Ändrat förslag till RÅDETS FÖRORDNING (EG) om gemenskapsmönster (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

ALLMÄNT

År 1993 överlämnade kommissionen till rådet och Europaparlamentet förslag till en förordning om gemenskapsmönster [1] ("förordningen") och till ett direktiv om mönsterskydd [2] ("direktivet").

[1] EGT C 29, 31.1.1994, KOM(1993) 342 slutlig, svensk version saknas.

[2] EGT C 345, 23.12.1993, KOM (1993) 344 slutlig.

Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt första yttrande den 6 juli 1994 [3] och ett tilläggsyttrande den 22 februari 1995 [4].

[3] EGT 388, 31.12.1994.

[4] EGT C 110, 2.5.1995.

År 1995 beslöt Europaparlamentet att först ta upp förslaget till direktiv, och göra en andra behandling när det tar ställning till förslaget till förordning. Följaktligen avgav parlamentet sitt yttrande om direktivet under sitt plenarsammanträde den 9 - 13 oktober 1995 [5].

[5] EGT C 287, 30.10.1995.

Kommissionen lade fram sitt ändrade förslag till direktiv den 21 februari 1996 [6]. Därefter enades rådet om en gemensam ståndpunkt om direktivet den 17 juni 1997 [7].

[6] EGT C 142,14.5.1996, KOM (1996) 66 slutlig.

[7] EGT C 237, 4.8.1997.

Vid sammanträdet den 22 oktober 1997 antog parlamentet ändringsförslag till den gemensamma ståndpunkten. I en skrivelse av den 22 december 1997 sade dock rådet att det inte kunde godta alla parlamentets ändringsförslag.

Följaktligen inleddes förlikningsförfarandet. I enlighet med artikel 251 i EG-fördraget antog förlikningskommittén en gemensam ståndpunkt om direktivet den 29 juli 1998 [8].

[8] Europaparlamentets beslut av den 22 oktober 1997 (EGT C 339, 10.11.1997). Europaparlamentets beslut av den 15 september 1998. Rådets beslut av den 24 september 1998.

Direktivet antogs slutligen den 13 oktober 1998 [9].

[9] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG om mönsterskydd, EGT L 289, 28.10.1998.

Den pågående diskussionen om direktivet var en av anledningarna till att beredningen av förordningen tillfälligt sköts upp.

En annan anledning till det tillfälliga uppehållet i beredningen av förordningen var att EG-domstolen 1994 avgav ett viktigt yttrande [10]. Som en följd av yttrandet bör gemenskapen när den skapar ett nytt, enhetligt gemenskapsskydd för mönster genom en förordning använda samma rättsliga grund som för förordningen om gemenskapsvarumärken [11], dvs. artikel 308 i fördraget. Kommissionens ursprungliga förslag till förordning byggde dock på artikel 95 i fördraget.

[10] Domstolens yttrande 1/94, 15.11.1994 (Uruguayrundan).

[11] Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, EGT L 11, 14.1.1994, svensk specialutgåva 17:2.

I november 1997 uppmanade ordföranden i Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt kommissionen att dra tillbaka sitt ursprungliga förslag till förordning och ersätta det med ett nytt, grundat på artikel 308 i fördraget.

Av de skäl som anges ovan beslöt kommissionen att ändra sitt förslag till förordning om gemenskapsmönster.

Det ändrade förslaget bygger på artikel 308 i fördraget.

Dessutom följer det ändrade förslaget alla relevanta bestämmelser i sak i mönsterdirektivet. På vissa punkter skiljer sig dessa bestämmelser från de bestämmelser i sak om mönsterlagstiftning som togs med i kommissionens ursprungliga förslag till förordning om gemenskapsmönster.

Anledningen härtill är att bestämmelserna i kommissionens ursprungliga förslag till direktiv inbegrep bestämmelserna i sak i kommissionens ursprungliga förslag till direktiv. Vissa berörda bestämmelser i direktivet ändrades under beredningen innan det antogs. Närmare om dessa ändringar i förklaringarna av artiklarna.

Diskussionerna om direktivet under förlikningsförfarandet inriktades särskilt på fri användning av reservdelar för reparation och skydd av deras formgivning. Problemet bestod i synnerhet i mönsterskydd av beståndsdelar i sammansatta produkter som konstruktionen är beroende av. I sådana fall skulle inte konsumenten ha någon frihet att välja reservdel för att kunna reparera den sammansatta produkten och återställa den i originalskick. Med den s.k. reparationsklausulen torde det gå att undvika att ofria marknader för reservdelar uppstår, i synnerhet inom motorfordonssektorn.

Efter långa och komplicerade diskussioner nådde förlikningskommittén en kompromiss, den s.k. "freeze plus"-kompromissen. Den innebär att medlemsstaterna dels skall upprätthålla sina befintliga lagar och andra författningar som rör användning av reservdelar för reparation, dels får ändra dessa lagar och andra författningar endast om avsikten är att avreglera marknaden för reservdelarna. Kommissionen åtog sig att genomföra en analys av direktivets konsekvenser tre år efter direktivets genomförandedatum, och senast ett år därefter lägga fram eventuella erforderliga ändringar av direktivet för att fullborda den inre marknaden för reservdelar. Avtalet om reservdelar uttrycks i artiklarna 14 och 18 i direktivet och i några av skälen. Slutligen åtog sig kommissionen att direkt efter det att direktivet antagits inleda ett samråd med de närmast berörda parterna i syfte att nå en frivillig överenskommelse mellan dem om fri användning av reservdelar för reparation och skydd av dem. Samrådet har nu inletts.

Eftersom en fullständig harmonisering av medlemsstaternas mönsterskydd för reservdelar inte kunde införas i detta skede, förefaller det inte lämpligt eller realistiskt att vänta sig en sådan harmonisering genom denna förordning.

Det vore inte lämpligt eftersom kommissionen nyligen i enlighet med sitt åtagande gentemot rådet och parlamentet inlett samråd med de närmast berörda parterna i reservdelsfrågan. Under dessa omständigheter vore det bättre att invänta samrådets resultat och även resultaten av konsekvensanalysen av direktivet, i synnerhet i fråga om reservdelssektorn, i enlighet med artikel 18 i direktivet, innan förslag läggs fram om fri användning av reservdelar och skydd av deras utformning, i samband med denna förordning.

Det vore inte heller realistiskt att på detta stadium och under rådande omständigheter vänta sig en konkret lösning på frågan om användning och skydd av reservdelars utformning inom ramen för denna förordning.

Av dessa anledningar omfattar det ändrade förslaget inte för närvarande registrering av en beståndsdel av en sammansatt produkt av vars utformning komponentens utformning är beroende (artikel 10a). Ett förslag om användning och skydd av reservdelar enligt denna förordning kommer att föreläggas kommissionen samtidigt med det förslag kommissionen kommer att lägga fram för att fullborda den inre marknaden för reservdelar i enlighet med mönsterdirektivet.

Denna lösning kanske inte är idealisk, men den överensstämmer helt med vad man enades om i oktober 1998 om mönsterdirektivet.

Det bör framhävas att den föreslagna lösningen inte alltid gör det omöjligt för reservdelskonstruktörer att ansöka om registrering av sina mönster.

För det första kan reservdelar vars utformning inte är beroende av utformningen av sammansatta produkter ges in för registrering om de uppfyller kraven i artikel 4 i denna förordning.

För det andra kan reservdelar som inte kan registreras som gemenskapsmönster i enlighet med artikel 10a ges in för registrering i de medlemsstater som fortfarande erbjuder en sådan möjlighet i enlighet med artikel 14 i direktivet.

FÖRKLARINGAR AV ARTIKLARNA

Artikel 1

I punkt 2 a anges att till skillnad från en upphovsrättslig lösning (där ett verk skyddas utan några formella krav) måste ett oregistrerat mönster uppfylla ett villkor för att vara skyddat: mönstret måste ha gjorts tillgänglig för allmänheten.

Artiklarna 3 och 4

Artiklarna 3 och 4 har anpassats till artiklarna 1 respektive 3 i direktivet.

Artikel 5

Artikel 5 har anpassats till artikel 4 i direktivet. Den nya formuleringen i punkterna a och b har tillkommit eftersom begreppet "referensdatum" i det ursprungliga förslaget utgått. Innehållet i artikel 5.2 i det ursprungliga förslaget har flyttats till artikel 8.1.

Artikel 6

Artikel 6 har anpassats till artikel 5 i direktivet.

Artikel 7

Denna artikel har utgått och dess innehåll delvis införlivats med artikel 5 a och b, artikel 6.1 och artikel 8.

Artikel 8

Artikel 8 har anpassats till artikel 6 i direktivet. Punkt 1 svarar mot artikel 5.2 i det ursprungliga förslaget. Hänvisningen till artiklarna 5 och 6 måste införas eftersom begreppet referensdatum slopats. Punkterna 2 och 3 motsvarar artikel 8.1 och 8.2 i det ursprungliga förslaget.

Artiklarna 9 och 10

Artiklarna har anpassats till artikel 7 respektive 8 i direktivet.

Artikel 10a

Denna nya artikel ger ett tillfälligt undantag i fråga om skydd av utformning av beståndsdelar i sammansatta produkter som gemenskapsmönster. Den är en följd av överenskommelsen om reservdelar enligt förlikningsförfarandet om mönsterdirektivet. Närmare om denna fråga under rubriken Allmänt (se ovan).

Artikel 11

Artikel 11 har anpassats till artikel 9 i direktivet.

Artikel 12

Den viktigaste ändringen jämfört med den ursprungliga texten är att skyddet för ett oregistrerat gemenskapsmönster börjar gälla när mönstret först görs tillgängligt för allmänheten "inom gemenskapen". Artikeln innehåller ett nytt stycke 2, där begreppet "göra tillgänglig för allmänheten" förtydligas. Detta begrepp, som används för att avgöra från och med vilken tidpunkt skydd för ett oregistrerat mönster kan åberopas, överensstämmer inte längre med det begrepp som används i artikel 8 för att avgöra vid vilken tidpunkt som villkoren för skydd måste bedömas, då endast offentliggöranden inom gemenskapen är relevanta.

Artikel 13

Denna artikel har anpassats till artikel 10 i direktivet.

Artikel 15

I den nya andra meningen i artikeln anges hur gemensam rätt till ett mönster kan användas.

Artikel 16

Punkterna 1 och 2 i denna artikel har ändrats för att förtydliga att syftet med rättsliga förfaranden med anknytning till innehav av ett gemenskapsmönster är att få erkänt vem som är den rättmätige rättsinnehavaren. De tänkbara följderna av detta erkännande blir då att den rättmätige rättsinnehavaren antingen får sig rätten till gemenskapsmönstret tilldelad eller att gemenskapsmönstret upphävs. Den första formen av talan regleras av lagen i det land där domstolen ligger (lex fori), den andra av förordningen.

Artikel 20

Artiklarna 20 och 21 i det ursprungliga förslaget har slagits samman till denna artikel, som därför omfattar både oregistrerade och registrerade gemenskapsmönster. Dessutom har artikeln anpassats till artikel 12 i direktivet.

Punkt 2 innehåller det som ingick i artikel 20 i det ursprungliga förslaget, nämligen att ett oregistrerat gemenskapsmönster ger rätt att hejda användning av mönstret endast om den omtvistade användningen beror på kopiering i ond tro av det skyddade mönstret.

Artikel 22

Denna artikel har anpassats till artikel 13 i direktivet.

Artikel 26

Artikel 26 innehåller en omformulering av punkt 1 i det ursprungliga förslaget; här anges att för att en domstol skall få förklara ett mönster ogiltigt måste ett formkrav vara uppfyllt, nämligen att ogiltigförklaring begärdes genom ett genkäromål i talan om mönsterintrång.

I den nya punkt 2 anges av vem och hur ett oregistrerat gemenskapsmönster kan förklaras ogiltigt.

Punkt 3 är en omformulering av punkt 2 i det ursprungliga förslaget, och har anpassats till artikel 11.9 i direktivet.

Artikel 27

Artikel 27 har skrivits om och anpassats till artikel 11 i direktivet.

Punkt 1 a är ny, och utgör en anpassning till artikel 11.1 a i direktivet. Dessutom har punkterna a, b och c i det ursprungliga förslaget förts samman till den nuvarande utformningen av punkt b. Detta överensstämmer med artikel 11.1 b i direktivet.

Den nya punkten d svarar mot artikel 27.2 i det ursprungliga förslaget. Formuleringen har anpassats till artikel 11.1 d i direktivet.

De nya punkterna e, f, och g svarar mot de grunder för ogiltighet som anges i artikel 11.2 a, b och c i direktivet. Enligt direktivet är det visserligen frivilligt för medlemsstaterna att införa sådana grunder, men för gemenskapsmönstret måste det anges huruvida de är upptagna i den uttömmande förteckningen i denna artikel. Förslaget innebär att dessa ytterligare grunder inte är valfria, med hänsyn tagen även till särbestämmelserna i punkterna 3-6.

De nya punkterna 2-4 utgör en anpassning till artikel 11.3-5 i direktivet, och här anges vilka personer och enheter som får åberopa de särskilda grunderna för ogiltighet.

I den andra meningen i punkt 3 införs en bestämmelse som svarar mot artikel 11.6 i direktivet, nämligen att de medlemsstater där det tidigare finns mönster registrerade som strider mot gemenskapsmönster får möjlighet att ge sina myndigheter rätt att på eget initiativ begära ogiltigförklaring av gemenskapsmönster, även om innehavarna av de tidigare mönstren inte begär det. En liknande lösning föreslås för de element som förtecknas i artikel 6b i Pariskonventionen (se den nya punkten 4).

Punkt 5 är en ny utformning av artikel 27.3 i det ursprungliga förslaget. Härigenom utsträcks möjligheterna till en territoriellt begränsad ogiltigförklaring till konflikter med tidigare etablerade varumärken, upphovsrättsligt skyddade verk, kännetecken som skyddas enligt artikel 6b i Pariskonventionen eller andra kännetecken än de som skyddas av det sistnämnda och som är av särskilt intresse för en medlemsstat.

Den nya punkten 6 är en anpassning till artikel 11.7 i direktivet.

Artikel 34

I den nya punkt 1a införs en bestämmelse som liknar artikel 22.2 i förordningen om gemenskapsvarumärke.

Artikel 37

Artikel 37 är en sammanslagning av artiklarna 37 och 38 i det ursprungliga förslaget med några smärre språkliga ändringar.

I punkt 1 anges att det inte längre är nödvändigt med ett beslut av den berörda medlemsstaten för att låta en nationell immaterialrättsbyrå sköta inlämningen av ansökningar om gemenskapsmönster, till skillnad från i det ursprungliga förslaget.

En andra mening har fogats till punkt 2, varigenom den nationella byrån eller Beneluxbyrån åläggs att informera den sökande om att ansökan vidarebefordrats till Byrån för harmonisering på den inre marknaden.

Artikel 39

Artikeln har omformats jämfört med det ursprungliga förslaget.

I punkt 1 och den nya punkten 1a anges alla uppgifter som ansökan måste innehålla för att vara giltig, inbegripet uppgifter som angavs i den strukna punkten 4 i det ursprungliga förslaget.

Punkt 2 i det ursprungliga förslaget har utgått, eftersom inlämning av prover och modeller, även som ersättning för offentliggörande, skulle medföra enorma lagringsproblem för byrån. Dessutom skulle detta inte gå att förena med byråns papperslösa handläggning av ansökningar.

I punkt 1a anges tre obligatoriska uppgifter. De är skilda från uppgifterna i punkt 1 eftersom olika bestämmelser gäller för underlåtenhet att uppge dessa uppgifter (se artiklarna 48 och 49).

Punkt 3 innehåller frivilliga uppgifter.

Syftet med den nya punkten 7 är att undvika att kravet att offentliggöra vissa uppgifter i enlighet med punkt 1a medför obefogade inskränkningar i gemenskapsmönstrets räckvidd (exempel: om det anges i vilken produkt mönstret är tänkt att ingå kan man förledas att tro att inget hindrar användningen av samma mönster i en annan produkt).

Artikel 41

Kravet att avgifterna för offentliggörande och registrering måste betalas för att inlämningsdatum skall registreras har strukits från punkt 1 i denna artikel.

Punkt 2 är ny och inriktas på fall där ansökningar som vidarebefordrats av en nationell byrå eller Beneluxbyrån, trots de försiktighetsåtgärder som anges i artiklarna 37.2 och 37.3, når harmoniseringsbyrån med försening. Jämfört med motsvarande bestämmelse i förordningen om gemenskapsvarumärke (artikel 27) har den tidsfrist inom vilken ansökningar måste vidarebefordras till harmoniseringsbyrån från den nationella byrån eller Beneluxbyrån för att inlämningsdatum där skall gälla även för harmoniseringsbyrån förlängts till två månader.

Artikel 48

Artikel 48 har omformulerats och förtydligats i betydande omfattning jämfört med det ursprungliga förslaget.

Punkt 1 i det ursprungliga förslaget har utgått. Innehållet har överförts i mer avgränsad form till den nya artikel 49a. Den nya punkt 1 motsvarar punkt 2 a i det ursprungliga förslaget. Det har förts till en separat punkt eftersom det rör det första separata steget i byråns granskning för att avgöra huruvida ett inlämningsdatum kan tilldelas.

Tillämpningsområdet för punkt 2 a är vidare än det för punkt 2 b i det ursprungliga förslaget, då det nu omfattar både de obligatoriska uppgifterna enligt artikel 39.1a och de frivilliga uppgifterna enligt artikel 39.3.

I den nya punkten 2 b anges att de formkrav som anges i tillämpningsföreskrifterna måste följas.

Punkt 2 c är ny, och här anges att de sökande som är bosatta utanför gemenskapens territorium måste utse ett ombud.

Enligt den nya punkt 2 d anges uttryckligen att en granskning måste göras för att utröna huruvida erforderliga avgifter erlagts. Detta underförstods i punkt 2 b i det ursprungliga förslaget.

Artikel 49

Den nya utformningen av artikel 49 följer av den nya utformningen av artikel 48 (se ovan).

I punkt 1, som i sak om än inte ordagrant motsvarar det ursprungliga förslaget, fastställs principen att byrån måste uppmana den sökande att avhjälpa eventuella brister som framkommer under granskningen enligt artikel 48.

Den nya punkt 2 motsvarar den andra meningen i punkt 2 i det ursprungliga förslaget. Den första meningen i punkt 2 i det ursprungliga förslaget har förts till en ny punkt 3. Den omfattar sanktioner vid underlåtenhet att avhjälpa brister som framkommit, motsvarande punkt 3 i det ursprungliga förslaget.

Artikel 49a

I den nya artikel 49a utvecklas vad som sades i artikel 48.1 i det ursprungliga förslaget.

Byrån skall på eget initiativ, i samband med den granskning som avses i artikel 48, granska huruvida det mönster som ansökan gäller är ett mönster i den bemärkelse som avses i förordningen och huruvida den strider mot allmän ordning eller moral.

Syftet med artikeln är att i möjligaste mån begränsa byråns åliggande att kontrollera materiella förutsättningar för att registrera mönstret, då den grundläggande principen för förordningen är att kontroll att mönstret uppfyller förutsättningarna i princip skall utföras i efterhand.

Artikel 52

I enlighet med punkt 1 kan rättsinnehavaren endast begära senareläggning av offentliggörandet i 30 månader. Om rättsinnehavaren så önskar kan han be byrån att förkorta perioden och offentliggöra mönstret tidigare (punkt 4). Punkt 3 av det ursprungliga förslaget har anpassats till detta.

Genom ändringen av punkt 2 förtydligas att alla förutsättningar för registrering måste vara uppfyllda för att få ett mönster registrerat med senareläggning av offentliggörandet.

Punkt 4 b har utgått eftersom möjligheten utgått att lämna in prov och modeller av den produkt där mönstret ingår.

Punkt 7 i det ursprungliga förslaget har strukits som överflödig.

Artikel 53

Artikel 53 i det ursprungliga förslaget har utgått eftersom innehållet återfinns i den nya utformningen av artikel 13.

Artikel 56

Hänvisningen till kommissionen och medlemsstaterna i punkt 1 har utgått. Efter moget övervägande ansågs det inte lämpligt eller befogat för kommissionen och medlemsstaterna att få möjlighet att väcka ogiltighetstalan inför byrån och vara part i sådan talan.

De syften som eftersträvades med artikel 56 i det ursprungliga förslaget kan uppnås på andra sätt, som redan är möjliga enligt gemenskapsrätten.

När det gäller rätten att föra talan inför byrån torde det räcka med kommissionens och medlemsstaternas rätt att bestrida byråns beslut inför EG-domstolen enligt artikel 230 i EG-fördraget. Även om denna rätt inte anges uttryckligen i fördraget, följer den av de principer som EG-domstolen uttryckte i sin dom i målet "Les Verts mot Europaparlamentet" (mål 294/83, ECR 1986, s. 1339, svensk specialutgåva vol. VIII s. 529).

Dessutom har kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med artikel 37 i EG-domstolens stadgar rätt att ingripa i alla mål som tas upp i förstainstansrätten eller EG-domstolen enligt artikel 65 i denna förordning.

Av samma anledning som anges ovan har kommissionens och medlemsstaternas möjlighet att förenas som parter i ogiltighetstalan, enligt artikel 58.2 i det ursprungliga förslaget, också utgått.

Artikel 59

Punkt 1 är anpassad till ändringarna av artiklarna 113-115.

Artikel 67

Punkt 1 har anpassats till den nya artikeln 49a. Byrån kan på eget initiativ och utöver de uppgifter, bevis och argument parterna anför granska skyddets giltighet om det skyddade mönstret inte svarar mot definitionen av mönster, om det skyddade mönstret strider mot allmän ordning eller allmän moral eller om mönstret är en beståndsdel i en sammansatt produkt enligt artikel 10a.1. Detta är särskilt viktigt för granskning enligt artikel 49a, där förfarandet är ensidigt.

Artikel 82

Denna artikel har ändrats avsevärt.

I och med ändringen slipper byrån administrativt arbete med de ombud som redan är upptagna på den förteckning över ombud som avses i artikel 89 i förordningen om gemenskapsvarumärken, då dessa ombud får samma rätt att vara ombud i ärenden som rör mönster (punkt 1 b).

Dessutom får de, som är behöriga att vara ombud i mönsterfrågor inför en medlemsstats mönsterbyrå men som inte uppfyller kraven att tas upp i den förteckning över ombud som avses i förordningen om gemenskapsvarumärken, rätt att vara ombud i enbart mönsterfrågor inför harmoniseringsbyrån (punkt 1 c). Här har i punkt 4 a (punkt 2 i det ursprungliga förslaget) kravet att vara medborgare i en medlemsstat lagts till, en anpassning av förslaget till motsvarande passus i förordningen om gemenskapsvarumärken.

De som kan komma ifråga för den förteckning som avses i punkt 4 c (punkt 2 b i det ursprungliga förslaget) har begränsats till dem som är behöriga att vara ombud i mönsterfrågor inför medlemsstaternas nationella byråer. Däremot har villkoret att ombudet skall vara behörigt att vara ombud inför byrån i den medlemsstat där han är etablerad strukits, eftersom det ansågs för restriktivt med hänsyn till artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget.

I punkt 6 a införs en viss flexibilitet med avseende på det nya kravet på medborgarskap enligt punkt 4 a. Kommissionen förväntar sig att ordföranden för harmoniseringsbyrån på ett positivt sätt använder sig av den befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar han får genom denna bestämmelse för att bevilja undantag från kravet att vara medborgare i en medlemsstat, om den som ansöker om ett sådant undantag uppfyller kraven i punkt 4 c.

Artikel 83

Denna artikel har inte ändrats i sak. Däremot har den kompletterats med två nya bestämmelser, en i punkt 1a och en i den nya artikeln 83a.

Den nya punkten 1a, utformad med ledning av artikel 104 i förordningen om gemenskapsvarumärke, torde lösa situationer där verkställighet i Tyskland eller Italien av ett beslut i fransk domstol regleras av Brysselkonventionen, i dess ändrade lydelse enligt konventionen 1989 i San Sebastian om Spaniens och Portugals anslutning, samtidigt som verkställighet av sådana beslut i en belgisk domstol fortfarande regleras av den tidigare versionen av Brysselkonventionen. Sådana situationer torde bli vanligare i framtiden i och med att anslutningskonventionen för Österrike, Finland och Sverige successivt träder i kraft, och än vanligare med tanke på EU:s kommande utvidgning.

Punkt 3 har utgått då den var överflödig och missvisande.

Artikel 83a

Syftet med denna nya artikel är att reda ut den situation som skulle uppstå om denna förordning träder i kraft innan Österrike, Finland eller Sverige (eller någon blivande medlemsstat i framtiden) har ratificerat sin egen konvention om anslutning till Brysselkonventionen. Hänvisningen till Brysselkonventionen i artikel 83 får inte antyda att nytillkomna eller framtida medlemsstater i förtid bör tillämpa denna konvention, innan deras parlament godkänt den eller innan de ingått sina egna anslutningskonventioner. Hänvisningen till multialaterala och bilaterala konventioner syftar särskilt på Luganokonventionen, som kan vara tillämplig på ett antal förhållanden mellan nytillkomna och många tidigare medlemsstater.

Artikel 88

Ändringarna i punkt 2 följer av omstruktureringen av artikel 27.

Artikel 89

För bördan att bevisa att gemenskapsmönstret uppfyller kraven för skydd görs åtskillnad beroende på om mönstret är ett registrerat gemenskapsmönster (punkt 1) eller ett oregistrerat gemenskapsmönster (punkt 2).

Artikel 93

Denna artikel innehåller ett antal ändringar av det ursprungliga förslaget.

Rätt till information tas inte längre upp (punkt 2.a i det ursprungliga förslaget), eftersom motsvarande bestämmelse i direktivet utgått. Frågan om rätt till information kommer att tas upp i samband med kommissionens initiativ om bekämpande av varumärkesförfalskning [12].

[12] Grönbok från kommissionen om bekämpande av varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden, KOM(1998) 569, 15 oktober 1998.

Punkt 1.c är ny och torde underlätta bekämpande av indirekt intrång.

Punkt 1.d är en omformulering av det som sades i punkt 4 i det ursprungliga förslaget.

Artikel 100

Denna artikel har anpassats till artiklarna 16 och 17 i direktivet.

AVDELNING XII (Artiklarna 101-122)

Rubriken på denna avdelning har ändrats för att ta hänsyn till den nya utformningen av bestämmelser som rör byrån.

Byrån för harmonisering på den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) inrättades genom förordningen om gemenskapsvarumärken och är i drift sedan den 1 september 1994. Därför bör bestämmelserna om byrån begränsas till sådana som är nödvändiga för att byrån skall kunna utföra sina uppgifter i mönsterärenden.

Därför har avsnitten i denna avdelning blivit överflödiga, då de endast består av ett par bestämmelser som kompletterar dem som ingår i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artiklarna 101-106

Dessa artiklar har strukits eftersom de täcks fullständigt av motsvarande artiklar i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artiklarna 107-112

Det mesta av innehållet i de ursprungliga artiklarna 107-112 har strukits eftersom det täcks fullständigt av motsvarande artiklar i förordningen om gemenskapsvarumärken. Endast några delar har bevarats i något ändrad form.

Artiklarna 113-128

Dessa artiklar har också strukits eller ändrats i redaktionellt hänseende, men i grunden är förhållningssättet samma som i det ursprungliga förslaget och i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Det förefaller lämpligare att utvidga befogenheterna för den befintliga Enheten för administration av varumärken och juridiska frågor och i anslutning därtill ändra namnet (artikel 113).

Artikel 114 har ändrats i två avseenden jämfört med det ursprungliga förslaget. I och med den första ändringen skall inte längre en formalitetsenhet inrättas, och befogenhet att fatta beslut i förfarandet före registrering har decentraliserats till de enskilda granskarna. Granskarna skall också granska grunderna för att vägra registrering enligt den nya artikeln 49a.

Artiklarna 118-122 har strukits eftersom de täcks fullständigt av motsvarande artiklar i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artikel 124 innehåller några bestämmelser om genomförandet av förordningen: punkt 1 har förenklats avsevärt genom att förteckningen över det som skall ingå i tillämpningsföreskrifterna strukits, och i punkt 2 anges att avgiftsbestämmelser skall utfärdas, jämte en uttömmande förteckning över vilka avgifter byrån får ta ut utöver dem som nämns på andra håll i förordningen. Följaktligen täcks innehållet i artikel 127.1 och 127.2 i det ursprungliga förslaget.

Den nya artikel 124a är en följd av det nya tillvägagångssättet i artikel 117, enligt vilken beslut i överklagandeärenden skall fattas av de överklagandenämnder som införts genom förordningen om gemenskapsvarumärke.

Artikel 125 i det ursprungliga förslaget har strukits som överflödig.

Ändrat förslag till RÅDETS FÖRORDNING (EG) om gemenskapsmönster

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [13],

[13] EGT C 29, 31.1.1994, s. 20

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [14],

[14] EGT C 110, 2.5.1995. s. 12

och av följande skäl:

(1) Enligt fördraget har gemenskapen som mål att bl.a. skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, att främja nära förbindelser mellan gemenskapens medlemsstater samt att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg för gemenskapens länder genom gemensamma åtgärder för att undanröja de barriärer som delar Europa. För detta ändamål finns i fördraget föreskrifter om att upprätta en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor avskaffas samt om att skapa en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids. Ett enhetligt system för erhållande av gemenskapsmönster med enhetligt skydd och enhetlig verkan på hela gemenskapens territorium skulle främja dessa mål.

(2) Endast Benelux-länderna har infört en enhetlig mönsterskyddslag. Det enda andra mönsterskydd som finns i gemenskapen är en fråga som avgörs i relevant nationell lagstiftning, och begränsas till den aktuella medlemsstatens territorium. Det finns ingen sådan relevant lag i någon enskild medlemsstat för närvarande. Identiska mönster kan ha olika skydd i olika medlemsstater och ha olika ägare. Detta medför ofrånkomligen konflikter i samband med handeln mellan medlemsstaterna.

(3) Skillnaderna i sak mellan medlemsstaternas mönsterlagstiftning hindrar och snedvrider den gemenskapsomfattande konkurrensen mellan producenter av skyddade varor, eftersom handel med och konkurrens mellan mönsterskyddade produkter inom gemenskapen, jämfört med inhemsk handel och konkurrens, hindras och snedvrids genom det stora antalet ansökningar, byråer, förfaranden, lagar, nationellt gällande ensamrätter och de sammanlagda administrativa utgifterna som medför motsvarande höga kostnader och avgifter för den sökande.

(4) När mönsterskyddet är begränsat till enskilda medlemsstaters territorium, oavsett huruvida deras lagar är tillnärmade, kan detta leda till en uppdelning av den inre marknaden i områden med olika rättsinnehavare med avseende på produkter som innehåller ett visst mönster, och härigenom hindras den fria rörligheten för varor.

(5) Av denna anledning bör en gemenskapsmönsterrätt skapas som är direkt tillämplig i varje medlemsstat, och dessutom bör en myndighet för gemenskapsmönster skapas med gemenskapsomfattande behörighet, eftersom det endast på detta sätt är möjligt att genom en ansökan till Byrån för harmonisering på den inre marknaden (varumärken och mönster) enligt ett enkelt förfarande enligt en lagstiftning erhålla en mönsterrätt som gäller för alla medlemsstater.

(6) Följaktligen är det gemenskapens sak att vidta åtgärder för att nå sådana mål som inte medlemsstaterna individuellt kan uppnå, och som endast kan uppnås av gemenskapen på grundval av omfattningen och verkningarna av skapandet av en gemenskapsmönsterrätt och en myndighet för gemenskapsmönster.

(7) En formgivning av hög kvalitet är en viktig fördel för gemenskapens företag i konkurrens med andra länders företag, och formgivningen är i många fall avgörande för produktens kommersiella framgång. Ökat skydd för industriell formgivning främjar de enskilda formgivarnas bidrag till gemenskapens samlade kvalitet på området, och dessutom uppmuntras nyskapande och utveckling av nya produkter och investeringar i produktionen av dem. Ett mer lättillgängligt system för mönsterskydd, som är anpassat till den inre marknadens behov, är därför mycket viktigt för gemenskapens näringsliv.

(8) Ett sådant system för mönsterskydd vore förutsättningen för att ansöka om motsvarande mönsterskydd på gemenskapens viktigaste exportmarknader.

(9) De materiella bestämmelserna om mönsterrätt i denna förordning bör anpassas till motsvarande bestämmelser i direktiv 98/71/EG om mönsterskydd [15]

[15] EGT L 289, 28.10.1998, s.28

(10) Teknisk innovation bör inte hämmas genom att mönsterskydd beviljas för detaljer med uteslutande teknisk funktion. Med detta menas inte att ett mönster måste ha ett estetiskt värde. På samma sätt bör driftskompatibiliteten mellan produkter från olika tillverkare inte försvåras genom utsträckning av skyddet till att omfatta mönster för mekaniskt sammanfogade delar. Detaljer i ett mönster som inte omfattas av skyddet av dessa skäl bör inte vägas in när en bedömning görs om andra detaljer av mönstret uppfyller kraven för rätt till skydd.

(11) Mekaniskt sammanfogade delar i en produkt i modulutförande kan emellertid vara en viktig del av modulproduktens nyskapande karaktär och en betydelsefull tillgång när produkterna marknadsförs och dessa bör därför vara berättigade till skydd.

(12) Heltäckande tillnärmning av medlemsstaternas lagar om användning av beståndsdelar i sammansatta produkter för reparationsändamål kunde inte uppnås genom direktiv 98/71/EG om mönsterskydd. Som ett led i förlikningsförfarandet för detta direktiv åtog sig kommissionen att se över direktivets följder tre år efter dess genomförandedatum, i synnerhet för de industrisektorer som berörs mest av de pågående diskussionerna om reparationsklausuler för beståndsdelar i sammansatta produkter. Under dessa omständigheter är det lämpligt att undanta mönsterskydd för beståndsdelar i sammansatta produkter från denna förordning till dess att rådet har beslutat om sin hållning i frågan på grundval av ett förslag från kommissionen.

(13) Bestämmelserna i denna förordning påverkar inte tillämpningen av konkurrensbestämmelserna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.

(14) Gemenskapsmönsterrätten bör i görligaste mån tillfredsställa behoven för alla industrisektorer inom gemenskapen. Dessa sektorer är många och av olika slag.

(15) Några av dessa sektorer frambringar stora mängder mönster för produkter som ofta saluförs endast en kort tid, och i detta fall är det en fördel med skydd utan de belastningar som registreringsformaliteter innebär medan skyddets längd är av underordnad betydelse. Å andra sidan finns det industrisektorer som värdesätter registreringens fördelar på grund av den större rättsliga säkerhet den innebär och som efterfrågar en längre skyddstid som motsvarar den tid som deras produkter antagligen kan saluföras.

(16) Detta innebär att det bör finnas två slags skydd, en oregistrerad mönsterrätt på kort sikt och en registrerad mönsterrätt på längre sikt.

(17) För en registrerad gemenskapsmönsterrätt krävs att det inrättas och förvaltas ett register i vilket man registrerar alla ansökningar som uppfyller de formella kraven och som tilldelats ett inlämningsdatum. Registreringssystemet bör i princip inte grundas på granskning före registreringen i sak av huruvida skyddskraven är uppfyllda, och härigenom minimeras den belastning som registreringen och andra förfaranden medför för de sökande.

(18) Gemenskapsmönsterrätt skall inte medges om inte mönstret är nytt i den bemärkelsen att det inte är identiskt med något annat mönster som tidigare gjorts tillgängligt för allmänheten, och om det inte har en särprägel i förhållande till andra mönster.

(19) Det är också nödvändigt att låta formgivaren eller dennes rättsinnehavare pröva produkten på vilken mönstret är anbringat på marknaden innan beslut fattas om det behövs skydd genom ett registrerat gemenskapsmönster. Därför är det nödvändigt att offentliggörande av mönstret av formgivaren eller dennes rättsinnehavare eller skadligt offentliggörande inom en tid av tolv månader före datum för inlämnande av en ansökan om registrerat gemenskapsmönster inte får inverka menligt på bedömningen av det aktuella mönstrets nyhet eller särprägel.

(20) Den ensamrätt som det registrerade gemenskapsmönstret medför överensstämmer med dess större rättsliga säkerhet. Det är lämpligt att det oregistrerade gemenskapsmönstret däremot endast skall medföra rätt att hindra efterbildning. Denna rätt bör också omfatta handel med produkter där mönster som utgör intrång ingår.

(21) Verkställigheten av dessa rättigheter skall regleras i nationell lag, varför det är nödvändigt att föreskriva några grundläggande, enhetliga sanktioner i alla medlemsstater. Med hjälp av dessa skall det bli möjligt att hejda intrång, oavsett under vilken domvärjo verkställigheten söks.

(22) Med ett förfaranden för att höra mål avseende ett registrerat gemenskapsmönsters giltighet på ett enda ställe skulle besparingar göras av pengar och tid jämfört med förfaranden som rör flera olika nationella domstolar. Om detta enda ställe vore en domstol i det land där mönstrets rättsinnehavare är bosatt skulle det medföra omotiverade kostnader och svårigheter för någon från ett annat land som ifrågasätter mönstrets giltighet.

_ utgår -

(23) Det är nödvändigt att sörja för säkerhetsåtgärder, inbegripet rätt att överklaga till en överklagandenämnd och i sista instans till Europeiska gemenskapernas domstol. Med ett sådant förfarande skulle utvecklingen av en enhetlig tolkning av kraven på giltighet för gemenskapsmönster underlättas.

(24) Det är ett grundläggande mål att förfarandet för att erhålla ett registrerat gemenskapsmönster bör medföra minsta möjliga kostnad och svårighet för de sökande, så att det blir lättillgängligt för små och medelstora företag och för enskilda formgivare.

(25) De industrisektorer som frambringar stora mängder av eventuellt kortlivade mönster under korta tidsperioder, där kanske endast några få mönster slutligen saluförs, kommer att kunna dra fördel av det oregistrerade gemenskapsmönstret. Det finns också ett behov inom dessa sektorer att enklare få tillgång till det registrerade gemenskapsmönstret. Möjligheten att lämna in ett antal mönster i en flerfaldig ansökan torde tillfredsställa detta behov.

(26) Det normala offentliggörandet efter registrering av ett gemenskapsmönster kan i vissa fall förstöra eller äventyra framgången hos en kommersiell verksamhet där mönstret används. Möjligheten att få offentliggörandet senarelagt under en rimlig tidsperiod erbjuder en lösning i dessa fall.

(27) Det är av avgörande betydelse att de rättigheter som gemenskapsmönstret medför tillämpas effektivt inom hela gemenskapens territorium. De närmare bestämmelserna om mål om gemenskapsmönster måste slås fast för att säkerställa detta. I samband med mål om intrång och mål om ogiltigförklaring kan domarkårens kunnande främjas genom att ett begränsat antal nationella domstolar blir behöriga. Av denna anledning bör medlemsstaterna utse domstolar för gemenskapsmönster.

(28) Systemet för rättslig prövning bör utformas så att missbruk av lagvalsreglerna i möjligaste mån undviks, varför det är nödvändigt att slå fast tydliga bestämmelser för internationell behörighet.

(29) Denna förordning utesluter inte att det på mönster som skyddas av gemenskapsmönster tillämpas andra gällande delar av medlemsstaternas lagstiftning såsom sådana som gäller mönsterskydd förvärvat genom registrering, skydd av oregistrerade mönster, varumärken, patent och bruksmodeller, illojal konkurrens eller civilrättsligt ansvar.

(30) I avsaknad av harmonisering av lagar om upphovsrätt är det viktigt att befästa principen om dubbelt skydd under gemenskapsmönstret och upphovsrättslig lag, varvid medlemsstaterna skall få frihet att bestämma förutsättningarna för upphovsrätt och dess räckvidd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Gemenskapsmönster

1. Mönster som uppfyller de villkor som anges i denna förordning, hädanefter kallade "gemenskapsmönster", skall vara skyddade av ett gemenskapsomfattande system av rättigheter.

2. Ett mönster skall vara skyddat enligt denna förordning

a) genom ett "oregistrerat gemenskapsmönster", om det gjorts tillgängligt för allmänheten på det sätt som avses i denna förordning,

b) genom ett "registrerat gemenskapsmönster" om det registrerats på det sätt som avses i denna förordning.

3. Ett gemenskapsmönster skall ha en enhetlig karaktär. Det skall ha samma rättsverkan i hela gemenskapen. Det får inte registreras, överlåtas eller avstås eller bli föremål för beslut om upphävande av innehavarens rättigheter eller förklaras ogiltigt och inte heller får dess användning förbjudas om det inte gäller hela gemenskapen. Denna princip och dess följder skall gälla om inte annat föreskrivs i denna förordning.

Artikel 2

Byrån

Byrån för harmonisering på den inre marknaden (varumärken och mönster), nedan kallad "byrån", inrättad genom rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, nedan kallad "förordningen om gemenskapsvarumärken", skall utföra de uppgifter den anförtros genom denna förordning.

AVDELNING II

MÖNSTERRÄTT

Avsnitt 1

Skyddskrav

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

a) mönster: en produkts eller en produktdels utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten eller i produktens ornament och som i synnerhet kan vara linjer, konturer, färger, form och/eller produktens eget material och/eller dess ornament,

b) produkt: alla industriellt eller hantverksmässigt framställda föremål, inbegripet bl.a. delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typografiska teckensnitt, med undantag av datorprogram,

c) sammansatt produkt: en produkt som är hopsatt av flera utbytbara beståndsdelar så att produkten kan tas i sär och åter hopfogas.

Artikel 4

Skyddskrav

1. Ett mönster skall skyddas av gemenskapsmönster i den mån det är nytt och särpräglat.

2. Ett mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt skall endast betraktas som nytt eller särpräglat i den mån

(a) beståndsdelen, när den har infogats i den sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av denna, och

(b) sådana synliga detaljer i beståndsdelens mönster i sig uppfyller kraven på nyhet och särprägel.

3. Med "normal användning" enligt punkt 2 a avses all slags användning utom underhåll, service och reparationsarbeten.

Artikel 5

Nyhet

Ett mönster skall betraktas som nytt om inget identiskt mönster gjorts tillgängligt för allmänheten

a) beträffande oregistrerade gemenskapsmönster, före det datum det mönster för vilket skydd åberopas för första gången gjorts tillgängligt för allmänheten,

b) beträffande registrerade gemenskapsmönster, före det datum ansökan om registrering lämnats in avseende det mönster för vilket skydd åberopas, eller om prioritet åberopas det datum från vilket prioritet räknas.

Mönster skall betraktas som identiska om deras utseende endast skiljer sig åt på oväsentliga punkter.

Artikel 6

Särprägel

1. Ett mönster skall anses ha särprägel om det helhetsintryck en kunnig användare får av mönstret skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av ett mönster som gjorts tillgängligt för allmänheten

a) beträffande oregistrerade gemenskapsmönster, före det datum det mönster för vilket skydd åberopas för första gången gjorts tillgängligt för allmänheten,

b) beträffande registrerade gemenskapsmönster, före det datum ansökan om registrering lämnats in avseende det mönster för vilket skydd åberopas, eller om prioritet åberopas det datum från vilket prioritet räknas.

2. - utgår -

3. Vid prövning av ett mönsters särprägel skall formgivarens frihet att utveckla mönstret beaktas.

Artikel 7

Referensdatum

(utgår)

Artikel 8

Offentliggörande

1. Vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 gäller att ett mönster skall anses ha gjorts tillgängligt för allmänheten om det har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känt på annat sätt före det datum som avses i artiklarna 5 a och 6.1 a eller artiklarna 5 b och 6.1 b, utom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända genom normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom gemenskapen. Mönstret skall emellertid inte anses ha gjorts tillgängligt för allmänheten endast på grund av att det visats för någon annan efter en underförstådd eller uttalad överenskommelse om konfidentialitet.

2. Allmänhetens kännedom om mönstret inverkar inte på tillämpningen av artiklarna 5 och 6 i sådana fall då ett mönster för vilket skydd söks genom ett registrerat gemenskapsmönster har gjorts tillgängligt för allmänheten

a) genom formgivaren, dennes rättsinnehavare eller någon annan på grund av uppgifter som tillhandahållits eller handlingar som företagits av formgivaren eller dennes rättsinnehavare, och

b) under en period av tolv månader före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.

3. Punkt 2 skall också tillämpas om mönstret gjorts tillgängligt för allmänheten till följd av missbruk i förhållande till formgivaren eller ny rättsinnehavare.

Artikel 9

Mönster till följd av teknisk funktion och mönster för mekaniskt sammanfogade delar

1. Gemenskapsmönsterrätt kan inte erhållas för sådana detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion.

2. Gemenskapsmönsterrätt kan inte erhållas för sådana detaljer i en produkts utseende som måste återges exakt till formen och dimensionerna för att den produkt som mönstret ingår i eller används på skall gå att mekaniskt ansluta till eller placera i, kring eller mot en annan produkt så att båda produkterna fyller sin funktion.

3. Trots det som sägs i punkt 2 skall gemenskapsmönsterrätt under de förutsättningar som anges i artiklarna 5 och 6 kunna erhållas för ett mönster som tillåter att sinsemellan utbytbara produkter sammanfogas ett stort antal gånger eller förbinds med varandra inom ett modulsystem.

Artikel 10

Mönster som strider mot allmän ordning eller allmän moral

Gemenskapsmönsterrätt kan inte erhållas för ett mönster som står i strid mot allmän ordning eller allmän moral.

Artikel 10a

Övergångsbestämmelse

1. Till dess att denna förordning ändras enligt förslag av kommissionen i ärendet, skall gemenskapsmönsterrätt inte erhållas för mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel av en sammansatt produkt på vilkens utformning mönstret beror.

2. Det förslag från kommissionen som åsyftas i punkt 1 skall lämnas in tillsammans med och med beaktande av de ändringar som kommissionen föreslår i ärendet i enlighet med artikel 18 i direktiv 98/71/EG om mönsterskydd [16].

[16] EGT L 289, 28.10.1998, s.28

Avsnitt 2

Skyddsomfång och skyddstid

Artikel 11

Skyddsomfång

1. Mönstrets skyddsomfång skall omfatta varje mönster som inte gör ett annat helhetsintryck på en kunnig användare.

2. Vid prövning av skyddsomfånget skall hänsyn tas till formgivarens frihet att utveckla sitt mönster.

Artikel 12

Inledning och varaktighet av skyddstid för oregistrerat gemenskapsmönster

1. Ett mönster som uppfyller kraven i avsnitt 1 skall skyddas av ett oregistrerat gemenskapsmönster under en period om tre år räknat från den dag då mönstret för första gången gjordes tillgängligt för allmänheten inom gemenskapen.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett mönster anses ha gjorts tillgängligt för allmänheten inom gemenskapen om det har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känt på annat sätt, utom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända genom normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom gemenskapen. Mönstret skall emellertid inte anses ha gjorts tillgängligt för allmänheten endast på grund av att det visats för någon annan efter en underförstådd eller uttalad överenskommelse om konfidentialitet.

Artikel 13

Skyddstid

Efter registrering av byrån skall ett mönster som uppfyller kraven i avsnitt 1 skyddas genom ett registrerat gemenskapsmönster under en period om fem år räknat från den dag då ansökan gavs in. Rättsinnehavaren kan få skyddstiden förlängd med en eller flera femårsperioder upp till sammanlagt 25 år räknat från den dag då ansökan gavs in.

Avsnitt 3

Äganderätt till gemenskapsmönster

Artikel 14

Rätt till gemenskapsmönster

1. Rätten till gemenskapsmönster skall tillfalla formgivaren eller ny rättsinnehavare.

2. Om ett mönster däremot formges av en anställd som ett led i dennes arbetsuppgifter eller enligt uppdrag av arbetsgivaren, skall rätten till gemenskapsmönstret tillfalla arbetsgivaren, om inte annat avtalats.

Artikel 15

Fler än en formgivare

Om två eller flera personer gemensamt utformat ett mönster skall rätten till gemenskapsmönstret tillfalla dem gemensamt. Villkoren för utövande av denna rätt skall fastställas i avtal mellan delägarna, eller, om sådant saknas, enligt lagen i den medlemsstat där rätten utövas.

Artikel 16

Anspråk avseende rätt till gemenskapsmönster

1. Om en person som gör anspråk på ett oregistrerat gemenskapsmönster eller har fått ett registrerat gemenskapsmönster registrerat i sitt namn utan att vara berättigad till det i enlighet med artikel 14, kan den som har rätt till det enligt denna artikel, utan att det påverkar eventuella andra rättsmedel, göra anspråk på att bli erkänd som den rättmätige innehavaren av gemenskapsmönstret.

2. Om någon gemensamt äger ett gemenskapsmönster kan denne i enlighet med punkt 1 göra anspråk på att erkännas som gemensam innehavare.

3. Talan enligt punkt 1 får väckas senast två år efter det datum då gemenskapsmönstret skapades. Denna bestämmelse är inte tillämplig om den person som inte har rätt till gemenskapsmönstret handlade i ond tro när mönstret skapades eller tilldelades honom.

4. För ett registrerat gemenskapsmönster skall följande föras in i registret:

a) uppgift om att talan väckts i enlighet med punkt 1,

b) slutligt beslut eller någon annan utgång av förfarandet,

c) eventuell ändring av ägandeförhållandena för det registrerade gemenskapsmönstret till följd av det slutliga beslutet.

Artikel 17

Rättsverkan av beslut om rätt till registrerade gemenskapsmönster

1. Om äganderätten till ett registrerat gemenskapsmönster ändras fullständigt till följd av talan enligt artikel 16.1 skall licenser och andra rättigheter upphöra att gälla i och med att innehavarens namn förs in i registret.

2. Om en rättsinnehavare eller licenstagare till ett registrerat gemenskapsmönster innan talan enligt artikel 16.1 har registrerats har använt mönstret inom gemenskapen eller gjort allvarliga och verksamma förberedelser för det, får han fortsätta med sådan användning, under förutsättning att han inom den tidsfrist som anges i tillämpningsföreskrifterna ansöker om en icke-exklusiv licens från den nye rättsinnehavare vars namn är infört i registret. Licensen skall beviljas för en rimlig period till rimliga villkor.

3. Punkt 2 skall inte tillämpas om rättsinnehavaren eller licenstagaren handlade i ond tro när han började använda mönstret eller göra förberedelser inför det.

Artikel 18

Presumtion till den registrerades fördel

Den person i vars namn det registrerade gemenskapsmönstret är registrerat, eller före registrering den person i vars namn ansökningen getts in, skall betraktas som innehavare i byråns alla förfaranden.

Artikel 19

Formgivarens rätt att anges

Formgivaren har rätt att, skild från den sökande eller innehavaren av ett registrerat gemenskapsmönster, anges som formgivare inför byrån och i registret. Om mönstret skapats genom lagarbete får angivande av laget ersätta angivande av de enskilda formgivarna.

Avsnitt 4

Gemenskapsmönstrets rättsverkan

Artikel 20

Rättigheter som gemenskapsmönster medför

1. Ett registrerat gemenskapsmönster skall ge sin innehavare ensamrätt att använda det och hindra tredje man från att använda det utan innehavarens medgivande. Med användning menas särskilt tillverkning, erbjudande, marknadsföring, import, export eller bruk av en produkt i vilken mönstret ingår eller på vilken mönstret används, eller lagring av en sådan produkt för dessa ändamål.

2. Ett oregistrerat gemenskapsmönster skall dock ge sin innehavare rätt att hindra de handlingar som avses i punkt 1 endast om den omtvistade användningen beror på att det skyddade mönstret efterbildats i ond tro.

3. Punkt 2 skall också tillämpas på registrerade gemenskapsmönster för vars offentliggörande senareläggning beviljats, under förutsättning av att de aktuella posterna i registret och akten inte gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med artikel 52.4.

Artikel 21

Rättigheter som registrerat gemenskapsmönster medför

- utgår -

Artikel 22

Begränsning i rättigheter knutna till gemenskapsmönsterrätten

1. De rättigheter som är knutna till gemenskapsmönsterrätten skall inte utövas vad gäller

a) handlingar som företas privat och utan vinstsyfte,

b) handlingar som företas i experimentsyfte,

c) handlingar som innebär efterbildning i syfte att citera eller undervisa, förutsatt att sådana handlingar är förenliga med god affärssed och inte omotiverat skadar normalt utnyttjande av mönstret samt på villkor att källan anges.

2. Vidare skall de rättigheter som är knutna till gemenskapsmönsterrätten inte utövas vad gäller

a) utrustning på fartyg och luftfartyg som är registrerade i ett annat land, när dessa tillfälligt kommer in på gemenskapens territorium,

b) import till gemenskapen av reservdelar och tillbehör för reparation av sådana fartyg,

c) arbete med att reparera sådana fartyg.

Artikel 23

Användning av ett registrerat gemenskapsmönster för reparationsändamål

- utgår -

Artikel 24

Konsumtion av rättigheter

Rättigheter som är knutna till ett gemenskapsmönster skall inte utsträckas till att omfatta handlingar som rör en produkt i vilken ett mönster inom gemenskapsmönstrets skyddsomfång ingår som del eller på vilken detta mönster används, när produkten har släppts ut på marknaden i gemenskapen av gemenskapsmönstrets innehavare eller med dennes samtycke.

Artikel 25

Rätt avseende tidigare användning i samband med registrerade gemenskapsmönster

De rättigheter som ett registrerat gemenskapsmönster medför skall inte kunna åberopas mot en tredje man som kan visa att han i god tro

a. före det datum som ansökan lämnats in, eller

b. om prioritet åberopas, före det datum från vilket prioritet räknas,

inom gemenskapen börjat använda eller gjort allvarliga förberedelser för att använda ett mönster som skyddas med ett registrerat gemenskapsmönster, vilket utvecklats oberoende av det senare mönstret och som vid datum för ingivande eller prioritetsdatum för gemenskapsmönstret ännu inte gjorts tillgängligt för allmänheten i den bemärkelse som avses i artikel 12.2. En sådan person har rätt att använda mönstret för den verksamhet i vilken det använts eller planerats att användas. Denna rätt får inte överlåtas skild från verksamheten.

Avsnitt 5

Ogiltighet

Artikel 26

Ogiltigförklaring

1. Ett registrerat gemenskapsmönster kan ogiltigförklaras efter ansökan härom till byrån i enlighet med förfarandena i avdelning VII och VIII, eller av en domstol för gemenskapsmönster på grundval av ett genkäromål i en intrångstalan.

2. Ett oregistrerat gemenskapsmönster kan ogiltigförklaras av en domstol för gemenskapsmönster efter ansökan härom till en sådan domstol, eller på grundval av ett genkäromål i en intrångstalan.

3. Ett gemenskapsmönster kan ogiltigförklaras även efter det att det har upphört eller uppgivits.

Artikel 27

Ogiltighetsgrunder

1. Ett gemenskapsmönster får endast ogiltigförklaras i följande fall:

a. om mönstret inte är ett mönster i den bemärkelse som avses i artikel 3 a,

b. om det inte uppfyller kraven i artiklarna 4 till 10a,

c. om gemenskapsmönstrets rättsinnehavare enligt lagakraftvunnet avgörande inte är berättigad till det i enlighet med artiklarna 14 och 15,

d. om gemenskapsmönstret strider mot ett äldre mönster som gjorts tillgängligt för allmänheten efter det datum ansökan inlämnats, eller om prioritet åberopas det datum från vilket gemenskapsmönstrets prioritet räknas, och som är skyddat från ett datum tidigare än det andra datumet genom ett registrerat gemenskapsmönster eller en ansökan om detta, eller genom en registrerad mönsterrätt i en medlemsstat eller en ansökan om detta,

e. om ett kännetecken används i ett senare mönster, och gemenskapens lagstiftning eller den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på detta kännetecken ger kännetecknets rättsinnehavare rätt att förbjuda sådan användning,

f. om mönstret utgör otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats upphovsrättslagstiftning,

g. om mönstret utgör felaktig användning av något av de föremål som förtecknas i artikel 6b i Pariskonventionen om industriellt rättsskydd, eller andra märken än de som omfattas av artikel 6b i denna konvention och som är av särskilt allmänt intresse i en medlemsstat.

2. Den grund som anges i punkt 1 c får endast åberopas av den som är berättigad till gemenskapsmönstret enligt artiklarna 14 och 15.

3. De grunder som anges i punkterna 1 d, e och f får endast åberopas av den som ansöker om eller innehar den stridande rättigheten. Om den stridande rättigheten är en medlemsstatsrättighet och denna medlemsstat utnyttjat denna möjlighet, får den grund som anges i punkt 1 d också åberopas av en lämplig myndighet som denna medlemsstat utser.

4. Den grund som anges i punkt 1 g får endast åberopas av den person eller enhet som berörs av användningen. Om den medlemsstat vars allmänintresse berörs har utnyttjat denna möjlighet, får denna grund också åberopas av en lämplig myndighet som denna medlemsstat utser.

5. Med avvikelse från artikel 1.3 skall, om mönstret strider mot artikel 10, mot bakgrund av de fall som anges i punkt 1 d, e, f och g och om grunden för ogiltigförklaring endast gäller en eller några medlemsstater, ogiltighet förklaras endast med avseende på denna medlemsstat eller dessa medlemsstater.

6. Ett registrerat gemenskapsmönster som ogiltigförklarats i enlighet med punkt 1 b, e, f eller g kan vidmakthållas i ändrad form, om det i denna form uppfyller kraven på skydd och om mönstrets särprägel bevaras. Vidmakthållande i ändrad form kan kräva att mönstret registreras tillsammans med ett partiellt avstående från innehavarens sida av det registrerade gemenskapsmönstret, eller att det i registret införs ett domstolsbeslut där den partiella ogiltigheten av det registrerade gemenskapsmönstret fastställs.

Artikel 28

Rättsverkan av ogiltighet

1. Då ett gemenskapsmönster ogiltigförklarats skall det anses att det från början inte haft den rättsverkan som anges i denna förordning.

2. Med avseende på nationella bestämmelser antingen om anspråk på skadestånd för skada som vållats av försumlighet eller brist på god tro hos gemenskapsmönstrets innehavare eller om orättmätig vinning skall den retroaktiva verkan av gemenskapsmönstrets ogiltighet inte påverka

a. lagakraftvunna beslut om intrång som verkställts innan beslut om ogiltighet fattats,

b. avtal som ingåtts före beslutet om ogiltighet, i den mån de fullgjorts före beslutet; däremot kan man i skälig omfattning yrka återbetalning av summor som utbetalats i samband med avtalet i den mån omständigheterna föranleder det.

AVDELNING III

GEMENSKAPSMÖNSTER SOM FÖRMÖGENHETSOBJEKT

Artikel 29

Likabehandling av gemenskapsmönster och nationella mönster

1. Utom där annat föreskrivs i artiklarna 30 till 34 skall ett gemenskapsmönster som förmögenhetsobjekt helt och på hela gemenskapens territorium behandlas som en nationell mönsterrätt i den medlemsstat

a. där innehavaren aktuellt datum har sitt säte eller sin bostad, eller

b. om punkt a inte är tillämplig, där innehavaren har aktuellt datum ett driftsställe.

2. När det gäller registrerade gemenskapsmönster skall punkt 1 tillämpas i enlighet med vad som är infört i registret.

3. Om flera personer innehar ett mönster gemensamt och två eller fler av dem uppfyller villkoren i punkt 1 a eller, om detta inte är tillämpligt, villkoret i punkt 1 b, skall den medlemsstat som avses i punkt 1 anses vara fastställd

a. när det gäller oregistrerade gemenskapsmönster den plats som de berörda innehavarna utser i avtal,

b. när det gäller registrerade gemenskapsmönster genom hänvisning till den förste av de berörda innehavarna i den ordning i vilken de är införda i registret.

4. I de fall där punkt 1, 2, och 3 inte är tillämpliga skall den medlemsstat som avses i punkt 1 anses vara den medlemsstat där byrån är belägen.

Artikel 30

Överlåtelse av registrerat gemenskapsmönster

Följande bestämmelser gäller för överlåtelse av ett registrerat gemenskapsmönster:

a. På begäran av en av parterna skall överlåtelsen föras in i registret och offentliggöras.

b. Till dess att överlåtelsen har förts in i registret får den som övertar mönstret inte åberopa de rättigheter som ett registrerat gemenskapsmönster medför.

c. Om det finns tidsgränser att följa i förfarandena vid byrån får den som övertar mönstret inge motsvarande uppgifter till byrån så snart som begäran om registrering av överlåtelsen tagits emot av byrån.

d. Alla handlingar som enligt artikel 70 måste meddelas det registrerade gemenskapsmönstrets innehavare skall av byrån ställas till den som är registrerad som innehavare, eller till dennes ombud om sådant utsetts.

Artikel 31

Sakrätt

1. Ett registrerat gemenskapsmönster kan ställas som säkerhet eller bli föremål för en begränsad sakrätt.

2. På begäran av en av parterna skall de rättigheter som avses i punkt 1 bli införda i registret och offentliggöras.

Artikel 32

Exekutiva åtgärder

1. Ett registrerat gemenskapsmönster kan bli förmål för exekutiva åtgärder.

2. När det gäller exekutiva åtgärder som avser ett registrerat gemenskapsmönster skall de domstolar och myndigheter i den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 29 ha exklusiv behörighet.

3. På begäran av en av parterna skall en exekutiv åtgärd bli införd i registret och offentliggöras.

Artikel 33

Konkurs och liknande förfaranden

1. Till dess att för medlemsstaterna gemensamma bestämmelser träder i kraft på detta område kan ett gemenskapsmönster endast ingå i en konkurs eller liknande förfarande i den medlemsstat där ett sådant förfarande först inletts enligt nationell lagstiftning eller enligt de konventioner som är tillämpliga på området.

2. När ett registrerat gemenskapsmönster ingår i en konkurs eller ett liknade förfarande skall detta på begäran av den behöriga nationella myndigheten föras in i registret och offentliggöras.

Artikel 34

Licens

1. Ett gemenskapsmönster kan bli föremål för licens för en del av eller hela gemenskapen. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

1a. Innehavaren får åberopa de rättigheter som gemenskapsmönstret medför mot en licenstagare som bryter mot någon del av licensavtalet med avseende på giltighetstid, den form i vilken mönstret får användas, vilka produkter licensen omfattar och kvaliteten på de produkter som tillverkas av licenstagaren.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av licensavtalet får licenstagaren väcka talan om intrång i gemenskapsmönster endast om innehavaren samtycker. Den som innehar en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om den som innehar gemenskapsmönstret efter att ha underrättats om det inte själv väcker talan om intrång inom rimlig tid.

3. En licenstagare får i syfte att erhålla skadestånd intervenera i en talan om intrång som väckts av den som innehar gemenskapsmönstret.

4. När det gäller registrerade gemenskapsmönster skall beviljande eller överlåtelse av en licens med avseende på mönstret på någon av parternas begäran föras in i registret och offentliggöras.

Artikel 35

Rättsverkan i förhållande till tredje man

1. Rättsverkan i förhållande till tredje man av de rättshandlingar som avses i artiklarna 30, 31, 32 och 34 skall styras av lagen i den medlemsstat som fastställs enligt artikel 29.

2. När det däremot gäller registrerade gemenskapsmönster skall de rättshandlingar som avses i artiklarna 30, 31 och 34 endast ha verkan med avseende på tredje man i alla medlemsstater efter det att de förts in i registret. En sådan handling skall icke desto mindre ha verkan med avseende på sådan tredje man som förvärvat rättigheter i det registrerade gemenskapsmönstret efter det att handlingen upprättats men som känt till handlingen när rättigheten förvärvades.

3. Punkt 2 skall inte tillämpas på den som förvärvar ett registrerat gemenskapsmönster eller rätt i anslutning därtill genom överlåtelse av ett helt företag eller annan form av generell succession.

4. Till dess att för medlemsstaterna gemensamma bestämmelser träder i kraft på det konkursrättsliga området, skall verkan i förhållande till tredje man av konkurs eller liknande förfaranden ske enligt lagen i den medlemsstat där sådana förfaranden först inleds enligt nationell lagstiftning eller de konventioner som är tillämpliga i denna fråga.

Artikel 36

Ansökan om registrerat gemenskapsmönster som förmögenhetsobjekt

1. En ansökan om registrerat gemenskapsmönster skall i sin helhet och på hela gemenskapens territorium behandlas som en nationell mönsterrätt i den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 29.

2. Artiklarna 30 till 35 skall tillämpas med nödvändiga ändringar på ansökningar om registrerade gemenskapsmönster. När registrering är en förutsättning för verkan av någon av dessa bestämmelser, måste den formaliteten fullgöras vid registreringen av det berörda aktuella gemenskapsmönstret.

AVDELNING IV

ANSÖKAN OM REGISTRERAT GEMENSKAPSMÖNSTER

Avsnitt 1

Ingivande av ansökan och villkor härför

Artikel 37

Ingivande och vidarebefordran av ansökningar

1. En ansökan om registrerat gemenskapsmönster får efter sökandens eget val inges

a. till byrån, eller

b. till det centrala organet för industriell äganderätt i en medlemsstat, eller

c. i Beneluxländerna, till Benelux mönsterbyrå.

2 När ansökan ingetts till det centrala organet för industriell äganderätt i en medlemsstat eller till Benelux mönsterbyrå skall denna myndighet vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att vidarebefordra ansökan till byrån inom två veckor från ingivandet. Den får ta ut en ansökningsavgift som inte överstiger de administrativa kostnaderna för att ta emot och vidarebefordra ansökan. Så snart som ansökan vidarebefordrats skall byrån meddela den sökande om det. Så snart som byrån tagit emot en ansökan som vidarebefordrats av ett centralt organ för industriell äganderätt i en medlemsstat eller av Benelux mönsterbyrå, skall den meddela den sökande om det, med uppgift om det datum ansökan tagits emot av byrån.

3. Senast tio år efter det att denna förordning trätt i kraft skall kommissionen utarbeta en rapport om hur systemet med ingivande av ansökningar om registrerade gemenskapsmönster fungerar, i förekommande fall med förslag till ändringar av detta system.

Artikel 38

Vidarebefordran av ansökan

- utgår -

Artikel 39

Krav på ansökan

1. En ansökan om registrerat gemenskapsmönster skall innehålla

a. en anhållan om registrering,

b. uppgifter som gör det möjligt att fastslå den sökandes identitet,

c. en återgivning av mönstret som är lämplig att efterbilda.

1a. Ansökan skall dessutom innehålla

a. uppgifter om de produkter som mönstret är avsett att ingå i eller användas på,

b. klassificering av de produkter som mönstret är avsett att ingå i eller användas på, efter klass,

c. angivande av formgivare eller lag av formgivare eller en försäkran på den sökandes ansvar om att formgivaren eller laget av formgivare avstått från rätten att anges.

2. - utgår -

3. Dessutom får ansökan innehålla

a. en redogörelse som förklaring av återgivningen,

b. en begäran om senareläggning av offentliggörandet av ansökan i enlighet med artikel 52.

4. - utgår -

5. För ansökan skall registreringsavgift och avgift för offentliggörande erläggas. Om en begäran om senareläggning av offentliggörandet inges enligt punkt 3 b skall avgiften för offentliggörande ersättas med avgiften för senareläggning av offentliggörande.

6. Tillämpningen skall följa villkoren i tillämpningsföreskrifterna.

7. De uppgifter som avses i punkt 1a a och b och i punkt 3 a påverkar inte mönstrets skyddsomfång som sådant.

Artikel 40

Flerfaldig ansökan

1. Flera mönster kan kombineras i en flerfaldig ansökan om registrerat gemenskapsmönster. Utom när det gäller utsmyckning är denna möjlighet underkastad villkoret att de produkter som mönstren skall ingå i eller användas på alla tillhör samma klass.

2. Förutom de avgifter som avses i artikel 39.5 skall vid flerfaldig ansökan även en ytterligare registreringsavgift och en ytterligare avgift för offentliggörande erläggas. Om den flerfaldiga ansökan innehåller en begäran om senareläggning av offentliggörandet, skall tilläggsavgiften för offentliggörande ersättas med tillägsavgift för senareläggning av offentliggörande. Tilläggsavgifterna skall motsvara en andel av grundavgifterna för varje ytterligare mönster.

3. Flerfaldig ansökan skall följa de krav på presentation som anges i tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 41

Ansökningsdag

1. Som ansökningsdag för ansökan om ett registrerat gemenskapsmönster skall räknas den dag då de handlingar som anges i artikel 39.1 inges till byrån av den sökande, eller, om ansökan ingetts till den centrala immaterialrättsmyndigheten i en medlemsstat eller till Benelux mönsterbyrå, till denna instans.

2. Med avvikelse från punkt 1 skall, om en ansökan som ingivits till det centrala immaterialrättsmyndigheten i en medlemsstat eller till Benelux mönsterbyrå och som når byrån mer än två månader efter den dag då handlingar med de uppgifter som anges i artikel 39.1 ingivits, ansökningsdag räknas som den dag sådana handlingar tagits emot av byrån.

Artikel 42

Klassificering

Vid tillämpningen av denna förordning skall man använda den klassificering av mönster som anges i bilagan till avtalet om internationell klassificering av industrimönster, undertecknat i Locarno den 8 oktober 1968.

Avsnitt 2

Prioritet

Artikel 43

Rätt till prioritet

1. Den som i vederbörlig ordning ingivit ansökan om registrering av ett mönster i eller med verkan för en stat som är ansluten till Pariskonventionen om industriellt rättsskydd, härefter kallad "Pariskonventionen", eller till Avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen, eller dennes rättsinnehavare skall vid ingivandet av ansökan om gemenskapsmönster för samma mönster åtnjuta prioritet under en tid av sex månader från den dag då den första ansökningen ingavs.

2. Varje ansökan som enligt den nationella lagstiftningen i den stat i vilken den ingavs eller enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan skall anses som prioritetsgrundande.

3. Med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan skall avses varje ansökan som är tillräckligt fullständig för att den dag då ansökningen ingavs skall kunna fastställas, detta oberoende av vad som sedan sker med ansökningen.

4. Som första ansökan, vars ingivande utgör utgångspunkt för beräkning av prioritetsfristen, skall även anses en senare ansökan, vilken avser samma mönsterrätt, som en tidigare ansökan, som ingivits i eller med verkan för samma stat, om denna tidigare ansökan, då den senare ansökningen gavs in, har återkallats, förfallit eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och utan att någon rätt kvarstår på grund av denna ansökan. Denna tidigare ansökan får inte heller dessförinnan ha utgjort grund för yrkande om prioritet. Den tidigare ansökningen får i sådant fall inte därefter utgöra grund för yrkande om prioritet.

5. Om den första ansökningen har ingivits i en stat som inte är ansluten till Pariskonventionen eller till Avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen, skall vad som sägs i punkterna 1-4 gälla endast i den omfattning denna stat, enligt offentliggjorda undersökningar, medger, att under villkor och med rättsverkningar, som motsvarar vad som gäller enligt denna förordning, prioritet får grundas på en första ansökan som ingivits till byrån.

Artikel 44

Yrkande om prioritet

En sökande som önskar åberopa prioritet från en tidigare ansökan skall inge en förklaring om prioritet och en kopia av den tidigare ansökan. Om den tidigare ansökningen inte är avfattad på något av byråns språk skall sökanden inge en översättning av den tidigare ansökan på ett av dessa språk.

Artikel 45

Verkan av prioritet

Prioritet skall medföra att dagen för prioritet skall anses som ansökningsdag för ansökningen om gemenskapsmönster när artiklarna 5, 6, 8, 25, 27.1 d och 52.1 skall tillämpas.

Artikel 46

Ansökan om gemenskapsmönster likställd med nationell ansökan

En ansökan om registrerat gemenskapsmönster för vilken det fastställs en ansökningsdag skall i medlemsstaterna likställas med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan, i förekommande fall med den prioritet som yrkas för ansökningen om gemenskapsmönster.

Artikel 47

Utställningsprioritet

1. Om en sökande av ett registrerat gemenskapsmönster har förevisat produkter, i vilka mönstret ingår eller på vilka det används för och vilket ansökan gjorts, på en officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som uppfyller villkoren i Konventionen angående internationella utställningar undertecknad i Paris den 22 november 1928 och senast reviderad den 30 november 1972, kan han, om han ger in ansökan inom sex månader från dagen för den första utställningen av sådana produkter, yrka prioritet enligt artikel 45.

2. En sökande som önskar yrka prioritet i enlighet med punkt 1 skall i enlighet med de villkor som fastställts i tillämpningsföreskrifterna styrka att produkterna ställts ut med det mönster för vilket ansökan gjorts.

3. En utställningsprioritet som beviljats i en medlemsstat eller i tredje land skall inte innebära att den frist för prioritet som anges i artikel 43 förlängs.

AVDELNING V

REGISTRERINGSFÖRFARANDE

Artikel 48

Prövning av de formella kraven för ansökan

1. Byrån skall pröva om ansökan uppfyller de krav som anges i artikel 39.1 innan den tilldelar ett inlämningsdatum.

2. Byrån skall granska om

a. ansökan uppfyller de andra krav som anges i artikel 39 och vid flerfaldiga ansökningar artikel 40,

b. ansökan uppfyller de formella krav som anges i tillämpningsföreskrifterna med avseende på artiklarna 39 och 40,

c. kraven i artikel 81.2 är uppfyllda,

d. de avgifter som avses i artikel 39.5 och vid flerfaldiga ansökningar artikel 40.2 har erlagts,

e kraven med avseende på prioritet är uppfyllda, om prioritet åberopas.

Artikel 49

Brister som kan avhjälpas

1. Om byrån när den utför den granskning som avses i artikel 48 finner brister som kan avhjälpas, skall byrån uppmana den sökande att avhjälpa dem inom angiven tid.

2. Om bristerna rör de krav som avses i artikel 39.1 och den sökande följer byråns uppmaning inom rätt tid, skall byrån som ansökningsdag räkna den dag då bristerna avhjälpts. Om bristerna inte avhjälpts inom angiven tid skall ansökan inte betraktas som en ansökan om registrerat gemenskapsmönster.

3. Om bristerna rör de krav som avses i artikel 48.2 a-c eller betalning av de avgifter som avses i artikel 48.2 d och den sökande följer byråns uppmaning inom rätt tid, skall byrån som ansökningsdag räkna den dag då den bristfälliga ansökan först lämnades in. Om bristerna inte avhjälpts eller uteblivna avgifter inte erlagts inom angiven tid, skall byrån avvisa ansökan.

4. Om bristerna rör de krav som avses i artikel 48.2 e skall underlåtenhet att avhjälpa dem inom angiven tid medföra att rätten till prioritet för ansökan går förlorad.

Artikel 49a

Granskning av grunder för avvisning

1. Om byrån när den utför den granskning som avses i artikel 48 finner att det mönster ansökan avser

a) inte uppfyller kraven i artikel 3, eller

b) strider mot allmän ordning eller allmänt erkända moraliska principer,

skall ansökan avvisas.

2. Ansökan skall inte avvisas förrän den sökande beretts tillfälle att dra tillbaka eller ändra sin ansökan eller framföra sina synpunkter.

Artikel 50

Registrering

Om kraven för en ansökan om registrerat gemenskapsmönster uppfyllts och om ansökan inte avvisats till följd av det förfarande som avses i artikel 49a, skall byrån registrera ansökan i registret över gemenskapsmönster som ett registrerat gemenskapsmönster. Registreringen skall innehålla uppgift om det datum då ansökningsdatum tilldelades.

Artikel 51

Offentliggörande

Vid registreringen skall byrån offentliggöra det registrerade gemenskapsmönstret i bulletinen för gemenskapsmönster i enlighet med artikel 77.1. Innehållet i offentliggörandet skall fastställas i tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 52

Senareläggning av offentliggörande

1. Den som ansöker om ett registrerat gemenskapsmönster får när ansökan inges begära senareläggning av offentliggörandet av det registrerade gemenskapsmönstret före en tid av 30 månader från det att ansökan lämnats in, eller om prioritet åberopas, från den dag från vilken prioritet räknas.

2. Efter en sådan begäran, och om de villkor som anges i artikel 50 är uppfyllda, skall det registrerade gemenskapsmönstret registreras, men varken återgivandet av mönstret eller andra handlingar som rör ansökningen skall med förbehåll för artikel 78.2 göras tillgängliga för allmänheten.

3. Byrån skall i bulletinen för gemenskapsmönster offentliggöra ett meddelande om senareläggning av offentliggörande av det registrerade gemenskapsmönstret. Meddelandet skall åtföljas av uppgifter om det registrerade gemenskapsmönstrets rättsinnehavare, det datum ansökan ingavs samt andra uppgifter i enlighet med tillämpningsföreskrifterna.

4. När senareläggningsperioden löper ut, eller tidigare om rättsinnehavaren så begär, skall byrån för allmänheten öppna alla uppgifter i registret och den akt som rör ansökan, och byrån skall också offentliggöra det registrerade gemenskapsmönstret i bulletinen för gemenskapsmönster, förutsatt att avgiften för offentliggörande, och vid fall av flerfaldig ansökan tilläggsavgiften för offentliggörande, erlagts inom den tidsgräns som anges i tillämpningsföreskrifterna.

Om rättsinnehavaren inte följer dessa krav skall det registrerade gemenskapsmönstret, om det inte uppgivits i enlighet med artikel 55, betraktas som om det från början inte har haft den rättsverkan som anges i denna förordning.

5. Vid flerfaldig ansökan kan bestämmelserna i punkt 4 tillämpas endast på några av de mönster som ingår.

6. För att talan avseende registrerade gemenskapsmönster under den tid senareläggning av offentliggörandet gäller skall kunna väckas, måste de uppgifter i registret och i den akt som rör ansökan meddelas den mot vilken talan väcks.

AVDELNING VI

SKYDDSTID FÖR REGISTRERAT GEMENSKAPSMÖNSTER

Artikel 53

Skyddstid

- utgår -

Artikel 54

Förnyelse

1. Registrering av ett registrerat gemenskapsmönster skall förnyas på begäran av innehavaren av mönstret eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats.

2. Byrån skall underrätta innehavaren av det registrerade gemenskapsmönstret och andra personer som har en registrerad rätt till det registrerade gemenskapsmönstret om registreringsperiodens upphörande i god tid dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan underrättelse skall inte medföra ansvar för byrån.

3. En begäran om förnyelse skall ges in inom sex månader räknat från den sista dagen i den månad då skyddsperioden upphör. Avgifterna skall också betalas inom denna tid. En begäran kan dessutom inges, och avgifterna betalas, inom en ytterligare sexmånadersperiod räknat från den i första meningen angivna dagen, om tilläggsavgift erläggs inom denna tilläggsperiod.

4. Förnyelse skall gälla från och med dagen efter utgången av registreringsperioden. Förnyelsen skall registreras.

AVDELNING VII

AVSTÅENDE OCH OGILTIGHET AV REGISTRERAT GEMENSKAPSMÖNSTER

Artikel 55

Avstående

1. Ett avstående från rätten till ett registrerat gemenskapsmönster skall skriftligen meddelas byrån av rättsinnehavaren. Det skall inte ha rättsverkan förrän det har införts i registret.

2. Ett avstående skall införas i registret endast med samtycke från den vilkens rätt har antecknats i registret. Om en licens har registrerats skall avståendet införas i registret endast om innehavaren av det registrerade gemenskapsmönstret visar att han har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå. Avståendet skall införas efter utgången av den tidsfrist som anges i tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 56

Ansökan om ogiltigförklaring

1. En fysisk eller juridisk person får till byrån inge en ansökan om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster. Emellertid gäller

a) att i de fall som avses i artikel 27.1 c, e eller f får ansökan lämnas in endast av den eller dem som är berättigade till det,

b) att i det fall som avses i artikel 27.1 d får ansökan lämnas in endast av den som innehar den tidigare rätten,

c) att i det fall som avses i artikel 27.1 g får ansökan endast lämnas in av den eller de personer eller enheter som berörs av användningen.

2. Ansökan skall vara skriftlig och motiverad. Den skall inte anses ha getts in förrän avgift erlagts.

3. Ansökan om ogiltigförklaring skall avvisas om en ansökan i samma sak med samma parter inblandade avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut av en domstol för gemenskapsmönster.

Artikel 57

Granskning av ansökan

1. Om byrån finner att ansökan om ogiltigförklaring är korrekt skall byrån granska huruvida det registrerade gemenskapsmönstret inte är giltigt med avseende på de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 27.

2. Vid granskning av ansökan, som skall utföras i enlighet med tillämpningsföreskrifterna, skall byrån så ofta som det är nödvändigt uppmana parterna att inge sina synpunkter, inom en tidsgräns som byrån bestämmer, på inlagor från de andra parterna eller från byrån själv.

3. Beslut om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster skall föras in i registret när det vunnit laga kraft.

Artikel 58

Den svarandes rätt att delta i förfarandena

1. Om en ansökan om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster lämnas in, och förutsatt att inget slutligt beslut fattats av en annulleringsenhet, kan en tredje man som visar att talan om intrång i samma mönster väckts mot honom anslutas som part i ogiltighetstalan enligt begäran som inlämnats inom tre månader efter det att intrångstalan väckts. Samma sak skall gälla för en tredje man som visar både att gemenskapsmönstrets rättsinnehavare har begärt att han skall upphöra med mönsterintrång och att han väckt talan för att i domstol visa att han inte gör intrång i gemenskapsmönstret.

2. Begäran att anslutas som part skall inges skriftligen och motiveras. Den skall inte anses ha ingivits förrän den ogiltighetsavgift som avses i artikel 56.2 erlagts. Därefter skall begäran, med förbehåll för eventuella undantag i tillämpningsföreskrifterna, behandlas som en ansökan om ogiltigförklaring.

AVDELNING VIII

ÖVERKLAGANDE AV BYRÅNS BESLUT

Artikel 59

Beslut som kan överklagas

1. Beslut av granskare, invändningsenheter, enheten för administration av varumärken och mönster och för juridiska frågor samt annulleringsenheter får överklagas. Ett överklagande har suspensiv verkan.

2. Beslut som inte avslutar handläggningen för någon part får endast överklagas i samband med att det slutliga beslutet överklagas, om det inte i beslutet anges att det får överklagas särskilt.

Artikel 60

Rätt att överklaga och att vara part i överklagandeförfarande

En part får överklaga ett beslut som gått honom emot. Övriga parter i det tidigare förfarandet skall vara parter i överklagandeförfarandet.

Artikel 61

Tidsfrist och överklagandeform

Ett överklagande skall framställas skriftligen hos byrån inom två månader från dagen för meddelandet av det beslut som överklagas. Överklagandet skall inte anses ha ingivits förrän överklagandeavgiften har betalats. Grunderna för överklagandet skall anges skriftligen inom fyra månader från dagen för beslutets meddelande.

Artikel 62

Omprövning

1. Om den enhet vars beslut överklagats anser att överklagandet skall upptas och är befogat, skall avdelningen ändra sitt beslut. Detta gäller inte om det finns en motpart till klaganden.

2. Om överklagandet inte föranlett yrkad ändring inom en månad från det inlagan med angivande av grunderna inkommit, skall överklagandet genast och utan yttrande i sak överlämnas till överklagandenämnden.

Artikel 63

Prövning av överklaganden

1. Om överklagandet inte avvisas skall överklagandenämnden pröva huruvida överklagandet är befogat.

2. Vid prövningen av överklagandet skall överklagandenämnden vid behov anmoda parterna att inom viss tid avge yttrande över inlagor från överklagandenämnden eller från annan part.

Artikel 64

Beslut i ärenden om överklagande

1. Efter prövning om överklagandet är befogat skall överklagandenämnden avgöra överklagandet. Överklagandenämnden får antingen vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det överklagade beslutet eller återförvisa ärendet till denna enhet för ytterligare handläggning.

2. Om överklagandenämnden återförvisar ärendet för ytterligare handläggning till den enhet som meddelat det överklagade beslutet, skall denna enhet vara bunden av den rättsliga bedömning som överklagandenämnden lagt till grund för sitt beslut, i den mån sakförhållandena är desamma.

3. Överklagandenämndens beslut vinner inte laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som anges i artikel 65.5 eller, om talan har väckts inför Europeiska gemenskapernas domstol inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan avvisats.

Artikel 65

Överklagande till Europeiska gemenskapens domstol

1. Beslut av överklagandenämnden får överklagas hos Europeiska gemenskapernas domstol.

2. Ett överklagande får grundas på bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget, av denna förordning eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk.

3. Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut.

4. Var och en som varit part i förfarandet vid överklagandenämnden skall ha rätt att överklaga beslut som gått denne emot.

5. Talan skall väckas hos Europeiska gemenskapernas domstol inom två månader efter det att överklagandenämnden meddelat beslutet.

6. Byrån skall vidta de åtgärder som krävs för att följa Europeiska gemenskapernas domstols dom.

AVDELNING IX

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 66

Beslutets grunder

Byråns beslut skall innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter som parterna har haft tillfälle att yttra sig över.

Artikel 67

Byråns prövning av sakförhållandena på eget initiativ

1. Vid förfarande inför byrån skall denna utan särskilt yrkande pröva sakförhållandena; dock skall i ärenden om ogiltigförklaring prövningen vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat, utom i den mån de ogiltighetsgrunder som anges i artiklarna 27.1 a, 10 och 10a berörs.

2. Byrån behöver inte beakta uppgifter eller bevis som part inte ingivits i rätt tid.

Artikel 68

Muntlig förhandling

1. Om den anser att det är lämpligt, skall byrån hålla muntlig förhandling antingen på eget initiativ eller om part yrkar det.

2. Muntlig förhandling skall vara offentlig, om inte den enhet vid vilken förhandlingen äger rum beslutar annat i fall då offentlighet skulle kunna medföra allvarliga och oskäliga olägenheter, särskilt för någon part.

Artikel 69

Bevisupptagning

1. Vid förfarande inför byrån skall bl.a. följande bevismedel vara tillåtna:

a) hörande av part,

b) inhämtande av upplysningar,

c) företeende av handlingar och bevis,

d) hörande av vittnen,

e) sakkunnigutlåtande,

f) beedigat eller intygat skriftligt utlåtande eller annat skriftligt utlåtande som har liknande rättsverkan enligt lagstiftningen i den stat där utlåtandet upprättades.

2. Den berörda enheten vid byrån får uppdra åt en av sina ledamöter att granska framlagd bevisning.

3. Om byrån anser att muntligt förhör med part, vittne eller sakkunnig erfordras, skall denne kallas till förhör vid byrån.

4. Parterna skall underrättas om hörandet av ett vittne eller en sakkunnig vid byrån. De skall tillåtas vara närvarande och ställa frågor till vittnet eller den sakkunnige.

Artikel 70

Underrättelse

Byrån skall till samtliga berörda på eget initiativ meddela alla beslut och kallelser och andra underrättelser, från vilka en tidsfrist skall räknas, samt om de uppgifter om vilka de berörda skall underrättas enligt andra bestämmelser i denna förordning eller tillämpningsföreskrifterna, eller enligt beslut av byråns direktör.

Artikel 71

Återställande av försutten tid

1. En sökande eller innehavare av ett registrerat gemenskapsmönster eller annan part i ett förfarande vid byrån som, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iaktta en tidsfrist i förhållande till byrån, skall på ansökan därom få sin rätt återställd, om underlåtenheten enligt denna förordning har fått till omedelbar följd att en rättighet eller rätt att överklaga gått förlorad.

2. Ansökan skall ges in skriftligen inom två månader från det förfallet upphörde. Den åtgärd som försummats måste vidtas inom denna tidsfrist. Ansökan får inte göras senare än ett år från utgången av den frist som inte iakttagits. Har förnyelse av registrering inte gjorts eller förnyelseavgift inte betalats skall den ytterligare frist om sex månader som anges i artikel 54.3, tredje meningen, inräknas i fristen på ett år

3. I ansökan skall anges grunderna för denna och de omständigheter som åberopas till stöd för densamma. Den skall inte anses ha ingivits förrän avgiften för återställande av försutten tid har betalats.

4. Beslut om ansökan ankommer på den enhet som är behörig att besluta i anledning av underlåtenheten.

5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på de tidsgränser som avses i punkt 2 samt i artikel 43.1.

6. Om en sökande eller innehavare av ett registrerat gemenskapsmönster får den försuttna tiden återställd, kan han inte åberopa sina rättigheter gentemot en tredje man som i god tro har släppt ut produkter på marknaden där det registrerade gemenskapsmönstret ingår eller används under tiden mellan förlusten av rättigheterna till ansökan eller till gemenskapsmönstret och offentliggörandet av beslutet om återställande av rättigheten.

7. Tredje man som kan göra bestämmelserna i punkt 6 gällande får som sådan föra talan mot beslutet om återställande av rättigheten för sökanden, eller för innehavaren av ett registrerat gemenskapsmönster, inom två månader från dagen för offentliggörandet av beslutet om återställande av rättigheten.

8. Denna artikel påverkar inte en medlemsstats rätt att bevilja återställande av försutten tid i fråga om de tidsfrister som avses i denna förordning och som skall iakttas gentemot denna stats myndigheter.

Artikel 72

Tillämpning av allmänna principer

I den mån denna förordning eller tillämpningsföreskrifterna, avgiftsbestämmelserna eller förfarandereglerna för överklagandenämnden inte innehåller förfarandebestämmelser skall byrån beakta de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.

Artikel 73

Preskription av betalningsskyldighet

1. Byråns rätt att kräva erläggande av avgift skall upphöra när fyra år förflutit från utgången av det kalenderår under vilket avgiften förföll till betalning.

2. Rätt till återbetalning från byrån av avgift eller av överskjutande belopp som inbetalats då avgift erlagts skall upphöra när fyra år förflutit från utgången av det kalenderår under vilket rätten uppkom.

3. Frist som anges i punkterna 1 eller 2 avbryts i fall som avses i punkt 1 genom en anmodan att betala avgiften och i fall som avses i punkt 2 genom skriftligt krav på återbetalning. Efter avbrottet börjar fristen omedelbart löpa på nytt och utgår senast när sex år förflutit från utgången av det år under vilket den ursprungligen började löpa om inte dessförinnan talan väckts för att göra rätten gällande, i vilket fall fristen upphör tidigast när ett år förflutit från det att domen vann laga kraft.

Avsnitt 2

Kostnader

Artikel 74

Fördelning av kostnaderna

1. Den förlorande parten i förfaranden om ogiltigförklaring av registrerat gemenskapsmönster eller överklagande skall bära den andra partens avgifter liksom sina egna nödvändiga kostnader, däribland resekostnader, uppehälle och ersättning till ombud, rådgivare eller advokat inom ramen för de belopp som är fastställda för varje kostnadskategori enligt villkoren i tillämpningsföreskrifterna.

2. Annulleringsenheten eller överklagandenämnden kan emellertid, i den mån som parterna förlorar på vissa punkter och vinner på andra, eller om det är motiverat av billighetsskäl, fatta beslut om en annan fördelning av kostnaderna.

3. Den part som avslutar ett förfarande genom att avstå från det registrerade gemenskapsmönstret eller genom att inte förnya registreringen av gemenskapsmönstret eller genom att återkalla en ansökan om ogiltigförklaring eller ett överklagande, skall bära den andra partens avgifter och kostnader enligt bestämmelserna i punkterna 1 och 2.

4. Om frågan inte slutligt avgörs skall kostnaderna fördelas efter vad annulleringsenheten eller överklagandenämnden finner skäligt.

5. Om parterna inför annulleringsenheten eller överklagandenämnden kommer överens om en annan fördelning av kostnaderna än den som följer av punkt 1-4 skall den berörda enheten beakta denna överenskommelse.

6. Registratorn vid annulleringsenheten eller överklagandenämnden skall på begäran fastställa det kostnadsbelopp som skall betalas enligt föregående punkter. Detta belopp kan efter ansökan härom inom viss tid ändras genom beslut av annulleringsenheten eller överklagandenämnden.

Artikel 75

Verkställighet av beslut om kostnadsbelopp

1. Ett slutligt beslut av byrån om fastställande av kostnadsbelopp kan verkställas.

2. Verkställighet skall ske i enlighet med de civilrättsliga bestämmelser som gäller i den stat där den genomföras. Efter prövning som endast får avse dokumentets äkthet skall verkställighetsbeslutet bifogas byråns beslut av den nationella myndighet som regeringen i varje medlemsstat har utsett för detta ändamål och skall meddelas byrån och Europeiska gemenskapernas domstol.

3. När dessa formkrav har uppfyllts får den berörda parten, efter ansökan, begära verkställighet i enlighet med nationell lagstiftning genom att ansöka direkt hos den behöriga myndigheten.

4. Verkställighet kan uppskjutas endast genom beslut av Europeiska gemenskapernas domstol. Prövning av lagligheten av verkställighetsåtgärderna skall emellertid åligga domstolarna i det berörda landet.

Avsnitt 3

Information till allmänheten och till medlemsstaternas offentliga myndigheter

Artikel 76

Register

Byrån skall föra ett register, som skall betecknas registret över gemenskapsmönster och innehålla alla de uppgifter vilka enligt denna förordning eller enligt tillämpningsföreskrifterna skall antecknas i registret. Registret skall vara tillgängligt för allmänheten, utom i den mån annat föreskrivs i artikel 52.2 avseende uppgifter om registrerade gemenskapsmönster för vilka senareläggning av offentliggörande gäller.

Artikel 77

Regelbundet utkommande publikationer

1. Byrån skall regelbundet ge ut en bulletin för gemenskapsmönster, som innehåller de registerposter som är öppna för allmänheten samt andra uppgifter som enligt denna förordning eller tillämpningsföreskrifterna skall offentliggöras.

2. Meddelanden och upplysningar av allmän karaktär från byråns direktör och andra upplysningar som rör denna förordning eller tillämpningen av den skall offentliggöras i den officiella tidningen för Byrån för harmonisering på den inre marknaden (varumärken och mönster), enligt artikel 85 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artikel 78

Handlingars offentlighet

1. De handlingar som rör ansökningar om registrerade gemenskapsmönster som ännu inte offentliggjorts eller handlingar som rör registrerade gemenskapsmönster för vilka senareläggning av offentliggörandet beviljats i enlighet med artikel 52 eller vilka, under det att sådan senareläggning beviljats, uppgivits under denna tid skall inte vara offentliga utan den sökandes eller rättsinnehavaren samtycke.

2. Var och en som kan styrka ett berättigat intresse får ta del av handlingar utan samtycke från den sökande eller rättsinnehavaren för det registrerade gemenskapsmönstret före offentliggörandet eller efter det att mönstret enligt punkt 1 uppgivits. Detta skall i synnerhet gälla om den intresserade visar att den sökande eller rättsinnehavaren för ett registrerat gemenskapsmönster har vidtagit åtgärder för att väcka talan mot honom beträffande ett registrerat gemenskapsmönster.

3. När ett registrerat gemenskapsmönster offentliggjorts får var och en på begäran ta del av de handlingar som rör detta mönster.

4. När handlingar hålls tillgängliga i enlighet med punkterna 2 eller 3 kan dock vissa handlingar i ärendet undantas i enlighet med bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 79

Förvaltningssamarbete

Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i nationell lagstiftning skall byrån samt domstolar och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna på begäran biträda varandra genom att utbyta uppgifter eller låta varandra ta del av innehållet i handlingar. Låter byrån domstol, åklagarmyndighet eller centrala organ för industriell äganderätt ta del av innehållet i handlingar gäller inte begränsningarna i artikel 78.

Artikel 80

Utbyte av publikationer

1. Byrån och de centrala organen för industriell äganderätt i medlemsstaterna skall på begäran kostnadsfritt till varandra översända ett eller flera exemplar av sina publikationer att användas inom respektive myndighet.

2. Byrån får ingå avtal om utbyte eller översändande av publikationer.

Avsnitt 4

Ombud

Artikel 81

Allmänna principer för ombud

1 Om inte annat följer av punkt 2 är ingen skyldig att låta sig företrädas inför byrån.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 andra meningen, måste en fysisk eller juridisk person som varken har sitt hemvist eller säte i gemenskapen eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet, låta sig företrädas inför byrån, i enlighet med artikel 82.1, vid förfarande som äger rum enligt denna förordning utom vid ingivande av ansökan om ett gemenskapsvarumärke;

3. En fysisk eller juridisk person, som har sitt hemvist eller säte i gemenskapen eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet får inför byrån låta sig företrädas av en anställd, som i ärendet skall inge en sådan skriftlig fullmakt som anges i tillämpningsföreskrifterna och som skall läggas till akten. En anställd hos en sådan juridisk person får företräda även andra juridiska personer som har ekonomisk anknytning till den förstnämnda juridiska personen, även om dessa andra juridiska personer varken har sitt hemvist eller säte i gemenskapen eller där bedriver verklig industriell eller kommersiell verksamhet.

Artikel 82

Ombud

1. En fysisk eller juridisk person får beträffande förfaranden inför byrån enligt denna förordning endast företrädas av ombud som är:

a) utövande jurist som har rätt att verka i en medlemsstat och som bedriver verksamhet inom gemenskapen, i den mån han i denna stat är behörig att uppträda som ombud i immaterialrättsliga frågor, eller

b) auktoriserat ombud som är upptaget i den förteckning som avses i artikel 89.1 b i förordning (EG) nr 40/94 av den 20.12.1993 om gemenskapsvarumärken, eller

c) personer som står upptagna i den särskilda förteckning över ombud i mönsterfrågor som avses i punkt 4.

2. De som avses i punkt 1 c skall endast ha rätt att företräda tredje man i mönsterfrågor inför byrån.

3. I tillämpningsföreskrifterna skall det anges huruvida och under vilka förutsättningar ombud vid byrån måste inge skriftlig fullmakt för registrering.

4. En fysisk person kan föras in i den särskilda förteckningen över ombud i mönsterfrågor om han uppfyller följande krav:

a) Han måste vara medborgare i en medlemsstat.

b) Han måste ha sitt säte eller sin anställning i gemenskapen.

c) Han måste ha behörighet att företräda fysiska eller juridiska personer

i mönsterfrågor inför den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat. Om sådan behörighet i denna stat inte är beroende av särskilda yrkesmässiga kvalifikationer, måste den som ansöker om att bli upptagen i förteckningen, under minst fem år ha uppträtt som ombud i mönsterfrågor vid denna stats centrala myndighet för industriell äganderätt. Den som genom sina yrkesmässiga kvalifikationer att företräda fysiska eller juridiska personer i mönsterfrågor hos den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en av medlemsstaterna är officiellt erkänd i enlighet med denna stats lagstiftning, skall vara undantagen från detta villkor.

5. Ett ombud skall tas upp i den förteckning som avses i punkt 4 efter ansökan, till vilken skall fogas ett intyg från det centrala organet för industriell äganderätt i medlemsstaten i fråga om att villkoren i denna punkt är uppfyllda.

6. Byråns direktör får medge undantag från

a) villkoret i punkt 4 a om särskilda omständigheter råder,

b) villkoret i punkt 4 c, andra meningen, om sökanden styrker att han på annat sätt förvärvat erforderlig kompetens.

7. I tillämpningsföreskrifterna skall föreskrivas under vilka förutsättningar någon får avföras från förteckningen över auktoriserade ombud.

AVDELNING X

BEHÖRIGHET OCH FÖRFARANDE I MÅL OM GEMENSKAPSMÖNSTER

Avsnitt 1

Behörighet och verkställighet

Artikel 83

Tillämpning av konventionen om behörighet och verkställighet

1. Om inte annat anges i denna förordning skall Konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 i dess lydelse enligt anslutningsfördragen för de stater som anslutit sig till Europeiska gemenskaperna - konventionen tillsammans med anslutningsfördragen kallas i fortsättningen "verkställighetskonventionen" - tillämpas i mål om gemenskapsmönster och på ansökningar om registrerade gemenskapsmönster, samt i mål grundar sig på gemenskapsmönster och nationella mönsterrätter som åtnjuter samtidigt skydd.

1a) De bestämmelser i verkställighetskonventionen som är tillämpliga i kraft av föregående punkt skall ha rättsverkan i en medlemsstat endast enligt den version som gäller för denna medlemsstat vid denna tidpunkt.

2. Vad avser mål i fråga om talan och genkäromål som avses i artikel 85

a) skall artiklarna 2, 4, 5.1, 5.3 5.4 och 5.5, 16.4 och 24 i verkställighetskonventionen inte tillämpas,

b) skall artiklarna 17 och 18 i denna konvention tillämpas med de begränsningar som följer av artikel 86.4 i denna förordning,

c) skall de bestämmelser i avdelning II i denna konvention vilka skall tillämpas på personer med hemvist i en medlemsstat också tillämpas på de personer som inte har sitt hemvist i någon medlemsstat men som har ett driftsställe där.

3. - utgår -

Artikel 83a

Övergångsbestämmelse

De bestämmelser i verkställighetskonventionen som är tillämpliga i kraft av artikel 83 skall inte ha rättsverkan med avseende på en medlemsstat för vilken konventionen ännu inte trätt i kraft. Till dess att den trätt i kraft skall sådana mål som avses i artikel 83.1 i en sådan medlemsstat handläggas enligt eventuella bilaterala eller multilaterala överenskommelser med andra berörda medlemsstater, eller om sådana överenskommelser saknas, enligt inhemsk lag om behörighet, erkännande och verkställighet av beslut.

Avsnitt 2

Tvister om intrång i och giltighet av gemenskapsmönster

Artikel 84

Domstolar för gemenskapsmönster

1. Medlemsstaterna skall inom sina territorier utse så få nationella domstolar i första och andra instans som möjligt (domstolar för gemenskapsmönster), vilka skall utöva de funktioner som tilldelats dem enligt denna förordning.

2. Alla medlemsstater skall inom tre år från ikraftträdandet av denna förordning till kommissionen överlämna en förteckning över domstolar för gemenskapsmönster av vilken skall framgå deras beteckning och geografiska behörighetsområde.

3. Alla ändringar som görs efter överlämnandet av förteckningen i punkt 2 och som rör antalet domstolar, deras beteckning eller geografiska behörighetsområde, skall utan dröjsmål meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten.

4. Upplysningarna i punkterna 2 och 3 skall av kommissionen meddelas medlemsstaterna och skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

5. Till dess att en medlemsstat har överlämnat förteckningen i punkt 2, skall behörigheten att pröva sådan talan som avses i artikel 85, och beträffande vilken denna stats domstolar är behöriga enligt artikel 86, i stället tillkomma de domstolar i denna stat vilka skulle ha haft geografisk och materiell behörighet i förfaranden om nationella mönsterrätter registrerade i denna stat.

Artikel 85

Behörighet i fråga om intrång och giltighet

Domstolarna för gemenskapsmönster skall ha exklusiv behörighet i fråga om

a) talan om intrång och, om sådan talan är tillåten enligt nationell lag, talan om försök eller förberedelse till intrång i rätten till gemenskapsmönster,

b) fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång, om sådan talan är tillåten enligt nationell lag,

c) talan om ogiltigförklaring av ett oregistrerat gemenskapsmönster,

d) genkäromål i samband med ogiltigförklaring av ett gemenskapsmönster som väcks i samband med talan enligt punkt a.

Artikel 86

Internationell behörighet

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning eller av de bestämmelser i verkställighetskonventionen som enligt artikel 83 skall tillämpas, skall sådan talan som avses i artikel 85 väckas vid domstol i den medlemsstat där svaranden har sitt hemvist eller, om han inte har hemvist i någon medlemsstat, i den medlemsstat i vilken han har ett driftställe.

2. Om svaranden varken har hemvist eller driftställe i någon medlemsstat skall sådan talan väckas vid domstol i den medlemsstat i vilken käranden har sitt hemvist eller, om denne saknar hemvist i någon medlemsstat, i den medlemsstat i vilken han har ett driftställe.

3 Om varken svaranden eller käranden har hemvist eller driftställe i någon medlemsstat skall talan väckas vid domstol i den medlemsstat där byrån har sitt säte.

4. Trots bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 skall

a) artikel 17 i verkställighetskonventionen tillämpas, om parterna är överens om att en annan domstol för gemenskapsmönster skall ha behörighet,

b) artikel 18 i den konventionen tillämpas, om svaranden uppträder vid en annan domstol för gemenskapsmönster.

5. Sådan talan som avses i artikel 85 a och 85 d får även väckas vid domstol i den medlemsstat i vilken intrång redan förekommer eller i vilken det finns risk för intrång.

Artikel 87

Behörighet vid mål om intrång

1. En domstol för gemenskapsmönster vars behörighet grundar sig på artikel 86.1-4 är behörig i fråga om intrång som begås eller som det finns risk för inom alla medlemsstaters territorium.

2. En domstol för gemenskapsmönster vars behörighet grundar sig på artikel 86.5 är endast behörig i fråga om handlingar som begåtts, eller som det finns risk för, inom den medlemsstats territorium i vilken denna domstol är belägen.

Artikel 88

Talan eller genkäromål om ogiltigförklaring av ett gemenskapsmönster

1. Talan eller genkäromål om ogiltigförklaring av ett gemenskapsmönster får endast väckas på grundval av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 27.

2. Talan eller genkäromål får väckas

a) i de fall som anges i artikel 27.1 c, e och f endast av den som är berättigad till rätten i fråga,

b) i de fall som anges i artikel 27.1 g endast av den som berörs av användningen,

c) i de fall som anges i artikel 27.1 d endast av rättsinnehavaren till den tidigare rätten.

3. Om genkäromål väcks i ett mål där gemenskapsmönstrets rättsinnehavare inte redan är part, skall han underrättas därom och han får ansluta sig som en part i enlighet med lagen i den medlemsstat där domstolen är belägen.

4. Ett gemenskapsmönsters giltighet kan inte ifrågasättas i fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång.

Artikel 89

Giltighetspresumtion

1. Vid förfaranden avseende talan om intrång eller risk för intrång i ett registrerat gemenskapsmönster skall domstolen för gemenskapsmönster anse gemenskapsmönstret vara giltigt, om inte dess giltighet ifrågasätts av svaranden genom ett genkäromål om ogiltigförklaring.

2. Vid förfaranden avseende talan om intrång eller risk för intrång i ett oregistrerat gemenskapsmönster skall domstolen för gemenskapsmönster, om rättsinnehavaren företer bevis till stöd för sitt anspråk på att mönstret har särprägel, anse mönstret vara giltigt, om inte dess giltighet ifrågasätts av svaranden genom ett genkäromål om ogiltigförklaring.

3. Vid de förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 skall anspråk avseende ogiltighet av ett gemenskapsmönster som inges på annat sätt än genom ett genkäromål inte avvisas i den mån svaranden hävdar att gemenskapsmönstret bör ogiltigförklaras på grund av en honom tillhörig tidigare nationell mönsterrätt i den bemärkelse som avses i artikel 27.1 d.

Artikel 90

Beslut om giltighet

1. Om ett gemenskapsmönster ifrågasätts vid en domstol för gemenskapsmönster genom ett genkäromål om ogiltigförklaring

a) skall, om någon av de grunder som anges i artikel 27 innebär att mönstret är ogiltigt, domstolen förklara gemenskapsmönstret ogiltigt

b) skall, om ingen av de grunder som anges i artikel 27 innebär att mönstret är ogiltigt, domstolen avvisa genkäromålet.

2. Den domstol för gemenskapsmönster vid vilken ett genkäromål om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster anhängiggjorts skall meddela byrån det datum då genkäromålet anhängiggjordes. Byrån skall föra in detta i registret.

3. En domstol för gemenskapsmönster vid vilken ett genkäromål om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster handläggs kan på begäran av det registrerade gemenskapsmönstrets rättsinnehavare och efter att ha hört de andra parterna förklara målet vilande och förelägga svaranden att inge en ansökan om ogiltigförklaring till byrån inom en tidsfrist som domstolen avgör. Om ansökan inte ges in inom tidsfristen, skall talan fortsätta och genkäromålet anses ha dragits tillbaka. Artikel 95.3 skall tillämpas.

4. När ett avgörande av en domstol för gemenskapsmönster avseende ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster vunnit laga kraft, skall en kopia av avgörandet sändas till byrån. Alla parter kan begära upplysningar om detta översändande. Byrån skall hänvisa till avgörandet i registret i enlighet med tillämpningsföreskrifterna.

5. Inga genkäromål om ogiltigförklaring av ett registrerat gemenskapsmönster får väckas om en ansökan avseende samma sak och med samma parter inblandade redan avgjorts av byrån i ett lagakraftvunnet beslut.

Artikel 91

Beslutets inverkan på giltigheten

Ett beslut av en domstol för gemenskapsmönster skall, när det vunnit laga kraft och med förbehåll för vad som sägs i artikel 27.5 i alla medlemsstater, ha den rättsverkan som anges i artikel 28.

Artikel 92

Tillämplig lag

1. Domstolarna för gemenskapsmönster skall tillämpa bestämmelserna i denna förordning.

2. I de frågor som inte regleras av denna förordning skall domstolen för gemenskapsmönster tillämpa det egna landets lagstiftning, inbegripet dess internationella privaträtt.

3. Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall domstolen för gemenskapsmönster tillämpa de rättegångsregler som gäller i fråga om ett nationellt mönster i den medlemsstat där den har sitt säte.

Artikel 93

Påföljder vid intrångstalan

1. När en domstol för gemenskapsmönster finner att den svarande gjort intrång eller riskerat att göra intrång i ett gemenskapsmönster skall den, om det inte finns särskilda skäl att inte göra det, utdöma följande påföljder:

a) förbud för den svarande att fortsätta de åtgärder som innebär eller riskerar att innebära intrång i gemenskapsmönstret,

b) beslag av produkter i den mån de utgör intrång,

c) beslag av material och utrustning som främst används för att tillverka sådana produkter, om deras ägare kände till ändamålet eller om ändamålet var uppenbart under rådande omständigheter,

d) andra påföljder som är lämpliga under rådande omständigheter och föreskrivs i lagen i den medlemsstat där intrånget gjorts eller riskerat att göras, inbegripet i dess internationella privaträtt.

2. Domstolen för gemenskapsmönster skall vidta sådana åtgärder enligt dess nationella lag som är befogade för att se till att de påföljder som avses i punkt 1 efterlevs.

Artikel 94

Interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder

1. De interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder, som enligt en medlemsstats lagstiftning är möjliga vad beträffar ett nationellt mönster skall för ett gemenskapsmönster eller en ansökan om gemenskapsmönster kunna begäras vid denna stats domstolar, däribland domstolarna för gemenskapsmönster, även om en domstol för gemenskapsmönster i en annan medlemsstat enligt denna förordning är behörig att avgöra själva saken.

2. Vid förfaranden som rör interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder, är det tillåtet för svaranden att inge yrkanden även på andra sätt än genom genkärkomål om ogiltigförklaring av gemenskapsmönstret. Artikel 89.2 skall dock tillämpas med nödvändiga ändringar.

3. En domstol för gemenskapsvarumärken, vars behörighet grundas på artikel 86.1, 86.2, 86.3 eller 86.4, är behörig att besluta om interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder, vilka, förutsatt att förfarandet för erkännande och verkställighet sker i enlighet med bestämmelserna i avdelning III i verkställighetskonventionen, skall äga giltighet inom vart och ett av medlemsstaternas territorium. Ingen annan domstol skall ha sådan behörighet.

Artikel 95

Särskilda bestämmelser om konnexa mål

1. En domstol för gemenskapsmönster, som skall avgöra ett sådant mål som avses i artikel 85, bortsett från fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång, skall om det inte finns särskilda skäl att fortsätta förfarandet, antingen på eget initiativ efter att ha hört parterna, eller på begäran av någon part efter att ha hört övriga parter, förklara målet vilande, om gemenskapsmönstrets giltighet är föremål för prövning på grund av genkäromål vid en annan domstol för gemenskapsmönster, eller om en ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring redan gjorts hos byrån.

2. Byrån skall förklara en ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring vilande, om det inte finns särskilda skäl att fortsätta förfarandet, antingen på eget initiativ efter att ha hört parterna, eller på begäran av någon part efter att ha hört övriga parter, om gemenskapsmönstrets giltighet är föremål för prövning på grund av genkäromål vid en domstol för gemenskapsmönster. Om en av parterna i målet vid domstolen för gemenskapsmönster begär det, kan dock domstolen efter att ha hört övriga parter förklara målet vilande. Byrån skall i så fall återuppta den ansökan som förklarats vilande.

3. Om en domstol för gemenskapsmönster förklarar ett mål vilande får den förordna om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder att gälla under den tid som målet är vilande.

Artikel 96

Behörighet för domstolarna för gemenskapsmönster i andra instans fullföljd av talan1. Ett avgörande av en domstol för gemenskapsmönster i första instans i fråga om sådan talan som avses i artikel 85 får överklagas till en domstol för gemenskapsmönster i andra instans.2. De villkor under vilka ett överklagande till en domstol för gemenskapsmönster i andra instans kan ske skall bestämmas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i vilken domstolen är belägen.

3. Nationella bestämmelser om fullföljd av talan skall tillämpas på avgöranden av en domstol för gemenskapsmönster i andra instans.

Avsnitt 3

Andra tvister om gemenskapsmönster

Artikel 97

Kompletterande bestämmelser om behörighet för andra domstolar än domstolar för gemenskapsmönster

1. I den medlemsstat vars domstolar är behöriga enligt artiklarna 83.1 eller 83a skall annan talan än sådan som avses i artikel 85 föras vid de domstolar som skulle ha haft geografisk och materiell behörighet i fråga om talan om nationella mönster som är registrerade i denna stat.

2. Om enligt artiklarna 83.1 och 83a och punkt 1 i denna artikel ingen domstol är behörig att avgöra annan talan än sådan som avses i artikel 85, men som angår ett gemenskapsmönster, kan denna talan väckas vid domstol i den medlemsstat i vilken byrån har sitt säte.

Artikel 98

Skyldighet för nationella domstolar

En nationell domstol som skall avgöra en annan talan om ett gemenskapsmönster än sådan som avses i artikel 85 skall anse mönstret vara giltigt. Artiklarna 89.2 och 94.2 skall dock tillämpas med nödvändiga ändringar.

AVDELNING XI

INVERKAN PÅ MEDLEMSSTATERNAS RÄTT

Artikel 99

Litispendens och konnexitet vid mål om gemenskapsmönster och nationella mönsterrättigheter

1. Om talan väcks om intrång eller risk för intrång på grundval av samma omständigheter och mellan samma parter vid domstolar i olika medlemsstater, där talan vid den ena domstolen väcks på grundval av ett gemenskapsmönster och vid den andra på grundval av en nationell mönsterrätt som ger samtidigt skydd, skall den domstol, där talan inte väckts först, på eget initiativ avsäga sig behörighet till förmån för den domstol där talan först väckts. Den domstol som skall avsäga sig behörigheten får förklara målet vilande om den andra domstolens behörighet bestrids.

2. Den domstol för gemenskapsmönster som handlägger ett mål om intrång eller risk för intrång på grundval av ett gemenskapsmönster skall avvisa talan om ett lagakraftvunnet avgörande meddelats i samma sak mellan samma parter på grundval av en mönsterrätt som ger samtidigt skydd.

3. Den domstol som handlägger mål om intrång eller risk för intrång på grundval av en nationell mönsterrätt skall avvisa talan, om ett lagakraftvunnet avgörande meddelats i samma sak mellan samma parter på grundval av ett gemenskapsmönster som ger samtidigt skydd.

4. De föregående punkterna skall inte tillämpas i fråga om interimistiska åtgärder, inbegripet skyddsåtgärder.

Artikel 100

Förhållande till andra skyddsformer i nationell rätt

1. Bestämmelserna i denna förordning skall inte påverka tillämpningen av bestämmelser i gemenskapens eller medlemsstaternas rätt avseende oregistrerade mönster, varumärken eller andra kännetecken, patent och bruksmodeller, teckensnitt, civilrättsligt ansvar och illojal konkurrens.

2. Ett mönster som är skyddat med gemenskapsmönster skall också vara berättigat till upphovsrättsligt skydd enligt medlemsstaternas lagstiftning från och med det datum mönstret skapades eller fastställes. Omfattningen av och förutsättningarna för sådant skydd, inbegripet verkshöjd, skall avgöras av varje enskild medlemsstat.

AVDELNING XII

KOMPLETTERANDE BESTÄMMELSER FÖR BYRÅN

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 101

Allmän bestämmelse

Om inte annat föreskrivs i denna avdelning skall avdelning XII i förordningen om gemenskapsvarumärken tillämpas på byrån med avseende på dess uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 102

Administrativa tjänster

- utgår -

Artikel 103

Personal

- utgår -

Artikel 104

Immunitet och privilegier

- utgår -

Artikel 105

Skadeståndsansvar

- utgår -

Artikel 106

Europeiska gemenskapernas domstols behörighet

- utgår -

Avsnitt 2

Byråns ledning

Artikel 107

Direktörens kompletterande befogenheter

Förutom sina uppgifter om befogenheter i enlighet med artikel 119 i förordningen om gemenskapsvarumärken får byråns direktör förelägga kommissionen förslag till denna ändring förordning, tillämpningsföreskrifterna, avgiftsbestämmelserna och alla andra bestämmelser i den mån de är tillämpliga på registrerade gemenskapsmönster, efter att ha hört den rådgivande nämnden och, om avgiftsbestämmelserna berörs, budgetkommittén.

Artikel 108

Utnämning av högre tjänstemän

- utgår -

Avsnitt 3

Styrelsen

Artikel 109

Styrelsens kompletterande befogenheter

Förutom styrelsens befogenheter i kraft av förordningen om gemenskapsvarumärken eller andra bestämmelser i denna förordning.

a. skall styrelsen fastställa datum för första inlämning av ansökningar om registrerade gemenskapsmönster i enlighet med artikel 128.2,

b. skall styrelsen höras innan riktlinjer för granskningen avseende formkrav, granskning av grunder för vägran att registrera och ogiltighetsförfaranden vid byrån och i andra fall enligt denna förordning antas.

Artikel 110

Sammansättning

- utgår -

Artikel 111

Ordförandeskap

- utgår -

Artikel 112

Sammanträden

- utgår -

Avsnitt 4

Tillämpning av förfaranden

Artikel 113

Behörighet

För att fatta beslut inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i denna förordning skall följande vara behöriga:

a) Granskare.

b)Enheten för administration av varumärken och mönster och för juridiska frågor.

c) Annulleringsenheterna.

d) Överklagandenämnderna.

Artikel 114

Granskare

Granskarna svarar för att på byråns vägnar fatta beslut om ansökningar om registrerade gemenskapsmönster.

Artikel 115

Enheten för administration av varumärken och mönster och för juridiska frågor

1. Den enhet för administration av varumärken och för juridiska frågor som inrättades genom förordningen om gemenskapsvarumärken skall ändras till Enheten för administration av varumärken och mönster och för juridiska frågor.

2. Utöver de befogenheter den fick genom förordningen om gemenskapsvarumärken skall den svara för att fatta sådana beslut som krävs enligt denna förordning som inte omfattas av en granskares eller en annulleringsenhets befogenhet. I synnerhet skall den svara för beslut som rör införande i registret.

Artikel 116

Annulleringsenheter

1. Annulleringsenheterna svarar för att fatta beslut om ansökningar om ett registrerat gemenskapsmönsters ogiltighet.

2. En annulleringsenhet skall bestå av tre ledamöter. Minst två av ledamöterna skall vara jurister.

Artikel 117

Överklagandenämnder

Förutom de befogenheter överklagandenämnderna har i enlighet med förordningen om gemenskapsvarumärke är de också ansvariga för att besluta om beslut av granskare, annulleringsenheter och enheten för administration av varumärken och för juridiska frågor som överklagats.

Artikel 118

Ledamöternas oavhängighet i överklagandenämnderna

- utgår -

Artikel 119

Jäv

- utgår -

Artikel 120

Utnämning av ledamöter i annulleringsenheter och överklagandenämnder under en övergångsperiod

- utgår -

Avsnitt 5

Finansiella bestämmelser

- utgår -

Artikel 121

Budget

- utgår -

Artikel 122

Avgifter

- utgår -

AVDELNING XIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 123

Officiella språk

- utgår -

Artikel 124

Tillämpningsföreskrifter

1. Tillämpningsföreskrifter för denna förordning skall antas.

2. Förutom de avgifter som anges i föregående artiklar skall avgifter tas ut i enlighet med tillämpningsföreskrifterna och avgiftsbestämmelserna i de fall som anges nedan:

a) Försenad inbetalning av registreringsavgift.

b) Försenad inbetalning av avgift för offentliggörande.

c) Försenad inbetalning av avgift för senareläggning av offentliggörande.

d) Försenad inbetalning av kompletterande avgift för flera ansökningar.

e) Utfärdande av kopia av registreringsbevis.

f) Registrering av överlåtelse av gemenskapsmönster.

g) Registrering av en licens eller annan rättighet som är knuten till ett gemenskapsmönster.

h) Avförande av en licens eller annan rättighet ur registret.

i) Utfärdande av registerutdrag.

j) Tillhandahållande av akter.

k) Utlämnande av kopior av handlingar.

l) Lämnande av uppgifter om ett ärende.

m) Omprövning av återbetalningsbeslut vad gäller kostnader i ett förfarande.

n) Utfärdande av intyg om ansökning.

3. Tillämpningsföreskrifterna och avgiftsbestämmelserna skall antas och ändras i enlighet med förfarandet i artikel 141 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artikel 124a

Bestämmelser för förfaranden vid överklagandenämnderna

Bestämmelserna för förfaranden vid överklagandenämnderna skall tillämpas på klagomål som nämnderna handlägger i enlighet med denna förordning, med förbehåll för erforderliga ändringar och tillägg antagna i enlighet med förfarandet i artikel 141 i förordningen om gemenskapsvarumärken.

Artikel 125

System för utbyte av information

- utgår -

Artikel 126

Inrättande av en kommitté och förfaranden för antagande av tillämpningsföreskrifter

- utgår -

Artikel 127

Avgiftsbestämmelser

- utgår -

Artikel 128

Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den sextionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

2. Ansökningar avseende registrerade gemenskapsmönster kan inges till byrån från och med det datum som fastställs av styrelsen på förslag av byråns direktör.

3. Ansökningar avseende registrerade gemenskapsmönster som inges inom tre månader före det datum som avses i punkt 2 skall anses ha ingivits detta datum.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande