Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förnybara resurser: landsbygdens bidrag till ett aktivt klimatskydd och en hållbar utveckling"

(2000/C 367/13)

Den 20-21 oktober 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Förnybara resurser: landsbygdens bidrag till ett aktivt klimatskydd och en hållbar utveckling".

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som hade svarat för det förberedande arbetet i ärendet, antog sitt yttrande den 26 juli. Föredragande var Hans-Joachim Wilms.

Vid sin 375:e plenarsession den 20-21 september 2000 (sammanträdet den 20 september) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Sedan Amsterdamfördraget har miljö- och hållbarhetsfrågor intagit en särskild ställning i gemenskapspolitiken och i genomförandet av gemenskapens olika åtgärder (se artikel 6 i fördraget). Tyngdpunkten för miljöskyddssträvanden är ett aktivt klimatskydd. Den främsta orsaken till klimatförändringar är den ökade mängden koldioxidutsläpp. Utvecklingen är i väsentlig grad en följd av på vilket sätt och i hur stor utsträckning energin används. Principerna för en hållbar utveckling måste vara ledande vid såväl framställningen som användningen av energi.

I vitboken om en gemenskapsstrategi och handlingsplan "Energi för framtiden: förnybara energikällor" fastställs följande målsättning: År 2010 skall 12 % av EU:s totala inhemska energiförbrukning komma från förnybara energikällor. I handlingsplanen fastställs också på vilket sätt detta mål skall uppnås, nämligen genom bestämmelser som skapar förutsättningar för förnybara energikällor samt mer finansiella medel för program för förnybara energikällor både på det nationella planet och gemenskapsplanet.

Användningen av förnybara energikällor är dock inte det enda sättet att skydda klimatet. Flera andra möjligheter döljer sig bakom koncept som rationell energiförbrukning, ett skonsamt jordbruk och användningen av förnybara råvaror.

1.2. Allmänna politiska mål

Politiken skall vara ett medel för att samordna ekonomiska mål (tillhandahålla billiga råvaror för privat och offentligt bruk, långfristig tillgång till resurser, en säker energiförsörjning, allas delaktighet i den allmänna inkomst- och välfärdsutvecklingen), ekologiska mål (skydda naturtillgångar och klimatet, bevara och utveckla den ekologiska balansen, långsiktigt säkerställa tillgången till naturtillgångar genom förnybara resurser, bevara den biologiska mångfalden) och sociala mål (tillhandahålla och utveckla rekreationsområden, skapa arbetsplatser, säkerställa tillgången till sociala och kulturella evenemang, rättvis fördelning [en rättvis inkomstfördelning]) och omvandla dem till konkreta åtgärder.

2. Ett angeläget yttrande

Ekonomiska och sociala kommittén anser att landsbygden, som ofta betecknas som en ekologisk motvikt till stadsområdena, har stora potentiella möjligheter att utveckla förnybara resurser och att alla möjligheter för att återupprätta den ekologiska balansen inte har uttömts. Kommittén anser att kommissionen inte i tillräckligt stor utsträckning beaktar frågan om en hållbar utveckling i stödprogrammen. Detta framgår även av förslagen inför den nya stödperioden 2000-2006. ESK befarar att begreppet "hållbar" endast används som ett bihang, respektive som ett adjektiv för att uppfylla de politiska kraven utan att fastställa entydiga kriterier och måttstockar. Den sociala dialogen måste komma till uttryck under programmens alla stadier och effekterna av det finansiella stödet måste beaktas på lång sikt. ESK vill med detta yttrande bidra med förslag till utformningen av kommissionens och medlemsstaternas program och förvaltningen av stödet. Det är lämpligt att undersöka och klargöra landsbygdens roll i detta hänseende.

Ekonomiska och sociala kommittén kräver bättre samverkan mellan olika politiska områden, som till exempel jord- och skogsbruk, energi, strukturpolitik, forskning och utbildning. Syftet med yttrandet är att lägga grunden till ett politiskt initiativ, inte att utarbeta ett detaljerat förslag. Det bör beskrivas vilka resurser som kan komma i fråga som förnybar energi, och självklart måste det i framtiden göras en ekonomisk och ekologisk kostnads- och nyttoanalys för de olika förnybara energikällorna.

