Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets förordning (EG) om den gemensamma organisationen av marknaden för vin" () (1999/C 101/14)

Den 20 juli 1998 beslöt rådet i enlighet med artiklarna 43 och 198 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarade för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 8 januari 1999. Föredragande var Adalbert Kienle.

Vid sin 360:e plenarsession den 27-28 januari 1999 (sammanträdet den 27 januari 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 108 röster för, 2 emot och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Ekonomiska och sociala kommittén välkomnar att kommissionen den 16 juli 1998 lade fram ett nytt förslag till reform av organisationen av marknaden för vin. Förslaget, som skall antas inom ramen för Agenda 2000, skiljer sig väsentligt från kommissionens förslag av den 11 maj 1994.

1.2. Kommittén krävde i sina yttranden av den 24 februari 1994 () och den 22 februari 1995 () att en ny analys av marknadsläget skulle göras och att den genom GATT-besluten förändrade situationen skulle beaktas. Kommittén välkomnar att kommissionen har hörsammat bägge kraven i sitt nya förslag. De stora förändringar som ägt rum inom den europeiska vinsektorn under de senaste produktionsåren beror, som kommissionen betonar, på anpassningar av de gemensamma marknadsordningarna, på röjningsåtgärder, på konjunktur- och väderleksfaktorer. Kommittén anser dock att de även beror på vinproducenternas kvalitetssträvanden.

1.3. Kommittén vill påpeka att det bland de central- och östeuropeiska länderna finns viktiga vinproducerande länder och handelspartner som kommer att utöka EU:s vinodlingsareal med 400 000 ha. Detta måste beaktas vid reformen av marknaden för vin.

1.4. Kommissionen föreslår att den nya förordningen skall träda i kraft den 1 augusti 2000 som en del av den samlade jordbruksreformen inom ramen för Agenda 2000. Kommittén stöder denna tidsplan och uppmanar alla berörda parter att genomföra sina överläggningar snabbt så att förordningen kan träda i kraft vid avsedd tidpunkt.

2. Målen för reformen

2.1. Kommissionen konstaterar vinsektorns specifika karaktär och anger sju övergripande mål för reformen som tillsammans skall bidra till att stärka sektorns konkurrenskraft på lång sikt:

- Behålla en förbättrad jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på gemenskapsmarknaden, så att producenterna kan utnyttja de expanderande marknaderna.

- Göra sektorn konkurrenskraftigare på lång sikt.

- Avskaffa intervention som en konstgjord avsättningsmöjlighet för överskottsproduktion.

- Fortsätta att bevara alla traditionella avsättningsområden för spritdrycker och vinprodukter.

- Främja regional mångfald.

- Formalisera producentorganisationernas och branschorganisationernas (eller likvärdiga organisationers) potentiella roll.

- Väsentligt förenkla lagstiftningen.

Kommittén stöder dessa mål och planer, men kritiserar att efterfrågan på produkter från vinrankan och vinet har beaktats för lite. I dag föreligger det många vetenskapliga undersökningar som påvisar dels de fördelar för hälsan som en måttlig vinkonsumtion innebär, dels de faror som ett missbruk innebär. Kommittén rekommenderar därför att information om dessa vetenskapliga insikter tas upp som ett nytt mål för reformen.

2.2. Kommissionen har föreslagit att 23 förordningar från rådet skall integreras i grundförordningen om organisationen av marknaden för vin för att göra de europeiska reglerna för vinodling mer överskådliga och enkla. Kommittén välkomnar detta modiga steg att systematisera och förenkla lagstiftningen om vin, men anser att kommissionens förvaltningskommitté (artikel 75) i detta sammanhang får för stora befogenheter, som går utöver utfärdandet av tekniska tillämpningsföreskrifter. Därför anser kommittén att grundreglerna även i fortsättningen måste utfärdas i rådets förordning, vilket kommittén också framfört i ett tidigare yttrande om förslag beträffande jordbruket inom ramen för Agenda 2000 (). Dessutom föreslår kommittén att arbetsgrupper bildas så att sakkunniga från branschen kan engageras i det förberedande arbetet med tillämpningsföreskrifterna.

2.3. Kommissionen slår i sin motivering till förslaget fast att mer ansvar skall delegeras till medlemsstaterna i subsidiaritetens anda. Kommittén välkomnar denna avsikt men anser att en mer långtgående tillämpning av subsidiaritetsprincipen är möjlig och önskvärd.

3. Föreslagna åtgärder

3.1. Avdelning II: Produktionskapacitet

Denna avdelning innehåller ramvillkor för utnyttjande och förvaltning av produktionskapaciteten. De instrument som anges är begränsning av nyplantering, reglering av återplantering, reserver för planteringsrätter, bidrag för slutgiltig nedläggning av vinodlingar samt åtgärder för omstrukturering.

3.1.1. Kommitténs allmänna bedömning av denna avdelning är att reglerna inte räcker till för att de eftersträvade målen avreglering och avbyråkratisering skall nås och inte svarar mot subsidiaritetsprincipen. Kommittén förespråkar en väsentlig förenkling av reglerna i denna avdelning.

3.1.2. Kommittén är övertygad om att en total liberalisering av vinodlingen inom EU:s organisation av marknaden för vin ännu inte är motiverad med hänsyn till utvecklingen av utbud och efterfrågan. Vi föreslår därför att förbudet mot plantering av vinstockar skall gälla till 2005/2006 och avvisar kommissionens förslag om en giltighetstid till år 2010 som alltför långsiktigt. Under denna period skall endast de som har en ny- eller återplanteringsrätt kunna göra nyplanteringar av vinstockar.

3.1.3. Kommittén föreslår att medlemsstaterna fram till 2005/2006 får tilldela producenter nyplanteringsrätter för vinprodukter avsedda att saluföras, endast om de skall användas för tillverkning av kvalitetsviner fso eller bordsviner som får märkas med en geografisk beteckning, och under förutsättning att produktionen av vinet konstaterats vara mycket mindre än efterfrågan. Kommittén anser att den av kommissionen föreslagna fristen fram till den 31 juli 2003 är för kort och kräver att samma tid skall gälla för planteringsförbudet och undantagsreglerna.

3.1.4. Kommittén rekommenderar att medlemsstaterna årligen lämnar en rapport till kommissionen om utvecklingen av produktionskapaciteten. Kommissionen bör 2004/2005 lägga fram en rapport om utvecklingen av produktionskapaciteten för vin inom EU och om erfarenheterna av planteringsreglerna. Endast därigenom kan man i tid besluta om en fortsättning eller ändring av odlingsreglerna.

3.1.5. Kommittén påpekar att återplanteringsrätten går förlorad i vissa odlingsområden på grund av att den inte utnyttjats. För att om möjligt undvika detta bör kommissionen försöka skapa organisatoriska lösningar i samarbete med medlemsstaterna och regionerna. Kommittén föreslår att giltighetstiden för återplanteringsrätten förlängs från åtta till tolv år av ekologiska skäl och för att bevara den europeiska vinodlingsarealen. Vi anser att det bör vara medlemsstaternas sak att besluta om innehavarna kan utnyttja sina återplanteringsrätter under hela giltighetstiden eller om dessa skall föras över till en regional eller nationell reserv om de inte utnyttjats under en viss tidsperiod (t.ex. åtta år).

3.1.6. Kommittén förespråkar att medlemsstaterna ges befogenhet att skapa reserver för planteringsrätter och att reglera överförande och utnyttjande av reserverna samt att gynna vissa företag med tilldelning från reserverna i enlighet med nationella eller regionala strukturer och behov. Vi anser att detta enligt subsidiaritetsprincipen skall regleras av medlemsstaterna och vinodlingsregionerna.

3.1.7. För att en oönskad utökning av produktionskapaciteten skall förhindras föreslår kommittén att medlemsstaterna under perioden 2000 till 2005 får tilldela nyplanteringsrätter motsvarande maximalt en procent av deras totala vinodlingsareal. Denna procentsats kan höjas till två procent om en medlemsstats eller en regions vinodlingsareal har minskat under perioden 1995 till 2000 på grund av att återplanteringsrätter inte kunna utnyttjas eller på grund av omfattande röjningsåtgärder.

3.1.8. Kommittén välkomnar att kommissionen har korrigerat sin politik för röjningsåtgärder. Eftersom tillämpningen skall beslutas av förvaltningskommittén kan de nya reglerna bedömas först när kommissionen har fastställt tillämpningsföreskrifterna.

3.1.9. Kommittén välkomnar att kommissionen föreslår åtgärder för omstrukturering av vinodlingar för att stärka de europeiska vinodlarnas konkurrenskraft. Vid sidan av de föreslagna omstruktureringsåtgärderna borde man också stödja en marknads- och kvalitetsinriktad förnyelse av gamla vinodlingar. För denna centrala del av reformförslaget anser kommittén det vara nödvändigt att tillräckliga finansiella medel ställs till förfogande för att fördelas i förhållande till medlemsstaternas andelar av vinodlingsarealen. Det skall vara medlemsstaternas ansvar att välja vilka omstruktureringsprogram som skall genomföras i deras vinodlingsområden. Kommittén anser att producentorganisationerna har en viktig roll att spela i utvecklingen och genomförandet av omstruktureringsåtgärder.

3.1.10. Kommittén anser att de föreslagna odlingsåtgärderna är otillräckliga. Om konkurrenskraften skall förbättras måste också åtgärder vidtas för att förnya tillverkningen och lagringen av vin, samt klassificering och marknadsföring. Vi anser det vara otillräckligt att som kommissionen föreslår integrera omstruktureringsåtgärder för vintillverkning och marknadsföring i de övergripande strukturåtgärderna i Agenda 2000. Vi hänvisar till kommissionens bestämda uttalande att det krävs specifika åtgärder för vinodlingen på grund av vinsektorns särart.

3.1.11. Kommittén förespråkar ett EU-program som kommer de vinodlare till godo som bedriver vinodling under mindre gynnsamma förhållanden. Hit räknas framför allt vinodling i sluttningar och backar. Hänsyn skall även tas till den socioekonomiska, ekologiska och kulturella betydelse vinodlingen har i mindre gynnade områden.

3.1.12. Kommittén betonar att det har stor betydelse för organisationen av den europeiska vinmarknaden att man vederbörligen för register över vinodlingarna. Det bör vara en förutsättning för att man skall få nyplanteringsrätter, få ta del av struktur- och omstruktureringsåtgärder samt av stödåtgärderna i avdelning III.

3.2. Avdelning III: Marknadsmekanismer

Genom sina förslag vill kommissionen avskaffa "interventionsåtgärderna som en konstgjord avsättningsmöjlighet för överskottsprodukter". Samtidigt vill kommissionen upprätthålla alla traditionella avsättningsområden för spritdrycker och vinbaserade produkter.

3.2.1. Kommittén välkomnar att kommissionen avser att förenkla interventionsåtgärderna i enlighet med ESK:s krav.

3.2.2. Kommittén är positiv till att stödet till privat lagring bibehålls.

3.2.3. Kommissionens förslag tar hänsyn till de regelbundna leveranserna till sektorn för spritdrycker, som är en viktig traditionell avnämare av vin och vinbaserade produkter. Det bör dock i samarbete med fristående experter undersökas om de avsatta mängderna verkligen motsvarar behovet.

3.2.4. Förslaget om krisdestillation som konjunkturstöd för marknaden innehåller inte tillräckligt med information för att åtgärdens effektivitet skall kunna bedömas. Kommittén föreslår därför att kommissionen konkretiserar hur man vill skapa det avsedda stödet för marknaden i krissituationer med detta instrument. Det är framförallt nödvändigt att konjunkturstödet kan verka preventivt samt att det ges tillräckliga finansiella medel och kan omfatta tillräckliga mängder för att stabilisera marknaden.

3.3. Avdelning IV: Producentorganisationer och branschorganisationer

Kommissionen föreslår detaljerade ramvillkor för medlemsstaternas erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer.

3.3.1. Kommittén förespråkade i sitt yttrande av den 22 februari 1995 att en allmän ramförordning för branschorganisationer skulle utfärdas. Kommissionen har nu utfärdat ett mycket detaljerat förslag för producentorganisationer och branschorganisationer i likhet med det som utfärdades för frukt- och grönsakssektorn. I samband med detta vill kommittén påpeka att vinsektorn är helt olik frukt- och grönsakssektorn. ESK kräver därför att större hänsyn tas till att strukturerna är mycket olika i de olika medlemsstaterna.

3.3.2. Kommittén anser att producentorganisationernas uppgift främst ligger i att förbättra strukturerna på producentmarknaden. För detta måste en specifik ramförordning för vinsektorn skapas i marknadsordningen för vin med en beskrivning av uppgifter och befogenheter, eftersom de hittillsvarande övergripande föreskrifterna för producentorganisationer i Agenda 2000 inte skall vara kvar. Organisationerna bör inte ges myndighetsställning med rätt att fatta beslut som är bindande även för icke-medlemmar.

3.3.3. Kommittén föreslår i stället att reglerna för branschorganisationer formuleras mer allmänt. Det bör skapas en ram för överlämnande av fullmakter till alla olika organisationsstrukturer inom branschen ("filière") som får utfärda bindande regler för organisationen av marknaden i en eller flera regioner i gemenskapen. Medlemsstaterna bör få erkänna representativa organisationsstrukturer inom branschen.

3.4. Avdelning V: Enologiska metoder och processer samt produktspecifikationer, beskrivningar och beteckningar, presentation och skydd

Med hänsyn till kvalitetsmålen föreslår kommissionen att de traditionella enologiska metoderna skall regleras på ett beprövat sätt i marknadsordningen för vin, medan tekniska frågor i framtiden skall regleras i förvaltningskommittén. Reglerna om beteckningar och presentation skall arbetas om helt, göras mer överskådliga och förenklas, och kommittén anser det vara särskilt viktigt med en omfattande produktinformation.

3.4.1. Kommittén välkomnar att de enologiska metoderna och produktionsvillkoren skall beakta de olika läges-, klimat- och väderleksvillkoren i de europeiska vinodlingsregionerna, vilket är i enlighet med ESK:s yttrande av den 22 februari 1995. Kommittén anser dock att kommissionen bör kalla in sakkunniga rådgivare från branschen för att pröva nya enologiska metoder innan de fastställs av förvaltningskommittén.

3.4.2. ESK välkomnar att kommissionen har tagit upp kommitténs förslag om en genomgripande omarbetning av reglerna om vinbeteckningar och om att avskaffa förbudsprincipen. Då kommissionen emellertid föreslår att hela omarbetningen skall genomföras enligt förfarandet med en förvaltningskommitté uppmanar ESK kommissionen att snarast möjligt presentera sina förslag till nya regler för vinbeteckningar och att samarbeta med alla berörda kretsar. Även här bör sakkunniga rådgivare från branschen få i uppdrag att pröva förslagen.

3.5. Avdelning VI: Kvalitetsviner framställda i specifika områden

Enligt kommissionens förslag skall bestämmelserna om kvalitetsviner fso, som hittills har funnits samlade i en specialförordning, integreras i organisationen av marknaden för vin, och framställningsbestämmelserna skall modifieras.

3.5.1. Kommittén avvisade redan i sitt yttrande av den 22 februari 1995 kommissionens förslag att inskränka befogenheterna när det gäller att utfärda bestämmelser om vinframställning per hektar, eftersom detta skulle strida mot subsidiaritetsprincipen.

3.5.2. I stället uppmanar kommittén kommissionen att lägga fram förslag om hur man skall kunna skapa bättre avsättning för kvalitetsviner fso på den internationella marknaden. Vi beklagar i detta sammanhang att de åtgärder i form av informationskampanjer till förmån för kvalitetsprodukter som presenterades i 1994 års förslag inte längre finns med i kommissionens förslag, utan i stället uppenbarligen kommer att inlemmas i de övergripande förordningarna. På grund av vinets speciella karaktär som produkt förordar kommittén uttryckligen självständiga informationsprojekt till stöd för inriktningen på kvalitet

3.6. Kapitel VII: Handel med tredje land

I motiveringarna påpekar kommissionen att man i sina förslag vill dra de nödvändiga konsekvenserna av WTO-avtalet.

3.6.1. Kommittén beklagar att kommissionens förslag inte innehåller några specifika åtgärder som kan stärka konkurrenskraften i den internationella handeln. Detta är dock absolut nödvändigt, eftersom produktionen kommer att stiga i länder utanför EU och deras export också kommer att öka avsevärt.

3.6.2. Om druvmust och basvin från tredje land tillåts inom framställningen av vinprodukter i EU, skulle det innebära en betydande nackdel för den europeiska vinodlingen. Kommittén vill framhålla risken för missbruk och avvisar därför att tillstånd ges så länge som missbruks- och kontrollproblematiken inte är löst. En "europeisering" av produkter från tredje land skulle innebära att konsumenterna vilseleds på ett oacceptabelt sätt och att de europeiska vinodlarna drabbas av stora ekonomiska nackdelar.

3.6.3. Kommittén förslår därför att kommissionen inrättar ett utrikeshandelsråd. Detta råd skall ha till uppgift att utarbeta rekommendationer till EU:s kompletteringsåtgärder i fråga om export av produkter från vinsektorn, särskilt med avseende på följande:

- Värna om de europeiska vinernas identitet, framför allt genom att skydda ursprungsbeteckningar och traditionella beteckningar.

- Utöka tillträdet till marknaderna.

- Genomföra insatser för stöd, utnyttjande av möjligheter samt information.

- Förstärka kommissionens medverkan i de särskilda internationella organen.

Om man skall kunna föra en aktiv handelspolitik måste erforderliga budgetmedel avsättas.

4. Slutsatser

4.1. Ekonomiska och sociala kommittén vill påminna om att vinodlingen i Europa är en viktig del av kulturen och representerar en betydande tradition i de enskilda vinodlingsområdena. I dessa områden är också andra näringsgrenar såsom restaurangbranschen, turismen och hantverkssektorn beroende av vinodlingen. Vinområdena utgör nästan alltid särpräglade kulturlandskap som måste vårdas av vinodlarna genom en miljövänlig hantering. Vid en reform av den gemensamma organisationen av marknaden för vin måste man ta hänsyn till denna ekonomiska och kulturella bakgrund för att kunna främja livskvaliteten, det sociala nätet, infrastrukturen, miljön och ekonomin i vinodlingsområdena.

4.2. Kommittén upprepar sina krav på avreglering och avbyråkratisering och anser att det är dags att göra allvar av dessa planer samt att tillämpa subsidiaritetsprincipen i praktiken och stärka ekonomins självreglerande förmåga.

4.3. Vidare uppmanar kommittén kommissionen att omarbeta reformförslaget med sikte på att alla berörda parter skall kunna förverkliga en framtidsinriktad och dynamisk marknadspolitik med hjälp av ambitiösa åtgärder.

4.4. Av den anledningen uppmanar kommittén alla berörda parter att skynda på överläggningarna om reformförslaget, så att beslut om reformen kan fattas under första kvartalet 1999 inom ramen för Agenda 2000. Detta är också nödvändigt för att kunna förbereda anslutningen av central- och östeuropeiska länder med betydande vinproduktion.

Bryssel den 27 januari 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

() EGT C 271, 31.8.1998, s. 21.

() EGT C 133, 16.5.1994, s. 22.

() EGT C 110, 2.5.1995, s. 30.

() EGT C 407, 28.12.1998, s. 35.