommer till en motsvarande myndighet, institution eller domstol i en annan medlemsstat eller i Tunisien. I sådana fall skall myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, förklaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen till den behöriga myndigheten, institutionen eller domstolen i den förra medlemsstaten, antingen direkt eller genom de berörda behöriga myndigheterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller överklagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i den andra medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen.

2. En ansökan, förklaring eller ett överklagande som enligt Tunisiens lagstiftning skulle ha lämnats in till en myndighet, institution eller domstol i denna stat inom en viss tid, skall anses ha inkommit i rätt tid om de inom samma tidsrymd lämnas in till motsvarande myndighet, institution eller domstol i en medlemsstat. I sådana fall skall myndigheten, institutionen eller domstolen som tar emot ansökan, förklaringen eller överklagandet utan dröjsmål vidarebefordra handlingen till den behöriga myndigheten, institutionen eller domstolen i Tunisien, antingen direkt eller genom de berörda behöriga myndigheterna. Den dag då ansökan, förklaringen eller överklagandet kom till myndigheten, institutionen eller domstolen i medlemsstaten skall anses som ankomstdag hos den rätta myndigheten, institutionen eller domstolen.

3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och i Tunisien skall utse de myndigheter, institutioner och domstolar som skall vara behöriga att ta emot ansökningar, förklaringar eller överklaganden.

Artikel 83

Läkarundersökningar

1. De läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning kan på den behöriga institutionens begäran utföras inom en annan medlemsstats eller inom Tunisiens territorium genom institutionen på den ort där den person som har rätt till förmåner vistas eller är bosatt enligt villkoren i det beslut som avses i artikel 91 eller, om sådana saknas, enligt de villkor som de behöriga myndigheterna i de berörda staterna kommer överens om.

2. Läkarundersökningar som utförs enligt villkoren i punkt 1 skall anses utförda inom den behöriga statens territorium.

Artikel 84

Överföring av skuldbelopp med tillämpning av detta beslut

Överföring av belopp till följd av tillämpningen av detta beslut skall i förekommande fall ske enligt de överenskommelser som gäller på detta område mellan de berörda staterna vid tidpunkten för överföringen. Om inga sådana överenskommelser finns mellan två stater, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater eller de myndigheter som svarar för internationella betalningar gemensamt besluta om de åtgärder som krävs för att utföra sådana överföringar.

Artikel 85

Särskilda regler för tillämpningen av vissa lagstiftningar

Särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters och Tunisiens lagstiftning finns i bilaga VI.

Artikel 86

Uppbörd av avgifter

1. Uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en medlemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det administrativa förfarande och med de garantier och förmånsrätter som gäller för uppbörd av avgift som skall betalas till en motsvarande institution i den sistnämnda medlemsstaten.

2. Regler om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall, i den utsträckning som behövs, finnas i det beslut som avses i artikel 91 eller i överenskommelser mellan två eller flera medlemsstater. Dessa regler kan även gälla indrivning av avgifter.

Artikel 87

Betalningsskyldiga institutioners rätt gentemot skadeståndsansvarig tredje part

1. Om en person får förmåner enligt lagstiftningen i en medlemsstat för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan stats territorium, gäller följande regler om rättsförhållandet mellan den institution som svarar för förmånerna och en tredje part som är skyldig att ersätta skadan:

a) Om institutionen i kraft av den lagstiftning som den tillämpar inträder i den rätt att kräva ersättning som förmånstagaren har gentemot en tredje part, skall detta inträde erkännas av varje medlemsstat.

b) Om institutionen har en självständig rätt till krav gentemot en tredje part, skall denna rätt erkännas av varje medlemsstat.

2. Om en person får förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning för en skada till följd av en händelse som har inträffat inom en annan medlemsstats territorium, skall bestämmelserna i denna lagstiftning, om i vilka situationer arbetsgivare eller deras anställda skall undantas från civilrättsligt ansvar, gälla denna person eller den behöriga institutionen.

Bestämmelserna i punkt 1 skall även gälla krav som en betalningsskyldig institution har gentemot en arbetsgivare eller hans anställda i fall då dessa inte är undantagna från ansvar.

DEL IV - ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 88

Övergångsbestämmelser

1. Ingen rätt skall förvärvas enligt detta beslut för en period före den dag då beslutet började gälla.

2. Alla försäkringsperioder och i förekommande fall alla anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats eller enligt Tunisiens lagstiftning före den dag då beslutet började gälla skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner enligt bestämmelserna i detta beslut.

3. Om något annat inte följer av bestämmelserna i punkt 1 skall rätt till förmåner enligt detta beslut förvärvas även om rätten hänför sig till ett försäkringsfall som inträffade före den dag då beslutet började gälla.

4. Varje förmån som inte har fastställts eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan av honom fastställs eller utges från och med den dag då detta beslut började gälla, under förutsättning att den rätt till förmån som tidigare har fastställts inte har medfört utbetalning av ett engångsbelopp.

5. Rättigheter för personer, som har beviljats pension före den dag då detta beslut började gälla kan på begäran av den berörda personen omprövas med beaktande av bestämmelserna i detta beslut.

6. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in inom två år från den dag då detta beslut trädde i kraft, skall rättigheter som har förvärvats enligt detta beslut gälla från denna dag, och bestämmelserna i en annan medlemsstats eller i Tunisiens lagstiftning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmåner kan inte åberopas mot personen i fråga.

7. Om en ansökan som avses i punkt 4 eller 5 lämnas in efter utgången av tvåårsperioden efter detta besluts ikraftträdande, skall rättigheter som inte har förverkats eller inte har fallit bort genom en tidsspärr, gälla från den dag då ansökan lämnades in, såvida inte förmånligare bestämmelser gäller enligt en medlemsstats eller enligt Tunisiens lagstiftning.

Artikel 89

Bilagor till detta beslut

1. Bilagorna till detta beslut är en del av själva beslutet.

2. På begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller på begäran av Tunisien kan dessa bilagor ändras genom beslut av Associeringsrådet.

Artikel 90

Anmälan enligt vissa bestämmelser

1. De anmälningar som avses i artikel 5 skall sändas till associeringsrådets ordförande. De skall ange den dag då de berörda lagarna och systemen träder i kraft.

2. Anmälningar enligt bestämmelserna i punkt 1 skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 91

Tillämpningsföreskrifter för detta beslut

Tillämpningsföreskrifter för detta beslut skall fastställas i ett senare beslut.

Artikel 92

Överenskommelser som kompletterar tillämpningsföreskrifterna för detta beslut

Två eller flera medlemsstater eller Tunisien och en eller flera medlemsstater kan vid behov sluta överenskommelser för att komplettera de administrativa tillämpningsföreskrifterna för detta beslut.

Artikel 93

Varje avtalsslutande part skall vidta de åtgärder som krävs för genomförandet av detta beslut.

Utfärdat i ...

BILAGA I

PERSONKRETS

I. Arbetstagare [artikel 1 a ii och 1 a iii i beslutet]

A. BELGIEN

Ej tillämplig.

B. DANMARK

1. Med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses alla som, på grund av att de utför ett avlönat arbete, omfattas av

a) lagstiftning om olycksfall i arbetet och arbetsskador under perioden före den 1 september 1977,

b) lagstiftning om tilläggspension för anställda (arbejdsmarkedets tillaegspension, ATP) för en period som börjat den 1 september 1977 eller senare.

C. TYSKLAND

Om det är en tysk institution som är behörig institution för beviljande av familjeförmåner enligt del II, avdelning II, kapitel 6 i detta beslut, skall med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses en person som är obligatoriskt arbetslöshetsförsäkrad eller som till följd av en sådan försäkring får kontantförmåner från sjukförsäkringen eller motsvarande förmåner.

D. SPANIEN

Ej tillämplig.

E. FRANKRIKE

Om det är en fransk institution som är behörig institution för beviljande av familjeförmåner enligt del II, avdelning II, kapitel 6 i detta beslut, skall med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses varje person som är obligatoriskt försäkrad enligt socialförsäkringssystemet i enlighet med artikel L 311-2 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet) och som uppfyller de minimivillkor avseende arbete och lön som föreskrivs i artikel L 313-1 i Code de la Sécurité Social (lagen om social trygghet) för att få kontantförmåner från sjukförsäkringen, moderskaps- och invaliditetsförsäkringen eller den person som uppbär nämnda kontantförmåner.

F. GREKLAND

1. Med arbetstagare enligt artikel 1 a iii i detta beslut avses personer som är försäkrade inom OGA-systemet och som endast arbetar som anställda eller som omfattas, eller har omfattats, av en annan medlemsstats lagstiftning, och som därför är eller har varit arbetstagare enligt artikel 1 a i detta beslut.

2. När det gäller beviljande av nationella familjebidrag, betraktas de personer som avses i artikel 1 a i och 1 a iii i detta beslut som arbetstagare enligt artikel 1 a ii i beslutet.

G. IRLAND

Med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses personer som är obligatoriskt eller frivilligt försäkrade enligt bestämmelserna i avsnitt 5 och 37 i 1981 års socialvårdslag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

H. ITALIEN

Ej tillämplig.

I. LUXEMBURG

Ej tillämplig.

J. NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

K. ÖSTERRIKE

Ej tillämplig.

L. PORTUGAL

Ej tillämplig.

M. FINLAND

Med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses alla som är arbetstagare i den mening som avses i lagstiftningen om arbetspension.

N. SVERIGE

Med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses alla som är arbetstagare i den mening som avses i lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

Med arbetstagare enligt artikel 1 a ii i detta beslut avses personer som är arbetstagare (employed earner) i den mening som avses i Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning, samt i fall där avgifter enligt Gibraltars lagstiftning betalas för arbetstagare (employed person).

II. Familjemedlemmar [artikel 1 d andra meningen i beslutet]

A. BELGIEN

Ej tillämplig.

B. DANMARK

Vid beslut om rätt till förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt artikel 23.1 a och 34 i beslutet avses med familjemedlem

1) make till arbetstagare eller en annan person som har rätt till förmåner enligt förordningen, under förutsättning att han inte själv har rätt till förmåner enligt beslutet

eller

2) barn under 18 år som står under vårdnad av en person har rätt till förmåner enligt beslutet.

C. TYSKLAND

Ej tillämplig.

D. SPANIEN

Ej tillämplig.

E. FRANKRIKE

Familjemedlem avser varje person som nämns i artikel L 512-3 i Code de la Sécurité Sociale (lagen om social trygghet).

F. GREKLAND

Ej tillämplig.

G. IRLAND

För att fastställa rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap vid tillämpningen av beslutet, avser familjemedlem varje person som för sin försörjning är beroende av arbetstagaren i enlighet med tillämpningen av 1947 och 1970 års lagar om hälsa (Health Acts 1947-1970).

H. ITALIEN

Ej tillämplig.

I. LUXEMBURG

Ej tillämplig.

J. NEDERLÄNDERNA

Ej tillämplig.

K. ÖSTERRIKE

Ej tillämplig.

L. PORTUGAL

Ej tillämplig.

M. FINLAND

Vid fastställande av rätt till vårdförmåner enligt bestämmelserna i avdelning II, kapitel 1, del II i beslutet avses med familjemedlem make eller barn enligt definitionen i sjukförsäkringslagen.

