A4-0073/99

Resolution om en ny strategi för jordbruk i arktiska områden

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,

- med beaktande av artikel 39 i fördraget,

- med beaktande av Finlands, Sveriges och Österrikes anslutningsfördrag,

- med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Luxemburg i december 1997 ((Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Luxemburg den 12-13 december 1997.)),

- med beaktande av sin resolution av den 18 juni 1998 om Agenda 2000 ((EGT C 210, 6.7.1998, s. 180.)),

- med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för regionalpolitik (A4-0073/99), och av följande skäl:

A. De arktiska och subarktiska områdena utgör ungefär 2,5 procent av den brukade jordbruksmarken och 38 procent av skogsarealen inom EU. Skogen är en integrerad del av de arktiska jordbruksföretagen, men den ger betydande försäljningsintäkter endast en gång per generation.

B. I arktiska och subarktiska områden samt i bergstrakter och glesbygder spelar jordbruket en central roll för bevarandet av landsbygdens bosättning och livskraft.

C. Det arktiska jordbrukets styrka är att nivån på miljöskyddet är hög, husdjurstätheten per hektar låg samt att man inom djurskötseln och djurhållningen respekterar etik och djurskydd.

D. Den arktiska livsmedelsproduktionen orsakar ytterst lite tungmetallavfall och annat avfall, användningen av växtskyddsmedel är ytterst låg tack vare få växtsjukdomar, djurens hälsotillstånd är gott och antibiotika används inte för att förebygga djursjukdomar.

E. Salmonella i livsmedelsproduktionen förekommer inom vissa områden, vilket utgör en hälsorisk för konsumenten.

F. Endast tack vare sin kvalitativa produktion klarar sig Europa på världsmarknaden.

G. På grund av låg befolkningstäthet, avlägset läge, centraliserade handelsstrukturer och till en del på grund av administrativa hinder i de arktiska områdena är vissa produktionskostnader inom jordbruksproduktionen mycket högre än i andra områden inom Europeiska unionen.

H. Enligt Agenda 2000-förslaget skall priset på spannmål sänkas, vilket gör spannmål konkurrenskraftigare än grönfoder i länder där det inte är möjligt att odla majs. Sålunda utvecklas husdjursuppfödningen i helt fel riktning ur etisk och miljömässig synvinkel, i och med att idisslare börjar utfodras med kraftfoder och spannmål, vilket är onaturligt för dem.

I. Den gemensamma jordbrukspolitiken har byggts upp med hänsyn till de bästa villkoren i Mellaneuropa och den beaktar inte i tillräcklig utsträckning de speciella problem för jordbruksproduktionen som grundar sig på rådande produktionsförhållanden i EU:s arktiska och subarktiska områden samt i bergstrakter och även i Medelhavsområden som drabbas av torka.

J. Den årliga temperatursumman ((Den sammanräknade temperatursumman för de dagar om året då temperaturen uppgår till minst +5°C.)) i Europeiska unionen varierar mellan 400°C och 3000°C.

K. De bästa växt- och produktionsförhållandena för jordbruket råder i områden där den årliga temperatursumman ligger mellan 2 200°C och 1 400°C.

L. Höga värmesummor, t.o.m. upp till 3 000°C, tillsammans med låg nederbörd orsakar problem med torka, i synnerhet i Medelhavsområdet.

M. Till EU:s arktiska och subarktiska områden hör Finland, området i Sverige, norr om Stockholm, delar av Skottland samt vissa alpregioner, där de årliga värmesummorna endast uppgår till mellan 1 300°C och 400°C.

N. Ett betydligt mindre urval av växter kan odlas i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter i jämförelse med övriga områden i Europa. Förädlingskostnaderna för de nödvändiga arterna är höga på grund av att volymerna är små.

O. En minskning av temperatursumman med 100°C motsvaras av en minskning av skördenivån med ungefär 400 kg.

P. Produktionskostnaderna är höga i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter och de producentpriser som fås på marknaden räcker ofta inte till för att täcka jordbrukets produktionskostnader, vilket utgör en fara för bevarandet av företagarandan och arbetsmotivationen inom denna näringsgren.

Q. De arktiska områdenas korta växt- och betessäsonger samt deras mindre skördar, gräs- och betesmarksskördar inbegripna, innebär högre produktionskostnader per hektar och djurenhet.

R. De klimatologiska nackdelarna som visar sig i form av korta växt- och betessäsonger i EU:s arktiska och subarktiska områden utgör en ständig konkurrensnackdel för jordbruket i dessa områden.

S. Förutom de klimatologiska nackdelarna ökar jordbrukets produktionskostnader till följd av att jordlotterna i de arktiska områdena är spridda, av att de korta sånings- och skördetiderna kräver effektiva maskiner och av att hö och spannmål måste torkas.

T. I det arktiska klimatet torkar inte hö och spannmål tillräckligt snabbt och man måste därför torka dem maskinellt för att garantera lagringshållbarheten.

U. I Agenda 2000-förslaget behandlar man hårdast mindre gynnade områden i vilka jordbrukets lönsamhet redan nu är svag. I förslaget sänks producentpriserna och kompenseras endast till en del, vilket i EU:s arktiska och subarktiska områden samt i EU:s bergstrakter medför allvarliga hot för en fortsatt jordbruksproduktion som grundar sig på en europeisk familjejordbruksmodell.

V. Kostnaderna ökar även på grund av att transportsträckorna och transportavstånden till t.ex. hamnar är långa i de arktiska områdena samt på grund av att hamnarna är isfria under så korta tider.

W. Det krav på betesgång för nötkreatur som ingår i Agenda 2000-förslaget är redan på grund av snötäcket mycket svårt att genomföra i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter, eftersom grovfodret måste lagras för den långa vintern och odlingen av detta foder upptar minst 2/3 av åkerarealen.

X. Den tilläggskvot för mjölk som föreslagits för arktiska områden och bergstrakter löser inte problemet med mjölkens lönsamhet och kan inte anses vara en kompensation för inkomstbortfall. Tilläggskvoten skapar tryck på en sänkning av mjölkens producentpriser i takt med den ökade konkurrensen. En mjölkproduktion som grundar sig på tilläggskvoter är ytterst svår i arktiska områden, eftersom ingen kompensation för inkomstbortfall utbetalas.

Y. Nötkreatursskötseln i arktiska områden grundar sig på ett bra djurmaterial och en lång stallfodringsperiod, vilket naturligtvis ökar kostnaderna. En hög genomsnittsproduktion leder till höga enhetskostnader, och av denna orsak borde kompensationen för mjölkens producentpris vara högre. Grovfoder måste samlas in och lagras under den korta växtperioden för att fodret skall täcka behoven under den över åtta månader långa stallfodringsperioden.

1. Parlamentet anser det vara viktigt att uppfylla den målsättning som ingick i slutsatserna från toppmötet i Luxemburg i december 1997: «Det europeiska jordbruket måste såsom ekonomisk sektor vara multifunktionellt, hållbart, konkurrenskraftigt och fördelat på hela det europeiska territoriet, inbegripet de regioner som har särskilda problem»,

2. anser att man bäst kan genomföra Europeiska rådets beslut från december 1997 genom att göra jordbrukspolitiken mer regionalt inriktad och genom att i den gemensamma jordbrukspolitikens rättsakter införliva nödvändiga säråtgärder för arktiska och subarktiska områden i EU, för bergstrakter, områden där den årliga temperatursumman understiger 1 300°C samt för områden drabbade av torka,

3. anser att EU:s gemensamma jordbrukspolitik måste regionaliseras och göras flexibel så att man inom denna politik kan beakta de särskilda behov som förekommer i arktiska och subarktiska områden samt i bergstrakter och i områden drabbade av torka,

4. anser att företagarandan och arbetsmotivationen inom jordbruket bör bevaras på hela EU-området, vilket förutsätter att producenterna erhåller största delen av sina inkomster från marknaden och på basis av produktionen och inte i form av stöd,

5. anser att de lönsamhets- och konkurrensproblem som förekommer i arktiska och subarktiska områden samt i bergstrakter kräver särskilda system och att finansieringsansvaret för dessa system i första hand ligger hos gemenskapen; anser att jordbruksproduktionens fortbestånd inom EU är hotat i synnerhet i de arktiska områdena och i andra områden med speciella problem,

6. kräver att producenterna kompenseras för de inkomstbortfall som fastställs i Agenda 2000-förslaget på så sätt att regionala förhållanden beaktas fullt ut,