3. Allmänna kommentarer

I diskussionen om landsbygdens bidrag till utvecklingen av förnybara resurser och en hållbar utveckling bör fyra alternativ (3.1-3.4) framför allt tas i beaktande:

3.1. Användningen av förnybar energi

Vattenkraft är den energikälla som man utvinner mest förnybar energi ifrån, och då främst från stora anläggningar. Dessa stora anläggningars tillväxtpotential är dock begränsad jämfört med andra förnybara energikällor. Det är därför mer intressant att undersöka möjligheten att utvinna förnybar energi ur mindre vattenkraftsanläggningar (till exempel i bergsregioner).

Solenergin skulle även kunna utnyttjas i större utsträckning utan att belasta markanvändningen genom att solcellsteknik används på redan utnyttjade områden, t.ex. tak, fasader och bullerskyddsbarriärer. Vindkraften skulle även kunna byggas ut i regioner som lämpar sig för detta och i prioriterade områden som t.ex. kustområden. Användningen av biomassa inom energiproduktionen skiljer sig mycket åt mellan olika regioner, men jordbruks- och skogsbruksföretagen i landsbygdsområden skulle kunna bidra väsentligt mer till att producera energi ur biomassa. Trä är numera den viktigaste energikällan som härrör från förnybara råvaror. Genom att öka energiutvinningen ur trä skulle inte endast andelen förnybar energi öka, utan skogsbruksindustrin skulle få nya avsättningsmöjligheter och arbetstillfällen skulle skapas. Skogsindustrin måste i större utsträckning engageras i övergripande strategier för förnybar energi.

Den statligt styrda skogsindustrin bör föregå med gott exempel för att tillsammans med den privata skogsindustrin utnyttja skogsresurserna mer effektivt. En ökad användning av vegetabiliska oljor ökar avsättningsmöjligheterna för vissa jordbruksprodukter som t.ex. oljeväxter. Vid framställningen av förnybara råvaror måste hållbarhetsprincipen beaktas, framför allt med tanke på gödsling och bevattning.

3.2. Användningen av förnybara råvaror

På jordbruksmark som ligger i träda bör det vara möjligt att producera något annat än livsmedel utan att trädesersättningarna sänks och utan att det begränsas till att gälla några få brukningssätt. Man bör särskilt kontrollera om man uppnår några faktiska miljöförbättringar i den mening att de är "netto-fördelar". Redan nu utgör odlingen av förnybara råvaror en extra inkomstkälla för det europeiska jordbruket och den kommer i framtiden ekonomiskt sett att bli ännu mer intressant. Vad gäller bränsle och smörjmedel har alla utvecklingsmöjligheter ännu inte undersökts (oljor) och vidare forskning bör främjas. Även vad gäller försäljningen av oljeväxter finns utvecklingsmöjligheter eftersom importen till Europa för närvarande är större än exporten. Användningen av naturliga byggmaterial blir allt viktigare vid bostadsbyggen, och det finns redan t.ex. färger och isoleringsmaterial som alternativ till kemiskt framställda produkter. Andra exempel på innovativa sätt att använda förnybara råvaror är inom bilindustrin där man i allt större utsträckning använder naturfibrer i inredningsdetaljer och i framställningen och förädlingen av textilier och alltmer går tillbaka till att använda naturliga råvaror som hampa och lin. Trä och kork som producerats under långsiktigt hållbara former är mycket användbart t.ex. i byggbranschen och i hushållet. Genom att dra nytta av skogens ekosystem på ett hållbart sätt säkrar man samtidigt skogens fortbestånd. Nyttjandet av korkekar i Medelhavsområdet skapar därmed arbetstillfällen och skyddar de ekologiskt viktiga bestånden från att kalhuggas. Även vad gäller kosmetika, kroppsvård och förebyggande och botande hälsovård ökar efterfrågan på biologiskt framställda produkter, och saluföringen av dessa produkter kommer säkert att tillta ännu mer.

