MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET INFÖR DET FJÄRDE MÖTET MELLAN UTRIKESMINISTRARNA I EU OCH MEDELHAVSOMRÅDET - "STÄRKANDE AV BARCELONAPROCESSEN"

Inledning

EU:s förbindelser med länderna söder och öster om Medelhavet grundas på en närhetspolitik som avspeglar denna regions politiska och strategiska betydelse för EU och går långt utöver handels- och biståndsprogram. Målet med Barcelonaprocessen är att låta EU:s historiska och politiska kopplingar till Medelhavsområdet komma till uttryck till fullo.

Barcelonaprocessen etablerades 1995 och är en regional struktur genom vilken partnerna sammanförs på både politisk och teknisk nivå för att deras gemensamma intressen skall kunna främjas. Den bygger vidare på den Medelhavspolitik som EU har utvecklat sedan 1960-talet, men markerade en nyorientering i och med att den skapade en ram för strategiska förbindelser som går utöver det traditionella handels- och biståndssamarbetet. Processen visar EU:s önskan om att arbeta tillsammans med sina samarbetspartner i Medelhavsområdet och att komma bort från den situation som rådde tidigare, då EU kom med förslag som antingen godtogs eller förkastades av dess partner.

Denna multilaterala process bärs upp av ett nätverk av bilaterala förbindelser mellan varje partnerland och EU vilka regleras genom associeringsavtalen. Barcelonaprocessen kan bara nå sin fulla potential inom ramen för dessa omfattande bilaterala avtal i ett vidare regionalt sammanhang av politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete.

De tre huvudmålen för EU:s Medelhavspolitik fastställs i Barcelonaförklaringen [1] och i den gemensamma strategi som antogs av Europeiska rådet i Feira i juni 2000. De kan sammanfattas på följande sätt:

[1] Barcelonaförklaringen antogs vid konferensen för utrikesministrarna i EU och Medelhavsområdet den 27-28 november 1995.

- Skapandet av ett område med fred och stabilitet som bygger på grundläggande principer som respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer.

- Skapandet av ett område med gemensamt välstånd genom ett gradvis upprättande av frihandel mellan EU och dess partner och mellan partnerna sinsemellan syftande till skapandet av ett bredare frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet senast 2010. I denna process ingår ett betydande ekonomiskt stöd från EU för att understödja den ekonomiska övergången och för att hjälpa partnerna att hantera de sociala och ekonomiska utmaningar som övergången medför.

- Ökad ömsesidig förståelse mellan folken i regionen och utveckling av ett aktivt civilt samhälle.

"Regional integration" går hand i hand med ekonomisk omvandling. I makroekonomiska termer har det gjorts betydande framsteg, eftersom nästan alla Medelhavspartnerna nu har rättat till sina obalanser. En viss öppning har också ägt rum sedan 1992 när det gäller deras handel, i och med att deras export och import ökat snabbare än deras BNP. Dessa framsteg är emellertid otillräckliga och bräckliga. Bräckligheten bottnar i deras snäva skattebas, bristande diversifiering och avsaknad av konkurrenskraft när det gäller den specialisering som hittills åstadkommits, en stelbent arbetsmarknad och mer allmänt en otillräcklig liberalisering av de ekonomiska systemen. Det behövs en mera dynamisk tillväxt hos Medelhavspartnerna. Detta kan de bara åstadkomma om de beslutar sig för att följa följande två strategier, nämligen påskyndande av reformer på vägen mot en nära integrering med EU samt anpassning till den nya ekonomins realiteter.

Vad handeln beträffar går totalt sett ungefär 51 % av Medelhavspartnernas export till EU och 53 % av deras import kommer från EU. Det finns här en svaghet i deras produktionsbas. Det låga inflödet av utländska direktinvesteringar är likaså ett orosmoment. Medelhavsområdets obetydliga andel (5 %) av flödet av utländska direktinvesteringar till länderna med tillväxtekonomi är ett tecken på att området ännu inte är tillräckligt attraktivt för investerare.

Resultat fram till idag

Under de fem år som gått sedan Barcelonaförklaringen antogs har en ny anda av partnerskap byggts upp mellan EU och dess Medelhavspartner. Även om det har skett både framsteg och bakslag i fredsprocessen i Mellanöstern har alla Medelhavspartnerna deltagit i processen och den utgör det enda forum där Israel, Syrien och Libanon möts på ministernivå. Många nya regionala nätverk har etablerats (t.ex. handelskamrar, industriförbund, utrikespolitiska institut, ekonomisk-politiska institut) som sammanför människor för att verka för gemensamma mål. Associeringsavtal med Tunisien, Marocko, Israel och den palestinska myndigheten har trätt i kraft och avtalet med Jordanien håller på att ratificeras. Flertalet partner har inlett ambitiösa program för den ekonomiska övergång som krävs för att främja den privata sektorns utveckling och för att uppmuntra investeringar. EU har mobiliserat mer än 9 miljarder euro i gåvo- och lånebistånd för att stödja denna process. Genom regionala program har representanter för de civila samhällena, inte minst på det kulturella området, sammanförts för att bidra till att öka den ömsesidiga förståelsen.

Bilaga I innehåller en översikt över den verksamhet som har bedrivits under perioden 1995 - 1999.

Svårigheter

Med tanke på Barcelonaprocessens höga ambitionsnivå har det oundvikligen förekommit en del problem:

* Svårigheterna i fredsprocessen i Mellanöstern har gjort att framstegen dröjt och begränsat den omfattning i vilken ett fullständigt regionalt samarbete kunnat utvecklas. Länderna i regionen är inte bara mycket olika i fråga om politiska system och ekonomisk utvecklingsnivå. En del av dem påverkas dessutom mycket mer än andra av fredsprocessens utveckling. Viljan att samarbeta mer aktivt med grannländerna har hämmats av politiserandet i fredsprocessen.

* Förhandlingarna om och ratificeringen av associeringsavtalen har gått långsammare än väntat.

* Partnerskapsandan har inte lett till en tillräckligt uppriktig och seriös dialog om frågor som de mänskliga rättigheterna, förebyggande av terrorism eller migration. EU:s politik i området när det gäller de mänskliga rättigheterna har inte varit konsekvent. EU:s traditionella tillvägagångssätt att på ett konstruktivt sätt främja dessa rättigheter och understödja grupper i det civila samhället har inte alltid fått stöd av lokala myndigheter. Det måste göras mera för att främja respekten för de universella mänskliga rättigheterna.

* Några Medelhavspartner har varit obenägna att påskynda takten i den ekonomiska övergången och att inleda de reformer som krävs för att deras skyldigheter enligt associeringsavtalen skall fullgöras. Associeringsavtalen kan inte ersätta inhemska reformansträngningar. De två processerna kompletterar varandra och förstärker ömsesidigt varandra.

* Handeln mellan Medelhavspartnerna (syd-syd-handeln) har inte ökat från den mycket låga utgångsnivån. EU-investeringarna i regionen är fortfarande små och ligger långt under investeringsflödena till andra delar av världen. Problemet beror delvis på skillnader i lagstiftning, avsaknaden av ursprungskumulation, den otillräckliga fysiska och administrativa infrastrukturen och bristen på en öppen rättslig och ekonomisk ram för bedrivandet av näringsverksamhet. I vissa länder har offentliga företag motsatt sig den omstrukturering som behövs för att de skall kunna konkurrera på mer öppna marknader och andra intressegrupper har bromsat bredare ekonomiska reformer. Associeringsavtalen erbjuder möjligheter, inte garantier, och de fullständiga fördelarna med avtalen kan bara uppnås av länder som är beredda att modernisera och öppna upp sina ekonomier.

* Genomförandet av Meda-programmet har försvårats av komplicerade förfaranden i både EG och partnerländerna. Även om en ny tonvikt har lagts på struktur- och sektorsanpassning för att hjälpa regeringarna att driva på de ekonomiska och sociala reformerna, har det till följd av tveksamheten att genomföra reformer ofta förekommit problem när det gäller det slutliga godkännandet av avtal eller uppfyllandet av villkor.

* Trots medvetenheten om Barcelonaprocessen på politisk nivå är kunskaperna om processens möjligheter och fördelar i samhället i stort otillräckliga.

Behovet av att stärka Barcelonaprocessen

Eftersom de inser den strategiska betydelsen av sina förbindelser är alla parter fast beslutna att driva processen vidare. Ett bokslut över de första fem åren visar att den grundläggande strategin och de viktigaste instrumenten fortfarande är giltiga. Kommissionen anser att den övergripande och omfattande strategi som man enades om i Barcelona är den enda som medger att den stagnation som har förekommit tidigare kan undvikas och att den därför ånyo bör bekräftas. Det finns emellertid ett behov av att dra en del lärdomar av den första perioden och av att ge processen nya impulser i flera viktiga avseenden.

Rådet har vid flera tillfällen krävt att Europa-Medelhavspartnerskapet skall stärkas ytterligare. Senast i maj 2000 höll utrikesministrarna från EU och Medelhavsområdet ett informellt möte för att granska processen och överväga hur den kan drivas vidare. Vid Europeiska rådets möte i juni 2000 i Feira antogs en gemensam strategi för Europeiska unionen avseende Medelhavsregionen som skall vägleda unionens politik och åtgärder för att utveckla det Europa-Medelhavspartnerskap som upprättades genom Barcelonaförklaringen.

I detta meddelande granskas erfarenheterna av Barcelonaprocessens första fem år och ges särskilda förslag om hur den kan drivas vidare inom en rad områden där det har förekommit svårigheter.