N. SVERIGE

Vid fastställande av rätt till vårdförmåner enligt bestämmelserna i avdelning II kapitel 1, del II i beslutet avses med familjemedlem make eller barn under 18 år.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

För att fastställa rätt till vårdförmåner, avses med familjemedlem:

1. I lagstiftningarna för Storbritannien och Nordirland

1) maken, under förutsättning att

a) personen, om denna är arbetstagare eller om det gäller en annan person som har rätt till förmåner enligt förordningen,

i) är bosatt tillsammans med sin make

eller

ii) bidrar till dennes försörjning,

och att

b) maken

i) inte har någon inkomst som arbetstagare eller som berättigad till förmåner enligt förordningen,

eller

ii) inte åtnjuter förmåner eller pension genom egen försäkring,

2) varje person som har vårdnad om ett barn, förutsatt att

a) arbetstagaren eller annan person som är berättigad till förmåner enligt förordningen

i) lever med personen i fråga som man eller hustru, eller

eller

ii) bidrar till försörjningen av personen i fråga,

och att

b) personen i fråga

i) inte har någon inkomst som arbetstagare eller som berättigad till förmåner enligt förordningen

eller

ii) inte åtnjuter förmåner eller pension genom egen försäkring,

3) alla barn för vilka personen, arbetstagaren eller den som har rätt till förmåner enligt förordningen erhåller eller skulle kunna erhålla förmåner för barn.

2. I lagstiftningen på Gibraltar

alla personer som någon annan anses ha försörjningsplikt för enligt förordningen om gruppsjukförsäkring från 1973 (Group Practice Scheme Ordinance).

BILAGA II

Sakområden

I. Särskilda förmåner vid barns födelse eller vid adoption som enligt artikel 1 s i inte omfattas av beslutet

A. BELGIEN

a) Bidrag vid födelse.

b) Premie vid adoption.

B. DANMARK

Inga.

C. TYSKLAND

Inga.

D. SPANIEN

Inga.

E. FRANKRIKE

a) Bidrag för spädbarn under tre månader.

b) Bidrag vid adoption.

F. GREKLAND

Inga.

G. IRLAND

Inga.

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

a) Havandeskapsförmåner.

b) Moderskapsförmåner.

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. ÖSTERRIKE

Grundbidraget för havandeskapsförmåner.

L. PORTUGAL

Inga.

M. FINLAND

Moderskapsförpackning eller moderskapsunderstöd som engångsprestation med stöd av lagen om moderskapsunderstöd.

N. SVERIGE

Inga.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

II. Särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner enligt artikel 4.4 som inte omfattas av beslutets tillämpningsområde

A. BELGIEN

Inga.

B. DANMARK

Inga.

C. TYSKLAND

a) Förmåner enligt delstaternas lagstiftning som beviljas för funktionshindrade och särskilt för blinda.

b) Socialtillägget enligt lagen av den 28 juni 1990 om anpassning av pensioner.

D. SPANIEN

Inga.

E. FRANKRIKE

Inga.

F. GREKLAND

Inga.

G. IRLAND

Inga.

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

Inga.

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. ÖSTERRIKE

Förmåner enligt delstatlig lagstiftning för funktionshindrade och vårdbehövande.

L. PORTUGAL

Inga.

M. FINLAND

Inga.

N. SVERIGE

Inga.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

BILAGA III

BESTÄMMELSER I DE KONVENTIONER OM SOCIAL TRYGGHET SOM ÄR TILLÄMPLIGA PÅ ALLA PERSONER SOM OMFATTAS AV BESLUTET

[Artikel 6 i beslutet]

1. BELGIEN - DANMARK

Ingen konvention.

2. BELGIEN - TYSKLAND

a) Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet till den allmänna konventionen av den 7 december 1957, i deras lydelser enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960.

b) Tilläggsavtal nr 3 av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma datum, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (utbetalning av pensioner för perioden som föregick den allmänna konventionens ikraftträdande).

3. BELGIEN - SPANIEN

Inga.

4. BELGIEN - FRANKRIKE

a) Artiklarna 13, 16 och 23 i tilläggsavtalet av den 17 januari 1948 till den allmänna konventionen av samma datum (arbetare i gruvor och liknande företag).

b) Skriftväxlingen av den 27 februari 1953 (om tillämpning av artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 17 januari 1948).

c) Skriftväxlingen av den 29 juli 1953 om bidrag till äldre arbetstagare.

5. BELGIEN GREKLAND

Artiklarna 15.2, 35.2 och 37 i den allmänna konventionen av den 1 april 1958.

6. BELGIEN - IRLAND

Ingen konvention.

7. BELGIEN - ITALIEN

Artikel 29 i konventionen av den 30 april 1948.

8. BELGIEN - LUXEMBURG

Artiklarna 2 och 4 i avtalet av den 27 oktober 1971 (social trygghet utanför Europa).

9. BELGIEN - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 2 och 4 i avtalet av den 4 februari 1969 (yrkesverksamhet utanför Europa).

10. BELGIEN - ÖSTERRIKE

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 16 april 1977, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt III i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

11. BELGIEN - PORTUGAL

Artiklarna 1 och 5 i konventionen av den 13 januari 1965 (social trygghet för anställda i Belgiska Kongo och Ruanda-Urundi), enligt lydelsen i det avtal som slöts genom skriftväxling den 18 juni 1982.

12. BELGIEN - FINLAND

Ingen konvention.

13. BELGIEN SVERIGE

Ingen konvention.

14. BELGIEN - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

15. DANMARK - TYSKLAND

a) Punkt 15 i slutprotokollet till socialförsäkringskonventionen av den 14 augusti 1953.

b) Tilläggsavtalet av den 14 augusti 1953 till ovan nämnda konvention.

16. DANMARK - SPANIEN

Ingen konvention.

17. DANMARK - FRANKRIKE

Ingen konvention.

18. DANMARK GREKLAND

Ingen konvention.

19. DANMARK - IRLAND

Ingen konvention.

20. DANMARK - ITALIEN

Ingen konvention.

21. DANMARK - LUXEMBURG

Ingen konvention.

22. DANMARK - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

23. DANMARK - ÖSTERRIKE

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 16 juni 1987, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

24. DANMARK - PORTUGAL

Ingen konvention.

25. DANMARK - FINLAND

Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.

26. DANMARK SVERIGE

Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.

27. DANMARK - FÖRENADE KUNGARIKET

Ingen konvention.

28. TYSKLAND - SPANIEN

Artikel 4.1 och 45.2 i konventionen om social trygghet av den 4 december 1973.

29. TYSKLAND - FRANKRIKE

a) Artiklarna 11.1, 16 (andra stycket) och 19 i den allmänna konventionen av den 10 juli 1950.

b) Artikel 9 i tilläggsavtal nr 1 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum (arbetare i gruvor och liknande företag).

c) Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum, i dess lydelse enligt det tillfogade avsnittet nr 2 av den 18 juni 1955.

d) Avdelning I och III av tillfogade avsnitt nr 2 av den 18 juni 1955.

e) Punkt 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till konventionen av samma datum.

f) Avdelning II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (om social trygghet i Saar).

30. TYSKLAND - GREKLAND

a) Artikel 5.2 i den allmänna konventionen av den 25 april 1961.

b) Artikel 8.1, 8.2 b, 8.3 och artiklarna 9-11, samt kapitel I och IV där de anknyter till dessa artiklar, i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 31 maj 1961; därtill anmärkningen i protokollet av den 14 juni 1980.

c) Protokoll av den 7 oktober 1991 i samband med konventionen av den 6 juli 1984 som slutits mellan Tyska demokratiska republikens regering och Grekland om lösning av vissa problem i pensionsfrågor.

31. TYSKLAND - IRLAND

Ingen konvention.

32. TYSKLAND - ITALIEN

a) Artiklarna 3.2, 23.2, 26 och 36.3 i konventionen av den 5 maj 1953 (om socialförsäkring).

b) Tilläggsavtalet av den 12 maj 1953 till konventionen av den 5 maj 1953 (om pensionsutbetalningar för perioden som föregick konventionens ikraftträdande).

33. TYSKLAND - LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i fördraget av den 11 juli 1959 (Ausgleichsvertrag).

34. TYSKLAND - NEDERLÄNDERNA

a) Artikel 3.2 i konventionen av den 29 mars 1951.

b) Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (om reglering av de rättigheter förvärvats av nederländska arbetare enligt det tyska socialförsäkringssystemet mellan den 13 maj 1940 och den 1 september 1945).

35. TYSKLAND - ÖSTERRIKE

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet av den 22 december 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 av den 29 mars 1974 och tilläggskonvention nr 3 av den 29 augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17, 20 a och 21 i slutprotokollet till konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

e) Artikel 4.1 i konventionen såvitt avser tysk lagstiftning, enligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Tysklands territorium liksom försäkringsperioder som fullgjorts utomlands inte ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger anledning till betalning av förmåner på vissa villkor när de förmånsberättigade är bosatta utanför Tysklands territorium, i de fall då

i) personen redan är beviljad eller kunde beviljas den 1 januari 1994,

ii) personen i fråga har stadigvarande bosatt sig i Österrike före den 1 januari 1994 och pension från en pensions- eller olycksfallsförsäkring beviljas före utgången av år 1994.

Detta gäller även för perioder under vilka en annan pension, inklusive efterlevandepension, som ersätter den första, har utbetalats när perioderna följer på varandra utan avbrott.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämpningen av nummer 3 c i den bestämmelsen skall den behöriga institutionen inte beakta ett högre belopp än det som skall betalas med hänsyn till de motsvarande perioder som skall ersättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonventionen nr 1 av den 10 april 1969 till konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet.

36. TYSKLAND - PORTUGAL

Artikel 5.2 i konventionen av den 6 november 1964.

37. TYSKLAND - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 23 april 1979.

b) Punkt 9 a slutprotokollet till konventionen.

38. TYSKLAND - SVERIGE

a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet av den 27 februari 1976.

b) Punkt 8 a slutprotokollet till konventionen.

39. TYSKLAND - FÖRENADE KUNGARIKET

a) Artikel 3.1 och 3.6 och artikel 7.2-7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

b) Artiklarna 2-7 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 20 april 1960.

c) Artikel 2.5 och artikel 5.2-5.6 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 20 april 1960.

40. SPANIEN - FRANKRIKE

Inga.

41. SPANIEN - GREKLAND

Ingen konvention.

42. SPANIEN - IRLAND

Ingen konvention.

43. SPANIEN - ITALIEN

Artikel 5, 18 1 c och 23 i konventionen om social trygghet av den 30 oktober 1979.

44. SPANIEN - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen av den 8 maj 1969.

b) Artikel 1 i den administrativa överenskommelsen av den 27 juni 1975 om tillämpningen på egenföretagare i konventionen av den 8 maj 1969.

45. SPANIEN - NEDERLÄNDERNA

Artikel 23.2 i konventionen om social trygghet av den 5 februari 1974.

46. SPANIEN - ÖSTERRIKE

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 6 november 1981, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

47. SPANIEN - PORTUGAL

Artiklarna 4.2, 16.2 och 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969.

48. SPANIEN - FINLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av 19 december 1985.

49. SPANIEN - SVERIGE

Artikel 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet av 4 februari 1983.

50. SPANIEN - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

51. FRANKRIKE - GREKLAND

Artikel 16 fjärde stycket och artikel 30 i den allmänna konventionen av 19 april 1958.

52. FRANKRIKE - IRLAND

Ingen konvention.

53. FRANKRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 20 och 24 i den allmänna konventionen av den 31 mars 1948.

b) Skriftväxlingen av den 3 mars 1956 (sjukförsäkringsförmåner till säsongsarbetare inom jordbruket).

54. FRANKRIKE - LUXEMBURG

Artiklarna 11 och 14 i tilläggsavtalet av den 12 november 1949 till den allmänna konventionen av samma dag (arbetare i gruvor och liknande företag).

55. FRANKRIKE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 11 i tilläggsavtalet av den 1 juni 1954 till den allmänna konventionen av den 7 januari 1950 (arbetare i gruvor och liknande företag).

56. FRANKRIKE - ÖSTERRIKE

Inga.

57. FRANKRIKE - PORTUGAL

Inga.

58. FRANKRIKE - FINLAND

Inga.

59. FRANKRIKE - SVERIGE

Inga.

60. FRANKRIKE - FÖRENADE KUNGARIKET

Skriftväxlingen av den 27 och 30 juli 1970 om den status inom systemet för social trygghet som lärare från Storbritannien, Nordirland och Gibraltar skall ha vid tillfällig tjänstgöring i Frankrike enligt kulturkonventionen av den 2 mars 1948.

61. GREKLAND - IRLAND

Ingen konvention.

62. GREKLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

63. GREKLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

64. GREKLAND - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4.2 i den allmänna konventionen av den 13 september 1966.

65. GREKLAND - ÖSTERRIKE

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 14 december 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 maj 1986, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

66. GREKLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

67. GREKLAND - FINLAND

Artikel 5.2 och artikel 21 i konventionen om social trygghet av den 11 mars 1988.

68. GREKLAND - SVERIGE

Artikel 5.2 och artikel 23 i konventionen om social trygghet av den 5 maj 1978 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 14 september 1984.

69. GREKLAND - FÖRENADE KUNGARIKET

Ingen konvention.

70. IRLAND ITALIEN

Ingen konvention.

71. IRLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

72. IRLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

73. IRLAND - ÖSTERRIKE

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 30 september 1988, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

74. IRLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

75. IRLAND - FINLAND

Ingen konvention.

76. IRLAND - SVERIGE

Ingen konvention.

77. IRLAND - FÖRENADE KUNGARIKET

Artikel 8 i avtalet av den 14 september 1971 om social trygghet.

78. ITALIEN - LUXEMBURG

Artikel 18.2 och artikel 24 i den allmänna konventionen av den 29 maj 1951.

79. ITALIEN - NEDERLÄNDERNA

Artikel 21.2 i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952.

80. ITALIEN - ÖSTERRIKE

a) Artikel 5.3 och artikel 9.2 i konventionen om social trygghet av den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen och punkt 2 i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

81. ITALIEN - PORTUGAL

Ingen konvention.

82. ITALIEN - FINLAND

Ingen konvention.

83. ITALIEN - SVERIGE

Artikel 20 i konventionen om social trygghet av 25 september 1979.

84. ITALIEN - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

85. LUXEMBURG - NEDERLÄNDERNA

Inga.

86. LUXEMBURG - ÖSTERRIKE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 21 december 1971 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 16 maj 1973 och tilläggskonvention nr 2 av den 9 oktober 1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

87. LUXEMBURG - PORTUGAL

Artikel 3.2 i konventionen av den 12 februari 1965.

88. LUXEMBURG - FINLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av 15 september 1988.

89. LUXEMBURG SVERIGE

a) Artikel 4 och artikel 29.1 i konventionen om social trygghet av den 21 februari 1985, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Artikel 30 i konventionen.

90. LUXEMBURG - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

91. NEDERLÄNDERNA - ÖSTERRIKE

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 5 november 1980, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

92. NEDERLÄNDERNA - PORTUGAL

Artikel 5.2 och artikel 31 i konventionen av den 19 juli 1979.

93. NEDERLÄNDERNA - FINLAND

Ingen konvention.

94. NEDERLÄNDERNA - SVERIGE

Artikel 4 och artikel 24.3 i konventionen om social trygghet av den 2 juli 1976, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

95. NEDERLÄNDERNA - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

96. ÖSTERRIKE - PORTUGAL

Inga.

97. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 11 december 1985 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 9 mars 1993, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

98. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artikel 4 och artikel 24.1 i konventionen om social trygghet av den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonvention av den 21 oktober 1982, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

99. ÖSTERRIKE - FÖRENADE KUNGARIKET

a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet av den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 av den 9 december 1985 och tilläggskonvention nr 2 av den 13 oktober 1992, såvitt avser personer som är bosatta i tredje land.

b) Protokoll om vårdförmåner till konventionen, med undantag för artikel 2.3, såvitt avser personer som inte kan göra anspråk på att omfattas av bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen.

100. PORTUGAL - FINLAND

Ingen konvention.

101. PORTUGAL SVERIGE

Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 25 oktober 1978.

102. PORTUGAL - FÖRENADE KUNGARIKET

a) Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978.

b) Då det gäller portugisiska arbetstagare och för perioden från den 22 oktober 1987 till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 220.1 i anslutningsakten för Spanien och Portugal: artikel 26 i konventionen om social trygghet av den 15 november 1978, med ändringar enligt skriftväxling den 28 september 1987.

103. FINLAND SVERIGE

Artikel 10 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992.

104. FINLAND - FÖRENADE KUNGARIKET

Inga.

105. SVERIGE - FÖRENADE KUNGARIKET

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet av den 29 juni 1987.

BILAGA IV

SÄRSKILDA ICKE AVGIFTSFINANSIERADE FÖRMÅNER

[Artikel 8 i beslutet]

A. BELGIEN

a) Förmåner till funktionshindrade (lag av den 27 februari 1987).

b) Garantiinkomst för äldre personer (lag av den 1 april 1969).

c) Garanterade familjeförmåner (lag av den 20 juli 1971).

B. DANMARK

a) Den fasta rehabiliteringspenningen som utbetalas enligt lagen om socialt bistånd som hjälp till försörjning av personer under rehabilitering.

b) Bostadskostnader för pensionstagare (lagen om hjälp till enskilt boende, lag nr 204 av den 29 mars 1995).

C. TYSKLAND

Inga.

D. SPANIEN

a) Förmåner enligt lagen om social integrering av funktionshindrade (lag nr 13/82 av den 7 april 1982).

b) Kontantförmåner för bistånd till äldre och arbetsoförmögna personer (kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981).

c) Icke avgiftsfinansierade invalid- och ålderspensioner och förmåner för ekonomiskt beroende barn enligt artiklarna 132.1, 136a, 137a, 138a, 154a, 155a, 156a, 167, 168.2, 169 och 170 i den allmänna lagen om social trygghet, i dess lydelse enligt lag nr 26/90 av den 20 december 1990 om införande av icke avgifts-finansierade socialförsäkringsförmåner.

E. FRANKRIKE

a) Tilläggsförmån från den nationella solidaritetsfonden (lag av den 30 juni 1956).

b) Förmån till vuxna funktionshindrade (lag av den 30 juni 1975).

c) Den särskilda förmånen (lag av den 10 juli 1952).

F. GREKLAND

a) Särskilda förmåner för äldre personer (lag 1296/82).

b) Förmån för barn till icke förvärvsarbetande mödrar vars män har inkallats till militärtjänst (lag 1483/84, artikel 23.1).

c) Förmån för barn till icke förvärvsarbetande mödrar vars män är i fängelse (lag 1483/84, artikel 23.2).

d) Förmån för personer som lider av medfödd hemolytisk anemi (lag-dekret 321/69) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.222/oik.2204).

e) Förmån för dövstumma (undantagslag 421/37) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.422/oik. 2205).

f) Förmån för gravt funktionshindrade (lag-dekret 162/73) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.225/oik. 161).

g) Förmån för spasmofiler (lag-dekret 162/72) (gemensam ministeriell förordning G4a/F.224/oik.2207).

h) Förmån för gravt utvecklingsstörda (lag-dekret 162/73) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.423/oik. 2208).

i) Förmån för blinda (lag 958/79) (gemensam ministeriell förordning G4b/F.421/oik.2209).

G. IRLAND

a) Arbetslöshetsunderstöd [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 2].

b) Ålderspension och pension till blinda (icke avgiftsfinansierad) [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 3].

c) Änkepension och pension till föräldralösa barn (icke avgiftsfinansierad) [Social Welfare (Consolidation) Act, 1981, del III, kapitel 4].

d) Förmån för ensamförälder (Social Welfare Act, 1990, del III).

e) Vårdnadsbidrag (Social Welfare Act, 1990, del IV).

f) Tillägg till familjeinkomst (Social Welfare Act, 1984, del III).

g) Underhållsbidrag till funktionshindrade (Health Act, 1970, avsnitt 69).

h) Färdbidrag (Health Act, 1970, avsnitt 61).

i) Bidrag till personer som lider av smittsamma sjukdomar (Health Act, 1947, avsnitten 5 och 44.5).

j) Bidrag för vård i hemmet (Health Act, 1970, avsnitt 61).

k) Bidrag till blinda (Blind Persons Act, 1920, avsnitt 49).

l) Rehabiliteringsbidrag för funktionshindrade (Health Act, 1970, artiklarna 68, 69 och 72).

H. ITALIEN

a) Social pension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969).

b) Pensioner och bidrag för funktionshindrade och invalider (lag nr 118 av den 30 mars 1974, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988).

c) Pensioner och bidrag för dövstumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).

d) Pensioner och bidrag för civila blinda (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).

e) Förmåner som tillägg till minimipension (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638 av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990).

f) Tillägg till invaliditetsförmåner (lag nr 222 av den 12 juni 1984).

g) Månatliga bidrag för fortlöpande personligt bistånd till dem som uppbär pension på grund av arbetsoförmåga (lag nr 222 av den 12 juni 1984).

I. LUXEMBURG

a) Särskilt bidrag vid gravt funktionshinder (lag av den 16 april 1979).

b) Moderskapsförmån (lag av den 30 april 1980).

J. NEDERLÄNDERNA

Inga.

K. ÖSTERRIKE

a) Tilläggsersättning (lag av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring - ASVG, lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för personer verksamma inom handeln - GSVG och lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare - BSVG).

b) Vårdförmåner (Pflegegeld) enligt lagen om vårdförmåner (Bundespflegegeldgesetz) med undantag för sådana vårdförmåner som betalas från olycksfallsförsäkringar på grund av arbetsolycka eller arbetssjukdom.

L. PORTUGAL

a) Icke avgiftsfinansierade barnbidrag (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

b) Bidrag till ammande mödrar (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980.

c) Tilläggsförmån för funktionshindrade barn och ungdomar (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

d) Bidrag för elever vid specialskolor (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

e) Icke avgiftsfinansierad barnpension (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

f) Icke avgiftsfinansierad invaliditetspension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980).

g) Icke avgiftsfinansierad ålderspension (lag-dekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980).

h) Tillägg till gravt funktionshindrade (lag-dekret nr 160/80 av den 27 maj 1980).

i) Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november 1981).

M. FINLAND

a) Vårdbidrag för barn (Lag om vårdbidrag för barn 444/69).

b) Handikappbidrag (Lag om handikappbidrag 124/88).

c) Bostadsbidrag för pensionstagare (Lag om bostadsbidrag för pensionstagare 591/78).

d) Grundförmåner vid arbetslöshet (lagen om arbetslöshetsersättning 602/84) i fall då pensionen i fråga inte uppfyller de motsvarande villkoren för inkomstanknutna arbetslöshetsförmåner.

N. SVERIGE

a) Kommunalt bostadstillägg till folkpension (lag 1982:392, omtryckt 1976:1014).

b) Handikappersättning som inte utgör tillägg till pension (lag 1962:381, omtryckt 1982:120).

c) Vårdbidrag (lag 1962:381, omtryckt 1982:120).

O. FÖRENADE KUNGARIKET

a) . . . . .

b) Vårdbidrag [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 37 och 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 37].

c) Familjetillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-22 och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986, artiklarna 21-23].

d) Biståndsförmån [1975 års lag om social trygghet den 20 mars 1975, avsnitt 35 och 1975 års lag om social trygghet (Nordirland) den 20 mars 1975, avsnitt 35].

e) Inkomsttillägg [1986 års lag om social trygghet den 25 juli 1986, avsnitten 20-23 och 1986 års förordning om social trygghet (Nordirland) den 5 november 1986, artiklarna 21-24].

f) Invalidpension [1991 års lag om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt 1 och 1991 års förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 3].

g) Förmån till förvärvsarbetande handikappade [1991 års lag om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade den 27 juni 1991, avsnitt 6 och 1991 års förordning om invalidpension och invaliditetsförmån till förvärvsarbetande handikappade (Nordirland) den 24 juli 1991, artikel 8].

h) Inkomstprövade bidrag till arbetssökande [Jobseekers Act 1995 av den 28 juni 1995, avsnitt 1.2 d ii och Jobseekers (Northern Ireland) Order 1995 av den 18 oktober 1995, artikel 3.2 d ii och artikel 5].

BILAGA V

A. Lagstiftningar som behandlas i beslutets artikel 39.1 enligt vilka invaliditetsförmånernas storlek är oberoende av försäkringsperiodernas längd

A. BELGIEN

a) Lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet, det särskilda invaliditetssystemet för gruvarbetare samt det särskilda systemet för sjömän i handelsflottan.

b) Lagstiftningen om invaliditet inom systemet för social trygghet utanför Europa och systemet för invaliditet avseende före detta anställda i Belgiska Kongo och Ruanda-Urundi.

B. DANMARK

Inga.

C. TYSKLAND

Inga.

D. SPANIEN

Lagstiftning om invaliditetsförsäkring enligt det allmänna systemet och under särskilda system.

E. FRANKRIKE

All lagstiftning om invaliditetsförsäkring, med undantag för lagstiftningen om invaliditetsförsäkring enligt systemet för social trygghet för gruvarbetare.

F. GREKLAND

Lagstiftning om försäkringssystemet för jordbruket.

G. IRLAND

Del II kapitel 10 i 1981 års lag om social trygghet och socialbidrag [Social Welfare (Consolidation) Act 1981].

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

Inga.

J. NEDERLÄNDERNA

a) Lag av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga, med ändringar.

b) Lag av den 11 december 1975 on allmän försäkring mot arbetsoförmåga, med ändringar.

K. ÖSTERRIKE

Inga.

L. PORTUGAL

Inga.

M. FINLAND

Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år [Folkpensionslagen (547/93)].

N. SVERIGE

Inga.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

a) Storbritannien

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om social trygghet (Social Security Act 1975).

Avsnitten 14, 15 och 16 i 1975 års lag om sociala trygghetspensioner (Social Security Pensions Act 1975).

b) Nordirland

Avsnitten 15 och 36 i 1975 års lag om sociala trygghet (Nordirland) (Social Security [Northern Ireland] Act 1975).

Artiklarna 16, 17 och 18 i 1975 års lag om social trygghetspensioner (Nordirland) (Social Security Pensions [Northern Ireland] Order 1975).

B. Fall som avses i beslutets artikel 48.1 b då beräkningen av förmåner kan ske med bortseende från beslutets artikel 48.2

A. BELGIEN

Inga.

B. DANMARK

Alla ansökningar om pension som avses i lagen om sociala pensioner, med undantag för pensioner som nämns i bilaga V C.

C. TYSKLAND

Inga.

D. SPANIEN

Inga.

E. FRANKRIKE

Inga.

F. GREKLAND

Inga.

G. IRLAND

Alla ansökningar om ålderspension, avgiftsfinansierade ålderspensioner och änkepensioner.

H. ITALIEN

Alla ansökningar om invaliditets-, ålders- och efterlevandepensioner för arbetstagare.

I. LUXEMBURG

Inga.

J. NEDERLÄNDERNA

Alla ansökningar om ålderspensioner enligt lag av den 31 maj 1956 om allmän åldersförsäkring, med ändringar.

K. ÖSTERRIKE

Inga.

L. PORTUGAL

Alla ansökningar om invaliditets-, ålders- och änkepensioner.

M. FINLAND

Inga.

N. SVERIGE

Alla ansökningar om folkpension och tilläggspension i form av ålderspension, utom de som avser sådan pension som anges i bilaga V C.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

Alla ansökningar om ålders- och änkepension som avgjorts genom tillämpning av bestämmelserna i del II, avdelning II kapitel 3 i beslutet, med undantag för sådana för vilka

a) under loppet av ett beskattningsår som tar sin början den 6 april 1975 eller senare,

i) den sökande har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt lagstiftningen i Förenade kungariket och i någon annan medlemsstat,

och

ii) ett (eller mer än ett) av de beskattningsår som avses under i inte betraktas som kvalifikationsår enligt lagstiftningen i Förenade kungariket

b) de försäkringsperioder som fullgjorts enligt gällande lagstiftning i Förenade kungariket för perioder för den 5 juli 1948 skall beaktas enligt artikel 48 i beslutet genom tillämpning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioderna enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

C. Förmåner och överenskommelser som avses i beslutets artikel 50.2 a

1. Förmåner som avses i beslutets artikel 50.2 a och vars storlek är oberoende av försäkringsperiodernas och bosättningsperiodernas längd:

a) Invaliditetsförmåner enligt den lagstiftning som anges i bilagans del A.

b) Sådan dansk folkpension som förutsätter tio års bosättning och som har beviljats senast den 1 oktober 1989.

c) Spanska dödsfallsersättningar och efterlevandepensioner enligt det allmänna systemet eller enligt särskilda system.

d) Förmåner till efterlevande make enligt den franska allmänna försäkringen.

e) Invaliditetspension till efterlevande make enligt den franska allmänna försäkringen, i fall då förmånen beräknas på grundval av en avliden makes invaliditetspension enligt artikel 48.1 a i.

f) Nederländsk änkepension enligt lagen av den 9 april 1959 om allmän försäkring för änkor och barn, med senare ändringar.

g) Sådan finsk folkpension enligt folkspensionslagen av den 8 juni 1956 som betalas med stöd av övergångsbestämmelserna till Folkpensionslagen (547/93).

h) Oavkortad svensk folkpension som utges enligt den lagstiftning om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utges enligt övergångsbestämmelserna till den lagstiftning som gäller från detta datum.

2. Förmåner som avses i beslutets artikel 50.2 b och vars storlek är beroende av en fiktiv period som skall anses ha fullgjorts mellan dagen för försäkringsfallet och en senare dag:

a) Dansk förtidspension vars storlek fastställs enligt den lagstiftning som gällde före den 1 oktober 1984.

b) Tysk invaliditets- eller efterlevandepension som beviljas med hänsyn till en tilläggsperiod, och tysk ålderspension som beviljas med hänsyn till en redan fullgjord tilläggsperiod.

c) Italiensk pension vid fullständig arbetsoförmåga (inabilità);

d) Luxemburgsk invaliditets- och efterlevandepension.

e) Finsk arbetspension som beviljas med hänsyn till framtida perioder enligt nationell lagstiftning.

f) Svenska förtids- och efterlevandepensioner som beräknas på grundval av antagna försäkringsperioder och svenska ålderspensioner som beräknas på grundval av tidigare tillgodoräknade antagna perioder.

3. Avtal enligt beslutets artikel 50.2 b i för att undvika att samma fiktiva period medräknas två eller flera gånger:

Avtalet av den 20 juli 1978 mellan Luxemburg och Tyskland om olika socialförsäkringsfrågor.

Den nordiska konventionen av den 15 juni 1992 om social trygghet.

BILAGA VI

SÄRSKILDA REGLER FÖR TILLÄMPNINGEN AV VISSA MEDLEMSSTATERS LAGSTIFTNING

(Artikel 85 i beslutet)

A. BELGIEN

1. Vid den behöriga belgiska institutionens tillämpning av bestämmelserna i del II, avdelning II kapitel 6 och 7 i detta beslut skall ett barn anses växa upp i den medlemsstat inom vars territorium barnet är bosatt.

2. Vid tillämpningen av beslutets artikel 48.2 skall perioder som har fullgjorts inom försäkringen för ålderspension enligt belgisk lagstiftning före den 1 januari 1945 även godtas som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den belgiska lagstiftningen om det allmänna invaliditetssystemet och systemet för sjömän.

3. Vid tillämpningen av artikel 42.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka arbetstagaren har varit arbetsoförmögen enligt belgisk lagstiftning.

4. Vid tillämpningen av beslutets artiklar 72 och 79.1 a skall anställningsperioder och/eller försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beaktas, om det för rätt till förmån enligt belgisk lagstiftning krävs att villkoren för rätt till familjeförmåner enligt systemet för arbetstagare har uppfyllts under en bestämd föregående period.

5. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet för en invaliditetspension som avses i förordningens artikel 48.2, skall den behöriga belgiska institutionen lägga till grund den inkomst som har uppburits i det yrke som personen senast har utövat.

6. Varje arbetstagare som inte längre är försäkrad i Belgien enligt lagstiftningen om sjuk- och invaliditetsförsäkring - som också grundar beviljandet av förmåner på villkoret att personen ifråga är försäkrad vid försäkringsfallets inträffande - skall för tillämpningen av beslutets del II, avdelning II, kapitel 2 anses vara fortfarande försäkrad när försäkringsfallet inträffar om han är försäkrad mot samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

7. Om personen har rätt till en belgisk invaliditetsförmån enligt beslutets artikel 47, skall denna förmån fastställas enligt reglerna i beslutets artikel 48.2 i enlighet med bestämmelserna i lagen av den 9 augusti 1963 om upprättandet och organiserandet av ett obligatoriskt sjuk- och invaliditetsförsäkringssystem, om personen vid tidpunkten för arbetsoförmågans inträffande var försäkrad mot samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning som arbetstagare i den mening som avses i beslutets artikel 1 a.

B. DANMARK

1. Arbetstagare, pensionssökande och pensionstagare samt deras familjemedlemmar som avses i beslutets artiklar 20, 23.1, 23.3, 27.1, 27.3, 28.1, 31, 32 och 34 och som är bosatta eller vistas i Danmark skall ha rätt till vårdförmåner på samma villkor som enligt den danska lagstiftningen gäller för sådana personer som enligt lagen om offentlig sjukförsäkring (lov om offentlig sygesikring) är försäkrade i grupp 1.

2. a) Bestämmelserna i den danska lagstiftningen om social pension som föreskriver att rätten till pension är beroende av att sökanden är bosatt i Danmark gäller inte för arbetstagare eller deras efterlevande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än Danmark.

b) Vid beräkningen av pension skall anställningsperioder som har fullgjorts i Danmark av en gränsarbetare eller säsongsarbetare anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av efterlevande make, om den efterlevande maken under dessa perioder var gift med gränsarbetaren eller säsongsarbetaren och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

c) Vid beräkningen av pension skall anställningsperioder som har fullgjorts i Danmark före den 1 januari 1984 av en arbetstagare som inte är gränsarbetare eller säsongsarbetare anses som bosättningsperioder som har fullgjorts i Danmark av den efterlevande maken om den efterlevande maken, under dessa perioder var gift med arbetstagaren och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt i en annan medlemsstat.

d) Perioder som medräknas enligt b och c skall dock inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som tillkommer personen i fråga enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning.

Dessa perioder skall dock beaktas om det årliga pensionsbeloppet är mindre än hälften av den sociala pensionens grundbelopp.

3. Beslutets bestämmelser berör inte övergångsbestämmelserna i de danska lagarna av den 7 juni 1972 om rätt till pension för danska medborgare som har varit bosatta i Danmark under en bestämd tidsperiod omedelbart före tidpunkten för pensionsansökan. Andra medlemsstaters medborgare som har varit bosatta i Danmark under ett år omedelbart före tidpunkten för ansökan har dock rätt till pension enligt samma villkor som gäller för danska medborgare.

4. a) Perioder under vilka en gränsarbetare, som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har varit förvärvsverksam i Danmark skall anses som bosättningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en gränsarbetare är utsänd till eller tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat än Danmark.

b) Perioder under vilka en säsongsarbetare, som är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Danmark, har utfört arbete i Danmark skall anses som bosättningsperioder enligt dansk lagstiftning. Detsamma skall gälla för perioder under vilka en säsongsarbetare är utsänd till en annan medlemsstat än Danmark.

5. För att fastställa om villkoren för rätt till dagpenning vid sjukdom eller födsel enligt lag av den 20 december 1989 om dagpenning vid sjukdom och födsel är uppfyllda, när den berörda personen inte längre omfattas av dansk lagstiftning under de referensperioder som fastställs i lagen

a) skall försäkrings- eller anställningsperioder beaktas som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning än Danmark under nämnda referensperioder då den berörda personen inte var omfattad av dansk lagstiftning, som om perioderna har fullgjorts enligt dansk lagstiftning,

och

b) anses en arbetstagare (om inkomsten inte kan ligga till grund för beräkning av dagpenning) under de perioder som beaktas ha haft en genomsnittsinkomst motsvarande den som ligger till grund för beräkningen av dagpenning för de perioder som har fullgjorts enligt dansk lagstiftning under referensperioderna.

6. Beslutets artikel 49.3 d samt artikel 51.1 och 51.3 är inte tillämpliga på pensioner som utges enligt dansk lagstiftning.

7. Om mottagaren av en dansk ålderspension eller förtida uttagen ålderspension också har rätt till en efterlevandepension från en annan medlemsstat skall dessa pensioner, vid tillämpningen av dansk lagstiftning, betraktas som förmåner av samma slag i den mening som avses i beslutets artikel 54 1, dock under förutsättning att den person vars försäkrings- eller bosättningsperioder ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionen också har fullgjort bosättningsperioder i Danmark.

C. TYSKLAND

1. Bestämmelserna i artikel 7 i beslutet skall inte påverka de bestämmelser, enligt vilka olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium och perioder som fullgjorts utanför detta territorium, inte leder till eller endast under vissa förhållanden leder till utbetalning av förmåner när förmånstagarna är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium.

2. a) Den standardberäknade beräkningsperioden (pauschale Anrechnungszeit) bestäms uteslutande på grundval av tyska perioder.

b) För beräkning av tyska pensionsperioder inom ramen för pensionsförsäkringen för gruvarbetare är endast den tyska lagstiftningen tillämplig.

c) För beräkning av tyska ersättningsperioder (Ersatzzeiten) är endast den tyska lagstiftningen tillämplig.

3. Om tillämpningen av detta beslut eller senare beslut om social trygghet medför exceptionella kostnader för vissa sjukförsäkringsinstitutioner, kan dessa kostnader helt eller delvis kompenseras. I sin egenskap av förbindelseorgan (sjukförsäkring) skall de lokala sjukkassornas förbund och andra sjukkassors centrala organisationer gemensamt komma överens om sådan kompensation. Medel för denna kompensation skall tas ut av alla sjukförsäkringsinstitutioner i proportion till det genomsnittliga antalet medlemmar, pensionstagare frånräknade, under det närmast föregående året.

4. Artikel 7 i bok VI av sociallagen skall tillämpas på medborgare i övriga medlemsstater samt på statslösa och flyktingar som är bosatta inom de andra medlemsstaternas territorier på följande sätt:

Om de allmänna villkoren är uppfylda kan frivilliga avgifter till den tyska pensionsförsäkringen betalas

a) om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom tyskt territorium,

b) om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt eller frivilligt ansluten till det tyska pensionsförsäkringssystemet,

c) om personen i fråga är medborgare i en annan medlemsstat och har sitt hemvist eller är bosatt inom ett tredje lands territorium, under minst 60 månader har betalat avgifter till det tyska pensionsförsäkringssystemet eller har rätt till frivillig försäkring enligt artikel 232 i bok VI i den tyska socialförsäkringsbalken, och inte är försäkrad under ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

5. Om kostnaderna för vårdförmåner, som utges av bosättningsortens tyska institutioner till pensionstagare eller deras familjemedlemmar som är försäkrade hos andra medlemsstaters behöriga institutioner, skall återbetalas som månatliga schablonbelopp, skall dessa kostnader, för att åstadkomma ekonomisk utjämning av sjukförsäkringen för pensionstagare mellan tyska institutioner, betraktas som kostnader för den tyska sjukförsäkringen för pensionstagare. De schablonbelopp som återbetalas till bosättningsortens tyska institutioner av andra medlemsstaters behöriga institutioner skall betraktas som en inkomst som skall beaktas vid den ovannämnda ekonomiska utjämningen.

6. Vid tillämpningen av den tyska lagstiftningen om obligatorisk sjukförsäkring för pensionstagare enligt artikel 5.1 ii i bok V i socialförsäkringsbalken (Fünftes Buch Sozialgesetzbuch - SGB V) och artikel 56 i sjukförsäkringsreformlagen (Gesundheitsreformgesetz), skall försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning under vilka perioder personen i fråga var berättigad till sjukvårdsförmåner beaktas i den mån det är nödvändigt, som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt tyska lagstiftning under förutsättning att de inte sammanträffar med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

7. För beviljande av kontantförmåner enligt artikel 47.1 i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) och enligt artiklarna 200.2 och 561.1 i den tyska lagen om social trygghet (Reichsversicherungsordnung - RVO), skall de tyska institutionerna fastställa den nettoinkomst som skall beaktas vid beräkningen av förmånerna som om de försäkrade personerna vore bosatta i Förbundsrepubliken Tyskland.

8. För beviljande av förmåner till personer som kräver ständig vård enligt artikel 53 och följande artiklar i bok V i den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V), skall institutionen på bosättningsorten, vid utgivande av bistånd i form av vårdförmåner, beakta försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den för denna institution tillämpliga lagstiftningen.

9. En person som uppbär pension enligt tysk lagstiftning och pension enligt en annan medlemsstats lagstiftning skall vid tillämpning av beslutets artikel 29 anses ha rätt till sjukvårds- och moderskapsförmåner om han enligt artikel 8.1 punkt 4 i bok V av den tyska socialförsäkringsbalken (SGB V) är undantagen från den obligatoriska sjukförsäkringen (Krankenversicherung).

10. Som en försäkringsperiod för barnuppfostran enligt tysk lagstiftning gäller även en period under vilken arbetstagaren har uppfostrat barn i en annan medlemsstat, om personen i fråga inte kunde utöva förvärvsverksamhet enligt artikel 6.1 i lagen om skydd för mödrar (Mutterschutzgesetz) eller åtnjöt föräldraledighet enligt artikel 15 i den federala lagen om förmåner vid barnuppforstran (Bundeserziehungsgeldgesetz) och inte utövade någon mindre (geringfügig) anställning i den mening som avses i artikel 8 i SGB IV.

D. SPANIEN

1. Det villkor, att en person antingen utövar avlönad verksamhet eller tidigare har varit obligatoriskt försäkrad mot samma risk enligt ett system för arbetstagare i samma medlemsstat, som föreskrivs i beslutets artikel 1 a iv kan inte göras gällande mot personer som enligt bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/79 av den 7 december 1979 är frivilligt försäkrade under det allmänna systemet för social trygghet i egenskap av tjänstemän eller på annat sätt anställda i en internationell mellanstatlig organisation.

2. Bestämmelserna i det kungliga dekretet 2805/79 av den 7 december 1979 är tillämpliga på medlemsstaternas och Tunisiens medborgare:

a) om de är bosatta inom spanskt territorium,

eller

b) om de är bosatta inom en annan medlemsstats territorium och vid någon tidigare tidpunkt har varit obligatoriskt försäkrade under det allmänna spanska systemet för social trygghet,

eller

c) om de är bosatta inom en tredje stats territorium och har betalat avgifter under minst 1 800 dagar till det spanska systemet för social trygghet samt inte är försäkrade under ett obligatoriskt eller frivilligt system enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

3. Arbetstagare som inte längre är försäkrad enligt spansk lagstiftning skall anses vara fortfarande försäkrad vid försäkringsfallets inträffande för tillämpningen av bestämmelserna i beslutets avdelning II, del II, kapitel 3 om han är försäkrad enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat vid tidpunkten för försäkringsfallets inträffande, eller om så inte är fallet, om en förmån kan utges för samma riskfall enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Det senare villkoret skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 53.1.

4. a) Enligt beslutets artikel 52 skall beräkningen av den teoretiska spanska förmånen ske på grundval av den försäkrades faktiska avgifter under åren närmast före betalningen av den sista avgiften till den spanska socialförsäkringen.

b) Det fastställda pensionsbeloppet skall ökas och regleras för varje efterföljande år och till och med året närmast föregående det då försäkringsfallet inträffar för pensioner av samma slag.

E. FRANKRIKE

1. a) Bidrag till äldre arbetstagare och åldersbidrag till jordbrukare skall utges enligt de villkor som gäller för franska arbetstagare enligt fransk lagstiftning till alla arbetstagare som är tunisiska medborgare och vid tidpunkten för sin ansökan är bosatta inom franskt territorium.

b) Detsamma skall gälla flyktingar och statslösa personer.

c) Bestämmelserna i detta beslut skall inte påverka de bestämmelser i fransk lagstiftning enligt vilka uteslutande perioder av arbete som anställd eller perioder som jämställs med sådana inom den franska republikens europeiska departement och utomeuropeiska departement (Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion) skall ge rätt till bidrag till äldre arbetstagare.

2. Det särskilda bidraget och den kumulativa ersättningen enligt den särskilda lagstiftningen om social trygghet i gruvor skall endast utges till arbetstagare i franska gruvor.

3. Lag nr 65-555 av den 10 juli 1965, som ger franska medborgare som är eller har varit förvärvsverksamma i utlandet rätt att ansluta sig till det frivilliga åldersförsäkringssystemet, skall gälla tunisiska medborgare på följande villkor:

- Den förvärvsverksamhet som ger rätt till frivillig försäkring enligt det franska systemet får varken bedrivas eller ha bedrivits inom franskt territorium eller inom Tunisiens territorium.

- Arbetstagaren skall, när han ansöker om försäkring enligt lagen, styrka att han antingen har varit bosatt i Frankrike i minst tio år, i en följd eller sammanlagt under flera perioder, eller att han oavbrutet har varit omfattad av fransk lagstiftning, obligatoriskt eller genom frivillig fortsättningsförsäkring, under lika lång tid.

4. En person som omfattas av fransk lagstiftning enligt beslutets artikel 12.1 e har för de familjemedlemmar som följer med honom till den medlemsstat inom vars territorium han är förvärvsverksam rätt till följande familjeförmåner:

a) förmåner för små barn som utbetalas till tre månaders ålder,

b) familjeförmåner som utbetalas enligt artikel 73 i beslutet.

5. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet enligt i artikel 48.2 a i detta beslut inom system i vilka ålderspensioner beräknas på grundval av pensionspoäng skall den behöriga institutionen, för alla försäkringsår som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det antal pensionspoäng som fås genom att dividera antalet pensionspoäng som har förvärvats enligt den lagstiftning som denna tillämpar med antalet år som motsvarar dessa poäng.

6. a) Gränsarbetare som är förvärvsverksamma som anställda inom en annan medlemsstats territorium än Frankrike och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin och Moselle skall inom dessa departement vid tillämpningen av artikel 19 i denna förordning ha rätt till vårdförmåner som föreskrivs i det lokala Alsace-Lorraine-systemet enligt dekret nr 46-1428 av den 12 juni 1946 och nr 67-814 av den 25 september 1967.

b) Dessa bestämmelser gäller också personer som har rätt till förmåner enligt artikel 32.2, 32.3 och 33 i detta beslut.

7. Oavsett beslutets artikel 73 och 74 skall bostadsförmåner, förmåner för vård av barn i hemmet och förmåner till föräldrar som själva undervisar barn utges endast till sådana berörda personer och deras familjemedlemmar som är bosatta inom franskt territorium.

8. Varje arbetstagare som inte längre är försäkrad enligt det franska allmänna socialförsäkringssystemet om änkepensionsförsäkring eller systemet för lantarbetare skall vid till lämpningen av reglerna i förordningens avdelning II, del II, kapitel 3 anses ha samma status som en försäkrad arbetstagare enligt en annan medlemsstats lagstiftning vid tidpunkten för försäkringsfallets inträffande eller om så inte är fallet, om en efterlevandepension kan utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning för arbetstagare. Detta villkor skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 53.

F. GREKLAND

1. Lagen nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäkringssystemet för grekiska medborgare och för utländska medborgare med grekisk härkomst gäller enligt nedanstående bestämmelser för medborgare i andra medlemsstater, statslösa och flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium.

Under förutsättning att övriga villkor i nämnda lag är uppfyllda får avgifter betalas.

a) om personen i fråga har sitt hemvist eller är bosatt inom en medlemsstats territorium och någon gång tidigare har varit obligatoriskt ansluten till det grekiska pensionssystemet,

eller

b) om personen, oavsett vistelse- eller bostadsort, antingen tidigare har varit bosatt i Grekland under 10 år oavsett om det har varit i följd eller inte, eller tidigare har varit omfattad av den grekiska lagstiftningen, obligatoriskt eller frivilligt, under en period om 1 500 dagar.

2. Trots gällande bestämmelser som tillämpas av OGA, skall perioder under vilka förmåner utbetalas till följd av olycksfall i arbetet eller vid arbetssjukdom enligt en medlemsstats lagstiftning som har en särskild försäkringsgren för sådana riskfall, anses som försäkringsperioder enligt den lagstiftning som OGA tillämpar och i den mening som avses i beslutets artikel 1 o, under förutsättning att de sammanfaller med sysselsättningsperioder inom jordbrukssektorn i Grekland.

3. Enligt grekisk lagstiftning är tillämpningen av beslutets artikel 54.2 förenad med villkor att den nya beräkningen som avses i nämnda artikel inte leder till ett ogynnsamt resultat för personen.

4. När det enligt stadgebestämmelserna för de grekiska tilläggspensionsförsäkringskassorna är möjligt att erkänna obligatoriska ålderspensionsförsäkringsperioder som fullgjorts hos grekiska institutioner för grundförsäkring, skall dessa bestämmelser också tillämpas på obligatoriska pensionsförsäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i alla andra medlemsstater som ligger inom denna förordnings faktiska tillämpningsområde.

5. Arbetstagare som till och med den 31 december 1992 omfattats av en annan medlemsstats obligatoriska pensionsförsäkring och som för första gången anslutit sig till den obligatoriska grekiska socialförsäkringen efter den 1 januari 1993 skall betraktas som en "tidigare försäkrad" enligt bestämmelserna i lag nr 2084/92.

G. IRLAND

1. Arbetstagare, arbetslösa personer, pensionssökande och pensionstagare samt deras familjemedlemmar som avses i artikel 20.1, 23.1, 23.3, 27.1, 27.3, 28.1, 31, 32 och 34 i beslutet och som är bosatta eller vistas i Irland, skall kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning när kostnaden för denna vård skall betalas av en institution i en annan medlemsstat än Irland.

2. Familjemedlemmar till en arbetstagare som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning än Irlands och som uppfyller denna lagstiftnings villkor för rätt till förmåner, i förekommande fall med beaktande av beslutets artikel 19, skall, om de är bosatta i Irland, kostnadsfritt ha rätt till all läkarvård som föreskrivs i irländsk lagstiftning.

Kostnaden för dessa förmåner skall betalas av den institution hos vilken arbetstagaren är försäkrad.

Om hustrun till arbetstagaren, eller den person som har vårdnaden om barnen, är förvärvsverksam i Irland skall dock förmåner till familjemedlemmarna fortsatt betalas av den irländska institutionen i den utsträckning som rätten till sådana förmåner har förvärvats uteslutande enligt bestämmelser i irländsk lagstiftning.

3. Om en arbetstagare som omfattas av irländsk lagstiftning har lämnat en medlemsstats territorium för att under sin anställning bege sig till en annan medlemsstats territorium och råkar ut för ett olycksfall innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner med anledning av olycksfallet fastställas

a) som om detta olycksfall hade inträffat inom Irlands territorium,

och

b) utan att man beaktar att han inte befann sig inom Irlands territorium, när man avgör om han till följd av sin anställning var försäkrad enligt denna lagstiftning.

4. Vid beräkningen av inkomster som underlag för inkomstrelaterade förmåner som enligt irländsk lagstiftning utges tillsammans med arbetslöshetsförmån skall, utan hinder av bestämmelserna i beslutets artikel 25.1, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för året i fråga för manliga respektive kvinnliga arbetstagare tillgodoräknas arbetstagaren för varje vecka som han fullgjort som arbetstagare enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella inkomstskatteåret.

5. Vid tillämpningen av artikel 42.3 a ii skall endast sådana perioder beaktas under vilka arbetstagaren har varit arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.

6. Vid tillämpningen av artikel 46.2 i fall då det för rätt till ålderspension krävs att man avstår från förvärvsarbete skall en arbetstagare anses uttryckligen ha begärt uppskov med beviljande av ålderspension till vilken han skulle ha rätt enligt Irlands lagstiftning om han fortsätter att förvärvsarbeta.

7. En period som skall omfattas av irländsk lagstiftning enligt beslutets artikel 11.2 c får varken

i) beaktas enligt den bestämmelsen som en period omfattad av irländsk lagstiftning vid tillämpningen av beslutets avdelning II, del II,

eller

ii) göra Irland till behörig stat för utgivande av förmåner som avses i beslutets artiklar 19 eller 41.1.

H. ITALIEN

Inga.

I. LUXEMBURG

1. Oavsett beslutets artikel 88.2 skall försäkringsperioder eller perioder som behandlas som sådana och som har fullgjorts av arbetstagare enligt luxemburgsk lagstiftning om pensionsförsäkring vid invaliditet, ålderdom och vid dödsfall, antingen före den 1 januari 1946 eller före den tidigare dag som föreskrivs i en bilateral konvention, beaktas vid tillämpning av denna lagstiftning endast om personen i fråga kan bevisa att han har fullgjort sex försäkringsmånader enligt det luxemburgska systemet efter ifrågavarande dag. Om flera bilaterala konventioner är tillämpliga skall försäkringsperioder eller perioder som behandlas som sådana beaktas från och med den dag som ligger längst tillbaka i tiden.

2. Vid beviljandet av den fasta delen av luxemburgska pensioner skall försäkringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning, som har fullgjorts av arbetstagare som inte är bosatta inom luxemburgskt territorium, från den 1 oktober 1972 anses som bosättningsperioder.

3. Artikel 23.2 andra stycket i detta beslut påverkar inte bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning enligt vilken sjukkassans godkännade av behandling utomlands inte kan vägras då den nödvändiga behandlingen inte kan ges i storhertigdömet Luxemburg.

4. För att beakta den försäkringsperiod som föreskrivs i artikel 171.7 i socialförsäkringsbalken (Code des Assurances Sociales) skall den luxemburgska institutionen erkänna försäkringsperioder som har fullgjorts av personen i fråga enligt lagstiftningen i varje annan medlemsstat som om de var perioder som hade fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar. Denna bestämmelse skall tillämpas endast om personen i fråga senast har fullgjort försäkringsperioder enligt luxemburgsk lagstiftning.

J. NEDERLÄNDERNA

1. Sjukvårdskostnadsförsäkring

a) Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning avses med personer som har rätt till vårdförmåner personer som är försäkrade eller medförsäkrade enligt det försäkringssystem som omfattas av den nederländska lagen om sjukförsäkring för tillämpning av kapitel 1 i avdelning II, del II (Ziekenfondswet).

b) Vid tillämpningen av beslutets artiklar 29-36 behandlas följande pensioner som pensioner som utbetalas enligt de lagbestämmelser som nämns i b (invaliditet) och c (ålderdom) i Nederländernas förklaring enligt artikel 5 i förordningen:

- Pensioner enligt lagen den 6 januari 1966 (Staatsblad 6) om nya regler för tjänstemän och deras efterlevande (Algemene Burgerlijke Pensioenwet).

- Pensioner enligt lagen den 6 oktober 1966 (Staatsblad 445) om nya regler om pensioner för militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire Pensioenwet).

- Pensioner enligt lagen den 15 februari 1967 (Staatsblad 138) om nya regler om pension för anställda vid de nederländska järnvägarna och deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).

- Pensioner enligt förordningen om anställningsvillkoren vid de nederländska järnvägarna (Reglement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoorwegen) (RDV 1964 NS).

- Förmåner vid pensionering före 65 års ålder enligt ett pensionssystem som syftar till hjälp till arbetstagare och tidigare arbetstagare eller förmåner vid förtidspension enligt ett system för förtidspensionering inrättat av staten eller genom eller enligt ett kollektivavtal eller ett system som utformas av sjukförsäkringsrådet.

c) Familjemedlemmar enligt artikel 20.2, vilka är bosatta i Nederländerna, och arbetstagare och deras familjemedlemmar enligt artikel 23.1 b och 23.3 jämförda med artikel 23.1 b och artiklarna 27 och 28, som har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, skall inte vara försäkrade enligt algemene Wet Bizondere Ziektekosten (Lagen om allmän försäkring mot särskilda medicinska utgifter) (AWBZ).