3.3. Rationell energianvändning

Alla möjligheter att använda och spara energi på ett rationellt sätt är långt ifrån uttömda. Det finns inte bara möjligheter att spara energi i hushållen på landsbygden, utan även i företag, inklusive jordbruks- och skogsbruksföretag. Det skulle vara önskvärt, både ur miljöpolitiskt och energipolitiskt hänseende, att utnyttja kraftvärmeanläggningar. Sådana anläggningar finns dock inte i någon större utsträckning på landsbygden och är inte ekonomiskt fördelaktiga att använda. På detta område krävs det ytterligare forskning om möjligheterna att utnyttja sådana anläggningar och om utvecklingen av tekniken. När anslag från strukturfonderna anslås inom ramen för jordbrukspolitiken bör man lägga större vikt vid anslagens hållbara effekter. Anslag för åtgärder för restaurering och utveckling av byar öppnar utomordentliga möjligheter på området(1). Beroende på regionernas olika möjligheter måste åtgärder vad beträffar värmeisolering och användning av förnybara byggnadsmaterial prioriteras vid fördelning av anslag. För att anslagen för en rationell energiförbrukning skall användas på bästa sätt måste (miljö-) rådgivningen förbättras med hjälp av den senaste tidens nya möjligheter att överföra teknik till landsbygden.

3.4. Förstärkning av lokala och regionala återvinningssystem

Upprättandet av effektiva återvinningssystem på regional och lokal nivå skulle kunna bidra avsevärt till att råvaror och energi sparas och även leda till en hållbar utveckling (omorganisering och en behovsanpassad decentraliserad struktur - instrument: handlingsplaner för landsbygdsutveckling). Olika möjligheter kan komma i fråga: 1) Sortera och återvinna samt utvinna energi från industriellt avfall och hushållsavfall i den mån det inte skadar miljön, 2) inrätta små reningsverk särskilt i avlägsna landsbygdskommuner, 3) när det är ekonomiskt möjligt uppmuntra direktförsäljning av jordbruksprodukter, vilket inte bara kan ge jordbruksföretagen extra inkomster utan även vara ett sätt att undvika långa transportsträckor.

Ytterligare arbetskraft krävs för att främja denna utveckling på kommunal och regional nivå, bland annat på områdena hantering och bortskaffande av avfall, direktförsäljning och bearbetning av förnybara råvaror. Utvecklingen i kommunerna och regionerna kommer att skapa nya arbetstillfällen och landsbygdens produktivitet kommer att öka. Förutom råvaruproduktionen från jord- och skogsbruket måste bearbetnings- och tjänstesektorerna främjas i större utsträckning.

4. Allmänna målsättningar

4.1. Gemensamma strategier för att använda energin från förnybara källor

Nästan alla politiska krafter stöder en mer omfattande användning av förnybar energi. I förgrunden står omsorgen om kommande generationer så att även de skall kunna leva i relativt välstånd. Utan finansiellt stöd kommer det inte att vara möjligt att uppnå det ambitiösa målet år 2010. Förutom viktiga områden som forskning och utveckling bör breda insatser främjas. Det handlar främst om att främja tillgången till förnybar energi på marknaden. Åtgärder på området måste leda till att företagarna efter den första stödperioden erbjuds rimliga vinstmöjligheter. Företagarna måste även erbjudas tillräckliga möjligheter att planera och få garantier för att energin kan säljas samt att deras avsättning säkras. De ekologiska fördelarna med förnybar energi måste slutligen belönas ekonomiskt.

För att öka användningen av förnybar energi måste energiskatten harmoniseras på EU-nivå. Medlemsstaterna kan även befria förnybara energikällor från skatt. De bör också se till att avregleringen av energimarknaderna inte påverkar användningen av förnybar energi negativt.

Medlemsstaterna bör på nationell nivå fastställa egna mål och vilka medel som skall användas för att uppnå det gemensamma målet t.o.m. 2010. Landsbygdens specifika ställning bör särskilt beaktas och främjas vid utformningen av nationella program.

4.2. Politiska initiativ för att utveckla landsbygden

Idén om en hållbar utveckling måste vara ledande på landsbygden. ESK uppmanar de behöriga myndigheterna att ta gemensamma politiska initiativ för en hållbar utveckling på landsbygden. Målet med initiativen skall vara att införa, genomföra, bedöma och sprida modeller som leder till effektiva återvinningssystem i landsbygdsområden och ett optimalt utnyttjande av förnybar energi. Viktiga principer om en hållbar ekonomi skall ligga till grund för initiativen, t.ex. att ett så stort antal invånare som möjligt deltar i utvecklingsprocessen och att de ekologiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna beaktas i lika stor utsträckning. Viktiga aspekter av en hållbar utveckling kommer att behandlas nedan.