7. anser det vara nödvändigt att man granskar grunderna för de stöd som utbetalas inom ramen för organisationen av marknaden för spannmål inom den gemensamma jordbrukspolitiken så att stöden bättre svarar mot de verkliga förluster som sänkningen av producentpriserna orsakar, i synnerhet i de produktionsområden där förhållandena är minst gynnsamma,

8. anser att de extra kostnader som följer av fortgående klimatologiska nackdelar, t.ex. korta växt- och betessäsonger, långa avstånd, splittrade jordlotter och kalla vintrar, bör inbegripas i den gemensamma jordbrukspolitikens hektar- och djurstöd i arktiska och subarktiska områden samt i bergstrakter,

9. påminner om att skogsägandet, trots att det utgör en traditionell del av det arktiska jordbruket, endast ger betydande försäljningsintäkter en gång per generation,

10. upprepar, med hänvisning till sin ovannämnda resolution av den 18 juni 1998 om Agenda 2000, kravet på att stöd för gräsensilage utbetalas i stället för stödet till majsensilage i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter,

11. anser det vara klart att de höga enhetskostnaderna inom mjölkproduktionen förutsätter ett högre kompensationsstöd till mjölkproducenterna; anser att samma stöd som utbetalas för baskvoterna bör utbetalas för de tilläggskvoter som föreslagits för arktiska områden och bergstrakter,

12. anser att villkoren för extensifieringsbidraget bör ändras så att hänsyn tas till jordbruksfastighetens totala foderodlingsareal vid beräkningen av extensifieringen och så att kraven på betesgång avskaffas för snötäckta områden, eftersom det förslag till ändringar i extensifieringsbidraget som kommissionen föreslår i Agenda 2000 inte alls kan tillämpas på arktiska produktionsförhållanden,

13. anser det vara nödvändigt att utreda lönsamheten och konkurrenskraften för den köttproduktion som baserar sig på mjölkkoraser, samt utreda möjligheter att inbegripa denna produktion i EU:s kvalitetssystem,

14. ber kommissionen att utreda vilka verkliga följder tilläggskvoterna för mjölk får för mjölkproduktionens lönsamhet i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter, med hänsyn till den skärpta konkurrensens inverkan på producentprisnivån,

15. ber kommissionen att mer aktivt främja en hållbar utveckling och höga miljö- och djurskyddsnormer samt ett jordbruk som bygger på etiska produktionsmetoder i hela EU-området genom att framför allt fastställa krav för stödtilldelningen; ber kommissionen att skärpa villkoren för miljöstöden med målet att minska utnyttjandet av gödsel och växtskyddsmedel,

16. uppmanar kommissionen att i syfte att trygga konsumenternas hälsa upprätta ambitiösa mål för att förekomsten av salmonella skall kunna minimeras på EU-nivå och för att utnyttjandet av antibiotika för att förebygga djursjukdomar skall kunna avskaffas,

17. anser det vara viktigt att man stärker livsmedelslaboratoriernas kunnande inom EU-området för att göra det möjligt att erhålla tillförlitlig information om livsmedlens säkerhet,

18. anser det vara nödvändigt att principen om en god europeisk jordbrukssed tas i bruk i omfattande skala inom hela EU-området som ett krav för tilldelning av direkta stöd så att den europeiska jordbruksproduktionens höga etiska och miljömässiga värden kan göras till ett centralt mål under nästa WTO-förhandlingar,

19. uppmanar kommissionen att i samband med sina kommande beslut om stöd beakta de extra kostnader som torkning av spannmål och hö ger upphov till,

20. anser det vara ett livsvillkor för produktionens lönsamhet att man inom svin-, fjäderfä- och fåruppfödningen i arktiska och subarktiska områden och i bergstrakter, där produktionskostnaderna på grund av klimatologiska förhållanden och livsmiljövillkor är klart högre än i övriga Europa, tillåter nationella system för stöd som utbetalas enligt antalet djur; anser att övergångsperioderna inte avskaffar dessa bestående nackdelar i produktionsförhållandena,

21. anser det vara viktigt att man i vissa arktiska och avlägset belägna områden utreder de högre priser på produktionsfaktorerna som orsakas av en snedvriden konkurrens som uppstår till följd av förvaltningssystem och av den centraliserade handeln, samt söker metoder för att uppnå en äkta konkurrens inom sektorn för produktionsfaktorer,

22. anser det vara viktigt att de långa transportsträckor som höjer produktionskostnaderna i arktiska och avlägsna områden beaktas i gemenskapens stödordningar,

23. anser att jordbruket i de nordligaste delarna av EU är av största betydelse inte bara för produktion av livsmedel utan också för att bevara en varierad och levande landsbygd och för att upprätthålla och möjliggöra sysselsättning och samhällsstruktur i ländernas alla delar; anser att det behövs ett flexibelt och speciellt anpassat jordbruksstöd på detta specifika område för att kunna bevara landsbygden levande och skydda denna unika miljö,

24. anser det viktigt att produktion och förädling på lokalnivå samt inom det enskilda jordbruksföretaget direkt saluföring av produkter och diversifiering av produktion stimuleras samt att småskaligheten stöds; ber därför kommissionen att studera möjligheter till att stödja småskalig produktion och traditionella produktionssystem, raser och arter; anser att kvotsystemet inte passar det arktiska jordbruket och att de fria mjölkkvoterna bl.a. är för små och att de borde anpassas så att man kunde utveckla den lokala förädlingen vidare,

25. anser att stöd måste omfatta hela produktionskedjan från råvaruproduktion till förädlad produkt för att småskalig förädling ska kunna utvecklas; det nuvarande regelverket tillgodoser främst «storskalig» verksamhet; anser också att stödsystemen måste anpassas efter den ägostruktur och storlek på gårdarna som finns idag,

26. anser att jordbruket på subarktiska och arktiska områden traditionellt är mycket miljövänligt och att det i fortsatt högre grad bör inriktas på miljömässigt uthållig produktion vilket innebär, förutom att miljöbelastningen minimeras, att hänsyn även tas till energiåtgången för livsmedelsproduktion,

27. anser det viktigt att uppmuntra och möjliggöra för folk att bo kvar och därmed hejda avfolkningen samt att underlätta inflyttning i nordligaste Europa för att hindra avfolkningen; anser att möjligheten att bedriva deltidsjordbruk är en förutsättning som måste uppmuntras på grund av de svåra förhållandena, bl.a. den sju månader långa vintern och karga jordar, t.ex. genom att stödja kombination av jordbruk med andra näringar,

28. anser att ekologisk och miljöanpassad turism borde stimuleras och dess marknadsföring utvecklas,

29. konstaterar att kommunikationerna och transporterna i subarktiska och arktiska regioner på grund av geografiska och klimatiska hinder stöter på betydande svårigheter som förvärras av glesheten samt av avstånden till bostadscentra och marknader; anser att det behövs transportstöd till dessa områden,

30. anser att man vid produktion av tjänster i allmänhetens intresse även i fortsättningen skall iaktta subsidiaritetsprincipen, enligt vilken medlemsstaterna definierar kraven för de samhällsomfattande tjänsterna; betonar att subventionerade och av offentliga organ producerade tjänster ofta är det enda alternativet vid tillhandahållande av t.ex. kollektivtrafik på glesbygden, sjukvård och sociala tjänster,

31. betonar vikten av att den samiska kulturen och rennäringen kan utvecklas på samernas egna villkor med stöd från gemenskapen,

32. föreslår speciella stöd inom rennäringen till investeringar och insatser för ökad kunskap om produktutveckling och egenförädling av renprodukter som på sikt skulle ge den enskilde renägaren en högre sysselsättningsgrad samtidigt som behovet av utökat renantal minskar och därmed även belastningen på renbetet,

33. uppmanar kommissionen att undersöka stödmöjligheter till mobila slakterier för att undvika onödiga djurtransporter och att öka lönsamheten,

34. kräver särskilt stöd för decentraliserad produktion och direkt saluföring av regionala produkter i syfte att minska långväga transporter och öka konsumenternas tillgång till färska livsmedel av hög kvalitet.

35. uppmanar kommissionen att göra en omfattande utredning över skillnaderna i jordbrukets biologiska förhållanden i de arktiska områdena och i bergstrakterna inom EU i förhållande till övriga delar av EU, samt att införa nödvändiga korrigeringar i EU:s gemensamma jordbrukspolitik,

36. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen.