A4-0239/99

Resolution om Europaparlamentets bidrag till den europeiska sysselsättningspakten och kommissionens meddelande om en europeisk politik i sysselsättningens tjänst (i enlighet med artikel 127 i EG-fördraget) (KOM(99)0167)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(99)0167),

- med beaktande av skrivelsen av den 15 april 1999 från den agerande ordföranden i rådet, till Europaparlamentets ordförande om Europaparlamentets bidrag till den europeiska sysselsättningspakten,

- med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén «EU:s ekonomi vid tidpunkten för införandet av euron: att främja tillväxt, sysselsättning och stabilitet» (Ekonomisk årsrapport 1999) om 1999 års ekonomiska årsrapport (KOM(99)0007 - C4-0043/99) ((Protokollet av den 11 mars 1999, del II.19.)),

- med beaktande av kommissionens rapport om sysselsättningsgraden 1998 - Sysselsättningsgraden i medlemsstaterna (KOM(98)0572),

- med beaktande av artiklarna 99, 104, 105 och 127 i EG-fördraget,

- med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken ((EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 i Amsterdam om stabilitets- och tillväxtpakten ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.)),

- med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 16 juni 1997 i Amsterdam om tillväxt och sysselsättning ((EGT C 236, 2.8.1997, s. 3.)),

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets extra möte i Luxemburg den 20 och 21 november 1997, från mötet i Cardiff den 15 och 16 juni 1998 och från mötet i Wien den 11 och 12 december 1998 om sysselsättning, tillväxt och stabilitet i synnerhet om utvecklingen av den europeiska sysselsättningspolitiken,

- med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 12 och 13 december 1997 om samordning av den ekonomiska politiken under tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen och artiklarna 109 och 109b i EG-fördraget,

- med beaktande av sin resolution av den 18 november 1998 om kommissionens meddelande «Förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 1999" (KOM(98)0574 - C4-0587/98) ((EGT C 379, 7.12.1998, s. 88.)),

- med beaktande av rådets resolution om riktlinjer för sysselsättningen under år 1999, som antogs den 22 februari 1999 ((EGT C 69, 12.3.1999, s. 2.)),

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A4-0239/99),

A. En hög sysselsättningsnivå är möjlig endast då ett stabilt penningvärde, tillväxt och maximalt utnyttjande av produktionspotentialen kan garanteras.

B. Den ekonomiska tillväxten har förvisso bidragit till en förbättring av medlemsstaternas budget, men de gynnsamma konjunkturerna bör inte endast utnyttjas till att minska underskottskvoterna, utan också till att stimulera sysselsättningen,

C. Den stora bristen på arbete inom EU är oroväckande.

D. Arbetsmarknadens parter är oberoende vid löneförhandlingar och Europeiska centralbanken är självständig när det gäller att garantera ett stabilt penningvärde.

E. Det existerar en obruten trend mot polarisering av inkomsterna som innebär att såväl antalet rika som fattiga i unionen ständigt ökar.

F. En europeisk sysselsättningspakt på gemenskapsnivå måste innehålla konkreta beslut och överenskommelser som sträcker sig längre än vad som för närvarande är fallet.

1. Parlamentet kräver konkreta förbättringar av Europeiska rådet i Köln jämfört med de beslut som togs i Luxemburg och motsätter sig därför alla försök att låsa fast samordningen av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik på den hittills uppnådda nivån; i synnerhet motsätter det sig att kontinuitet upprätthålls med nyliberal politik som innebär flexibiliserings- och arbetstvång,

2. efterfrågar därför en europeisk sysselsättningspakt baserad på en politisk förklaring i vilken de olika aktörerna förpliktigar sig att i större omfattning prioritera tillväxt och sysselsättning, och anser att denna pakt bör omsättas i praktiska förbättringar av de befintliga instrumenten, såsom följande:

- förbättring av förhållandet mellan de breda ekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna vad beträffar innehåll, tidsplanering och förhållandet mellan berörda rådsutskott; anser det absolut nödvändigt att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med artikel 99.2 i EG-fördraget och riktlinjerna för sysselsättningspolitiken i enlighet med artikel 128.2 i EG-fördraget utarbetas tidsmässigt närmare varandra och att man samordnar dem bättre innehållsmässigt,

- rekommenderar att aktörerna inom finansiell och ekonomisk politik samt penning- och sysselsättningspolitik träffas regelbundet för att komma närmare varandra i fråga om uppfattning, avsikter och tankar om den ekonomiska utvecklingen, varvid deras oberoende garanteras; i detta sammanhang måste de breda ekonomiska riktlinjerna stå i brännpunkten då man formulerar en kombination av olika politiska instrument för penning-, löne-, finans- och skattepolitiken i syfte att skapa förutsättningarna för ökade privata och offentliga investeringar och styrd hållbar tillväxt,

- man bör i sysselsättningsriktlinjerna förstärka sina prioriteringar och de konkreta målen på nationell och europeisk nivå för att få till stånd en aktiv arbetsmarknadspolitik, investeringar i mänskliga resurser, livslångt lärande och jämställdhet,

- arbetsmarknadens parter uppmanas att bidra med en politisk ramöverenskommelse om flera ämnen rörande moderniseringen av den europeiska samhällsmodellen och genomförandet av nationella och territoriella sysselsättningspakter,

- den europeiska inrikespolitiken bör spela en större roll när det gäller att förbättra potentialen för innovation och tillväxt, inte enbart genom att inleda ambitiösare egna program, utan också genom ökat samarbete och ökad samordning mellan medlemsstaterna på områdena infrastruktur, industripolitik, FoU, utbildning och utbildningspolitik,

3. anser att rådet och medlemsstaterna - i överensstämmelse med den införda interinstitutionella ramen - skall låta Europaparlamentet bli delaktigt i genomförandet av den europeiska sysselsättningspakten och den makroekonomiska dialogen på politisk nivå genom särskilda möten som skulle kunna hållas i samband med informella rådsmöten,

4. uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en följdriktig och konsekvent metod för att beakta («mainstreaming») sysselsättningspolitiken i målen för alla politiska områden vilket bör medverka till att förstärka synergieffekterna mellan marknaderna för varor, kapital och tjänster; begär att särskilt följande områden skall prioriteras:

- ökning av antalet små och medelstora företag, tillväxt inom tjänstesektorn och tredje sektorn,

- nyinriktning och utveckling av offentliga investeringar,

- omfördelning och samordning av beskattningen,

- förstärkning av forskning och utveckling,

- främjande av miljöskyddet,

- modernisering av socialskyddssystemen,

- förbättringar av utbildning och yrkesutbildning,

- främjande av social integrering och lika möjligheter.

I detta sammanhang bör gemenskapens budget för strukturpolitiken och den inre politiken kompletteras av Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden och genom olika offentliga-privata partnerskap,

5. uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram konkreta förslag för beaktande («mainstreaming) av sysselsättnings- och socialpolitiken med utgångspunkt från den nuvarande övergripande synen i gemenskapspolitiken och dess potentiella bidrag till sysselsättningen,

6. välkomnar framstegen när det gäller gemensamma indikatorer för prestationer och politik och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i god tid före rådets sammanträde i Köln enas kring en definition av samtliga hithörande indikatorer, eftersom en effektiv och öppen övervakning och utvärdering av de överenskomna målen är av avgörande betydelse på såväl nationell som europeisk nivå, och betonar därför på nytt sitt krav om att underlätta genomförandet av dessa riktlinjer och deras resultat genom att införa kvantitativa och kvalitativa målsättningar,

- förväntar sig i synnerhet att det statistiska underlag som behövs för prognoser av den ekonomiska utvecklingen, utvecklingen på arbetsmarknaden och utvecklingen av de sociala skyddsnäten är baserade på samma grundläggande krav och ställs till aktörernas förfogande som expertutlåtanden, och

- kräver att de riktlinjer för sysselsättningen som antagits på europeisk nivå genomförs på ett konsekvent sätt med hjälp av uppställda kriterier, med Internationella arbetsorganisationens koncept för full sysselsättning som förebild,

7. påpekar att för att man skall kunna minska arbetslösheten på ett avgörande sätt och samtidigt uppnå de övriga ekonomiska målsättningarna, inklusive Maastrichtkriterierna för skuldbördan, inom överskådlig framtid, krävs en samling strategier på medellång sikt som backas upp av rådet, kommissionen, Europaparlamentet, regeringarna samt arbetsmarknadens parter och ECB och som ger samtliga ekonomiska aktörer och arbetsmarknadsaktörer förtroende att lyckas och därmed förtroende för framtiden i syfte att förbättra Europas förmåga att bemästra sin kombination av olika politisk-ekonomiska instrument,

8. föreslår att målet för aktiva åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna höjs till 25 procent, i enlighet med principerna om konkret stöd åt de drabbade och frivilligt deltagande,

9. uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter konkret genomföra alla de beslut som återfinns i de europeiska sysselsättningsriktlinjerna och att använda den förestående reformen av Europeiska socialfonden som ett tillfälle att förstärka stödet till sysselsättningsstrategin och utbildningen av mänskliga resurser och att uppnå lika möjligheter; motsätter sig med eftertryck ministerrådets idé om att minska Europeiska socialfondens finansiella volym i samband med finansieringen av Agenda 2000; förordar i stället att mål 3 i Europeiska socialfonden tilldelas minst 36 miljarder euro,

10. uppmanar till en intensiverad social dialog och välkomnar beslutet om en reform av den ständiga kommittén för sysselsättning som en god utgångspunkt för förverkligandet av denna målsättning,

11. anser att särskilda sysselsättningsprogram för specifika grupper (ungdomar, kvinnor, långtidsarbetslösa, funktionshindrade personer) inte huvudsakligen kan finansieras på EU-nivå,

12. välkomnar Europeiska fackliga samorganisationens mobiliseringsinsatser och de europeiska demonstrationerna mot massarbetslöshet, hot mot sysselsättning och social utslagning inför toppmötet i Köln som ett nödvändigt bidrag till skapandet av en offentlig grundval för den europeiska sysselsättningspolitiken,

13. rekommenderar att arbetsmarknadens parter i sina årliga löneförhandlingar håller sig inom ramen för en utveckling i riktning mot förbättrad produktivitet och förespråkar, som kompensation för en måttlig lönepolitik, att man för det första bör investera i humankapital och för det andra, som ett led i en samordnad lönepolitik, att arbetstagarna bör bli delaktiga i sitt företags vinster och kapital, samt hoppas att företaget utnyttjar de måttliga löneuppgörelserna till att anställa mer arbetskraft och fler lärlingar,

14. uppmanar på det hela taget medlemsstaterna och företagen att väsentligen förstärka sina investeringar i humankapitalet i syfte att skapa nya arbetstillfällen för både kvalificerad och mindre kvalificerad arbetskraft,

15. stödjer undersökningen av om en eventuell överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter om en minimilön skulle kunna genomföras föra att motverka social dumpning,

16. bekräftar sitt krav på lättnader i beskattningen av inkomster av arbete samt av företagens inkomster och investeringar, och understryker kommissionens krav på ett tillnärmande av företagsbeskattningen för att förhindra omlokalisering av företag endast på grund av skatterna,

17. bekräftar sitt krav på betydande icke procyklisk ansträngningar på medellång sikt från medlemsstaternas sida att konsolidera den offentliga sektorns finanser,

18. påpekar att stabilitetspakten gör det möjligt för Europeiska centralbanken att sänka räntorna i syfte att stimulera till ökad investeringsvilja,

19. begär att alltför stränga arbetsmarknadsregler avskaffas, att skattetrycket och övriga avgifter begränsas och att arbetsgivaravgifterna sänks genom att alternativa finansieringskällor utvecklas, vilka inte medför någon ytterligare beskattning för arbetstagare,

20. efterlyser intelligenta arbetstidsmodeller och minskning av övertid samt förespråkar flexibla arbetstider varvid socialskyddet skall respekteras fullt ut,

21. stödjer medlemsstaternas ansträngningar att främja ökad tillväxt, sysselsättning och konkurrensförmåga genom gemenskapliga infrastrukturprogram (TEN),

22. hänvisar till vikten av att utveckla en fungerande europeisk marknad för riskvilligt kapital och nya former av finansiering, i synnerhet för innovativa små och medelstora företag och företag inom den tredje sektorn, och uppmanar Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden att i detta sammanhang överväga huruvida resurserna för transaktioner med riskvilligt kapital och tekniska projekt inte skulle kunna anslås snabbare och huruvida de övre gränserna inte skulle kunna höjas,

23. uttalar sig för en strategi som syftar till att frigöra den samhälleliga potentialen beträffande kreativitet, innovationer, entreprenöranda, vilja till investeringar och satsningar i enlighet med de sysselsättningspolitiska riktlinjerna,

24. anser att geografisk arbetskraftsmobilitet också utgör en viktig förutsättning för en välfungerande arbetsmarknad; uppmanar därför kommissionen att göra ytterligare ansträngningar för att åstadkomma total rörelsefrihet för EU:s medborgare, arbetstagare och deras familjer inom Europeiska unionen och att i sina förslag också ta hänsyn till andra faktorer som utgör ett hinder (till exempel beskattning av tilläggspension), samt att lägga fram motsvarande lagförslag om gränsöverskridande utbildning och rörlighet,

25. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt arbetsmarknadens parter.