Yttrande från Regionkommittén "Lokala och regionala myndigheters roll för turismens utveckling och följderna av Europeiska unionens åtgärder på området för turism"

(1999/C 293/08)

BAKGRUND

Regionkommitténs beslut av den 13 maj 1998 att i enlighet med artikel 198c fjärde stycket i EG-fördraget utarbeta ett yttrande om "Lokala och regionala myndigheters roll för turismens utveckling och betydelsen av Europeiska unionens åtgärder på området för turism".

Det utkast till yttrande (dok. CdR 157/98 rév.1) som antogs av utskott 5 den 26 januari 1999 (föredragande: Thrasyvoulos Lazarídis).

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén följande yttrande vid sin 29:e plenarsession den 2-3 juni 1999 (sammanträdet den 3 juni).

1. Inledning

1.1. Inledningsvis kan man få intrycket av att EU:s åtgärder till stöd för turism endast delvis är kopplade till frågan om de lokala och regionala myndigheternas roll på området för turismens utveckling. I centrum för vårt intresse står frågan om dessa myndigheters roll, som vi har för avsikt att analysera och - för att inte bara nöja oss med ord - slutligen konkret föra upp på gemenskapsnivå.

1.2. Det var 1986 som EU officiellt började uppmärksamma turismen genom att inrätta en rådgivande kommitté för turism. Denna grupp bestod av utvalda företrädare för ansvariga offentliga instanser i medlemsstaterna, i det som då utgjorde EEG, och för branschorganisationer på europeisk nivå. Gruppen fick en rådgivande roll i kontakterna med Europeiska kommissionen och då särskilt med generaldirektorat XXIII, som har turism som ett av sina ansvarsområden. Vid den tiden insåg man att fastän turism över huvud taget inte nämndes bland gemenskapens ansvarsområden i EEG:s grundläggande fördrag, var bildandet av detta organ nödvändigt med tanke på turismens enorma betydelse för flera medlemsstaters ekonomi och för hela gemenskapens ekonomi sammantaget. I dag tycks det allt mer motiverat att kommissionen samordnar sina åtgärder för turismen och verksamheten på kultur- och miljöområdena när det gäller att främja lokala sysselsättningspakter i linje med de idéer som presenterades vid seminariet "Kultur, miljö, turism och sysselsättning", som anordnades av kommissionen i Viareggio den 2-3 oktober 1997 (bilaga I).

En snabb blick på statistiken på detta område räcker för att visa att detta fortfarande gäller för Europa: Siffrorna visar att under 1997 besökte 360,816 miljoner utländska turister Europa, dvs. hela världsdelen med gemenskapen inräknad. Enligt dessa uppgifter är Europa det mest besökta turistmålet, jämfört med övriga världsdelar och andra stora geografiska områden i världen, eftersom Europa står för 58,8 % av besöken och 49,2 % av intäkterna från turism i hela världen. Enbart EU tog emot 247,951 miljoner (68,7 %) av de turister som besökte Europa och intäkterna uppgick till 167,156 miljarder dollar (76,7 %) av vad de hade spenderat där. Elva medlemsstater finns med på listan över de 20 mest välbesökta turistmålen i världen, beräknat efter antal internationella besök, och tolv länder är med bland de tjugo som har de största intäkterna från turism. Å andra sidan ligger samma antal medlemsstater bland de tjugo främsta i världen med avseende på utgifter för turism. Europa ligger alltså i täten i fråga om turistströmmen både som källa och mål för marknaden. Sammanfattningsvis står det klart att gemenskapen har en turistnäring som är enastående, både vad beträffar efterfrågan och utbud, och som spelar en stor ekonomisk och social roll och borde betraktas som en verksamhet som är värd att prioritera, först inom EEG, och numera inom EU. Utöver turismens direkta sysselsättningseffekter, som behandlas mer utförligt längre fram i yttrandet, får man inte glömma bort dess bidrag till den sociala sammanhållningen - inte bara i EU:s medlemsländer utan även utanför EU. Turisternas fria rörlighet leder till ett utbyte av erfarenheter och traditioner och till ett kulturellt utbyte, och för samtidigt människorna närmare varandra.

2. Lokala och regionala myndigheters bidrag till turismens utveckling i EU

2.1. Turism är en produkt turistnäringen erbjuder som är intimt kopplad till natur, miljö och byggnader, och om man utgår ifrån den aktuella ortens geografiska omgivning kan man så att säga se ett direkt samband med naturområden och regioner. Dessutom utgör miljön i sig själv en viktig aspekt som städerna och regionerna bör ta till vara i arbetet med att utveckla en ekologiskt hållbar turistnäring. Det är därför som medlemsstaternas lokala och regionala myndigheter var de första instanser som fick befogenheter för att utveckla turismen.

2.2. Den "produkt som turismen erbjuder" består av en hel rad sammanhängande tjänster och infrastruktur som det allmänna tillhandahåller, vare sig det gäller statliga eller regionala myndigheter. Dessa omfattar transportmedel för turisternas resor inom regionen, vägnätet, olika privata eller allmänna transportmöjligheter, vattenförsörjning och avlopp, natur- och stadsmiljö, egentliga turistanläggningar, livskvalitet i turistområdena, öppethållande och skötsel av arkeologiska sevärdheter, anordnande av kultur- och fritidsaktiviteter, turistinformation och reklam för varje turistområde inom och utom landet. Vid sidan om att berika den produkt som turismen erbjuder, genom regionernas politiska program på detta område, kan kulturutvecklingen bidra till en dynamisk lokal och regional ekonomi på följande sätt: a) genom att skapa sysselsättningstillfällen på kultur- eller kulturarvsområdet, b) genom att göra regionerna mer attraktiva för potentiella investerare, c) genom att bidra till att vissa marginaliserade grupper kommer ut i samhället (jfr. "Kulturen - en resurs för regionerna", Europeiska kommissionen), d) genom att ge incitament till förbindelser mellan regioner som har liknande karaktärsdrag eller kännetecken genom att skapa kulturella nätverk, e) genom att bidra till att skydda och ge nytt värde åt det regionala kulturarvet.

2.3. Det handlar här om ett helt spektrum av insatser vid olika tidpunkter, en mångfald verksamheter och tjänster som de lokala och regionala myndigheterna redan till stor del ansvarar för, uppmuntrade av de allmänna principerna och bestämmelserna inom EU om decentralisering samt av ett flertal övergripande program för gemenskapsstöd. Dessa åtgärder bör vidtas inom ramen för strategin för att utveckla turismen - på områdena för kultur, utbildning, sysselsättning, miljö, infrastruktur och fysisk planering - i syfte att stärka den privata sektorn och att göra regionerna och städerna mer attraktiva för investerarna, genom att skapa villkor för ett harmoniskt samarbete och vidta åtgärder för samarbete och samordning mellan den privata och offentliga sektorn. De lokala och regionala myndigheterna har genom sin kännedom om de lokala förhållandena en viktig roll att spela för att samordna ansträngningarna vad gäller turistaktiviteter.

EU och medlemsstaterna måste hjälpa de regionala och lokala myndigheterna att göra sina åtgärder mer professionella och att skapa livskraftiga projekt, som verkligen är anpassade till dagens och morgondagens behov och som därmed skapar en hållbar sysselsättning.

2.4. Man kan till exempel konstatera att vissa regioner regelbundet medverkar i stora mässor inriktade på turism som anordnas i utlandet eller ger ut mängder av specialinriktad turistinformation, i tryckt eller elektronisk form, medan andra använder sig av EU-bidrag och väljer att satsa på att utveckla viss infrastruktur som skall leda till ett bättre utbud med avseende på turism.

2.5. Andra regionala myndigheter nöjer sig inte med att ta endast allmänna medel i anspråk, utan anlitar också den privata sektorn - inom ramen för tydligt fastställda och väl avgränsade samarbetsavtal - i samarbetet för att utveckla turistattraktionerna. Dessa lokala och regionala myndigheter försöker i vissa fall finna samarbetspartner inom närings- och samhällslivet, till exempel företagare, restaurang- och caféägare eller taxichaufförer som lever på turism och utarbeta program för att utveckla den turism som passar deras område, finna nya attraktioner och rätta till brister.

2.6. Vissa lokala och regionala myndigheter har för sitt område utarbetat en plan för utveckling av turismen med syfte att fastställa nuläget, aktivera de lokala intressenterna och anta riktlinjer för turistnäringen. Myndigheterna i städer och regioner tycks inte endast ha gjort stora ansträngningar på området för lokala infrastrukturer (iordninggjorda stränder, kulturcentrum, allmänna platser, skyltning, tillsyn osv.), utan de har också direkt eller indirekt spelat en entreprenörsroll och uppnått avsevärda ekonomiska vinster.

2.7. För denna verksamhet kan de använda följande strategier:

2.7.1. Inhemska medel och gemenskapsmedel som tilldelas regionerna (och som regionerna har full förfoganderätt över).

2.7.2. Egna skattemedel.

2.7.3. Inhemska stödmekanismer.

2.7.4. Inhemsk lagstiftning som ger befogenheter och tilldelar medel för att främja politiska strategier på området för turism.

3. De lokala och regionala myndigheternas mål och avsikter

3.1. Eftersom de lokala och regionala myndigheterna är en viktig drivkraft för utvecklingen av turistbranschen kan de stödja denna bransch på bland annat följande sätt:

3.1.1. Tack vare de lokala och regionala myndigheterna kan privata företag i turistbranschen hitta gemensamma sätt att förbättra samordningen av olika initiativ.

