Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Rambestämmelser för säsongsarbete i jordbruket för personer från tredje land"

(2000/C 204/19)

Den 21 oktober 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om: "Rambestämmelser för säsongsarbete i jordbruket för personer från tredje land".

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som hade ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 10 maj 2000. Föredragande var Hans-Joachim Wilms.

Vid sin 373:e plenarsession den 24-25 maj 2000 (sammanträdet den 24 maj 2000) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 65 röster för och 1 nedlagd röst.

1. Inledning - motivering

1.1. I olika näringsgrenar inom EU finns det arbetstagare som hör till gruppen säsongsarbetare. Detta gäller framför allt jordbrukssektorn, där säsongsarbetarna - i större utsträckning än i andra sektorer - påverkar sektorns struktur.

1.2. Ekonomiska och sociala kommittén vill med detta initiativyttrande göra rådet, Europaparlamentet, kommissionen och arbetsmarknadens parter uppmärksamma på det betydande antalet säsongsarbetare inom jordbruket som endast åtnjuter ett ringa socialt skydd. Kommittén konstaterar att jordbrukssäsongsarbetarnas situation - i motsats till säsongshantverkarnas, som har en mera gynnsam ställning på grund av att deras verksamhet har traditionell anknytning - i dag är ett tabubelagt problem som borde åtgärdats sedan länge. Trots ESK:s initiativyttrande som antogs i april 991 och som innehöll detaljerade förslag om hur situationen skulle kunna förbättras, har inga framsteg gjorts vad gäller jordbrukssäsongsarbetarnas situation.

1.3. Säsongsarbetarnas arbete är mycket betydande och nödvändigt för jordbrukssektorn i EU. I vissa medlemsstater har bisten på kvalificerade yrkesarbetare lett till ett bestående behov av säsongsarbetare. Den senaste tidens utveckling och framför allt konsolideringen av den inre marknaden, EU:s utvidgning, upplösningen av de ideologiska gränserna i Central- och Östeuropa samt folkströmmarna i Medelhavsområdet på grund av inbördeskrig och fattigdom har lett till betydande förändringar för säsongsarbetarna inom jordbrukssektorn. Dessa förändringar återspeglas i jordbruksföretagens arbetsorganisation och har betydande följder för de lokala och nationella arbetsmarknaderna.

1.4. Arbetsmarknadspolitiken har en framstående ställning inom EU på grund av den höga arbetslösheten i de enskilda medlemsstaterna. EU:s politik är inriktad på att sänka arbetslösheten. Jordbrukssektorn spelar en avgörande roll för arbetsmarknaden, eftersom den både som enskild bransch och genom anslutande sektorer samt genom sin roll inom ramen för politiken för fysisk planering och strukturpolitiken skulle kunna bidra till att bekämpa arbetslösheten.

1.5. Jordbruket inom EU står inför nya omvälvande förändringar. Den planerade utvidgningen till länderna i Central- och Östeuropa kommer i motsats till tidigare utvidgningar att leda till en betydande ökning av antalet jordbrukssäsongsarbetare framför allt i de nordliga och Centraleuropeiska medlemsstaterna. Betydande förändringar kommer även att märkas i de Sydeuropeiska medlemsstaterna. I detta sammanhang tillkommer dock andra faktorer såsom krigsflyktingar från Sydeuropa och folkströmningar från framför allt Nordafrika. Därför bör man göra de rättsliga skillnaderna tydligare mellan arbetstagare från tredje land och från kandidatländerna.

1.6. För att främja arbetsfreden, den ekonomiska tillväxten och en minskning av arbetslösheten bör rådet, Europaparlamentet och kommissionen liksom arbetsmarknadens parter beakta och hitta lösningar på de problem som behandlas i initiativyttrandet. I initiativyttrandet tas även upp en rad förslag om hur man kan gå till väga i detta hänseende. Målet bör under alla omständigheter vara att bryta samhälleliga och politiska tabun kring frågan och ge dem som är verksamma inom jordbruket ett rättmätigt skydd.

2. Vikten av ett yttrande

2.1. Antalet säsongsarbetare ökar betydligt i medlemsstaterna och har i vissa fall redan överskridit antalet inhemska jordbruksarbetare. På vissa håll trängs de inhemska arbetstagarna bort av säsongsarbetarna. Medan säsongsarbetarna i de Centraleuropeiska medlemsstaterna nästan uteslutande kommer från kandidatländerna, kommer säsongsarbetarna i de Sydeuropeiska medlemsstaterna framför allt från Nordafrika och även i allt större utsträckning från sydöstra Europa och Asien.