Tillgängliga instrument

I sin strävan att uppnå de tre huvudmålen för sin Medelhavspolitik förfogar EU över flera befintliga och potentiella instrument:

* Bilaterala associeringsavtal. I dessa föreskrivs politisk dialog, frihandel mellan varje partner och EU som skall upprättas under en övergångsperiod, samt finansiellt och annat samarbete.

* Meda-programmet. Genom detta tillhandahålls finansiellt stöd för att främja målen i associeringsavtalen via bilaterala, nationella anslag och genom regionala program. Detta innefattar också lämpliga former av tekniskt bistånd till anpassningen av lagar och andra författningar.

* Europa-Medelshavskommittén, i vilken de 27 partnerna ingår, övervakar alla aspekter av processen. Dessutom hålls regelbundna möten mellan högre tjänstemän om politiska och säkerhetsrelaterade frågor.

* En framtida stadga för fred och stabilitet, för vilken utrikesministrarna enades om riktlinjer vid sin konferens i Stuttgart 1999.

Den institutionella ram inom vilka dessa instrument tillämpas måste granskas och anpassas till processen för att stärka Barcelona-processen.

I detta meddelande granskas några av de viktigaste frågorna i samband med tillämpningen av dessa politiska instrument, som var och en på sitt sätt understödjer Barcelonaprocessens tre huvudteman.

***

a) Associeringsavtal

i) Att fullborda associeringsavtalsstrukturen - behovet av att påskynda förhandlingar, undertecknande och ratificering: Fyra associeringsavtal återstår. Förhandlingarna med Egypten avslutades i juni 1999, men den egyptiska regeringen är ännu inte redo för undertecknande. Förhandlingarna med Libanon, Syrien och Algeriet går mycket långsamt. Som erfarenheterna av Tunisien, Marocko, Israel och den palestinska myndigheten visar medför associeringsavtalens ikraftträdande betydande fördelar. Målet med frihandel mellan Europa och Medelhavsområdet kan dessutom inte förverkligas förrän samtliga avtal har trätt i kraft. Det är därför viktigt att skynda på ingåendet av de återstående avtalen.

Kommissionen uppmanar Egypten att underteckna associeringsavtalet och Libanon, Syrien och Algeriet att tillsammans med unionen verka för att förhandlingarna påskyndas så att dessa kan avslutas senast i juni 2001, med insikt om att detta kommer att kräva stora ansträngningar av alla parter.

Erfarenheterna har visat att även medlemsstaternas ratificering kan vara en långsam process (den tar för närvarande sällan mindre än fyra år).

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att påskynda ratificeringen av avtalet med Jordanien och att sörja för att efterkommande avtal ratificeras senast två år efter undertecknandet.

ii) Handel

Ett av de återkommande önskemål som har uttryckts av Medelhavspartnerna är ett ökat marknadstillträde för deras jordbruksprodukter, vilket hänger samman med dels jordbrukets ekonomiska och sociala betydelse i dessa länder, dels ländernas uppfattning om att de har en komparativ fördel beträffande vissa jordbruksprodukter. I de associeringsavtal som redan har ingåtts föreskrivs att avtalsbestämmelserna om handel med jordbruksprodukter skall ses över. Eftersom associeringsavtalen är frihandelsavtal med bestämmelser om främjande av en stegvis, ömsesidig liberalisering av handeln med jordbruksvaror och eftersom alla parter är bundna av WTO:s regler, bör en grundlig undersökning göras av de hinder som måste övervinnas för att säkerställa att frihandelsavtalen är fullständigt förenliga med GATT vid övergångsperiodens slut. Denna granskning bör genomföras inom ramen för Medelhavspartnernas politik i vidare mening vad gäller jordbruksstöd och bör beakta konsekvenserna när det gäller vatten, miljö och sociala frågor.

För varje land som omfattas av ett gällande associeringsavtal kommer kommissionen att grundligt undersöka vilka ytterligare åtgärder som måste vidtas för att ett med GATT förenligt frihandelsavtal omfattande samtliga sektorer, inbegripet en ökad liberalisering av ömsesidig handel på jordbruksområdet, skall kunna uppnås före slutet av övergångsperioden. Denna undersökning kommer, beroende på hur redan pågående arbete fortskrider, att ha genomförts senast vid utgången av 2000, och kommissionen kommer utifrån denna analys att, om nödvändigt, lägga fram ytterligare förslag om liberalisering av handeln i enlighet med Barcelonaförklaringen. Konsekvens bör så långt som möjligt eftersträvas om partnerna beviljas ytterligare förmåner.

När det gäller handeln med tjänster finns det betydande hinder för marknadstillträde i många av - för att inte säga alla - partnerländerna i Medelhavsområdet. Detta innebär att tillhandahållare av tjänster hindras från att dra full nytta av de möjligheter som står till buds och att Medelhavspartnernas förmåga att dra till sig utländska investeringar och främja sin egen ekonomiska utveckling minskar. Ett liberaliserat marknadstillträde och en bättre reglering av handeln med tjänster kommer att utgöra en viktig dimension i Medelhavspartnernas ekonomiska utveckling. De länder som är medlemmar i WTO bör därför uppmuntras att spela en fullvärdig roll i de pågående förhandlingarna om GATS 2000.

b) Andra ekonomiska och handelsrelaterade frågor

i) Syd-syd-handel: En förutsättning för att målsättningarna i Barcelona-förklaringen skall kunna uppnås är att handeln och det ekonomiska samarbetet på regional och subregional nivå utökas. För närvarande utgör handeln inom regionen mindre än 6 % av Medelhavspartnernas totala handelsflöden. En utveckling av syd-syd-handeln skulle medföra betydande ekonomiska fördelar, inte bara i handelshänseende utan också i fråga om inflödet av utländska investeringar, eftersom investerare skulle lockas av möjligheten att få tillträde till regionala istället för enbart nationella marknader. Förverkligandet av ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet är beroende av att avtal genomförs mellan partnerna själva. Förverkligandet av subregionala frihandelsområden i enlighet med WTO:s regler är ett verkningsfullt sätt att påskynda uppnåendet av det mer omfattande frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet som avses ha upprättats senast 2010. Om frihandel skulle uppnås i Maghreb- och Mashrek-länderna, skulle detta tillsammans med de avtal som Turkiet och Cypern redan håller på att upprätta med dessa partner snabbt leda till att några av de fördelar som förutses i Barcelonaprocessen skulle bli verklighet. En ytterligare utveckling av syd-syd-handeln är både en politisk och en teknisk fråga. Länderna i regionen måste själva fatta beslut om att öppna upp sina ekonomier för handel med grannländerna, men kommissionen kan underlätta processen genom att ge tekniskt bistånd för att skapa de förutsättningar som krävs för att syd-syd-handeln skall fungera (t.ex. rådgivning om ursprungsregler, tullsänkningar och de skattereformer som behövs för att uppväga de intäktsförluster som blir följden av sänkta tullar).

ii) Ursprungskumulation [2]: Detta är en viktig fråga i sammanhanget eftersom ursprungskumulation bidrar till ett bättre utnyttjande av möjligheter till komplementaritet, arbetsfördelning och stordriftsfördelar. Ursprungskumulation är också en viktig faktor när det gäller upprättandet en stor syd-syd-marknad och därmed möjligheterna att attrahera utländska investeringar. För att uppmuntra det subregionala samarbetet bland de berörda partnerna uppmanar kommissionen Medelhavspartnerna att anta det harmoniserade protokollet om ursprungsregler (såsom redan skett när det gäller Jordanien och PLO), vilket är ett grundläggande krav för att ett system med diagonal kumulation mellan alla partnerna skall kunna fungera. När detta väl har skett kan fullständig kumulation uppnås så snart det har kunnat bevisas att alla partner tillämpar bestämmelserna om diagonal kumulation på ett korrekt sätt.

[2] "Kumulation" innebär att det är tillåtet för en partner att använda material som har sitt ursprung i en eller flera andra partners territorium, varvid slutprodukten skall anses ha sitt ursprung i den förstnämnda partnerns territorium.

iii) Inre marknad - harmonisering och integration: I avsnittet om frihandel i Barcelonaförklaringen behandlas inte bara tullavveckling utan även allmänna ekonomiska frågor. Gemenskapens erfarenheter av att upprätta en inre marknad bör utnyttjas för utarbetandet av en lämplig regelram för ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet. Kommissionen har utfärdat ett meddelande [3] om Europa-Medelhavspartnerskapet och den inre marknaden, och arbetsgruppen för industriellt samarbete mellan EU och Medelhavsområdet diskuterar ytterligare samarbete beträffande tullar, offentlig upphandling, normer och standarder, konkurrenspolitik, skatter, skydd av immateriella rättigheter, finansiella tjänster, uppgiftsskydd, redovisning och revision. Ett regionalt åtgärdsprogram inriktat på att öka medvetenheten och på utbildning skall sättas i gång i slutet av 2000.

[3] KOM (1998) 538 slutlig, 23.9.1998.

Åtgärder för att uppmuntra en minskad uppdelning av marknader i olika delmarknader kommer att vara av särskild vikt, särskilt inom reglerade sektorer såsom energi och telekom.

Införandet av euron innebär att en viktig faktor tillkommit som påverkar de ekonomiska förbindelserna mellan EU och dess Medelhavspartner, eftersom riskerna för potentiella investerare i Medelhavsområdet minimeras.

iv) Integrering i världsekonomin: Flera av Medelhavspartnerna är ännu inte medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO). De som ännu inte ansökt om medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) bör göra det så snart som möjligt. De som har ansökt men inte slutfört ansluttningsprocessen bör vidta åtgärder för att påskynda förfarandet.

Kommissionen föreslår följande:

* De partner som ännu inte ansökt om medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) bör göra det före utgången av 2000 och de som har ansökt bör slutföra anslutningsprocessen så snart som möjligt med sikte på att den skall ha slutförts före utgången av 2002.

* Senast fem år efter undertecknandet bör varje land som undertecknar ett associeringsavtal med EU underteckna ett frihandelsavtal med alla andra länder som har ingått associeringsavtal.

* Diagonal kumulation bör omedelbart införas mellan partner som upprättar frihandel sinsemellan och tillämpar samma ursprungsregler.

* Med utgångspunkt i det förväntade resultatet av det kommande regionala programmet för "euro-marknaden" bör det senast år 2002 fastställas en tidsplan för harmoniseringsåtgärder av inre-marknadstyp inom vissa prioriterade områden såsom ursprungsregler, tullfrågor, normer och standarder samt skydd av immateriella rättigheter. Genomförandet av detta harmoniseringsprogram, som skulle omfatta såväl konvergens med EU som harmonisering inom Medelhavsområdet, skulle börja inledas år 2004.

b) Meda-programmet - bilateralt och regionalt finansiellt samarbete

i) Länderprogram

Genom Meda-programmet ges finansiellt bistånd för att främja målen för EU:s Medelhavspolitik, så som dessa fastställs i Barcelonaförklaringen. Sedan 1995 har Meda-programmet i linje med målen i associeringsavtalen inriktats på att stödja ekonomisk övergång och hjälpa partnerna att hantera de sociala och ekonomiska utmaningar som övergången medför. Meda-programmet uppvisar goda resultat när det gäller åtaganden, men utbetalningarna har bara uppgått till 26 % av åtagandebeloppet. Även om det är naturligt att utbetalningarna fortskrider långsamt under programmets första år finns det ett tydligt behov av att förbättra programmets funktion, både inom EU och i partnerländerna.

Resultatet när det gäller utbetalningar har varierat väsentligt, från mycket låga nivåer upp till 42-48 %. Flera faktorer förklarar dessa variationer. Kommissionen måste genomföra en omfattande intern reform när det gäller sättet att tillhandahållet biståndet. Rådet och Europaparlamentet måste se till att EU får en mera effektiv Meda-förordning. Medelhavspartnerna måste emellertid också ge sitt bidrag genom ökat engagemang i programplaneringsdialogen och framläggandet av trovärdiga och fullt utvecklade projektförslag. Med hänsyn till erfarenheterna från de senaste fem åren har kommissionen dragit slutsatsen att programplaneringen och genomförandet av biståndet måste förbättras så att dess strategiska innehåll kan stärkas, inriktningen skärpas och biståndets genomslagskraft ökas. I samband med revideringen av Meda-förordningen har kommissionen föreslagit att ett strategidokument skall upprättas för varje land, i vilket ramar skall fastställas för treåriga nationella vägledande program och årliga programplaneringsförslag. Denna process kommer att bidra till att Meda-programmets prioriteringar anpassas till ländernas egna nationella utvecklingsmål och till andra biståndsgivares verksamhet, däribland medlemsstaternas bilaterala program och de internationella finansiella institutens verksamhet. I framtiden kommer tonvikten att ligga på ett litet antal strategiska program och isolerade eller mindre projekt som inte passar in i denna strategi kommer inte längre att finansieras.

Eftersom syftet med det finansiella biståndet är att stödja målen i associeringsavtalen kommer programplaneringen i framtiden att vara mera fokuserad och den kommer att koncentreras till ett lägre antal prioriteringar, som skall ha ett direkt samband med avtalen. Större hänsyn kommer att tas till partnernas beredvillighet att i handling bevisa sitt engagemang för ökad regional handel och ökat ekonomiskt samarbete liksom sin beslutsamhet att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer, särskilt inom finanssektorn, för att fullfölja den ekonomiska och politiska övergången, inbegripet i förekommande fall deras villighet att slutföra förhandlingarna om associeringsavtal.

Med tanke på Barcelonaprocessens viktiga regionala dimension måste större uppmärksamhet ägnas åt att överföra resultaten av regionala program till landspecifika Meda-program. När de regionala programmen börjar avsätta resultat, t.ex. med avseende på rättsliga ramar eller möjliga harmoniseringsåtgärder baserade på EU:s inre marknad, bör dessa genomföras genom de nationella programmen. Kommissionen har nyligen fattat viktiga beslut om hur dess biståndspolitik skall genomföras i syfte att påskynda leveransen av biståndet. Dessa beslut kommer att gynna Meda-programmet, där genomförandet också behöver förenklas och rationaliseras. Detta mål kan kombineras med målet att öka Meda-programmets strategiska inflytande och genomslagskraft genom att struktur- och sektorsanpassning ges ökad tonvikt i programmet, med beaktande av de internationella finansiella institutens åtgärder. Detta kommer att uppmuntra utvecklingen av stödprogram med villkor kopplade till särskilda sektorer och till målen i associeringsavtalen. Delegering av genomförandet av programmet till kommissionens delegationer i partnerländerna kommer att bidra till att programmen förs närmare mottagarna, och att handläggningen av projekt påskyndas samt möjliggöra en noggrannare övervakning.

Kommissionen är fast besluten att förkorta den tid det tar att genomföra Meda-programmen genom en mera fokuserad programplanering, genom att bara finansiera fullt utvecklade projekt och genom att begränsa den utbredda praxisen att förlänga programmens varaktighet. Kommissionen föreslog därför den 26 juli 2000 (förslag till ändring av budgetförordningen - KOM (2000) 461) att kontrakt genom vilka finansieringsöverenskommelser genomförs måste avslutas senast den 31 december det tredje året efter det att budgetåtagandet gjorts. Det kan också bli nödvändigt för partnerländerna att ändra sitt sätt att genomföra Meda-projekt.

För att säkerställa en större genomslagskraft i linje med överenskomna prioriteringar föreslår kommissionen att finansieringen inom ramen för Meda-programmet tydligare kopplas till framsteg i genomförandet av associeringsavtalen. Framtida finansiella bidrag bör också avspegla partnernas beredvillighet att söka uppnå målen i avtalen, särskilt vad gäller påskyndandet av ekonomiska reformer, och att förbättra sin förmåga att tillgodogöra sig stödet genom framläggandet av fullt utvecklade projektförslag. Samtidigt bör ökade ansträngningar göras för att överföra resultaten av regionala program till nationella åtgärdsprogram.

ii) Regionalt samarbete

Tonvikten på regionalt samarbete är ett av Barcelonaprocessens grundläggande särdrag. Under de inledande skedena har det emellertid varit svårt att övervinna de politiska och tekniska hindren för samarbetet. Det regionala samarbetet är framför allt inriktat på följande nyckelområden: industri, vatten, energi, miljö, transport och informationssamhället. Samarbete när det gäller forskning och utveckling inom dessa sektorer uppmuntras också.

Även om det är viktigt att bibehålla principen att alla regionala program är öppna för alla partner skulle det också vara förnuftigt att göra det möjligt för mindre grupper av partner att kunna sätta igång utan att behöva vänta tills alla är redo att delta. Därmed skulle vissa regionala samarbetsprojekt kunna utvecklas på subregional nivå, t.ex. bilaterala eller trilaterala projekt inom Maghreb-länderna, Mashrek-länderna eller någon annan sammansättning av Medelhavspartner. Detta skulle innebära en ökad tillämpning av den metod att sammanföra projekt i grupper ("cluster approach") som redan tillämpas vad gäller de regionala programmen inom ramen för Meda, där program som är öppna för samtliga partner omfattar enskilda projekt i vilka ett mindre antal partner deltar.

Kommissionen föreslår att de regionala samarbetsprogrammens plurilaterala karaktär skall utnyttjas i större utsträckning genom att projekt utvecklas med ett mindre antal medlemsstater och Medelhavspartner i sammansättningar som kan variera från projekt till projekt.

Meda:s regionala samarbetsprogram syftar till att främja utbytet av erfarenheter och bästa metoder, att öka medvetenheten och att utveckla metoder att hantera olika frågor vilka sedan kan tillämpas nationellt. Ett del nyheter skulle kunna föreslås i de befintliga programmen och ett begränsat antal nya program införas i syfte att ytterligare främja den här typen av regionalt samarbete:

- Investeringar och näringsliv: Såväl utländska som inhemska investeringar är av avgörande betydelse för ekonomisk utveckling och en framgångsrik övergång. Självfallet är det länderna själva som måste göra den största ansträngningen att modernisera sina ekonomier, skapa rättslig och administrativ öppenhet och säkerhet, åstadkomma ett företagsvänligt och konkurrensfrämjande klimat, främja ett gott styre och utveckla det subregionala samarbetet. EU kan emellertid med utgångspunkt i sina egna erfarenheter och med finansiellt stöd från Meda-programmet stödja denna process. I detta sammanhang håller en regional finansiell ram på att utvecklas inom Meda för att stödja riskkapitalfinansiering. Ett nätverk av investeringsfrämjande centrum håller på att upprättas och kommissionen kommer att uppdatera de handböcker för investerare i regionen som redan har visat sig ge goda resultat. Medlemsstaterna bör också överväga att genomföra upplysningskampanjer för näringslivet i det egna landet för att informera potentiella investerare om vad som händer och de möjligheter som finns. Det nyligen inrättade UNIMED BN-nätverket av arbetsgivarföreningar kommer att fungera som en användbar källa till kunskaper om investerarnas behov och problem. Ett nytt regionalt program om innovation, teknik och kvalitet kommer också att hjälpa näringslivet att konkurrera i den globala ekonomin. Det regionala Eumedis-programmet är avsett att främja informationssamhället. Särskilt resultaten av programmets verksamhet när det gäller e-handel kommer att vidareutvecklas som ett verktyg för ekonomisk modernisering i regionen.

- Miljö: Miljöskydd är ett bra exempel på en fråga som måste hanteras genom regionalt samarbete. År 1997 enades ministrar från EU och Medelhavsområdet om en rad prioriterade områden för miljöskyddsåtgärder (Short and Medium-Term Priority Environmental Action Programme - SMAP). Den första omgången regionala samarbetsprojekt inom de fem prioriterade områden [4] som identifierades av ministrarna håller nu på att sättas i gång. Dessa regionala projekt är bland annat inriktade på vattenfrågor, avfall, kustområden, biologisk mångfald och ökenutbredning. För att avspegla miljöskyddets växande betydelse avsätts nu ökade finansiella medel för SMAP.

[4] Integrerad förvaltning av vattenresurser, avfallshantering, kritiska zoner (förorenade områden och hot mot den biologiska mångfalden), integrerad förvaltning av kustområden och bekämpning av ökenspridningen.

Generellt måste integreringen av miljöhänsyn och av målen för en hållbar utveckling i alla verksamheter som genomförs inom ramen för partnerskapet uppmärksammas.

- Infrastruktur: Förutom rättsliga och administrativa ramar för en modernisering av ekonomin behövs naturligtvis också nödvändig infrastruktur. När det gäller Medelhavsområdet bör investeringar i stora infrastrukturprojekt som vägar, hamnar, telekommunikation etc. finansieras av den privata sektorn eller genom lån. Utnyttjandet av gåvobistånd bör inskränkas till finansiering av genomförbarhetsstudier och förberedande åtgärder. Finansiella medel från Meda-programmet bör användas för att utveckla koncept och genomförbarhetsstudier för regionala infrastrukturnät som syftar till att sammankoppla nationella system med varandra (syd-syd) eller med de transeuropeiska näten (transmediterrana). Stora regionala projekt kan få ökad uppmärksamhet genom en märkning som anger att de ingår i "Europa-Medelhavspartnerskapet".

- Social dimension: Nödvändigheten av att de sociala effekterna av ekonomisk övergång beaktas betonas gång på gång i alla studier om övergång. De nationella vägledande programmen inom Meda omfattar redan åtgärder för att hantera de sociala konsekvenserna av övergången, men det finns även utrymme för åtgärder på regional nivå.

Kommissionen har också för avsikt att upprätta ett nytt regionalt socialt program under 2001 som kommer att inriktas på följande:

* Tillämpning av bästa metoder när det gäller att skapa ett samband mellan utbildningspolitiken och sysselsättningsbehoven.

* Stärkande av kvinnornas roll i den ekonomiska utvecklingen.

* Utformning av sociala skyddsnät och moderna sociala trygghetssystem samt metoder för samarbete i hälsofrågor.

Kommissionen har för avsikt att genomföra en bedömning av effekterna av det framtida frihandelsområdet mellan Europa och Medelhavsområdet när det gäller en hållbar utveckling och kommer på grundval av denna bedömning att avge rekommendationer om framtida åtgärder.

* Rättsliga och inrikes frågor: Med hänsyn till de rättsliga och inrikes frågornas betydelse förespråkar kommissionen att samarbetsinitiativ inom detta område skall främjas. En sådan ansats har också stöd i den rapport om yttre aspekter av rättsliga och inrikes frågor som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i Feira och i vilken Medelhavsområdet anges som ett prioriterat samarbetsområde.

I den gemensamma strategi avseende Medelhavsområdet som antogs vid mötet i Feira anges likaså att denna sektor bör ges ökad uppmärksamhet. Kommissionen har därför för avsikt att, utöver de åtgärder som vidtas inom ramen för de landspecifika programmen, under loppeet av 2001 utarbeta ett regionalt program för rättsliga och inrikes frågor. Programmet kommer framför allt att inriktas på åtgärder avseende asylrätt och åtgärder till förmån för flyktingar, på samarbete i bekämpningen av illegal invandring, särskilt människohandel, och på frågor rörande migration, inbegripet det sociala inlemmandet av inflyttade personer som är lagligen bosatta i en medlemsstat samt gemensamma utvecklingsåtgärder tillsammans med deras respektive ursprungsland. Det kommer vidare att inriktas på överensstämmelse mellan de rättsliga systemen, även beträffande familjerätt och arvsrätt, samt på samarbete i kampen mot organiserad brottslighet genom utbildning av tjänstemän inom polis och rättsväsende.

c) Politisk dialog och det civila samhället

I Barcelonaprocessen ingår att ministrar och höga tjänstemän regelbundet träffas för att diskutera politiska och utrikespolitiska frågor. Frågor som mänskliga rättigheter, demokrati, gott styre och rättsstatsprincipen bör regelbundet tas upp från EU:s sida och få en mer framträdande plats i partnerskapet. Tonvikten bör ligga på ett strukturellt tillvägagångssätt, dvs. att man tar upp de frågor som ligger till grund för politiska avgöranden och på att uppmuntra en evolutionär ansats. Alla tillgängliga instrument måste användas i detta syfte. Åtgärder som kan främja detta, bl.a. stöd till icke-statliga organisationer, bör finansieras inom ramen för Meda:s nationella program och även genom Meda-programmet för demokrati. Meda-anslagen till de enskilda länderna bör göras mer beroende av att det görs betydande framsteg inom dessa områden.

Parallellt bör dessa frågor också regelbundet diskuteras med partnerna i associeringsråden och i kommittéer, trojkor etc., så att man kan föra en direkt politisk dialog om de åtgärder som regeringarna måste vidta för att säkerställa att utvecklingen går i rätt riktning. Detta skulle kunna leda till att det upprättas gemensamma arbetsgrupper för frågor rörande mänskliga rättigheter på officiell nivå. Arbetsgrupperna skulle försöka komma överens om ett antal konkreta referenspunkter och objektiva kriterier som sedan skulle behandlas i de olika associeringsråden.

Medelhavspartnerna bör uppmuntras att, om så inte redan skett, ansluta sig till relevanta internationella konventioner och andra instrument som gäller de mänskliga rättigheterna.

Ett fritt och blomstrande civilt samhälle är en grundläggande förutsättning för att partnerskapet skall bli en framgång i alla avseenden. Organisationer utanför den offentliga sektorn som verkar i enlighet med lagen kan ge ett värdefullt bidrag inom många områden som omfattas av partnerskapet. Samarbetet rörande mänskliga rättigheter, gott styre och rättsstatsprincipen bör ha som ett av sina främsta mål att skapa ett klimat där icke-statliga organisationer kan bedriva en produktiv verksamhet. Detta är på sikt det bästa sättet EU kan stödja dem på.

d) En stadga för fred och stabilitet

Vid sitt möte i Stuttgart 1999 enades utrikesministrarna från EU och Medelhavsområdet om riktlinjer för en stadga för fred och stabilitet. Texten till stadgan torde komma att godkännas vid nästa ministermöte i november 2000. Stadgan skulle börja tillämpas så snart tillräckliga framsteg har gjorts i fredsprocessen i Mellanöstern.

Stadgan bör vara ett politiskt bindande dokument och ha som mål att förebygga spänningar och kriser och upprätthålla fred och stabilitet genom kooperativ säkerhet. Den skulle inte ersätta eller tränga undan Barcelonaförklaringen utan tjäna som ett instrument för att genomföra Barcelonaförklaringen i fråga om freds- och stabilitetsfrågor, samtidigt som det finns en insikt om att alla aspekter av Barcelonaprocessen har en roll att spela för att befästa fred och stabilitet.

En viss grad av enighet har redan uppnåtts om principfrågorna. Tiden är nu inne att avfatta en text. Huvudsyftet med stadgan bör vara att institutionalisera den befintliga politiska dialogen och att upprätta konkreta mekanismer för att ta itu med säkerhets- och stabilitetsfrågor som är relevanta för regionen. De nuvarande särskilda mötena mellan högre tjänstemän bör övergå till att bli ett institutionellt forum för dialog om politiska och säkerhetsrelaterade frågor, och mekanismer bör inrättas för operativa gemensamma insatser beträffande terrorism, förebyggande av konflikter och krishantering.

Partnerskapsbyggande åtgärder bör genomföras på ett flexibelt sätt så att dessa frågor kan behandlas av ett mindre antal partner som önskar gå framåt i snabbare takt, utan att detta påverkar principen om att alla partner i Barcelonaprocessen har rätt att delta om de så önskar. Denna flexibilitetsprincip bör bekräftas i stadgan.

e) Institutionella bestämmelser

Genom Barcelonaprocessen och de enskilda associeringsavtalen förekommer det redan regelbundna kontakter mellan partnerna via en rad instanser och institutioner. Allt eftersom processen intensifieras kommer det emellertid att finnas ett behov av effektivare samordning, och Barcelonaprocessens Europa-Medelhavskommitté måste få möjlighet att spela en mer strategisk roll som styrkommitté, särskilt när det gäller multilateral verksamhet. Kommittén bör uppmanas att godkänna förslag som går i denna riktning före utgången av november månad 2000. Beslut i detta avseende måste ta hänsyn till vilket institutionellt organ som inrättas enligt stadgan för fred och stabilitet.

f) Information och kommunikation

Barcelonaprocessen kan bara uppnå sin verkliga potential om det finns en allmän känsla av "ägande" av processen i regionen. Mer kan göras för att förklara målen och fördelarna med processen och för att göra den till ett aktivt och livskraftig partnerskap.

