Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i EG-fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden"(1)

(2000/C 51/02)

Den 21 oktober 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om ovannämnda förordning.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som fick uppdraget att förbereda ärendet, antog yttrandet den 26 november 1999. Föredragande var Giacomo Regaldo.

Vid den 368:e plenarsessionen den 8-9 december 1999 (sammanträdet den 8 december) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 100 röster för och 1 röst emot.

1. Inledning

1.1. Kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 81.3 i EG-fördraget på vertikala avtal med tillhörande förslagsriktlinjer var resultatet av en lång debatt om behovet av en verklig reform av konkurrenspolitiken på området.

1.2. Reformprocessen inleddes 1997 i samband med att kommissionen gav ut en grönbok om vertikala begränsningar i EU:s konkurrenspolitik(2). Därefter drog kommissionen i sitt meddelande 1998(3) upp huvudlinjerna för en ny politik vars tillämpning innebar följande ändringar i den nuvarande lagstiftningen:

- Ett förslag till ändring av rådets förordning nr 19/65/EEG för att utvidga den behörighet som givits kommissionen i enlighet med artikel 85.3 i EG-fördraget till att omfatta avtal och samordnade förfaranden samt för att få till stånd en decentralisering.

- Ett förslag om ändring av artikel 4.2 i rådets förordning nr 17, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86, så att det blir möjligt för kommissionen att retroaktivt bevilja undantag för vertikala avtal där anmälan lämnats in efter det att avtalet trätt i kraft.

- Förordningarna (EG) nr 1215/99 och (EG) nr 1216/99 som antogs av rådet den 10 juni 1999.

1.3. Den nya lagstiftningen syftar till att ersätta de nuvarande undantagsförordningarna om ensamåterförsäljningsavtal (förordning (EEG) nr 1983/83), exklusiva inköpsavtal (förordning (EEG) nr 1984/83) respektive franchiseavtal (förordning (EEG) nr 4087/88). Den omfattar nu även selektiv distribution som tidigare inte beviljades undantag, [frånsett bilindustrin (undantagsförordning (EG) nr 1475/95) vars särskilda regler uppkommit av invecklade skäl men fortfarande är giltiga och håller på att utvärderas av kommissionen].

1.4. Den nya förordningen kommer att träda i kraft den 1 juni 2000 med förbehåll för artikel 12 som utökar de ovannämnda förordningarnas giltighetsperiod från den 1 januari 2000 till den 31 maj 2000. För de avtal som redan är i kraft den 31 maj 2000 och som uppfyller kraven för undantag som fastställs i de nuvarande EEG-förordningarna gäller en övergångsperiod fram till den 1 januari 2002.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Kommittén välkomnar reformens allmänna riktlinjer och att man tagit hänsyn till kommitténs rekommendationer i tidigare yttranden om grönboken och om förslaget till ändring av förordningarna nr 19/65/EEG och nr 17/62/EEG samt kommissionens meddelande om tillämpningen av EG:s konkurrensregler på vertikala begränsningar, som bifogas de två förslagen (för ytterligare information se ovannämnda yttranden).

2.2. Kommittén vill även betona att den föreslagna reformen om vertikala avtal (första fasen) och vitboken om moderniseringen av konkurrensreglerna (artiklarna 81-82)(4) (andra fasen), som är de första faserna i en övergripande översyn av förfaranden som främst grundar sig på att ta bort kravet på anmälan och på att decentralisera konkurrensreglerna i syfte att utöka de nationella myndigheternas roll, helt kommer att ändra det system som reglerat konkurrenslagstiftningen inom avtalsområdet under fyrtio år.

2.3. Ytterligare information om vitboken och frågor i samband med dess tillämpning finns i kommitténs yttrande i denna fråga. Det är viktigt att notera att reformerna i vitboken redan till viss del genomförts genom reglerna om vertikala avtal, som kan komma att påverkas av riskerna i samband med att tillämpningen av artikel 81 och 82 decentraliseras till nationell nivå i och med övergången till ett system med rättsliga undantag. Dessa risker skulle kunna vara att reglerna inte tillämpas enhetligt, att marknaden fragmenteras och troligen även att konkurrenspolitiken genomförs olika i medlemsstaterna i fall som ligger över 30 %-gränsen, mot bakgrund av riktlinjernas icke-bindande karaktär.

