MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - Agera lokalt för sysselsättningen - En lokal dimension i den europeiska sysselsättningsstrategin

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

0. Sammanfattning

1. Inledning - meddelandets syfte

2. Ett nytt sammanhang

2.1. Politiskt och institutionellt

2.2. Den lokala dimensionen växer

3. Ny räckvidd för sysselsättningspolitiken

3.1. Att mobilisera lokal styrka

3.1.1. Lokala myndigheter

3.1.1.1. Bakgrund

3.1.1.2. Eventuella förändringar - frågor som bör diskuteras

3.1.2. Företagen

3.1.2.1. Bakgrund

3.1.2.2. Potentiella förändringar- frågor som bör diskuteras

3.1.3. Den tredje sektorn/ den sociala ekonomin

3.1.3.1. Bakgrund

3.1.3.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

3.1.4. De offentliga arbetsförmedlingarnas lokala kontor

3.1.4.1. Bakgrund

3.1.4.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

3.1.5. Arbetsmarknadens parter

3.1.5.1. Bakgrund

3.1.5.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

3.2. Stöd från regionala och nationella myndigheter

3.2.1. Bakgrund

3.2.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

3.3. Att tillämpa den europeiska sysselsättningsstrategin lokalt

4. Slutsatser och perspektiv

BILAGA

0. Sammanfattning

Man blir allt mer medveten om de möjligheter till sysselsättningsskapande verksamhet som finns på lokal nivå. Därför har de flesta medlemsstaterna inlett en process inom sysselsättningsstrategin för decentralisering av institutioner och administration som för beslutsfattandet närmare de lokala samhällena och deras behov. Likaså har Europeiska unionen börjat stödja experimentellt arbete av olika slag inom ramen för lokala utvecklings- och sysselsättningsinitiativ samt experimentera med metoder och styrmedel som stöder utvecklingen av lokal sysselsättning, såsom de territoriella sysselsättningspakterna och den tredje sektorn och pilotinsatsen kapital för lokala, sociala ändamål.

Hittills har den europeiska sysselsättningsstrategin främst vilat på nationella satsningar och i mindre utsträckning på regionala insatser. Men i riktlinjerna för 2000 har tyngdpunkten förskjutits till lokala frågor, och av samma skäl har den lokala sysselsättningsutvecklingen införts som ett horisontellt prioriterat område i den nya ESF-förordningen, och den återspeglas även inom andra områden av gemenskapens strukturpolitik.

Frågan är på vilket sätt och i vilken utsträckning man bör integrera dessa tendenser mot större respekt för autonomi på lokal nivå, och på vilket sätt detta kan stödas i den europeiska sysselsättningsstrategin.

Syftet med detta meddelande är

*att sammanfatta den utveckling som har lett till att medlemsstaterna och EU i allt högre grad söker sysselsättningstillväxt på lokal nivå,

*att granska hur olika lokala aktörer - inklusive lokala myndigheter, företag, den tredje sektorn, den sociala ekonomin, den frivilliga sektorn, arbetsmarknadens parter, de offentliga arbetsförmedlingarna - men även instanser på högre nivå vars åtgärder påverkar verksamheten på lokal nivå - stater, regioner och även EU på de områden där unionen är behörig - kan bidra till att på lokal nivå skapa nya arbetstillfällen och bibehålla de gamla,

*och slutligen, att väcka diskussion om ett antal frågor under sexmånadersperioden från april till oktober 2000.

Detta meddelande är riktat till unionens institutioner, och kommissionen välkomnar synpunkter från dem. Vidare kommer kommissionen att anordna ett omfattande samråd med de berörda parterna i form av ett antal konferenser. Den första av dessa, som organiseras tillsammans med Regionkommittén, skall äga rum den 10 - 11 april, och kommer att vara startskottet för denna samrådsprocess. Den kommer att kulminera i en konferens som ordnas i samarbete med det franska ordförandeskapet i Strasbourg i december, där kommissionen kommer att lägga fram resultatet av samrådet och planera vidare åtgärder. Till adressen på sidan 18 kan man skicka kommentarer till detta dokument.

1. Inledning - meddelandets syfte

Genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin har redan gett gott resultat: bättre samordning av EU:s politik och nationell politik, en mera enhetlig sysselsättningspolitik i och mellan medlemsstaterna. I dagens läge måste strategin beakta alla deltagare, varje institutionell nivå och varje potentiellt tillväxtområde som sannolikt kan förbättra sysselsättningssiffrorna. Bland dessa har man inte förbisett möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen på lokal nivå; denna aspekt nämns i flera nationella handlingsplaner. Men i det stora hela bör mera göras.

I detta sammanhang, men även mot bakgrund av tidigare erfarenheter och enligt förslag från Europaparlamentet, Regionkommittén samt Ekonomiska och sociala kommittén, försöker detta dokument uppmuntra deltagarna i den europeiska sysselsättningsstrategin att i högre grad beakta de möjligheter som finns i lokala sysselsättningsåtgärder. Även om kommissionen redan i flera dokument (såsom i dokumentet om territoriella sysselsättningspakter eller om urbana strategier) har gett uttryck för synpunkter och förslag om lokal utveckling i allmänhet, inriktar man sig i detta dokument på hur man kan effektivera arbetsmarknadsåtgärderna och på vilket sätt lokala aktörer kan bidra till denna utveckling och en bestående sysselsättning.

Dokumentet syftar till att väcka debatt bland olika lokala, nationella och europeiska aktörer, och göra det möjligt att dra slutsatser av dessa inlägg. Det är skäl att betona att detta dokument på inget sätt innebär att kommissionen skall starta ett nytt särskilt program om lokal utveckling. EU-finansiering på alla områden som behandlas i detta dokument finns redan från strukturfonderna och från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGJF) i form av garantier för landsbygdens utveckling. Resultatet av vad kommissionen hoppas skall bli ett så brett samråd som möjligt kommer sedan att leda till ett nytt meddelande från kommissionen med förslag till sätt att berika EU:s insatser för sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den nuvarande institutionella ramen och de finansiella bestämmelserna.

2. Ett nytt sammanhang

2.1. Politiskt och institutionellt

I Amsterdamfördraget fastställdes det att sysselsättningsproblemet är ett gemensamt problem för hela EU. Därför kan man nu följa en samordnad strategi för att främja sysselsättningen och skapa en process för ömsesidig multilateral övervakning. där man erkänner att olika makro-ekonomiska och strukturella element påverkar varandra.

Detta synsätt ingår i artikel 127 i Fördraget om Europeiska gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, där det föreskrivs att sysselsättningen skall beaktas när all gemenskapspolitik och alla gemenskapsinsatser planeras och genomförs.

På nationell nivå planerar och genomför medlemsstaterna nu nationella handlingsplaner för sysselsättningen. Dessa bygger på de sysselsättningsriktlinjer som varje år fastställs av ministerrådet och bygger på de fyra pelarna, nämligen

-att förbättra anställbarheten,

-att utveckla företagarandan,

-att uppmuntra företagens och arbetstagarnas flexibilitet, och

-att stärka jämställdhetspolitiken.

Den europeiska sysselsättningsstrategin, åtminstone i dess nuvarande utformning, bygger främst på nationella satsningar. Man blir emellertid alltmer medveten om de lokala möjligheterna till utveckling av sysselsättningen. Riktlinjerna för 2000 förstärker den särskilda riktlinje (riktlinje 12) [1] som uttryckligen betonar de lokala aktörernas roll i utveckling av sysselsättningen. Denna potential måste emellertid fortfarande omvandlas till konkret verklighet.

[1] I riktlinje 12 i pelaren 'att utveckla företagarandan' föreskrivs att medlemsstaterna skall"...främja åtgärder för att fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom att arbetstillfällen skapas på lokal nivå och i den sociala ekonomin, särskilt inom de nya verksamheter som är kopplade till de behov som marknaden ännu inte har tillfredsställt, och att - i syfte att minska dem - undersöka eventuella hinder för dessa åtgärder. I detta sammanhang bör den särskilda roll och det särskilda ansvar som lokala och regionala myndigheter, andra parter på regional och lokal nivå samt arbetsmarknadens parter har erkännas och understödjas mer allmänt. Dessutom bör de offentliga arbetsförmedlingarnas uppgift att finna lokala sysselsättningsmöjligheter och förbättra den lokala arbetsmarknadens funktion utnyttjas till fullo."

2.2. Den lokala dimensionen växer

Även om lokal utveckling av sysselsättningen länge ansågs ha endast en marginell betydelse jämfört med makroekonomiska och strukturella förändringar, inser man alltmer dess betydelse. Arbetslösheten pressade fram större experimentvilja för skapande av nya arbetstillfällen än tidigare. På så sätt kom man snabbt fram till att möjligheterna till nya arbetstillfällen på lokal nivå var betydande. Dessutom har förändringar i det europeiska samhället (och även globalt) påverkat företag och enskilda på nya sätt.

Marknadernas liberalisering har påskyndat investeringarnas rörlighet och koncentrationen av kapital. Den samtidigt ökade tillämpningen av ny teknik i produktion, distribution och konsumtion har gjort det möjligt att skapa en global marknad och framväxandet av kunskapssamhället. Detta har lett till en betydligt hårdare konkurrens. För att klara av den nya situationen måste lokala aktörer nu utveckla strategier utgående från sina starka sidor. Tack vare förändringar i produktionssystemen på grund av bättre teknik är det nu mycket enklare att utveckla lokala möjligheter. Denna trend är gynnsam för mikroekonomisk utveckling och för utformandet av lokala produktionssystem som består av små företag. Andra aspekter såsom den demografiska utvecklingen (åldrande), ändrade levnadsvanor och urbaniseringen har lett till nya konsumtionsval. Hushållen använder en allt större andel av sina inkomster till hälso- och sjukvård, personliga tjänster, miljövård, fritid, utbildning, kultur, kommunikation och transport.

Alla dessa trender tillsammans med invånarnas nyväckta intresse för hållbar utveckling och aktivare deltagande bidrar till att den lokala dimensionen blir allt viktigare.

3. Ny räckvidd för sysselsättningspolitiken

På europeisk och nationell nivå har man gradvis gett den lokala dimensionen allt större tyngd i sysselsättningspolitiken.

Forskning om lokal utveckling av sysselsättningen har visat att ett antal faktorer har stor betydelse då man vill fastställa hur sannolikt det är att verksamheten blir framgångsrik. Vissa av dem sammanfattas i bilagan. En analys av dessa och av de frågor som diskuterades tidigare i detta meddelande visar att även om det finns en allmän tendens mot att allt mer beakta den lokala dimensionen i sysselsättningsfrågor finns det fortfarande många hinder. För att klara av dessa måste lokala aktörer träffas för att förena sina krafter och resurser, och de regionala och nationella myndigheterna måste anta politik som ger dem stöd. Den europeiska sysselsättningsstrategin är en användbar utgångspunkt för alla parter.

3.1. Att mobilisera lokal styrka

3.1.1. Lokala myndigheter

3.1.1.1. Bakgrund

I Europeiska unionen [2] finns det mer än 80 000 lokala myndigheter. De utgör grundläggande administrativa enheter i samhällslivet både på landsorten och i städerna. I de flesta medlemsstaterna har de befogenhet på mycket olika områden, bl.a. social trygghet, utbildning, hälso- och sjukvård, boende, miljövård, offentlig lokaltransport, vatten och energi, avloppssystem, hämtning och hantering av hushållsavfall, underhåll av infrastruktur, kultur och fritidsverksamhet.

[2] Se 'Regional and Local Government in the European Union', Regionkommittén, juli 1996.

Även om situationen varierar från ett land till ett annat visar de lokala myndigheternas andel i offentliga utgifter att de spelar en viktig roll. De lokala myndigheternas utgifter varierar mellan 3,8 % av BNP i Portugal och 33,3 % av BNP i Danmark [3]. I Danmark, Finland, Nederländerna och Sverige förvaltar de lokala myndigheterna en total budget som är större än den som förvaltas av den centrala förvaltningen.

[3] Källa: OECD, 1995 nationalräkenskaper. I OECD:s definition av offentliga utgifter ingår inte investeringar. I detta sammanhang måste vi nämna att t.ex. i Portugal bildar de lokala myndigheternas investeringar största delen av de offentliga investeringarna.

Eftersom de lokala myndigheterna är verksamma på så många områden sysselsätter kommunerna ett stort antal personer. T.ex. i Frankrike finns det mer än 600 000 kommunalt anställda, och i de nordiska länderna sysselsätter kommunerna mer än 20 % av arbetskraften. Den lokala förvaltningen är ofta en betydande arbetsgivare, i vissa fall t.o.m. den största arbetsgivaren på orten.

Eftersom de lokala myndigheterna sköter så vitt olika uppgifter har deras verksamhet stor betydelse för den lokala sysselsättningen. Enligt beräkningar påverkar de lokala myndigheternas åtgärder i Berlin, Göteborg och Helsingfors 40 % av sysselsättningen i dessa städer [4], ca 20 % i städer som Manchester och Stockholm, och 12 - 14 % i medelstora franska städer som Tours och Amiens.

[4] Se ' rôle des villes dans la création d'emplois' utredning som utfördes av AICCRE inom ramen för GD EMPL:s handlingsprogram för forskning.

Även om de lokala myndigheterna inte har befogenheter att lägga fast en sysselsättningspolitik, anser de nationella regeringarna allt mer att det är givet att de deltar i utveckling och genomförande av aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Detta är fallet särskilt i de skandinaviska länderna och Nederländerna.

Vissa medlemsstater börjar även betrakta lokala myndigheter, särskilt städer, inte bara som partner vid genomförandet av aktiva åtgärder, utan även som en möjlighet att på ett övergripande och integrerat sätt närma sig en hel rad problem som påverkar den lokala sysselsättningen och social sammanhållning.

I Nederländerna, där kommunerna bär ansvaret för att personer som lever enbart på socialbidrag återintegreras i samhället, syftar grotestedenbeleid (politik för storstäder) till att åstadkomma en balanserad urban utveckling, att återupprätta banden mellan olika urbana funktioner och därigenom arbeta för en "enhetlig stad". Inom denna ram har regeringen ställt 100 miljoner euro till förfogande för projekt som främjar ett gynnsamt ekonomiskt klimat. Nämnas kan kommunala projekt inom företagande och utvecklingssektorn. (Källa: Nederländernas nationella handlingsplan).