Kommissionen kommer att utarbeta ett informations- och kommunikationsprogram avsett att öka medvetenheten både i EU:s medlemsstater och i partnerländerna. För att göra de projekt som stöds inom ramen för partnerskapet mer synliga skall alla projekt märkas för att visa att de ingår i "Europa-Medelhavspartnerskapet".

Slutsats

Fem år efter det att Barcelonaprocessen inleddes är det dags att granska resultaten och de svårigheter som har förekommit. Mot bakgrund av dessa erfarenheter är det flera åtgärder som nu bör vidtas för att ge nya impulser åt processen och förbättra dess förmåga att uppnå hela sin potential. Förslagen i detta meddelande är avsedda att stimulera diskussioner mellan partnerna inför ministerkonferensen (mötet mellan regeringscheferna i Europa och Medelhavsländerna) i Marseille i november 2000 och bidra till att en överenskommelse om ett program för att ge nya impulser åt Barcelonaprocessen kan antas vid detta möte.

Kommissionen avger följande rekommendationer:

- Associeringsavtal: Egypten bör uppmanas att underteckna associeringsavtalet. Libanon, Syrien och Algeriet bör uppmanas att tillsammans med unionen verka för att förhandlingarna påskyndas så att dessa kan avslutas senast i juni 2001, med insikt om att detta kommer att kräva stora ansträngningar av alla parter. Medlemsstaterna bör uppmanas att vidta åtgärder för att påskynda ratificeringen av avtalet med Jordanien och för att säkerställa att efterkommande avtal ratificeras senast två år efter undertecknandet.

- Handel: För varje land som omfattas av ett gällande associeringsavtal bör det noga undersökas vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå ökad liberalisering av ömsesidig handel på jordbruksområdet före slutet av övergångsperioden i enlighet med relevanta GATT- och WTO-bestämmelser. Denna undersökning kommer, beroende på hur redan pågående arbete fortskrider, att ha genomförts senast vid utgången av 2000, och kommissionen kommer utifrån denna analys att, om nödvändigt, lägga fram ytterligare förslag om liberalisering av handeln. Så långt som möjligt bör samstämmighet eftersträvas när det gäller eventuella ytterligare förmåner som beviljas partnerna. De partner som är medlemmar i WTO bör spela en fullvärdig roll i förhandlingarna om GATS 2000. Senast fem år efter undertecknandet bör varje land som undertecknar ett associeringsavtal med EU underteckna frihandelsavtal med alla andra länder som har ingått associeringsavtal. Diagonal kumulation bör omedelbart tillämpas på de partner som inför frihandel sinsemellan och tillämpar samma ursprungsregler. Med utgångspunkt i det förväntade resultatet av det kommande regionala programmet för "euro-marknaden" bör det senast år 2002 fastställas en tidsplan för harmoniseringsåtgärder av inre-marknadstyp inom vissa prioriterade områden såsom ursprungsregler, tullfrågor, normer och standarder samt skydd av immateriella rättigheter. Genomförandet av detta harmoniseringsprogram, som skulle omfatta såväl konvergens med EU som harmonisering inom Medelhavsområdet, skulle börja inledas år 2004.

- Meda: För att säkerställa en större genomslagskraft bör kopplingen mellan genomförandet av associeringsavtalen och finansieringen inom ramen för Meda bli tydligare, och framtida finansiella anslag bör avspegla partnernas beredvillighet att söka uppnå de mål avseende ekonomisk övergång som föreskrivs i avtalen. På samma sätt bör ökade ansträngningar göras att överföra resultaten av regionala program till nationella åtgärdsprogram, och denna process bör också på ett lämpligt sätt avspeglas i de årliga finansiella anslagen. De regionala samarbetsprogrammens plurilaterala karaktär bör bekräftas, men projekt bör vara öppna för ett mindre antal medlemsstater och Medelhavspartner i sammansättningar som kan variera från projekt till projekt. En bedömning av effekterna av det framtida frihandelsområdet mellan Europa och Medelhavsområdet när det gäller en hållbar utveckling kommer att göras och kommissionen kommer i detta sammanhang att avge rekommendationer om framtida åtgärder. Under 2001 kommer nya regionala program att upprättas om sociala frågor och om rättsliga och inrikes frågor.

- Politiskt och säkerhetsrelaterat samarbete: En överenskommelse om Europa-Medelhavsstadgan för fred och stabilitet bör träffas vid det kommande mötet mellan EU och Medelhavspartnerna i Marseille i november 2000.

- Samarbetet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, gott styre och respekt för rättsstatsprincipen bör utvidgas. EU bör ta upp dessa frågor inom ramen för ett strukturellt tillvägagångssätt, och Meda-anslagen bör bli mer beroende av att det görs framsteg när det gäller dessa frågor.

- Information och kommunikation: Ett nytt program avsett att öka medvetenheten både i EU:s medlemsstater och i partnerländerna kommer att sättas i gång. För att göra de projekt som stöds genom partnerskapet mer synliga kommer en märkning som hänvisar till "Europa-Medelhavspartnerskapet" att införas.

- Detta meddelande översänds till rådet och Europaparlamentet i syfte att förbereda EU:s ståndpunkt inför mötet mellan utrikesministrarna från EU och Medelhavsområdet i november 2000.

BILAGA

Sammanfattning Av åtgärder inom ramen för barcelonaprocessen

allmänT

1. Barcelonaprocessen är det enda forum där ministermöten äger rum med deltagande även av Israel, Syrien och Libanon. Detta var särskilt viktigt under de tre år då fredsprocessen i Mellanöstern stod stilla. Utrikesministrar från de 27 Medelhavspartnerna har träffats regelbundet ända sedan Barcelonakonferensen (1995): i Malta (1997), i Palermo (1998, informellt möte), i Stuttgart (1999) och i Lissabon (2000, informellt möte). Det har dessutom hållits 12 möten mellan ministrar som ansvarar för olika sektorer.

2. Europa-Medelhavskommittén för Barcelonaprocessen (som består av högre tjänstemän från utrikesministerierna hos de 27 Medelhavspartnerna samt företrädare för kommissionen) träffas regelbundet, minst fyra gånger om året, för att fungera som styrkommitté för processen och diskutera riktlinjer för och genomförandet av regionalt samarbete.

3. Riktlinjer för stadgan för fred och stabilitet antogs vid utrikesministermötet i Stuttgart och ytterligare framsteg har sedan dess gjorts av de höga tjänstemännen (se ordförandeskapets Lissabonrapport).

ASSOCIERINGSAVTAL

(se bifogade tabell)

4. Följande framsteg har gjorts:

Avtal är i kraft med Tunisien, Marocko, Israel och den palestinska myndigheten (interimsavtal).

Avtalet med Jordanien har undertecknats och ratificeringsförfarandena pågår.

Förhandlingarna med Egypten har avslutats och undertecknandet kommer att ske så snart de interna förfarandena i Egypten har slutförts.

Förhandlingar pågår fortfarande med Libanon, Syrien och Algeriet.

Cypern, Malta och Turkiet omfattas av redan befintliga associeringsavtal i vilka det bl.a. föreskrivs tullunioner med gemenskapen.

FINANSIELLT SAMARBETE

5. Genomförandet av det finansiella samarbetet kan sammanfattas på följande sätt:

Gemenskapens totala åtaganden beträffande stöd till Medelhavsregionen 1995-1999: 4 422 miljoner euro.

Varav - Meda 3 435 miljoner euro.

- fredsprocessen 4 424 miljoner euro

(stöd till palestinier).

Gemenskapens totala utbetalningar av stöd till Medelhavsregionen 1995-1999: 1 615 miljoner euro.

Varav - Meda 890 miljoner euro.

- fredsprocessen 256 miljoner euro

(stöd till palestinier).

Totala EIB-lån till Medelhavsregionen 1995-1999: 4 672 miljoner euro.

Meda-åtaganden 1995-1999

De totala åtagandena inom Meda I uppgick till 3 435 miljoner euro med följande årliga fördelning:

TABELL 1 (milj. euro)

>Plats för tabell>

Åtagandena överskred därmed det finansiella referensbeloppet på 3 424,5 miljoner euro som fastställs i Meda-förordningen.

Följande tabell visar åtagandenas fördelning på olika partner och program under perioden 1995-1999:

TABELL 2 (milj. euro)

>Plats för tabell>

Utbetalningar 1995-1999

De totala utbetalningarna inom Meda I uppgick till 890 miljoner euro med följande årliga fördelning:

TABELL 3 (milj. euro)

>Plats för tabell>

I slutet av 1999 uppgick den ackumulerade skillnaden mellan åtaganden och utbetalningar till 2 545 miljoner euro. Under perioden 1995-1999 motsvarade utbetalningarna därmed 26 % av åtagandena, på det sätt som framgår av tabellen nedan:

TABELL 4 (milj. euro)

>Plats för tabell>

Följande tabell visar hur åtaganden och utbetalningar fördelade sig på olika partner:

TABELL 5 (milj. euro)

>Plats för tabell>

***

Inom ramen för Meda:s nationella vägledande program beviljades stöd framför allt till följande:

Strukturanpassning: Direkt budgetstöd till det faktiska genomförandet av program som i allmänhet samordnas med Bretton-Woods-institutionerna: totalt 600 miljoner euro eller 20 % av Meda-åtagandena för perioden 1995-1999. De berörda partnerländerna var Marocko, Algeriet, Tunisien, Jordanien och Libanon.

Ekonomiskt samarbete: Stöd för att skapa ett klimat som gynnar utvecklingen av den privata sektorn, däribland riskkapitaltransaktioner som förvaltas av EIB: totalt 1 035 miljoner euro eller 30 % av Meda-åtagandena för perioden 1995-1999. De partner som främst berördes var Marocko, Tunisien, Jordanien, Egypten, Turkiet och den palestinska myndigheten.

Sociala sektorn: Åtgärder inom den sociala sektorn i vid mening (hälsa, utbildning, m.m.) som syftar till att främja en socioekonomisk jämvikt hos partnerna och mildra de kortsiktiga negativa effekterna av den ekonomiska övergången. Åtgärderna har huvudsakligen formen av socialfonder och, mer nyligen, ett sektorsanpassningsstöd (sjukförsäkring i Tunisien): totalt 1 000 miljoner euro eller 29 % av Meda-åtagandena under perioden 1995-1999.

Miljö: Miljöåtgärder har fått stöd i Marocko och Jordanien. Alla partner utom Syrien har vidare beviljats räntesubventioner på EIB-lån för miljöprojekt. Räntesubventionerna uppgår till totalt 235 miljoner euro, vilket motsvarar 7 % av Meda-åtagandena under perioden 1995-1999.

Landsbygdsutveckling: Program har överenskommits med Marocko, Tunisien och Syrien omfattande totalt 155,5 miljoner euro, vilket motsvarar 4,5 % av Meda-åtagandena under perioden 1995-1999.

Inom ramen för det regionala vägledande programmet har industriellt samarbete, miljö, vatten, energi, transport och informationssamhället prioriterats och tonvikten legat på politisk dialog, arbete i nätverk, sammankoppling av infrastrukturer och reformering av de rättsliga och administrativa ramarna för att uppmuntra konkurrensfrämjande lagstiftning. När det gäller Barcelonaprocessens tredje mål har verksamheten främst inriktats på kulturarvet, audiovisuellt samarbete och utbytesprogram för ungdomar. De flesta av de regionala samarbetsprogrammen är öppna för det civila samhället, vilket även gäller Meda-programmet för demokrati (36 miljoner euro för den berörda perioden).

***

BILATERALA PROGRAM INOM RAMEN FÖR MEDA

Algeriet

Åtagandetakten var till att börja med låg på grund av den politiska situationen och den algeriska förvaltningens begränsade förmåga att tillgodogöra sig stödet. Sedan slutet av 1998 har samarbetet emellertid återvunnit en viss dynamik.

Den ekonomiska övergångs- och reformprocessen har understötts genom ett strukturanpassningsstöd på 125 miljoner euro för vilket ett åtagande gjordes 1997. Detta program omfattar grundläggande reformer när det gäller liberalisering av utrikeshandeln, privatisering, sociala skyddsnät och bostäder. Tekniska biståndsprojekt för att förstärka den privata sektorns utveckling har lanserats som ett komplement till dessa reformer. Åtaganden gjordes i slutet av 1998 avseende ett privatiseringsprojekt (38 miljoner euro) och ett stödprogram för små och medelstora företag (57 miljoner euro). Ett projekt för att modernisera den finansiella sektorn (23 miljoner euro) var föremål för ett åtagande i december 1999. Kommissionen stöder dessutom åtgärder som syftar till en minskning av industriella föroreningar genom en räntesubvention för ett EIB-lån (10,75 miljoner euro).

För att stödja en socioekonomisk jämvikt gjordes ett åtagande 1999 avseende ett program för institutionellt stöd till icke-statliga organisationer (5 miljoner euro). Syftet var att förstärka decentraliserade åtgärder för fattigdomsbekämpning, främst åtgärder inriktade på fattiga målgrupper. Ett omfattande program för att stödja den algeriska socialfonden (60 miljoner euro) håller för närvarande på att förberedas. Det sistnämnda kommer huvudsakligen att främja sysselsättningsskapande åtgärder och åtgärder för att främja lokal samhällsutveckling.

Egypten

Huvudmålen med de åtgärder som finansieras genom Meda-programmet i Egypten är att åstadkomma ekonomisk övergång och en bättre socioekonomisk jämvikt. Båda dessa inriktningar bör understödja Egyptens medelfristiga mål att ha en varaktig ekonomisk tillväxt på över 5,5 % per år.

Meda-programmet stödjer den ekonomiska övergången i Egypten genom programmet för industriell modernisering (250 miljoner euro). Programmet har utformats som den egyptiska regeringens, den privata sektorns och Europeiska unionens gemensamma plan för att hjälpa Egypten att framgångsrikt konkurrera på såväl den inhemska som den internationella marknaden. Allt eftersom Egypten blir alltmer integrerat i världsekonomin och det internationella handelssystemet kommer industrisektorns förmåga att bli en avgörande faktor för skapandet av framtida inkomster och sysselsättning i landet.

Målen med programmet för industriell modernisering kommer att eftersträvas på tre nivåer. För det första på policynivå genom åtgärder för att skapa ett gynnsamt klimat, för det andra på sektorsnivå och för det tredje på enskild företagsnivå. Stöd kommer att ges till industriministeriet så att det kan fortsätta att främja den privata företagssektorns tillväxt och skapa ett mer företagarvänligt politiskt klimat. Stöd kommer också att ges till företagarföreningar och andra liknande organisationer för att de skall kunna tillmötesgå företagssektorns behov. På företagsnivån har omkring 5 000 företag valts ut för stöd som syftar till att öka deras konkurrenskraft.

När det gäller stöd till förmån för socioekonomisk jämvikt har samarbetet mellan EU och Egypten gradvis utvecklats från befolkningsplaneringsinitiativ, decentraliserat samarbete, stöd till icke-statliga organisationer och ett betydande bidrag till den sociala fonden för utveckling, där EU var en av de första större biståndsgivarna. Inom ramen för Meda är samarbetet mellan EU och Egypten inom den sociala sektorn inriktat på strategier som gynnar utvecklingen av det mänskliga kapitalet, främjar program till stöd för en godtagbar befolkningsbegränsning och underlättar skapandet av sysselsättning och affärsmöjligheter för mikroföretag och små företag på landsbygden och i andra eftersatta områden.

Insikten om de utmaningar som väntar har föranlett den egyptiska regeringen att göra stora ansträngningar för att förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen (EU-bidrag på 100 miljoner euro) och fastställa en långsiktig politik. Tonvikten ligger på tre områden: 1) att öka tillträdet till obligatorisk utbildning, särskilt för flickor och underprivilegierade barn, 2) att förbättra kvaliteten på utbildningen genom att minska slöseri och säkerställa förvärvandet av grundläggande kunskaper upp till årskurs nio, och 3) att förbättra systemets effektivitet genom att förbättra resursutnyttjande, planering och förvaltning samt lärares och systemansvarigas ansvarighet.

Inom hälsoområdet (EU-bidrag på 110 miljoner euro) har regeringen också fastställt målen för en omfattande hälsoreform som skall genomföras under en period av 10-15 år. Dess slutliga syfte är att förbättra den egyptiska befolkningens hälsotillstånd genom allmän tillgång till högkvalitativa och kostnadseffektiva tjänster i ett ur budgetsynpunkt hållbart och effektivt system. En stor del av de första fem årens arbete kommer att vara inriktat på primärvård. Härvid kommer också frågan om det totala antalet anställda inom sjukvården och systemets kapacitet att beaktas och politiska strategier i dessa avseenden kommer gradvis att utarbetas och tillämpas.

Det nuvarande stödet till socialfonden för utveckling utgör ett annat betydande bidrag till Egyptens ansträngningar att mildra de negativa effekterna av den ekonomiska övergången. Åtaganden för 155 miljoner euro har gjorts avseende den andra fasen av denna verksamhet för att öka sysselsättningen.

Jordanien

Huvuddelen av medlen har använts för att stödja den ekonomiska övergången och reformer: 180 miljoner euro anslogs till två strukturanpassningsåtgärder (1996, 1999). Stödet inriktades främst på ekonomiska och sociala reformer, däribland förbättrad budgetförvaltning och öppenhet i den ekonomiska statistiken, liberalisering av handeln, modernisering av skattesystemet, privatisering och reform av den offentliga sektorn, det sociala skyddsnätet och investeringar i social infrastruktur. Båda åtgärderna bidrog dessutom till att förbättra betalningsbalansen. 62 miljoner euro har avsatts för program som skall gynna små och medelstora företag (7 miljoner euro) och industriell modernisering (40 miljoner euro), inbegripet riskkapital som förvaltas av EIB för att stödja små och medelstora företag (15 miljoner euro).

Åtgärder för att minska fattigdomen i syfte att säkerställa socioekonomisk jämvikt trots Jordaniens höga skuldsättning och budgetbegränsningar inriktades på vattensektorn (17,3 miljoner euro, främst för Amman-området), miljöskydd (2,6 miljoner i räntesubventioner för ett EIB-lån) och utveckling av turismen (3,9 miljoner euro).

Andra åtaganden under perioden 1996-99 gällde bidrag till UNRWA, ECHO-verksamhet och livsmedelsförsörjning.

Libanon

Under perioden 1995-1999 har stödet från EU framför allt syftat till att bidra till Libanons institutionella och ekonomiska återuppbyggnad efter kriget och inriktats på följande:

- Förstärkning av offentliga institutioner samt industriell modernisering.

- Ekonomisk övergång och skattereform.

- En balanserad social utveckling.

Förstärkningen av den offentliga förvaltningen är avsedd att stärka Libanons planeringskapacitet och operativa kapacitet inom ministerier, statliga organ och institutioner att genomföra åtgärder på det sociala området (38 miljoner euro). Genom ett program för investeringsplanering ges förvaltningsstöd till statliga institutioner som ansvarar för infrastruktur och samhällsservice, t.ex. energi, vatten, transport, avfall, miljö och industri (25 miljoner euro). Den privata sektorn skall också främjas genom en förstärkning av kapaciteten på standardiserings- och certifieringsområdet (6 miljoner euro), och ett projekt för industriell modernisering har satts i gång för att hjälpa små och medelstora företag inom den privata tillverkningsindustrin att konkurrera effektivare på lokala marknader och på exportmarknaden (11 miljoner euro). Två räntesubventioner för EIB-lån inom miljösektorn beviljades (30 miljoner euro).

Ett strukturanpassningsstöd på 50 miljoner euro för att understödja Libanons ekonomiska övergång godkändes 1999 i kombination med stöd till införandet av mervärdesskatt (som är av avgörande betydelse för ett återupptagande av förhandlingarna om associeringsavtalet).

Ett stöd på 25 miljoner euro till en fond för social och ekonomisk utveckling har godkänts för att tillgodose behoven av social utveckling bland Libanons mer sårbara befolkningsgrupper, som är i en utsatt position under den ekonomiska övergången. Genom denna fond ges mikrolån och stöd till icke-statliga organisationer, kommuner och andra myndigheter som arbetar med frågor rörande social välfärd och ekonomiska behov på landsbygd och i städer. Libanon har också gynnats av humanitära program och återanpassningsprogram som främst riktats till fördrivna personer som drabbats av inbördeskriget.

Marocko

Marockos förmåga att tillgodogöra sig medel från Meda har varit mycket tillfredsställande. De totala åtagandena för perioden uppgick till ca 650 miljoner euro.

När det gäller ekonomisk reform har ett strukturanpassningsstöd inrättats i samarbete med Världsbanken (120 miljoner euro). En ny regering tillträdde i mars 1998. På grund av den politiska omorientering som detta ledde till drabbades Marocko av förseningar i utbetalningen av medel. Den sista utbetalningen gjordes i december 1999.

Som ett komplement till strukturanpassningsstödet bidrar flera tekniska biståndsprogram till ett bättre ekonomiskt klimat inom den privata sektorn. Prioriterade områden är privatisering (5 miljoner euro), inrättandet av garantifonder (30 miljoner euro), standardisering och kvalitetsstyrning (15,5 miljoner euro), stöd till den nationella myndigheten för reglering på telekommunikationsområdet (5 miljoner euro), ett stödprogram för yrkesutbildning (38 miljoner euro), stöd till branschorganisationer (5 miljoner euro), ett pilotprojekt för mikrokrediter (700 000 euro), stöd till den nationella planen för geologisk kartläggning (5 miljoner euro) samt stöd till ett informationscentrum för små och medelstora företag - Euro-Maroc Enterprise (EME) - som startades med medel från Meda 1995. Vid sidan om dessa projekt har riskkapital som förvaltas av EIB beviljats med anledning av de marockanska företagens ökade konkurrenskraft (45 miljoner euro).

Stödet till socioekonomisk jämvikt är främst inriktat på att minska orättvisorna när det gäller landsbygdsbefolkningens levnadsvillkor, särskilt i den norra delen av landet: vattenrening i landsbygdsområden (40 miljoner euro), gångbanor och vägar på landsbygden (30 miljoner euro), integrerad landsbygdsutveckling (28 miljoner euro), stöd till grundläggande hälsovård (20 miljoner euro), integrerad utveckling av skogsområden (24 miljoner euro), stöd till grundläggande utbildning (40 miljoner euro), förbindelseleden längs Medelhavet (80 miljoner euro), stöd till kustfiske (21 miljoner euro), jordreform som avser planering av vattenförsörjningen till jordbruksområden (29 miljoner euro), stöd till enskilda biståndsorganisationer (4 miljoner euro) samt stöd till ministeriet för social utveckling (2 miljoner euro).

Andra projekt inriktas särskilt på att förbättra levnadsstandarden i städerna: stöd till ungdomar och idrott (6 miljoner euro), avloppssystem för större städer (8 miljoner euro, som kompletteras av EIB), avloppssystem i Meknès, Settat och Agadir (13 miljoner euro, som kompletteras av EIB), allmännyttiga bostäder i Tangers (7 miljoner euro), sysselsättningsskapande åtgärder (3 miljoner euro) och stöd till kulturella institutioner (5 miljoner euro).

Syrien

Genomförandet av samarbetet med Syrien inom ramen för Meda låg nere i avvaktan på att Syrien skulle ratificera ramavtalet om finansiering. Följande projekt har godkänts:

Flera program har godkänts för att stödja den ekonomiska övergången. Programmet för modernisering av finansministeriet (10,5 miljoner euro) syftar till en modernisering av lagar och andra författningar om skattepolitik, budgetreform, tullar och tullförfaranden, samt till att stödja omorganisationen av förvaltningen för att säkerställa att reformpolitiken genomförs.

Stödprogrammet för företagssektorn II (10 miljoner euro) är inriktat på att förbättra de lokala företagens förmåga och samtidigt höja produktion, kvalitet, export och sysselsättning för att utveckla ett samarbete mellan företag i Syrien och EU, att utveckla kapacitet när det gäller konsult- och rådgivningstjänster samt att förbättra företagsklimatet så att de lokala företagen kan utvecklas.

Skolan för företagsekonomisk utbildning (14 miljoner euro) kommer att bidra till bättre företagsledning i de syriska företagen genom att främja moderna företagsledningsmetoder, utbildning och yrkesutbildning.

Genom stödet till institutionell och sektoriell modernisering (21 miljoner euro) kommer den syriska förvaltningen att få hjälp i arbetet med att utforma och genomföra en omfattande modernisering av ekonomin. Det kommer också att användas för att understödja upprättande av ett diskussionsforum på hög nivå om ekonomisk politik och strategi och skapandet av en atmosfär av förändring genom att öka den administrativa kapaciteten och de tjänster som tillhandahålls av den syriska offentliga sektorn som ett komplement till andra ekonomiska stöd- och moderniseringsprogram som finansieras av EU.

Programmet för modernisering av kommunal förvaltning (18 miljoner euro) syftar till att förbättra utvalda kommuners tillhandahållande av tjänster till sina invånare.

Andra program avser stöd till socioekonomisk jämvikt. Stödprogrammet för telekommunikationssektorn (10 miljoner euro) syftar till en modernisering av telekomsektorn och dess organisation och en förstärkning av den institutionella, finansiella och ledningsmässiga kompetensen inom sektorn. Det syftar också till att allmänheten skall få tillgång till bättre, hållbara tjänster och till förbättring av tekniska, ledningsmässiga och operativa förfaranden och kunskaper.

Åtgärdsprogrammet för kraftsektorn (11 miljoner euro) syftar till att effektivisera framställning, överföring och distribution av elenergi, att förbättra allmännyttiga elföretags finansiella och ledningsmässiga effektivitet, självständighet och överlevnadsförmåga, samt att främja tillämpning av taxor för elenergitjänster som avspeglar de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla energi.

Andra program omfattar skogssektorn, kulturturism och arkeologisk utbildning.

Tunisien

Associeringsavtalet med Tunisien var det första som trädde i kraft och Tunisien har till och med föregripit avskaffandet av tullar med två år. Detsamma gäller omstruktureringen av landets ekonomi. Till och med innan associeringsavtalet undertecknades utformades program för att förbereda den tunisiska industrin inför den framtida konkurrensen från Europa.

Den ekonomiska övergångs- och reformprocessen har understötts genom två strukturanpassningsstöd (180 miljoner euro) som omfattar reformer inom främst det sociala området, privatisering av statsägda företag och modernisering av den finansiella sektorn.

Flera tekniska biståndsprojekt har satts i gång för att förstärka utvecklingen av den privata sektorn: ett projekt till stöd för det tunisiska privatiseringsprogrammet (10 miljoner euro), ett projekt till stöd för utländska direktinvesteringar (4 miljoner euro), ett projekt till stöd för en reform av yrkesutbildningen (45 miljoner euro) och ett projekt för att stödja den tunisiska ekonomin (10 miljoner euro). Två riskkapitaltransaktioner har förberetts av EIB för att stödja privatisering och modernisering av små och medelstora företag.

Den socioekonomiska jämvikten har understötts genom två tekniska biståndsprojekt som rör landsbygdsutveckling (50 miljoner euro) och sysselsättningsskapande åtgärder (9,6 miljoner euro).

Ett sektorsstöd (40 miljoner euro) har godkänts för att stödja en sjukförsäkringsreform. Räntesubventioner har beviljats för lån från EIB till miljöinsatser (29,8 miljoner euro).

Turkiet

De övergripande målen med den verksamhet som finansieras i Turkiet inom ramen för Meda-programmet var att stödja den ekonomiska utvecklingen och övergången inför tullunionen mellan gemenskapen och Turkiet samt att främja en bättre socioekonomisk jämvikt i Turkiet.

För dessa mål gjordes åtaganden på 376 miljoner euro under perioden 1996-1999. 55 samarbetsprojekt finansierades. På grund av ytterligare restriktioner för Turkiet som infördes av Europaparlamentet 1996 tog projektidentifieringsprocessen fart först från och med 1998. Avsaknaden av ett undertecknat ramavtal (det undertecknades först den 19 mars 1999) försenade det faktiska genomförandet av projekten ytterligare.

Projekten är inriktade på följande prioriterade områden:

Modernisering och främjande av den privata sektorn. De tio projekt som finansierades (med totalt 42 miljoner euro) avsåg stöd till små och medelstora företag, utveckling av produktionsinfrastruktur, institutionellt samarbete och stöd till privatisering. I detta sammanhang stöddes bland annat upprättandet av företagscentrer i Izmit, Izmir och Gazientep och ett projekt för effektivisering av kontrollen av att bestämmelserna om immateriella rättigheter efterlevs. Vidare beviljades små och medelstora företag riskkapital genom EIB.

Folkhälsa. De fem projekt som identifierades inom ramen för detta prioriterade område (totalt 95 miljoner euro) omfattar bland annat ett projekt för förbättrad vård när det gäller reproduktiv hälsa, ett projekt avseende ivsmedelsinspektion, ett projekt som rör cancerprediagnostik för kvinnor och ett projekt för upprustning av två stadsdelar i Istanbul.

Utbildning. De sex projekt som får stöd (totalt 182 miljoner euro) kommer särskilt att bidra till att förbättra och reformera systemet för grundläggande och yrkesinriktad utbildning och höja kvaliteten på den utbildning som ges.

Miljö. De fem projekt som har identifierats (totalt 42 miljoner euro) är främst inriktade på att förbättra reningen av avloppsvatten.

Mänskliga rättigheter, förstärkande av demokratin och av det civila samhället. Inom detta prioriterade område har 29 projekt fått stöd (totalt 14 miljoner euro). Projekten är bland annat inriktade på att skapa möjligheter i lokala samhällen, konsumentskydd, skydd av barn, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och utveckling, pressfrågor samt förbindelser mellan EU och Turkiet. Med undantag för ett projekt som syftar till utveckling av det civila samhället i Turkiet (8 miljoner euro) och ett projekt för att skapa möjligheter i ett lokalt samhälle (1,3 miljoner euro) uppgick EU:s bidrag till varje projekt till mindre än 1 miljon euro och avsåg informations- och utbildningsverksamhet, yrkesutbildning, upplysningskampanjer etc.

Västbanken och Gazaremsan

Den palestinska myndigheten deltog i Barcelonakonferensen i november 1995 och palestinierna fortsätter att medverka som fullständiga och likvärdiga partner i Barcelonaprocessen med rätt till stöd från Meda. Med hänsyn till de särskilda villkor som råder på Västbanken och Gazaremsan ansågs det dessutom att ett särskilt instrument, som inrättades efter undertecknandet av principförklaringen 1993, skulle bibehållas.

Stödet till palestinierna under perioden 1995-1999 uppgick till omkring 88 miljoner euro per år i gåvobistånd. De prioriterade samarbetsområdena är infrastruktur, institutionell uppbyggnad och utveckling av den privata sektorn. Utvecklingsbiståndet inom dessa områden syftar både direkt och indirekt till att de övergripande målen med Barcelonaprocessen skall kunna uppnås.

Gemenskapen har utformat och håller på att genomföra ett program för stöd till kommuner (fas 1-3) som belöper sig på 45 miljoner euro. Programmet syftar till att modernisera infrastruktur genom småskaliga projekt (vattenförsörjning, avlopp, upprustning av vägar) i kommunerna på Västbanken och Gazaremsan. Gemenskapen har vidare gjort åtaganden för 21 miljoner euro när det gäller programmet för lokal landsbygdsutveckling. Projektets övergripande mål är att förbättra levnadsstandarden för människor i utvalda landsbygdsområden. I slutet av 1999 åtog sig gemenskapen att bygga den flygfraktanläggning på Gazas flygplats (25 miljoner euro) som är en förutsättning för en oberoende palestinsk handel med utländska handelspartner via flygplatsen.

När det gäller utveckling av den privata sektorn finns den s.k. palestinska utvecklingsfonden (PDF), som är ett utvecklingsorgan med uppgift att främja tillväxten av palestinska små och medelstora företag. Den palestinska utvecklingsfonden tillhandahåller medelfristiga lån och finansiella och investeringsrelaterade tjänster i samband med detta. Sedan 1995 har gemenskapen gjort åtaganden för omkring 20 miljoner euro till utvecklingsfonden som, trots det besvärliga ekonomiska klimatet, försöker stödja uppbyggnaden av en stabilare ekonomisk struktur och minska beroendet av den israeliska ekonomin.

REGIONALA PROGRAM INOM RAMEN FÖR MEDA

Politisk nivå

Högre tjänstemän (från utrikesministerierna) har fortsatt att föra en dialog om politiska och säkerhetsrelaterade frågor vid regelbundna möten som hålls minst fyra gånger om året. De har i synnerhet enats om en rad partnerskapsbyggande åtgärder och gjort betydande framsteg när det gäller stadgan om fred och stabilitet.

Riktlinjerna för stadgan om fred och stabilitet fastställdes i Stuttgart (april 1999) och utrikesministrarna åtog sig att ha en färdig text inför Barcelona IV, medan det formella antagandet kommer att äga rum så snart de politiska omständigheterna medger det.

Man har enats om följande partnerskapsbyggande åtgärder:

- Utbildningsseminarier för diplomater.

- Nätverk av utrikespolitiska institut (EuroMeSCo).

- Samarbete mellan räddningstjänster vid naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

- Register över bilaterala avtal.

- Utbyte av information om internationella konventioner om mänskliga rättigheter, nedrustning och humanitära rättigheter.

Meda finansierar räddningstjänstprojektet EuroMeSCo och utbildningsseminarierna för diplomater (ca 3 miljoner euro).

Tre särskilda möten mellan högre tjänstemän har hållits för att diskutera samarbetet i kampen mot terrorism.

Ekonomisk och finansiell nivå

Regionala forum har inrättats som omfattar de prioriterade områden för regionalt samarbete som ministrarna har kommit överens om: industriellt samarbete, miljö, vatten, energi, transport och informationssamhället. I varje enskilt fall träffas experter inom olika sektorer från de 27 länderna för att komma överens om riktlinjer för regionala samarbetsprogram, vilka sedan måste godkännas av Europa-Medelhavskommittén. Tonvikten i det regionala samarbetet ligger på politisk dialog, arbete i nätverk, främjande av sammankoppling av infrastrukturer samt reformering av de rättsliga och administrativa ramarna för att uppmuntra konkurrensfrämjande lagstiftning.

Industriellt samarbete: Fyra huvudinriktningar har lagts fast inom detta område- investeringar, nyskapande, åtgärder för en inre marknad och små och medelstora företag. Samarbetsprojekt har redan utformats, i synnerhet ett nätverk av investeringsfrämjande organ (4 miljoner euro), eller håller på att utformas, t.ex. ett åtgärdsprogram för en inre marknad (5-10 miljoner euro) och ett program om kvalitet och nyskapande inriktat på små och medelstora företag (10-15 miljoner euro), som båda kommer att inledas under 2000. Meda har än så länge finansierat MEDSTAT-programmet för samarbete mellan statistikmyndigheter (20 miljoner euro), ett antal ekonomiska nätverk (handelskamrar, organisationer för små och medelstora företag, industriförbund (ca 6 miljoner euro) och ett nätverk av ekonomiska institut - FEMISE (2 miljoner euro).

Miljö: En överenskommelse har träffats om ett prioriterat åtgärdsprogram på miljöområdet (Short och Medium Term Priority Environmental Action Programme - SMAP) och en första omgång projekt har satts i gång (7 miljoner euro). En andra omgång kommer att inledas under 2000 (20 miljoner euro).

Vatten: En överenskommelse har träffats om de allmänna riktlinjerna för ett åtgärdsprogram, och en första omgång projekt kommer att sättas i gång under 2000 (20 miljoner euro).

Energi: Projekt har inletts beträffande rättsliga och administrativa ramar, policydialog, samtrafik och analys, energi och stadsmiljö, solenergitillämpningar, utbildningsnätverk, samt sammankoppling av elnät (totalt ca 10 miljoner euro).

Transport: En första omgång projekt inom sjötransport sattes i gång 1997 (9 miljoner euro). Ett integrerat transportprojekt väntas komma att inledas under 2000 (- 10 miljoner euro).

Informationssamhället: Ett projekt har satts i gång om rättsliga ramar (3 miljoner euro), och det stora EUMEDIS-programmet (arbete i nätverk, sammankoppling och pilotprojekt beträffande särskilda IT-tillämpningar) håller på att genomföras (45 miljoner euro).

Social, kulturell och mänsklig nivå

Kultur: Överenskommelser om prioriterade åtgärder har träffats vid två möten mellan kulturministrarna. Programmet Euro-Med Heritage för samarbete om kulturarvet håller på att genomföras (17 miljoner euro) och Europa-Med Heritage II skall sättas i gång under 2000 (20 miljoner euro).

Audiovisuella frågor: Programmet Euro-Med för audiovisuellt samarbete inom radio, TV och långfilm håller på att genomföras (20 miljoner euro).

Ungdomsfrågor: Programmet Euro-Med Youth för ungdomsutbyte håller på att genomföras (6 miljoner euro).

FRAMSTEG I FÖRHANDLINGARNA OM ASSOCIERINGSAVTAL MELLAN EUROPA OCH MEDELHAVSOMRÅDET

>Plats för tabell>