Yttrande från Regionkommittén om:

- "Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om säkerheten vid oljetransporter till sjöss",

- "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)",

- "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 94/57/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed", och

- "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om påskyndat införande av bestämmelser om dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov"

(2001/C 22/06)

BAKGRUND

Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll).

Förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 94/57/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed.

Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om påskyndat införande av bestämmelser om dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov. (KOM(2000) 142 slutlig - COD 2000/0065 - COD 2000/0066 - COD 2000/0067)

Kommissionens beslut av den 23 mars 2000 att i enlighet med artikel 265 första stycket och artikel 80 andra stycket i EG-fördraget begära kommitténs yttrande.

Regionkommitténs Presidiums beslut av den 13 juni 2000 att i enlighet med artikel 39 i arbetsordningen ge utskott 3 - transeuropeiska nät, transporter, informationssamhället - i uppdrag att bereda ärendet.

Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods.

Kommissionens förordning (EEG) nr 2158/93 av den 28 juli 1993 om tillämpningen på rådets förordning (EEG) nr 613/91 av ändringar i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg.

Rådets resolution av den 8 juni 1993 om en gemensam politik för säkerhet till sjöss.

Kommissionens beslut av den 30 september 1996 (96/587/EG) om offentliggörande av förteckningen över de erkända organisationer som medlemsstaterna har anmält i enlighet med rådets direktiv 94/57/EG.

Utkastet till yttrande (CdR 165/2000 rév. 1) som utskott 3 antog den 26 juni 2000 (föredragande: Gianfranco Lamberti (I-PSE).

Åtgärder för att förbättra säkerheten till sjöss faller inom gemenskapens behörighetsområde enligt artikel 71 c (f.d. 75) under avdelning IV i EG-fördraget.

Allt som rör sjösäkerhet och föroreningars miljökonsekvenser har djupgående effekter för medlemsstaterna och de lokala myndigheterna. Tankfartygens oavsiktliga oljeutsläpp fortsätter att vara ett stort orosmoln för Europeiska kommissionen; ett aktuellt exempel är oljetankfartyget Erikas förlisning.

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 35:e plenarsession den 20-21 september 2000 (sammanträdet den 21 september) följande yttrande.

1. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)

1.1. I fråga om fartyg som på grund av ålder, flagg eller tidigare kvarhållanden utgör en sjösäkerhetsrisk accepterar Regionkommittén att kommissionen vill neka dessa tillträde till gemenskapens hamnar. Kommittén framhåller nyttan med förslaget att man i informationssystemet Sirenac skall offentliggöra och visa förteckningen över de fartyg som vägrats hamntillträde.

1.2. ReK håller med om att de fartyg som har fått en hög prioritetsfaktor och utgör en särskilt stor olycks- och föroreningsfara skall inspekteras varje gång de anlöper en hamn i gemenskapen.

1.3. Regionkommittén godkänner förslaget att de fartyg som tillhör en av kategorierna i del A i direktivets bilaga V genomgår en utökad inspektion i den första hamn de anlöper efter det att tolv månader har gått sedan den senaste utökade inspektionen i en medlemsstats hamn. Detta bör utan tvekan förbättra sjösäkerheten. ReK välkomnar de obligatoriska riktlinjerna för denna typ av inspektioner, som kommer att förhindra att genomförandet av kontrollerna helt beror på inspektörernas godtycke och leda till en maximal harmonisering av inspektionerna inom gemenskapen.

1.4. Kommittén instämmer i att man måste definiera de förfaranden som inspektörerna skall följa vid en utökad inspektion av vissa fartygskategorier, eftersom detta kommer att begränsa inspektörernas skönsmässiga kontroller och leda till att kontrollerna harmoniseras inom gemenskapen.

1.5. Regionkommittén anser att man bör fastställa tydliga regler för att säkerställa att grundliga och effektiva okulärbesiktningar av fartygets tillgängliga delar verkligen genomförs, så att man kan finna eventuella strukturella brister. Därför ber kommittén kommissionen att utarbeta konkreta och effektiva verktyg för dessa inspektioner.

1.6. Kommittén håller med om att man bör införa en skyldighet för oljetankfartyg som är äldre än 15 år att genomgå en utökad inspektion, eftersom statistiken visar att det övervägande antalet brister som leder till ett kvarhållande särskilt hänför sig till fartyg som är äldre än 15 år.

1.7. Regionkommittén delar kommissionens åsikt att medlemsstaterna skall se till att de fartyg som tillhör en kategori i del A i direktivets bilaga V vägras tillträde till gemenskapens hamnar i de fall som anges i den föreslagna artikel 7a. Detta är en lämplig åtgärd för att förhindra att fartyg som tillhör kategorierna i nämnda bilaga trafikerar gemenskapens farvatten.

1.8. Det är därför fullt tillräckligt att kommissionen var sjätte månad offentliggör en förteckning över de fartyg som vägrats tillträde till gemenskapens hamnar.

1.9. ReK accepterar förslaget om bättre information till inspektörerna om de inspektioner som redan utförts i tidigare anloppshamnar, så att man kan undvika onödiga inspektioner och åtföljande resursslöseri.

1.10. Kommittén godkänner att man i direktivet inför en skyldighet att meddela inspektionsresultaten till flaggstatens myndighet och klassificeringssällskapet, som då kan ingripa snabbare om fartygets tillstånd förvärras och genomdriva de reparationer som behövs.

1.11. Regionkommittén samtycker till att man i direktivet inför bestämmelser om att inspektören när det gäller oljetankfartyg som transporterar mer än 2000 ton olja som bulklast skall förvissa sig om att det finns bevis för att det har ställts en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som täcker ansvaret för skada orsakad av förorening. Denna skyldighet bör med stöd av lämpliga instrument garantera att alla kostnader för de berörda regionala myndigheterna täcks om det blir aktuellt att återställa miljön efter en katastrof. ReK fäster stor vikt vid denna del av förslaget, eftersom kustregionernas myndigheter har ett direkt intresse i frågan.

1.12. ReK håller med om att man måste öka insynen i uppgifterna om inspekterade och eventuellt kvarhållna fartyg, eftersom det kan avskräcka från användningen av undermåliga fartyg som inte uppfyller säkerhetsnormerna.

1.13. Kommittén ställer sig bakom förslaget att göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att årligen till kommissionen lämna de uppgifter som avses i bilaga X. Kommissionen kan då ingripa snabbt för att förhindra att direktivet tillämpas på olika sätt, vilket skulle kunna medföra varierande säkerhetsnivåer och därmed snedvriden konkurrens mellan EU:s hamnar och regioner. Kommittén rekommenderar att man utarbetar konkreta metoder och instrument för att säkerställa att medlemsstaterna verkligen fullgör denna skyldighet.

1.14. Vi hoppas slutligen att ändringarna i direktivet kan införas snarast möjligt, eftersom det snabbt behövs insatser för att förbättra sjösäkerheten vid oljetransporter, vilket nyligen demonstrerades då oljetankfartyget Erika förliste. Därför rekommenderas följande:

1.15. Om inspektörerna hädanefter även skall göra tekniska kontroller av fartygens konstruktion är det viktigt att man i ändringsförslagen till direktivet, under artikel 4, föreslår att det blir obligatoriskt för medlemsstaterna att sörja för att inspektörerna utbildas och vidareutbildas på basis av program som samordnas på gemenskapsnivå. Därmed kan den behöriga administrationen i medlemsstaterna förfoga över mer kompetent personal som kan genomföra inspektioner utifrån en gemensam kunskapsbas. Dessutom håller sig inspektörerna à jour med den tekniska utvecklingen på området, vilket är en viktig garanti för att inspektionerna håller tillräckligt hög kvalitet.

1.16. Man måste påskynda kommissionens planerade införande av regler för att öka spridningen av information om fartygen och deras last (vid transport av farligt gods). Detta är mycket viktigt för att också de lokala myndigheterna skall få kunskap om transporter av farligt gods och kunna utforma de beredskapsplaner och skyddsåtgärder som behövs för att minimera konsekvenserna av eventuella olyckor.

1.17. ReK vill särskilt rikta uppmärksamheten mot de förslag som läggs fram i punkterna 1.4, 1.11 och 1.13. Kommittén anser att de är mycket viktiga.

1.18. Kommittén vill slutligen understryka hur viktigt det är att man i samband med utvidgningen genomför en målinriktad och noggrann utvärdering av de områden som direktivet omfattar, särskilt när det gäller Medelhavsländer som Cypern och Malta.

2. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 94/57/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed

2.1. Regionkommittén håller med om behovet att ändra direktivet för att förbättra gemenskapsbestämmelserna vad gäller erkännande av klassificeringssällskap, framför allt i fråga om kontroller och sanktioner för i synnerhet miljöskador, och strama åt de krav som de erkända organisationerna skall följa. Detta kommer att förbättra systemet för att utfärda erkännanden och förenkla medlemsstaternas förpliktelser vid övervakningen av dessa organisationer.

2.1.1. Vidare är ändringen av direktivet av betydelse för anpassningen till de förändringar som genomförts i internationella konventioner och tillhörande stadgor som är bindande för medlemsstaterna, liksom de resolutioner som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).

2.2. Regionkommittén instämmer i tillägget om att medlemsstaterna skall handla i enlighet med bilagan och bihanget till IMO:s resolution A. 847 om riktlinjerna för flaggstaterna vid genomförandet av IMO:s bestämmelser. Detta gynnar ett effektivt utförande av flaggstaternas förpliktelser i linje med de internationella konventionernas avsikter.

2.3. Det är positivt att förfarandet ändras vid utfärdandet av ett första erkännande av tekniska organisationer som ansöker om bemyndigande att å statens vägnar utföra säkerhetsbedömningar på fartyg; detta innebär att behörigheten för att utfärda detta erkännande flyttas från medlemsstaten till kommissionen, vilket leder till mer enhetliga bedömningar inom gemenskapen.

2.4. Kommitténs synpunkter i punkt 2.3 gäller även för övervakningen av att de enhetliga förhållanden som direktivet föreskriver efterlevs av de tekniska organen; denna övervakning skall antingen åligga EU eller medlemsstaten.

2.5. Kommittén godtar tillägget om att en väsentlig förutsättning för att ett första erkännande skall utfärdas till tekniska organisationer som utför bedömningar av fartygssäkerhet, och för att ett sådant skall kunna behållas, är att dessa kan uppvisa goda meriter vad gäller säkerhet och förhindrande av föroreningar orsakade av fartyg som klassificerats av organisationen, oberoende av fartygens flagg.

2.6. Regionkommittén håller med om att kommissionen bör bemyndigas att häva ett erkännande av tekniska organisationer och att detta sker genom ett förfarande som inbegriper den kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna som inrättats i enlighet med artikel 7.

2.7. Indragningen av en organisations erkännande, till följd av underlåtelse att följa direktivets bestämmelser eller otillräckliga säkerhetsmässiga eller preventiva insatser, föreslås ske på gemenskapsnivå, vilket ReK godtar, eftersom på så vis ett för hela EU enhetligt förfarande blir möjligt.

2.8. Kommittén håller med om att gemenskapen bör förhandla med tredje länder där erkända organisationer finns registrerade för att säkra dessas likabehandling i förhållande till erkända organisationer inom unionen.

2.9. ReK föreslår en alternativ regel om erkända organisationers ersättningsansvar gentemot administrationer med vilka de upprättat en arbetsförbindelse. Denna alternativa bestämmelse skulle inte bara innebära att medlemsstaterna skall informera kommissionen och övriga medlemsstater om arbetsförbindelsen, utan också att man i direktivet fastställer en miniminivå för de erkända organisationernas ersättningsansvar i samband med mindre fel.

2.10. Regionkommittén instämmer i att den information om fartygen som lämnas av de erkända organisationerna måste ges så stor spridning som möjligt.

2.11. Kommittén håller med om att det bör införas begränsningar för byte av fartygsklass, vilket skulle motverka möjligheterna att utnyttja detta som ett medel för att kringgå säkerhetsnormerna.

2.12. Slutligen välkomnar Regionkommittén ändringen av de kvalitetskriterier som de tekniska organisationerna skall uppfylla för att erkännas, eftersom detta kommer att leda till att kvaliteten på dessa organisationers tjänster höjs.

2.13. ReK vill även i denna fråga understryka att man måste utvärdera direktivets innehåll i samband med att unionen skall utvidgas med nya länder som berörs av detta.

3. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om påskyndat införande av bestämmelser om dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov

3.1. Regionkommittén ställer sig positiv till ett antagande av förordningen, då detta är det lämpligaste instrumentet för ett snabbt införande av de nya säkerhetsföreskrifterna för de avsedda oljetankfartygen (art. 1 och 2).

3.2. ReK ställer sig bakom kommissionens motivering till utarbetandet av förordningen, som kommer att påskynda den successiva utfasningen av enkelskrovstankfartyg och enligt vilken kriterierna för utfasningen inte bör vara mindre stränga än enligt de bestämmelser som genomförts i USA; likaså håller kommittén med om att man bör främja initiativ som syftar till att ge dessa tidsgränser internationell tillämpning. Detta kommer nämligen att hindra fartyg som förbjudits att trafikera amerikanskt vatten från att i stället börja segla på gemenskapens vatten (art. 4). ReK anser att detta är en prioriterad fråga och att alla EU-organ bör göra en kraftansträngning för att se till att tidsgränserna i gemenskapslagstiftningen överensstämmer exakt med dem i USA:s lagstiftning.

3.3. För att utbytet av enkelskrovs- mot dubbelskrovsfartyg skall påskyndas instämmer kommittén i att förordningen bör ge fartyg med dubbelskrov ekonomiska fördelar gentemot fartyg med enkelskrov.

3.3.1. Det är vidare positivt att detta system med ekonomiska för- respektive nackdelar bygger på en kombination av minskade hamn- och lotsavgifter för fartyg med dubbelskrov och likvärdiga konstruktioner och ökade avgifter för fartyg med enkelskrov (art. 5).

3.4. Kommittén noterar att IMO skall underrättas om gemenskapens bestämmelser i förordningen efter dess godkännande, i enlighet med artikel 211 i FN:s havsrättskonvention (art. 6).

3.5. ReK instämmer i de bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att

- genomföra kontroller av tillämpningen av de differentierade hamn- och tullavgifterna,

- årligen presentera en rapport för kommissionen om de utförda kontrollerna, vilket gör det möjligt att se till att medlemsstaterna på ett riktigt vis tillämpar bestämmelserna i artikel 5 i förordningen (art. 7).

3.6. ReK tillstyrker inrättandet av den föreskrivande kommitté som beskrivs i artikel 8.

3.7. ReK håller med om att kommissionen bör auktoriseras att ändra förordningen och dess bilagor för att kunna uppdatera hänvisningarna till motsvarande bestämmelser i Marpol 73/78 vid eventuella ändringar av dessa.

3.8. Regionkommittén instämmer i att det gällande systemet för differentierade hamn- och tullavgifter, som fastställs genom förordning nr 2978/94 (EG), bör avskaffas och ersättas med det föreslagna systemet.

3.9. Den frist på 12 månader efter förordningens ikraftträdande som enligt artikel 12 skall gälla för dess tillämpning kan anses lämplig.

3.10. På det stora hela ställer sig Regionkommittén positiv till de föreslagna bestämmelserna i förordningen men vill ändå göra följande anmärkning:

- Bestämmelserna i förordningen avser oljetankfartyg; eftersom det förmodade syftet med förordningen är förebyggande av föroreningar och konsekvenser av dessa föreslår kommittén att bestämmelserna om införandet av liknande skyddssystem, som tar hänsyn till olika sorters transportsäkerhetsteknik, snarast utvidgas till att även gälla för fartyg avsedda för transporter av kemikalier och flytande gaser.

3.11. Kommittén ser positivt på de framtida åtgärder som kommissionen föreslår och vill i detta sammanhang framföra följande synpunkter:

- Kommittén anser att Equasis-systemet bör utvecklas och att det både från medlemsstaternas och kommissionens sida skall finnas ett fortlöpande engagemang i detta projekt.

- Kommittén föreslår att man återigen tar upp frågan om att anmälningskrav i enlighet med direktiv 93/75/EEG borde gälla även för fartyg i transittrafik utanför gemenskapens kuster.

Kommittén ser dessutom mycket positivt på möjligheten att inrätta ett europeiskt organ för sjösäkerhet, vilket skulle innebära att säkerhetsreglerna inom Europeiska unionen kan tillämpas på ett effektivt och enhetligt sätt.

Med tanke på de ansvarsområden som kommissionen föreslår för ett sådant organ (stöd till medlemsstaternas och kommissionens arbete avseende kontroll av gemenskapsbestämmelser på området, bedömning av de tillämpade normernas effektivitet) vill kommittén framhålla följande:

- De lokala och regionala myndigheterna skulle kunna bidra i arbetet med att inrätta detta organ, dock utan att bidra till finansieringen.

- De lokala och regionala myndigheterna bör, i likhet med andra myndigheter, upprätthålla lämpliga kontakter och förbindelser med detta organ.

Detta skulle göra det möjligt för de lokala och regionala myndigheterna att få tillgång till uppgifter, med hänsyn tagen till den princip om öppenhet avseende uppgifter om fartyg som behandlas i de lagstiftningsförslag som är föremål för detta yttrande. Det handlar här om uppgifter som dels kan ligga till grund för att bygga upp en beredskap inför eventuella olyckor som den med Erika, dels kan förmedlas vidare i form av information till medborgarna. Den sistnämnda aspekten är oerhört viktig med tanke på att den allmänna opinionen fäster stort avseende vid miljöföroreningsfrågor.

3.12. Kommittén uppmärksammar behovet av gemenskapsbestämmelser med anledning av att kravet på att använda oljetankfartyg med dubbelskrov införs i enlighet med tidsgränserna som föreskrivs i OPA 90. I detta sammanhang delar kommittén kommissionens oro för den tänkbara utveckling som innebär att sjöfartsverksamhet med den kategori tankfartyg som förbjudits i USA kommer att föras över till Europa. Kommittén är också medveten om den positiva effekt som "skrotning" av de mest ålderstigna och därmed minst säkra fartygen medför.

3.13. Regionkommittén är införstådd med att det dessutom finns behov av åtgärder för att få till stånd en avsevärd minskning av den för närvarande ännu tillåtna storleken på oljetankfartygens enskilda tankar.

3.14. Vidare vill kommittén fästa kommissionens uppmärksamhet på att man inom lämpliga organ måste lösa problemen med rederier och besättning. Rederierna är ofta tillfälliga och svåröverskådliga till sin form, och besättningarna har ingen möjlighet att fullt ersätta skadorna, särskilt inte när det gäller miljökatastrofer. Det är allmänt känt att dagens ansvarsregler för rederier och besättning innebär att den verkligt ansvarige oftast är okänd eller omöjlig att komma åt. Detta problem är lika viktigt som de som tas upp i förslagen om ändring av direktiven 95/21/EG och 94/57/EG samt förslaget till förordning.

4. Regionkommittén stöder den europeiska flottans och de europeiska hamnarnas utveckling genom att prioritera säkerheten. Den förstärkning av kontrollerna och av säkerhetsnormerna som presenteras ovan innebär utan tvekan ett framsteg, men kommer inte att vara tillräcklig för att i grunden förändra sjötransporterna. Regionkommittén lägger fram ett flertal förslag som den anser borde genomföras skyndsamt, särskilt inom ramen för utvidgningen.

4.1. Regionkommittén framhåller behovet av att skyndsamt fullfölja de harmoniserings-ansträngningar som görs av sjöfartsadministrationerna i olika stater, genom att främja säkerhetskriterier som är så högt ställda som möjligt och genom att skapa sig ett enhetligt system för övervakning.

4.2. ReK anser att en politik för att förebygga risker på europeisk nivå som inriktas på transportkedjans samtliga aktörer skyndsamt måste genomföras.

4.3. ReK förordar att ett omfattande gemenskapsprogram utarbetas med särskilt stöd till utvecklingen och moderniseringen av sjöfartssektorn i Europeiska unionens mest missgynnade länder.

4.4. ReK anser att det är lämpligt att kandidatländerna för medlemskap i Europeiska unionen (Cypern, Malta och de baltiska staterna) utrustas med en förvaltning med förmåga att säkerställa att kontroller genomförs och att de internationella bestämmelserna efterlevs.

4.5. ReK anser att man måste gå i riktning mot en harmonisering i socialt och beskattningsmässigt hänseende inom Europeiska unionen och härvid lägga särskild vikt vid:

- att garantera de anställda omfattande sociala rättigheter;

- att respektera de sociala bestämmelserna för besättningar;

- att utveckla sysselsättningen samt

- att främja och bevara sjöfartsyrkena, genom att erbjuda lämpliga yrkesutbildningar.

4.6. ReK föreslår Europeiska unionen att en sjöfartssäkerhetsavgift införs, som grundas på vilken typ av gods som transporteras, för att unionen skall kunna skaffa sig medel som är tillräckliga och nödvändiga för att kunna vidta effektiva förebyggande åtgärder.

Bryssel den 21 september 2000.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert