KOMMISSIONENS RAPPORT TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om KVALITETSSTRATEGIN FÖR OLIVOLJA

KVALITETSSTRATEGIN FÖR OLIVOLJA

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

1. ANALYS AV DEN NUVARANDE SITUATIONEN

1.1. Normer och regler

1.1.1. Kvalitetsbegreppet

1.1.2. Det gällande regelverket

1.2. Situationen på marknaden

1.2.1. Aktörerna och deras organisationer

1.2.2. Kategorier av olivolja som produceras och säljs

1.3. Kvalitetsfaktorer

1.3.1. Olivproduktion

1.3.2. Produktion av jungfruolja

1.3.2.1. Temperatur, utvinningstid och extraktionstillsatser

1.3.2.2. Omhändertagande av restprodukter och avfall

1.3.2.3. Olja från omcentrifugering

1.3.3. Olja som saluförs

1.3.3.1. Jungfruolja

1.3.3.2. Raffinerad olja och blandningar med jungfruolja

1.3.3.3. Blandningar av olivolja och olja av olivrestprodukter

Ram 1: Bilaga till förordning nr 136/66/EEG - Beteckningar och definitioner på olivolja och olja av olivrestprodukter

2. FÖRESLAGNA RIKTLINJER

2.1. Klassificering av olivolja

2.1.1. Beteckning av vissa kategorier

2.1.2. Högsta tillåtna syrahalt

2.1.3. Avgränsningen mellan oraffinerad olivolja och olja av olivrestprodukter

2.1.4. Övriga aspekter

2.1.5. Kategorier för detaljhandeln

2.2. Märkning av olivolja

2.2.1. Obligatoriska, frivilliga och förbjudna uppgifter

2.2.1.1. Obligatorisk uppgift som beskriver olivoljans kategori

2.2.1.2. Förbud mot uppgifter som felaktigt antyder ett kvalitetssamband

2.2.1.3. Standardisering av vissa frivilliga uppgifter

2.2.2. Särskilt fall vad gäller ursprung

2.3. Kontroll genom analys

2.3.1. Beslutsprotokoll

2.3.2. Paneltest

2.3.3. Resultat som avviker från normerna

2.4. Aktörernas organisation och verksamhet

2.4.1. Verksamhetsområden

2.4.1.1. Förbättring av produktionens kvalitet och minskning av dess effekter på miljön

2.4.1.2. Kvalitetscertifiering och värnande om olivoljans kvalitet

2.4.1.3. Förvaltning av sektorn och marknaden

2.4.2. Finansiering

Ram 2: Förslag - Beteckningar och definitioner på olivolja och olja av olivrestprodukter

OPERATIONELLA SLUTSATSER

1. Rådets regelverk

1.1. Klassificeringen av olivolja och olja av olivrestprodukter

1.2. Aktörernas organisation och verksamhet

2. Kommissionens regelverk

2.1. Paneltest

2.2. Ursprungsbeteckningar

2.3. Olivoljor som avviker från normen

2.4. Krav på små förpackningar

2.5. Krav och förbud i fråga om märkning

2.6. Standardisering av frivilliga påståenden

3. Övriga initiativ

3.1. Internationella organ

3.2. Forskning och studier som genomförs av experter på olivoljans kemi

INLEDNING

Under 1998 års förhandlingar om reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja [1] konstaterade rådet och Europaparlamentet en hel rad sammanhängande problem av relativt teknisk art, som i olika grad handlar om att framhålla olivoljans kvalitet. Rådet och kommissionen har bedömt det vara nödvändigt att studera dessa frågor på ett samordnat vis och har åtagit sig att

[1] Förhandlingar som ledde fram till antagandet av rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT 210, 28.71998, s. 32).

"särskilt prioritera en noggrann undersökning av olika kvalitetsaspekter under den period som föregår det definitiva förslaget till reformering av den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja". Det gäller följande aspekter:

- kvaliteten på oliver och befintliga program för att förbättra kvaliteten på produktionen av olivolja

- miljöaspekter i samband med produktion av olivolja, inbegripet olivrestprodukter

- klassificeringen av olivolja, främst inrättandet av en kategori "prima" extra jungfruolja, aspekter i samband med deodoriserad bomolja (lampolja), raffinerad olja och olja av olivrestprodukter

- förbättring av analysmetoderna för att klassificera och kontrollera olivolja

- aspekter i samband med fastställande av ursprung och märkning

- blandningar av olivolja med fröolja

- spårbarhet och kvalitetscertifiering

- förbättrad kvalitetskontroll.

Sedan dess har kommissionen fört en ingående diskussion om kvalitetsstrategins olika aspekter. Den ständiga gruppen för oliver och olivprodukter i den rådgivande kommittén för specialiserad produktion har hållit ett antal möten för att reflektera kring frågan, med utgångspunkt i omfattande dokumentation som har sammanställts av kommitténs ledamöter, som företräder sektorns olika grupperingar av aktörer. Internationella olivoljerådet (COI) och olika branschorganisationer har likaså bidragit med skriftliga analyser. Slutligen har expertgruppen för olivoljans kemi inom förvaltningskommittén för oljor och fetter vid flera tillfällen sammanträtt för att ta upp de mer tekniska aspekterna och problemen som gäller kontroll.

En analys av de viktigaste kvalitetsfaktorerna visar att framsteg skulle kunna åstadkommas i fråga om produktion och saluföring genom en förbättring av den obligatoriska klassificeringen och reglerna för märkning. Detta skulle även förutsätta förbättringar vad avser kontroll och sektorns organisation.

Olivoljan skiljer sig från övriga oljor och fetter genom sina särskilda näringsmässiga och organoleptiska egenskaper, och marknaden för olivolja är beroende av att variationerna hos dessa egenskaper är överblickbara. Svårigheterna när det gäller att framhålla olivoljans kvalitet har olika grad av teknikalitet och ekonomisk betydelse, men kan grupperas enligt följande fyra huvudteman:

- Klassificeringen avspeglar inte längre särskilt väl situationen på marknaden, som för närvarande framställer en dominerande andel "extra jungfruolja" med ganska olikartade egenskaper. Den obligatoriska kategoribeteckningen med generiska namn skapar förvirring och kan vara vilseledande för konsumenten. Avgränsningen mellan olika kategorier ger upphov till en rad tekniska svårigheter som exempelvis kan gälla tillförlitligheten och precisionen i analysmetoderna eller förekomsten av olivoljor som naturligt avviker från dessa normer.

- Reglerna för märkning är ofta inte tillräckligt exakta, särskilt när det gäller kontroll av påståenden. Följden är en uppsjö av ibland vilseledande omdömen, som är svåra eller omöjliga att kontrollera och som skapar oro på marknaden.

- Kontrollen av fusk, särskilt när det gäller den deklarerade baskvaliteten (deodorisering av bomolja (lampolja), bomolja som blandas med olja från omcentrifugering av olivrestprodukter, blandningar med hasselnötsolja, ...), är ett vanligt problem.

- En organiserad kvalitetsförbättring vad avser spårning och certifiering av kvaliteten saknas, eller skulle behöva samordnas bättre inom leden för olivproduktion, produktion och utveckling av olja samt hantering av restprodukter.

Situationen på marknaden störs följaktligen av priser som inte alltid står i proportion till den kvalitet som kunden förväntar sig. Med beaktande av de påståenden som anges i märkningen är prisvariationen inom varje kategori olivolja mycket stor och kategorierna överlappar i stor utsträckning varandra prismässigt. Denna variation har sin grund i gängse handelsbruk men beror även på brister i regelverket för kvaliteten och genom förandet av dessa regler. På lång sikt kan dessa brister avskräcka konsumenterna och leda till allvarliga problem för sektorn.

De åtgärder som bör vidtas faller inom ramen för en samordnad insats under flera år framåt - en kvalitetsstrategi för olivolja som inbegriper såväl deltagande av sektorns producenter och industri- eller affärsaktörer som forskning och expertgranskning, regler att fastställa på respektive nivå av rådet, kommissionen och medlemsstaterna, samt ändringar av vissa internationella bestämmelser inom ramen för Internationella olivolje rådet och Codex Alimentarius.

1. ANALYS AV DEN NUVARANDE SITUATIONEN

1.1. Normer och regler

1.1.1. Kvalitetsbegreppet

Internationella standardiseringsorganisationen anger i sina ISO-normer en definition av begreppet kvalitet som ganska väl motsvarar det allmänna begrepp som är tillämpligt på olivolja:

"Kvalitet är alla sammantagna egenskaper hos ett objekt eller en företeelse som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade eller underförstådda behov." [2]

[2] ISO EN 8402.

Konsumentens fria val är därmed centralt för definitionen av en produkts kvalitet. Men konsumentens fria val styrs även av faktorer som inte alltid är kvalitets relaterade, exempelvis pris och presentation. De kriterier påverkar kvalitets bedömningen varierar dessutom i betydelse, främst beroende på smak och konsumtionsmönster i olika regioner, men också på utvecklingen över tiden, under inverkan av information och trender. Åtgärder för att allmänt främja olivolja är i det avseendet av avgörande betydelse.

En första grupp kriterier hänför sig till "baskvaliteten", det vill säga att produkten motsvarar uttrycket "sund, god och marknadsmässig kvalitet", som naturligtvis är ett minimikrav. De flesta av dessa kriterier har överförts till objektiva normer som kan kontrolleras genom fysikaliska och kemiska analyser. Det gäller exempelvis gränsvärden för olika beståndsdelar som kännetecknar olivoljans sammansättning och högsta tillåtna halter av oönskade ämnen.

En andra kategori kriterier hänför sig till "den inneboende kvaliteten". Ofta förändras dessa kriterier med tiden och sammanhänger med olivoljans sensoriska och näringsmässiga effekter. Vissa av dessa kriterier, exempelvis syrahalt, kan mätas mycket objektivt. Andra, som organoleptiska egenskaper, är mer komplicerade att bedöma tillförlitligt och reproducerbart. Dessa kriterier är centrala för kvalitetsbegreppet och svåra att hålla isär enligt en enhetlig värdeskala, eftersom varje konsument kan ha olika preferenser. Konsumenten kan även uppskatta den stora smakvariationen mellan olika typer av olivolja. Den inneboende kvaliteten tycks grunda sig på omedvetna kompromisser som konsumenterna gör mellan sensoriska aspekter och mer fysiska och kemiska aspekter, där syrahalten spelar en roll.

En tredje grupp kriterier hänför sig till den kvalitet som "associeras" till produkten och berör mycket mer subjektiva aspekter, som ofta dock inte saknar reell betydelse. Framför allt handlar det om bilden av olivolja, som sammanhänger med kulinariska traditioner, klimat och landskap i medelhavsområdet. Det handlar om värden som är mycket svåra att mäta objektivt och som förvisso inte är enhetliga. Vissa aspekter som bidrar till dessa föreställningar, exempelvis miljöskydd och oljans ursprung, kan dock ibland följas upp och bedömas mer konkret.

1.1.2. Det gällande regelverket

Kvalitetsbeteckningen måste följa de regler för märkning som fastställts i enlighet med gemenskapslagstiftningen, främst direktiv 2000/13/EG [3].

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel, EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

I bilagan till rådets förordning nr 136/66/EEG [4] fastställs beteckningar och definitioner på olivolja och olja av olivrestprodukter för nio obligatoriska kategorier för saluföring, av vilka endast fyra gäller detaljhandeln [5] (se ruta 1 i bilagan till denna avdelning I). Denna klassificering av olivolja och olja av olivrestprodukter används även i gemenskapens tullregler, i olivoljerådets avtal och normer samt i Codex Alimentarius, med några avvikelser vad avser tillämpningen av organoleptisk analys samt andra frågor av mindre betydelse.

[4] Rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om en gemensam organisation av marknaden för oljor och fetter (EGT 172, 30.9.1966, s. 3025/66), senast ändrad genom förordning (EG) 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).

[5] Enligt artikel 35.2 i förordning nr 136/66/EEG, får endast kategorierna "extra jungfruolja", "jungfruolja", "ren olivolja" och "olja av olivrestprodukter och olivolja" saluföras i detaljhandelsledet.

Klassificeringen beskrivs närmare i kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 [6] som skiljer mellan olivolja, olja av olivrestprodukter och de nio kategorierna av dessa oljor, inbördes och i förhållande till andra oljor och fetter, med hjälp av gränsvärden som skall iakttagas för 28 kriterier och som kräver 16 olika analysmetoder. I artikel 35a i förordning nr 136/66/EEG föreskrivs möjligheten att enligt förvaltnings kommitténs förfarande fastställa saluföringsnormer, som bland annat avser klassificering efter kvalitet, förpackning och presentation, samt vilka analysmetoder som bör användas.

[6] Kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91 av den 11 juli 1991 om egenskaper hos olivolja och olivolja av pressrester och om lämpliga analysmetoder (EGT L 248, 5.9.1991, s. 1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 379/1999 (EGT L 46, 20.2.99, s. 15).

Av de kriterier som fastställs genom förordning (EEG) nr 2568/91, syftar de flesta till att säkerställa att produkten och den angivna kategorin är autentiska och att inget fusk förekommer. De kompletterar den övergripande lagstiftningen om tillåtna gränsvärden för restprodukter, och säkerställer att produkten uppfyller konsumenternas krav på baskvalitet.

Övriga kriterier i förordning (EEG) nr 2568/91, exempelvis syrahalt, peroxidvärde, och paneltest är helt klart indikatorer på olivoljans inneboende kvaliteter. De betingas av vilka oliver som används, förfarandena vid utvinning och/eller raffinering samt hur oljan lagras.

När det gäller de kvaliteter som associeras till produkterna omfattas dessa av särskilda regler, som inte är uttömmande. För jordbruksprodukter i stort fastställs regler för ekologisk produktion i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 [7]. Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 [8] behandlar skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Utöver reglerna för skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och geografiska skyddade beteckningar (PGI) som gäller övriga produkter, omfattas ursprungs beteckningar för olivolja av kommissionens förordning (EG) nr 2815/98 [9].

[7] Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruks produkter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 198, 22.7.1991, s. 1-15).

[8] Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 24.7.1992, s. 1-8).

[9] Kommissionens förordning (EG) nr 2815/98 av den 22 december 1998 om saluföringsnormer för olivolja (EGT L 349, 24.12.1998, s. 56).

Av de förordningar som behandlar kvalitetsförbättrande åtgärder bör även kommissionens förordning (EG) nr 528/1999 [10] nämnas. I den föreskrivs åtgärder som skall vidtas och bestämmelser som skall iakttas för att förbättra kvaliteten på olivproduktionen och minska dess miljöeffekter. Åtgärderna skall finansieras med medel som görs tillgängliga genom en sänkning av produktionsstödet med 1,4% enligt artikel 20d i förordning nr 136/66/EEG.

[10] Kommissionens förordning (EG) nr 528/99 av den 10 mars 1999 om åtgärder för att förbättra kvaliteten på olivproduktionen (EGT L 62, 11.3.1999, s. 8).

Andra åtgärder, som i vissa fall indirekt sammanhänger med olivoljans kvalitet, planeras och finansieras inom ramen för landsbygdsutvecklingen.

1.2. Situationen på marknaden

1.2.1. Aktörerna och deras organisationer

Samtliga aktörer inom sektorn för olivolja har del i den slutliga kvaliteten på de produkter som erbjuds konsumenterna. Aktörernas nuvarande fördelning inom sektorn för olivolja kan sammanfattas med följande tabell för regleringsåret 1998/99:

>Plats för tabell>

I Spanien producerar varje producent i genomsnitt närmare 1 500 kg, det vill säga ungefär 3 gånger mer än i Italien eller Grekland. I Portugal och framför allt i Frankrike är snittproduktionen per producent mycket låg.

I samtliga berörda medlemsstater har man under de senaste åren konstaterat en koncentration av olivoljeindustrin som helhet. Det finns dock en tydlig skillnad mellan å ena sidan Spanien, som förfogar över stora kooperativ som svarar för utvinning och tappning av medlemmarnas olivolja, och å andra sidan Italien och Grekland där ett mycket stort antal mindre pressningsanläggningar i anslutning till odlingarna ofta arbetar på beställning av producenterna, som föredrar att behålla äganderätten till sin olja. Sammanslagningen av de italienska och grekiska producenternas utbud sköts ofta av mellanhänder inom handeln.

De branschorganisationer som företräder sektorn på europeisk nivå omfattar industri, handel och producenter, men är inte organiserade på branschövergripande nivå:

- FEDOLIVE, förbundet för olivoljeindustrin, är en sektorspecifik organisation som består av företrädare från industrin i de fem olivoljeproducerande medlemsstaterna: Sevitel (Grekland), Assitol (Italien), Federoliva (Spanien), Casa do Azeite (Portugal) och Fedico (Frankrike)

- COCERAL, kommittén för spannmålshandel (kreatursfoder, oljeväxter, olivolja, oljor och fetter samt livsmedelsleveranser inom EU), omfattar flera handels organisationer för jordbruksprodukter. Av dessa verkar följande inom området för olivolja: Federolio (Italien), Anierac (Spanien), Esvite (Grekland) och Fedico (Frankrike)

- COPA/COGECA företräder producentorganisationer och jordbrukskooperationen inom EU. COPA består av 29 organisationer och COGECA av 17 medlems organisationer och 4 associerade organisationer. Sekretariatet är gemensamt för organisationerna och inkluderar 50 arbetsgrupper. En av dessa har specialiserat sig på olivolja.

Ute på fältet skall de 366 producentorganisationerna och deras 9 erkända förbund enligt förordning nr 136/66/EEG medverka i förvaltningen av produktionsstödet men har inga exakt definierade uppgifter i fråga om kvaliteten. För regleringsåren 1998/99 till 2000/01 skall dessa producentorganisationer minska produktions stödet till sina medlemmar med 0,8% av stödbeloppet, för att finansiera kostnader i samband med sin verksamhet. Producentorganisationerna omfattar knappt hälften av producenterna i Spanien, men så gott som samtliga i Italien och Grekland.

1.2.2. Kategorier av olivolja som produceras och säljs

När det gäller produktionen kan andelen extra jungfruolja och andelen bomolja variera ganska kraftigt beroende på förhållandena under varje regleringsår, men en snabb teknisk utveckling har på senare år gjort att de kategorier som håller lägre kvalitet volymmässigt har kunnat krympas avsevärt. Tidigare, för mindre än tio år sedan, uppgick andelen bomolja i allmänhet till mellan 30 och 40%.

>Plats för tabell>

Källa: Medlemsstaternas statistik.

När det gäller konsumtionen har kategorierna "jungfruolja" och "olja av olivrest produkter" ganska marginell betydelse. För den största andelen av försälj ningen svarar dels kategorin "extra jungfruolja", dels kategorin "olivolja", som är en blandning av raffinerad olivolja med annan jungfruolja än bomolja. Fördelningen för dessa båda kategorier skiljer sig ganska kraftigt mellan olika länder, vilket främst avspeglar olika kulinariska traditioner. Trenden går mot en ökande andel "extra jungfruolja", och en minskande andel "jungfruolja". Kategorin "olivolja", som är mildare, uppskattas fortfarande för vissa kulinariska ändamål samt av en del av de nya konsumenter som i första hand är ute efter produktens näringsmässiga kvaliteter.

>Plats för tabell>

(1) Storleksordning enligt medlemsstaterna.

1.3. Kvalitetsfaktorer

De viktigaste faktorerna som påverkar eller utgör olivoljans kvalitet kan främst hänföras till tre olika stadier: olivproduktion, produktion av jungfruolja, sammansättning av oljor som saluförs.

1.3.1. Olivproduktion

Produktionsförhållandena och olivernas egenskaper är ofta avgörande för oljans kvalitet och sensoriska egenskaper. Exempelvis kan hög syrahalt och vissa organo leptiska fel som utgör ett allvarligt hinder förhindras genom bekämpning av oliv flugan och genom skördeförhållandena. Olika sorter och hur väl de lämpar sig för olika jordar utgör några av de objektiva förutsättningarna för begreppet regionalt ursprung. Jordbruksmetoderna har betydelse för föreställningarna om olivodlingen och dess miljöpåverkan.

Ett stort antal åtgärder har redan genomförts för att förbättra de faktorer som inverkar på olivoljans baskvalitet och inneboende kvalitet eller på dess typiska karaktär och miljövänlighet. Det finns dock ofta en motsättning mellan dessa åtgärder och ökad lönsamhet. Sålunda är användning av konstbevattning och gödningsmedel, systematisk och oreglerad användning av växtskyddsmedel samt markbearbetning utan tillräcklig försiktighet med avseende på erosionen negativt för kvaliteten i en vidare bemärkelse.

Utarbetandet av miljöregler för jordbruket och åtgärdsprogram har med rätta decentraliserats till regionala nivåer, för att de lokala särdragen skall kunna beaktas på bästa sätt. Gemenskapsfinansiering ingår, inom ramen för åtgärder för landsbygdens utveckling och den gemensamma organisationen av marknaden. Det förefaller dock nödvändigt med bättre samordning och en gemensam normativ grund.

I detta avseende skulle en kodex på gemenskapsnivå för bra olivodlingsmetoder tjäna som referensram. Med hjälp av en sådan kodex skulle det också vara möjligt att fastställa vad som är mer än "bra metoder", och som därför kan motivera särskilda påståenden, eller berättiga till särskilt stöd. Resultaten av vissa studier [11] som finansieras av kommissionen skulle kunna användas för att ta fram en sådan kodex. Olivoljerådet har för övrigt påbörjat detta arbete.

[11] Olivoljeproduktionens miljöpåverkan i Europeiska unionen. Maj 2000. Ännu ej publicerad skrift.

1.3.2. Produktion av jungfruolja

Kvaliteten på den olivolja som utvinns direkt av oliver beror självfallet på dessa olivers kvalitet, men påverkas av utvinningsförhållandena. Ett stort antal tekniker och material kan användas, med sina specifika egenskaper eller kombinerade för att uppnå ett optimalt resultat. Tre grupper av svårigheter har identifierats.

För samtliga problem i samband med produktion av jungfruolja, liksom i samband med olivproduktion, vore en kodex för bra olivodlingsmetoder användbar som en referensram, främst när det gäller minimikrav för vissa kvalitetspåståenden. I olivoljerådet sker för närvarande en grundlig utvärdering av industriell och kommersiell praxis.

För samtliga problem i samband med produktion av jungfruolja, liksom i samband med olivproduktion, vore en kodex för bra olivodlingsmetoder användbar som en referensram, främst när det gäller minimikrav för vissa kvalitetspåståenden. I olivoljerådet sker för närvarande en grundlig utvärdering av industriell och kommersiell praxis.

1.3.2.1. Temperatur, utvinningstid och extraktionstillsatser

Den temperatur och utvinningstid som lämpar sig för att utvinna oljan är beroende av kvaliteten på de oliver som skall bearbetas. När det gäller friska oliver gör en temperatur under 30 grader att man kan utvinna det mesta av oljan och samtidigt ta till vara de organoleptiska kvaliteterna. Skadade oliver kräver en högre temperatur för att utvinningen skall ge god avkastning, men samtidigt försämras oljans inne boende kvalitet, och om temperaturen är över 60 grader förstörs oljan och dess baskvalitet.

En relativt låg temperatur kan kompenseras genom att bearbetningen av olivmassan får pågå längre tid, så att mängden utvunnen olja ökar. Men en alltför lång bearbetningstid, på över en till en och en halv timme, minskar halten av naturliga antioxidationsmedel och vitaminer i oljan.

För att bearbeta en svårhanterlig olivmassa, och för att förbättra avkastningen med rimlig temperatur och bearbetningstid, utvecklas användningen av tekniska tillsatser såsom talk och vissa enzymer. Talk verkar ha en rent mekanisk verkan, och eftersom alla spår av den elimineras försämrar den inte oljan. Däremot har enzymerna en bio kemisk effekt som minskar halterna av antioxidationsmedel och lättflyktiga ämnen.

I brist på möjligheter till kontroll i efterhand är gemenskapens regelverk ganska allmänt i fråga om dessa aspekter. Av den allmänna definitionen av jungfruolja i bilagan till förordning nr 136/66/EEG framgår att det är fråga om "olja som utvunnits ur oliver uteslutande genom mekaniska eller andra fysiska processer under förhållanden, särskilt när det gäller värme, som inte medför någon försämring av oljan, ...".

Eftersom det inte finns någon enkel och effektiv metod för att konstatera för hög temperatur eller för lång bearbetning av olivmassan är det för närvarande svårt att reglera sådana parametrar. Den allmänna kvaliteten skulle dock vinna på att den tillåtna syrahalten för vissa kategorier av olja sänktes.

När det gäller tekniska tillsatser bör det tydligt preciseras i regelverket att alla tekniska tillsatser som har en kemisk eller biokemisk verkan är förbjudna, liksom användning av alla ämnen som kan spåras i olivoljan och därmed skada bilden av olivoljan som en naturprodukt.

1.3.2.2. Omhändertagande av restprodukter och avfall

I allmänhet producerar anläggningar för utvinning av olivolja relativt torra restprodukter, som behandlas med lösningsmedel för att utvinna oraffinerad olja av oliv restprodukter, medan resterande avfall återvinns som bränsle. Men vid utvinningen produceras även en stor mängd grönsaksvatten, som är flytande föroreningar som är svåra att omhänderta.

Systemet för utvinning genom centrifugering i två omgångar, som är mycket vanligt i Spanien, använder mindre vatten och producerar därför små mängder grönsaksvatten men ger mycket fuktiga restprodukter som inte kan bearbetas direkt. Ofta torkas restprodukterna genom avdunstning i stora dekanteringsbassänger, vilket vållar oro på grund av miljöriskerna.

Det finns inga särskilda gemenskapsregler inom detta område, men det finns gott om nationell och regional lagstiftning, ibland motsägelsefull, och åtgärder har genom förts med bland annat gemenskapsstöd. I de flesta fall är kombinationen av lämpliga tekniker en lokal angelägenhet, men viss samstämmighet skulle kunna uppnås genom gemensamma riktlinjer. Detta skulle kunna ingå i en kodex för bra metoder för pressningsanläggningar.

1.3.2.3. Olja från omcentrifugering

Av olivmassan producerar anläggningarna för utvinning av olivolja genom centrifugering i två omgångar fuktiga och feta olivrestprodukter, med ett oljeinnehåll på mellan 6 och 9%, som kan bearbetas på nytt i samma anläggningar, ofta under hög värme. Detta förfarande med "omcentrifugering" innebär att centrifugen istället för att matas med olivmassa fylls med fuktiga och feta olivrestprodukter, som avger restolja och förbrukade olivrestprodukter, med ett oljeinnehåll på mindre än 4%. För industrin som utvinner olja av olivrestprodukter med hjälp av lösningsmedel är lönsamheten låg när det gäller fuktiga förbrukade olivrestprodukter, som utgör ett giftigt avfall som det är kostsamt att omhänderta. Restolja, eller så kallad olja från omcentrifugering, erhålls genom mekanisk bearbetning utan lösningsmedel och utgör därför inte olja av olivrestprodukter enligt termens nuvarande definition. Restoljan innehåller emellertid för höga halter av vax för att klassificeras som jungfruolja och späds i allmänhet med bomolja (lampolja) för att i utblandad form motsvara de normer som har fastställts för denna kategori.

Framställning och spädning av olja från omcentrifugering strider mot gemenskapens regelverk, där det föreskrivs att jungfruolja skall utvinnas ur oliver och därmed inte ur olivrestprodukter, och inte får blandas med oljor av annat slag.

Olja från omcentrifugering är inte hälsovådlig, oavsett om den är utspädd eller ej, eftersom den i alla händelser har raffinerats, varigenom bland annat vaxet elimineras. Men den stör marknaden både i kvantitativt och kvalitativt hänseende, eftersom olja från omcentrifugering felaktigt säljs som "bomolja" trots att denna olja inte är lika stabil som äkta bomolja och är svårare att lagra och raffinera utan att den försämras.

Det är mycket svårt att genom analys fastställa om en viss olja är en olja som utvunnits genom centrifugering av olivrestprodukter eller en blandning med en sådan olja, eller en bomolja som är äkta men som har försämrats, exempelvis genom att den utvunnits vid för hög temperatur. En stark misstanke uppstår om halten av vax ökar kraftigt efter en kort tids lagring. Bruket att omcentrifugera oljan kan emellertid påvisas vid en pressningsanläggning genom granskning av materialbokföringen eller analys av oljeinnehållet i de olivrestprodukter som framställs.

Sökandet efter parametrar för att identifiera olja som utvunnits genom centrifugering av olivrestprodukter inriktas på att samtidigt beakta dels alkoholhalt och etylesterhalt, dels mängden vax och erytrodiol. Användningen av dessa kriterier är ganska komplex och den bör undersökas ytterligare i förhållande till jungfruolja från vissa regioner och kräver en ny definition av den uppdelning som föreskrivs i förordning nr 136/66/EEG mellan bomolja (lampolja) och oraffinerad olja av olivrestprodukter.

1.3.3. Olja som saluförs

1.3.3.1. Jungfruolja

Blandning med annan jungfruolja än bomolja är en vanligt förekommande metod, som i allmänhet är bra eller nödvändig ur ekonomisk synpunkt, men även för att åstadkomma en kvalitet som konsumenterna uppskattar eller för att konsumenterna skall garanteras jämn kvalitet. Sålunda måste ibland oljor av vissa olivsorter eller från vissa jordar blandas med varandra för att sammansättningen skall få deras respektive egenskaper vad avser struktur, stabilitet och smak.

Dessa blandningar används emellertid också i rent kommersiellt syfte för att späda ut oljor av låg kvalitet, i synnerhet när dessa har relativt hög syrahalt.

Det finns ingen analysmetod för att mäta de olika oljor som ingår i blandningar av jungfruolja och än mindre går det att avgöra om syftet med blandningen varit att förbättra kvaliteten eller ej. Säkert är dock att en rimlig minskning av högsta tillåtna syrahalt för kategorin "extra jungfruolja" skulle begränsa möjligheterna till fusk.

1.3.3.2. Raffinerad olja och blandningar med jungfruolja

Raffinerad olivolja framställs i allmänhet av bomolja (lampolja) och är färglös, luktfri, utan smak och har mycket låg syrahalt. Den saluförs i form av blandningar med annan jungfruolja än bomolja under kategoribeteckningen "olivolja".

Förekomsten av dels jungfruolja och dels raffinerad olja kan analytiskt påvisas i en "olivolja". Men total avsaknad av jungfruolja är svårare att bevisa, och det finns ingen metod för att kontrollera dessa blandningars sammansättning. För övrigt saknas föreskrifter om lägsta tillåtna halt av jungfruolja. Kategorin är därför mycket heterogen och omfattar allt från raffinerade oljor med tillsats av en droppe jungfruolja till blandningar med starkt utpräglade sensoriska egenskaper.

En obevandrad konsument av en "olivolja" kan vilseledas av att benämningen på denna kategori olja sammanfaller med det generiska namnet olivolja. Den organo leptiska mångfalden hos de "olivoljor" som saluförs kan likaså upplevas som förvirrande för konsumenten. Det finns för övrigt en marknad för olivolja med mycket låg inblandning av jungfruolja, främst för konserver och storkök.

Med tanke på svårigheterna att kontrollera "olivoljans" sammansättning, är det svårt att införa bestämmelser på området, men en förbättrad konsumentinformation tycks vara nödvändig.

En annan aspekt är att man på raffinaderierna kan deodorisera jungfruolja som har lågt syrahalt men som klassificeras som "bomolja" på grund av sina sensoriska brister. Genom deodorisering, precis som andra former av delvis raffinering, framställs en olivolja som felaktigt klassificeras som "jungfruolja" eller "extra jungfruolja".

Avsaknaden av analysmetoder för att spåra denna typ av fusk och de kvardröjande svårigheterna med att hitta sådana, gör att det inte är möjligt att mäta fuskets omfattning i siffror, men det tycks ha en icke försumbar ekonomisk betydelse. En väg att pröva skulle vara att fastställa ett spårämne, som inte påverkar kvaliteten på raffinerad olja och därför förstås inte påverkar hälsan. Detta spårämne skulle tillsättas obligatoriskt i all bomolja vid pressningsanläggningarna och vara resistent mot raffinering.

1.3.3.3. Blandningar av olivolja och olja av olivrestprodukter

Blandningar av olivolja och olja av olivrestprodukter som i bedrägerisyfte varudeklareras och säljs som olivolja är till stor skada för sektorn. Analysmetoderna är inte alltid tillräckligt känsliga för att det ska gå att spåra dessa blandningar i bedrägerisyfte, exempelvis när de berörda oljorna har likvärdig syrahalt. Detta gäller särskilt deodoriserad hasselnötsolja, som är svår att spåra även då den utgör en relativt hög proportion av blandningen. Forskning pågår inom detta område och vissa lösningar kan komma inom kort, åtminstone vad avser vissa aspekter.

Gemenskapens regelverk förbjuder inte blandningar av olivolja och olja av olivrestprodukter, förutsatt att de varudeklareras och säljs som sådana, men de men vållar oenighet mellan medlemsstaterna. Dessa produkter skall följa nationell lagstiftning som fastställts enligt direktiv 2000/13/EG. Där föreskrivs

- i artikel 2, att märkningen inte får vara sådan att den kan vilseleda köparen,

- i artikel 7, att mängden av en ingrediens som framhävs i märkningen skall anges.

De olivoljeproducerande medlemsstaterna anser på grundval av sina tidigare erfarenheter att blandningarna i fråga drar fördel av olivoljans goda namn trots att deras näringsmässiga egenskaper inte är desamma. Därför säljs de till relativt lågt pris, vilket leder till en snedvridning av marknaden. För närvarande förbjuder Belgien och de olivoljeproducerande medlemsstaterna, med undantag av Frankrike, att olivolja som blandas med fröolja produceras för att saluföras inom deras territorium. De motiverar detta med svårigheterna att kontrollera mängden olivolja i blandningen, eftersom det inte finns någon analysmetod för att mäta halten olivolja. Länderna tillåter dock att blandningar framställs för export inom gemenskapen och till tredje land.

När det gäller övriga medlemsstater tillgodoser blandningarna i fråga en efterfrågan från konsumenthåll på olivolja med föga utpräglad smak. Enligt dessa medlemsstaters uppfattning kan kontroll av andelen olivolja genomföras utifrån bokföringen, såsom sker med övriga livsmedelsblandningar på marknaden.

De olivoljeproducerande medlemsstaterna kräver ett förbud inom gemenskapen för blandningar av olivolja och fröolja, medan de flesta övriga medlemsstater motsätter sig ett förbud.

Ur rättslig synpunkt anser kommissionen att en gemenskapsåtgärd som innebär ett totalt och oinskränkt förbud mot blandningar av olika oljor inte kan motiveras om det inte bedöms som nödvändigt för att den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja skall fungera. I nuläget tycks dock inte något sådant motiv föreligga, eftersom blandningarna i fråga saluförs med tydliga uppgifter om sammansättning och beskaffenhet i märkningen.

Argumentet rörande svårigheterna att kontrollera blandningens exakta sammansättning kan inte rättfärdiga en så radikal åtgärd som ett förbud. En sådan åtgärd vore orimlig och skulle leda till att en kategori aktörer inom gemenskapen missgynnades som i övrigt iakttar reglerna rörande information till konsumenterna och som svarar mot en efterfrågan på marknaden.

Däremot kan en medlemsstat eventuellt, i syfte att upprätthålla en viss kvalitet och en viss traditionell produktionsmetod på lokal nivå, behålla en nationell bestämmelse som utan att hämma import och export av blandningar förbjuder produktion av dessa blandningar för nationell konsumtion.

Däremot kan en medlemsstat eventuellt, i syfte att upprätthålla en viss kvalitet och en viss traditionell produktionsmetod på lokal nivå, behålla en nationell bestämmelse som utan att hämma import och export av blandningar förbjuder produktion av dessa blandningar för nationell konsumtion.

Med hänsyn till hur viktig frågan är skulle däremot märkningen av sådana blandningar kunna specificeras genom gemenskapsregler. Exempelvis skulle uppgiften som anger om en produkt är en blandning "av olivolja", "som innehåller olivolja", eller "med tillsats av olivolja" kunna definieras. Detta måste emellertid vägas mot den komplexitet detta skulle medföra för konsumenten.

2. FÖRESLAGNA RIKTLINJER

2.1. Klassificering av olivolja

De beteckningar och definitioner på olivolja och olja av olivrestprodukter som anges i bilagan till förordning nr 136/66/EEG bör ändras för att motsvara den obligatoriska klassificering som anges i ram 2, i bilagan till denna avdelning II. De ändringar som införs beskrivs i punkterna 1.1-1.4 nedan.

2.1.1. Beteckning av vissa kategorier

Enligt bilagan till förordning nr 136/66/EEG hänför sig beteckningen "jungfruolja" till den kategori olja som har en syrahalt på mellan 1 och 2%, men även till all olja som utvinns direkt ur oliver. Denna sammansmältning skapar förvirring bland de yrkesverksamma inom branschen. För konsumenten är endast kategorierna "jungfruolja" och "extra jungfruolja" kända, och namnen framhäver kategorierna och skiljer dem åt sinsemellan. För att undvika kommunikationssvårigheter mellan branschfolk räcker det att använda benämningen "oraffinerad olivolja" för samtliga nuvarande kategorier "bomolja", "ordinär olivolja", "jungfruolja" och "extra jungfruolja". Härigenom följer olivolja beteckningarna för övriga vegetabiliska oljor i den kombinerade nomenklaturen. För konsumenten skulle inget förändras.

Beteckningen "olivolja" för blandningar med raffinerad och oraffinerad olivolja är mer problematisk för konsumenten. Att använda det generiska namnet på produkterna för en viss kategori försvårar kommunikationen mellan branschfolk men är framför allt vilseledande för en mindre insatt konsument. Utan att nedvärdera kategorin "olivolja", som för övrigt står för en främst näringsmässigt bra produkt, är det lämpligt att ge den ett särskilt namn. Åtskilligt tankearbete har ägnats denna fråga, för att finna en beteckning för denna produkt som en "baskategori", en "vanlig" eller "ordinär" kategori, men nästan alla namn har en negativ konnotation på något av de största språken som berörs. Det förefaller som om adjektivet "standard", som inte behöver översättas, är det lämpligaste.

2.1.2. Högsta tillåtna syrahalt

De tekniska framstegen och framför allt framstegen inom jordbruket har gjort att olika kategorier av oraffinerad olivolja ökat förhållandevis kraftigt i omfattning. För närvarande klassas i allmänhet nära 70% av produktionen som "extra jungfruolja" med mindre än 1% syrahalt. Konsumenten bör lämpligen gynnas av dessa framsteg genom att benämningen "extra jungfruolja" reserveras för de finaste av dessa oljor. Detta skulle även förhindra vissa överdrifter i fråga om parametrarna för utvinning av oljan, okänsliga blandningar med relativt syrliga oraffinerade olivoljor, och begränsa mängden bomolja som kan komma att deodoriseras utan avsyrning. Minskningen av högsta tillåtna syrahalt bör dock förbli måttlig, eftersom detta kriterium endast bidrar till kvaliteten i kombination med andra egenskaper, främst organoleptiska sådana. Mångfalden bland de bästa olivoljorna bör inte minskas genom en alltför restriktiv gräns för högsta tillåtna syrahalt, som är alltför typisk för vissa olivsorter. En minskning av gränsen från 1 till 0,8% tycks vara lämplig.

I andra änden av skalan när det gäller syrahalt för oraffinerad olivolja befinner sig oljor av typen "bomolja" (mer än 3,3%) som blir allt färre. Oljor i kategorin "ordinär", med en syrahalt mellan 2 och 3,3%, har blivit allt mer sällsynta på marknaden. Kvantitativt har dessa båda kategorier tillsammans blivit mindre än den tidigare tillgången på bomolja. Till skillnad från "bomolja", som alltid är raffinerad, får "ordinär" olja användas för blandning antingen med "jungfruolja", "extra jungfruolja", eller raffinerad olivolja.

För att förbättra kvaliteten på ett sätt som är förenligt med marknaden, vore det lämpligt att integrera "ordinär olja" i kategorin "bomolja", eller med andra ord sänka den tillåtna syrahalten i bomolja från 3,3 till 2%. Med beaktande av behovet av att förse marknaden med tillräcklig mängd olja för blandningar, skulle den högsta tillåtna syrahalten för kategorin "jungfruolja" då ligga kvar på 2%.

När det gäller raffinerad olivolja gör de industriella framstegen att den högsta tillåtna syrahalten utan svårighet kan minskas från 0,5 till 0,3%. Följaktligen och med beaktande av den sänkning av högsta tillåtna syrahalt som ovan avses för oljeblandningar (att "ordinär olja" integreras med " bomolja", som det är obligatoriskt att raffinera), minskas syrahalten i "standardolivolja" från 1,5 till 1%. Samma justeringar av gränserna för högsta tillåtna syrahalt bör omfatta dels raffinerad olja av olivrestprodukter och dels olja av olivrestprodukter.

2.1.3. Avgränsningen mellan oraffinerad olivolja och olja av olivrestprodukter

För närvarande bestäms avgränsningen av användningen av lösningsmedel för att utvinna oljan, enligt bilagan till förordning nr 136/66/EEG. För att avslöja olja av olivrestprodukter som i bedrägerisyfte presenteras som olivolja kan emellertid halten av ämnen som vax, steroler etc. mätas genom de kemiska analyser som föreskrivs i kommissionens förordning (EEG) nr 2568/91.

Tack vare de industriella framstegen kan man idag mekaniskt utvinna allt större mängd olivolja. Den olja som i sista stadiet utvinns ur oliverna liknar oraffinerad olja av olivrestprodukter med avseende på åtskilliga analysparametrar, trots att den utvinns utan hjälp av lösningsmedel. För att beakta denna utveckling och den skada den medför såväl för kvaliteten på bomolja som måste raffineras som för industrin för olivrestprodukter och dess roll i omhändertagandet av ett avfall som kan vara giftigt, bör definitionen av olja av olivrestprodukter ses över.

Tack vare de industriella framstegen kan man idag mekaniskt utvinna allt större mängd olivolja. Den olja som i sista stadiet utvinns ur oliverna liknar oraffinerad olja av olivrestprodukter med avseende på åtskilliga analysparametrar, trots att den utvinns utan hjälp av lösningsmedel. För att beakta denna utveckling och den skada den medför såväl för kvaliteten på bomolja som måste raffineras som för industrin för olivrestprodukter och dess roll i omhändertagandet av ett avfall som kan vara giftigt, bör definitionen av olja av olivrestprodukter ses över.

2.1.4. Övriga aspekter

I definitionen av oraffinerad olivolja är det lämpligt att stryka preciseringen "särskilt när det gäller värme" i fråga om de förhållanden som, enligt rådets bestämmelser, skall gälla för att oljan inte skall försämras. Genom att betona denna parameter som ett exempel, förefaller definitionen på ett olämpligt sätt förminska övriga parametrars betydelse.

För att beakta de tekniska framstegen tycks det vidare nödvändigt att i rådets kommande definition av oraffinerad olivolja ange att sådan olja inte får utvinnas med hjälp av kemiska eller biokemiska tillsatser, eftersom detta skadar bilden av produkten som en naturprodukt. Kommissionen måste i sina bestämmelser fastställa gränsvärden för rester av andra tillsatser på en nivå under vilken de inte kan spåras analytiskt.

Det förslag som har förts fram på vissa håll om att skapa en ytterligare kategori - "super extra jungfruolja" - verkar inte lämpligt, eftersom det skulle komplicera klassificering och kontroll. Dessutom skulle svårigheten med att definiera gränsvärden för kategorin med tanke på produktens olika egenskaper i gemenskapen troligen leda till en föga selektiv kategori som snabbt skulle omfatta nästan all nuvarande extra jungfruolja.

2.1.5. Kategorier för detaljhandeln

Samtliga kategorier olja som omfattas av den obligatoriska klassificeringen i bilagan till förordning nr 136/66/EEG får saluföras i lösvikt i grossistledet, men endast vissa av dem får saluföras i detaljhandelsledet. I analogi med vad som för närvarande föreskrivs i artikel 35.2 i förordning nr 136/66/EEG, skulle de obligatoriska beteck ningarna på olivolja som är tillåten i detaljhandeln vara

- extra jungfruolja,

- jungfruolja,

- standardolivolja,

- olja av olivrestprodukter.

Det är dock lämpligt att i kommissionens bestämmelser införa en övre gräns för förpackningsstorlek i detaljhandeln, exempelvis 5 liter. Detta skulle främja kvaliteten, eftersom mindre förpackningar minskar oxideringen och möjligheterna att mer eller mindre bedrägligt manipulera oljan.

2.2. Märkning av olivolja

I direktiv 2000/13/EG anges i artikel 3 obligatoriska uppgifter vid märkning av livsmedel, som i fråga om olivolja omfattar

- det namn under vilket varan säljs, enligt den klassificering som fastställs i förordning nr 136/66/EEG,

- nettokvantitet,

- datum för minsta hållbarhetstid,

- förvaringsanvisningar,

- förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt adress eller uppgift om säljare som är etablerad inom gemenskapen.

I direktiv 89/396/EEG [12] införs vidare krav på identifikationsmärkning av livsmedelspartier.

[12] Rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier (EGT L 186, 30.6.1989, s. 21).

Alla övriga uppgifter eller påståenden är frivilliga, men när de anges skall de inte

- vilseleda köparen, särskilt inte om en varas art, namn, kvalitet, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprung eller tillverkningsmetod,

- tillskriva varan egenskaper som förebygger, behandlar, eller botar en mänsklig sjukdom.

Av de frivilliga uppgifterna eller påståendena skall vissa, om de anges, följa gemenskapens bestämmelser. I fråga om olivolja gäller detta

- näringspåståenden, som skall följa direktiv 90/496/EEG [13] om näringsvärdesdeklaration för livsmedel,

[13] Rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT L 276, 6.10.1990, s. 40).

- påståenden om biologiska produkter, som skall följa förordning (EEG) nr 2092/91,

- skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, som skall följa förordning (EEG) nr 2081/92,

- övriga ursprungsbeteckningar, som skall följa förordning (EG) nr 2815/98.

Med detta regelverk som grund finns det en uppsjö av olika uttryck i märkningen. Detta försvårar överblicken och framhävandet av erkända kvaliteter till förmån för övriga påståenden som är mer eller mindre möjliga att kontrollera, eller mer eller mindre lämpliga för att ange kvalitet. Med tanke på hur viktig kvaliteten är för extra jungfruolja, stör detta marknadspriserna.

Med tanke på den flexibilitet som idag råder i fråga om märkning, förefaller det knappast lämpligt att iaktta ett strikt reglerat förhållningssätt med en förteckning över ett fåtal tillåtna uppgifter och föreskrifter för deras användning. I så fall bör man i regelverket mycket snart standardisera alla begrepp som får omfattas av en ansökan på grund av händelser på marknaden eller innovation av reklamkoncept. Vidare skulle man behöva fastställa och säkerställa genomförandet av alla nödvändiga kontroller, vilket förutsätter att det finns ett system för effektiv spårning i varje enskilt fall. För närvarande ligger bevisbördan hos den aktör som använder en möjlighet.

2.2.1. Obligatoriska, frivilliga och förbjudna uppgifter

För att förbättra situationen utan att skapa ett system som är omöjligt att administrera är det lämpligt att inom ramen för nuvarande bestämmelser, och därmed på grundval av artikel 35 a i förordning nr 136/66/EEG,:

- i mån av behov komplettera krav och förbud för märkning och,

- när det gäller definitioner och bevis som skall läggas fram, standardisera frivilliga påståenden som har särskild ekonomisk betydelse.

När det gäller övriga frivilliga uppgifter och påståenden skall givetvis de bestämmelser som fastställs i direktiv 2000/13/EG och 90/496/EEG fortsätta att gälla.

Kommissionens förordning (EG) nr 2815/98 om saluföringsnormer för olivolja kan därmed kompletteras utifrån marknadens krav. Utan att vara uttömmande och utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens faktiska förslag bör följande aspekter undersökas.

2.2.1.1. Obligatorisk uppgift som beskriver olivoljans kategori

Innebörden av de fyra beteckningar som tillåts i detaljhandeln ("extra jungfruolja", "jungfruolja", "standardolivolja", och "olja av olivrestprodukter") kan inte alltid uttydas av nya konsumenter. En uppgift som fastställs i kommissionens bestämmelser skall beskriva innebörden på grundval av de definitioner som fastställs i förordning nr 136/66/EEG. Märkning med dessa uppgifter skall vara obligatorisk.

2.2.1.2. Förbud mot uppgifter som felaktigt antyder ett kvalitetssamband

Ett typiskt exempel på ett påstående som skapar en snedvridning av konkurrensen och felaktig information till konsumenten är uppgift om syrahalt. Detta kriterium är lätt att kontrollera, men likställs ofta felaktigt med ett kriterium som är avgörande för kvaliteten, trots att det egentligen bara är relevant för en viss kategori av olja, en viss olivsort och ett visst ursprung. Den allmänna uppfattningen att syrahalten är ett kvalitetskriterium kan förleda konsumenten att tro att standardolivolja är överlägsen extra jungfruolja, vilket inte överensstämmer med marknadens uppgifter.

2.2.1.3. Standardisering av vissa frivilliga uppgifter

Vissa påståenden bör standardiseras, såsom redan sker med ursprungsbeteckningar och ekologiska beteckningar. Endast vissa uppgifter, som uppfyller kriterier som skall fastställas av kommissionen, skall omfattas av särskilda gemenskapsbestämmelser. Sålunda skall standardiseringen förbehållas aspekter som kan kontrolleras objektivt och som har en särskild ekonomisk betydelse inom gemenskapen.

Om ett frivilligt påstående används skall den berörda aktören inneha bevis på att det överensstämmer med direktiv 2000/13/EG, men om så krävs också de bevis som anges i kommissionens standardisering. Aktören får fritt välja att tillämpa det frivilliga systemet eller ej, men om så sker är aktören skyldig att följa fastställda regler.

Ett första vanligt exempel på påstående som bör standardiseras gäller uppgiften "första kallpressningen" som upptar plats på de flesta etiketter, trots att de allra flesta oljor inte längre utvinns genom pressning, utan genom centrifugering, och trots att "den kalla" temperaturen varken har definierats eller är möjlig att kontrollera.

Ett andra exempel på begrepp som behöver standardiseras gäller uppgifter om fruktighet och liknande, som bör motsvara objektiva resultat. En särskild prov smakning krävs för detta ändamål, och en sådan håller på att utarbetas.

Andra exempel är blandningar med fröolja där hänvisningar till olivolja bör kopplas till lägsta halter, och olja som påstås komma från särskilda olivsorter.

2.2.2. Särskilt fall vad gäller ursprung

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 2815/98 skall en frivillig ordning för ursprungsbeteckning för "extra jungfruolja" och "jungfruolja" gälla inom Europeiska gemenskapen fram till den 31 oktober 2001. Ursprungsbeteckningar för övriga kategorier av olivolja förbjuds, eftersom det inte finns några väsentliga och mätbara skillnader mellan dessa som beror på ursprunget. Kontroll av ursprung skall genomföras av medlemsstaterna vid godkända förpackningsföretag.

Enligt förordning (EG) nr 2815/98 skall regionala ursprungsbeteckningar förbehållas skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och skyddade geografiska beteckningar (PGI). Villkoren skall fastställas i en produktspecifikation, i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92.

I händelse av att gemenskapen eller en medlemsstat anges som ursprung fastställs följande:

- Den plats där oljan har utvunnits avgör ursprunget.

- Den berörda oljan skall i sin helhet, eller för en blandning till minst 75%, ha utvunnits i det angivna ursprungsområdet. I det senare fallet är en särskild uppgift obligatorisk för att ange att oljan har olika ursprung.

Från början var ursprungsbegreppet en tullterm som var oberoende av kvalitetsbegreppet, men som möjliggjorde en tulltaxeklassificering i den internationella handeln. På gemenskapens inre marknad är begreppet inte relaterat till tullfrågor utan betecknar kvaliteter som förknippas med produkten. Dessa båda aspekter måste vara förenliga och samordnade för att undvika total förvirring när det gäller sambandet mellan tulldeklarationer och märkning.

Vad gäller fastställandet av varornas ursprung i tullhänseende, särskilt i samband med tillämpning av politiska åtgärder på handelsområdet och ursprungsmärkning, pågår för närvarande invecklade internationella harmoniseringsförhandlingar i WTO om bestämmelser för icke-förmånsursprung. Även om förhandlingarna ännu inte är slutförda, tycks en princip ha slagits fast, nämligen att en olja har sitt ursprung i det land där den helt och hållet har framställts eller där den har utvunnits av råvarorna. Därför skall ursprunget för olja kopplas till utvinningen av oljan, det vill säga pressningsanläggningarna.

Dessutom pågår fortfarande en diskussion om gemenskapens förslag om att låta raffineringen av oljan avgöra ursprunget. Slutligen, när det gäller blandningar av olivoljor har ännu inget beslut fattats och ursprunget skulle kunna avgöras av den olja som utgör den största beståndsdelen, det land som bidragit med en minimiprocentsats till blandningen eller det land där blandningen skett.

I förordning (EG) nr 2815/98 upprepas principen om ursprung i utvinningslandet när det gäller beteckning av nationellt ursprung eller gemenskapsursprung. När det gäller regionala ursprungsbeteckningar som ges till PDO och PGI, lägger produktspecifikationen avgörande vikt vid jordar, lokala sorter och lokalt kunnande, och ursprunget är beroende av den plats där oliverna skördas. Producenterna i vissa medlemsstater har kritiserat detta förfarande och föredrar ett ursprung som i samtliga fall grundar sig på den plats där oliverna framställs. Förutom att detta komplicerar kontrollerna, tycks det vara obetydliga ekonomiska intressen som står på spel, eftersom handeln med oliver för produktion av olivolja inom och utom gemenskapen motsvarar en kvantitet på 454 ton olja för 1999, att jämföra med en produktion på över 1 700 000 ton.

Förordning (EG) nr 2815/98 stöter för övrigt på svårigheter med tillämpningen och möter ett lågt intresse från företagens sida. Dels har de nationella bestämmelserna om beviljande av godkännande och kontroll tagit lång tid att upprätta, dels har uppgiften om ursprung i en medlemsstat eller i gemenskapen endast begränsad inverkan. De obligatoriska uppgifterna på etiketten om förpackningsföretagets firma namn och adress, liksom det språk som används, är nämligen enklare för aktörerna att använda som grund för ett antagande om ursprung. Detta antagande är dock bedrägligt och ger inte konsumenten någon som helst garanti.

För att åtgärda dessa svårigheter skulle den bästa lösningen vara obligatoriska uppgifter på etiketterna om

- antingen en ursprungsbeteckning enligt förordning (EG) nr 2815/98

- eller en uppgift som fastställs i nämnda förordning och som tydligt anger den faktiska situationen.

2.3. Kontroll genom analys

Antalet fysikaliska och kemiska analyser som krävs för att kontrollera olivolja är synnerligen stort, men fortsatta framsteg krävs för att förbättra exaktheten för vissa av dessa. Nya analysmetoder för att bekämpa fusk håller på att undersökas, och ny forskning har inletts. Sambanden mellan olika resultat bör emellertid beaktas bättre för att förbättra slutsatserna och/eller minska kostnaderna. Bland de frågor som återstår att lösa finns bland annat en metod som kallas "paneltest" som är särskilt kontroversiell.

2.3.1. Beslutsprotokoll

Klassificeringen av en olivolja eller olja av olivrestprodukter bygger för närvarande på analysresultat som jämförs med tröskelvärden som har fastställts för 28 kriterier. För varje kriterium är resultatet av "allt eller inget-typ", det vill säga lägre eller högre än det uppställda tröskelvärdet, och beaktar inte övriga parametrar som har analyserats.

Denna metod är kostsam och relativt tidskrävande på grund av att ett stort antal komplicerade analyser måste utföras systematiskt. Hela tiden uppstår gränsdragningsproblem - resultat av "allt eller inget-typ" leder för vissa år och/eller vissa regioner till att oljor flyttas ned från kategorier, eller utesluts från definitionen av olivolja, på ett sätt som är mer konventionellt än verklighets baserat.

För att förbättra denna situation måste det nuvarande systemet med "allt eller inget-kriterier" bytas ut mot ett "beslutsprotokoll". I ett sådant protokoll stryks olika alternativ steg för steg och olika antaganden underbyggs genom att ett antal bevis radas upp. Det gäller alltså att ersätta den systematiska användningen av en rad fristående analyser med ett strikt förfarande där analysen genomförs utifrån tidigare analysresultat. Det strikta förfarandet måste givetvis vara oberoende av varje tolkning från den som utför analysen.

I ett sådant förfarande med ett beslutsprotokoll kan kostnader och tidsåtgång minskas för alla okomplicerade fall. För mer komplicerade fall kan klassificeringen beakta den samlade resultatprofilen, för att bedömningen inte skall göras utifrån ett enda resultat samtidigt som övriga resultat leder till en motsatt slutsats. De sakkunniga kemisterna i förvaltningskommittén för oljor och fetter har inlett lovande arbeten inom detta område.

2.3.2. Paneltest

Med "paneltest" avses en sensorisk analys som genomförs för att göra expertutlåtanden om olivoljans organoleptiska egenskaper objektiva. Genom forskning har en kvantifiering av de främsta kemiska komponenterna identifierats och tagits fram, som bör leda fram till en fysikalisk och kemisk metod för organoleptisk analys. Ytterligare arbete krävs dock.

Gemenskapens nuvarande klassificering av oraffinerad olivolja är avhängig av den sensoriska poängnotering av en rad egenskaper som enligt ett noggrant förfarande utförs av en provsmakningspanel. Antalet egenskaper som skall poängbedömas och egen skapernas subtila karaktär samt användningen av medelpoäng gör att denna metod har en relativt låg reproducerbarhet. I gemenskapens regelverk medges en stor toleransmarginal mellan poäng som avgränsar kategorier av olja. Genomförandet av metoden med flera provsmakare som måste iaktta en arbetstakt som är anpassad till deras smakorgans återhämtningsförmåga är tidskrävande och medför höga kostnader.

Internationella olivoljerådet har antagit en ny metod för "paneltest", som grundar sig på bedömning av ett begränsat antal fel, förekomst av en "fruktig" smak upplevelse, oavsett av vilket slag, och användning av provsmakningspanelens medianpoäng. Denna nya metod är tillförlitlig om den såsom avsett utförs av en erfaren och välutbildad provsmakningspanel. Men under dessa förhållanden är den fortfarande tids- och kostnadskrävande att tillämpa. Om provsmakningspanelen ersätts av en ensam expert, kan slumpen spela in och resultaten ifrågasättas.

Inför behovet av att intyga förekomsten av sensoriska kvaliteter i "jungfruolja" och "extra jungfruolja" och i väntan på en fysikalisk och kemisk metod består problemet främst i att till en lägre kostnad anordna tillförlitliga "paneltest".

Kommissionen skulle kunna välja den metod för "paneltest" som har antagits av olivoljerådet, med två expertnivåer. Den första kontrollen genomförs av en ensam, godkänd expert. Om experten hittar en organoleptisk avvikelse från den deklarerade kategorin av olivolja måste denne låta frågan avgöras av tre godkända provsmakningspaneler som står upptagna på en gemenskapsförteckning. Endast resultatet av detta förfarande får anföras mot den berörda aktören.

2.3.3. Resultat som avviker från normerna

I alla komplicerade klassificeringar som bygger på ett antal kriterier finns det gränsfall, där resultaten blir orimliga. Varje år finns det i en eller annan region olivoljor som inte kan klassificeras på grund av att de inte uppfyller ett kriterium. Dessa oljor får inte säljas i någon av kategorierna för oraffinerad olivolja och blandas i praktiken ofta i hemlighet för att blandningen skall överensstämma med normerna.

Införandet av ett sådant beslutsprotokoll som beskrivs i punkt 3.1 bör minska antalet fall, men kan inte reducera dem till noll. Att införa en tillåten variation är ingen lösning, eftersom det skulle kunna ge upphov till missbruk och fusk. Det är lämpligt att föreskriva ett förfarande för kommissionens godkännande, enligt vilket oljorna ifråga ändras för att uppfylla normerna, vilket sker vid pressningsanläggningarna och under berörda medlemsstaters kontroll och ansvar.

2.4. Aktörernas organisation och verksamhet

Producentsektorn, pressningsanläggningar, industri och handel inom området för olivolja, bör i större utsträckning bidra till sektorns organisation och funktion, särskilt genom nya verksam heter i syfte att skapa och värna produktens kvalitet.

Någon allmän sektor som på europeisk eller på någon av de nationella nivåerna kan förbättra, spåra och certifiera kvaliteten för samtliga olivoljor existerar inte, och kan knappast skapas utifrån ingenting på kort eller medellång sikt. Följaktligen måste verksamheterna i fråga organiseras per marknadssegment, till en början kanske i ganska begränsad omfattning, men troligen i allt större omfattning med tiden. För att systemet skall fungera och vara trovärdigt är det nödvändigt att det varje gång så är möjligt bygger på ett samarbete mellan olika typer av berörda aktörer.

Enligt denna modell skulle en grupp berörda aktörer på lokal, regional eller nationell nivå godkännas av medlemsstaten för att genomföra program inom ett eller flera av de tre områden som beskrivs nedan.

2.4.1. Verksamhetsområden

2.4.1.1. Förbättring av produktionens kvalitet och minskning av dess effekter på miljön

Kontrollen av bra jordbruksmetoder är en mycket viktig aspekt (odling, skörd, lagring) eftersom dessa metoder påverkar baskvaliteten, den inneboende kvaliteten, och bidrar till allmänhetens bild av slutprodukten, främst när det gäller miljöpåverkan. Kontrollen bör utsträckas till att omfatta metoder vid pressningsanläggningarna som kan förbättra, förändra eller omintetgöra olivernas potentiella kvaliteter och till att omfatta olivavfallet, som kan ha en avsevärd miljöpåverkan.

Verksamheten inom sektorn för olivolja skulle kunna vara ännu mer inriktad på att utarbeta och genomföra de nuvarande programmen för att förbättra kvaliteten, som finansieras av gemenskapen genom en minskning av stödet med 1,4%. Likaså vore en lokal, samordnande roll för samtliga struktur- och miljöåtgärder bra. De nuvarande program som har lagts fram av medlemsstaterna innehåller åtgärder inom följande områden:

- förbättring av odlingsförhållanden och kamp mot skadliga organismer

- förbättring av skördeförhållanden, bearbetning av oliver, lagring av olja och bortforsling av avfall

- teknisk assistans till olivodlare och pressningsanläggningar, i synnerhet vad avser effekter på oljans kvalitet och miljöpåverkan

- anordnande av "paneltest" och samarbete med forskningsprogram om kvalitet och miljö.

En förbättring av produktionens kvalitet och en minskning av dess effekter på miljön gynnar direkt aktörerna inom sektorn, även om det ibland krävs viss tid. Följaktligen, och för att säkerställa att programmen i fråga blir mer effektiva, bör gemenskapens finansiering begränsas till högst 75% och kravet att aktörerna skall bidra till finansieringen får anses berättigat.

2.4.1.2. Kvalitetscertifiering och värnande om olivoljans kvalitet

En viktig aspekt av den kvalitet konsumenten är beredd att betala för är garantin att de påståenden som märkningen innehåller är riktiga.

Medlemsstaterna ansvarar för kontrollen av fusk med märkningen, men som ett komplement skulle de berörda aktörernas organisationer kunna intyga att de uppgifter som förekommer på deras produkter är objektivt sanna. Aktörernas organisationer bör dessutom bedriva klappjakt på fusk och metoder som skadar kvaliteten och är till men för sektorn som helhet.

Eftersom sektorns aktörer är de som i första hand berörs, bör de gå samman för att genomföra spårning och certifiering av kvalitetsolivolja samt beivra missbruk som har förekommit, om så krävs i rätten. Producenterna kan intyga kvaliteten på levererade oliver, pressningsanläggningarna kvaliteten på jungfruolja och extra jungfruolja och de industrier som svarar för sammansättning, raffinering och tappning samt de industrier som utvinner olja av olivrestprodukter kan garantera kvaliteten på sitt arbete. Åtgärdsprogrammen skulle bygga på ett system med spårning och certifiering som kontrolleras av en godkänd grupp, under medlemsstatens övervakning. Detta system omfattar följande:

- en produktspecifikation som upprättas av berörda parter, enligt HACCP-systemet [14], identifiering av kritiska styrpunkter och kontrollelement för dessa styrpunkter

[14] HACCP-metoden (Hazard Analysis at Critical Control Point) bygger på följande 7 punkter:

- produktspecifikationen godkänns av de nationella myndigheterna enligt ett gemenskapsregelverk och genomförandet övervakas enligt ett nationellt kontrollsystem.

Sådana godkända organisationer av aktörer, som upprättar en produktspecifikation som godkänns och övervakas av medlemsstaterna, skall ha rätt att i märkningen intyga att produkten omfattas av en spårning som enligt en med gemenskapsreglerna överensstämmande metod garanterar att alla uppgifter i märkningen är riktiga.

Aktörernas verksamhet i samband med detta register för kvalitetscertifiering och värnande om kvaliteten gagnar naturligtvis direkt och relativt snabbt berörda parter. Gemenskapens finansiering begränsas till 50% av kostnaderna och aktörerna svarar för minst 25% av kostnaderna.

2.4.1.3. Förvaltning av sektorn och marknaden

För närvarande går producentorganisationerna igenom ansökningarna, kontrollerar att de formella kraven har uppfyllts och betalar ut stöden till sina medlemmar. Detta arbete ersätts i proportion till den produktion som berörs (0,8% av stödet), men bör mer direkt motsvara kostnaden och tjänsteprestationen per ansökan om stöd.

När de geografiska informationssystemen för olivodlingar [15] har upprättats kommer producentorganisationerna dessutom att kunna lokalisera de uppgifter som medlemmarna lämnar för att uppdatera sina skördedeklarationer.

[15] Det geografiska informationssystemet för olivodling håller på att utarbetas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1638/98. Systemet kan användas för att genom datorbearbetning av flygfoton visualisera och räkna olivträd som har deklarerats av producenter som ansöker om stöd.

När det gäller uppföljningen av marknaden bör aktörernas organisationer vidare bidra med ökad kunskap om den faktiska situationen. De bör samarbeta om att ge objektiv information om prognoserna för regleringsåret, beräknad avkastning inom små homogena områden, lageromsättning och producenternas omsättning samt för att få ett grepp om i vilken takt saluföringen sker. För detta ändamål kan producenternas organisationer utarbeta system och metoder som branschen på egen hand kontrollerar, så att alla parter kan vara säkra på att resultaten är tillförlitliga.

2.4.2. Finansiering

För att aktörerna skall bli mer strukturerade och delaktiga i olivoljesektorns funktion, kan gemenskapen införa ett finansieringsinstrument för program som uppfyller fastställda villkor inom de tre områdena

a) förvaltning av sektorn och marknaden

b) förbättring av produktionens kvalitet och minskning av dess effekter på miljön

c) certifiering och värnande om olivoljans kvalitet.

Gemenskapens regelverk fastställer vilka verksamheter som berättigar till stöd och de regler som skall gälla för program som, åtminstone delvis, kan komma i fråga för gemenskapsfinansiering. Aktörer som uppfyller kraven skulle kunna fram sina program för medlemsstaternas urval och godkännande.

Gemenskapens finansiering skulle uppgå till 100% för åtgärder inom förvaltning av sektorn och marknaden, men begränsas till 75% för program för att förbättra kvaliteten på produktionen. När det gäller programmen för certifiering och värnande om kvaliteten skulle gemenskapens samfinansiering begränsas till 50% av utgifterna. Medlemsstaternas eventuella bidrag till finansieringen kombineras obligatoriskt med att berörda aktörer finansierar minst 25% av utgifterna när det gäller åtgärder för certifiering och värnande om kvaliteten.

För vissa av de aktuella åtgärderna finns för närvarande gemenskapsfinansiering med medel som har avsatts från produktionsstödet. Budgetarna i fråga är inte särskilt lätta att förvalta, eftersom de är beroende av den faktiska produktionen av olivolja, som inte nödvändigtvis har direkt samband med investerade pengar. Programmen för att förbättra kvaliteten finansieras genom att stödet minskas med 1,4%, vilket ger totalt 33 miljoner euro på grundval av de nationella garantikvantiteterna, och genom ett möjligt nationellt tilläggsbidrag på 25%. Producentorganisationerna drar dessutom av 0,8% av det stöd som utgår till deras medlemmar, vilket innebär cirka 15 miljoner euro, för åtgärderna.

Om det nuvarande stödsystemet skall behållas måste dessa avdrag ersättas genom att medlemsstaterna ges möjlighet att avsätta en del av sin nationella garantikvantitet för att finansiera programmen i fråga. Den nationella garantikvantitet som tillämpas på produktionsstöd skulle då minskas med motsvarande del. Som ett exempel uppgår de tillgängliga gemenskapsmedlen, beräknat utifrån 3% av de nuvarande nationella garantikvantiteterna, till närmare 70 miljoner euro, vilket gör det möjligt att i ett första skede finansiera de åtgärder som för närvarande genomförs, omorganiseras och rationaliseras, och de nya åtgärder som planeras.

OPERATIONELLA SLUTSATSER

Genomförandet av en kvalitetsstrategi för olivolja kräver att åtgärderna samordnas tidsmässigt. Det handlar om en insats som ger olika aktörer möjlighet att agera samordnat över en tidsperiod på flera år. Ett gradvis genomförande med vissa effekter redan under regleringsåret 2001/02 och andra effekter längre fram möjliggörs genom de åtgärder som redovisas nedan. Samtliga åtgärder kan tillämpas konkret från och med regeringsåret 2003/04.

1. Rådets regelverk

En ändring av rådets regelverk (förordning nr 136/66/EEG) är ur rättslig synpunkt en förutsättning för de förberedelser och beslut om merparten av övriga åtgärder som planeras. Denna ändring berör dels klassificeringen av olivolja och olja av olivrestprodukter, dels aktörernas organisation och verksamhet.

I båda dessa fall är det frågan om åtgärder som för att faktiskt kunna tillämpas kräver en tidsfrist på två regleringsår efter tidpunkten för beslutet. När det gäller klassificeringen är tidsfristen nödvändig för att sektorn skall kunna anpassa sig och tidigare lager omsättas samt för att bestämmelserna i olivoljerådets avtal skall kunna bringas i överensstämmelse med klassificeringen och tullkodexen och tullförordningarna ändras i enlighet med detta. När det gäller producentorganisationerna bör de två regleringsåren användas för att fastställa kommissionens närmare bestämmelser, och för att aktörerna skall kunna gå samman och utarbeta sina program.

Ett beslut i rådet före den 1 november 2001 skulle möjliggöra att åtgärderna tillämpas konkret under regleringsåret 2003/04.

1.1. Klassificeringen av olivolja och olja av olivrestprodukter

Ändringarna omfattar följande:

- Den generiska beteckning på "jungfruolja" som de yrkesverksamma inom branschen använder betecknas som "oraffinerad olivolja". Preciseringen "särskilt när det gäller värme" har strukits.

- Den i detaljhandeln godkända kategoribeteckningen på "olivolja" blir "standardolivolja".

- Syrahalten för extra jungfruolja minskas från 1% till 0,8% och kategorin ordinär olivolja integreras i kategorin bomolja (lampolja).

- Syrahalten för raffinerad olivolja och raffinerad olja av olivrestprodukter minskas från 0,5 till 0,3%, och parallellt med detta minskas syrahalten för standardolivolja och olja av olivrestprodukter från 1,5 till 1%.

- Definitionen av skillnaden mellan oraffinerad olivolja och oraffinerad olja av olivrestprodukter skall inte längre omfatta av bruket av lösningsmedel.

- Förbud mot att använda extraktionstillsatser med kemisk eller biokemisk verkan för utvinning av oraffinerad olivolja.

1.2. Aktörernas organisation och verksamhet

Före regleringsåret 2001/02 bör rådet besluta att det stödsystem som i förekommande fall kommer att inrättas inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter, för regleringsåret 2003/04 skall omfatta en möjlighet för medlemsstaterna att avsätta medel till finansiering och samfinansiering av åtgärdsprogram inom följande områden:

a) Förvaltning av sektorn och marknaden.

b) Förbättring av produktionens kvalitet och minskning av dess effekter på miljön.

c) Certifiering och värnande om olivoljans kvalitet.

Rådet bör likaså redan nu fastställa att gemenskapens finansiering skall uppgå till 100% för åtgärder i samband med förvaltning av sektorn och marknaden, till 75% för åtgärder för att förbättra produktionens kvalitet och minska dess effekter på miljön och till 50% för certifiering och värnande om olivoljans kvalitet. Därutöver skall berörda aktörer åläggas att bidra till finansieringen av program som samfinansieras av gemenskapen. Deras bidrag skall uppgå till minst 25% av utgifterna för certifiering och värnande om kvaliteten.

Slutligen måste rådet ange att programmen i fråga när det gäller vissa verksamheter skall läggas fram av sammanslutningar av aktörer som har godkänts enligt vissa kriterier, enligt ett förfarande som skall fastställas. Förfarandena i samband med programmens godkännande, stödberättigade verksamheter och godkännandevillkor skall fastställas av kommissionen under regleringsåret 2001/02.

2. Kommissionens regelverk

Förutom de villkor som skall fastställas i fråga om organisationen av aktörerna och deras verksamhet, kan följande frågor behandlas i kommissionens regelverk på grundval av artikel 35 a i förordning nr 136/66/EEG.

2.1. Paneltest

Antagande av olivoljerådets nya paneltest inom ramen för förordning (EEG) nr 2568/91. Testet skall utföras av en godkänd expert. Om denna expert ifråga sätter de organoleptiska kvaliteterna för jungfruolja och extra jungfruolja, skall detta bekräftas av tre godkända provsmakningspaneler för att kunna anföras mot den som deklarerar oljan.

Beslutet bör komma ganska snart, för att det skall vara möjligt att i enlighet med beslutet ändra reglerna i Codex Alimentarius.

Det faktiska genomförandet av ett sådant beslut kommer att kräva en anpassningstid på några månader för att beakta befintliga lager och upprätta nödvändiga organisationer.

2.2. Ursprungsbeteckningar

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 2815/98, som gäller fram till den 31 oktober 2001, förlängs så att de fortsätter gälla efter den 1 november 2001. I händelse av att ursprunget inte anges i enlighet med nu gällande regler, skall angivelsen alltid ske i överensstämmelse med den faktiska situationen.

De nya bestämmelserna kan börja tillämpas först efter några månader, för att sektorn skall ha möjlighet att anpassa sig.

2.3. Olivoljor som avviker från normen

Införande av en bestämmelse som ger medlemsstaten möjlighet att i vissa fall, och under medlemsstatens kontroll, godkänna att oljor som uppenbart framställs från oliver, men som har egenskaper som i fråga om ett kriterium avviker från normen, får anses vara i överensstämmelse med denna.

Bestämmelsen skall i princip kunna börja tillämpas snabbt.

2.4. Krav på små förpackningar

Saluföring i detaljhandeln skall obligatoriskt ske i förpackningar om högst 5 liter, som skall vara försedda med en förslutningsmekanism av engångstyp.

Med hänsyn till de förändrade vanor som detta kan innebära för vissa regioner, bör kravet beslutas under regleringsåret 2001/02, och förhandsanmälas för att börja tillämpas från och med regleringsåret 2003/04.

2.5. Krav och förbud i fråga om märkning

Krav på obligatorisk märkning med en beskrivning av den kategori olivolja eller olja av olivrestprodukter som säljs införs i förordning (EG) nr 2815/98. Dessutom förbjuds märkning med oljans syrahalt som ett kvalitetskriterium.

Dessa åtgärder skall endast tillämpas efter en tidsfrist på några månader efter ikraftträdandet för att sektorn skall ha möjlighet att anpassa sig.

2.6. Standardisering av frivilliga påståenden

Från och med regleringsåret 2001/02 införs i den mån det är påkallat nya normer för begrepp som har ekonomisk betydelse för extra jungfruolja i förordning (EG) nr 2815/98. Exempelvis påståendena "första kallpressningen", "fruktig", och "sortspecifik".

Tidsfristerna för tillämpningen av sådana normer bör beakta marknadens anpassningsbehov.

3. Övriga initiativ

3.1. Internationella organ

- En ansökan ställs till olivoljerådet om det skall fortsätta sitt arbete för att utarbeta en kodex för bra metoder i fråga om olivolja, en kodex för bra metoder vid pressningsanläggningarna och inom andra industri- och handelsföretag, och som skall utgöra referensmaterial inom yrkesområdet och som även kan användas i gemenskapens regelverk.

- Codex Alimentarius ses över under 2001 med avseende på olivolja. Det nya paneltestet kan föras in vid samma tidpunkt om de övriga delarna av den planerade normen accepteras.

3.2. Forskning och studier som genomförs av experter på olivoljans kemi

- Akut behov av en metod för att spåra blandningar av olivolja och hasselnötsolja i bedrägerisyfte, och förbättring av övriga metoder.

- Utarbetande av en metod för att spåra deodoriserad olivolja eller ett spårämne för bomolja som är resistent mot raffinering.

- Utarbetande av ett beslutsprotokoll för tillämpningen av analysmetoder för olivolja och olja av olivrestprodukter.

- Utveckling av en utrustning för att kontrollera kvalitetsparametrarna för oljan vid pressningsanläggningarna.