3.1.2. De lokala och regionala myndigheterna kan genom sina åtgärder få till stånd en kommunikation mellan arbetsmarknadens parter, för att nå vissa resultat genom gemensamma ansträngningar och via samråd mellan samtliga berörda parter. Myndigheternas verksamhet är lokal och de kan därför garantera ett optimalt utbud för turisterna som tar hänsyn till områdets särdrag. De lokala och regionala myndigheterna kan också anpassa sina åtgärder när det gäller miljö, kultur och andra viktiga frågor till den form av turism som är under utveckling (sommar- eller vinterturism, turism inriktad på idrott osv.). Tack vare dessa åtgärder, som utgår från gräsrotsnivån, blir det enklare att utvärdera de lokala sysselsättningspakternas resultat såväl kvantitativt som kvalitativt. I detta sammanhang bör det påpekas att många av regionernas pilotprojekt som godkänts av kommissionen omfattar åtgärder på turistområdet (se bilaga 2). Det är därför absolut nödvändigt att lokala och regionala myndigheter samarbetar med den privata turistnäringen, eftersom detta skulle leda till ett bättre utnyttjande av kommunernas eller regionernas resurser.

3.1.3. Eftersom de lokala och regionala myndigheterna ständigt arbetar med lokala och regionala frågeställningar kan de få omedelbar information om effekterna av olika initiativ. De kan utöva en mer direkt och effektiv kontroll än beslutsfattarna på andra nivåer och kan dessutom utarbeta åtgärdsprogram som beaktar lokala förhållanden. I avsaknad av en adekvat decentralisering är det dessvärre fortfarande svårt för de lokala och regionala myndigheterna att påverka vissa beslut, vilket kan medföra förseningar och missriktade insatser i arbetet med att försöka uppnå fastställda mål. Ju starkare centralstyrningen är, desto större problem får de lokala och regionala myndigheterna att spela den roll som åligger dem - samtidigt som de känner att man inte tar deras kompetens på allvar. Frånvaron av en adekvat decentralisering på regional och lokal nivå försenar eller förändrar sådana verksamheter.

Även privata företag bör närmare se över sin egen verksamhet och sitt eget förhållningssätt och i högre grad och på ett intelligentare sätt utnyttja sin lokala omgivning, med alla dess potentiella offentliga resurser, för att utveckla och förbättra sitt utbud av turistprodukter och därigenom stärka sysselsättningen, ekonomin och utbudet av andra produkter. De skulle kort sagt genom turismen kunna stärka regionerna och kommunerna över lag.

3.1.4. Ju fler befogenheter inom turismen och ju större inflytande över "turismens produktiva processer" som de lokala och regionala myndigheterna får, desto mer utvecklas turismen. Myndigheterna bör inte bara medverka i kontrollåtgärder utan också fortlöpande delta i utveckling, innovation och främjande av konkurrenskraften när det gäller turistnäringen. Detta ökade engagemang bör också innebära att alla som arbetar med turistfrågor i de regionala och lokala förvaltningarna snabbt måste inhämta sakkunskap om turismen.

3.1.5. Avsaknaden av en väl fungerande, strategisk kommunikation mellan regionerna gör det i många fall omöjligt att tillvarata de möjligheter till inbördes samarbete som skulle berika turismen i de berörda regionerna. Turismprojektet måste bygga på två faktorer: de enskilda regionernas egna befogenheter och direkt samarbete med andra regioner till gagn för båda parter.

3.1.6. Att många av de processer som är förknippade med turismen är svåra att hantera, omfattar många olika fackområden och ofta är nya företeelser innebär att många aktörer inom näringsliv och samhälle har svårt att förstå och tolka dem, och det är därför inte möjligt att skapa en miljö med ett bra konkurrensklimat. Regionerna i EU måste därför grundligt försöka analysera turismen så att denna sektor, som är svag och sårbar men också full av möjligheter inför framtiden, kan få en fast struktur.

3.1.7. De lokala, regionala och statliga myndigheterna måste vid den fysiska planeringen och förvaltningen av sina respektive områden ta hänsyn till inte bara sina egna invånares behov utan också till alla besökares och turisters behov, och därigenom bidra till att områdets långsiktiga kvalitet och harmoni bevaras.

3.2. Den bristfälliga kommunikationen mellan regioner - nationellt och internationellt i Europa - har medfört en ofullkomlig och snedvriden konkurrens samt inneburit att krafter och resurser gått till spillo i arbetet med att försöka uppnå vissa mål.