2.2. I kandidatländerna är en stor del av befolkningen yrkesverksam inom jordbruket (t.ex. 25 % i Polen och 10 % i Ungern). I samband med anpassningen av jordbruket kommer troligtvis den övervägande delen av nuvarande arbetsplatser inom kort att försvinna och ett fåtal arbetstillfällen att skapas genom omstruktureringen. Motsägande uppgifter kommer dock från t.ex. Polen och Bulgarien där antalet yrkesverksamma inom jordbruket ökar. Detta är dock delvis ett resultat av tidigare industriella omstruktureringar men främst av fattigdomen.

2.3. För att komma bort från den svåra ekonomiska situationen och politiska instabiliteten i sina hemländer kommer människor från olika afrikanska länder till de sydeuropeiska medlemsstaterna. Eftersom man endast ingått bilaterala överenskommelser om fri rörlighet med dessa länder kan denna grupp inte heller i framtiden åtnjuta rätten till fri rörlighet inom gemenskapen till skillnad från medborgarna i kandidatländerna.

2.4. Kommissionen har inte tillräckliga resurser för att behandla detta alleuropeiska problem. Inom generaldirektoratet för jordbruk finns t.ex. trots kommitténs påtryckningar ingen som ansvarar för denna fråga. Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik har inte heller tillräckliga resurser.

3. Säsongsarbetare inom jordbruket i EU

3.1. I och med jordbrukets ökade specialisering krävs extra arbetskraft till jordbruksföretagen, särskilt under arbetstoppar. För att klara av dessa arbetstoppar, under t.ex. skördeperioder, anlitas i regel säsongsarbetare. Tidigare anlitades dessa från hemlandet, vilket i dag inte är fallet.

3.2. Det finns flera anledningar till att företagen främst anlitar säsongsarbetare:

- Strukturförändringarna inom jordbrukssektorn har lett till demografiska förändringar, vilket innebär att det inte finns tillräckligt med lokal eller inhemsk arbetskraft.

- De arbetslösa inom landet saknar den motivation, de kvalifikationer och den rörlighet som företagen kräver.

- Arbetstagare från länder utanför EU kan tänka sig att arbeta för en lägre lön på grund av valutakursskillnader och de fördelar i fråga om köpkraft som detta innebär.

- Ibland har säsongsarbetarna ett yrke i sina hemländer och ser säsongsarbetet som en extrainkomst och kan därför tänka sig att arbeta för låga avtalsenliga löner eller för löner under avtalsnivån.

- Det är lättare för företagen att anställa säsongsarbetare på grund av att arbetet är tidsbegränsat.

- Företagen kan dra av vissa extra sociala avgifter (för t.ex. avtalsenligt extraarbete) när de anställer säsongsarbetare.

3.3. Arbetslösa är å andra sidan inte särskilt intresserade av att säsongsarbeta på grund av

- att säsongsarbetet ställer stora krav i fråga om arbetstider, väderförhållanden och kroppslig belastning som t.ex. obekväma arbetsställningar,

- att lönen är för låg och att en varaktig integrering på arbetsmarknaden sällan är möjlig,

- att arbetslöshetsunderstödet riskerar att sänkas på grund av den låga lönen från säsongsarbetet.

3.4. Problem uppstår främst på grund av arbetskraftstillströmningen från länder utanför EU. För att täcka behoven av extra arbetskraft anlitar företagen utländsk arbetskraft framför allt från Central- och Östeuropa, och i Sydeuropa från Centraleuropa men framför allt från Nordafrika, Maghreb-länderna och numera även i allt större utsträckning från Asien.

3.5. Det har visat sig att på grund av en förändrad arbetsorganisation inom företagen, som t.ex. på varandra följande säsongskontrakt (kedjearbetsavtal), har de potentiellt fasta arbetsplatserna för lokala arbetstagare försvunnit och ersatts av säsongsarbete. Å andra sidan finns det exempel på att arbetsplatser räddats tack vare att säsongsarbetare anlitats.

4. Säsongsarbetet i Europa

4.1. Säsongsarbetet ses på ett allt mer differentierat sätt i Europa. De olika medlemsstaterna reglerar tillgången på säsongsarbetskraft genom att de själva bestämmer hur många arbetstillstånd som skall delas ut. Vid kvoteringen inbegrips även arbetsmarknadens parter i olika stor utsträckning.

4.2. Kvoteringen täcker dock inte efterfrågan på arbetsplatser, vilket leder till att icke registrerade (illegala) arbetstagare förutom legala säsongsarbetare söker arbete inom jordbruket.

4.3. Legalt anställda säsongsarbetare täcks av löneavtalen och arbets- och socialförsäkringslagstiftningen i mottagarlandet.

4.4. Kandidatländerna tar emot färre säsongsarbetare på grund av arbetsmarknadsläget i dessa länder. Enligt uppgifter från arbetsmarknadens parter i de Central- och Östeuropeiska länderna kommer procentuellt sett fler illegala arbetstagare in från de östliga grannländerna och framför allt från Ukraina och Rumänien, än de som anställs på legala grunder. De arbetar delvis på arbetsplatser som upptagits av inhemska arbetstagare som numera själva säsongsarbetar inom EU (så kallad "korridormigration").

4.5. Vid utarbetandet av detta yttrande stod det klart att uppgifterna om säsongsarbetet i jordbruket, trots tidigare arbeten även från kommittén sida(1) inte är tillfredsställande vare sig kvantitativt eller kvalitativt sett. Säsongsarbetet registreras endast delvis på nationell nivå. Differentierade utvärderingar görs knappt och sammanfattas inte på europeisk nivå.

4.6. På bilateral och mellanstatlig nivå ingås många överenskommelser vad gäller utbytet av säsongsarbetare. Enbart i Polen finns det cirka 30 fördrag, regeringsförklaringar och protokoll med tio olika länder (EU och länder utanför EU) som reglerar anställningen av arbetskraft och praktikanter.

4.7. Inom jordbruket i EU anställs säsongsarbetare främst för att utföra stödsysslor och lätta uppgifter som de delvis är överkvalificerade för. De länder som säsongsarbetarna kommer ifrån går därmed miste om kvalificerad arbetskraft.

4.8. Säsongsarbetet har dock även positiva följder för ursprungsländerna. Det bidrar till att göra arbetsmarknaden mer flexibel, och säsongsarbetarna tar även med valuta hem som ökar inkomsterna och stärker köpkraften. Yrkeserfarenheten kan delvis även komma till nytta i hemlandet.

4.9. Den tid som en säsongsarbetare får stanna i EU skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna och kan vara mellan 3 månader och ett år.

4.10. När kandidatländerna går med i EU kommer situationen vad gäller sysselsättningen inom jordbrukssektorn radikalt att förändras. Det är möjligt att arbetstillfällena utanför jordbrukssektorn inte räcker till för den arbetskraft som frisläpps från jordbruket. Efter en radikal strukturomvandling av jordbrukssektorn kan man befara att massarbetslöshet uppstår i kandidatländernas landsbygdsregioner i likhet med det som hände i de nya delstaterna i Förbundsrepubliken Tyskland 1990. I detta sammanhang kan säsongsarbetet avlasta arbetsmarknaden. Effekterna av säsongsarbetet kan förstärkas ytterligare om det inbegrips i en övergripande arbetsmarknadsstrategi. De regionala gränsöverskridande arbetsmarknader som uppstått skulle därmed även utvidgas och förstärkas.

4.11. En aspekt av säsongsarbetet som är speciellt inhuman och som har allvarliga konsekvenser för såväl det sociala systemet som den ekonomiska stabiliteten är det illegala säsongsarbetet. Kommittén är medveten om det illegala säsongsarbetets omfattning och betydelse. Även om det naturligt nog inte finns några uppgifter om detta, noterar kommittén att det illegala säsongsarbetet är ett stort problem för jordbruket.

5. Slutsatser - regleringsbehov

5.1. Rambestämmelser

5.1.1. I samband med förhandlingarna med de central- och östeuropeiska kandidatländerna måste hänsyn tas till den nationella utvecklingen i de olika länderna. Det konkreta läget beträffande den ekonomiska och sociala utvecklingen är av central betydelse för den positiva utveckling som bör avspeglas i förhandlingarna med de olika kandidatländerna inför deras anslutning till Europeiska unionen. Detta bör gälla anslutningsförhandlingarnas såväl tidsmässiga som rättsliga dimension. Strukturstödsåtgärder är här av stor betydelse för att främja infrastrukturutbyggnad och arbetstillfällen. Utvecklingen på landsbygden bör främjas ytterligare.

I princip förordar kommittén övergångsbestämmelser - inklusive tidsbegränsade undantagsbestämmelser - så att arbetskraftsrörlighet och andra därmed förbundna effekter kan åstadkommas. Sådana övergångs- eller undantagsbestämmelser bör därvid beakta den konkreta utvecklingen i det enskilda kandidatlandet. När den önskade utvecklingen har uppnåtts bör övergångs- eller undantagsbestämmelserna upphöra.

