Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen" () (1999/C 101/02)

Den 3 juli 1998 beslutade rådet att i enlighet med artikel 100a i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 9 december 1998. Föredragande var Helmut Giesecke.

Vid sin 360:e plenarsession den 27-28 januari 1999 (sammanträdet den 27 januari 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 73 röster för, 5 röster emot och 1 nedlagd röst.

1. Inledning

1.1. Efter flera års förhandlingar lyckades man i EG:s medlemsstater 1992 enas om en gemensam tullkodex som skulle ligga till grund för det europeiska tullväsendet. Denna kodex betraktas som en välavvägd kompromiss mellan olika begrepp och filosofier. Länder som försöker skapa en modern ramlagstiftning på tullområdet använder idag ofta denna kodex som förebild.

1.2. Kodexen var inte enbart resultatet av en harmonisering av ytterst skilda begrepp utan innebar också ökad överskådlighet och förenkling. Därigenom kom den att ligga till grund för EG-politiken på många områden, i synnerhet för handelspolitiken och den indirekta beskattningen. Även inom jordbrukspolitiken följs de förfaranden som föreskrivs i kodexen.

1.3. Redan i den första förordningen om inrättandet av en tullkodex () anmodades kommissionen att före 1997 års utgång lägga fram en rapport om vilka anpassningar som bör göras med hänsyn till genomförandet av den inre marknaden.

1.4. Efter denna interimsrapport och de första ändringarna till följd av GATT:s Uruguayrunda, och även med hänsyn till det ökade antalet bedrägerier, lägger kommissionen nu fram ett förslag om modernisering som i synnerhet bidrar till genomförandet av det ambitiösa handlingsprogrammet "Tull 2000" () och den eftersträvade förenklingen.

1.5. Förutom förenklingarna syftar förslagen framför allt till större flexibilitet, ett förbättrat återbetalningsförfarande och anpassning av bestämmelserna angående ombudskap hos tullmyndigheterna till den inre marknadens krav.

1.6. Det stora antalet tillämpningsföreskrifter () till tullkodexen utarbetades under stor tidspress i slutfasen av genomförandet av den inre marknaden. Dessa tillämpningsföreskrifter bör genomgå en kvalitativ revidering och anpassas till den aktuella utvecklingen. Inom detta breda område finns det ständigt behov av insatser, till exempel med hänsyn till transitering () och tullförfaranden med ekonomisk verkan.

1.7. Rådet gick med på att dela upp detta omfattande regelverk på två nivåer (grundförordning och tillämpningsföreskrifter) och tilldelade kommissionen omfattande befogenheter samtidigt som medlemsstaterna fick inflytande i beslutsfattandet genom ett kommittéförfarande.

2. Sammanfattning av innehållet i kommissionens förslag

2.1. Precis som handlingsprogrammet "Tull 2000" syftar den moderniserade tullkodexen till att uppnå en enhetlig tillämpning av alla tullföreskrifter av samtliga tullmyndigheter inom EG och till att skydda gemenskapens och de ekonomiska aktörernas ekonomiska intressen.

2.1.1. För att kunna uppnå denna sista målsättning måste i synnerhet transiteringsförfarandet förändras så att man kan bekämpa den organiserade brottsligheten. Dessutom bör man granska förmånsordningarna, som på vissa områden förvaltas så illa att det ger anledning till stor oro.

2.2. Vidare vill kommissionen förenkla föreskrifterna ytterligare och införa större flexibilitet. I detta sammanhang föreslår kommissionen en ändring av bestämmelserna om tullskuld som anses alltför stela, för att finna en bättre balans mellan de olika intressena.

2.3. Man kommer att godkänna en ny typ av frizoner med särskilda övervakningsmetoder, vilket uppfyller de ekonomiska aktörernas önskemål.

2.4. De nuvarande tullförfarandena med ekonomisk verkan kommer att förenklas i linje med gemenskapens transiteringsförfarande, vilket kräver att kodexen anpassas på vissa punkter.

2.5. Andra ändringar av kodexens bestämmelser om tullformaliteter syftar till att i större utsträckning införa datorisering i tullförfarandena.

2.6. Kommissioner vill dessutom göra återbetalningsförfarandet effektivare i synnerhet genom att förlänga preskriptionstiden vid misstanke om oegentligheter.

2.7. I vissa medlemsstater fullgörs tullformaliteter av mellanhänder. Kommissionen föreslår att från den 1 januari 2002 skall endast det indirekta ombudskapet förbehållas tullombuden.

3. Allmänna kommentarer

3.1. De ändringar som läggs fram i förslaget syftar till att anpassa gemenskapens tullagstiftning till den aktuella utvecklingen och till övergången till nästa årtusende. Kommittén välkomnar detta.

3.2. ESK betonar hur viktigt det är att regelbundet granska den kodifierade tullagstiftningen för att säkerställa att den ständigt uppfyller näringslivets krav. En modern tullagstiftning är avgörande för att tullunionen skall kunna delta i den internationella handeln. Därför bör tullbestämmelserna ständigt anpassas efter de ekonomiska aktörernas behov. Eftersom tullföreskrifterna inte är ett en gång för alla fastställt regelverk, bör man inom klart definierade tidsramar genomföra en utvärdering.

3.3. Kommittén är införstådd med att avregleringstendenserna på tullövervakningsområdet, som laglydiga aktörer kommer att kunna dra fördel av och som speglar den ökade handelsvolymen, måste säkras genom intelligenta och riskanpassade kontrollsystem. I detta sammanhang torde såväl UCLAF:s som den planerade oberoende bedrägeribekämpningsmyndighetens verksamhet samt åtgärdspaketet "Tull 2000" ha en särskilt viktig roll att spela.

4. Särskilda kommentarer

ESK följer i sina kommentarer samma ordningsföljd som förslaget.

4.1. Anpassning av ombudsförhållandena (artikel 5.2, andra stycket)

4.1.1. Kommittén ställer sig bakom den föreslagna ändringen eftersom ett fritt utbyte av tjänster är en av de fyra grundläggande friheterna i den ekonomiska unionen som utan begränsningar skall gälla på alla områden.

4.1.2. Då tullkodexen utarbetades 1992 var man tvungen att ta hänsyn till de 12 olika nationella lagstiftningarna. Dessa olika nationella bestämmelser skulle samordnas och sammanställas i en version som således skulle godkännas av alla medlemsstater. När det gällde tullagentens roll i samband med direkt ombudskap stödde man sig på lagstiftningen i de medlemsstater där dennes status sedan många år tillbaka var förankrad i nationell lagstiftning.

4.1.3. Eftersom det uteslutande är uppdragsgivaren som bär den tullrättsliga risken vid direkt ombudskap bör denne helt fritt kunna välja ombud. Ombudets officiella status får i detta sammanhang inte spela en avgörande roll.

4.1.4. Kommittén stöder den övergångsreglering som skall gälla fram till den 1 januari 2002. De berörda parterna får därmed tid att anpassa sig till den nya situationen. Medlemsstaterna bör emellertid omedelbart efter det att ändringen träder i kraft den 1 januari 1999 godkänna att principen om direkt ombudskap oberoende av ombudets officiella status kan tillämpas.

4.1.5. Med hänvisning till principen om fritt utbyte av tjänster ställer sig ESK också mycket kritisk till att tullagenterna har möjlighet att behålla sin speciella status i samband med indirekt ombudskap. I artikel 64 i tullkodexen anges att en deklarant skall vara etablerad i gemenskapen och att dennes räkenskaper därigenom skall kunna kontrolleras där ombuden har sin regelbundna verksamhet. Skuldrisken beror nämligen - även vad gäller nationella skatter, importmoms och konsumentavgifter - på ombudets pålitlighet. I detta avseende bör det räcka om de nationella tullmyndigheterna utför en riskanalys.

4.2. Växelkurs för tullvärde (artikel 35, första stycket)

4.2.1. Med hänsyn till införandet av euron och därmed genomförandet av den tredje etappen av EMU den 1 januari 1999, bör det inte förekomma några nämnvärda avvikelser i de växelkurser som offentliggörs av de enskilda medlemsstaterna. Euron införs enbart i elva medlemsstater, men ESK utgår ifrån att de övriga fyra medlemsstaternas nationella valutor kopplas till eurokursen.

För övergångsperioden fram till den 31 december 2001, under vilken både euron och de nationella valutorna är giltiga, fastställs en fast växelkurs mellan euron och de nationella valutorna i de elva medlemsstaterna av Europeiska centralbanken. I samarbete med rådet kopplades kurserna till varandra den 31 december 1998. Förordningen publicerades samma dag i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och gäller från den 1 januari 1999.

4.2.2. Under övergångsperioden fram till den 31 december 2001 kan det dock uppstå problem med omräkningen i samband med tullvärdedeklarationen. Vissa medlemsstaters regeringar har nämligen meddelat att de först på övergångsperiodens sista dag kommer att låta de egna tullmyndigheterna anpassa den inre organisationen till införandet av euron.

4.3. Tidsfrist för summarisk deklaration (artikel 49.1)

4.3.1. Fastställandet av en snävare och konkret koppling mellan varor som deklareras summariskt och den tullpliktige återspeglar i stort förhållandena i praktiken. Eftersom denne under förfarandets gång vanligtvis är ansvarig för förvaring av varorna är det rimligt och praktiskt att kräva en summarisk deklaration av den tullpliktige. I detta sammanhang vill ESK dock påpeka att det även efter ett avslutat transiteringsförfarande inte får förekomma att den som är huvudansvarig för förfarandet och den som inger den summariska deklarationen är en och samma person.

4.3.2. Om den tullpliktige lämnar över ansvaret för deklarationen till ett ombud kan man med hjälp av ombudsförordningen i artikel 5 ändå uppnå resultat som återspeglar förhållandena i praktiken.

4.4. Dokument för tulldeklaration (artikel 62.3)

4.4.1. I vissa medlemsstater är det redan möjligt att inge tulldeklarationen på elektronisk väg och flertalet av de andra medlemsstaterna kommer snart att följa detta exempel. Kommittén anser därför att man bör låta de tullpliktiga slippa lägga fram dokument, till exempel i form av en räkning eller bevis för förmånsordning (se artiklarna 218-221 i tullkodexen), som skall åtfölja deklarationen. Detta är en nödvändig förutsättning för en förenkling av sådana elektroniska förfaranden. Det ligger dock i allas intresse att man i tvivelaktiga situationer eller vid misstanke om förfalskning () av deklarationsdokument ändå undantagsvis kan kräva en sådan dokumentation i samband med elektroniska förfaranden. När det rör sig om ömtåliga importvaror såsom livsmedel, levande djur eller växter, kan man förmodligen enbart befrias från plikten att lägga fram nödvändiga importdokument (oskadlighetsintyg, läkarintyg eller importlicens) på grundval av bilaterala avtal om varje enskild vara.

4.4.2. Tullmyndigheterna svarar i sin tur på den elektroniska tulldeklarationen med hjälp av ett standardiserat elektroniskt utbyte av information (UN/EDIFACT). Det krav på dokumentation för deklarationen som fastställs i artikel 62.2 skulle bromsa hastigheten för denna typ av kommunikation, som främst beror på myndigheternas reaktionstid. Med ett sådant krav skulle fördelarna med ett elektroniskt informationsutbyte gå till spillo.

4.4.3. Mer detaljerade villkor för elektronisk kommunikation kommer att fastställas i tillämpningsföreskrifterna. Dessutom bör man i dessa föreskrifter fastställa att de tullpliktiga kan förvara dokumenten antingen i pappersversion eller i elektronisk version, till exempel på CD-ROM, diskett eller mikrofiche.

4.4.4. Då man skall besluta om förvaringstiden för dessa deklarationsdokument bör man ta hänsyn till andra artiklar i tullkodexen där förvaringstiden för tulldokument fastställs, se bland annat artiklarna 14-17.

4.5. Likvärdiga varor vid aktiv förädling (artikel 115.4)

4.5.1. För närvarande kan man enbart inom ramen för undantagsförfarandet låta likvärdiga varor övergå från fri omsättning till aktiv förädling, framställa förädlade varor och exportera den förädlade varan innan motsvarande råvaror har importerats. Artikel 569.2 samt bilaga 78 i tillämpningsföreskrifterna i tullkodexen () innehåller vissa begränsningar angående denna möjlighet för ett antal jordbruksprodukter. Kommittén stöder kommissionens mål att göra denna särskilda bestämmelse mer flexibel, vilket är möjligt tack vare ändringen i bilaga 78. Kommittén utgår ifrån att den föreslagna ändringen kommer att ändra systemet till det bättre och inte enbart medföra begränsningar av tillämpningsföreskrifterna.

4.6. Villkor för tillstånd (artikel 117 c) ()

4.6.1. Då man beviljar tillstånd för aktiv förädling bör man alltid ta hänsyn till EU-producenternas intressen. Man bör alltså undersöka om de ekonomiska villkoren är uppfyllda. I detta sammanhang skall man göra en avvägning av förädlingsindustrins exportintressen å ena sidan och leverantörindustrins intressen å andra sidan. Denna industri framställer nämligen halvfabrikat vilka är jämförbara med importvarorna, men vilka i princip skyddas av tullavgifter. En sådan utvärdering kräver omfattande samhällsekonomiska kunskaper om läget i hela gemenskapen. Därför är det ofta mycket svårt för lokala tullmyndigheter att göra en sådan avvägning.

4.6.2. Både myndigheter och näringslivet skulle ha stor nytta av att man för industrivaror upprättar förteckningar över de fall där de ekonomiska villkoren inte anses vara uppfyllda (en "negativ" lista), och för jordbruksvaror en förteckning över de fall där de ekonomiska villkoren anses vara uppfyllda (en "positiv" lista). Den föreslagna ändringen av artikel 117 är ett steg i denna riktning.

4.6.3. Ännu en anledning till att ESK stöder den föreslagna ändringen är att den syftar till en enhetlig tillämpning av lagstiftningen i alla medlemsstaterna. Kommittén utgår dessutom ifrån att de ovannämnda förteckningarna inte är till nackdel för de berörda företagen.

4.7. Återexporttidsfrister vid aktiv förädling (artikel 118.4)

4.7.1. ESK anser det vara rimligt att fastställa särskilda återexporttidsfrister, om dessa tidsfrister tar hänsyn till förädlingsföretagens ekonomiska behov. På så sätt skulle man kunna uppnå en enhetlig tillämpning av lagstiftningen i de enskilda medlemsstaterna.

4.7.2. ESK anser det dock vara nödvändigt att man i vissa motiverade undantagsfall kan befrias från den återexporttidsfrist som fastställdes vid kommittéförfarandet, så att man i vissa undantagsfall kan ta hänsyn till specifika ekonomiska intressen (fastställa flexibla tidsfrister i motiverade undantagsfall).

4.8. Återbetalning vid aktiv förädling (artikel 124)

4.8.1. En av de främsta anledningarna till att kommittén stöder de föreslagna ändringarna är att vissa jordbruksprodukter idag inte omfattas av återbetalningssystemet. Likvärdiga varor kommer förmodligen även i fortsättningen att tillhöra undantagsfallen.

4.8.2. För att säkerställa en överskådlig tillämpning av lagstiftningen bör det efter kommittéförfarandet emellertid klart och tydligt framgå för alla berörda parter i vilka fall en undantagsreglering är den enda möjligheten.

4.9. Återbetalning eller eftergift inom restitutionssystemet (artikel 128.1)

4.9.1. Med den föreslagna ändringen avskaffas möjligheten till återbetalning av importavgifter som erlagts vid varornas hänförelse till förfarandet för aktiv förädling, när förädlingsprodukterna endast hänförs till transiteringsförfarandet. I samband med reformen av tullförfaranden av ekonomisk betydelse kommer man vid avslutningen av förädlingsförfarandet inte längre att kräva separat hänförelse till transiteringsförfarandet. Export av de förädlade varorna kan ske inom ramen för tillståndet för förädling. ESK stöder detta förslag eftersom det för företagen innebär en avsevärd förenkling av hela förfarandet.