5. Inslag i den hållbara utvecklingen

5.1. Utveckling av modeller

I debatten om hållbarhet råder det enighet om att det behövs fler modeller som komplement till den allmänna modellen om "hållbar utveckling" - till exempel på regional nivå. Modellerna skall fastställa ramarna för aktuella mål, strategier och åtgärder. På så sätt utgör de riktlinjer för gemensamma, tvingande och framtidsorienterade idealbilder. Alla aktörer i regionen måste ha möjlighet att delta i debatten om modellerna. Dessutom måste man nå en bindande överenskommelse om hur modellerna skall omsättas i praktiken.

5.2. Mångfunktionellt jordbruk

Genom att jordbruket blir allt mer mångfunktionellt måste dess uppgifter och mål konkretiseras och omsättas i åtgärder. Utgångspunkten bör vara att användningen av förnybara resurser är ett bidrag till klimatskydd och hållbar utveckling. Alla möjligheter är långt ifrån uttömda. Just stödmöjligheterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder många strategier som bör prövas och användas. Till exempel kan jordbruksföretag använda stöd från strukturfonderna för att anpassa sin energibas på ett långsiktigt hållbart sätt. Utjämningsfonderna erbjuder bland annat stödmöjligheter i form av investering i odling, förädling och försäljning av växter för förnybara råvaror, inklusive åtgärder för att odla skog på jordbruksmark.

5.3. Utveckling av slutna återvinningssystem på lokal och regional nivå samt upprättande av energibalanser

Tidigare ägnades för lite krafter åt att upprätta regionala och lokala återvinnings- och energibalanser. Det är dock enbart genom dem som man kan identifiera och tillgängliggöra ny förnybar energipotential. I detta sammanhang måste optimal användning av förnybara resurser alltid ha högsta prioritet. Med tanke på den potential som finns inom lokala små- och medelstora företag, inbegripet lantbruksföretag, med avseende på areal, teknisk utrustning och välutbildad arbetskraft, måste de i allt större utsträckning engageras i utvecklingen av återvinningssystem.

5.4. Skatte- och stödpolitik(2)

I dag är det i många avseenden ännu inte lönsamt att använda förnybara resurser. De kommer dock att bli mer lönsamma om det utvecklas effektivare produktionsteknik för förnybara resurser och genom att kostnaderna för fossila bränslen väntas öka. Produktion och förädling av förnybart bränsle samt användning av förnybar energi är dessutom mer arbetskraftsintensiv och kan leda till nya arbetstillfällen. Stöd till förnybara resurser är alltså en framtidsinvestering.

Man måste utveckla och pröva modeller för hur företag och privata hushåll som använder förnybar energi kan stödjas ekonomiskt. När modellerna utvecklas måste man även ta hänsyn till de externa effekterna, till exempel vilka miljövinster som skapas respektive vilken miljöförstöring man undviker genom att utnyttja förnybara energikällor. Det är nödvändigt att kontrollera om befintliga stödprogram och stöddirektiv uppfyller kraven på hållbarhet. Målet för denna kontroll skall vara att öka stödet för förnybara energikällor och råvaror och säkerställa användningen av dem på lång sikt. Diskussionerna måste inbegripa själva subventionerna. Även investeringsstöd måste uppfylla kriterierna för en hållbar utveckling(3). De enskilda anläggningarna kan få finansieringsstöd i inlednings- och övergångsfasen, men måste sedan bli självbärande. Inom ramen för modellförsöken måste motsvarande kriterier utvecklas.

5.5. Utveckling av kooperativa strukturer

De naturliga förutsättningarna och den aktuella tekniska nivån gör att det knappast går att utvinna förnybar energi i stora enheter. Dessutom är de ofta föremål för produktionssvängningar som beror på årstiden. Svängningar vid utvinning av förnybar energi och produktion av förnybara råvaror - liksom en önskan att fördela riskerna - tvingar producenterna att finna nya samarbetsformer. På landsbygden måste man finna nya sätt för samarbete mellan företag, hushåll och offentlig förvaltning, eftersom kontinuerlig energiförsörjning endast kan garanteras genom gemensam produktion och gemensamma strukturer för avsättningen.

5.6. Framtida arbetsformer

Vanligtvis har företag på landsbygden få anställda. Samtidigt ökar dock de samhälleliga kraven på kommunikation och samarbete. På grund av att produktionsprocesserna blir allt mer komplexa och samhället allt mer sammanflätat ökar kravet på mer samarbete. Även små företag måste anpassa sig till dessa förhållanden. I framtida produktion, marknadsföring och försäljning kommer det att krävas kooperativa arbetsformer. Företagen måste ta till sig dessa arbetsformer, framför allt för att genom närmare samarbete med andra företag finna nya, innovativa lösningar på problem inom företagen och regionala problem. Samarbetet får inte enbart ske internt, utan tvärtom behövs nya kommunikationsformer för konsumenter och köpare av produkter och tjänster.

5.7. Modern utbildning och fortbildning på landsbygden

Att sköta ett företag på ett hållbart sätt är något man måste lära sig. Alla försök att med regleringar och lagar tvinga den enskilde att sköta företaget på ett hållbart sätt kommer att misslyckas. Å andra sidan måste stora delar av befolkningen visa förståelse för hållbar utveckling och handla därefter. Att motivera människor att agera på egen hand, ta egna initiativ och att stimulera aktivt deltagande är viktiga mål för utbildningen. Vem som helst skall kunna delta i utbildning. På landsbygden är det dock ofta svårt att uppnå. Längre väg till utbildningsanordnaren och litet utbud är bara två exempel som visar på hur ett företags placeringsort kan fungera som en nackdel. Därför bör de många ansträngningar som görs för att finna nya utbildningsvägar värdesättas och stödjas. Utbildning är alltså det viktigaste instrumentet för att främja ett "hållbart tankesätt". Nytänkande kan enbart uppnås genom nytt innehåll och nya metoder och verktyg i utbildningsarbetet. Det kräver särskilda ansträngningar av alla parter.

5.8. Utveckling av infrastrukturen

Landsbygden får inte bli ett museum eller ett område som bevaras av nostalgiska skäl. Det krävs utvecklingsarbete och till detta hör även bästa möjliga infrastruktur. Man måste till exempel se till att det finns post, gator och vägar - om det inte sker någon utveckling har detta på lång sikt också sitt pris.

6. Sammanfattning av kraven

6.1. Initiativ för landsbygden

Ekonomiska och sociala kommittén uppmanar kommissionen att genomföra ett gemensamt politiskt initiativ för hållbar utveckling på landsbygden (se punkt 4.2 i detta yttrande). Ett anbudsförfarande i vilket enskilda kommuner eller flera kommuner gemensamt kan delta kan utgöra en del av initiativet. Ett av målen är att identifiera de regioner som har utvecklat hög täckningsgrad för regionala återvinningssystem och förnybara energikällor eller utvecklar effektiva strategier för att lyckas med detta.

6.2. Observationsorgan för landsbygden

Ekonomiska och sociala kommittén välkomnar det fortsatta stödet för ett observationsorgan för landsbygden som uttrycks i riktlinjerna för gemenskapsinitiativet för landsbygdens utveckling (Leader +), KOM(1999) 475 slutlig. Observationsorganets arbete får inte inskränkas till enbart Leader +-aktiviteter, utan det måste ha ett mer omfattande uppdrag, baserat på uppgifter om gemenskapens insatser för landsbygdsutveckling. Observationsorganet kan arbeta på olika sätt för att säkerställa en hållbar utveckling, till exempel genom att stödja projekt med hållbar inriktning och bygga upp nätverk mellan sådana projekt samt genom att framhålla bra exempel på hållbart företagande. Det skall också utveckla metoder för samordning mellan olika ministerier och myndigheter(4). Regionkommittén uppmanar vidare kommissionen att säkerställa att arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer i stor utsträckning deltar i observationsorganets arbete.

6.3. Översyn av mål och handlingsmöjligheter för befintliga program

Ekonomiska och sociala kommittén uppmanar kommissionen att se över sina program så att hållbar utveckling och klimatskydd helt och hållet införlivas som princip i gemenskapens mål och åtgärder. Åtgärder som har som mål att förbättra människornas kunskaper måste betonas. Utbildning skall särskilt stödja de delar och den kompetens som krävs för att människor skall anamma ett hållbarhetstänkande och handla därefter.

I de regionala planerna som till exempel krävs i EU-förordningen om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden till landsbygdens utveckling, måste användningen av förnybara energikällor och råvaror särskilt betonas. Ekonomiska och sociala kommittén uppmanar kommissionen att påverka ansvariga instanser i landsbygdsregionerna att införa analyser av kommunala och regionala återvinnings- och energibalanser i deras planer. När de europeiska stödmedlen fördelas skall hänsyn tas till resultaten av balanserna och de konsekvenser de får för planeringen.

