Förslag till rådets förordning (EG) om erbjudande om ersättning till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter, vilka tillfälligt hindrats att bedriva verksamhet (98/C 273/03) KOM(1998) 464 slutlig - 98/0244(CNS)

(Framlagt av kommissionen den 22 juli 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

av följande skäl:

När tilläggsavgiften inom sektorn för mjölk- och mjölkprodukter infördes 1984 och när reglerna för tilldelning av individuella referenskvantiteter upprättades inom ramen för gemenskapslagstiftningen, togs ingen hänsyn till situationen för de producenter vilka, som ett resultat av åtaganden i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1078/77 av den 17 maj 1977 om införande av ett bidragssystem för avstående från saluförande av mjölk och mjölkprodukter och för omställning av mjölkkobesättningar (1), inte hade levererat eller sålt mjölk under det referensår som fastställts av medlemsstaten eller vars leverans- eller försäljningsnivå varit begränsad under det året.

Enligt domstolens dom av den 19 maj 1992 i förenade målen C-104/89 och C-37/90 åtog gemenskapens institutioner sig att låta den lagstiftningen få full effekt när det gäller alla berörda producenter som uppfyllde de i domen föreskrivna villkoren för att gemenskapen skall kompensera den skada de berörda producenterna lidit på grund av att det i den ursprungliga gemenskapslagstiftningen inte föreskrevs någon individuell referenskvantitet för dem. De berörda producenterna utgjordes i störst utsträckning av dem som var berättigade att ansöka om en särskild referenskvantitet enligt de bestämmelser som lagts till rådets förordning (EEG) nr 857/84 (2) genom rådets förordning (EEG) nr 784/89 (3) eller rådets förordning (EEG) nr 1639/91 (4). Genom rådets förordning (EEG) nr 2187/93 av den 22 juli 1993 om ett erbjudande om ersättning till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter som tillfälligt hindrats att bedriva verksamhet (5) infördes ersättningssystem för dessa producenter enligt vilka alla bidragsberättigade producenter som lämnat in ansökningar erbjuds en schablonmässigt beräknad ersättning som kunde godtas som slutgiltig eller avvisas.

På begäran av två producenter och i sin dom av den 9 december 1997 i förenade målen T-195/94 och T-202/94 och uppmanade förstainstansrätten gemenskapen att gottgöra den skada som de nämnda producenterna hade lidit på grund av att det i den ursprungliga gemenskapslagstiftningen om införande av en tilläggsavgift inte föreskrevs någon tilldelning av en individuell referenskvantitet när det gällde företag som gjort åtaganden enligt förordning (EEG) nr 1078/77 och, i den mån påföljande ändringar av lagstiftningen uteslöt tilldelning av särskild referenskvantiteter, för dem till vilka överlåtelse skett enligt förordning (EEG) nr 1078/77 och vilka erhållit en referenskvantitet i enlighet med artikel 2 eller artikel 6 i förordning (EEG) nr 857/84.

Det finns ett väsentligt antal andra producenter vars förhållanden motsvarar de villkor som föreskrivs i domen med hänsyn till gemenskapens skyldigheter, och vilka redan har inlett förfaranden mot rådet och kommissionen eller översänt krav om ersättning till gemenskapens institutioner. Berörda producenter utgörs till väsentlig del av dem som är berättigade att ansöka om en särskild referenskvantitet i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2055/93 (6). Det är därför lämpligt att anta arrangemang i syfte att nå en uppgörelse i fråga om dessa krav.

Med hänsyn till antalet potentiellt stödberättigade producenter är det inte möjligt att utvärdera producenternas krav på individuell basis. Det är därför nödvändigt att göra en schablonmässig bedömning. Det är lämpligt att så långt som möjligt följa de arrangemang som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2187/93.

Godkännandet av rätten till en särskild referenskvantitet enligt förordning (EEG) nr 2055/93 bör knytas direkt till en befintlig skada som utgörs av en begränsning av mjölkproduktionen i strid med den berörde producentens önskemål. För att säkerställa att producenten inte skall kunna erhålla en särskild referenskvantitet enbart i syfte att spekulera på det beräknade värdet av den referenskvantitet som tilldelats, bör hänsyn tas till producentens agerande under den begränsade period som avses i förordning (EEG) nr 2055/93.

Det är nödvändigt att för dem som övertagit en del av ett företag som omfattas av ett åtagande enligt förordning (EEG) nr 1078/77 fastställa den grundval på vilken den årliga kvantiteten bör beräknas. Den årliga kvantiteten kommer generellt att fastställas med hänsyn till den överlåtna markarealens storlek i proportion till det ursprungliga jordbruksföretagets areal. Som ett resultat av domstolens dom av den 16 oktober 1997 i mål C-165/95, där det ursprungliga jordbruksföretaget var ett sammansatt företag, samt när nödvändiga bevis finns tillgängliga bör fastställandet göras i proportion till den del av företaget som direkt eller indirekt hade gått över till mjölkproduktion vid den tidpunkt då åtagandena ingicks i enlighet med förordning (EEG) nr 1078/77. Samma principer bör tillämpas när den som övertagit ett helt eller en del av ett företag som omfattas av ett sådant åtagande, efter övertagandet avsäger sig en del av företaget innan tilldelningen av en särskild referens kvantitet.

Med hänsyn till ovanstående måste den kvantitet som skall kompenseras beräknas i överensstämmelse med de principer som anges i underlaget till domstolens dom av den 19 maj 1992 samt förstainstansrättens dom av den 9 december 1997.

Den period för vilken ersättning skall ges bör anges. I enlighet med ovan nämnda principer bör den skada som de berörda producenterna lidit anses ha upphört den dag då förordning (EEG) nr 2055/93 antogs, eller den dag då den särskilda referenskvantiteten tilldelades, om detta skedde tidigare. Bestämmelserna i artikel 43 i domstolens stadga om en preskriptionsperiod på fem år i fråga om ansvar måste tillämpas. Därför är det nödvändigt att föreskriva de omständigheter under vilka preskriptionen åter skall börja löpa. Som svar på ansökningar från producenter som inkommit efter förstainstansrättens dom av den 9 december 1997 har institutionerna tillfälligt avstått från sin rätt att åberopa preskriptionsbestämmelserna. Därför är det nödvändigt att föreskriva de omständigheter under vilka preskriptionen åter börjar löpa. Det är av administrativa skäl nödvändigt att fastställa ett sista datum då producenterna skall ha lämnat in sina ersättningsansökningar till den behöriga myndigheten för godkännande, samt att fastställa de sista datum då ersättningserbjudandena samt godkännadena av dessa skall ha översänts. Kommissionen bör få befogenhet att under rimliga omständigheter flytta fram det datum då ersättningserbjudandena skall ha översänts.

För att genomföra denna förordning skall medlemsstaterna i enlighet med denna förordning utföra nödvändiga administrativa uppdrag, vilket skall ske med stöd av ett särskilt mandat begränsat till utförandet av dessa uppdrag. När ett erbjudande godtas måste detta ske på villkor av ett avstående från alla sådana anspråk gentemot kommissionen som uppstår på grund av att referenskvantiteter inte har tilldelats. Därför bör erbjudandet om ersättning till producenterna beviljas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten på rådets och kommissionens vägnar.

I förordning (EEG) nr 2187/93 fastställs ersättningsbeloppen i ecu per 100 kg mjölk för vart och ett av åren 1984/85 till 1990/91 och differentieras med hänsyn till jordbruksföretagens storlek när det gäller mjölkproduktion. Dessa belopp motsvarar den övergripande bedömningen per år och jordbruk av skillnaden mellan den inkomst de berörda producenterna skulle ha fått genom mjölkförsäljningen om de inte varit hindrade, och den inkomst de erhöll eller kunde ha erhållit genom en rimlig arbetsansträngning under samma period. Mot bakgrund av erfarenheterna när det gäller tillämpningen av förordningen går det att dra slutsatsen att den metod som används för att beräkna beloppen har visat sig vara objektiv samt att dessa utgör en godtagbar bedömning av producenternas förluster.

Det är därför lämpligt att behålla samma belopp när det gäller arrangemangen för ersättning till producenter som omfattas av denna förordning. Differentieringen med hänsyn till jordbrukets storlek är emellertid inte relevant för producenter som har övertagit ett bidrag för att inte saluföra eller en del av ett företag som omfattas av ett åtagande att inte saluföra. Det kan antas att sådana producenter i allmänhet var verksamma inom företag med en expanderande mjölkproduktion samt med referenskvantiteter som låg över genomsnittet. Det är därför lämpligt använda de siffror som avser den största företagsstorleken. Därför är det nödvändigt att också fastställa beloppen för åren 1991/92 och 1993/94. Dessa belopp kan beräknas på grundval av beloppen för föregående år med justeringar för att ta hänsyn till fluktuationer i mjölkpriserna i de medlemsstater på vars territorium majoriteten av de berörda producenterna har sina företag.

Om producenten inte kan godta den ersättning som den berörda myndigheten erbjuder i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, innebär detta ett avslag på ett erbjudande från gemenskapen. Alla rättsliga förfaranden som därefter inleds eller fortsätts av producenten kommer att omfattas av gemenskapens jurisdiktion.

Erfarenheterna när det gäller genomförandet av förordning (EEG) nr 2187/93 har visat att det är lämpligt att föreskriva befogenheter att tillåta översändande av ersättningserbjudanden till producenter som inte uppfyller vissa av kraven i de arrangemang som fastställs i förordningen, men vars omständigheter ändå motsvarar de krav som fastställs i domstolens och förstainstansrättens domar när det gäller gemenskapens skyldigheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ersättning enligt villkoren i denna förordning skall beviljas producenter vilka tagit över ett helt eller en del av ett sådant företag som omfattas av ett åtagande i enlighet med förordning (EEG) nr 1078/77 (SLOM-företag) och vilka har lidit skada på grund av en begränsning av leverans- och försäljningsnivåerna för mjölk och mjölkprodukter till följd av nämnda åtagande under det referens år som valts av den berörda medlemsstaten inom ramen för tilläggsavgiften inom sektorn för mjölk- och mjölkprodukter.

Artikel 2

En ersättningsansökan skall betraktas som giltig om den lämnas in av en producent som har tilldelats en särskild referenskvantitet i enlighet med artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 2055/93, eller som i enlighet med artikel 1.2 i den förordningen har tilldelats en del i en särskild referenskvantitet som tidigare tilldelats i enlighet med artikel 3a i förordning (EEG) nr 857/84, eller en likvärdig kvantitet ur den nationella reserv som avses i artikel 5 i förordning (EEG) nr 3950/92, när en medlemsstat har beslutat att på detta sätt och i enlighet med artikel 1.2 tredje stycket uppfylla den övertagande producentens rättigheter.

Artikel 3

Ansökan skall lämnas in av den person som i enlighet med artikel 2 har tilldelats den särskilda referenskvantiteten, eller till dennes arvinge eller arvingar, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i medlemsstatens nationella lag.

Artikel 4

Genom undantag från artikel 2 skall en ansökan inte godtas om producenten som i enlighet med förordning (EEG) nr 2055/93 mottog den särskilda referenskvantiteten före den 1 oktober 1996 deltog i någon åtgärd för ett definitivt friställande av referenskvantiteter eller sålde eller arrenderade ut hela sitt företag före det datumet.

Artikel 5

1. Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall fastställa den årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning skall ges på grundval av den kvantitet som används för att beräkna det bidrag som beviljas i enlighet med förordning (EEG) nr 1078/77, ökat med 1 % och minskat med en procentsats som skall utgöras av de minskningar som i medlemsstaterna tillämpas på producenternas referenskvantiteter och som fastställts i enlighet med artiklarna 2 och 6 i förordning (EEG) nr 857/84.

2. För producenter som övertagit ett helt SLOM-företag skall den årliga kvantiteten vara den som beräknas i enlighet med artikel 1, om så krävs minskad i enlighet med punkt 4.

3. För producenter som övertagit en del av ett SLOM-företag skall den årliga kvantiteten vara den som beräknas i enlighet med punkt 1, minskad i proportion till den del av det ursprungliga SLOM-företagets areal som inte överförts. Om det ursprungliga SLOM-företaget var ett sammansatt företag skall minskningen beräknas på grundval av de av det ursprungliga SLOM-företagets arealer som direkt eller indirekt utnyttjades för mjölkproduktion, under förutsättning att en sådan användning kan fastställas till den behöriga myndighetens tillfredsställelse. Den kvantitet som erhålls skall om så krävs minskas ytterligare, i enlighet med punkt 4.

4. Om producenten har avstått en del av SLOM-företaget eller en del av det till honom överförda SLOM-företaget, innan tilldelningen av en särskild referenskvantitet i enlighet med förordning (EEG) nr 2055/93, skall den årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning skall ges enligt punkterna 2 respektive 3, minskas i proportion till den areal som avståtts. Om det ursprungliga SLOM-företaget var ett sammansatt företag skall minskningen beräknas med hänsyn till enbart de arealer som direkt eller indirekt utnyttjades för mjölkproduktion, under förutsättning att en sådan användning kan fastställas till den behöriga myndighetens tillfredsställelse.

Artikel 6

Om en del av producentens företag såldes eller arrenderades ut före den 1 oktober 1996, skall den i enlighet med artikel 5 fastställda årliga kvantitet med hänsyn till vilken ersättning ges minskas med beloppet för den särskilda referenskvantitet som återförs till den nationella reserven.

Artikel 7

1. Ersättning skall endast erbjudas för den period under vilken rätten till ersättning inte är tidsbegränsad.

2. För fastställande av den period för vilken ersättning skall erbjudas gäller följande:

a) Den dag då den femåriga preskriptionsperioden som fastställs i artikel 43 i domstolens stadga löper ut, skall vara den tidigast inträffade av följande händelser:

- Om det rör sig om en talan som väckts i domstolen eller förstainstansrätten, det datum då ansökan registrerades.

- Om det rör sig om en ansökan riktad till en institution inom gemenskapen, det datum då rådet eller kommissionen (det vill säga den som först mottog ansökan) mottar en sådan ansökan, under förutsättning att den sökande därefter väckte talan i förstainstansrätten inom den tvåmånadersgräns som föreskrivs i artikel 43 i domstolens stadga eller att en gemenskapsinstitution skriftligen godtagit att en sådan ansökning avbryter preskriptionen.

b) Den dag då ersättningsperioden inleds skall inträffa fem år före den dag då preskriptionen avbryts, men inte före den 2 april 1984 och inte före den dag då åtagandet att inte saluföra eller omställningsåtagandet löpte ut.

c) Den dag då ersättningsperioden löper ut skall vara den 1 augusti 1993 eller det datum då producenten tilldelades den särskilda referenskvantiteten, om detta inträffade tidigare.

Artikel 8

Om producenten under ersättningsperioden eller före tilldelningen av den särskilda referenskvantiteten ökade sin produktion så att den överskred den tillgängliga referenskvantiteten, skall den kvantitet med hänsyn till vilken ersättning ges, för den berörda perioden minskas med de levererade och sålda kvantiteter som överskrider referenskvantiteten. De kvantiteter som levererats och sålts direkt samt den tillgängliga referenskvantiteten för en del av en tolvmånadersperiod, skall fastställas som en del av leveranserna eller direktförsäljningen samt den tillgängliga referenskvantiteten sammanlagt för hela tolvmånadersperioden. De referenskvantiteter som avses i artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 2055/93 skall inte beaktas vid fastställandet av den tillgängliga referenskvantiteten.

Artikel 9

Alla ansökningar om ersättning skall riktas till den behöriga myndighet som i den berörda medlemsstaten utsetts för detta och en blankett som utformats enligt förfarandet i artikel 30 i rådets förordning (EEG) nr 804/68 (7) skall användas. Den skall vara den behöriga myndigheten till handa senast den 30 november 1998 för att kunna godkännas.

Artikel 10

Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall kontrollera att den information som lämnas av producenten är riktig samt med hjälp av de belopp som anges i bilagan beräkna ersättningsbeloppet på grundval av den kvantitet och den period med hänsyn till vilka ersättning skall ges.

Artikel 11

Till ersättningsbeloppet skall läggas en ränta på 6 % per år från den 9 december 1997 till den dag då ersättningen betalas. Om utbetalningen av ersättningen skulle bli försenad på grund av att producenten inte har sådan information eller sådana dokument med avseende på ersättningsansökan som den behöriga myndigheten begärt, eller de bevis om avskrivning av förfaranden som anges i andra stycket i artikel 13.3, skall ingen ränta betalas under förseningsperioden.

Artikel 12

Det totala ersättningsbeloppet skall räknas om till nationell valuta med hjälp av den jordbruksomräkningskurs som gäller den dag då denna förordning träder i kraft.

Artikel 13

1. Den behöriga myndighet som avses i artikel 9 skall inom fyra månader från det att den mottagit en ersättningsansökan till den sökande översända ett erbjudande om ersättning beräknat i enlighet med denna förordning, åtföljt av en kvittering om fullständig och slutgiltig uppgörelse. Kommissionen får förlänga denna period enligt det förfarande som anges i artikel 16 och på en vederbörligen bestyrkt begäran från en medlemsstat. Erbjudandet skall göras på rådets och kommissionens vägnar.

2. Om den sökande har tagit över en del av ett SLOM-företaget och de nationella myndigheterna gör en omprövning av den särskilda referenskvantitet som tilldelats i enlighet med artikel 1.1 och 1.2 i förordning (EEG) nr 2055/93, skall den tidsperiod som avses i punkt 1 vara två månader från och med det datum då de nationella myndigheterna fattade beslut om att ompröva den särskilda referenskvantiteten.

3. Erbjudandet skall godtas genom att det vederbörligen undertecknade kvittot översänds till den behöriga myndigheten. För att vara bindande måste det vara den behöriga myndigheten till handa senast tre månader från den dag då erbjudandet översändes.

Ersättningen skall betalas ut när erbjudandet godtagits. Om det rör sig om producenter som inlett förfarande mot gemenskapens institutioner måste dock bevis om avskrivning av förfaranden också läggas fram för den behöriga myndigheten innan ersättningen betalas ut.

Om erbjudandet inte godtas inom den föreskrivna tidsfristen skall detta innebära att det upphör att vara bindande för rådet och kommissionen.

Ett godtagande av erbjudandet skall innebära ett avstående från alla typer av anspråk gentemot gemenskapen, när det gäller typer av förluster med avseende på artikel 1, inklusive ränta och kostnader.

Artikel 14

Den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 43 i domstolens stadga skall åter löpa från och med den 1 december 1998 för alla sådana producenter som anges i artikel 1 som inte har lämnat in en ansökan om ersättning i enlighet med artikel 9, om den inte avbrutits genom att oavslutade förfaranden återinleds.

För producenter som har mottagit ett ersättningserbjudande i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 skall preskriptionen åter börja löpa dagen efter det att den frist som föreskrivs i artikel 13.3 och inom vilken erbjudandet måste godtas har löpt ut, om den inte avbrutits genom att oavslutade förfaranden återinleds.

Artikel 15

Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 16 fatta beslut om att tillåta att ersättningserbjudanden överlåts till producenter vars förhållanden är sådana att de uppfyller kraven för att omfattas av gemenskapens skyldigheter, men som inte har fått ersättning i enlighet med förordning (EEG) nr 2187/93 eller enligt ovanstående bestämmelser i denna förordning. Det ersättningsbelopp som erbjuds skall antingen beräknas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2187/93 eller enligt bestämmelserna i denna förordning. Räntesatsen skall läggas till och den period för vilken den skall beräknas får anpassas med hänsyn till särskilda omständigheter. De nödvändiga tidsgränserna med avseende på kompensationserbjudandena samt godtagandet av dem skall också fastställas.

Artikel 16

Detaljerade tillämpningsföreskrifter för denna förordning, och särskilt bestämmelser rörande betalning av kostnader för producentombud skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68.

Artikel 17

Finansieringen av de utbetalningar som görs enligt denna förordning skall betraktas som intervention i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (8).

Artikel 18

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

(1) EGT L 131, 26.5.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1300/84 (EGT L 125, 12.5.1984, s. 23).

(2) EGT L 90, 1.4.1984, s. 13. Förordningen upphör att gälla genom rådets förordning (EEG) nr 3950/92 (EGT L 405, 31.12.1992, s. 1).

(3) EGT L 84, 29.3.1989, s. 2.

(4) EGT L 150, 15.6.1991, s. 35.

(5) EGT L 196, 5.8.1993, s. 6.

(6) EGT L 187, 29.7.1993, s. 8.

(7) Rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148, 28.6.1968, s. 13). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1587/96 (EGT L 206, 16.8.1996).

(8) Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, 28.4.1970, s. 13). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1287/95 (EGT L 125, 8.6.1995, s. 1).

BILAGA

Ersättning som skall erbjudas i enlighet med artikel 10

>Plats för tabell>