2.4. I detta hänseende skulle kommittén vilja upprepa det som man understrukit i ett tidigare yttrande om "one-stop shop" i Europa, som bör ges högsta prioritet inom ramen för den decentraliserade tillämpningen.

2.5. Kommittén välkomnar dock att den nya förordningen i stort bekräftar kommissionens strävan att minska den centrala kontrollen genom att ta bort tidigare anmälningskrav och att inte enbart se vertikala avtal som potentiellt gynnsamma för konkurrensen, utan även som mindre skadliga än horisontella avtal som varken ger leverantörer eller konsumenter stort marknadsinflytande. Man är även ense om att en effektiv konkurrens mellan märkesvaror kan kompensera begränsningarna inom märkesvarukonkurrensen (mellan distributörer av samma märke).

2.6. Den nya reformen förändrar den nuvarande vittgående rättsliga tolkningen av artikel 81 på ett grundläggande sätt, eftersom den genom att införa begreppet marknadsinflytande utökar gruppundantagens omfattning och förenklar förfarandet för att anmäla avtal. I själva verket ökar de ekonomiska operatörernas handlingsfrihet så att de på ett flexibelt sätt kan svara på marknadsdynamiken och ingå avtal som ger en rimlig rättssäkerhet.

2.7. De nuvarande gruppundantagen kommer därmed att ersättas med en enda ramförordning som gäller för alla vertikala begränsningar med förbehåll för den så kallade "svarta listan" över särskilt allvarliga begränsningar som inte omfattas av gruppundantaget.

2.7.1. Genom att man sätter upp ett tröskelvärde på 30 % av marknadsandelarna skapas en säkerhetsmarginal som gör det möjligt att skilja mellan legitima avtal (under tröskelvärdet) och de avtal (över tröskelvärdet) som, även om de inte nödvändigtvis är olagliga, kan bli föremål för enskild prövning.

2.8. Den nya ramförordningen, som grundar sig på ett ekonomiskt synsätt där vertikala avtal analyseras i ett marknadssammanhang och på grundval av effekterna som uppstår i detta sammanhang, kompletteras av riktlinjerna som är nödvändiga för att kommissionens politik under artikel 81 skall bli mer förutsägbar för företagen.

2.9. Kommittén påminner om att konkurrensregler inte alltid säkrar en rättvis konkurrens. En effektiv lagstiftning som upprätthålls av effektiva konkurrensmyndigheter kommer alltid att behövas för att förhindra missbruk av marknadsinflytande.

3. Särskilda kommentarer

3.1. Gruppundantagets omfattning (artikel 1)

3.1.1. Kommittén uppmärksammar att den nya förordningen om gruppundantag kommer att ge dem som ingått vertikala avtal inklusive återförsäljningsavtal, exklusiva inköpsavtal, selektiv distribution och franchiseavtal större flexibilitet och möjlighet att bättre tillgodose sina kommersiella behov, och på så sätt minska behovet av att anpassa sådana avtal till kraven för nuvarande gruppundantag. Kommittén välkomnar att det nya gruppundantaget har utsträckts till ett vidare verksamhetsfält för distributörerna, som omfattande såväl leverans och/eller inköp av varor för återförsäljning och bearbetning som marknadsföring av tjänster och mellanprodukter.

3.1.1.1. Kommittén välkomnar även det senaste förslagets vidare definition av vertikala avtal. Genom att definiera förhållandet mellan parterna endast med hänsyn till avtalets syfte istället för med hänsyn till parternas verksamhet säkerställer kommissionen att gruppundantag kommer att ges till dem som verkligen befinner sig i en vertikal relation.

3.1.2. Kommittén välkomnar också att sammanslutningar av små och medelstora distributionsföretag även omfattas av vertikala avtal eftersom det ligger i linje med vad kommittén betonat i sitt tidigare yttrande.

3.1.2.1. Kommittén noterar även att i de fall då omsättningen i ett begränsat antal företag överstiger tröskelvärdet på 50 miljoner euro skulle det vara möjligt att göra en positiv bedömning av enskilda anmälningar.

3.1.3. Kommittén välkomnar förtydligandet (under artikel 1.3) som innebär att vertikala avtal med tillhörande restriktioner i samband med immateriella rättigheter omfattas av gruppundantaget.

3.1.4. Kommittén föreslår att det borde framgå bättre av riktlinjerna hur kommissionen ämnar tolka begreppet "potentiell konkurrent" och gör kommissionen uppmärksam på att det är nödvändigt att begreppet tolkas realistiskt för att förhindra att ett stort antal leveransavtal på industrisidan hamnar utanför gruppundantaget.

3.1.5. Kommittén välkomnar att förhållandet mellan teknologiöverföringslagstiftningen och den nya gruppundantagsförordningen har klargjorts.

3.1.6. Kommittén noterar att kommissionen har för avsikt att i större utsträckning än tidigare tillämpa artikel 81.1 på agenturavtal. Att kräva att agenturen inte skall ta några finansiella och kommersiella risker stämmer illa med den ekonomiska verkligheten och skulle leda till stora snedvridningar i distributionssystemen för många branscher i det europeiska näringslivet. Den snäva begränsningen i fråga om riskfördelning skärps ytterligare genom den "svarta listan" över skadlig verksamhet (punkt 17).

Kommittén uppmanar kommissionen att tänka över sin ståndpunkt och framför allt att ytterligare förtydliga kriteriet för "finansiella och kommersiella risker" som är utmärkande för "kommersiella agenturavtal".

3.1.7. Med tanke på "de minimis-avtalen" hoppas kommittén att kommissionen kommer att följa upp den utvärdering som rådet beslutade om den 4 juni 1999(5), och att man i linje med det nya ekonomiska synsättet på vertikala avtal inte kommer att upprätta en förteckning över negativa klausuler på mindre viktiga avtal som ligger under tröskelvärdet på 10 % av marknadsandelarna.

3.2. Marknadsandelar (artikel 2)

3.2.1. Kommittén välkomnar att dess rekommendation om ett enda tröskelvärde på 30 % accepterats.

3.2.2. Kommittén välkomnar även att kommissionen tagit frågan om svårigheterna att beräkna marknadsandelar i beaktande. Komissionens svar på kommitténs krav på riktlinjer för att beräkna marknadsandelar, speciellt inom ramen för vertikala avtal och som sträcker sig längre än kommissionens meddelande om att definiera relevanta marknader, välkomnas också. Kommittén ställer sig även mycket positiv till riktlinje 55, som framhåller att om parterna i god tro utgått från att tröskelvärdet för marknadsandelar inte överskridits kommer inga böter att tas ut.

3.2.2.1. Kommittén anser att man tydligare borde identifiera de relevanta marknaderna i riktlinjerna genom att ge en rad belysande exempel för att hjälpa företag att definiera sin marknadsandel på det regionala, nationella och europeiska planet.

3.2.3. Kommittén betonar, som ett led i en framtida analys, att frågans komplexitet kräver att riktlinjer fastställs som är lättförståeliga och som grundar sig på en rad exempel som belyser olika marknadssituationer, för att operatörerna skall kunna verka på marknaden under så säkra förhållanden som möjligt.

3.2.3.1. Detta är särskilt viktigt i fråga om mycket dynamiska marknader där företagens egna utvärdering av både den relevanta varumarknaden och den geografiska marknaden kan visa sig vara svår att genomföra. En icke-önskvärd konsekvens skulle kunna vara att företagen använder anmälningarna som en försiktighetsåtgärd för att säkerställa rättssäkerhet.

3.2.4. Kommittén uppskattar kommissionens ansträngning att genom riktlinjerna ge företag ett användbart instrument för att själva bedöma avtal och i vilken mån de överensstämmer med europeiska gemenskapens konkurrensregler. Kommittén anser dock att man innan den nya förordningen träder i kraft i större utsträckning bör sammanfatta och koncentrera sig på de verkligt betydelsefulla aspekter som nämnts ovan.

3.2.5. I kommissionens riktlinjer fastställs inte heller några bestämmelser om en snabbfungerande hänvisningsstruktur som kan ge operatörer i svårighet exakta svar vad gäller tillämpningen av förordningen och kriterierna i riktlinjerna.

3.2.6. Kommittén påpekar att artikel 2.2 i den nya förordningen endast till viss del beaktar nödvändigheten som nämnts i tidigare yttranden att beakta små och medelstora företag inom ramen för distributionsavtal som ingås med en koncessionsgivare som har en marknadsandel som ligger under tröskelvärdet och som på grund av avsaknaden av grundläggande begränsningar undkommer all kontroll. Kommittén noterar att, förutom motorfordonssektorn som inte heller i fortsättningen kommer att omfattas av ovannämnda regler, riskerar de små och medelstora företagens avtalsposition att försvagas.

3.2.7. I detta hänseende begär kommittén ännu en gång att kommissionen skall infoga en klausul för att begränsa koncessionsgivarnas inflytande i förhållande till små och medelstora företag eller i alla fall garantera dem ett verkligt skydd. På så sätt skulle även konsumenterna skyddas bättre. Det är värt att upprepa att även konsumenterna måste gynnas av vertikala avtal.

3.2.8. Kommittén betonar att i och med förslaget om en enda undantagsförordning kommer de nuvarande undantagsförordningarna som omfattar exklusiv försäljning, exklusiva inköpsavtal respektive franchiseavtal att sluta gälla.

3.2.8.1. För att undvika att små och medelstora företag som ingått avtal inom ramen för dessa förordningar får ett minskat skydd anser kommittén att det är nödvändigt att riktlinjerna omfattar dessa särskilda aspekter, som medförde att riktlinjerna antogs för tillämpningen av den nya enda förordningen.

3.2.9. Syftet är att förhindra att små och medelstora distributionsföretag påläggs krav som försämrar deras position på marknaden och att de blir för beroende av leverantörer. Detta beaktades redan i bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1984/83 om exklusiva franchiseavtal för öl och avtal inom oljedistributionen. Eftersom alla distributörer jämställs i den nya förordningen försvinner dessa bestämmelser, vilket leder till att återförsäljarens ekonomiska skydd försvagas.

3.3. Över tröskelvärdet (30 %)

3.3.1. Kommittén välkomnar i synnerhet kommissionens utlåtande att vertikala avtal över tröskelvärdet inte kommer att ses som olagliga och att enskilda granskningar av myndigheter inte kommer att göras automatiskt. Man välkomnar också att enskilda fall måste utvärderas i ekonomiska termer inte endast med hänsyn till marknadsandelar, utan även till konkurrensen mellan varumärken på marknaden. Detta innebär att man accepterar begränsningar inom olika märken även över tröskelvärdet på konkurrenskraftiga marknader. Lika viktigt är att den aktuella reformen av vertikala avtal ligger i linje med förslagen om moderniseringen av konkurrenspolitiken.

3.3.2. Kommittén noterar även att den föranmälning som föreskrivs i artikel 4.2 i 17/62 inte längre gäller. Genom att vertikala avtal kan beviljas undantag även om de anmäls efter den dag de träder i kraft, kommer trycket på företag som befinner sig i gränszonen att minska, och generaldirektoratet med ansvar för konkurrensfrågor kan koncentrera sig på viktigare fall.

3.3.3. Kommittén stöder kommissionens politik att uppmuntra företag att göra egna bedömningar. Kommittén hoppas dock att kommissionen även i fortsättningen kommer att stå till företagens förfogande för informella råd och ge företag som av rimliga skäl är osäkra på sin position möjlighet till snabb rådgivning.

3.3.3.1. ESK understryker dock att en sådan ändring inte får hindra företag som efter en egen bedömning anser att de har överstigit marknadsandelen att anmäla detta direkt efter att det avtalet slutits, för att förhindra för många tvister.

3.3.3.2. Vidare är kommittén mycket förvånad över att kommissionen i riktlinje 55 föreslår att anmälningar bara bör ske i samband med tvister. Annars kommer kommissionen, i enlighet med konkurrensreglerna, inte att prioritera anmälningar av enskilda avtal.

3.4. Särskilt allvarliga begränsningar (artikel 3)

3.4.1. Kommittén ställer sig bakom att förteckningen över särskilt allvarliga begränsningar har kortats ned.

3.4.2. Kommittén ger även sitt stöd till att återförsäljningspris och rekommenderat återförsäljningspris tas bort från de fastställda prisbegränsningarna i artikel 3a.

Detta innebär dessutom att liknande nationella bestämmelser kommer att gälla även i framtiden.

3.4.3. Kommittén vill även understryka att översynen av "de minimis-reglerna" är nödvändig för små och medelstora franchiseföretag som för att säkra nätverkets identitet och för att kunna dra nytta av stordriftsfördelar måste kunna tillgripa vissa bestämmelser som begränsar konkurrensen, som t.ex. ensamrätt till leverans.

3.4.4. Kommittén välkomnar att artikel 3b i förordningen ger leverantörer möjlighet att begränsa aktiv återförsäljning inom ett exklusivt avtalsområde eller en exklusiv kundgrupp och att passiv återförsäljning därmed tillåts fullt ut.

3.4.5. I detta sammanhang är det intressant att notera att kommissionen enligt riktlinje 42 anser att användandet av Internet för att göra reklam för eller för att sälja varor bör betraktas som passiv försäljning när det inte riktas till enskilda kunder. Att skicka ej begärd e-post till enskilda kunder betraktas dock som aktiv försäljning.

3.4.5.1. Kommittén instämmer med denna tolkning som säkert kommer att vara till nytta även för kommissionens andra avdelningar som av olika anledningar behandlar elektronisk handel och användandet av Internet, men som inte alltid har samma synsätt på hur elektronisk handel bör regleras.

3.4.5.2. Kommittén efterlyser snabba initiativ för att skapa rättssäkerhet på området.

3.5. Begränsningar som inte är särskilt allvarliga - villkor enligt gruppundantagsförordningen (artikel 4)

3.5.1. Kommittén framhåller att konkurrensklausuler i allmänhet varar i fem år, vilket dock inte hindrar handelsparterna att förnya sina avtal. Denna tidsbegränsning gäller dock inte om köparen säljer varor eller tjänster från lokaler som ägs eller hyrs av leverantören under förutsättning att konkurrensklausulen gäller under denna period.

3.5.2. Detta förfarande borde främjas, eftersom det ligger i linje med kommitténs begäran att beakta den nödvändiga perioden för att uppväga investeringar.

3.5.3. Kommittén reserverar sig dock i fråga om kopplingen mellan en konkurrensklausul på ett år efter det att ett avtal löpt ut i artikel 4 b, och begränsningen till fem år för ett exklusivt inköpsavtal i artikel 4 a. Om en inköpare endast kan bryta avtalet efter fem år och vägrar förnya det trots att han under ett år blir utan inkomst inom sitt område, kommer relativt få inköpare att avstå från att förnya avtalen, och maximigränsen på fem år kommer att bli mer skenbar än verklig. Konkurrensklausulen i artikel 4 a, som begränsas till tiden då varorna eller tjänsterna säljs från lokaler som ägs eller hyrs av leverantören, bör även gälla femårsperioden.

3.5.4. Konkurrensklausulen på fem år efter det att avtalet löpt ut verkar vara längre än nödvändigt. Rätten att använda märken och upphovsrätten upphör när avtalet löpt ut. Det är sant att know-how måste skyddas efter att ett avtal löpt ut, men konkurrensklausulen efter avtalsperiodens slut är inte nödvändigtvis till för att skydda från avslöjandet av know-how. Konkurrensklausulen efter avtalsperiodens slut begränsar snarare handelsfriheten för återförsäljaren, som inte längre är bunden av ett avtal.

3.5.5. I de fall då en av avtalsparterna har gjort en långsiktig investering på distributionssidan och det inte räcker med en femårsperiod, bör det finnas möjlighet att från fall till fall fastställa en konkurrensklausul med en längre giltighetstid.

3.6. Uppdelning av avtal

3.6.1. Kommittén välkomnar att kommissionen svarat på dess begäran om en bestämmelse om uppdelning av avtal. Genom att de särskilt allvarliga begränsningarna kan delas upp har kommissionen förstärkt parternas möjlighet till egen bedömning. Ett invändningsförfarande skulle ha lett till onödiga anmälningar till generaldirektoratet med ansvar för konkurrensfrågor.

3.7. Återkallelse av gruppundantag (artikel 5 och 6)

3.7.1. Kommittén är överens med kommissionen om att det skall vara möjligt att återkalla gruppundantag från ett eller flera företag om det finns bevis för att avtalen som slutits mellan dessa företag (som omfattas av bevisbördan) har ett negativt inflytande på konkurrenssituationen även om leverantören eller inköparen har en marknadsandel som är mindre än 30 % (art. 5). Detta innebär ett bättre skydd för små och medelstora distributionsföretag och ett mera balanserat förhållande till koncessionsgivaren.

3.7.2. Nationella myndigheter kan också återkalla undantag om landet har karaktär av avskild geografisk marknad. Återkallelsen gäller dock endast inom detta land (art. 6).

3.7.3. De riktlinjer som behandlar artikel 5 och 6 (punkt 60-69) definierar å ena sidan kommissionens ensamrätt att återkalla gruppundantag om den geografiska marknaden är större än en medlemsstats territorium, och å andra sidan kommissionens och medlemsstatens rätt att gemensamt besluta om återkallelse om den relevanta marknaden begränsas till en medlemsstats territorium.

3.7.3.1. Kommittén uttrycker sin oro över att besluten blir motsägelsefulla och förfarandena motstridiga om gemenskapens konkurrensregler inte tillämpas enhetligt av de nationella myndigheterna. Företagens rättssäkerhet i samband med överklagandeförfaranden är även en fråga som väcker oro.

3.7.3.2. Kommittén påminner om att eftersom de nationella myndigheterna kan återkalla gruppundantag i enlighet med artikel 6 inom sitt territorium, är det nödvändigt att de även kan garantera ett skydd under förfarandets gång liknande det som ingår i kommissionens återkallelseförfarande. Kommissionen bör inte tveka att utnyttja sina befogenheter för att undvika en sådan risk.

3.7.4. Ett återkallat beslut har aldrig retroaktiv verkan, vilket innebär att avtalets undantag kvarstår tills återkallelsen träder i kraft. Kommittén kan inte annat än instämma eftersom ansatsen överensstämmer med dess egen begäran i ett tidigare yttrande.

3.8. Att förklara gruppundantagsförordningen icke tillämplig

3.8.1. Enligt kommittén borde riktlinjerna mera utförligt förklara på vilket sätt kommissionen tänker garantera en godtagbar konkurrensnivå vid parallella nätverk av selektiv distribution, samtidigt som produkternas olika särdrag beaktas fullt ut då de kanske kräver en sådan typ av distribution. På så vis skulle man främja den nya politik som utformats för att utvärdera effekterna av avtalen på marknaden, i stället för att endast täcka formella aspekter.

3.9. Övergångsperiod och giltighetstid

3.9.1. I fråga om övergångsperioden anser kommittén att för att undvika extra kostnader och rättsosäkerhet bör giltighetstiden för avtal som redan är i kraft och som överensstämmer med gruppundantagsförordningen och som slutits innan den nya förordningen träder i kraft gälla t.o.m. slutet av 2001.

4. Slutsatser

4.1. Kommittén noterar att kommissionen i stor utsträckning beaktat förslag från kommitténs tidigare yttranden i sitt förslag till förordning.

4.2. De allmänna och särskilda kommentarerna om själva förordningen eller riktlinjerna syftar till att komplettera och förbättra reglerna inom detta komplexa område, vilket är mycket viktigt för marknadernas integration.

4.3. Syftet är att upprätta ett enkelt, väldefinierat regelverk som gör det möjligt för företag att verka på en rättssäker och konkurrensinriktad marknad som skapar förutsättningar för små och medelstora företag och som gynnar konsumenterna.

4.4. Kommittén välkomnar därför kommissionens arbete i detta syfte.

Bryssel den 8 december 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) EGT C 270, 24.9.1999.

(2) KOM(96) 721 slutlig, 22.1.1997; ESK:s yttrande, EGT C 296, 29.9.1997.

(3) KOM(1998) 544 slutlig och KOM(1998) 546 slutlig, båda i EGT C 365, 26.11.1998 i ESK:s yttrande EGT C 116, 28.4.1999, s. 2.

(4) KOM(1999) 101 slutlig, 28.4.1999.

(5) Rådet av den 4 juni 1999 - Protokoll nr 8958/99 Add. 1.