4.9.2. ESK anser dock att varje vara som befinner sig i ett tullförfarande bör kunna överföras till ett nytt och påföljande förfarande genom att det föregående förfarandet avslutas. På så sätt får företagen möjlighet att reagera på ett lämpligt sätt på uppdragsgivarnas alla krav. Det finns ingen anledning att befara förlorade tullinkomster i detta sammanhang.

4.10. Bearbetning under tullkontroll (artikel 131)

4.10.1. ESK har inget att invända mot omformuleringen av denna artikel.

4.11. Villkor för att bevilja bearbetning under tullkontroll (artikel 133e)

4.11.1. Det är motiverat att definiera de ekonomiska villkoren för att säkerställa att de rättsliga bestämmelserna är överskådliga och att lagstiftningen tillämpas enhetligt. Eftersom ökad bearbetning under tullkontroll i EU också tryggar arbetstillfällen bör de ekonomiska villkoren ta hänsyn till de praktiska behoven.

4.11.2. En enhetlig definition gör det enligt ESK lättare att göra en intresseavvägning mellan de importföretag som utför bearbetning under tullkontroll och de företag i de enskilda medlemsstaterna som själva producerar likartade produkter och därför har ett skyddsbehov.

4.12. Partiell befrielse från importavgifter vid temporär import (artikel 142)

4.12.1. ESK stöder den föreslagna ändringen eftersom den skapar överensstämmelse mellan de båda formerna av temporär import.

4.12.2. Enligt ESK är äganderätten till en temporärt importerad vara inte i sig avgörande för hänförandet till förfarandet. Varornas tullrättsliga status bör vara det enda kriteriet. Denna ändring förefaller inte inverka negativt på några ekonomiska intressen.

4.13. Referenstidpunkt för taxeringsgrunder vid temporär import (artikel 144)

4.13.1. Genom att stryka artikelns första stycke ger man företräde till bestämmelserna i artikel 214 om taxeringsgrunderna för tullskuld som har uppstått vid temporär import med fullständig avgiftsbefrielse. Ändringen förefaller anpassad till praxis och välkomnas därför av ESK.

4.13.2. I allmänhet skall det bara krävas tull en gång också för varor som importeras med partiell avgiftsbefrielse. Omformuleringen av denna artikel innebär därför att för sådana varor skall tullskulden för importperioden - 3 % per påbörjad kalendermånad - avräknas mot den totala tullskulden. ESK stöder denna ändring eftersom den skapar större klarhet kring bestämmelserna.

4.14. Kostnadsfri reparation (artikel 152)

4.14.1. Den föreslagna ändringen av artikel 152 innebär enligt ESK en tydlig förskjutning av behörighet från rådet till kommissionen. ESK kan inte acceptera denna förskjutning.

4.14.2. I denna artikel behandlas befrielse från importavgifter i samband med kostnadsfri reparation av temporärt exporterade varor som ursprungligen har importerats till gemenskapen från tredje land och därefter övergått till fri omsättning. Denna möjlighet till avgiftsfri reparation utanför gemenskapen med efterföljande återinförsel av den reparerade varan utan importavgifter bör inte reduceras till en valmöjlighet - "kan det efter kommittéförfarandet fastställas" - i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen.

4.14.3. Varje avsteg från denna princip skulle innebära att dessa fall omfattas av den differenstaxering som behandlas i artikel 151. Enligt ESK bör man mot denna bakgrund ta större hänsyn till bestämmelsens ekonomiska nödvändighet.

4.15. Upphävande av artikel 153 (reparation mot betalning)

4.15.1. ESK avvisar upphävandet av denna artikel av de skäl som angetts i punkt 4.14.

4.15.2. Även i denna artikel fastställs ett undantag från differenstaxeringen i artikel 151 till förmån för en mervärdesförtullning som grundar sig på reparationskostnaderna. Denna bestämmelse, som är mycket viktig för många företag, får inte undergrävas av en eventuell valfri reglering i tullkodexens tillämpningsföreskrifter.

4.16. Införande av frizoner (artikel 167)

4.16.1. Kommissionen konstaterade i sin studie om frizonernas inverkan i EU att det i enskilda medlemsstater finns olika former av frizoner. De traditionella frizonerna är alltid inhägnade och tillträdet till dem är begränsat till särskilda platser i anslutning till tullkontoren, samtidigt som frizoner av den "nya typen" inte är inhägnade. I dessa zoner sker kontrollen - i enlighet med bestämmelserna om tullager - med hjälp av tulldeklarationer för de enskilda varorna från tredje land.

Eftersom sådana frizoner är betydligt fler än de inhägnade zoner som inrättats i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning överlåts det till tullmyndigheterna bevilja tillstånd till dem. ESK stöder upphävandet av särskilda lagstiftningsförfaranden för att upprätta dessa frizoner, eftersom det innebär en påtaglig förenkling för alla berörda parter.

4.16.2. Eftersom kontrollen av denna "nya typ" av icke-inhägnade frizoner kan ske med hjälp av tulldeklarationer för varor från tredje land kan lokala tullmyndigheter reagera flexibelt på de ekonomiska aktörernas önskemål. Kommittén välkomnar den föreslagna ändringen eftersom sådana zoner är viktiga för vissa branscher.

4.17. Övervakning av frizoner (artikel 168)

4.17.1. Eftersom det i framtiden blir möjligt att upprätta eller inneha båda typerna av frizoner som nämns i punkt 4.16 skall tullkontrollen för de inhägnade zonernas vidkommande ske vid de förtullningsplatser som är belägna vid in- och utfarterna. Denna tullkontroll omfattar också de EU-varor som finns i zonen. ESK anser att denna kontroll är befogad.

4.18. Ny artikel 168a om upprättande av särskilda frizoner

4.18.1. När det gäller de frizoner av "ny typ" som beskrivs i punkt 4.16 sker tullkontrollen vid anmälan av de varor från tredje land som skall införas till eller utföras från zonen. Denna kontroll skall utföras av tullmyndigheter som har ansvar för den plats där zonen är belägen. ESK anser att denna variant utgör ett för de ekonomiska aktörerna positivt genomförande av de nödvändiga kontrollåtgärderna.

4.18.2. Artikel 170 om uppvisning av varor som skall föras in i en frizon, artikel 176 om lagerbokföring och artikel 180 om intyg om en varas tullrättsliga status kan endast vara tillämpliga på inhägnade frizoner. När det i artikel 168a andra stycket anges att de inte skall vara tillämpliga på oinhägnade zoner är det en logisk följd av de tidigare resonemangen.

4.19. Tullbefrielse trots lagöverträdelser (artikel 212a)

4.19.1. Med denna ändring understryks den ståndpunkt som rådet har förespråkat sedan den 1 januari 1997, nämligen att tillämpningen av normaltullsatsen inte är en lämplig sanktion vid överträdelser av tullbestämmelserna. Regeln syftar främst till att beskydda tullpliktiga som handlar i god tro ().

4.20. Platsen för tullskuldens uppkomst (artikel 215.5 och 215.6)

4.20.1. Utvidgningen av artikel 215 syftar dels till att göra tullkodexen mer överskådlig, dels till att göra en klar behörighetsavgränsning med hänsyn till tullskuldens uppkomst. ESK välkomnar det sistnämnda syftet.

4.20.2. Med den nya punkten 215.5 poängteras att målet är en rationaliserad förvaltning och effektivare administrativa förfaranden. Onödiga behörighetsöverföringar mellan medlemsstaternas myndigheter undviks när skuldbeloppet understiger 5 000 ecu.

4.20.2.1. Denna bestämmelse får dock inte leda till att medlemsstaternas tullmyndigheter ifrågasätter varandras rätt att uppbära 10 % av tullintäkterna för att täcka förvaltningskostnaderna eller att de utnyttjar denna rätt som enda motiv för att agera.

4.20.2.2. Man bör dock inte bara beakta tullberäkningen utan också erläggandet av nationella skatter, särskilt mervärdesskatt vid import. När det gäller skattskyldigheten bygger den nationella momslagstiftningen på tullagstiftningen, vilket innebär att bestämmelserna är avstämda på detta område. Den föreslagna bestämmelsen får därför inte leda till ett oacceptabelt merarbete i samband med momsavräkningen, till exempel genom att man måste begära momsregistreringsnummer från andra medlemsstater. Enligt ESK kräver den föreslagna ändringen en anpassning av det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) och direktiven om punktskatter.

4.20.3. I en ny artikel 215.6 anges bestämmelser för var tullskulden uppstår när det görs en förenklad deklaration i en medlemsstat (A) och en kompletterande deklaration i en annan medlemsstat (B). ESK anser att denna bestämmelse är mycket relevant. Normalt uppstår tullskulden vid tillämpningen av den förenklade deklarationen i medlemsstat A (jämför artikel 201.1 i tullkodexen). De båda berörda medlemsstaterna skall i varje enskilt fall komma överens om avräkningsmetoden vid sådana förenklade förfaranden genom administrativa avtal. Den kompletterande deklarationen görs normalt i den medlemsstat där varumottagarens företag är beläget, och inte minst av den anledningen har tullmyndigheterna i detta land också de bokföringsmässiga möjligheterna att göra kontroll och avräkning.

4.20.3.1. Även i detta sammanhang skall hänsyn tas till den nationella beskattningsaspekt som redan omnämnts i punkt 4.20.2.2. Momsskattelagstiftningen måste fastställas parallellt med tullbestämmelserna. Den procentandel av tullintäkterna som går till täckning av förvaltningskostnaderna skall fördelas enligt avtal mellan de berörda tullmyndigheterna i förhållande till deras respektive arbetsinsats.

4.21. Bokföring i efterhand (artikel 220.1)

4.21.1. Bokföringen av ett belopp som inte är slutgiltigt fastställt strider mot nuvarande praxis i EU i enlighet med artikel 220. Enligt ESK kan den förslagna utvidgningen vara ett mycket lämpligt verktyg för bedrägeribekämpning. Det är emellertid också viktigt att slå vakt om förtroendet för tullpliktiga som agerar laglydigt. Rådet ger uttryck för samma uppfattning i slutsatserna i sitt meddelande till kommissionen om förvaltningen av tullpreferensordningarna ().

4.21.2. På grund av intressekonflikten mellan bedrägeribekämpning och kravet på förtroende bör tullkodexens artikel 220 kompletteras med ytterligare en punkt där det anges att det inte skall ske någon bokföring i efterhand när underlåtenheten att redovisa ett lagstadgat avgiftsbelopp beror på bristande dokumentation från exportlandets eller en medlemsstats sida. Detta undantag bör dock inte gälla om den tullpliktige har kännedom om bristerna.

4.21.3. Enligt ESK bör tillämpningsområdet för denna kompletterande bestämmelse endast omfatta konstaterade bedrägerier. Det nya stycket 3 innehåller inte en uttömmande definition av detta begränsade tillämpningsområde. ESK vill därför uppmana kommissionen att göra en klarare avgränsning av tillämpningsområdet. Enligt kommittén måste det anges tydligt att detta nya stycke endast är tillämpligt på fall av bedrägeri och inte på underlåtenhet i god tro.

4.22. Underrättelse om bokföring (artikel 221.3-5)

I artikel 221 fastställs bestämmelser för när en gäldenär skall underrättas om ett bokfört tullbelopp. På grund av skillnader i skattelagstiftningen i de enskilda medlemsstaterna kan underrättelsens form inte fastställas slutgiltigt i tullkodexen.

4.22.1. ESK stöder den föreslagna förkortningen av fristen för underrättelse om bokförda tullbelopp från nuvarande tre år till två. För de tullpliktiga innebär detta att ett beslut träder snabbare i kraft.

4.22.2. Att preskriptionstiden avbryts vid överklagande anser ESK är en bra åtgärd för att säkerställa att de ekonomiska aktörerna kan få till stånd en ändring av ett beslut, samtidigt som tullmyndigheterna efter överklagandet får tillfälle att på nytt bedöma tidigare beslut i ljuset av de nya upplysningarna.

4.22.3. Enligt ESK är denna bestämmelse förenlig med principerna om rättvis beskattning och enhetlig rättstillämpning. ESK vill dock sätta ett stort frågetecken för om de ekonomiska aktörerna utan vidare kan uppfatta de olika preskriptionstiderna i en underrättelse. För klarhetens och överskådlighetens skull vore det bättre att sådana blandade underrättelser delades upp och i stället sammanställas i enlighet med preskriptionstiden.

4.22.4. Principen i artikel 221.3 förutsätter att preskriptionstiden förlängs vid konstaterad överträdelse av tullbestämmelserna. Eftersom det saknas ett enhetligt EU-system kompletteras denna möjlighet i tullkodexen med de nationella skattelagstiftningarna, som innefattar längre preskriptionstider vid obefogad skattenedsättning eller skattebedrägeri.

4.23. Betalningsuppskov (artikel 222.2)

I artikel 222.2 anges olika frister för betalning av tullavgifter i vissa speciella fall.

4.23.1. Enligt det första alternativet i punkt 2 anges villkoren för betalningsuppskov i fyra fall, som är definierade i artikel 876 i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen. Denna bestämmelse skall förhindra inbetalning av importavgifter som med stor sannolikhet kommer att återbetalas senare.

4.23.2. Det nya tredje alternativet berör betalningsfristen för avgifter om varor undandras tullövervakning. Särskilt i samband med reformen av transiteringssystemet skall de personer som står som gäldenärer för en tullskuld vid överträdelse av transiteringsbestämmelserna betala den andel av avgifterna som motsvarar deras roll i överträdelsen. ESK utgår från att kommissionen kommer att ange en närmare rangordning i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen.

4.23.3. Det nya fjärde alternativet är en följd av den ändring som nämns i punkt 4.21.

5. Databas

5.1. För att uppnå större överskådlighet på detta område håller kommissionen på att bygga upp en databas inom EG:s publikationsbyrå, som varje år skall göra en uppdaterad utgåva av tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter. Utgåvan skall vara tillgänglig för alla mot betalning. ESK välkomnar att tullkodexen skall föreligga i en regelbundet uppdaterad utgåva på flera språk, och som är lättillgänglig för alla via Internet. Kommittén beklagar dock att denna tjänst via Internet inte är gratis, eftersom kostnadsfri tillgång till uppdaterade tullbestämmelser är viktigt för fullbordandet av den inre marknaden.

Bryssel den 27 januari 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

() EGT C 108, 7.4.1998, s. 39-41; EGT C 228, 21.7.1998, s. 8.

() EGT L 302, 19.10.1992; EGT C 60, 8.3.1991, s. 5.

() EGT C 301, 13.11.1995, s. 5.

() EGT L 253, 11.10.1993; EGT L 17, 21.1.1997.

() EGT C 355, 21.11.1997, s. 72.

() ESK vill i detta sammanhang erinra om exempelvis de många förfalskade ursprungsintyg av typ A för textiler från Bangladesh, som resulterade i ett omfattande efterkrav på importavgifter i EU.

() EGT L 253, 11.10.1993.

() Under "Mattheus- seminariet" som kommissionen organiserade den 27-30 september 1998 i Bordeaux diskuterade man de ekonomiska villkoren vid aktiv förädling. Företrädare för de ekonomiska aktörerna gav tillkänna att dessa villkor står fast vad industrin beträffar. De speciella förhållande som råder inom jordbrukssektorn nödvändiggör i princip en genomgång av villkoren. De specifika föreskrifter som gäller för jordbrukssektorn, som till exempel undantagsregleringen för exporttillstånd för vissa jordbruksprodukter, kan enligt de ekonomiska aktörerna inte vara tillämpliga på industriprodukter.

() EGT C 174, 17.6.1996, s. 14, pkt 2.4.

() Rådsdokument 8428/98 av den 11 maj 1998.