2. Tillämpning av Nederländsk lagstiftning om allmän åldersförsäkring (AOW)

a) Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om åldersförsäkring (AOW) skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 1 januari 1957, under vilka en pensionsberättigad som inte uppfyller villkoren för att få sådana år betraktade som försäkringsperioder var bosatt inom Nederländernas territorium i åldern 15-65 år, eller under vilka han vid bosättning inom en annan medlemsstats territorium utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare i det landet.

Personer som var bosatta eller arbetade enligt ovannämnda villkor endast före den 1 januari 1957 skall oavsett artikel 7 i AOW anses vara pensionsberättigade.

b) Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka den person som är eller var gift - mellan 15 och 65 års ålder - inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning trots att han var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländerna, om dessa kalenderår eller delar därav sammanfaller, å ena sidan med de försäkringsperioder som personens make har uppfyllt enligt den lagstiftningen förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder, och å andra sidan med de kalenderår eller delar därav som enligt a skall beaktas.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 i AOW skall personen ifråga anses vara pensionsberättigad.

c) Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 1 januari 1957 under vilka den pensionsberättigades make, som inte uppfyller de villkor som ger honom rätt att få dessa år behandlade som försäkringsperioder, var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, trots att maken var bosatt inom en annan medlemsstats territorium och utövade verksamhet som anställd i Nederländerna för en arbetsgivare där.

d) Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW skall inte tillämpas på kalenderår eller delar därav före den 2 augusti 1989 under vilka den pensionsberättigades make var bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder och inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning, såvitt avser kalenderår eller delar därav som sammanfaller, å ena sidan med de försäkringsperioder som personens make har uppfyllt enligt denna lagstiftning förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder, och å andra sidan med de kalenderår eller delar därav som enligt a skall beaktas.

e) Punkterna a, b, c och d är endast tillämpliga på en person som har varit bosatt inom en eller flera medlemsstaters territorium efter att ha uppnått en ålder av 59 år och så länge som denna person är bosatt inom något av dessa medlemsstaters territorium.

f) Oavsett bestämmelserna i artikel 45.1 i AOW och artikel 47.1 i AWW (lagen om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn), skall make till en arbetstagare som omfattas av ett obligatoriskt försäkringssystem, under bosättning i en annan medlemsstat än Nederländerna, ha rätt att vara frivilligt försäkrad enligt denna lagstiftning men endast för perioder efter den 2 augusti 1989 under vilka arbetstagaren är eller var obligatoriskt försäkrad enligt nämnda lagstiftning. Denna rätt upphör att gälla den dag då arbetstagarens obligatoriska försäkring upphör.

Nämnda rätt upphör dock inte om arbetstagarens obligatoriska försäkring upphör till följd av hans död och om hans änka endast uppbär pension enligt den allmänna försäkringen för änkor och föräldralösa barn (AWW).

Under alla omständigheter upphör rätten till frivillig försäkring den dag då den frivilligt försäkrade uppnår 65 års ålder.

Den avgift som måste betalas för nämnda frivilliga försäkring för en arbetstagares make som är obligatoriskt försäkrad enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäkring (AOW) och allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn (AWW) skall fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgift till den obligatoriska försäkringen, under förutsättning att makens inkomst i detta fall skall anses vara förvärvad i Nederländerna.

För make till en arbetstagare som var obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller därefter skall avgiften fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till frivillig försäkring enligt den nederländska lagstiftningen om allmän åldersförsäkring och om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn.

g) Den rätt som avses i f gäller endast om maken till en arbetstagare, inom ett år efter det den obligatoriska försäkringen börjat gälla, har informerat Socialförsäkringsbanken (Sociale Verzekeringsbank) om avsikten att ansluta sig till den frivilliga försäkringen.

För make till en arbetstagare som blev obligatoriskt försäkrad den 2 augusti 1989 eller omedelbart dessförinnan börjar ettårsfristen att löpa den 2 augusti 1989.

Den rätt som avses i f fjärde stycket gäller inte en make - som inte är bosatt i Nederländerna - till en arbetstagare på vilken bestämmelserna i artikel 12.1, eller artikel 17 i beslutet är tillämpliga, om maken i enlighet med bestämmelserna i Nederländernas lagstiftning är eller var berättigad till att ensam teckna en frivillig försäkring.

h) Punkterna a, b, c, d, och f skall inte tillämpas på vare sig de perioder som sammanfaller med perioder som får beaktas vid beräkningen av pension enligt lagstiftningen av pension enligt lagstiftningen om försäkring för ålderspension i en annan medlemsstat än Nederländerna eller på de perioder under vilka personen i fråga uppbar en ålderspension enligt sådan lagstiftning.

i) Vid tillämpningen av beslutets artikel 48.2 skall endast försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt den nederländska lagstiftningen om allmän försäkring (AOW) beaktas som försäkringsperioder.

3. a) Varje arbetstagare som inte längre omfattas av nederländsk lagstiftning om änkepensionsförsäkring skall för tillämpningen av bestämmelserna av beslut avdelning II, del II, kapitel 3 anses vara försäkrad enligt sådan försäkring när försäkringsfallet inträffar om personen är försäkrad enligt en annan medlemsstats lagstiftning mot samma risk, eller om så inte är fallet, om en efterlevandeförmån kan utges enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Det senare villkoret skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 53.1.

b) Om en änka enligt a har rätt till änkepension enligt nederländsk lagstiftning om allmän försäkring för änkor och föräldralösa barn skall sådan pension beräknas enligt beslutets artikel 48.2.

För tillämpningen av dessa bestämmelser skall försäkringsperioder som har fullgjorts före den 1 oktober 1959 under vilka arbetstagaren var bosatt inom nederländskt territorium före 15 års ålder eller under vilka han vid fortsatt bosättning inom en annan medlemsstats territorium har förvärvsarbetat i Nederländerna för en arbetsgivare i det landet, också betraktas som försäkringsperioder som har fullgjorts enligt nämnda nederländska lagstiftning.

c) Hänsyn skall inte tas till perioder som skall beaktas enligt b, vilka sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning om efterlevandepension.

d) Vid tillämpningen av beslutets artikel 48.2 skall endast försäkringsperioder som har fullgjorts efter 15 års ålder enligt den allmänna lagen om försäkring för änkor och föräldralösa barn (AWW) beaktas som försäkringsperioder.

4. a) Varje arbetstagare som inte längre är försäkrad enligt lagen av den 18 februari 1966 om försäkring mot arbetsoförmåga (WAO) och/eller enligt lagen av den 11 december 1975 om arbetsoförmåga (AAW) skall anses vara fortfarande försäkrad vid tidpunkten för försäkringsfallets inträffande för tillämpningen av bestämmelserna i beslutets avdelning II, del II, kapitel 3 om han är försäkrad mot samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning, eller om så inte är fallet, om en förmån kan utges enligt en annan stats lagstiftning för samma riskfall. Det senare villkoret skall dock anses vara uppfyllt i det fall som avses i artikel 53.1.

b) Om personen enligt a har rätt till en nederländsk invaliditetsförmån skall denna förmån enligt reglerna i beslutets artikel 48.2 beviljas

i) enligt bestämmelserna i den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO) om han vid tidpunkten för försäkringsfallets inträffande var försäkrad mot samma risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning som arbetstagare i den mening som avses i beslutets artikel 1 a,

ii) enligt bestämmelserna i den ovannämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW) om han vid arbetsoförmågans inträde

- var försäkrad mot denna risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning men inte som arbetstagare i den mening som avses i beslutets artikel 1 a,

eller

- inte var försäkrad mot denna risk enligt en annan medlemsstats lagstiftning men kan göra anspråk på förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Om det förmånsbelopp som har beräknats enligt bestämmelserna i i är lägre än det belopp som framkommer vid tillämpning av bestämmelserna i ii skall sistnämnda förmån betalas ut.

c) Vid beräkning av förmåner som har beviljats enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO) eller enligt den ovannämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW) skall de nederländska institutionerna beakta

- perioder med betald sysselsättning och perioder som betraktas som sådana och som har fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967,

- försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO),

- försäkringsperioder som har fullgjorts av personen i fråga efter femton års ålder enligt den ovannämnda lagen av den 11 december 1975 (AAW) i den mån de inte sammanfaller med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt den ovannämnda lagen av den 18 februari 1966 (WAO).

d) Vid beräkningen av den nederländska invaliditetsförmånen enligt beslutets artikel 42.1 skall de nederländska institutionerna inte beakta tillägg som kan beviljas enligt bestämmelserna i lagen om tillägg. Rätten till detta tillägg och storleken av detta beräknas endast på grundval av bestämmelserna i lagen om tillägg.

5. Tillämpning av nederländsk lagstiftning om familjebidrag

a) En arbetstagare som blir omfattad av nederländsk lagstiftning om familjeförmåner under ett kvartal och som första dagen i detta kvartal omfattas av en annan medlemsstats motsvarande lagstiftning skall anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning från och med denna första dag.

b) Storleken på de familjeförmåner, till vilka en arbetstagare som enligt a anses försäkrad enligt nederländsk lagstiftning om familjeförmåner har rätt, skall fastställas enligt närmare regler i det tillämpningsbeslut som avses i beslutets artikel 91.

6. Tillämpning av vissa övergångsbestämmelser

Artikel 47.1 skall inte gälla fastställande av rätt till förmåner enligt övergångsbestämmelserna i lagstiftningarna om allmän åldersförsäkring (artikel 48), om allmän försäkring för änkor och för barn, som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna, och om allmän försäkring mot arbetsoförmåga.

K. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1, avdelning II, del II i beslutet skall en person som uppbär offentlig tjänstepension anses vara pensionstagare.

2. Vid tillämpningen av beslutets artikel 48.2 skall bortses från tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt förordningens artikel 48.2 ökas genom tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvarbetare.

3. Vid tillämpningen av beslutets artikel 48.2 skall för österrikisk lagstiftning den dag som gäller pension (Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av beslutets bestämmelser skall inte innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt österikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas socialförsäkringssituation har påverkats av politiska eller religiösa skäl eller på grund av deras härkomst.

L. PORTUGAL

Inget

M. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets inträffande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas vid beräkning av den finska arbetspensionen skall försäkrings- eller bosättningsperioder enligt en annan stats lagstiftning, för vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret om bosättning i Finland.

2. Om anställning i Finland har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning i en annan stat som omfattas av detta beslut och om pensionen enligt den finska lagstiftningen om arbetspension inte längre omfattar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (antagandetid) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen i en annan stat som omfattas av detta beslut beaktas vad avser villkoren för antagandetid som om de vore försäkringsperioder i Finland.

3. Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en institution i Finland på grund av försening i handläggningen av en ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats till en institution i en annan stat som omfattas av detta beslut för tillämpning av bestämmelserna i den finska lagstiftningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då ansökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor när den behöriga institutionen i Finland.

N. SVERIGE

1. Vid fastställandet av en persons rätt till familjeförmåner med tillämpning av artikel 19.1, skall de försäkringsperioder som fullgjorts enligt någon annan stats lagstiftning än Sveriges, i en stat som omfattas av detta beslut, likställas med sådana avgiftsperioder som fastställs på grundval av samma genomsnittliga inkomst som för de försäkringsperioder som fullgjorts i Sverige, samt läggas till dessa.

2. Beslutets bestämmelser om sammanläggning av försäkringsperioder skall inte tillämpas på övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare beräkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.

3. Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepension som baseras på framtida antagna försäkringsperioder skall en person anses uppfylla försäkrings- och inkomstvillkoren i den svenska lagstiftningen om han som arbetstagare omfattas av ett försäkringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan stat som omfattas av detta beslut.

4. År med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder för tilläggspension även om barnet och personen i fråga är bosatt i en annan stat som omfattas av detta beslut under förutsättning att den person som vårdar barnet är föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet för vård av barn.

O. FÖRENADE KUNGARIKET

1. När en person som är stadigvarande bosatt i Gibraltar, eller som sedan han senast anlände till Gibraltar har varit skyldig att betala avgifter enligt Gibraltars lagstiftning, såsom arbetstagare ansöker om befrielse från betalningen av avgifter under en viss tid till följd av arbetsoförmåga, moderskap eller arbetslöshet och begär att avgifter för denna period skall tillgodoräknas honom, skall vid prövningen av hans ansökan varje period under vilken han har arbetat inom en annan medlemsstats territorium än Förenade kungarikets betraktas som en period under vilken han har varit arbetstagare i Gibraltar och för vilken han har betalat avgifter som anställd enligt Gibraltars lagstiftning.

2. En person har rätt till ålderspension enligt Förenade kungarikets lagstiftning, om

a) tidigare makes avgifter beaktas som om de vore personens egna avgifter,

eller

b) de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make.

Dessutom gäller i båda fallen att om maken eller tidigare maken är eller har varit omfattad av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater som anställd eller egenföretagare, bestämmelserna i beslutets avdelning II, del II, kapitel 3 skall tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade kungarikets lagstiftning. I sådant fall skall varje hänvisning i nämnda kapitel 3 till försäkringsperioder anses som en hänvisning till försäkringsperioder som har fullgjorts av

i) make eller tidigare make, om ansökan görs av en gift kvinna, av en änkling eller av en person vars äktenskap har upphört av annan orsak än genom makens död,

eller

ii) tidigare make, om ansökan görs av en änka, som inte uppbar efterlevandepension omedelbart före uppnåendet av pensionsåldern eller som endast uppbar en åldersbestämd änkepension beräknad enligt beslutets artikel 48.2.

3. De änkeförmåner som utges enligt Förenade kungarikets lagstiftning skall vid tillämpningen av beslutets avdelning II, del II, kapitel 3 betraktas som en efterlevandepension.

4. För tillämpning av artikel 8.2 på bestämmelserna om rätt till biståndsförmån, vårdbidrag vid invaliditet och invalidpension skall anställningsperiod, period av verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperiod som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium än Storbritanniens beaktas till den del det är nödvändigt för att uppfylla vistelsekravet i Storbritannien före den dag då rätten till förmånen ifråga först uppkommer.

5. Om en arbetstagare, som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning råkar ut för en olycka efter att ha lämnat en medlemsstats territorium för att i sin anställning resa till en annan medlemsstats territorium men innan han kommer dit, skall hans rätt till förmåner till följd av detta olycksfall bestämmas

a) som om olycksfallet hade inträffat inom Förenade kungarikets territorium,

och

b) fastställandet av om han var arbetstagare (employed earner) enligt Storbritanniens eller Nordirlands lagstiftning eller en anställd (employed person) enligt Gibraltars lagstiftning skall ske utan hänsyn till hans bortovaro från Storbritanniens, Nordirlands eller Gibraltars territorier.

6. Beslutet gäller inte bestämmelser i Förenade kungarikets lagstiftning om ikraftträdande av avtal om social trygghet som har slutits mellan Förenade kungariket och en tredje stat.

7. Vid tillämpningen av beslutets avdelning II, del II, kapitel 3 skall progressiva avgifter som betalas av den försäkrade personen enligt Förenade kungarikets lagstiftning eller progressiva pensionsförmåner som utbetalas enligt denna lagstiftning inte beaktas. Beloppet av de progressiva förmånerna skall läggas till beloppet av de förmåner som betalas ut enligt Förenade kungarikets lagstiftning och som fastställs enligt det nämnda kapitlet. Summan av dessa två belopp skall utgöra den förmån som faktiskt skall utges till personen.

8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om avgiftsfri socialförsäkringsförmån och arbetslöshetsförsäkring (Gibraltar), skall varje person som omfattas av detta beslut anses vara normalt bosatt i Gibraltar, om han är bosatt i en medlemsstat.

9. Vid tillämpningen av beslutets artiklar 7, 29, 30, 31, 32, 33 och 34 skall tillsynsbidrag som utges till en arbetstagare enligt Förenade kungarikets lagstiftning anses som en invaliditetsförmån.

10. Vid tillämpningen av beslutets artikel 7.1 skall varje förmånstagare enligt Förenade kungarikets lagstiftning som vistas inom en annan medlemsstats territorium behandlas som om han under denna vistelse vore bosatt inom denna andra medlemsstats territorium.

11.1. Vid beräkning av en inkomstfaktor för fastställande av rätten till förmåner enligt Förenade kungarikets lagstiftning skall, om inte annat följer av punkt 13, varje vecka under vilken en arbetstagare har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning och som började under det ifrågavarande inkomstskatteåret beaktas i förhållande till Förenade kungarikets lagstiftning på följande sätt:

a) Från och med den 6 april 1975 till och med den 5 april 1987: För varje försäkrings-, anställnings- eller bosättningsvecka som arbetstagare skall personen i fråga anses ha betalat avgifter som arbetstagare på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för detta år,

b) Från och med den 6 april 1987: För varje försäkrings-, anställnings- eller bosättningsvecka som arbetstagare skall personen i fråga anses ha uppburit en veckoinkomst och betalat avgifter som arbetstagare motsvarande två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för denna vecka,

c) Före varje full vecka under vilken han har fullgjort en period som har ansetts som försäkringsperiod, anställningsperiod, eller bosättningsperiod, skall personen i fråga anses ha haft tillgodoräknade avgifter eller inkomster, allt efter omständigheterna, i den utsträckning som krävs för att hans totala inkomstfaktor för detta skatteår skall nå den nivå som behövs för att detta skatteår skall tillgodoräknas enligt Förenade kungarikets lagstiftning om tillgodoräknande av avgifter eller inkomster.

11.2. Vid tillämpning av beslutets artikel 48.2 b gäller följande:

a) Om en arbetstagare under något inkomstskatteår som börjar den 6 april 1975 eller senare har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade kungariket och tillämpningen av punkt 1 a i eller b i medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av beslutets artikel 48.2 a, skall han anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta år i den andra medlemsstaten.

b) Då varje inkomstskatteår som börjar den 6 april 1975 eller senare inte skall räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av förordningens artikel 46.2 a skall varje försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperiod som har fullgjorts under sådant år inte beaktas.

11.3. För att omvandla en inkomstfaktor till försäkringsperioder skall inkomstfaktorn för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet skall anges som ett helt tal utan hänsyn till återstående decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt skall anses motsvara antalet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade kungarikets lagstiftning under detta år, under förutsättning att talet inte överstiger det antal veckor under vilka personen under året var omfattad av denna lagstiftning.

12. Vid tillämpningen av artikel 42.3 a skall endast sådana perioder beaktas under vilka arbetstagaren har varit arbetsoförmögen enligt Förenade kungarikets lagstiftning.

13.1. Vid beräkningen enligt beslutets artikel 48.2 a av det teoretiska beloppet för den del av pensionen som består av en tilläggsdel enligt Förenade kungarikets lagstiftning

a) skall "inkomster, avgifter eller ökningar" i beslutets artikel 52.1 b förstås som ett överskott i inkomstfaktorer som detta definieras i lagen om socialförsäkringspensioner (Social Security Pensions Act 1975) eller, i förekommande fall, författningen om socialförsäkringspensioner (Nordirland), [Social Security Pensions (Northern Ireland) Order 1975],

b) skall det genomsnittliga överskottet i inkomstfaktorer beräknas enligt beslutets artikel 52.1 b, tolkad på det sätt som anges i a ovan, genom att de sammanlagda överskotten som har registrerats enligt lagstiftning divideras med det antal beskattningsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning (inklusive beskattningsår med delinkomst) som har fullgjorts enligt denna lagstiftning sedan den 2 april 1978 och som ligger inom den aktuella försäkringsperioden.

13.2. "Försäkrings- eller bosättningsperioder" i beslutets artikel 48.2 skall vid beräkningen av storleken av den del av pensionen, som består av en tilläggsdel enligt Förenade kungarikets lagstiftning, förstås som försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts sedan den 6 april 1978.

14. För rätt till förmåner vid svår invaliditet skall en arbetstagare som är eller har varit omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning i enlighet med beslutets avdelning I, del II, med undantag för artikel 11.2 c

a) anses ha vistats eller ha varit bosatt i Förenade kungariket under hela den period då han var anställd och var omfattad av Förenade konungarikets lagstiftning även när han vistades eller var bosatt i en annan medlemsstat,

b) ha rätt att få försäkringsperioder som arbetstagare, som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium och enligt denna medlemsstats lagstiftning, tillgodoräknade som vistelse- eller bosättningsperioder i Förenade kungariket.

15. En period som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning i enlighet med förordningens artikel 11.2 c får inte

i) beaktas enligt den bestämmelsen som en period omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpningen av beslutets avdelning II, del II,

eller

ii) medföra att Förenade kungariket blir behörig stat för utgivande av de förmåner som avses i beslutets artikel 19, 40 eller 41.1.

16. Om inte annat följer av de konventioner som slutits med individuella medlemsstater skall Förenade konungarikets lagstiftning vid tillämpning av beslutets artikel 11.2 c upphöra att gälla för varje person som tidigare har varit omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning som arbetstagare, den sista av följande tre dagar:

a) Den dag då personen i fråga bosätter sig i den andra medlemsstat som anges i artikel 11.2 c.

b) Den dag då anställningen, under vilken personen i fråga var omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning, upphör, antingen varaktigt eller tillfälligt.

c) Den sista dagen i varje period då personen i fråga uppbär brittiska förmåner vid sjukdom eller moderskap (inklusive vårdförmåner för vilka Förenade kungariket är behörig stat) eller arbetslöshetsförmåner, om perioden

i) började före den dag då personen i fråga bosatte sig i en annan medlemsstat, eller, om perioden började senare,

ii) följde omedelbart efter den period då personen i fråga var anställd i en annan medlemsstat och då var omfattad av Förenade kungarikets lagstiftning.

17. Den omständigheten att en person har blivit omfattad av en annan medlemsstats lagstiftning i enlighet med beslutets artikel 11.2 c och punkt 19 ovan, skall inte hindra att

a) Förenade kungariket som behörig stat på denna person tillämpar de bestämmelser som avser arbetstagare i beslutets avdelning II, del II, kapitel 1, kapitel 2 avsnitt 1 eller artikel 42.2, om han kvarstår som arbetstagare i förhållande till dessa bestämmelser och i denna egenskap senast var försäkrad enligt Förenade kungarikets lagstiftning,

b) denna person behandlas som arbetstagare vid tilllämpningen av beslutets avdelning II, del II, kapitel 6 och 7, förutsatt att den brittiska förmånen enligt avdelning II kapitel 1 kan betalas till honom i enlighet med a.