Förslag till rådets direktiv om harmonisering av examineringskraven för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (98/C 148/12) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 174 slutlig - 98/0106(SYN)

(Framlagt av kommissionen den 19 mars 1998)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75.1 c i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det i artikel 189 c i fördraget angivna förfarandet och i samarbete med Europaparlamentet, och

med beaktande av följande:

Ökad transportsäkerhet och miljöskydd, i synnerhet vid transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar, är viktiga frågor. Den mänskliga faktorn är betydelsefull för säkerheten vid olika transportsätt.

I enlighet med villkoren i rådets direktiv 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (1), är de företag som utför transporter av farligt gods eller lastning eller lossning i samband med sådana transporter skyldiga att utse en eller flera säkerhetsrådgivare. Rådets direktiv 96/35/EG innehåller inga detaljerade bestämmelser om harmonisering av examineringskrav eller examineringsorgan.

Medlemsstaterna måste ange en gemensam ram för examinering och villkoren för examineringsorganen för att garantera en lägsta kvalitetsnivå och för att underlätta ett ömsesidigt godkännande av utbildningsbevisen i gemenskapen.

Bestämmelserna i det här direktivet syftar till att harmonisera examineringskraven. Examineringen skall ske dels i form av ett skriftligt prov som skall bestå av frågor som baseras på de ämnesområden som anges i bilaga II i direktiv 96/35/EG, dels i form av en fallstudie där de sökande kan visa att de har kapacitet att fullgöra uppgifterna som säkerhetsrådgivare.

Medlemsstater får godkänna att säkerhetsrådgivare som arbetar för företag vars verksamhet endast berör visst farligt gods skall examineras endast för det gods som företaget hanterar. På EG-utbildningsbeviset skall begränsningen framgå tydligt.

De examinering som utförs av examineringsorganen skall godkännas av den behöriga myndigheten i medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall ange villkoren för examineringsorganen, som skall vara tekniskt kompetenta och pålitliga, i syfte att garantera en hög kvalitetsnivå på tjänsten.

Medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av det här direktivet.

Kommissionen skall bistås av en rådgivande kommitté som upprättats i enlighet med rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Räckvidd

1. I det här direktivet fastställs de obligatoriska examineringskrav som skall uppfyllas vid utnämnandet av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods i enlighet med direktiv 96/35/EG.

2. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att säkerhetsrådgivare godkänns i enlighet med kraven i det aktuella direktivet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med:

- säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods, nedan kallad "rådgivare": varje person enligt artikel 2.b i direktiv 96/35/EG;

- farligt gods: gods definierat i artikel 2 i direktiv 94/55/EG (2) och artikel 2 i direktiv 96/49/EG (3) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg;

- grundläggande utbildning: den utbildning där deltagaren erhåller ett utbildningsbevis efter fullgjord godkänd utbildning i enlighet med artikel 5 i direktiv 96/35/EG;

- företag: företag som specificeras i artikel 2.a i direktiv 96/35/EG;

- examinering: den examinering som anges i artikel 5.2 i direktiv 96/35/EG;

- examineringsorgan: institution som godkänts att utföra examineringar av en behörig myndighet i medlemsstaterna.

KAPITEL II EXAMINERINGAR

Artikel 3

1. Efter fullgjord inledande utbildning skall examinering hållas i enlighet med artikel 5.2 och 5.4 i direktiv 96/35/EG.

2. Vid examineringen skall deltagarna visa att de äger tillräckliga kunskaper för att erhålla utbildningsbevis.

3. Den behöriga myndigheten, eller det examineringsorgan som godkänts av myndigheten, skall sammanställa en uppsättning frågor som täcker åtminstone de ämnesområden som anges i bilaga II till direktiv 96/35/EG. Frågor vid examineringen skall hämtas från uppsättningen.

4. Examineringen skall ske i form av ett skriftligt prov.

5. a) Varje deltagare skall besvara frågor från de ämnesområden som täcks av bilaga II till direktiv 96/35/EG enligt följande:

1. Tre frågor från vart och ett av nedanstående ämne:

- allmänna förebyggande åtgärder och säkerhetsåtgärder

- klassificering av farligt gods

- allmänna förpackningsvillkor, inklusive tankar, containrar, tankvagnar etc.

- varningsetiketter och märkning

- hänvisningar i transporthandlingar

- hantering och lastning

- personal: utbildning

- fordonshandlingar, olika typer av transportintyg

- säkerhetsföreskrifter

- krav på transportutrustningen.

2. Två frågor från vart och ett av nedanstående ämne:

- försändningsmetod och begränsningar av avsändande

- förbud och försiktighetsåtgärder vid samlastning

- separation av ämnen

- begränsningar av transporterat gods och undantagna kvantiteter

- rengöring och/eller avgasning före lastning och efter lossning

- regler och restriktioner för trafik och navigering

- driftutsläpp eller oavsiktliga utsläpp av förorenande ämnen.

3. En fråga från vart och ett av nedanstående ämne:

- passagerartransport

- övervakningskrav: uppställning av fordon.

b) Varje deltagare skall få en fallstudie som har anknytning till bilaga I till direktiv 96/35/EG. Uppgiften syftar till att deltagaren skall visa att han eller hon besitter de kunskaper som behövs för att uppfylla kraven för en rådgivare.

Artikel 4

1. Trots vad som sägs i artikel 3.5 får medlemsstater godkänna att rådgivare som arbetar för företag, definierade i artikel 2 och vars verksamhet endast berör visst farligt gods, nämligen klass 1 (explosivt gods), klass 2 (gaser), klass 7 (radioaktivt material) eller mineraloljeprodukter (FN-nummer 1202, 1203, 1223), skall examineras, i enlighet med bilaga II till direktiv 96/35/EG, endast för det gods som företaget hanterar. Av det EG-utbildningsbevis som utfärdats i enlighet med bilaga III till direktiv 96/35/EG skall klart framgå att det endast gäller det särskilda farliga gods, i enlighet med den här artikeln, för vilket rådgivaren har examinerats.

2. Innan beslut fattas om villkoren för examinering enligt stycke 1 skall medlemsstaterna översända dessa villkor till kommissionen. Sådana villkor får antas av medlemsstaterna endast om de godkänts i förväg i enlighet med förfarandet i artikel 8.

KAPITEL III UPPGIFTER FÖR DEN BEHÖRIGA MYNDIGHETEN, KRAV PÅ EXAMINERINGSORGANET

Artikel 5

Medlemsstaterna skall, med beaktande av EG-lagstiftningen, utse examineringsorgan på basis av följande kriterier:

a) examineringsorganets kvalifikationer och verksamhetsområden, samt

b) ett detaljerat program som anger de ämnen som skall ingå samt vilka testmetoder som skall användas, tiden för det skriftliga provet samt gränsvärden för godkännande.

Artikel 6

1. De skriftliga proven skall sammanställas av examineringsorganet. Examineringsorganet skall godkännas av den behöriga myndigheten eller en representant som medlemsstaten utsett.

2. Godkännandet skall utfärdas av den behöriga myndigheten eller en representant som medlemsstaten utsett. Godkännandet skall vara skriftligt och kan vara tidsbegränsat.

3. Om godkännandet inte är tidsbegränsat skall det granskas regelbundet av den behöriga myndigheten eller en representant som medlemsstaten utsett.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av det här direktivet och skall utbyta information om uppsättningen frågor enligt artikel 3.3.

KAPITEL IV SLUTLIGA VILLKOR

Artikel 8

1. Kommissionen skall bistås av en kommitté för transport av farligt gods, vilken inrättades genom artikel 9 i direktiv 94/55/EG, nedan kallad "kommittén", som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett utkast till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, efter röstning om det visar sig nödvändigt.

Kommitténs yttrande skall protokollföras. Dessutom kan medlemsstaterna begära att deras åsikter i frågan protokollförs.

Kommissionen skall ta största möjliga hänsyn till kommitténs yttrande och skall dessutom informera kommittén om hur detta har skett.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 1999. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisningen när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari år 2000.

2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. Medlemsstaterna skall fastställa de påföljder som skall tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med det här direktivet och skall dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att påföljderna skall tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, rimliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall meddela efterföljande ändringar så snart som möjligt.

Artikel 10

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT L 145, 19.6.1996, s. 10.

(2) EGT L 319, 12.12.1994, s. 4. Direktiv ändrat genom kommissionens direktiv 96/86/EG (EGT L 335, 24.12.1996, s. 43).

(3) EGT L 235, 17.9.1996, s. 25. Direktiv ändrat genom kommissionens direktiv 96/87/EG (EGT L 335, 24.12.1996, s. 45).