Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets förordning om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden"

(2001/C 116/11)

Den 26 september 2000 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarade för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 15 november 2000. Föredragande var José Maria Espuny Moyano.

Vid sin 377:e plenarsession den 29-30 november 2000 (sammanträdet den 29 november) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 110 röster för och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionens förslag syftar till att harmonisera och förenkla gemenskapens olika gällande system för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden genom att upprätta ett enda verktyg av övergripande karaktär.

1.2. I enlighet med den modell som tillämpas på säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter i tredje land, anser kommissionen att detta verktyg bör användas för allmänna och gemensamma informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som är inriktade på de europeiska produkternas särskilda egenskaper, i syfte att förbättra konsumenternas bild av dem.

1.3. I detta hänseende anser kommissionen att gemenskapens säljfrämjande åtgärder bör komplettera de åtgärder som vidtas av företag eller nationella och regionala myndigheter i medlemsstaterna och tillföra ett mervärde i förhållande till de traditionella marknadsföringsåtgärderna och märkesreklamen.

1.4. Kommissionen föreslår att man enligt förvaltningskommittéförfarandet regelbundet skall välja aspekter och sektorer som kan bli föremål för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder.

1.4.1. Förvaltningskommittén kommer också att fastställa riktlinjer per sektor och de urvalskriterier som skall tillämpas.

1.5. På grundval av förslagsomgångar som anordnas av medlemsstaterna, kommer branschorganisationer att föreslå program som medlemsstaterna skall lägga fram för kommissionen, som kontrollerar att de uppfyller gemenskapens regler och tillämpliga kravspecifikationer. Medlemsstaterna gör sedan det slutgiltiga urvalet.

1.6. Kommissionen föreslår ett indirekt förvaltningssystem där medlemsstaterna ansvarar för kontroll och betalning av de utvalda åtgärderna.

1.7. För att de olika berörda aktörerna skall ta sitt ansvar föreslås en samfinansiering mellan gemenskapen, medlemsstaterna och branschorganisationerna.

1.7.1. Gemenskapens stöd bör inte överstiga 50 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna förutom när det gäller utvärderingsstudierna av resultaten av de informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som gemenskapen skall finansiera helt på egen hand.

1.7.2. Medlemsstaternas bidrag kommer generellt sett att ligga på 20 % av de faktiska kostnaderna för åtgärderna. Resten kommer att finansieras av branschorganisationerna.

1.7.3. När det gäller informationskampanjer om gemenskapens system för skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), garanterad traditionell specialitet samt om ekologiskt jordbruk och märkning, bör dessa enligt kommissionen endast finansieras av medlemsstaterna och gemenskapen.

2. Allmänna kommentarer

2.1. ESK välkomnar generellt sett initiativet rörande säljfrämjande åtgärder, vilket kompletterar det säljfrämjande instrument som antogs 1999 till förmån för tredje länder(1). Initiativet bidrar också till målsättningen att främja en europeisk jordbruks- och livsmedelsmodell som grundas på mångfald, kvalitet och säkerhet både i EU och i resten av världen. Kommittén reserverar sig dock i fråga om de tillvägagångssätt som föreslås av kommissionen.

2.1.1. Kommittén beklagar att denna målsättning inte framförs tillräckligt klart i förslaget. Spridningen av den europeiska jordbruks- och livsmedelsmodellen, som grundas på mångfunktionalitet och på de begrepp som tidigare nämnts, samt förstärkningen av konsumenternas förtroende för jordbruks- och livsmedelsprodukterna bör vara prioriterade målsättningar för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden.

2.1.2. I detta hänseende är det nödvändigt att förbättra bilden av de europeiska produkterna hos konsumenterna i EU och informera dem om de ansträngningar som görs för att säkerställa ett varierat och/eller specifikt utbud samt en hög nivå vad gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet och efterlevnad av normerna för djurens välbefinnande.

2.1.3. Kommittén ställer sig därför bakom målsättningen att på EU-nivå öka informationen om jordbruksprodukterna och livsmedlen, t.ex. om som kvalitet, hygien, näringsvärde, livsmedelssäkerhet, märkning, spårbarhet, ekologiskt eller integrerat jordbruk, gemenskapssystem för SUB/SGB/GTS, kvalitetsviner som framställts i specificerade områden (fso), bordsvin och spritdrycker med geografisk beteckning.

2.1.4. Kommittén stöder även förslaget att låta andra jordbruks- och livsmedelsprodukter dra nytta av fördelarna av gemenskapens säljfrämjande åtgärder på inre marknaden.

2.2. Om EU vill att de europeiska produkterna skall få ett mervärde på inre marknaden genom gemenskapens säljfrämjande åtgärder, är det nödvändigt att dess verksamhetsområde är kompletterande och samordnas med de initiativ som företagen, organisationerna och de nationella myndigheterna tar i sina respektive medlemsstater.

2.2.1. Liksom för de säljfrämjande åtgärderna i tredje land, bör subsidiaritet och komplementaritet vara ledande principer för gemenskapens säljfrämjande åtgärder för jordbruks- och livsmedelsprodukter på inre marknaden.

2.2.2. I detta hänseende välkomnar kommittén kommissionens helhetsperspektiv och konsekventa förhållningssätt för att harmonisera gemenskapens olika system för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden och ersätta dem med en enda ram för åtgärder, finansiering och förvaltning av säljfrämjande åtgärder.

2.3. Kommittén håller med om att en samfinansiering av de säljfrämjande åtgärderna är lämplig, vilket inte endast gör det möjligt att samla resurser utan även att göra alla berörda parter delaktiga och ansvariga. Syftet är att göra de säljfrämjande åtgärderna så effektiva som möjligt och att använda de finansiella medlen på bästa sätt. Kommittén understryker dock vikten av bestämmelsen om medlemsstaternas medfinansiering på 20 %. Man bör i alla händelser göra det möjligt att tillämpa en flexibel hantering av finansieringen i särskilda fall.

2.4. Mot bakgrund av de tre infallsvinklarna subsidiaritet, komplementaritet och samfinansiering, är det nödvändigt att både branschorganisationerna och de nationella myndigheterna aktivt och samordnat samarbetar med kommissionen för att utforma, välja, förvalta och utvärdera gemenskapens säljfrämjande åtgärder på inre marknaden.

2.4.1. I likhet med vad man gjort tidigare vad gäller säljfrämjande åtgärder i tredje land beklagar kommittén att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning värdesatt fördelarna med subsidiaritets-, komplementaritets- och medfinansieringsprinciperna i samband med förvaltningen av säljfrämjande åtgärder.

2.4.2. Kommittén beklagar särskilt att det förfaringssätt som föreslagits är så invecklat och att näringslivet inte medverkar i större utsträckning.

2.5. För att gemenskapens instrument för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden skall uppnå det ambitiösa målet att förbättra konsumenternas syn på de europeiska produkterna i syfte att försvara den europeiska jordbruks- och livsmedelsmodellen inom själva EU, är det enligt kommittén slutligen nödvändigt att tillräckliga finansiella medel anslås.

2.5.1. Vikten av att tillräckliga finansiella medel anslås blir allt tydligare med en politik som syftar till att å ena sidan öka de säljfrämjande åtgärderna både inom och utanför EU och å andra sidan utöka andelen produkter som berörs av dessa.

2.5.2. Kommittén

- beklagar att den budget som kommissionen föreslagit helt klart är otillräcklig,

- bekymrar sig för att den planerade ökningen av anslag till säljfrämjande åtgärder i tredje länder kan komma att ske på bekostnad av säljfrämjande åtgärder inom gemenskapen,

- befarar slutligen att bristen på anslag kan leda till att det uppstår betydande spänningar mellan olika sektorer och produkter.

3. Särskilda kommentarer

3.1. Informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder bör inte inriktas på varumärken (artikel 1.2). Dessa bör dock inte officiellt uteslutas från att ta del av fördelarna av säljfrämjande åtgärder inom gemenskapen som är av allmän karaktär och som ligger inom ramen för mer övergripande säljfrämjande åtgärder med märkesinslag på nationell nivå eller inom privata sektorn. Detta är ett villkor för att gemenskapens åtgärder skall vara effektiva och kompletterande i förhållande till nationella och privata initiativ.

3.2. Bland de åtgärder som framförs i artikel 2 a och som skall omfattas av gemenskapens säljfrämjande åtgärder nämns PR, säljfrämjande åtgärder och reklam som särskilt betonar fördelarna med gemenskapens produkter i fråga om djurens välbefinnande. Respekten för djurens välbefinnande bör därför klart framstå som ett urvalskriterium av sektorer eller produkter som räknas upp under artikel 3 a.

3.3. Med tanke på samfinansieringen som föreslås av kommissionen, är det nödvändigt att beakta de privata organisationernas erfarenhet och aktiva deltagande när man tar beslut rörande förteckningen av utvalda teman och produkter (artikel 4) och vid utarbetandet av riktlinjer för program för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder (artikel 5). I detta sammanhang föreslår ESK följande:

3.3.1. Den ständiga gruppen för främjande av jordbruksprodukter inom Rådgivande kommittén för hälso- och kvalitetsfrågor inom jordbrukssektorn bör vart tredje år, på obligatorisk i stället för frivillig grund, rådfrågas i samband med att förteckningen över utvalda teman och produkter fastställs (artikel 4.2).

3.3.2. Den ständiga gruppen bör även obligatoriskt rådfrågas vid fastställandet av riktlinjer för programmen för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder (artikel 5.1).

3.4. Kommittén anser även att det obligatoriska samarbetet mellan branschorganisationer och verkställande organ i artikel 6.2 är ett onödigt krav som krånglar till ett redan mycket invecklat urvalsförfarande. Man bör inte utesluta att organisationerna själva genomför programmen, om de har den erfarenhet som behövs och på lämpligt sätt kan garantera att programmen genomförs korrekt.

3.5. Slutligen konstaterar ESK att gemenskapens stöd är mycket lägre än planerat. Kommittén anser att anslagen inte alls räcker för att uppfylla de slutgiltiga målen för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden, i synnerhet som det är tänkt att de skall omfatta alla produkter. Bristen på anslag kan vara en förklaring till att motiveringen är mycket vag vad gäller de verkliga målsättningarna för denna gemenskapsåtgärd.

3.5.1. För att undvika eventuella konflikter i samband med säljfrämjande åtgärder utanför EU samt mellan olika sektorer och produkter uppmanar kommittén kommissionen, Europaparlamentet och rådet att vidta nödvändiga åtgärder för att förse detta instrument med lämpliga medel.

4. Avslutande rekommendationer

4.1. Några av prioriteringarna för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom ramen för Agenda 2000 är att bibehålla den europeiska jordbruksmodellen och att förstärka konsumenternas förtroende för jordbruks- och livsmedelsprodukter. I detta hänseende bör initiativets klart uttryckta målsättning vara att förbättra konsumenternas bild av europeiska produkter genom informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder på inre marknaden.

4.2. För att få ut så mycket som möjligt av de säljfrämjande åtgärderna på gemenskapsnivå är det nödvändigt att samtliga aktörer - branschorganisationer, kommissionen och medlemsstaterna - kompletterar varandra och samordnar sitt arbete. I detta sammanhang är den privata sektorns deltagande och erfarenheter avgörande. Detta bör avspeglas i utformningen och verkställandet av programmen, framför allt för att undvika byråkratiska komplikationer.

4.3. Anslagen för säljfrämjande åtgärder på inre marknaden bör stå i proportion till ambitionerna. Bristen på medel leder inte endast till att instrumentet blir mindre effektivt, utan även till att onödiga spänningar uppstår mellan utvalda sektorer och produkter.

Bryssel den 29 november 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) EGT C 169, 16.6.1999.