Förslag till rådets direktiv om gränsvärden för bensen och koloxid i luften (1999/C 53/07) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 591 slutlig - 98/0333(SYN)

(Framlagt av kommissionen den 20 januari 1999)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130 s.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189 c i fördraget, i samarbete med Europaparlamentet och

av följande skäl:

(1) På grundval av principerna i artikel 130 r i fördraget syftar Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och en hållbar utveckling (Femte miljöhandlingsprogrammet) (1) särskilt till ändringar i lagstiftningen om luftföroreningar. I detta program rekommenderas att det upprättas långsiktiga mål för luftkvaliteten. Enligt artikel 130 r i fördraget skall försiktighetsprincipen tillämpas när det gäller skydd av miljön och av människors hälsa.

(2) Enligt artikel 129 i fördraget skall hälsoskyddskraven ingå som ett led i gemenskapens övriga politik. I artikel 3 o i fördraget föreskrivs också att gemenskapens verksamhet skall bidra till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå.

(3) I enlighet med artikel 4.5 i rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten (2) skall rådet anta de bestämmelser som avses i punkt 1 och i punkterna 3 och 4 i den artikeln.

(4) Enligt artikel 8 i direktiv 96/62/EG skall det upprättas handlingsplaner för de zoner där koncentrationen av luftförorenande ämnen överskrider gränsvärdena plus tillämpliga tillfälliga toleransmarginaler för att säkerställa att gränsvärdena uppnås inom de fastställda tidsfristerna.

(5) Enligt direktiv 96/62/EG skall gränsvärdena bygga på rönen från det arbete som utförs av internationella foreskargrupper verksamma inom området. Kommissionen bör ta hänsyn till de senaste rönen från forskning om epidemiologi och miljö och de senaste framstegen inom metrologin när de faktorer som gränsvärdena bygger på tas upp till förnyad undersökning.

(6) För att underlätta översynen av detta direktiv bör kommissionen och medlemsstaterna överväga att främja forskning om effekterna av de föroreningar som avses i detta direktiv, dvs. bensen och koloxid.

(7) Standardiserade och tillförlitliga mätmetoder och gemensamma kriterier för placeringen av mätstationer är av stor betydelse för bedömningen av luftkvaliteten om man vill uppnå jämförbara uppgifter över hela gemenskapen.

(8) Aktuella uppgifter om halter av bensen och koloxid i luften bör finnas lätt tillgängliga för allmänheten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

Syftet med detta direktiv är att

a) fastställa gränsvärden för koncentrationer av bensen och koloxid i luften, så att skadliga effekter för människors hälsa och för miljön i allmänhet kan undvikas, förebyggas eller minskas,

b) utvärdera koncentrationerna av bensen och koloxid i luften på grundval av gemensamma metoder och kriterier,

c) skaffa tillförlitliga uppgifter om koncentrationen av bensen och koloxid i luften, och säkerställa att dessa uppgifter görs tillgängliga för allmänheten.

d) behålla luftkvaliteten, när den är god, och förbättra den med hänsyn till dess halt av bensen och koloxid i övriga fall.

Artikel 2

Definitioner

Definitionerna i artikel 2 i direktiv 96/62/EG skall tillämpas

I detta direktiv avses med

1. övre utvärderingströskel: den föroreningsnivå som avses i bilaga III, under vilken en kombination av mätningar och modelleringsmetoder kan användas för att utvärdera luftkvaliteten, i enlighet med artikel 6.3 i direktiv 96/62/EG,

2. nedre utvärderingströskel: den föroreningsnivå som avses i bilaga III, under vilken det räcker att använda modelleringsmetoder eller objektiva skattningsmetoder för att bedöma luftkvaliteten, i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 96/62/EG,

3. fasta mätningar: mätningar som utförts i enlighet med artikel 6.5 i direktiv 96/62/EG.

Artikel 3

Bensen

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att halten bensen i luften, som utvärderats enligt artikel 5, inte överskrider gränsvärdet i bilaga I.

Den toleransmarginal som anges i bilaga I skall tillämpas i enlighet med artikel 8 i direktiv 96/62/EG.

2. Inom zoner och tätbebyggelse där medlemsstaterna kan visa att tillämpningen av åtgärder för att uppnå det gränsvärde som anges i bilaga I skulle förorsaka allvarliga socio-ekonomiska problem, kan kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 12.2 i direktiv 96/62/EG medge att tidsfristen för att uppnå gränsvärdet förlängs med upp till fem år.

Artikel 4

Koloxid

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att halten koloxid i luften, som utvärderats enligt artikel 5, inte överskrider gränsvärdet i bilaga II.

Den toleransmarginal som anges i bilaga II skall tillämpas i enlighet med artikel 8 i direktiv 96/62/EG.

Artikel 5

Bedömning av koncentrationer

1. För de övre och nedre utvärderingströsklarna för bensen och koloxid i enlighet med artikel 6 i direktiv 96/62/EG gäller de tröskelvärden som anges i avsnitt I i bilaga III.

Minst vart femte år skall klassificeringen av varje zon eller tätbebyggelse för de syften som avses i artikel 6 ses över i enlighet med det förfarande som fastställs i avsnitt II i bilaga III. Klassificeringen skall ses över tidigare om betydande ändringar ägt rum i fråga om verksamhet som påverkar koncentrationerna av bensen och koloxid i luften.

2. Kriterierna för att bestämma var mätpunkterna för bensen- och koloxidkoncentrationerna i luften skall placeras fastställs i bilaga IV. Minimiantalet för mätningspunkter för fast mätning av koncentrationer av de berörda föroreningarna fastställs i bilaga V, och de skall installeras i alla zoner eller tätbebyggelser i vilka mätningar krävs, och där fast mätning är den enda källan för uppgifter om koncentrationer.

3. För zoner och tätbebyggelser där uppgifterna från fasta mätstationer kompletteras med uppgifter från andra källor, t.ex. utsläppsinventarier, indikativa mätmetoder och luftkvalitetsmodellering, skall antalet fasta mätstationer och fördelningen av övriga metoder göra det möjligt att fastställa koncentrationerna av luftföroreningar i enlighet med avsnitt I i bilaga IV och avsnitt I i bilaga VI.

4. För zoner och tätbebyggelser där inga mätningar krävs får modellerings- eller objektiva skattningsmetoder tillämpas.

5. Referensmetoderna för analys och provtagning av bensen och koloxid anges i avsnitten I och II i bilaga VII. I avsnitt III i bilaga VII anges referensmetoder för luftkvalitetsmodellering.

6. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de använda metoderna för den preliminära utvärderingen av luftkvaliteten enligt artikel 11.1 d i direktiv 96/62/EG senast den dag som anges i artikel 9.

7. Ändringar som behövs för att anpassa denna artikel samt bilagorna III-VII till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas enligt förfarandet i artikel 12 i direktiv 96/62/EG.

Artikel 6

Information till allmänheten

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att allmänheten och berörda organisationer (t.ex. miljö- och konsumentorganisationer samt organisationer som företräder särskilt utsatta befolkningsgruppers intressen och övriga relevanta hälso- och sjukvårdsorgan) regelmässigt förses med aktuella uppgifter om halterna av bensen och koloxid i luften, med hjälp av till exempel radio och TV, pressen, informationstavlor och datanättjänster.

Informationen om bensenkoncentrationerna i luften skall aktualiseras minst en gång i månaden. Informationen om koloxidkoncentrationerna i luften skall aktualiseras minst en gång per dag.

Sådan information skall minst omfatta uppgifter om överskridanden av gränsvärdena under de perioder för vilka genomsnittsvärdena skall fastställas enligt bilagorna I och II. Den skall även omfatta en kort utvärdering av gränsvärdena och relevant information om hälsoeffekter.

2. När medlemsstaterna offentliggör planer och program i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.3 i direktiv 96/62/EG skall de också göra dem tillgängliga för de organisationer som avses i punkt 1 i denna artikel.

3. Information som görs tillgänglig för allmänheten och för de organisationer som avses i punkterna 1 och 2 skall vara entydig, begriplig och lättillgänglig.

Artikel 7

Rapportering

1. Senast den 31 december 2004 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport på grundval av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av detta direktiv, och särskilt om resultaten av den senaste forskningen beträffande vilka effekter för människors hälsa och för ekosystem exponering för bensen och koloxid har, samt om teknisk utveckling, inbegripet framsteg i fråga om metoder för mätning och annan bedömning av bensen- och koloxidkoncentrationer i luften.

2. Rapporten kommer att läggas fram som del i en luftkvalitetsstrategi som går ut på att se över gemenskapens luftkvalitetsmål och komma med nya förslag till dessa, samt att utveckla genomförandestrategier för att säkerställa att dessa mål uppnås. Strategin skall ta hänsyn till följande:

a) Genomförandet av befintliga krav beträffande luftkvalitet, försurning och eutrofi, inbegripet utvecklingar i fråga om genomförandet av gränsvärden och målvärden som fastställts i enlighet med artikel 4 i direktiv 96/62/EG.

b) Transport av föroreningar över nationella gränser.

c) Behovet av nya eller reviderade mål för luftkvalitet, försurning och eutrofi.

d) Den nuvarande luftkvaliteten och dess utveckling fram till och efter år 2010.

e) De allmänna möjligheterna till ytterligare minskningar av förorenande utsläpp från alla relevanta källor, utgående från teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet.

f) Förhållandet mellan föroreningar och möjligheter till kombinerade strategier för att uppnå gemenskapens mål i fråga om luftkvalitet och liknande frågor.

g) Gällande och framtida krav i fråga om information till allmänheten och utbyte av information mellan medlemsstater och kommissionen.

h) De erfarenheter som görs i medlemsstaterna vid tillämpningen av detta direktiv, bland annat med avseende på de villkor enligt bilaga IV på vilka mätningarna genomförts.

3. För att behålla en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön skall rapporten vid behov kompletteras med förslag till ändringar av detta direktiv. Kommissionen skall framför allt föreslå en absolut gräns när det gäller alla ytterligare förlängningar av tidsfristen för att uppnå gränsvärdet för bensen enligt bilaga I som kan komma att medges i enlighet med artikel 3.2.

Artikel 8

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv. Påföljderna skall vara effektiva, stå i proportion till överträdelsen och vara avskräckande.

Artikel 9

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 10

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

Direktivets adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT C 138, 17.5.1993, s. 5.

(2) EGT L 296, 21.11.1996, s. 55.

BILAGA I

GRÄNSVÄRDE FÖR BENSEN

Gränsvärdet skall uttryckas i ìg/m³. Volymen skall standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett tryck på 101,3 kPa.

>Plats för tabell>

BILAGA II

GRÄNSVÄRDE FÖR KOLOXID

Gränsvärdet skall uttryckas i mg/m³. Volymen skall standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett tryck på 101,3 kPa.

>Plats för tabell>

BILAGA III

FASTSTÄLLANDE AV KRAV FÖR UTVÄRDERING AV HALTER AV BENSEN OCH KOLOXID I LUFTEN INOM EN ZON ELLER EN TÄTBEBYGGELSE

I. Övre och nedre utvärderingströsklar

Följande övre och nedre utvärderingströsklar skall tillämpas:

a) >Plats för tabell>

b) >Plats för tabell>

II. Fastställande av om de övre och nedre utvärderingströsklarna har överskridits

Om de övre och nedre utvärderingströsklarna har överskridits skall fastställas på grundval av halterna under de fem föregående åren i de fall då det finns tillräckliga uppgifter tillgängliga. En utvärderingströskel skall anses ha överskridits om det sammanlagda antalet gånger som tröskeln har överskridits under dessa fem år är fler än tre gånger det tillåtna antalet överskridanden per år.

När det inte finns uppgifter tillgängliga för alla fem åren får medlemsstaterna kombinera resultat från korta mätperioder under året och på platser som sannolikt är typiska för den högsta föroreningsnivån med resultat från uppgifter i utsläppsinventeringar och från modellering för att fastställa om de övre och nedre utvärderingströsklarna har överskridits.

BILAGA IV

LOKALISERING AV PROVTAGNINGSPLATSER FÖR MÄTNING AV HALTER AV BENSEN OCH KOLOXID I LUFTEN

Följande beaktanden gäller för fasta mätningar:

I. Hur provtagningsplatsen väljs

Provtagningsplatser med inriktning på skyddet av människors hälsa bör väljas så att de ger

i) uppgifter om de områden inom en zon och tätbebyggelse som har de högsta halterna för vilka befolkningen troligtvis är direkt eller indirekt utsatt för under en period som är betydande i förhållande till perioden under vilken gränsvärdenas genomsnitt uppmätts,

ii) sådana uppgifter om nivåer i andra områden inom en zon och tätbebyggelse som är representativa för den exponering som befolkningen i allmänhet är utsatt för.

Provtagningsplatserna bör generellt sett förläggas så att mätningar inom mycket små mikromiljöer i deras omedelbara närhet undviks. I möjligaste mån bör en provtagningsplats väljas så att den är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område som omfattar minst 200 m² i trafikmiljöer och flera kvadratkilometer vid platser som avser tätbebyggelsers bakgrundskoncentration.

Provtagningsplatserna bör också, där så är möjligt, vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningsplatsernas omedelbara närhet.

Behovet av placering av mätpunkter på öar bör beaktas där detta krävs för skydd av människors hälsa.

II. Hur provtagningsutrustningen skall placeras

Följande riktlinjer bör uppfyllas i den utsträckning det är genomförbart:

- Flödet runt intagssonden bör vara fritt utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av provtagningsutrustningen (vanligtvis på några meters avstånd från byggnader, balkonger, träd och andra hinder och minst en halv meter från närmaste byggnad om provtagningsplatsen skall vara representativ för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen).

- I allmänhet bör intaget till provtagningsutrustningen vara placerat mellan 1,5 m (andningszonen) och 4 m ovanför marknivå. Högre lägen (upp till 8 m) kan vara nödvändiga under vissa omständigheter. En högre placering kan även vara lämplig om stationen skall representera ett större område.

- Intagssonden bör inte placeras alltför nära en källa för att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luften.

- Provtagningsutrustningens luftutsläpp bör placeras så att återcirkulation av frånluft till intagssonden undviks.

- Placering av provtagningsutrustning för mätning i trafikmiljöer

- För alla föroreningar skall mätpunkten ligga minst 25 meter från större vägkorsningar och minst 4 meter från mitten på det närmaste körfältet.

- För koloxid bör intagssonden inte placeras längre än 5 meter från vägkanten.

- För bensen bör intagssonden placeras så att mätningen är representativ för luftkvaliteten nära förgårdslinjen.

Följande faktorer kan också beaktas:

- Störande källor.

- Säkerhet.

- Tillgänglighet.

- Tillgång till elektricitet och telekommunikationer.

- Hur synlig platsen är i förhållande till omgivningen.

- Allmänhetens och driftspersonalens säkerhet.

- Önskvärdheten att samordna de olika förorenigarnas provtagningsplatser.

- Planeringskrav.

III. Dokumentering och översyn

Förfarandet vid val av plats bör dokumenteras utförligt på klassificeringsstadiet med hjälp av fotografier av omgivningarna med angivelse av kompassriktningen och en detaljerad karta. Valet av platser bör regelbundet ses över och skall även då dokumenteras för att säkerställa att urvalskriterierna har förblivit välgrundade över tid.

BILAGA V

KRITERIER FÖR FASTSTÄLLANDE AV ANTALET PROVTAGNINGSPLATSER FÖR FAST MÄTNING AV KONCENTRATIONER AV BENSEN OCH KOLOXID I LUFTEN

Lägsta antal provtagningsplatser för fasta mätningar för att utvärdera om gränsvärden för skydd av människors hälsa efterlevs inom zoner och tätbebyggelse där fasta mätningar är den enda informationskällan

a) >Plats för tabell>

b) Punktkällor

För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor bör antalet provtagningsplatser för kontinuerliga mätningar beräknas med beaktande av utsläppsdensiteter, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering.

BILAGA VI

KVALITETSMÅL FÖR UPPGIFTERNA OCH SAMMANSTÄLLNING AV RESULTATEN FRÅN UTVÄRDERINGEN AV LUFTKVALITETEN

I. Kvalitetsmål för uppgifterna

Till hjälp för program för kvalitetssäkring har följande mål för kvaliteten för uppgifterna fastställts för att uppnå den noggrannhet som erfordras avseende utvärderingsmetoderna och för att uppnå lägsta godtagbara tidstäckning och datafångst vid mätningarna:

>Plats för tabell>

Mätningens tillförlitlighet definieras enligt vad som fastställs i "Guide to the Expression of Uncertainty of Measurements" (ISO 1993) eller i ISO 5725-1 "Accuracy (trueness and precision) of measurement methods and results" (1994). Procentsatserna i tabellen avser medelvärdet för enskilda mätningar under den berörda tidsperioden, för ett 95 % konfidensintervall (systematiska fel + standardavvikelse gånger två) enligt gränsvärdet. De kontinuerliga mätningarnas tillförlitlighet bör anses gälla för det område som berörs av det relevanta gränsvärdet.

Tillförlitligheten för modellering och objektiva skattningar definieras som maximalavvikelsen mellan de uppmätta och beräknade koncentrationsvärdena under den period som gränsvärdet avser, utan hänsyn tagen till tidpunkten för det berörda tillfället.

Kraven rörande lägsta godtagbara datafångst och tidstäckning omfattar inte förlust av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrumenten.

II. Resultat från utvärdering av luftkvalitet

Följande uppgifter bör sammanställas för zoner och tätbebyggelse där andra källor än mätning utnyttjas för att komplettera uppgifterna från mätningarna eller där man endast kan använda andra källor för utvärdering av luftkvalitet:

- En beskrivning av den utvärderingsverksamhet som bedrivs.

- Specifika metoder som används med hänvisningar till beskrivningar av metoden.

- Källor till uppgifter och information.

- En beskrivning av resultaten, inklusive tillförlitlighetsuppgifter och särskilt, respektive områdes storlek eller, om det är relevant, den sammanlagda väglängden inom den zon eller tätbebyggelse där halterna överskrider gränsvärdet/-värdena, eller om så är fallet, gränsvärden plus tillämpliga toleransmarginaler samt varje område där halterna överskrider den övre eller den nedre utvärderingströskeln.

- För gränsvärden med syftet att skydda människors hälsa anges den befolkning som potentiellt är exponerad för halter som överskrider gränsvärden.

Där det är möjligt bör medlemsstaterna sammanställa kartor som visar fördelningen av halterna inom varje zon och tätbebyggelse.

III. Standardisering

För bensen och koloxid skall volymen standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett tryck på 101,3 kPa.

BILAGA VII

REFERENSMETODER FÖR UTVÄRDERING AV KONCENTRATIONER AV BENSEN OCH KOLOXID

I. Referensmetoderna för analys och provtagning av bensen

Referensmetoden för mätning av bensenhalter skall vara den provtagning genom pumpning med en absorberande patron, följd av gaskromatografisk bestämning, som för närvarande genomgår standardisering hos CEN. I avsaknad av en CEN-standardiserad mätmetod kan medlemsstaterna använda nationellt standardiserade metoder som bygger på samma mätmetod.

Medlemsstaterna får även använda andra metoder för vilka det kan visas att de ger resultat som motsvarar de resultat som erhålls med ovan nämnda metod.

II. Referensmetod för analys av koloxid

Referensmetoden för mätning av koloxid skall vara den icke-dispersiva infraröda spektrometermetoden (NDIR-metoden) som för närvarande genomgår standardisering hos CEN. I avsaknad av standardiseringsmetoder från CEN har medlemsstaterna rätt att använda nationella standardmetoder som utgår från samma mätmetod.

Medlemsstaterna får även använda andra metoder för vilka det kan visas att de ger resultat som motsvarar de resultat som erhålls med ovan nämnda metod.

III. Referensmodelleringstekniker

För närvarande kan inga referensmodelleringstekniker fastställas.