Vidare har många lokala myndigheter på senare tid börjat intressera sig starkt för sysselsättning och frågor om social sammanhållning. För lokalt valda tjänstemän är detta ofta en fråga om tillförlitlighet. Eftersom arbetslösheten har blivit ett stort problem tenderar lokala väljare att bedöma förvaltarna även på grundval av vad de har åstadkommit på sysselsättningsområdet. Även om utmaningarna är något annorlunda i glesbygderna (t.ex. större andel än genomsnittet i gemenskapen av sysselsättningen i tillbakagående sektorer, långa avstånd till stora centra för affärsverksamhet och sysselsättning, mindre benägenhet för företagande och risktagande, oförmåga att ta del i de största ekonomiska huvudlinjerna och nätverken, låg utbildningsnivå), är de lokala myndigheternas roll lika viktig eftersom de måste erbjuda invånarna sysselsättningstillfällen och service av god kvalitet för att hindra avfolkning. Förutom åtgärder inom ramen för nationell och regional politik har många självständiga initiativ tagits på senare tid på så olika områden som att hjälpa ungdomar som har svårt att få jobb, tillhandahålla yrkesvägledning och utbildning och även direkt stöd till skapandet av nya arbetstillfällen. I denna situation har nya kommunala och kommunalt initierade strukturer (drop-in center, maisons d'emploi, lokala arbetsförmedlingar, régies de quartier, entreprises d'insertion, varvad utbildning, one-stop shops osv.) växt fram [5].

[5] Les villes et l'emploi, étude réalisée auprès des communes françaises de plus de 10.000 habitants (BPI, initiatives pour l'emploi, 1998)

3.1.1.2. Eventuella förändringar - frågor som bör diskuteras

Betydelsen av de lokala myndigheternas ansvarsområden och deras närhet till invånarnas behov gör att de spelar en central roll i ett framgångsrikt genomförande av den europeiska sysselsättningsstrategin. Men de utvecklingslinjer som beskrivs ovan är inte ännu regel överallt. Samråd som kommissionen nyligen höll med de nationella myndigheternas viktiga nationella föreningar blottade betydande informationsluckor. Det gäller inte enbart kännedom om europeiska sysselsättningsstrategin, utan även om vilken typ av åtgärder som är lämpliga för lokalt engagemang, och hur man kan främja sysselsättningen på lokal nivå.

De lokala myndigheterna hör till de viktigaste aktörerna i utvecklingen av sysselsättningen på lokalt plan. Men deras ställning måste eventuellt stärkas om de skall kunna sköta denna uppgift effektivt.

*Som den lägsta nivån av demokratiskt vald förvaltning, och därigenom den nivå som står medborgarna och den lokala ekonomin närmast, har de lokala myndigheterna uppenbarligen en viktig ställning i utvecklingen av partnerskap för att främja sysselsättning som sammanför alla de lokala offentliga och privata aktörerna. Hur kan man på bästa sätt utnyttja denna enande roll och synergi för att utveckla integrerade sysselsättningsstrategier och göra sysselsättningspartnerskap hållbara-

*De lokala myndigheterna har befogenheter på många områden som är potentiella källor till nya arbetstillfällen, och därför styr de genom sina åtgärder en betydande del av den lokala arbetsmarknaden. Hur kan man utnyttja denna situation för att skapa nya lokala arbetstillfällen- Hur kan de lokala myndigheterna integrera sysselsättningsdimensionen i all sin verksamhet- Vilka instrument för analys, observation och beslutsfattande bör ställas till de lokala myndigheternas förfogande-

*De lokala myndigheterna är ofta betydande arbetsgivare. Hur kan de i denna egenskap delta i den europeiska sysselsättningsstrategins fyra pelare och vilken av sysselsättningsriktlinjerna kan de bäst tillämpa lokalt-

*Europa är på väg mot en kunskapsbaserad ekonomi. Detta kräver nya färdigheter, både tekniska och sociala, och även tillgång till informations- och kommunikationsteknik. Hur kan de lokala myndigheterna bidra till att se till att alla medborgare och lokala aktörer har de färdigheter som behövs för att gripa de nya sysselsättningsmöjligheterna- Hur kan de underlätta lokal tillgång till de nya verktygen och tjänsterna i informationssamhället-

3.1.2. Företagen

3.1.2.1. Bakgrund

Den privata sektorn är den största drivkraften i ekonomin i blandekonomier av den typ vi har i Europa. I dagens läge finns potentialen till nettoökning av arbetstillfällen främst i tjänstesektorn, särskilt sådana tjänster som erbjuder lokalt innehåll eller tillgodoser lokala behov. I Europeiska unionen visar de senaste tillväxttrenderna per sektor att de områden där sysselsättningen ökar snabbt (antalet anställda ökade med minst 1,5 % per år under 1994 - 1998) är hälso- och sjukvård, socialvård, företagstjänster, hotell- och restaurangbranschen, fritid, kultur och sport. På andra ekonomiska områden som har en lokal effekt, såsom detaljhandel, byggsektorn och landtransporter, har sysselsättningen ökat i antal nya arbetstillfällen snarare än i tillväxttal. Många av dessa källor till jobb finns främst inom den privata sektorn, vilket visar att man bör stödja och maximera sysselsättningspotentialen i lokala företag.

Under de två senaste årtiondena har de små och medelstora företagens (inbegripet många organisationer inom den tredje sektorn) tyngd och betydelse ökat. Enligt uppskattningar var 99,8 % av de icke-primära företagen små eller medelstora företag 1998, 93,1 % var mikroföretag (högst 10 anställda). Förändringar drivs främst av att företag måste vara kundorienterade och innovativa för att klara sig i den numera globala konkurrensen. Mindre produktionsenheter som använder flexiblare teknik och organisationsmönster har bättre kunnat svara på förändringskraven. Detta syns även i sysselsättningsdynamiken som visar att sysselsättningstillväxten i företagen främst sker i små och medelstora företag. Den snabbaste sysselsättningstillväxten sker för närvarande på områden som domineras av mikroföretag (bland dem finns den största andelen av den totala sysselsättningen).

>Plats för tabell>

* EUR-19 = EU plus EES-länderna och Schweiz

Källa: Sixth Report of the European Observatory for SMEs, tabellerna 1.2 och 1.7, kapitel 1, utkast september 1999, rapport sammanställd av EIM/Data Warehousing på uppdrag av Europeiska kommissionen (GD ENTR).

På lokal nivå blir man allt mer medveten om att företagandet bör utvecklas och stödjas på lokal nivå. Särskilt nystartade företag, mikroföretag, små och medelstora företag står inför särskilda problem som ofta bäst kan lösas på lokal nivå. Regionala och lokala myndigheter stödjer ett antal strukturer för stöd, rådgivning och "one-stop shop" för att skapa en företagarvänlig miljö för små och medelstora företag. Den privata sektorns konkurrensläge beror i viss grad på områdets konkurrenskraft, som i sin tur beror på bl.a. tillgången till de mänskliga och sociala resurser som behövs i den nya ekonomiska situationen. Frågan är hur den lokala politiken kan främja de lokala företagens konkurrenskraft. För att kunna anpassa sin verksamhet efter kundernas behov måste de lokala företagen delta i planering och genomförande av de lokala sysselsättnings- och utvecklingsstrategierna.

Skapandet av lokala arbetstillfällen

I Tyskland bildas nya nätverk för att främja skapandet av nya företag och för att stödja befintliga små och medelstora företag. Till dessa nätverk hör handelskamrar, arbetsgivareföreningar, kreditinstitutioner, investmentbolag, centra för nya teknikföretag, universitet, forskningsinstitutioner, företag, lokala myndigheter och arbetsförmedlingar. Alla lämpliga aktörers deltagande i dessa samarbetsstrukturer som sammanlänkar regional, ekonomisk och allmän arbetsmarknadspolitik och politik för förvärvsarbetande kvinnor uppmuntras genom initiativet Regionalt ekonomiskt stöd via medborgarnas deltagande och stöds av de federala och regionala regeringarna och de lokala myndigheterna. (Källa: Tysklands nationella handlingsplan)

Behovet av ett mera föregripande förhållningssätt mot företagen syns även i de erfarenheter man har av att nya arbetstillfällen har skapats då arbetslösa och invandrare har grundat mikroföretag. Detta har fått stöd både genom offentliga system (aktivering av arbetslöshetsunderstöd, skattelättnader, bidrag för att starta eget), privata initiativ eller initiativ på gräsrotsnivå (mikrokrediter). Intresset för utvärdering av dessa erfarenheter ökar, likaså att dra lärdom av dem, och de bör därför följas upp.

3.1.2.2. Potentiella förändringar- frågor som bör diskuteras

Det lokala näringslivets behov bör beaktas tillräckligt om man vill uppnå den lokala sysselsättningspotentialen. Det lokala näringslivets aktiva deltagande i sysselsättningspartnerskap bör därför uppmuntras.

Ett konkurrenskraftigt näringsliv behöver en effektiv lokal arbetsmarknad. Det kan gälla olika frågor. Företagen kan bäst identifiera vilka kunskaper och färdigheter som behövs lokalt och förutse tendenser på arbetsmarknaden. De kan bidra till att förstärka den regionala företagsbasen genom att stödja och följa upp nystartade företag och små och medelstora företag. Affärssektorn kan även spela en aktiv roll i återintegrering av utslagna grupper på arbetsmarknaden genom en positiv anställningspolitik när det gäller missgynnade grupper.

Aktivt stöd från företagens sida är ytterst viktigt för utvecklingen av sysselsättning på lokal nivå eftersom företagen skapar och upprätthåller de flesta arbetstillfällena. De måste delta i integrerade strategier för att skapa arbetstillfällen och deras bidrag bör utnyttjas så effektivt som möjligt.

*Hur kan det lokala näringslivet och de lokala finansiella instanserna delta aktivt i utvecklingen av en integrerad lokal sysselsättningsstrategi och partnerskap- Vad kan göras för att se till att det är mödan värt för näringslivet att delta i partnerskapen-

*Hur kan de lokala företagens potential som aktörer i en aktiv lokal arbetsmarknadspolitik utnyttjas- Hur kan man uppmuntra dem att samarbeta med och stödja sociala företag, trots en eventuell konkurrensmässig intressekonflikt-

*Den tekniska och ekonomiska utvecklingen ändras i allt snabbare takt och företagen måste anpassa sina produkter, sin teknik och sin organisation efter detta. Det sätt på vilket omstruktureringsprocessen styrs påverkar den lokala sysselsättningen och det lokala samhället. Vilka goda metoder i styrning av en ekonomisk omstrukturering kan man för att minimera effekterna på den lokala sysselsättningen dela med sig av-

3.1.3. Den tredje sektorn/ den sociala ekonomin

3.1.3.1. Bakgrund

Det gemensamma för vissa former av socio-ekonomisk organisation (kooperativ, ömsesidiga organisationer och stiftelser) som vanligtvis går under de allmänna termerna "social ekonomi" eller "tredje sektorn" är principer såsom verksamhet utan vinstsyfte, oavhängighet från den offentliga och den privata sektorn, strävan efter en organisation med större delaktighet, samhälleliga tjänster enligt etiska normer. En del försöker tillgodose behov som inte omfattas av offentliga tjänster eller av marknaden. För att göra detta börjar de bedriva ekonomisk verksamhet och anställer personal. De är vanligtvis små organisationer som är väl förankrade i det lokala samhället, och arbetet syftar ofta till utveckling av den egna regionen på lång sikt.

I dag bildar dessa organisationer en märkbar ekonomisk och social realitet i många länder, även om det arbete de utför till stor del inte visas någon erkänsla. Det antas att sektorn totalt sysselsätter 8 590 000 personer eller 6,45 % av den totala arbetskraften och 7,78 % av avlönad arbetskraft. Om man dessutom skulle kunna omvandla frivilligt arbete till heltidsekvivalenter skulle uppskattningsvis 10 % av arbetskraften arbeta inom den tredje sektorn [6].

[6] The enterprises and organisations of Third system: a strategic challenge for employment, CIRIEC study, december 1999.

Den strukturella omvandlingen under de två senaste årtiondena har lett till nya organisationer som den sociala ekonomin som försöker tillgodose människors och lokala samhällens otillfredsställda behov och utjämna följderna av en allt värre arbetslöshet och social utslagning.

På 1980-talet registrerades en mycket större ökning av sysselsättningen i dessa organisationer jämfört med ekonomin som helhet, dvs. 11 % jämfört med 3,7 % i Tyskland, 15,8 % mot 4,2 % i Frankrike och 39 % mot 7,4 % i Italien. Tillväxttakten accelererade från 1990 till 1995 och är uppskattningsvis ungefär 24 % i Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket, vilket motsvarar mer än 20 % av nettoökningen av arbetstillfällen i dessa länder. Tre fjärdedelar av dessa nya arbetstillfällen verkar finnas inom utbildning, hälso- och sjukvård samt socialvård och en betydande andel i idrott, kultur och yrkesutbildning.

>Hänvisning till>

Tillväxten kan delvis förklaras av att vissa funktioner som tidigare sköttes av den offentliga sektorn nu har lagts ut på entreprenad och delvis av att nya tjänster produceras för nya behov. Man kan urskilja två olika verksamhetstyper:

-Att integrera arbetslösa eller missgynnade genom arbete.

-Att producera varor eller tjänster för sociala och allmännyttiga ändamål.

Dessa verksamhetsformer bildar en verklig tredje sektor som kompletterar och samverkar med de offentliga och privata sektorerna och skapar sociala band som gynnar hela samhället.

3.1.3.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

Med tanke på att de förbisedda behoven är så stora kan denna tillväxt väntas öka även i fortsättningen [7]. Men frigörandet av denna potential försvåras av flera hinder som bör avlägsnas. Vissa hinder beror på dessa organisationer själva, men andra är utanför deras kontroll, särskilt avseende den rättsliga ramen.

[7] På grundval av exemplet Förenta staterna uppskattas det i kommissionens sysselsättningsrapport att ytterligare 10 miljoner arbetstillfällen skulle kunna skapas inom den kommunala tjänstesektorn (tjänster inom socialvård, kultur, fritid, utbildning, hälsovård samt personliga tjänster) i Europa och en stor del av dessa skulle handhas av dessa organisationer.

I Italien har nya bestämmelser drivit på ökningen av den sociala ekonomin. År 1994 fanns det 2 300 sociala kooperativ med 38 000 anställda. År 1998 hade antalet kooperativ ökat till 4 800 med en total arbetskraft på 108 000. Utvidgningen av sektorn som drivs utan vinstsyfte anses även vara ett viktigt politisk område för främjande av lika möjligheter. Denna sektor tenderar att i Italien utvecklas på områden där det finns efterfrågan på tjänster (t.ex. äldreomsorg, hjälp till personer med funktionsnedsättning och till missgynnade, barnomsorg) och bidrar till att man kan förena arbete och familjeliv. (Källa: Italiens nationella handlingsplan).

Medan ett antal nya tjänster, såsom miljöskydd, sannolikt blir ekonomiskt lönsamma på medellång eller lång sikt, kommer andra, särskilt kulturella och personliga tjänster (äldreomsorg, barnomsorg osv.) även i fortsättningen att stöta på hinder när det gäller finansiering av efterfrågan. Följaktligen kommer det fortfarande att vara nödvändigt att finna en del av den finansiering som behövs för att upprätthålla dessa tjänster från andra källor utanför denna marknad. En sådan finansiering kan berättigas endast om man beaktar de fördelar dessa nya tjänster innebär för samhället och de inbesparingar som på så sätt kan göras (inbesparingar i utgifter för social trygghet, enklare för många att ta sig ut på arbetsmarknaden, minskad småbrottslighet osv.).

I dag kan man ofta få den finansiering som behövs från offentliga program, särskilt från sådana som syftar till att aktivera sysselsättningspolitiken. Det kan vara naturligt att finansiera medelstora företag som vill återintegrera personer genom arbete inom ramen för en aktiv sysselsättningspolitik. Men i den utsträckning som de även skapar hållbara arbetstillfällen bör de ha tillgång till normala finansieringskällor för företag.

Vid sidan om företagen bildar den tredje sektorn eller sociala ekonomin en betydande och tilltagande kraft som skapar nya arbetstillfällen, särskilt för dem som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.

*Vilka offentliga eller privata finansieringskällor kan bäst användas för utveckling av denna sektor- Hur kan den tredje sektorn finansieras med motivering att den sparar pengar och ger samhället mervärde- Vad är resultatet i dag av de olika experiment för att subventionera efterfrågan, såsom tjänstevouchers och skatterabatter-

*Det är absolut nödvändigt att göra organisationerna inom tredje sektorn mera professionella om man vill att servicen skall bli bättre. Traditionella utbildnings- och fortbildningssystem verkar inte kunna åtgärda denna brist. På vilka andra sätt kan man göra verksamheten mera professionell och höja kvaliteten på tjänster och jobb-

*Vilken typ av partnerskap skulle kunna bidra till att organisationernas intressen och behov inom tredje sektorn tas tillvara i beslutsfattandet-

3.1.4. De offentliga arbetsförmedlingarnas lokala kontor

3.1.4.1. Bakgrund

De offentliga arbetsmarknaderna spelar en dubbel roll på arbetsmarknaden. Dels försöker de förbättra arbetsmarknadens funktion genom att försöka få utbud och efterfrågan på arbetskraft på landsomfattande och även Europaomfattande nivå att mötas. Detta betyder ofta att större geografisk och yrkesmässig rörlighet behövs så att arbetstagare förflyttar sig till geografiska områden eller affärssektorer där efterfrågan på arbetskraft är större. Dels spelar de offentliga arbetsförmedlingarna en avgörande roll i främjandet av en balanserad territoriell utveckling eftersom de sköter varje regions potentiella sysselsättningsutveckling.

Nätverket av lokala offentliga arbetsförmedlingar utgör en avgörande del av de offentliga arbetsförmedlingarnas organisation och består av drygt 5 000 lokala kontor och mer än 100 000 tjänstemän som är i direkt kontakt med arbetsgivarna och de arbetssökande [8].

[8] Modernisering av de offentliga arbetsförmedlingarna för genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Meddelande från Europeiska kommissionen av den 13 november 1998. KOM(98) 641, slutlig.

De offentliga arbetsförmedlingarna erbjuder ett flertal tjänster allt från information, arbetsförmedling, yrkesvägledning och -rådgivning, utbildning och arbetsmarknadspolitiska program. Till de sist nämnda hör förvaltningen av merparten av de 65 miljarder euro, eller 1 % av BNP, som regeringarna i EU årligen använder för aktiva sysselsättningsåtgärder. Det är mer än en tredjedel av alla medel som öronmärkts för sysselsättningspolitik (inkomststöd för arbetssökande och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder).

Förutom att erbjuda tjänster och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetssökande och arbetsgivare spelar de offentliga arbetsförmedlingarna i många länder en viktig roll genom att sammanställa information om arbetsmarknaden och förutse utbud och efterfrågan av arbetskraft.

I vissa länder har de lokala offentliga arbetsförmedlingarna utformat nya verktyg för observation av den lokala sysselsättningsdynamiken eller nya sätt att flexibelt tillgodose företagens och arbetstagarnas behov. I gränsregioner, även i kandidatländerna, har de lokala arbetsförmedlingarna blivit centrala parter i EU:s Eures-nätverk som för dem samman för att tillsammans med arbetsmarknadens parter och de lokala myndigheterna aktivt främja gemensamma arbetsmarknader som är öppna för hela regionen.

De allt större kraven på effektiv sysselsättningspolitik har ökat trycket på arbetsförmedlingarna att decentralisera verksamheten och anpassa sina tjänster efter de lokala behoven.

3.1.4.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

Eftersom den offentliga arbetsförmedlingarna utgör en central del i genomförandet av en aktiv och förebyggande strategi kan de inte verka avskilt från andra lokala aktörer. Man skulle kunna uppmuntra dem att ställa sin sakkunskap om den lokala och den mera omfattande arbetsmarknaden t.ex. till sådana organisationers förfogande som specialiserat sig på att bekämpa social utslagning. Ibland skulle det kanske löna sig att intensifiera samarbetet med arbetsmarknadens parter för att underlätta en effektiv återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden.

Utöver de traditionella uppgifterna att förvalta arbetsmarknaden - genom information och arbetsförmedling - uppstår frågan om de lokala arbetsförmedlingarna bör delta mera aktivt i innovativ verksamhet för lokal utveckling. Hit hör t.ex. fastställande av latenta arbetstillfällen, stöd till företagande eller utvecklingen av verksamhet inom tredje sektorn.

Alla dessa aspekter tyder på att de lokala arbetsförmedlingarna behöver en viss grad av självständighet för att själva kunna välja det lämpligaste sättet att ingripa för att tillgodose lokala behov.

Därför ställs följande frågor:

*De lokala arbetsförmedlingarnas insatser stöder områdenas utvecklingsstrategier. Satsningarnas effektivitet höjs om man för diskussioner och samarbetar med de andra lokala aktörerna och med dem som verkar på andra nivåer. Hur skall de lokala offentiga arbetsförmedlingarna främja samarbete med andra aktörer, såsom arbetsmarknadens parter, lokala myndigheter och organisationer inom tredje sektorn- På vilka områden skulle det vara viktigast att förstärka samarbetet-

*De lokala offentliga arbetsförmedlingarna är vanligtvis ansvariga för genomförandet av åtgärder som de nationella eller regionala myndigheterna har fastslagit. Hur kan de garantera rörlighet och se till att alla har lika tillgång till tjänsterna överallt i landet samtidigt som de beaktar de särskilda behoven på den lokala arbetsmarknaden-

*Kan de lokala arbetsförmedlingarna komma med mera innovativa former av agerande på den lokala arbetsmarknaden utöver sina grundläggande uppgifter information, förmedling och traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder-

3.1.5. Arbetsmarknadens parter

3.1.5.1. Bakgrund

Dialogen mellan arbetsmarknadens parter fungerar på mycket olika sätt i olika länder. Den kan föras på nationell nivå eller företagsnivå, den kan täcka hela industrin eller endast en viss sektor. En allmän regel är att förhandlingar sällan förs på lokal nivå även om särskilda arrangemang kan förekomma, såsom contratti d'area i Italien.

I många länder (bl.a. Österrike, Danmark, Nederländerna) deltar arbetsmarknadens parter i de offentliga arbetsförmedlingarnas decentraliserade förvaltning och är medlemmar i lokala trepartsorgan tillsammans med företrädare för de lokala myndigheterna. Det är även vanligt i Europa att arbetsmarknadens parter bildar partnerskap för att utveckla sysselsättning och bekämpa arbetslöshet och social utslagning på lokal nivå.

3.1.5.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

Det är skäl att notera att kompetensnivån är en avgörande faktor för ett företags konkurrenskraft och arbetsmarknadens parter har de bästa förutsättningarna för att informera dem som ger fortsatt utbildning om vilka de lokala företagens utbildningsbehov är. Det är även på lokal nivå som man lättast kan observera nya sysselsättningsformer, nya yrken, nya sätt att organisera arbetet i och mellan företagen, vilket tyder på att man på lokal nivå bör bibehålla flexibiliteten i förhandlingar och diskussioner. Dessutom är arbetsmarknadens parter på lokal nivå väl förtrogna med den lokala situationen, vilket kan gynna det lokala samfundet. Alla dessa utvecklingstendenser, förenade med mångfalden av lokala arbetsmarknader, talar för bättre integration av arbetsmarknadens parter i lokala partnerskap.

Arbetsmarknadens parter har formella och informella roller på arbetsmarknaden. Genom gemensamma förhandlingar samt institutionella och andra partnerskap utövar de stort inflytande på hur arbetsmarknaden styrs.

*Om man förbiser tvåpartsorgan och institutioner, hur kan arbetsmarknadens parter delta i öppnare nätverk och partnerskap, särskilt sådana som omfattar förmedlande organ och föreningar- Hur kan de distansera sig från sina traditionella förhandlingsställningar för att främja bredare strategier inom sitt område, och bidra till att skapa nya arbetstillfällen, inbegripet på nya tillväxtområden-

*Viktiga frågor skulle kunna behandlas vid förhandlingar på lokal nivå för att främja innovation och anpassning till lokala förhållanden, utan att det hotar nationell eller europeisk sammanhållning eller balansen mellan arbetstagarnas förväntningar på trygghet och arbetsgivarnas förväntningar på flexibilitet- Hur kan arbetsmarknadens parter bidra till att geografiska produktivitetsskillnader beaktas-

3.2. Stöd från regionala och nationella myndigheter

Medlemsstaterna har i åratal försökt beakta lokala särdrag och behov i planeringen och genomförandet av politiken. Men stöd för politik som uppmuntrar lokala aktörer att tillsammans delta i en integrerad utveckling av sysselsättningen på det egna området är en nyare tendens.

3.2.1. Bakgrund

Insikten att strukturella omvandlingar har varit för komplicerade att hantera med centraliserad politik har påskyndat den institutionella och administrativa decentraliseringen som redan börjat i många medlemsstater. Denna decentralisering förde många beslutsfattande instanser närmare de lokala samhällena, vilket har lett till att de i högre grad beaktar de lokala behoven.

När det gäller arbetsmarknadspolitik motiveras decentraliseringen av att de olika områdena socio-ekonomiskt är olika och att de vill ha större inflytande på de ändringar som påverkar det egna området.

Socio-ekonomiskt är skillnaderna faktiskt större inom en medlemsstat än mellan olika medlemsstater. Skillnaderna är särskilt slående då man betraktar arbetslösheten [9]. I en och samma medlemsstat är arbetslöshetssiffrorna i de regioner som drabbats hårdast av arbetslösheten ofta tre till fyra gånger högre än i mer gynnade regioner. Skillnaderna kan vara ännu större på subregional nivå. Sådana stora variationer är ofta tecken på komplicerade lokala förhållanden. Centralt planerad politik har visat sig vara för oflexibel och orsaka dessa variationer, och därför har det visat sig att lösningar som beaktar lokala särdrag är oundgängliga.

[9] Jfr Eurostat, Statistic in Focus, Regions, nr 5/99. EU unemployment still marked by regional variations, 1999.

Nästan alla medlemsstater decentraliserar genomförandet av politik som fastställs och finansieras på nationell nivå. Även om detta främst förverkligas genom de lokala offentliga arbetsförmedlingarna har man allt mer börjat skapa partnerskap med olika typer av lokala aktörer, vissa på grundval av de erfarenheter man har av EU i samband med de territoriella sysselsättningspakterna. Detta gäller framför allt de skandinaviska länderna där de offentliga arbetsförmedlingarna, arbetsmarknadens parter och de lokala myndigheterna samlas i arbetsnämnder och spelar en viktig roll i planering och genomförande av en aktiv sysselsättningspolitik.

>Hänvisning till>

3.2.2. Potentiella förändringar - frågor som bör diskuteras

Sysselsättningsinitiativ som tas av lokala aktörer bör ses i ett bredare regionalt, nationellt och t.o.m. europeiskt sammanhang. Om de skall kunna vara effektiva fullt ut bör de beakta de riktlinjer som fastställts på alla dessa nivåer.

Nationella och regionala regeringar och arbetsmarknadens parter har en ytterst viktig uppgift. Förutom att de bör låta lokala aktörer delta mera i beslutsfattandet, bör de även utveckla ett regelverk och stödåtgärder som underlättar utvecklingen och utvidgningen av integrerade lokala strategier.

Ett sätt att göra den europeiska sysselsättningsstrategin effektivare skulle vara att låta lokala aktörer delta mera i utformningen och genomförandet av de nationella handlingsplanerna för sysselsättningen. Hur detta skulle genomföras är en fråga för de nationella, och i lämpliga fall, regionala förvaltarna. Tidigare i detta dokument konstaterades det att de lokala aktörerna redan genomför största delen av de centralt antagna åtgärderna. Men av erfarenhet vet man att aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder är effektivare om de ingår som del i en integrerad lokal strategi som utarbetas i samarbete med alla lokala aktörer och med stöd av andra institutionella nivåer.

Ramen inom vilken de lokala parterna verkar och det sätt på vilket de kan utveckla och genomföra integrerade strategier för skapande av nya arbetstillfällen fastställs av de regionala och nationella myndigheterna.

*Hur kan de nationella, och i lämpliga fall, regionala förvaltarna uppmuntra de lokala myndigheterna att integrera sysselsättningsdimensionen i all verksamhet- Hur kan de främja integrerade lokala sysselsättningsstrategier i allmänhet- Vilka är följderna av större handlingsfrihet på lokal nivå- Hur kan goda metoder upptäckas och föras vidare-

*Hur kan de nationella myndigheterna få de lokala myndigheterna att delta mera i förberedelsen och genomförandet av den nationella handlingsplanen-

*Organisationer i tredje sektorn spelar en viktig roll i förbättrad anställbarhet för arbetstagarna. Men utvecklingen beror på förekomsten av regelverk och stödstrukturer för att se till att de överlever. Vad kan nationella, regionala och lokala förvaltningar göra i detta hänseende-

3.3. Att tillämpa den europeiska sysselsättningsstrategin lokalt

Den europeiska sysselsättningsstrategin skapar en lämplig politisk ram för lokala aktörer som vill integrera sysselsättningsdimensionen i all sin verksamhet.

De europeiska sysselsättningsriktlinjerna är ramen inom vilken de nationella handlingsplanerna för sysselsättning omformas till konkreta åtgärder utgående från de nationella förhållandena. På samma sätt kan de europeiska sysselsättningsriktlinjerna vara ett användbart verktyg när man vill definiera en lokal sysselsättningsstrategi. Riktlinjerna kan vara en lämplig ram som anpassas efter de olika lokala förhållandena i Europa. De lokala planerna kan vara enhetliga på lokal nivå och bidra till att man får ut största möjliga effekt av de nationella planerna.

En av de grundläggande principerna i den europeiska sysselsättningsstrategin är att sysselsättningspolitiken skall utgöra en del av all annan politik både på europeisk och nationell nivå. Denna princip bör stödja utvecklingen av integrerade strategier för utveckling av lokal sysselsättning som i sin tur kan förstärka liknande ansträngningar på andra nivåer.

Sådana strategier både stöder och kan få stöd av den europeiska sysselsättningsstrategin. Vid Europeiska rådets möte i Wien [10] beslöt man att Europeiska socialfonden skall vara EU:s viktigaste instrument för stöd till genomförandet av de nationella handlingsplanerna. I och med att Europeiska socialfondens räckvidd utvidgas anges lokal utveckling nu som ett prioriterat område vid sidan om de övriga strukturfonderna [11].

[10] Jfr avsnitt 36, Ordförandeskapets slutsatser, Bull. EU 12/1998.

[11] Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna.

Enligt politiken för utveckling av regionerna och glesbygden, och närmare bestämt enligt den nya ESF-förordningen, kan stöd ges till lokala utvecklings- och sysselsättningsinitiativ, verksamhet inom social ekonomi och territoriella sysselsättningspakter i högre grad än tidigare. I ESF-förordningen föreskrivs det vidare att nya metoder kan antas, såsom system för beviljande av mindre penningstöd till icke-statliga organisationer och lokala partnerskap samt införande av övergripande stödsystem för att tillgodose alla behov av sysselsättningsutveckling som finns på ett visst område. Genom detta kan man bevilja stöd för utveckling av lokala partnerskap och även partnerskapsverksamhet såsom att utveckla nya finansiella åtgärder och att främja företagarandan på lokal nivå.

Europeiska sysselsättningsstrategin innehåller en analytisk och politisk modell enligt vilken medlemsstaterna kan utvärdera resultaten av verksamheten jämfört med resultaten i de övriga länderna. Den innehåller dessutom riktlinjer som medlemsstaterna skall försöka tillämpa för att förbättra sysselsättningen.

*Hur kan EU och dess institutioner, stödinstrument, program och insatser bättre stöda integrerade strategier för utveckling av lokal sysselsättning-

*Är det möjligt att lokalt tillämpa en politik enligt vilken kampen för hög sysselsättning skall ingå i all annan politik-

4. Slutsatser och perspektiv

Av de föregående kapitlen framgår det dels att det finns ett ökat intresse för sysselsättningsfrämjande åtgärder på lokal nivå, dels att det finns ett antal faktorer som kan bidra till att lokala insatser kan spela en viktig roll för att höja sysselsättningen i Europa och åstadkomma stabila arbetstillfällen av hög kvalitet. Den stora mängd myndigheter och organ som nämns här (nationella, regionala och lokala förvaltningar, företag, organisationer inom tredje sektorn, arbetsmarknadens parter och offentliga institutioner som t.ex. de offentliga arbetsförmedlingarna) tyder på att det finns både ett behov av att samordna all verksamhet av denna typ och att det är ytterst viktigt att integrera sysselsättningspolitiken inom varje land, region och lokala område. Alla aktörer på alla nivåer har egna ansvarsområden och måste bidra.

Behovet av ytterligare åtgärder för att förstärka den lokala dimensionen i den europeiska sysselsättningsstrategin är således uppenbart. Det rådet bred politisk enighet om att så måste ske. Hur man skall gå tillväga bör diskuteras under de närmaste månaderna. För att möjliggöra denna process kommer kommissionen att vidta följande åtgärder:

a) Främja en debatt om de frågor som tas upp i detta meddelande.

Meddelandet är i första hand riktat till Europeiska unionens institutioner, men man vill samtidigt även stimulera en allmän debatt. I meddelandet uppmanas därför alla som är berörda av sysselsättningsutvecklingen på lokal nivå att fundera på frågor som tas upp i detta dokument och att sända sina åsikter eller åsikter för föreningar som företräds till den adress som anges nedan. Kommissionen välkomnar även de europeiska institutionernas åsikter i denna fråga.

Förutom det formella samrådsförfarandet kommer kommissionen även att stödja en serie europeiska transnationella seminarier vid vilka man ingående skall diskutera olika frågor som tas upp i detta meddelande. Samrådsförfarandet inleds i april och tar slut i oktober 2000. Synergieffekter eftersträvas mellan olika institutioner som har samma intresse av att utnyttja den lokala sysselsättningspotentialen. Debatten om meddelandet avslutas i december 2000 vid en konferens som ordnas i Strasbourg av det franska ordförandeskapet. Vid denna konferens skall man sammanfatta resultatet av debatten, och kommissionen kommer att lägga fram resultatet av samrådet och därefter se till framtiden.

b) Att pröva tillämpningen av den europeiska sysselsättningsstrategin på lokal nivå

Budgetmyndigheten har ställt budgetpost B5-503 till kommissionens förfogande för stöd till förberedande åtgärder för lokalt engagemang för sysselsättningen. Det centrala budskapet i detta meddelande är att den europeiska sysselsättningsstrategin erbjuder ett ramverk inom vilket integrerad lokal sysselsättningspolitik kan utvecklas. Därför kommer kommissionen att använda denna budgetpost för att

-pröva tillämpningen av de europeiska sysselsättningsriktlinjerna som ett ramverk för utvecklingen av lokala handlingsplaner för sysselsättningen för att visa potentialen i en sådan metod,

-höja medvetenheten om vilken sysselsättningsskapande potential som ligger i åtgärder på lokal nivå.

-Att utveckla transnationellt samarbete.

-Att främja upptäckt och utbyte av goda metoder.

De planerade åtgärderna kan senare kompletteras genom utnyttjande av de möjligheter som erbjuds i artikel 6 i ESF för att främja den sociala ekonomins roll i att skapa lokala arbetstillfällen och få erfarenhet av genomförandet av lokala sysselsättningsstrategier.

Skriftliga kommentarer angående de frågor som tagits upp skall sändas senast den 31.10.2000 till:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik

Rue de la Loi 200

B-1049 Bryssel

Kommentarer kan även sändas per fax till (+32.2) 299 6778, eller med e-post till:

empl-com-actlocally@cec.eu.int

Detta dokument finns även på Internet på EU:s alla officiella språk:

http://europa.eu.int/comm/dg05/key_en.htm

BILAGA

Förutsättningarna för en framgångsrik lokal sysselsättningspolitik

Lokala insatser för sysselsättningen är inte det enda sättet att lösa arbetslöshetsproblemet. De är emellertid en nödvändig förutsättning för all effektiv strategi. Med hjälp av tidigare erfarenheter, som bekräftats genom omfattande och mångsidig forskning, kan man nu identifiera några av förutsättningarna för en framgångsrik sysselsättningspolitik.

*Den lokala dimensionen

Endast på lokal nivå kan man upptäcka lokala behov som inte tillgodoses och organisera utbudet av arbetskraft. Det rör sig emellertid om mer än att verkställa beslut som tagits på annat håll. Det är även möjligt att kombinera olika arbetsmarknadspolitiska instrument, och att utveckla metoder som ger mervärde åt beslut som fattats på central nivå. Det lokala området begränsas inte av administrativa gränser. Det territorium inom vilket man kan ingripa lokalt definieras snarare av den lokala befolkningens kulturella samhörighet, lokala produktionssystem och handelsströmmar och det område inom vilket man bor och arbetar.

*Ett integrerat tillvägagångssätt

All politik som verkställs på lokal nivå måste, för att vara så effektiv som möjligt, integreras i en enda strategi. Därför måste särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen även ses som en utvidgning av andra politiska utvecklingsinstrument i vilka sysselsättningsdimensionen i sin tur måste integreras.

*Partnerskap

Till följd av att man förhåller sig på ett helt annat sätt till utvecklingsfrågor än tidigare anses sysselsättningspolitiken inte längre angå endast politiska beslutsfattare och ekonomiska aktörer, utan hela samhället. Detta innebär att bättre samordning behövs både mellan lokala aktörer och mellan olika institutionella nivåer. Att skapa lokala partnerskap som sammanför alla krafter på ett område bör ses som en grundläggande förutsättning för en framgångsrik utveckling av en sysselsättningsstrategi.

*Nerifrån-upp-perspektivet

Lokal strategi och verksamhet måste bygga på en analys av de lokala behoven och den lokala kompetensen om den kan bidra till att man hittar lämpliga lösningar. Detta bör leda till att de lokala organisationerna omprövar sina arbetsmetoder och överväger hur de bättre kan svara på lokala behov.

*En gynnsam omgivning

Utvecklingen av integrerade lokala strategier beror ofta på om nationell eller regional lagstiftning främjar lokala initiativ. Detta gäller inte enbart delegering av makt till regionala och subregionala institutionella nivåer, utan även antagandet av skattepolitik som främjar sådana initiativ.

*Integrerad förvaltningspraxis

Den offentliga sektorns politik organiseras alltmer efter mål för flera sektorer, men den förvaltas fortfarande i hög grad inom ramen för sektoriella program. Dagens förvaltningspraxis gynnar fortfarande specialisering på bekostnad av holistiska angreppssätt. Orsaken är att beslutsfattande och befogenheter splittras mellan olika avdelningar på alla nivåer, och följaktligen prioriterar varje avdelning sitt eget område. Eftersom integrerade lokala utvecklingsstrategier borde utformas från tvärsektoriella utgångspunkter tenderar denna segmentering av förvaltningen att hindra utformning och genomförande av sådana strategier.

*Finansiering efter lokala behov

Mikroföretag och lokala utvecklings- och sysselsättningsinitiativ har stora svårigheter med att få lån, inte minst för att det är svårt för dem att visa upp konkreta garantier. För offentlig finansiering förutsätts det vanligtvis att särskilda villkor uppfylls som beror på konkurrenspolitik och allmän redovisningsskyldighet. Dessa strikta bestämmelser kan emellertid leda till att det är svårt att få finansiering, särskilt för mikroföretag och enskilda företagare. Dessutom finns det andra finansieringskällor och finansieringsformer som inte utnyttjas tillräckligt och särskilt bör uppmärksammas, t.ex. mikrokrediter, lokalt investeringskapital, särskilt för sociala ändamål, stöd från fonder och stiftelser och vissa alternativa finansieringsformer, såsom lokala solidaritetsfonder.

*Förmedlande stödstrukturer

Lokal sysselsättningsverksamhet uppstår vanligtvis inte spontant. Förekomsten av förmedlare, såsom lokala utvecklingsbyråer eller lokala uppföljningsbyråer, är ofta nyckeln till en framgångsrik lokal verksamhet. Därför kan det vara mycket viktigt att stödja och driva sådan förmedlarverksamhet.

*Ändamålsenlig yrkesutbildning

Yrkesutbildningen har haft stora svårigheter med att följa utvecklingen på senare tid. T.ex. att en person allt oftare kan ha överlappande status, såsom att en arbetslös person samtidigt är företagare, kräver utbildning som motsvarar de berördas särskilda behov. Å andra sidan, för att man skall kunna utnyttja möjligheterna till sysselsättning inom nya yrken, krävs särskilda kunskaper (tvärvetenskapliga kunskaper, social kompetens, initiativkraft osv.) eller tillgång till särskild utrustning (distansarbete osv.). Yrkesutbildning måste finnas tillgänglig i alla dessa situationer.

*Enhetlig ekonomisk, strukturell och social politik

En ihållande hög strukturell arbetslöshet på vissa områden kräver en enhetlig ekonomisk, strukturell och social politik. Varje del har mycket att ge, men ofta närmar man sig dessa politikområden som om de hade olika syften. Vid toppmötet i Lissabon om "Sysselsättning, ekonomisk reform och sammanhållning - mot ett innovativt och kunskapsbaserat Europa" betonades effekten av en samordnad politik som kan leda till att viktiga mål kan uppnås. Detsamma gäller, i mindre skala, även på lokal nivå. Detta synsätt återfinns även i den europeiska sysselsättningsstrategin i vilken man förskjutit tyngdpunkten i nationell sysselsättinngspolitik alltmer från passiva åtgärder till aktiva, samtidigt som man erkänner att sysselsättningen är det bästa sättet att bekämpa social utslagning och fattigdom.