GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 5/1999 antagen av rådet den 21 december 1998 inför antagandet av rådets direktiv 1999/ /EG av den . . . om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik (1999/C 49/03)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget (3), och

av följande skäl

1. Ytterligare åtgärder måste vidtas inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att öka säkerheten vid passagerartransport till sjöss.

2. Gemenskapen är allvarligt oroad över de fartygsolyckor i vilka ro-ro-passagerarfartyg har varit inblandade och som har resulterat i omfattande förluster av människoliv. Personer som färdas med ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg inom gemenskapen har rätt att vänta sig och kunna förlita sig på en tillräcklig säkerhetsnivå.

3. I sin resolution av den 22 december 1994 om säkerhet på ro-ro-passagerarfartyg (4) uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag om ett system för obligatorisk besiktning och kontroll av säkerheten på alla ro-ro-passagerarfartyg som bedriver trafik till eller från gemenskapens hamnar samt om rätt att utreda sjöolyckor.

4. Särskilt med tanke på betydelsen av passagerartransporter till sjöss för den inre marknaden är åtgärder på gemenskapsnivå det mest effektiva sättet att fastställa en gemensam lägsta säkerhetsnivå för fartyg inom hela gemenskapen.

5. Åtgärder på gemenskapsnivå är det bästa sättet att säkerställa ett harmoniserat genomförande av en del principer som överenskommits inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), samtidigt som en snedvridning av konkurrensen mellan olika gemenskapshamnar samt mellan ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg undviks.

6. Med tanke på proportionalitetsprincipen är ett rådsdirektiv det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom det ger medlemsstaterna en ram för enhetlig och obligatorisk tillämpning av de gemensamma säkerhetsnormerna, samtidigt som det ger medlemsstaterna rätt att välja de metoder för genomförandet som bäst passar deras nationella system.

7. Fartygssäkerheten är huvudsakligen flaggstaternas ansvar. Varje medlemsstat bör säkerställa att de tillämpliga säkerhetskraven följs av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som för den medlemsstatens flagg samt av de företag som bedriver trafik med dessa.

8. Hamnstatskontroll omfattar inte regelbundna och ingående förebyggande besiktningar och kontroller av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg. Det bör därför kontrolleras, med hjälp av ett system med regelbundna obligatoriska inspektioner som utförs av värdstaterna, att företagen samt deras passagerarfartyg och fartyg följer de säkerhetsnormer som överenskommits inom IMO och, i förekommande fall, på regional nivå. Företagen bör hindras från att bedriva trafik med sådana fartyg om det vid dessa inspektioner upptäcks farliga brister i samband med dessa säkerhetsnormer.

9. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i deras egenskap av värdstater. De befogenheter som de utövar i denna egenskap bygger på särskilda hamnstatsbefogenheter som fullt ut överensstämmer med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (Unclos).

10. För att förbättra säkerheten och undvika snedvridning av konkurrensen bör de gemensamma säkerhetsnormerna tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som, oavsett vilken flagg de för, bedriver reguljär internationell eller inrikes trafik till eller från en medlemsstats hamn i havsområden som ligger mer än 20 sjömil från en kustlinje där nödställda kan föras i land. Samtidigt ges medlemsstaterna möjlighet att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som bedriver inrikes trafik i havsområden som ligger inom 20 sjömil från en kustlinje.

11. Värdstaterna måste kontrollera att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som bedriver trafik till eller från gemenskapshamnar uppfyller vissa harmoniserade krav på certifiering och besiktning i flaggstaten.

12. Dessa ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg bör också, när de byggs och under hela sin användningstid, följa de tillämpliga klassificeringsstandarderna för konstruktion och underhåll av skrov, huvudframdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri, elektriska anläggningar och kontrollanläggningar samt vara utrustade med en färdskrivare som uppfyller relevanta internationella krav.

13. Värdstaterna bör kontrollera att de företag som tillhandahåller dessa tjänster bedriver trafiken med sina ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg på ett sådan sätt att största möjliga säkerhet garanteras. Andra berörda medlemsstater än flaggstaten bör fullt ut få delta i utredningar av sjöolyckor.

14. Det är av största vikt att kontrollera att de flaggstater som inte är medlemsstater har en administration som är införstådd med företags förpliktelser att samarbeta i alla utredningar av olyckor eller tillbud till sjöss och att följa de regler för klassificering och i förekommande fall certifiering som utarbetats av erkända klassificeringsorganisationer. Dessa administrationer bör godta att harmoniserade förfaranden för besiktning och certifiering används.

15. För att säkerställa att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg fortlöpande uppfyller kraven i detta direktiv bör värdstaterna utföra besiktningar innan trafiken inleds samt därefter med regelbundna mellanrum och så snart en betydande ändring av driftsförhållandena inträffar.

16. För att minska företagens arbetsbörda bör tidigare kontroller och besiktningar beaktas på lämpligt sätt. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg bör undantas från besiktning om det tidigare har bekräftats att de uppfyller detta direktivs krav för trafik på liknande rutter. Särskilda bestämmelser bör gälla för ersättningsfartyg. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som med godkänt resultat har besiktigats av värdstaten bör inte omfattas av utvidgade inspektioner enligt rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (5).

17. Medlemsstaterna bör samarbeta för att utöva de skyldigheter som de ansvarar för i sin egenskap av värdstater.

18. Medlemsstaterna kan anse det fördelaktigt att vid utförandet av sina uppgifter biträdas av erkända organisationer som uppfyller kraven i rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utövar tillsyn av fartygens och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (6).

19. Vid planeringen av besiktningarna bör vederbörlig hänsyn tas till ro-ro-passagerarfartygens och höghastighetspassagerarfartygens drifts- och underhållsscheman.

20. Medlemsstaterna bör säkerställa att deras nationella rättssystem gör det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller leda utredningar av sjöolyckor på grundval av bestämmelserna i IMO-koden för utredningar av sjöolyckor. Resultatet av sådana utredningar bör offentliggöras.

21. En uppsättning åtföljande åtgärder avseende trafikledningssystem, planering för oförutsedda händelser och lokala driftsbegränsningar kommer att öka säkerheten ytterligare.

22. En databas med upplysningar som inhämtats från besiktningarna bör upprättas för att göra det möjligt att övervaka genomförandet av detta direktiv.

23. Det är nödvändigt att en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna biträder kommissionen med det faktiska genomförandet av direktivet. Den kommitté som inrättas enligt artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (7) kan fylla denna uppgift.

24. Denna kommitté kan anpassa vissa bestämmelser i direktivet i enlighet med gemenskapens åtgärder eller åtgärder från IMO och förbättra direktivets ordning för att ta hänsyn till sådana framtida ändringar av 1974 års konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (Solas-konventionen) som har trätt i kraft samt säkerställa ett harmoniserat genomförande av ändringar av vissa IMO-resolutioner utan att direktivets räckvidd vidgas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa ett system med obligatoriska besiktningar som kommer att ge bättre garanti för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik till eller från hamnar i gemenskapens medlemsstater samt att ge medlemsstaterna rätt att leda, delta i eller samarbete inom ramen för varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss i samband med denna trafik.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv och i dess bilagor avses med

a) ro-ro-passagerarfartyg: ett havsgående passagerarfartyg som är utrustat med anordningar som gör det möjligt för väg- eller järnvägsfordon att rulla på och av fartyget, och som medför fler än tolv passagerare,

b) höghastighetspassagerarfartyg: höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel 1 kapitel X i 1974 års Solas-konvention - i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv - som medför fler än tolv passagerare,

c) passagerare: alla personer med undantag av

i) befälhavaren och medlemmarna i besättningen eller andra personer som i någon egenskap är anställda eller sysselsatta ombord på ett fartyg för det fartygets behov, samt

ii) barn under ett år,

d) 1974 års Solas-konvention: den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss samt därtill hörande protokoll och ändringar som gäller den dag då detta direktiv antas,

e) koden för höghastighetsfartyg: "Internationella säkerhetskoden för höghastighetsfartyg"; IMD:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC 36(63) av den 20 maj 1994, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv,

f) reguljär trafik: en serie av resor med ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg, som upprätthåller trafik mellan två eller flera hamnar, eller en serie resor från och till samma hamn utan mellanliggande hamnbesök, antingen

i) enligt en offentliggjord tidtabell, eller

ii) med resor som företas så regelbundet eller så ofta att de utgör en uppenbar, systematisk serie.

g) fartområde: ett fartområde som har upptagits i en förteckning i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg, (8)

h) certifikat:

i) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i internationell trafik: de säkerhetscertifikat som utfärdas enligt 1974 års Solas-konvention med ändringar, tillsammans med relevanta förteckningar över utrustning samt i förekommande fall dispenscertifikat och trafiktillstånd,

ii) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i inrikes trafik: de säkerhetscertifikat som utfärdas i enlighet med direktiv 98/18/EG, tillsammans med relevanta förteckningar över utrustning samt i förekommande fall dispenscertifikat och trafiktillstånd,

i) dispenscertifikat: ett certifikat som utfärdats enligt i regel I B/12 a vi i 1974 års Solas-konvention,

j) flaggstatens administration: de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg har rätt att föra,

k) värdstat: en medlemsstat till eller från vars hamn(ar) ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg går i reguljär trafik,

l) internationell resa: en resa till sjöss från en medlemsstats hamn till en hamn utanför denna medlemsstat, eller omvänt,

m) inrikes resa: en resa i fartområden från en medlemsstats hamn till samma eller en annan hamn i den medlemsstaten,

n) erkänd organisation: en organisation som erkänts i enlighet med artikel 4 i direktiv 94/57/EG,

o) företag: ett företag som bedriver trafik med ett eller flera ro-ro-passagerarfartyg för vilket ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har utfärdats i enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 3051/95 om säkerhetsorganisation för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg) (9) eller ett företag som bedriver trafik med höghastighetspassagerarfartyg för vilket ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har utfärdats i enlighet med regel IX/4 i 1974 års Solas-konvention, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv,

p) koden för utredning av sjöolyckor: den kod för utredning av olyckor eller tillbud till sjöss som antogs av IMO genom församlingens resolution A.849(20) av den 27 november 1997,

q) särskild besiktning: en besiktning som utförs av värdstaten i enlighet med artiklarna 6 och 8,

r) kvalificerad inspektör: en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är vederbörligen bemyndigad av en medlemsstats behöriga myndighet att utföra besiktningar och inspektioner som avser de certifikat och som uppfyller de kvalifikationskriterier och kriterier för oberoende som anges i bilaga V,

s) brist: ett tillstånd som konstaterats inte uppfylla kraven i detta direktiv.

Artikel 3 Räckvidd

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som går i reguljär trafik till eller från en medlemsstats hamn, oavsett vilken flagg de för, och som används på internationella resor eller inrikes resor i fartområden som omfattas av klass A i enlighet med artikel 4 i direktiv 98/18/EG.

2. Medlemsstaterna får tillämpa detta direktiv på ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som används på inrikes resor i andra fartområden än de som anges i punkt 1. I så fall skall de tillämpliga reglerna tillämpas på alla ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som går i trafik under samma förhållanden, utan diskriminering på grund av flagg, nationalitet eller företagets etableringsort.

Artikel 4 Inledande obligatoriska kontroller av ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg

1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller senast tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna kontrollera att ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg

a) medför giltiga certifikat, utfärdade av flaggstatens administration eller av en erkänd organisation som handlar på dess vägnar,

b) har besiktigats för utfärdandet av certifikat i enlighet med de relevanta förfaranden och riktlinjer som anges i bilaga till IMO:s församlings resolution A.746(18) om riktlinjer för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktningar och certifiering, i dess lydelse på dagen för antagandet av detta direktiv, eller i enlighet med förfaranden som syftar till att uppnå samma mål,

c) uppfyller de standarder som anges för klassificering enligt en erkänd organisations bestämmelser, eller enligt sådana bestämmelser för konstruktion och underhåll av skrov, maskineri, elektriska anläggningar och kontrollanläggningar som flaggstatens administration anser likvärdiga,

d) är utrustade med en färdskrivare (VDR) för att kunna tillhandahålla information vid en eventuell utredning av en olycka. Färdskrivaren skall uppfylla de standarder om prestanda som anges i IMO:s församlings resolution A.861(20) av den 27 november 1997 och uppfylla de provningsstandarder som fastställs i Internationella elektrotekniska kommissionens (IEC) standard nr 61996. Vad beträffar färdskrivare som skall placeras ombord på ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg byggda före ikraftträdandet av detta direktiv, får dock undantag för uppfyllande av vissa av kraven beviljas. Dessa undantag och de villkor på vilka de får beviljas skall antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 16.

e) uppfyller de särskilda stabilitetskrav som antagits på regional nivå och överförts till deras nationella lagstiftning i enlighet med anmälningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (10), när de i den regionen bedriver trafik som omfattas av den nationella lagstiftningen, förutsatt att dessa krav inte går utöver dem som specificeras i bilagan till resolution 14 (stabilitetskrav med tillämplighet på överenskommelsen) till 1995 års Solas-konferens och att de har anmälts till IMO:s generalsekreterare i enlighet med de förfaranden som anges i punkt 3 i den resolutionen.

2. Punkt 1 e skall tillämpas på höghastighetspassagerarfartyg endast där så är tillämpligt.

Artikel 5 Inledande obligatoriska kontroller av företag och flaggstater

Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller senast tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna

1. kontrollera att företag som bedriver eller avser att bedriva reguljär trafik med ett sådant fartyg

a) vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de särskilda krav som uppställs i bilaga I tillämpas samt att de tillhandahåller de värdstater som berörs av den reguljära trafiken bevis för att denna punkt och artikel 4 är uppfyllda,

b) på förhand samtycker till att värdstater och medlemsstater med väsentligt intresse får leda, delta i fullt ut eller samarbeta inom ramen för varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss i enlighet med artikel 12 samt ger dem tillgång till den information som tagits fram genom färdskrivare på deras fartyg som är inblandat i en sådan olycka eller tillbud,

2. kontrollera, för ett sådant fartyg som för en annan flagg än en medlemsstats, att den flaggstatens administration är införstådd med att den har godkänt företagets åtagande att uppfylla kraven i detta direktiv.

Artikel 6 Inledande särskilda besiktningar

1. Innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, eller högst tolv månader efter den tidpunkt som anges i artikel 19.1 för ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som redan går i reguljär trafik vid den tidpunkten, skall värdstaterna utföra en inledande första särskild besiktning i enlighet med bilagorna I och III, för att övertyga sig om att ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg uppfyller nödvändiga krav för att på ett säkert sätt bedriva reguljär trafik.

2. När denna artikel tillämpas innan ett fartyg tas i drift skall värdstaterna fastställa en tidpunkt för den inledande särskilda besiktningen vilken skall äga rum senast en månad efter mottagandet av de bevis som behövs för att fullgöra kontrollen enligt artiklarna 4 och 5.

Artikel 7 Särskilda bestämmelser

1. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg skall tas i bruk i annan reguljär trafik skall en ny värdstat ta den största hänsyn till de kontroller och besiktningar som tidigare har utförts på det fartyget innan det togs i bruk i tidigare reguljär trafik som omfattas av detta direktiv. Om den nya värdstaten är tillfreds med dessa tidigare kontroller och besiktningar, och om de är relevanta för de nya trafikförhållandena, behöver inte artiklarna 4, 5 och 6 tillämpas innan ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg tas i bruk i den nya reguljära trafiken.

2. Artiklarna 4, 5 och 6 behöver inte tillämpas när ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, och som redan går i sådan reguljär trafik som omfattas av detta direktiv, överförs till annan reguljär trafik, när de berörda värdstaterna är eniga om att trafikförhållandena är likartade och värdstaterna samtliga är eniga om att ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg uppfyller alla krav för att bedriva denna trafik på ett säkert sätt.

På begäran av ett företag får de berörda värdstaterna i förväg bekräfta sin enighet om när trafikförhållandena är likartade.

3. I de fall då det på grund av oförutsedda omständigheter är nödvändigt att snabbt sätta in ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som ersättning och för att säkerställa kontinuitet i trafiken, och punkterna 1 och 2 inte är tillämpliga, får värdstaten ge tillstånd till att fartyget sätts i trafik under förutsättning att

a) en okulärinspektion och en kontroll av dokumenten inte inger några farhågor om att ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg inte skulle uppfylla de nödvändiga kraven för säker drift, och

b) värdstaten fullföljer kontrollerna och besiktningarna enligt artiklarna 4, 5 och 6 inom en månad.

Artikel 8 Regelbundna särskilda besiktningar och övriga besiktningar

1. Värdstaterna skall en gång inom varje tolvmånadersperiod utföra

- en särskild besiktning i enlighet med bilaga III, och

- en besiktning under en reguljär resa, som skall ta sikte på att täcka så många av punkterna i bilagorna I, III och IV att värdstaten är övertygad om att fartyget fortfarande uppfyller alla nödvändiga krav för säker drift.

En inledande särskild besiktning enligt artikel 6 skall räknas som en särskild besiktning enligt denna artikel.

2. En värdstat skall utföra en särskild besiktning i enlighet med bilaga III varje gång ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt avseende, eller vid förändringar i företagsledning eller byte av flagg, eller vid överföring till ny klass. Värdstaten får dock vid förändringar i företagsledning eller byte av flagg, eller vid överföring till ny klass, undanta fartyget från den särskilda besiktning som krävs enligt denna punkt, efter att ha tagit hänsyn till tidigare kontroller och besiktningar av fartyget, och under förutsättning att fartygets säkra drift inte påverkas av förändringen, bytet eller överföringen.

3. Om de besiktningar som anges i punkt 1 skulle bekräfta eller avslöja sådana brister i förhållande till kraven i detta direktiv att de motiverar till hindrande av användning, skall företaget stå för alla kostnader i samband med besiktningar under varje normal redovisningsperiod.

Artikel 9 Anmälan

Värdstaterna skall omgående och skriftligen informera företagen om resultatet av de kontroller och besiktningar som sker enligt artiklarna 4, 5, 6 och 8.

Artikel 10 Hindrande av användning

1. En värdstat skall hindra att ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg används i reguljär trafik i följande fall, till dess att värdstaten har slagit fast att faran har undanröjts och kraven i direktivet har uppfyllts:

a) Om den inte har kunnat få bekräftelse på att kraven i artiklarna 4 och 5 uppfylls.

b) Varje gång som sådana brister upptäcks under de besiktningar som anges i artiklarna 6 och 8 som medför omedelbar livsfara eller omedelbar risk för fartyget, dess besättning och passagerare.

c) Om det har fastställts att det föreligger underlåtenhet att uppfylla vad som sägs i de gemenskapsinstrument som är förtecknade i bilaga II, och detta medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning och passagerare.

d) Varje gång som flaggstaten inte har rådfrågat värdstaten angående de frågor som avses i artikel 13.1 eller 13.5.

Värdstaten skall skriftligen informera företaget om beslutet att hindra användningen av ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget och ange fullständiga skäl.

2. I de fall då brister konstateras hos ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som redan är i reguljär trafik skall emellertid värdstaterna kräva att företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att omedelbart rätta till bristerna, eller, om dessa inte utgör någon omedelbar fara för fartygets, besättningens eller passagerarnas säkerhet, rätta till bristerna inom klart angiven och rimlig tid. Sedan bristerna har rättats till skall de berörda värdstaterna kontrollera att rättelse har skett till deras fullständiga belåtenhet. Om detta inte är fallet skall de berörda värdstaterna hindra att fartyget används.

3. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning fastställa och vidmakthålla lämpliga förfaranden för ett företags rätt att överklaga ett beslut om hindrande av användningen av ett fartyg. Överklaganden bör behandlas skyndsamt. Ett överklagande skall inte leda till att beslutet automatiskt upphävs.

Den behöriga myndigheten skall på lämpligt sätt informera företaget om dess rätt att överklaga.

4. I de fall då artiklarna 4, 5 och 6 tillämpas innan ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg sätts i reguljär trafik, skall ett beslut att hindra fartygets användning fattas inom en månad efter den inledande särskilda besiktningen och företaget skall omedelbart underrättas om detta.

Artikel 11 Förfaranden för inledande och regelbundna särskilda besiktningar

1. Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som har genomgått de särskilda besiktningarna till den eller de berörda värdstaternas belåtenhet skall av denna eller dessa värdstater undantas från de utökade inspektioner som avses i artikel 7.4 i direktiv 95/21/EG, och från de utökade inspektioner som grundar sig på de otvetydiga skälen att fartygen hör till den kategori av passagerarfartyg som avses i artikel 7.1 och i bilaga V.A.3 i det direktivet.

2. Administrationer i två eller flera värdstater som berörs av en särskild besiktning av samma fartyg skall samarbeta med varandra. De särskilda besiktningarna skall utföras av en grupp som består av behöriga inspektörer från den eller de berörda värdstaterna. I de fall då det behövs en kvalitativ bedömning av om klassningsbestämmelser uppfylls skall värdstaterna se till att nödvändig expertis ingår i gruppen, vid behov genom att låta en besiktningsman från en erkänd organisation ingå. Inspektörerna skall rapportera brister till värdstaternas administrationer. Värdstaten skall vidarebefordra dessa uppgifter till flaggstaten, om den staten inte är en värdstat som berörs av besiktningen.

3. En berörd värdstat får utföra en besiktning på begäran av en annan berörd värdstat.

4. När företag så begär skall värdstaterna inbjuda administrationen i den flaggstat som inte är värdstat att skicka företrädare till särskilda besiktningar inom ramen för bestämmelserna i detta direktiv.

5. När värdstaterna planerar en besiktning i enlighet med artiklarna 6 och 8 skall de ta vederbörlig hänsyn till fartygets drifts- och underhållsschema.

6. Resultaten från de särskilda besiktningarna skall noteras i en rapport vars format skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.

7. I fall av bestående oenighet mellan värdstater om uppfyllandet av kraven i artikel 4 och artikel 5.1, skall administrationen i varje värdstat som berörs av en särskild besiktning omedelbart underrätta kommissionen om skälen till oenigheten.

8. Kommissionen skall omedelbart vidta åtgärder för att fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 16.

Artikel 12 Utredning av olyckor

1. Medlemsstaterna skall, inom ramen för sina nationella rättssystem, definiera en rättsstatus som gör det möjligt för dem och varje annan medlemsstat med väsentligt intresse att delta i, samarbeta i eller, där så föreskrivs i koden för utredning av sjöolyckor, leda varje utredning av olyckor eller tillbud till sjöss där ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat.

2. "Stat med väsentligt intresse", "stat som har ansvar för utredningen" och "sjöolycka" skall ha samma innebörd som i koden för utredning av sjöolyckor.

3. När ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg är inblandat i en sjöolycka, skall utredningen sättas i gång av den stat på vars vatten olyckan eller tillbudet sker eller, om olyckan eller tillbudet sker på andra vatten, av den medlemsstat som fartyget besökte senast. Denna stat skall vara ansvarig för utredningen och samordningen med övriga stater med väsentligt intresse till dess att man gemensamt enats om vilken stat som skall vara den stat som har ansvar för utredningen.

4. Medlemsstater som leder, deltar i eller samarbetar i sådana utredningar skall se till att utredningen slutförs så effektivt som möjligt och inom kortast möjliga tid, med beaktande av koden för utredning av sjöolyckor.

5. Medlemsstaterna skall se till att rapporter från en sådan utredning offentliggörs i enlighet med punkt 12.3 i koden för utredning av sjöolyckor och delges kommissionen.

Artikel 13 Åtföljande åtgärder

1. De medlemsstater som utfärdar eller erkänner ett dispenscertifikat skall samarbeta med den berörda värdstaten eller flaggstatens administration, så att varje oenighet angående lämpligheten av dispensen löses före den inledande särskilda besiktningen.

2. Medlemsstaterna bör driva landbaserade trafikledningssystem och andra informationssystem i enlighet med IMO:s resolution A.795(19) för att bistå ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i det säkra utförandet av den reguljära trafiken, eller del av denna, för vilken de bär säkerhetsansvaret.

3. Varje medlemsstat skall förse kommissionen med kopior av de besiktningsrapporter som avses i artikel 11.6, med IMO:s identifieringsnummer, där det är tillämpligt. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 16 besluta om lämpliga metoder att tilldela övriga fartyg identifieringsnummer. Om två eller flera värdstater berörs av den reguljära trafiken, får uppgifterna tillhandahållas av en av dessa värdstater. Kommissionen skall upprätta och underhålla en databas med de upplysningar som lämnats. Villkor för tillträde till databasen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att företag som bedriver reguljär trafik med ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg till eller från deras hamnar kan upprätthålla och genomföra ett integrerat system för planering av oförutsedda händelser för nödsituationer ombord. I detta syfte skall de använda de ramar som tillhandahålls av IMO genom församlingens resolution A.852(20) om riktlinjer för en struktur för ett integrerat system för planering av oförutsedda händelser. Om två eller flera medlemsstater berörs i egenskap av värdstater för den reguljära trafiken skall de tillsammans upprätta en plan för de olika sträckorna.

5. Medlemsstaterna skall säkerställa att de fullt ut har inbegripits i sin egenskap av värdstat av flaggstatens administration innan de utfärdar ett trafiktillstånd för höghastighetsfartyg, i enlighet med bestämmelserna i punkt 1.9.3 i koden för höghastighetsfartyg. De skall säkerställa att de driftsbegränsningar som lokala förhållanden kräver, nödvändiga för skyddet av liv, naturresurser och kustverksamheter, upprättas eller upprätthålls, och de skall vidta åtgärder för att säkerställa att dessa begränsningar upprätthålls.

Artikel 14 Samarbete mellan värdstater

Värdstater som berörs av samma reguljära trafik skall ta kontakt med varandra vid tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 15 Stödåtgärder

Medlemsstaterna skall informera tredje land som bär antingen flaggstatens ansvar eller ansvar liknande värdstatens för sådana ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som omfattas av räckvidden för detta direktiv, och som går i trafik mellan en hamn i en medlemsstat och en hamn i ett tredje land, om de krav som fastställs i detta direktiv för varje företag som bedriver reguljär trafik till eller från en hamn i gemenskapen.

Artikel 16 Föreskrivande kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12.1 i direktiv 93/75/EEG.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordförande bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt nämnda artikel i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet inte har fattat något beslut efter åtta veckor från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 17 Ändringsförfarande

I enlighet med förfarandet i artikel 16 får

a) bilagorna,

b) definitionerna,

c) hänvisningarna till gemenskapsinstrument, och

d) hänvisningarna till IMO:s resolutioner

ändras i den utsträckning som krävs för anpassning till gemenskapens åtgärder eller åtgärder från IMO som har trätt i kraft, dock utan att räckvidden för detta direktiv vidgas.

Även bilagorna får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 16 när detta krävs för att förbättra den ordning som inrättas genom detta direktiv, men utan att direktivets räckvidd vidgas.

Artikel 18 Påföljder

Medlemsstaterna skall utfärda bestämmelser om ett påföljdssystem för brott mot de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de påföljderna tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 19 Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den (. . .) (11*). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Bestämmelserna i artikel 4.1 d skall tillämpas senast 30 månader efter offentliggörandet av IEC-standard nr 61996 eller senast den 1 januari 2002, beroende på vilket av dessa datum som infaller sist.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

4. Medlemsstaterna skall omedelbart underrätta kommissionen om alla bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall informera övriga medlemsstater om detta.

Artikel 20 Utvärdering av genomförandet

Tre år efter det datum som avses i artikel 19.1 skall kommissionen utvärdera hur detta direktiv har genomförts, på grundval av den information som medlemsstaterna skall lämna i enlighet med artikel 13.

Artikel 21 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 22 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i . . .

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 108, 7.4.1998, s. 122.

(2) EGT C 407, 28.12.1998, s. 120.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 7 oktober 1998 (EGT C 328, 26.10.1998, s. 86), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 1998 och Europaparlamentets beslut av den . . . (ännu inte offentliggjort i EGT).

(4) EGT C 379, 31.12.1994, s. 8.

(5) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/42/EG (EGT L 184, 27.6.1998, s. 40).

(6) EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet ändrat genom kommissionens direktiv 97/58/EG (EGT L 274, 7.10.1997, s. 8).

(7) EGT L 247, 5.10.1993, s. 19. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s. 7).

(8) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.

(9) EGT L 320, 30.12.1995, s. 14. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 179/98 (EGT L 19, 24.1.1998, s. 35).

(10) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet ändrat genom direktiv 98/48/EG (EGT L 217, 5.8.1998, s. 18).

(11*) 18 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv.

BILAGA I

SÄRSKILDA KRAV SOM SKALL UPPFYLLAS AV FÖRETAGEN (enligt artikel 5.1, artikel 6 och artikel 8)

Företagen skall säkerställa att följande åtgärder vidtas ombord på deras ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg:

1. Befälhavaren skall innan fartyget lägger ut förses med lämplig information om tillgängligheten av landbaserade trafikledningssystem och andra informationssystem som kan hjälpa honom att framföra fartyget på ett säkert sätt, och han skall använda de trafiklednings- och informationssystem som medlemsstaterna har upprättat.

2. De tillämpliga bestämmelserna i punkterna 2 6 i cirkulär MSC 699 från Internationella sjöfartsorganisationens sjösäkerhetskommitté - Reviderade riktlinjer för säkerhetsinstruktioner till passagerare - tillämpas.

3. En plan över arbetsorganisationen ombord skall anslås på ett lättåtkomligt ställe och innehålla

a) schemat för tjänstgöring till sjöss och tjänstgöring i hamn, och

b) det största antalet arbetstimmar och det minsta antalet vilotimmar som föreskrivs för vakthavande.

4. Befälhavaren får inte hindras från att fatta sådana beslut som enligt hans yrkesmässiga bedömning är nödvändiga för säker navigering och säker drift, särskilt vid hårt väder och i grov sjö.

5. Befälhavaren skall registrera navigeringsåtgärder och tillbud som har betydelse för en säker navigering.

6. All skada på, eller permanent deformation av portar i skrovet och omgivande bordläggningsplåt som kan påverka fartygets styrka, och varje brist i säkringsanordningarna för sådana portar, skall omgående rapporteras till både flaggstatens administration och värdstaten och omgående repareras till deras belåtenhet.

7. En aktuell färdplan skall finnas tillgänglig innan ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget avgår för sin resa. Vid utarbetandet av färdplanen skall de riktlinjer som fastställs i resolution MSC . . .(70) om riktlinjer för färdplanering beaktas fullt ut.

8. Allmän information om de tjänster och den hjälp som finns tillgänglig ombord för äldre och rörelsehindrade personer skall gå ut till passagerarna och göras tillgänglig i format som är lämpliga för personer med nedsatt syn.

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER GEMENSKAPSINSTRUMENT SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 10.1 c

- Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT L 247, 5.10.1993, s. 19). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/74/EG (EGT L 276, 13.10.1998, s. 7).

- Rådets direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EGT L 319, 12.12.1994, s. 28). Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/35/EG (EGT L 172, 17.6.1998, s. 1), i tillämpliga fall.

- Rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisation för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg) (EGT L 320, 30.12.1995, s. 14). Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 179/98 (EGT L 19, 24.1.1998, s. 35).

BILAGA III

FÖRFARANDEN FÖR SÄRSKILDA BESIKTNINGAR (enligt artiklarna 6 och 8)

1. Syftet med de särskilda besiktningarna är att säkerställa att de föreskrivna kraven, särskilt de som rör konstruktion, indelning och stabilitet, maskiner och elektrisk utrustning, lastning, stabilitet, brandbekämpning, maximalt antal passagerare, livräddningsutrustning och transport av farligt gods, radiokommunikationer och navigering är uppfyllda, och besiktningen skall därför i tillämpliga fall minst inbegripa följande:

- Start av nödgenerator.

- Inspektion av nödbelysning.

- Inspektion av nödkraftkälla till radioinstallationer.

- Test av allmänna högtalarsystem.

- Brandövning, inbegripet en demonstration av förmågan att använda skyddsutrustning avsedd för brandmän.

- Funktionsduglighet för nödbrandpump med två brandslangar anslutna till den huvudbrandledning som är i funktion.

- Test av fjärrmanövrerade nödstoppskontroller för bränsletillförsel till pannor, huvud- och hjälpmaskiner och för ventilationsfläktar.

- Test av fjärrmanövrerade och lokala kontrollanordningar för stängning av brandspjäll.

- Test av anordningar för upptäckande av brand och brandlarmsystem.

- Test av branddörrarnas stängningsfunktioner.

- Funktionsduglighet för länspumpar.

- Stängning av vattentäta skottdörrar, både från de lokala och fjärrmanövrerade kontrollpositionerna.

- Demonstration som visar att huvudansvariga besättningsmän är förtrogna med skadekontrollplanen.

- Sjösättning av minst en räddningsbåt och en livbåt från dävert, start och test av deras drifts- och styrfunktioner, och att hiva upp dem från vattnet till den plats ombord där de är stuvade.

- Kontroll att alla livbåtar och räddningsbåtar stämmer överens med inventarieförteckningen.

- Test av fartygets styrmaskin och reservstyrmaskin.

2. De särskilda besiktningarna skall inbegripa en kontroll av det planerade systemet för underhåll ombord.

3. De särskilda besiktningarna skall vara inriktade på besättningsmedlemmarnas förtrogenhet och effektivitet i samband med säkerhetsförfaranden, förfaranden vid nödsituationer, underhåll, arbetsförfaranden, passagerarsäkerhet, förfaranden på bryggan samt hantering av last och fordon. Sjöfolks förmåga att förstå, och i tillämpliga fall, ge order och instruktioner och avge rapporter på det gemensamma arbetsspråket, vilket registrerats i loggboken, skall kontrolleras. Dokumenterade bevis på att besättningsmedlemmar framgångsrikt har fullföljt en särskild utbildning skall kontrolleras, särskilt när det gäller

- utbildning i kontroll av folkmassor,

- förtrogenhetsutbildning,

- säkerhetsutbildning för personal som i fråga om säkerhet direkt betjänar passagerare i passagerarutrymmen, särskilt äldre och rörelsehindrade personer i en nödsituation, och

- utbildning i krishantering och mänskligt beteende.

Den särskilda besiktningen skall inbegripa en bedömning av huruvida tjänstgöringsmönster ger upphov till orimlig utmattning, särskilt för vakthavande personal.

4. Besättningsmedlemmarnas behörighetscertifikat skall, om de utfärdats av tredje land, endast erkännas om de uppfyller kraven i regel I/10 i den reviderade internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning av år 1978.

BILAGA IV

VÄGLEDANDE RIKTLINJER FÖR BEHÖRIGA INSPEKTÖRER VID UTFÖRANDET AV OFÖRBEREDDA BESIKTNINGAR UNDER EN REGULJÄR RESA (enligt artikel 8.1)

1. Passageraruppgifter

De metoder som används för att säkerställa att det antal passagerare för vilket ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget (nedan kallat fartyget) är certifierat inte överskrids. Att systemet för registrering av passageraruppgifter överensstämmer med föreskrifterna och är effektivt. Det sätt på vilket befälhavaren informeras om det totala antalet passagerare och, om tillämpligt, hur passagerare som reser tur- och retur utan att gå i land inkluderas i totalantalet för returresan.

2. Lastnings- och stabilitetsinformation

Att, i tillämpliga fall, funktionssäkra djupgångsmätare installeras och används. Att åtgärder vidtas för att säkerställa att fartyget inte överlastas och att den lämpliga indelningslastlinjen inte befinner sig under vatten. Att lastnings- och stabilitetsbedömningen utförs i enlighet med kraven. Att godstransportfordon och annan last är vägd när så krävs och att uppgifter om detta vidarebefordras till fartyget för användning vid lastnings- och stabilitetsbedömningen. Att skadekontrollplaner finns permanent uppsatta och att informationshäften med skadekontrollinformation finns tillgängliga för fartygets befäl.

3. Klargöring för sjöresa

Förfarandet för att säkerställa att fartyget är klart för sjöresa innan det lämnar kajplatsen, vilket bör inbegripa ett rapporteringsförfarande om att alla vattentäta och väderbeständiga portar i fartygssidan är stängda. Att alla dörrar på bildäck är stängda innan fartyget lämnar kajplatsen eller att de endast förblir öppna under den tid som krävs för att möjliggöra en stängning av bogvisiret. Stängningsanordningarna för bog-, akter- och sidoportarna och förekomsten av indikeringslampor och TV-övervakningskameror för att från kommandobryggan kunna utläsa deras status. Varje funktionsproblem i fråga om indikeringslamporna, särskilt strömbrytarna vid dörrarna, bör undersökas och rapporteras.

4. Säkerhetsmeddelanden

Hur rutinmässig säkerhetsinformation meddelas och uppsättandet av instruktioner och riktlinjer för förfaranden vid nödsituationer på lämpligt eller lämpliga språk. Att rutinmässig säkerhetsinformation lämnas då resan påbörjas och kan höras i alla allmänna utrymmen, inbegripet öppna däck till vilka passagerarna har tillträde.

5. Registreringar i loggboken

En granskning av loggboken för att säkerställa att uppgifter förs in angående stängning av bog-, akter- och andra vattentäta och väderbeständiga portar, prov med vattentäta skottdörrar, prov med styrmaskin etc. Även att indikatorer för djupgående, fribord, stabilitet och besättningens gemensamma arbetsspråk registreras.

6. Farligt gods

Att varje last av farligt eller förorenande gods transporteras i enlighet med de tillämpliga föreskrifterna och, särskilt, att en deklaration avseende det farliga och förorenande godset lämnas tillsammans med ett manifest eller en lastplan som utmärker godsets placering ombord, att transporten av den särskilda lasten är tillåten på passagerarfartyget och att det farliga och förorenande godset är korrekt märkt, etiketterat, stuvat, säkrat och avskilt.

Att fordon som transporterar farligt och förorenande gods korrekt utmärks med anslag och säkras. Att, när farligt och förorenande gods transporteras, en kopia av det aktuella manifestet eller den relevanta lastplanen finns tillgänglig på land. Att befälhavaren känner till anmälningskraven enligt direktiv 93/75/EEG, de instruktioner i samband med förfaranden i nödsituationer som skall följas och åtgärder för första hjälpen-insatser vid tillbud som inbegriper det farliga eller sjöförorenande godset. Att anordningarna för ventilation av bildäcket oavbrutet är i gång, ökas när fordonens motorer är igång och att det finns någon slags indikation på bryggan om att ventilationen på bildäck är igång.

7. Säkring av transportfordon

Det sätt på vilket transportfordon säkras, t.ex. om de stuvas i block eller surras individuellt. Om tillräckligt starka fästpunkter finns tillgängliga. Metoderna för säkring av transportfordon vid eller när man förväntar sig svåra väderförhållanden. Metoden för säkring av eventuella bussar och motorcyklar. Att det på fartyget finns en lastsäkringsmanual.

8. Bildäck

Huruvida lastrum av särskild kategori och ro-ro-lastrum ständigt patrulleras eller övervakas genom ett TV-övervakningssystem för att kunna följa fordonens rörelser i hårt väder och ej auktoriserat tillträde av passagerare. Att branddörrar och ingångar hålls stängda och att anslag om att passagerare inte får befinna sig på bildäck medan fartyget befinner sig ute till sjöss sätts upp.

9. Stängning av vattentäta dörrar

Att den policy som fastställs i företagets driftsinstruktioner för vattentäta skottdörrar iakttas. Att de föreskrivna testerna utförs. Att kontrollen från bryggan av de vattentäta dörrarna när så är möjligt, görs som "lokal" kontroll. Att dörrarna hålls stängda vid begränsad sikt och farliga situationer. Att besättningen instrueras om hur man korrekt använder dörrarna och är medvetna om de faror som förknippade med en felaktig användning.

10. Brandpatruller

Det bör bekräftas att en effektiv brandpatrull upprätthålls för att snabbt kunna upptäcka varje brand. Detta bör inbegripa en särskild kategori av utrymmen där ett fast system för brandkontroll och brandlarm inte är installerat, och att dessa utrymmen kan patrulleras enligt punkt 8.

11. Kommunikationer i en nödsituation

Att det finns tillräcklig många besättningsmedlemmar som enligt åtgärdslistan (Muster List) skall bistå passagerare i nödsituationer och att de är lätt att identifiera och har möjlighet att i en nödsituation kommunicera med passagerarna, med beaktande av en lämplig och adekvat kombination av några av följande faktorer:

a) Det eller de språk som talas av majoriteten av de passagerare som reser på en särskild rutt.

b) Sannolikheten att en förmåga att använda ett elementärt engelskt ordförråd för att ge grundläggande instruktioner kan möjliggöra kommunikation med passagerare som behöver hjälp, oavsett om passageraren och besättningsmedlemmen delar ett gemensamt språk.

c) Ett eventuellt behov av att vid en nödsituation kunna kommunicera genom andra medel (t.ex. genom demonstration och handtecken, eller att kunna påkalla uppmärksamheten till placeringen av instruktioner, uppsamlingsstationer, livräddningsanordningar eller utrymningsvägar när det inte är praktiskt med verbal kommunikation).

d) Den omfattning i vilken fullständiga säkerhetsinstruktioner har gått ut till passagerna på deras egna modersmål.

e) Det språk på vilket nödmeddelanden kan sändas vid en nödsituation eller vid en övning för att förmedla livsviktig information till passagerare och för att göra det lättare för besättningsmedlemmar att bistå passagerare.

12. Gemensamt arbetsspråk för besättningsmedlemmar

Kontroll av att ett arbetsspråk har fastställts för att säkerställa att besättningen kan arbeta på ett effektivt sätt när det gäller säkerhetsfrågor och att detta arbetsspråk registreras i fartygets loggbok.

13. Säkerhetsutrustning

Att livräddnings- och brandutrustning, inbegripet branddörrar och brandskydd som avser delar av byggnadskonstruktion som snabbt kan inspekteras, upprätthålls. Att brandbekämpningsplaner finns permanent uppsatta eller att informationshäften som innehåller motsvarande information tillhandahålls för befälens kännedom. Att stuvningsplatser för flytvästar är lämpliga och att stuvningsplatser för flytvästar för barn lätt kan identifieras. Att lastningen av fordon inte hindrar funktionen hos brandkontroller, nödavstängningsanordningar, kontroller för klaffventiler etc. som kan finnas placerade på bildäcken.

14. Navigerings- och radioutrustning

Att utrustningen för navigerings- och radiokommunikation, inbegripet "epirber" (nödradiofyrar) är funktionsduglig.

15. Extra reservbelysning

Att en extra reservbelysning finns monterad när så krävs enligt föreskrifterna, och brister registreras.

16. Utrymningsvägar

Markering, i enlighet med tillämpliga krav, och belysning, både från huvudströmkällor och nödströmkällor, av utrymningsvägar. De åtgärder som vidtas för att hålla utrymningsvägar fria från fordon i de fall då utrymningsvägarna korsar eller leds igenom bildäcken. Att utgången, särskilt utgångar från butiker med skattefri försäljning, som man har funnit blockerade av en överdriven mängd varor, hålls fria.

17. Drifts- och underhållsmanual

Att exemplar av drifts- och underhållsmanualen delas ut till befälhavaren och varje högre befäl och att andra exemplar finns tillgängliga för alla besättningsmedlemmar. Även att det finns checklistor som omfattar förberedelserna för sjöresa och andra åtgärder.

18. Renlighet i maskinrummet

Att maskinrummet hålls rent med hänsyn till underhållsförfaranden.

19. Bortskaffande av avfall

Att metoderna för hantering och bortskaffande av avfall är tillfredsställande.

20. Planerat underhåll

Alla företag bör ha särskilda rutinåtgärder, med ett planerat underhållssystem, för alla säkerhetsrelaterade områden inbegripet bog-, akter- och sidoportar, samt ordningar för deras stängningsfunktion, men även maskinrumsunderhåll och säkerhetsutrustning. Det bör finnas planer för periodiska kontroller av alla delar för att hålla en högsta möjliga säkerhetsstandard. Det bör finnas förfaranden för att registrera brister och för att bekräfta att de har åtgärdats på ett korrekt sätt så att befälhavaren och den ansvariga personen på land, inom företagets ledningsorganisation, är medvetna om bristerna och underrättas när dessa brister har åtgärdats inom en angiven tid. Periodiska kontroller av funktionen av stängningsmetoderna för den inre- och yttre bogporten bör inbegripa indikatorerna, övervakningsutrustning och spygatt i områdena mellan bogvisiret och den inre porten och särskilt stängningsmekanismerna med tillhörande hydrauliska system.

21. Sjöresor

Vid en sjöresa skall man utnyttja tillfället att kontrollera överbeläggning, inbegripet antalet tillgängliga sittplatser och huruvida passagerargångar, trappor och nödutgångar blockeras av bagage och passagerare som inte hittat några sittplatser. Man bör även kontrollera att alla passagerare har lämnat bildäcket innan fartyget lämnar kajen och att de inte har tillträde till däcket förrän omedelbart före tilläggning.

BILAGA V

KRITERIER FÖR BEHÖRIGHET OCH OBEROENDE FÖR BEHÖRIGA INSPEKTÖRER (enligt artikel 2 r)

1. Den behöriga inspektören skall vara bemyndigad av behörig myndighet i en medlemsstat att utföra särskilda besiktningar i enlighet med artikel 6.

2. - Den behöriga inspektören skall ha praktiserat minst ett år som flaggstatsinspektör vid den behöriga myndigheten i en medlemsstat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt 1974 års Solas-konvention

- och inneha

a) behörighet som befälhavare som berättigar honom att föra fartyg på 1 600 GT eller mer (se STCW Reg. II/2) eller

b) behörighet som maskinchef som gör det möjligt för honom att sköta den uppgiften på fartyg vars huvudkraftkälla har en kapacitet på 3 000 kW eller mer (se STCW, Reg. III/2) eller

c) ha avlagt civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller sjöingenjörsexamen och ha praktiserat inom det området i minst fem år.

- Behöriga inspektörer till vilka hänvisning görs i a och b skall ha minst fem års sjöpraktik som antingen däcksbefäl eller maskinbefäl.

I annat fall skall inspektören

- inneha en lämplig universitetsexamen eller motsvarande praktisk erfarenhet från en medlemsstat, och

- ha utbildats och examinerats vid en skola för fartygsinspektörer i en medlemsstat, och

- ha minst två års praktik som flaggstatsinspektör vid den behöriga myndigheten i en medlemsstat och ha utfört besiktningar och certifieringar enligt 1974 års Solas-konvention.

3. Behöriga inspektörer skall ha förmåga att meddela sig muntligen och skriftligen med sjöfolk på det språk som oftast talas till sjöss.

4. Behöriga inspektörer skall ha tillräcklig kännedom om bestämmelserna i 1974 års Solas-konvention och de tillämpliga förfarandena i detta direktiv.

5. Behöriga inspektörer som utför särskilda besiktningar får inte ha några kommersiella intressen, vare sig i det berörda företaget, i andra företag som driver reguljär trafik till och från den berörda värdstaten eller i de ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som inspekteras. Behöriga inspektörer får inte heller vara anställda av eller utföra arbete åt icke-statliga organisationer som genomför obligatoriska besiktningar eller klassbesiktningar eller utfärdar certifikat för dessa ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg.

6. Inspektörer som inte uppfyller ovannämnda kriterier kan också godtas under förutsättning att de var anställda vid den behöriga myndigheten för lagstadgade besiktningar eller hamnstatskontrollinspektioner den dag då direktiv 95/21/EG antogs.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

Kommissionen förelade rådet den 19 februari 1998 ett förslag till rådets direktiv om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik (1). Förslaget grundar sig på artikel 84.2 i EG-fördraget.

Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 9 september 1998 (2). Europaparlamentet avgav sitt yttrande vid första behandlingen den 7 oktober 1998 (3).

Kommissionen ändrade sitt förslag på grundval av Europaparlamentets yttrande och överlämnade detta förslag till rådet den 10 november 1998 (4).

Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 189c i fördraget den 21 december 1998.

II. FÖRSLAGETS SYFTE

Kommissionens förslag syftar till att ytterligare förbättra säkerheten för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik genom att låta dem omfattas av omfattande besiktningar innan fartygen sätts in i trafik och därefter med jämna mellanrum, samt av utredningar av sjöolyckor och nya tekniska krav.

Förslaget är det senaste i den rad förslag som lades fram efter Estoniaolyckan och det sista av de förslag som rådet begärde i sin resolution av den 22 december 1994 om säkerhet på ro-ro-passagerarfartyg (5), på grundval av vilken rådet antog förordning (EG) nr 3051/95 om säkerhetsorganisation för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (6), direktiv 98/41/EG om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg (7), en ändring (8) av direktiv 94/58/EG om utbildning för sjöfolk (9), direktiv 96/98/EG om marin utrustning (10) och direktiv 98/18/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (11).

Med det förslagna direktivet kommer ett nytt inslag som rör förebyggande av olyckor att införas som motsvarar kraven på ökad säkerhet ombord på fartyg, genom att de kontroller som medlemsstaterna redan utför som flaggstater (12) eller som hamnstater (13) kompletteras med kontroller som medlemsstaterna utför i sin egenskap av värdstater.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

I sin gemensamma ståndpunkt har rådet följt huvuddragen i kommissionens förslag men har försökt att öka säkerheten ytterligare, lindra bördorna för rederiföretag och administrationer samt anpassa direktivet till andra gemenskaps- och IMO-instrument. I den gemensamma ståndpunkten föreskrivs följande:

a) Omfattande kontroller och besiktningar av fartygen innan de sätts in i trafik och när de är i trafik

Den medlemsstat till eller från vars hamn ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg går i reguljär trafik på mer än 20 sjömil (värdstat) skall innan trafiken inleds

- utföra en inledande kontroll av fartygens certifikat, klassificering, manöverskrivare och stabilitet (artikel 4),

- kontrollera att företagen sköter fartygen på rätt sätt och fullt ut är villiga att samarbeta i utredningar av olyckor till sjöss samt att flaggstaterna är införstådda med dessa företags åtaganden (artikel 5 och bilaga I),

- utföra en "inledande särskild besiktning" där det i huvudsak kontrolleras att fartygen överensstämmer med konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS) (artiklarna 6 och 7, bilagorna I och III),

När fartygen är i trafik skall medlemsstaten utföra "reguljära särskilda besiktningar" (artikel 8 och bilagorna I, III och IV).

Artikel 11 innehåller bestämmelser som skall följas av de administrationer som utför besiktningarna.

Företagen skall informeras om resultatet av kontrollerna och besiktningarna (artikel 9).

Om normerna inte uppfylls kommer det att hindras att fartygen sätts in i trafik eller krävas att bristerna rättas till (artikel 10).

b) Värdstaternas medverkan i utredningar av sjöolyckor (artikel 12)

Värdstaterna skall ha rätt att delta fullt ut i utredningar av olyckor som påverkar den reguljära trafiken i deras hamnar. Detta kommer att avhjälpa den nuvarande otillfredsställande situationen där flaggstaterna, som i praktiken har ensamrätt till utredningar av sjöolyckor, ofta underlåter att sätta igång utredningar av olyckor.

c) Tekniska och organisatoriska krav samt övervakning (artikel 13)

Medlemsstaterna bör driva navigationssystem. Kommissionen skall upprätta en databas med upplysningar om de fartyg som omfattas av direktivet för att övervaka utvecklingen av säkerheten på de fartyg som besiktigats. Företagen skall upprätta planer avseende oförutsedda händelser för nödsituationer ombord.

IV. EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG

Rådet har följt kommissionens förslag när det gäller att godkänna eller avvisa Europaparlamentets ändringsförslag.

1. Europaparlamentets ändringsförslag som rådet och kommissionen har godkänt antingen helt eller till innehållet

Ändringsförslag 1: Direktivets syfte (artikel 1), titeln

Rådet godkände Europaparlamentets ändringsförslag som syftar till att ersätta "villkor för en säker drift . . ." med "ett system med obligatoriska besiktningar . . .". Rådet ansåg att denna ändring mer exakt avspeglar direktivets huvudinnehåll; vidare strök rådet ordet "villkor" som kan innebära att det krävs att rederiföretagen erhåller en licens för att få lov att bedriva trafik. Europaparlamentets ändringsförslag avseende "enhetlig driftssäkerhetsnivå" togs inte med eftersom det i direktivet endast fastställs minimikrav som rederiföretagen har rätt att överskrida.

Rådet formulerade om titeln i överensstämmelse med Europaparlamentets ändringsförslag.

Ändringsförslag 2: Definition av passagerare (artikel 2 c i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände att en definition av "passagerare" införs. För enhetlighetens skull beslutades det att hålla fast vid definitionen i Solas-konventionen, vilken används i direktiv 98/18/EG, enligt vilken barn under ett år inte räknas som passagerare.

Ändringsförslag 3 och 4: Trafik från och till samma hamn (artikel 2 f i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände att direktivet utvidgas till att omfatta trafik från och till samma hamn. För att uttrycka detta kortfattat lades "eller en serie resor från och till samma hamn utan mellanliggande hamnbesök" till i inledningen till definitionen av "reguljär trafik" (artikel 2 e).

Ändringsförslag 5: Definition av värdstat (artikel 2 k i den gemensamma ståndpunkten)

Det godkändes att "hamnar" ersätts med "hamn(ar)" eftersom detta också är i överensstämmelse med ovannämnda ändringsförslag avseende att ta med trafik från och till samma hamn.

Ändringsförslag 9: Flaggstatens instämmande (artikel 6.3 i förslaget, artikel 5.2 i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände att artikel 6.3 i förslaget utgår så att företagen inte skall åläggas skyldigheten att bevisa att administrationen i flaggstaten för deras fartyg följer direktivet. Eftersom samarbetet med flaggstaterna ansågs vara mycket viktigt, särskilt när det gäller utredningar av sjöolyckor i vilka fartyg från tredje land är inblandade, utarbetade rådet emellertid en ny text där värdstaten, och inte företaget, åläggs att kontrollera att flaggstater från tredje land är införstådda med företagets åtaganden. Rådet specificerade också i skäl 14 i ingressen vad flaggstaternas instämmande förväntas innebära.

Ändringsförslag 10: Tidsfrist för besiktningar (artikel 8.3 i förslaget, artikel 6.2 i den gemensamma ståndpunkten)

Det ändringsförslag som syftar till att fastställa en tidsfrist på en månad för fullgörandet av den inledande besiktningen godkändes. I stället för att ändra artikel 11.5 införde rådet detta förslag i den nya artikel 6.2.

Ändringsförslag 11: Information till flaggstaten (artikel 8.4 i förslaget, artikel 11.2 sista meningen i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände att viktiga uppgifter från besiktningarna skall vidarebefordras till flaggstaten. För att inte lägga orimliga bördor på administrationerna skall dock endast brister rapporteras.

Ändringsförslag 12: Kostnader i samband med besiktningar (artikel 8.3 i den gemensamma ståndpunkten)

Principen godkändes att företagen skall stå för kostnaderna i samband med besiktningar om brister avslöjas, dock endast vid reguljära särskilda besiktningar. Detta förslag har införts i den nya artikel 8.3 vars formulering ligger mycket nära den som används i artikel 16.1 i direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll.

Ändringsförslag 15: Kommissionens utvärdering (artikel 20 i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände begäran om en utvärdering av hur direktivet har genomförts och införde detta förslag i den nya artikel 20, men begärde att den första rapporten skall överlämnas först tre år efter det att direktivet har genomförts så att tillräckliga erfarenheter hinner göras.

Rådet godkände också att en rapport skall utarbetas om framstegen i samband med passagerarfartygens säkerhet. Eftersom det dock inte är lämpligt att hänvisa till en sådan rapport inom ramen för detta snävare direktiv kommer rådet, medlemsstaterna och kommissionen att göra ett offentligt uttalande om detta.

2. Europaparlamentets ändringsförslag som varken rådet eller kommissionen har godkänt

Ändringsförslag 6: Ändring av riktlinjerna för besiktningar (artikel 5.1 b i förslaget, artikel 4.1 b i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet kunde inte godkänna hänvisningen till riktlinjerna för besiktning i IMO:s resolution A.746(18) i dess lydelse "dagen för besiktningen", eftersom detta skulle leda till att framtida ändringar av denna resolution skall tillämpas automatiskt utan att gemenskapen har godkänt dem i förväg. Rådet föredrog att använda ändringsförfarandet i artikel 17 d för detta ändamål.

Ändringsförslag 7: Hänvisning till direktiv 94/57/EG (artikel 5.2 a i förslaget, artikel 4.1 c i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet ansåg att det är tillräckligt att hänvisa till direktiv 94/57/EG i definitionen av "erkänd organisation" i artikel 2 n.

Ändringsförslag 8: Undantag avseende manöverskrivare ombord på befintliga fartyg (artikel 5.2 b i förslaget, artikel 4.1 d i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet godkände inte att de undantag för uppfyllande av IMO:s och IEC:s standarder som beviljas för manöverskrivare ombord på befintliga fartyg skall begränsas till en period på fem år, eftersom utbyte av manöverskrivare också kan medföra såväl en orimlig teknisk och ekonomisk börda för de företag som bedriver trafik med de berörda fartygen som utbyte av andra navigationsinstrument.

Ändringsförslag 13: Informationens tillgänglighet (artikel 11.1 i förslaget, artikel 13.3 i den gemensamma ståndpunkten)

Rådet ansåg det vara olämpligt att göra den information om besiktningarna som finns i kommissionens databas tillgänglig för allmänheten utan garantier för informationens tillförlitlighet och utan skydd mot att den missbrukas i kommersiellt syfte. Denna fråga skall avgöras i enlighet med artikel 13.3 där det föreskrivs att villkoren för tillträde till databasen skall fastställas i enlighet med kommittéförfarandet.

Ändringsförslag 16 och 17: Rubriker i bilaga IV (Uppgifter som skall lämnas till kommissionen)

Rådet beslutade att låta hela bilaga IV utgå, eftersom de flesta uppgifterna i denna redan ingår i befintliga databaser eller saknar relevans för detta direktiv som huvudsakligen gäller besiktning av fartyg. Detta gäller också för ändringsförslagen.

V. RÅDETS ÄNDRINGAR SOM INTE HAR FÖRESLAGITS AV EUROPAPARLAMENTET

Omstrukturering av texten

Rådet ändrade ordningsföljden mellan punkterna i en strävan att förbättra textens logiska sammanhang i enlighet med den struktur som beskrivs i avsnitt III ovan. Bilagan till denna motivering innehåller en jämförelsetabell med kommissionens förslag och rådets gemensamma ståndpunkt. Nedanstående kommentarer följer ordningen i den gemensamma ståndpunkten.

Ingressen

Rådet omarbetade ingressen fullständigt på grundval av ändringarna i kommissionens ursprungliga förslag och i synnerhet textens ändrade struktur.

Textavsnitt som utgår ur förslaget

Rådet lät följande utgå:

- Artikel 4.1 (allmänna krav för drift) eftersom hänvisningen till "krav för drift av reguljär trafik" kan innebära ett krav på att rederiföretagen skall erhålla en licens för att få bedriva trafik.

- Artikel 10.3 (skyldighet att tilldela fartyg ett identifieringsnummer) eftersom IMO:s resolution A.600(15) redan är bindande i internationell trafik för fartyg över 100 bruttoton. Enligt artikel 13.3 i den gemensamma ståndpunkten kan dock förfarandet i artikel 16 användas för tilldelning av identifieringsnummer till fartyg som inte omfattas av den resolutionen.

- Artikel 10.5 eftersom den punkten endast upprepar andra delar av texten.

- Bilaga 4 (uppgifter som skall lämnas till kommissionen) av de skäl som framförs i punkt IV avseende ändringsförslag 16 och 17 ovan samt avseende artikel 13.3 nedan.

Artikel 2 h i den gemensamma ståndpunkten (artikel 2 g i förslaget), definitionen av "certifikat"

Rådet delade upp denna definition på två punkter för att klargöra att 1974 års Solas-konvention gäller för internationell trafik och direktiv 98/18/EG gäller för inrikes trafik.

Artikel 4.1 e och 4.2 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 5.3 i förslaget), regionala stabilitetskrav

Rådet angav att regionala avtal om fartygs stabilitet, t.ex. Stockholmsavtalet av den 28 februari 1996 om stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg, endast skall gälla om de har överförts till värdstatens nationella lagstiftning och godkänts i enlighet med förfarandet i direktiv 98/34/EG. Artikel 4.2 infördes på grund av att Stockholmsavtalet endast gäller höghastighetsfartyg med ro-ro-egenskaper.

Artikel 5.1 b (artikel 6.2 i kommissionens förslag), företagens samarbete vid utredningar av olyckor

Rådet valde en positivare formulering.

Artiklarna 7.2 och 7.3 (ny), undantag från inledande besiktningar vid överföring till likartade trafikförhållanden och för ersättningsfartyg som måste sättas in snabbt

Dessa punkter infördes för att undvika upprepade besiktningar när ett fartyg överförs till likartade trafikförhållanden samt för att säkerställa kontinuitet i trafiken när ett fartyg sätts in för att avhjälpa en akut kapacitetsbrist. I det senare fallet skall dock fullständiga kontroller utföras inom en månad.

Artikel 8.1 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 7.4 i förslaget), årliga särskilda besiktningar)

Rådet har strävat efter att tydligare ange skillnaderna mellan de särskilda besiktningarna i hamn och de särskilda besiktningarna under trafik. Rådet övergav också tanken i kommissionens förslag att besiktningarna skall vara "oannonserade".

Artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 7.3 i förslaget), särskilda besiktningar efter större förändringar av fartyg eller i företagsledningen

Rådet lade till den andra meningen enligt vilken eventuella undantag från särskilda besiktningar kan beviljas vid förändringar i företagsledning eller byte av flagg eller vid överföring till ny klass.

Artikel 10.1 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 4.3 i förslaget), hindrande av användning innan fartyget sätts in i trafik

I punkterna b och c (tredje och fjärde strecksatserna i förslaget) lade rådet till att de brister som upptäcks skall "medföra omedelbar livsfara eller omedelbar risk för fartyget, dess besättning och passagerare" för att det skall vara motiverat att hindra dess användning. Detta är hämtat från direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll.

Det villkor i den tredje strecksatsen som gäller att användningen skall hindras till dess att bristerna har undanröjts placerades som ett gemensamt villkor i början av punkten.

Artikel 10.3 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 4.4 i förslaget), rätt att överklaga

I syfte att göra gemenskapslagstiftningen enhetlig ersatte rådet den föreslagna texten med en annan, som är mycket lik den i artikel 10 i direktiv 95/21/EG, och lade till att överklaganden bör behandlas skyndsamt.

Artikel 10.4 (ny), tidsfrist inom vilken ett beslut om hinder för användning skall fattas

Denna text infördes för att påskynda förfarandena.

Artikel 11.2 (artikel 8.1 i kommissionens förslag), grupp bestående av behöriga inspektörer

Rådet begränsade medverkan från erkända organisationer (klassificeringssällskap) till att gälla bedömning av om klassningsbestämmelserna uppfylls. Den fjärde meningen i förslaget utgår eftersom dess innehåll återfinns på annat ställe. Den sista meningen överensstämmer med Europaparlamentets ändringsförslag 11.

Artikel 11.3 (ny), möjligheten för en berörd värdstat att utföra besiktningar i en annan berörd värdstats ställe

Denna möjlighet infördes för att minska kostnaderna och påskynda utförandet av besiktningarna.

Artikel 11.5 (artikel 8.3 i förslaget), besiktningar för att ta hänsyn till fartygets drifts- och underhållsschema

Detta krav, som i kommissionens förslag endast gällde inledande besiktningar, har utvidgats till att också omfatta reguljära särskilda besiktningar.

Artikel 11.8 (artikel 8.5 andra stycket i förslaget), avgörande av tvister mellan värdstater

För att påskynda förfarandet strök rådet vänteperioden på en månad innan kommissionen får vidta åtgärder.

Artikel 12.1 och 12.2 (ny) (artikel 9.1 i förslaget), befogenheter att medverka i utredning av olyckor

Denna punkt har hämtats från direktiv 94/56/EG om utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart. Rådet ändrade och kompletterade texten för att låta IMO-koden för utredning av sjöolyckor avgöra vem som skall leda utredningen (dvs. oftast flaggstaten).

Artikel 12.3 (ny), igångsättning av utredningen av en olycka

Denna text infördes för att påskynda igångsättningen av utredningar och för att undvika att viktiga bevis går förlorade i avvaktan på att den stat som skall leda utredningen utses.

Artikel 12.5 (artikel 9.3 i förslaget), offentliggörande

Rådet specificerade att rapporterna från utredningarna skall offentliggöras i enlighet med koden för utredning av sjöolyckor.

Artikel 13.2 (artikel 10.2 i kommissionens förslag), navigationssystem

Rådet ändrade texten så att det inte blir obligatoriskt att införa navigationssystem. Å andra sidan anges det nu i texten att om sådana system finns skall de drivas i enlighet med IMO:s relevanta resolution.

Artikel 13.3 (artikel 10.4 och 11.1 samt bilaga IV i kommissionens förslag), information till kommissionen samt databas

För att de nationella administrationerna inte skall överbelastas med överföring av ohanterliga mängder uppgifter och eftersom många uppgifter redan finns tillgängliga i Sirenac minskade rådet den anmälningsskyldighet som föreskrivs i artikel 10.4 till att gälla tillhandahållande av kopior av besiktningsrapporter samt lät bilaga IV utgå. Kommissionen skall upprätta sin databas på grundval av detta.

Artikel 14 (artikel 4.5 i kommissionens förslag), samarbete mellan medlemsstater

Samarbetet mellan medlemsstater placerades i en allmän artikel för att vidga räckvidden för detta samarbete.

Artikel 16 (artikel 12 i förslaget), kommittéförfarande

Av tydlighetsskäl angav rådet uttryckligen det förfarande som skall följas.

Artikel 17 (artikel 13 i förslaget), ändringsförfarande

Rådet specificerade att endast de mer tekniska avsnitten av direktivet, dvs. bilagorna, definitionerna, hänvisningarna till gemenskapsinstrument och hänvisningarna till IMO:s resolutioner kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 12. I överensstämmelse med den enbart genomförande karaktären hos kommittéförfarandet fastställs det vidare att ändringarna inte får vidga direktivets räckvidd.

Artikel 19 (artikel 15 i förslaget), datum för genomförande

För att undvika en upprepning av de svårigheter som uppstår när förseningar i antagningsförfarandet gör det nödvändigt med en ändring av datum för genomförandet ersatte rådet det explicita datumet för överföring med en fotnot, i vilken det anges att vid offentliggörandet kommer det att i artikel 19 införas ett bestämt datum som kommer att vara 18 månader efter direktivets ikraftträdande.

Bilaga I, särskilda krav för företag

Rådet gjorde en del mindre ändringar i punkt 3. I punkt 7 kommer numret på resolution MSC . . . (70) att fyllas i när den resolutionen antas.

Bilaga II, gemenskapsinstrument som medför hindrande av användning

Rådet klargjorde att endast vissa delar av direktivet om utbildning för sjöfolk är relevanta för det här direktivet.

Bilaga III, förfaranden för besiktningar

Rådet ändrade ordet "riktlinjer" i rubriken till "förfaranden" eftersom bilaga III enligt artiklarna 6 och 8 är bindande för vanliga besiktningar och icke-bindande för besiktningar under trafik.

Alla hänvisningar till "inledande" särskilda besiktningar har utgått eftersom bestämmelserna i bilagan gäller för såväl inledande särskilda besiktningar som reguljära särskilda besiktningar.

Kontrollen av livbåtarnas inventarieförteckning (näst sista strecksatsen i punkt 1) ändrades till kontroll av att livbåtarnas utrustning överensstämmer med inventarieförteckningen.

Kontroll av fartygets skrov, maskineri osv. (punkt 2 sista stycket i kommissionens förslag) utgår eftersom den är en upprepning av artikel 4.1 c.

I punkt 3 (tidigare punkt 2 andra stycket) har "säker bemanning" och "bedömning av utmattning" utgått.

I punkt 4 har rådet ersatt hänvisningen till direktiv 94/58/EG med en hänvisning till regel I/10 i den reviderade internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning eftersom det här direktivet inte gäller för fartyg som för tredje lands flagg.

Punkt 4 i kommissionens förslag utgår eftersom den är en upprepning av artikel 5 r.

Bilaga IV (bilaga V i förslaget), besiktningar under en resa

I rubriken har "riktlinjer" ändrats till "vägledande riktlinjer" för att överensstämma med artikel 8.1 i vilken det anges att inspektören kan göra en yrkesmässig bedömning av vilka punkter som skall kontrolleras. Det lades också till att bilaga IV endast gäller för besiktningar under en resa.

Bilaga V (bilaga VI i förslaget), kriterier för inspektörer

I slutet av punkt 5 ersatte rådet "inom detta område" med "för dessa ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg" så att det blir förbjudet för inspektörerna att kontrollera ett fartyg om de medverkar i dess klassificering eller certifiering, samtidigt som de kan kontrollera andra fartyg. Denna ändring syftar till att inte äventyra genomförandet av direktivet på grund av brist på kvalificerade inspektörer.

Rådet lade till en ny punkt 6 som vägleds av punkt 5 i bilaga VII till direktiv 95/21/EG och som syftar till att skydda de rättigheter som innehas av de inspektörer som var anställda vid de relevanta myndigheterna den dag då direktiv 95/21/EG antogs.

>Plats för tabell>

(1) EGT C 108, 7.4.1998, s. 122.

(2) EGT C 407, 28.12.1998, s. 120.

(3) EGT C 328, 26.10.1998, s. 86.

(4) EGT C 384, 10.12.1998, s. 23.

(5) EGT C 379, 31.12.1994, s. 8.

(6) EGT L 320, 30.12.1995, s. 14.

(7) EGT L 188, 2.7.1998, s. 35.

(8) EGT L 172, 17.6.1998, s. 1.

(9) EGT L 319, 12.12.1994, s. 1.

(10) EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.

(11) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1.

(12) Se direktiv 94/57/EG om inspektioner av fartyg (EGT L 319, 12.12.1994. s. 20).

(13) Se direktiv 95/21/EG om hamnstatskontroll (EGT L 157, 7.7.1995, s. 1).