Förslag till rådets beslut om godkännande på gemenskapens vägnar av ändringar av bilagorna till konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen)

(1999/C 176/16)

(Text av betydelse för EES)

KOM(1999) 128 slutlig - 1999/0077(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 18 mars 1999)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130r.4, artikel 228.2 första meningen och 228.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

1. Genom rådets beslut 94/156/EG(1) godkände Europeiska gemenskapen 1974 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen) och tillträdde konventionen den ... .

2. Genom rådets beslut 94/157/EG(2) godkände Europeiska gemenskapen konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (1992 års Helsingforskonvention i dess ändrade lydelse) och tillträdde konventionen den ... .

3. Helsingforskommissionen antog den 26 mars 1998 ändringar till bilagorna III och IV till 1974 års och 1992 års Helsingforskonventioner, delgav de fördragsslutande parterna ändringarna och rekommenderade parterna att godkänna dessa ändringar.

4. Enligt artikel 24.2 i 1974 års Helsingforskonvention och artikel 32.3 i 1992 års Helsingforskonvention skall ändringarna anses vara godkända om ingen av de fördragsslutande parterna har rest invändningar mot ändringarna genom att skriftligen anmäla sådana till depositarien inom den tidsfrist som fastställs av Helsingforskommissionen.

5. Ändringarna av bilagorna III och IV till 1974 års och 1992 års Helsingforskonvention skall anses vara godkända den 1 januari 1999 om ingen av de fördragsslutande parterna har rest invändningar inom denna period.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De ändringar av bilagorna III och IV till 1974 års Helsingforskonvention och till 1992 års Helsingforskonvention som Helsingforskommissionen rekommenderade parterna att godkänna den 26 mars 1998 godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Ändringarna bifogas detta beslut.

(1) EGT L 73, 16.3.1994, s. 1.

(2) EGT L 73, 16.3.1994, s. 19.

HELCOM:s REKOMMENDATION 19/6

Antagen den 26 mars 1998 i enlighet med artikel 13 b i Helsingforskonventionen

ÄNDRINGAR AV BILAGA III TILL HELSINGFORSKONVENTIONEN OM FÖRHINDRANDE AV FÖRORENING FRÅN JORDBRUKET

KOMMISSIONEN

SOM HÄNVISAR TILL artikel 2.1, 2.2, 2.6 och 2.7, artikel 3.1, artikel 5, artikel 6.1, 6.2, 6.6, 6.7 och 6.8 i 1974 års Helsingforskonvention,

SOM HÄNVISAR TILL artikel 2.1, 2.2, 2.7 och 2.8, artikel 3.1, 3.2, 3.3, 3.5 och 3.6, artikel 5, artikel 6.1, 6.2 och 6.4 samt artikel 15 i 1992 års Helsingforskonvention,

SOM ÄVEN HÄNVISAR TILL ordförandeskapets deklaration vid Östersjö-toppmötet 1996 samt handlingsprogrammet för Östersjöstaternas samarbete, där det fastställs att jordbruksbilagan till Helsinforskonventionen bör sammanställas och antas så snart som möjligt,

SOM ÄR MEDVETEN OM att det bland annat är jordbruksaktiviteter i Östersjöbäckenet som förursakar förorening av vatten och luft med kväve, fosfor och växtskyddsmedel, och därigenom negativt påverkar Östersjöns ekosystem, med exempelvis eutrofiering, syrebrist och minskad biologisk mångfald som följd,

SOM BEAKTAR ändringsförfarandet för bilagorna till Helsingforskonventionen enligt artikel 24 i 1974 års Helsingforskonvention och artikel 32 i 1992 års Helsingforskonvention,

SOM UPPMÄRKSAMMAR artikel 19.2 i 1992 års Helsingforskonvention, enligt vilken den kommission för Östersjöområdets marina miljö som upprättades i enlighet med 1974 års Helsingsforskonvention skall utgöra den kommission som avses i 1992 års Helsingforskonvention, och

SOM ÄVEN BEAKTAR artikel 36.1 i 1992 års Helsingforskonvention,

HAR BESLUTAT

a) att anta de ändringar av bilaga III till Helsingforskonventionen som bifogas denna rekommendation,

b) att uppmana depositarieregeringen att delge de fördragsslutande parterna dessa ändringar tillsammans med kommissionens rekommendation att godta dem,

c) att fastställa att ändringarna skall anses vara antagna om ingen av de fördragsslutande parterna gjort invändningar mot ändringarna senast den 1 januari 1999,

d) att fastställa att de föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 2000,

OCH HAR DESSUTOM BESLUTAT att i enlighet med detta ändra bilaga III till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö det datum de godkända ändringarna träder i kraft, om denna konvention trätt i kraft tidigare än ändringarna.

KOMMISSIONEN REKOMMENDERAR FÖLJANDE:

a) Danmarks, Finlands, Tysklands och Sveriges regeringar utarbetar program för genomförandet av de åtgärder som avses i del II i bilaga III senast den 1 januari 2000 och genomför dem senast den 1 januari 2002,

b) Estlands, Lettlands, Litauens, Polens och Rysslands regeringar utarbetar program för genomförandet av de åtgärder som avses i del II i bilaga III och genomför dem så snabbt som möjligt, dock senast den 1 januari 2002 respektive den 1 januari 2001.

KOMMISSIONEN UPPMANAR de fördragsslutande parternas regeringar att rapportera om hur genomförandet fortskrider i förhållande till de överenskomna tidsfristerna.

BILAGA TILL HELCOM -REKOMMENDATION 19/6 OM ÄNDRINGAR AV BILAGA III

Efter den allmänna rubriken i bilaga III skall orden "Del I: förebyggande av föroreningar från industri och kommuner" införas.

Efter del I skall följande nya bestämmelser införas enligt följande:

DEL II: FÖREBYGGANDE AV FÖRORENINGAR FRÅN JORDBRUKET

Regel 1: Allmänna bestämmelser

I enlighet med de relevanta delarna i denna konvention skall de fördragsslutande parterna tillämpa de åtgärder som avses nedan och ta hänsyn till de bästa miljövårdsmetoderna (Best Environmental Practices) och bästa tillgängliga teknik (Best Available Technology) för att minska föroreningarna från jordbruksverksamhet. De fördragsslutande parterna skall utarbeta riktlinjer som omfattar de områden som anges nedan, och rapportera till kommissionen.

Regel 2: Växtnäring

De fördragsslutande parterna skall införa följande grundprinciper i sin nationella lagstiftning eller i sina nationella riktlinjer och anpassa gällande bestämmelser i respektive land i syfte att minska de skadliga verkningarna av jordbruket på miljön. De fastställda kravgränserna skall anses vara grundläggande minimikrav för nationell lagstiftning.

1. Djurtäthet

För att säkerställa att inga gödselöverskott uppstår i förhållande till mängden brukbar jord måste en balans uppnås mellan antalet djur på en gård, och den markyta som står till förfogande för spridning av gödsel. Detta förhållande uttrycks som djurtäthet. Det maximala antalet djur skall fastställas med hänsyn tagen till mängden fosfor och kväve i gödseln, och grödornas behov av växtnäring.

2. Gödsellagring

Gödsellager skall vara av sådan kvalitet att spill undviks. Lagringskapaciteten skall vara tillräcklig för att säkerställa att gödsel endast behöver spridas när växterna kan tillgodogöra sig näringen. Minimigränsen skall vara 6 månaders lagringskapacitet. Urin- och slambrunnar skall täckas eller hanteras på ett sätt som effektivt minskar ammoniakutsläppen.

3. Avloppsvatten från jordbruket och ensilagevätska

Avloppsvatten från djurhållning skall antingen lagras i urin- eller slambrunnar, eller behandlas på lämpligt sätt för att förebygga föroreningar. Spillvatten från framställning och lagring av ensilage skall samlas upp och ledas till lagringsbrunnar för urin eller flytande gödsel.

4. Spridning av organisk gödsel

Organisk gödsel (slam, fast gödsel, urin, avloppslam, kompost osv.) skall spridas på ett sätt som minimerar risken för förlust av växtnäringsämnen, och skall inte spridas på mark som är frusen, vattenmättad eller snötäckt. Organisk gödsel skall så snart som möjligt efter spridning på bar mark blandas ned i marken. Perioder under vilka gödselspridning är förbjuden skall fastställas.

5. Spridningsfrekvens

Spridningsfrekvensen för växtnäring skall inte överskrida grödornas näringsbehov. Nationella riktlinjer skall utarbetas och omfatta gödslingsrekommendationer. De skall ta hänsyn till

a) jordegenskaper, jordens näringshalt, jordart och sluttningsgrad,

b) klimatförhållanden och bevattning,

c) markanvändning och jordbruksmetoder, inbegripet växelbruksystem,

d) alla potentiella yttre näringskällor.

6. Täckgröda under vintern

I de regioner där så behövs skall den brukade arealen vara tillräckligt täckt av gröda under vinter och höst för att effektivt minska förlusterna av växtnäring.

7. Åtgärder för vattenskydd och områden för minskning av näringsutsläpp

a) Ytvatten: Buffertzoner, strandområden eller sedimentdammar skall upprättas där så behövs.

b) Grundvatten: Grundvattenskyddszoner skall inrättas vid behov. Lämpliga åtgärder skall fastställas, t.ex. minskad gödslingsfrekvens, zoner där gödselspridning förbjuds, och permanenta ängsområden.

c) Områden för reduktion av växtnäring: Våtmarker skall bevaras och om möjligt återställas i syfte att minska förlusterna av växtnäring och bibehålla den biologiska mångfalden.

Regel 3: Växtskyddsmedel

Växtskyddsmedel skall endast hanteras och användas i enlighet med en nationell riskminskningsstrategi som skall utgå från de bästa miljövårdsmetoderna. Strategin skall grundas på en inventering av befintliga problem, och skall omfatta lämpliga mål. Strategin skall bland annat omfatta följande typer av åtgärder:

1. Registrering och godkännande

Växtskyddsmedel skall endast få säljas, importeras och användas om de registrerats och godkänts för sådana ändamål av de nationella myndigheterna.

2. Lagring och hantering

Lagring och hantering av växtskyddsmedel skall genomföras så att alla risker för läckage och spill undviks. Några exempel på känsliga områden är transport, samt påfyllning och rengöring av utrustning. Annat spill av växtskyddsmedel utanför det behandlade landområdet skall förebyggas. Avfall från växtskyddsmedel skall bortskaffas i enlighet med nationell lagstiftning.

3. Licenser

Licens skall krävas för kommersiell användning av växtskyddsmedel. Kraven för att erhålla en sådan licens skall omfatta lämplig utbildning och fortbildning om hur växtskyddsmedlet skall hanteras för att i möjligaste mån undvika skador på hälsa och miljö. Användarens kunskaper om behandling och användning av växtskyddsmedel skall regelbundet uppdateras.

4. Spridningsteknik

Spridningsteknik och -metoder skall vara sådana att oönskad avdrift eller spill av växtskyddsmedel undviks. Inrättandet av skyddszoner utmed ytvatten skall uppmuntras. Spridning från luftfarkost skall förbjudas, för undantag skall tillstånd krävas.

5. Provning av sprututrustning

Regelbunden provning av sprututrustning skall uppmuntras för att säkerställa tillförlitliga resultat vid sprutning med växtskyddsmedel.

6. Alternativa bekämpningsmetoder

Utveckling av alternativa bekämpningsmetoder för växtskydd skall främjas.

Regel 4: Miljötillstånd

För jordbruk med djurproduktion över en viss storlek skall tillstånd krävas avseende jordbrukets miljöaspekter och miljöpåverkan.

Regel 5: Miljöövervakning

De fördragsslutande parterna skall utarbeta projekt för utvärdering av åtgärdernas verkan och jordbrukssektorns inverkan på miljön.

Regel 6: Utbildning, information och stöd

De fördragsslutande parterna skall främja system för utbildning, information och stöd (rådgivning) rörande miljöfrågor inom jordbrukssektorn.

HELCOM:s REKOMMENDATION 19/7

Antagen den 26 mars 1998 i enlighet med artikel 13 c i Helsingforskonventionen

ÄNDRINGAR AV BILAGA IV TILL HELSINGFORSKONVENTIONEN

KOMMISSIONEN

SOM ERINRAR SIG målen för Östersjöstrategin för uppsamlingsanläggningar i hamnarna för avfall från fartyg och därmed förbundna frågor,

SOM ERINRAR SIG HELCOM:s rekommendation 17/11 om uppsamligsanläggningar, i vilken utvecklingen och tillämpningen av harmoniserade, obligatoriska bestämmelser för fiskebåtar, nyttofartyg och fritidsbåtar som inte omfattas av gällande bestämmelser i fråga om toalettuppsamlingssystem och uppsamlingstankar för avloppsvatten föreskrivs,

SOM DESSUTOM ERINRAR SIG att det i HELCOM:s rekommendation 17/11 om uppsamlingsanläggningar föreskrivs att obligatoriska bestämmelser om att fartyg skall lämna allt avfall till uppsamlingsanläggningar i hamnarna innan de avlöper måste fastställas, med hänsyn tagen till särskilda lösningar för exempelvis passagerarfärjor och fartyg i närtrafik,

SOM ÄR MEDVETEN OM att genomförandet av strategin är en förutsättning för en omfattande minskning av antalet operationella och olagliga utsläpp, och därför även för skydd av Östersjöområdets marina miljö mot föroreningar från fartyg,

SOM KONSTATERAR att bilaga IV till 1973 års internationella konvention om förhindrande av föroreningar från fartyg, ändrad genom 1978 års protokoll till den konventionen (MARPOL 73/78), endast omfattar sådana mindre fartyg som är registrerade för transport av mer än tio personer,

SOM UPPMÄRKSAMMAR reglerna 5 och 7 i bilaga V till MARPOL 73/78 och regel 7 i bilaga IV till 1974 års Helsingforskonvention och regel 5 i bilaga IV till 1992 års Helsingforskonvention, i vilka de fördragsslutande parterna åtar sig att säkerställa att anläggningar för uppsamling av avfall och avloppsvatten tilhandahålls i deras hamnar och terminaler i Östersjöområdet på ett sätt som inte förorsakar onödig försening för fartyg, och som är anpassade till behoven hos de fartyg som använder dem,

SOM ÄVEN KONSTATERAR att enligt artikel 19.2 i 1992 års Helsingforskonvention skall kommissionen för skydd av Östersjöområdets marina miljö, upprättad i enlighet med 1974 års Helsingforskonvention, utgöra kommissionen enligt 1992 års Helsingforskonvention,

SOM BEAKTAR ändringsförfarandet för bilagorna till Helsingforskonventionen i enlighet med artikel 24 i konventionen,

HAR BESLUTAT

a) att anta de nya regler 7a och 8a i bilaga IV till 1974 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö, som bifogas till denna rekommendation,

b) att uppmana depositarieregeringen att delge de fördragsslutande parterna ändringarna tillsammans med kommissionens rekommendation att godkänna dem,

c) att fastställa att ändringar skall anses vara godkända om ingen av de fördragsslutande parterna före den 1 januari 1999 har rest invändningar, och

d) att fastställa att godkända ändringar skall träda i kraft den 1 januari 2000.

KOMMISSIONEN HAR DESSUTOM BESLUTAT att på samma sätt ändra bilaga IV till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö, det datum de godkända ändringarna träder i kraft, om denna konvention har trätt i kraft före dessa ändringar,

UPPMANAR regeringarna i de länder som är fördragsslutande parter och som är medlemmar i Europeiska unionen att sträva efter att utarbeta motsvarande bestämmelser i ett rådsdirektiv om uppsamlingsanläggningar i hamnar för avfall och avloppsvatten från fartyg,

OCH UPPMANAR dessutom de fördragsslutande parternas regeringar att rapportera om genomförandet av denna rekommendation i enlighet med rapporteringsförfarandet för genomförandet av Östersjöstrategin för uppsamlingsanläggningar i hamnarna för avfall från fartyg och därmed förbundna frågor.

BILAGA

En ny regel 7a införs i bilaga IV till Helsingforskonventionen:

Regel 7a: Utsläpp av avloppsvatten från övriga fartyg

A. Tillämpning

Alla övriga fartyg, inbegripet fritidsbåtar som inte omfattas av punkt B i regel 7 och som är utrustade med toaletter skall uppfylla kraven i punkterna A, C och D i regel 7 enligt följande:

a) Senast den 1 januari 2005 för fartyg byggda före den 1 januari 2000.

b) Så snart denna regel träder i kraft, för fartyg byggda från och med den 1 januari 2000.

B. Uppsamlingssystem för toalettavlopp

De fartyg som avses i punkt A skall utrustas med uppsamlingssystem för toalettavlopp i enlighet med de riktlinjer som antagits av Helsingforskommissionen.

C. Uppsamlingsanläggningar

1. Punkt E 1 i regel 7 skall i förekommande fall gälla för de fartyg som avses i punkt A.

2. För att göra det möjligt att ansluta uppsamlingsanordningens rör till avloppsledningarna på sådana fartyg som avses i punkt A skall båda rörledningar utrustas med standardkopplingar för avloppsledningar i enlighet med de riktlinjer som antagits av Helsingforskommissionen.

En ny regel 8a införs i bilaga IV till Helsingforskonventionen:

Regel 8a: Obligatorisk avlämning av allt avfall till uppsamlingsanläggning i hamnarna

A. Definitioner

I denna konvention avses med

1. avfall från fartyg: allt avfall som uppstår i samband med fartygets drift, inbegripet spillolja från maskinrumsutrymmen, avloppsvatten och sopor enligt bilaga V i MARPOL 73/78, lastrelaterat avfall, inbegripet (men inte endast omfattande) överskott och spill vid lastning och tömning, dunnage, stöttor, pallar, foder- och förpackningsmaterial, plywood, papper, papp, vajrar och stålband,

2. lastavfall: rester av lastmaterial på fartyg i lastutrymmen som förblir tillgängliga efter det att avlastningen avslutats.

B. Avlämning av avfall till uppsamlingsanläggning i hamn

Innan fartygen lämnar hamnen skall de lämna allt avfall från fartyg som inte får släppas ut i Östersjön i enlighet med MARPOL 73/78 och denna konvention, till en uppsamlingsanläggning i hamn. Innan de lämnar hamnen skall allt lastavfall lämnas i en uppsamlingsanläggning i hamn i enlighet med kraven i MARPOL 73/78.

C. Undantag

1. Myndigheterna kan tillåta undantag från obligatorisk inlämning av allt avfall till en hamnuppsamlingsanläggning med hänsyn till särskilda villkor för exempelvis passagerarfärjor i närtrafik. Myndigheterna skall informera Helsingforskommissionen när de utfärdar sådana undantag.

2. Om uppsamlingsanläggningarna inte är adekvata skall fartygen ha rätt att på lämpligt sätt lagra och behålla avfallet ombord för att lämna det vid nästa adekvata hamnuppsamlingsanläggning. Hamnmyndigheten eller operatören skall förse fartyget med ett dokument som upplyser om uppsamlingsanläggningens brister.

3. Fartyg skall tillåtas behålla små mängder avfall ombord, som är för små för att det skall vara rimligt att lämna dem till uppsamlingsanläggningen i hamnen.