5.1.2. Det stora antalet befintliga bilaterala överenskommelser om inflyttning, kvoter etc. är ett tecken på att det finns behov dels av en europeisk migrationspolitik, med bestämmelser för hur man i framtiden skall handskas med säsongsarbetskraft inom jordbruket, i synnerhet när det gäller att fastställa om användningen av arbetskraft utifrån är en prioriterad fråga, dels av att inleda förhandlingar i rådet för att slutgiltigt kunna föra samman de många olika nationella bestämmelserna i ett EU-direktiv.

5.2. Åtgärder

5.2.1. Kommittén föreslår följande åtgärder för att få till stånd bestämmelser för säsongsarbetskraft inom jordbruket:

5.2.2. Det europeiska jordbrukets arbetsmarknadsparter har sedan flera år tillbaka arbetat med att försöka lösa problemen med säsongsarbetskraften. På olika nivåer görs det många insatser för att förbättra den ekonomiska och sociala situationen för säsongsarbetarna. Kommittén kommer att följa upp och stödja dessa insatser.

5.2.3. Kommittén noterar arbetsmarknadsparternas uttalade avsikt att fortsätta sina ansträngningar inom ramen för den sociala branschdialogen och vidta åtgärder med utgångspunkt i artiklarna 138 och 139 i EG-fördraget. Kommittén anmodar kommissionen att bistå arbetsmarknadsparterna med råd och stöd i samband med dessa åtgärder.

5.3. Observationsorgan

5.3.1. Som grund för en väl underbyggd diskussion och för de slutsatser och initiativ som blir följden av denna behöver de som deltar i denna process ett kvantitativt och kvalitativt omfattande informations- och rådgivningssystem. En central komponent i detta system skall utgöras av ett observationsorgan för säsongsarbetskraft inom jordbruket, ett organ som skall inrättas av kommissionen med deltagande av arbetsmarknadsparterna.

5.3.2. Detta observationsorgan skall ha till uppgift att i samarbete med myndigheterna kartlägga och utvärdera säsongsarbetskraftsströmmarna samt att lägga fram förslag till EU-institutionerna och andra berörda parter om hur säsongsarbetarnas situation kan förbättras. Organisationsorganet kan också fungera som informations- och rådgivningsorgan för företagar- och fackföreningsorganisationer, självhjälpsgrupper, förvaltningar och politik. Det skall vara kopplat till befintliga EU-initiativ och bidra till att dessa binds samman i ett nätverk.

5.3.3. Kommittén uppmanar kommissionen att stödja arbetsmarknadsparternas åtgärder och anslå finansiella medel för inrättandet av ett observationsorgan för säsongsarbete inom jordbruket i EU. Kommissionen bör även försöka förmå medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadsparterna bygga upp nätverk som operativa informations- och rådgivningsorgan på nationell eller regional nivå.

5.3.4. Genom att lägga in uppgifterna på data kan denna information göras tillgänglig för arbetsmarknadsparterna, ansvariga myndigheter, kommissionen, politiker och alla övriga intresserade. Dessutom skall det finnas kopplingar till olika kommissionsprojekt, t.ex. på databanksområdet.

5.4. Identitetsdokument

5.4.1. Arbetsmarknadsparterna inom jordbruket i EU och kandidatländerna har inlett arbetet med att på bilateral nivå få till stånd överenskommelser om ett närmare samarbete. Ett bättre skydd för säsongsarbetare ingår som en komponent i dessa överenskommelser.

5.4.2. Som ett skydd för säsongsarbetarna skall det införas ett skriftligt arbetstillstånd som arbetstagarna måste ha med sig under arbetet och som på begäran skall visas upp för ansvariga instanser. Detta tillstånd skall förutom personuppgifter även innehålla särskilda socialförsäkringsuppgifter och uppgifter om kvalifikationer. Med hjälp av ett sådant skriftligt arbetstillstånd kan säsongsarbetarens rättsliga status fastställas. På så sätt kan man få kännedom om underlåtelse att rapportera om arbetsförhållanden, och den enskilde säsongsarbetaren kan på ett effektivt sätt skyddas mot effekterna av en illegal arbetssituation. Ett skriftligt arbetstillstånd ger dessutom arbetstagaren tillgång till såväl skydd från värdlandets fackliga organisationer som stöd från t.ex. arbetsförmedlingar, branschorganisationer och utbildningsinstitutioner. Kommittén uppmanar kommissionen att genom riktat stöd till olika pilotprojekt undersöka om ett sådant skriftligt arbetstillstånd i form av ett identitetsdokument kan införas.

5.5. Styrning

5.5.1. Säsongsarbetskraften kommer även i framtiden att behövas för en väl fungerande jordbrukssektor. Det finns ett behov av att i framtiden kunna reglera under vilka villkor arbetstagare på arbetsmarknaden från länder utanför EU kan sättas in.

5.5.2. Principen om rörlighet inom Europeiska unionen innebär även möjlighet för säsongsarbetare att byta arbete. Efter det att arbetstillstånd erhållits i ett EU-medlemsland har arbetstagare som kommer från länder utanför Europeiska unionen möjlighet att flytta vidare inom EU. Frågan om arbetstillstånd har därmed betydelse för samtliga EU-medlemsstater. Kommittén uppmanar kommissionen att reda ut de rättsliga problemen på detta område och tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter nå en gemensam europeisk lösning beträffande arbetstagare från tredje land.

5.5.3. Kommittén uppmanar kommissionen att verka för att arbetsmarknadens parter görs delaktiga då medlemsstaterna fastställer nationella kvoter.

5.6. Förvaltning

5.6.1. Statliga organ, företag och säsongsarbetare är underställda ett närmast oöverskådligt antal olika bestämmelser, lagar och förordningar. Till följd av den fortsatta harmoniseringen inom EU måste bestämmelserna göras överskådligare. Kommittén anser att det är angeläget att de administrativa bestämmelserna i synnerhet för arbetsgivare och arbetstagare görs enklare och överskådligare.

5.6.2. Kommissionen uppmanas att sammanställa en översikt över befintliga bilaterala säsongsarbetsöverenskommelser mellan Europeiska unionens medlemsstater och kandidatländerna. Denna översikt kan ge information som kan ligga till grund för förslag och initiativ till en förenkling av det nuvarande regelverket. Såväl ursprungs- som mottagarländerna har behov av enhetliga europeiska normer för säsongsarbetsbestämmelser.

5.7. Vidareutbildning

5.7.1. Det är inte bara för säsongsarbetarna som utbildningsåtgärder utgör en viktig faktor för att i även i fortsättningen kunna försörja sig inom jordbruket. Även för lågutbildade, arbetslösa och i övrigt eftersatta grupper kan sådana åtgärder ge en god grund för sysselsättning inom jordbruket. Det är därför mycket angeläget att förse arbetsförmedlingarna i medlemsstaterna med sådana instrument att de kan erbjuda intresserade personer möjlighet till utbildning och tillgång till dessa satsningar.

5.8. Kontroll

5.8.1. Det räcker inte med skärpt kontroll för att man skall kunna försäkra sig om att rättsliga och avtalsmässiga bestämmelser respekteras och bekämpa illegal verksamhet för att skydda säsongsarbetarna. Det måste även anslås tillräckliga finansiella medel för informations- och upplysningsverksamhet riktad inte bara till de anställda och företagen, utan även till allmänheten.

5.8.2. Som ett komplement till upplysningsarbetet krävs det dock även ett närmare samarbete mellan olika kontrollmyndigheter på europeisk nivå, eftersom den illegala arbetskraftsförmedlingen är en gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen uppmanas därför att verka för att den europeiska samordningen av utrednings- och påföljdsarbetet i samband med illegalt arbete stärks samt att ställa de personalmässiga och finansiella resurser som krävs för detta till förfogande.

5.9. Social trygghet

5.9.1. Säsongsarbetarna är oumbärliga för det europeiska jordbruket. De måste ha samma ekonomiska och sociala rättigheter som alla andra arbetstagare. De ger ett viktigt bidrag till utvecklingen inom de primära sektorerna och måste även få del av framstegen. Viktiga framsteg på detta område är socialförsäkringssystemen och de kompletterande pensionsfondssystem som finns i vissa medlemsstater. Varje form av diskriminering av säsongsarbetare måste upphöra.

5.9.2. Kommittén uppmanar kommissionen att analysera de olika socialförsäkringssystemen inom jordbrukssektorn och tillsammans med arbetsmarknadens parter komma fram till hur säsongsarbetare skall kunna införlivas i dessa system. Därvid skall säsongsarbetarens intjänade sociala förmåner garanteras i socialförsäkringen och individuellt intjänade pensionsförmåner skall kunna föras över till hemlandet.

Bryssel den 24 maj 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) se EGT C 355, 21.11.1997, s. 51ff.