Europeiska kommissionen bör vid fastställandet av regler för statligt miljöskyddsstöd till förnybar energi och förnybara råvaror möjliggöra de stödperioder som anses lämpliga och absolut nödvändiga för detta område.

6.4. Utveckling av nya program och förordningar

Vid sidan av översyn av befintliga program uppmanas kommissionen att utveckla nya initiativ för hållbar utveckling och klimatskydd. För detta ser Ekonomiska och sociala kommittén två väsentliga strategiska utgångspunkter: 1) förbättring av forskning och utveckling, 2) stöd till användningen av innovativ teknik och nya metoder.

6.4.1. Förbättring av forskning och utveckling

Kommissionens forskningsprogram och forskningsprojekt måste inriktas på att stödja praktisk forskning om förnybara råvaror och energikällor. Det behövs också forskning om förvaring och effektiv användning av dessa, till exempel i små och medelstora företag. Särskild vikt måste läggas på möjligheten att använda förnybara resurser på landsbygden. Forskningen måste få bättre stöd, särskilt när det gäller bearbetning av förnybara råvaror.

6.4.2. Stöd till nya produkter

Den ökade produktionen av förnybara råvaror och användningen av förnybara energikällor ger ett ökat krav på nya produkter. Kommissionen bör stödja denna process med riktade stödprogram (för elproduktion och värme). Särskild hänsyn skall tas till det regionala mervärdet, dvs. även producenter som verkar på landsbygden bör få särskilt stöd. Ekonomiska och sociala kommittén uppmanar kommissionen att stödja särskilda program för finansiering av effektiv energianvändning och användning av förnybara energikällor, särskilt inom lant- och skogsbruket. Begreppet värde skall tydligt kopplas till investeringar och ekologiska åtgärder, vilka kommissionen kan stödja inom ramen för strukturfonderna. Slutligen stärker nya produkter och ny teknik det europeiska näringslivets och särskilt de små och medelstora företagens exportmöjligheter.

6.5. Förbättring av lagar

Kommissionen uppmanas att undersöka vilka lagar i medlemsstaterna som försvårar användningen av förnybara energikällor och råvaror. Kommissionen bör inom ramen för en sammanfattande rapport föreslå ett enhetligt rättsligt ramverk. Dessutom måste det utvecklas strategier och koncept för hur man kan införa en koldioxidavgift i hela Europa, liksom skattebefrielse (skattelindring) för biobränsle.

6.6. Kandidatländerna

Kandidatländerna måste involveras i ansträngningarna för ökad användning av förnybara resurser och råvaror samt förbättring av kommunala och regionala återvinningssystem. Det måste ske ett erfarenhetsutbyte mellan kooperativa projekt så att parterna kan lära av varandra. Kommissionen uppmanas att sammanställa en översikt över i vilken utsträckning kandidatländerna förfogar över, respektive använder förnybara energikällor. Med utgångspunkt i denna sammanställning bör det göras en bedömning av vilka utvecklingsmöjligheter regionerna på landsbygden i kandidatländerna har, om de tillämpar de grundläggande principerna för hållbar utveckling.

Bryssel den 20 september 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) Till exempel åtgärder enligt artikel 33 i förordning 1257/1999 (EG). Se även ESK:s yttrande av den 29 april 1998 (EGT C 214, 10.7.1998, s. 56) om kommissionens meddelande om "Energi för framtiden - förnybara energikällor (vitbok)".

(2) Se även ESK:s yttrande "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av el från förnybara energikällor på den inre marknaden för el" (CES 999/2000), särskilt punkterna 5 och 11.

(3) I sitt yttrande om en helhetsbedömning av det femte handlingsprogrammet för miljön av den 24 maj 2000 (EGT C 204 av den 18.7.2000, s. 14) betonade kommittén "behovet av ekonomisk stimulans för att åstadkomma en omorientering av investeringarna och ett stöd till tekniska innovationer. Vidare vore det lämpligt att ge impulser till att ersätta verksamheter som inte är miljövänliga, samt att vidareutveckla dessa impulser där de redan föreligger. Det slutliga målet bör vara att endast bevilja subventioner om de främjar en hållbar utveckling, samt att avveckla stöd till verksamheter som inte är hållbara."

(4) Se även punkt 2.6.3 i det yttrande som nämns i fotnot 2.