3.3. Eftersom det är relativt enkelt att fastställa subjektiva mål, har det även uppstått en snedvridning i turistnäringen på nationell, regional och till och med lokal nivå. En harmonisk lokal och regional utveckling av turismen skall inte bara förhindra negativa förändringar och störningar av lokalområdets eller regionens särdrag utan aktivt förstärka dem, eftersom såväl lokalbefolkningen som turisterna ständigt efterfrågar ökad mångfald och särprägel.

3.4. Arbetet med att utveckla utbudet för turister och myndigheternas stöd till detta arbete hindras av såväl de lokala och regionala myndigheternas bristfälliga kunskaper om turism som de nationella och internationella organens oförmåga att tillhandahålla det stöd som önskas. Regionerna och kommunerna bör uppmuntras att se vilka olika turistpolitiska mål som kan vara av särskild vikt för dem inom statens och EU:s strategier, så att dessa mål kan integreras med varandra och få maximalt genomslag.

3.5. Icke desto mindre avsätter de lokala och regionala myndigheterna avsevärda ekonomiska medel för utveckling av turismen. Särskilt användningen av ny teknik gör det möjligt att bättre sprida kännedom om regionerna över de nationella och europeiska gränserna. Det måste vara en målsättning för de lokala och regionala myndigheterna att komma till rätta med turismens negativa effekter, som ofta uppstår till följd av en överdriven koncentration av turistnäringen till vissa platser. En sådan utveckling förstärker nämligen de regionala problemen, exempelvis i form av ökad brottslighet, vilket i sin tur ökar invånarnas känsla av osäkerhet. Den kan också leda till att den lokala särprägeln urvattnas och till att områdets potential förändras. De lokala och regionala myndigheterna måste försöka förhindra de negativa konsekvenser som utvecklingen av turismen ofta för med sig, utan att därmed försumma att förbättra de tjänster som gör det möjligt att kombinera vardagslivet i städerna och regionerna med turisternas besök och vistelser.

Problemet är ofta värre på de allt mindre populära, traditionella europeiska badorterna och andra liknande turistorter där man, genom att ha underlåtit att investera och anpassa sig till strukturella förändringar i semestertrenderna, har orsakat försämring av turistortsinfrastrukturen, ökad arbetslöshet, låga genomsnittsinkomster samt ökad brottslighet och förslumning i stadsområdena. Lokala och regionala myndigheter måste därför, med hjälp av nationella och europeiska myndigheter, försöka genomföra återuppbyggnadsplaner för att få till stånd en mer stabil sysselsättning både inom den ständigt växande turistsektorn och utanför.

3.6. De regionala och lokala myndigheterna bör föra en övergripande turistpolitik som resulterar i en samordning av de olika behörighetsområdena, så att en multiplikatoreffekt uppnås genom att annars isolerade åtgärder på det turistpolitiska området sammankopplas och inriktas på samma mål.

4. Aktuella gemenskapsåtgärder inom turistsektorn: brister och positiva inslag

4.1. Det är uppenbart att den utvecklingsgrad som kännetecknar turismen varierar både mellan medlemsstaterna och inom varje medlemsstat. De regionala - och även nationella - myndigheterna har ännu inte insett att turistbranschen är en ny näring, som måste bemötas på ett positivare sätt om man skall kunna nå en större enhetlighet i fråga om de grundläggande villkoren. Det intresse som medlemsstaterna visar turistnäringen motsvarar inte den uppmärksamhet som branschen bör få i ekonomiskt och socialt hänseende. Medlemsstaternas politik skiljer sig mycket åt i fråga om hur långtgående man vill att gemenskapens stödåtgärder skall vara. Den avgörande faktorn, som kan förklara detta, är ofta att det finns stora volymskillnader i turisternas efterfrågan mellan de olika länderna, eftersom efterfrågan skiljer sig i relativt hög grad från utbudet.

4.2. Vissa medlemsstater vill förmodligen inte att gemenskapen vidtar stödåtgärder - på ett institutionaliserat sätt eller ej - på marknaden för turism, eftersom de tror att de bästa resultaten uppnås om marknadskrafterna får verka fritt. Det kan eventuellt också finnas ett visst motstånd mot att medlemsstaternas turistnäring får tillgång till andra resurser än de som redan anslagits via strukturfonderna. Dessa medlemsstaters invändningar syftar till att få gemenskapen att begränsa sin stödåtgärdspolitik - ett viktigt inslag i EU:s nuvarande verksamhet - eller återspeglar en rädsla för att ytterligare anslag inte kommer att begäras, med hänsyn till gemenskapens budget. Andra medlemsstater vill å andra sidan att gemenskapen satsar mer på turism och utvidgar sin verksamhet på detta område, eftersom de är övertygade om att marknaden för turism till viss del kännetecknas av en snedvriden konkurrens, till exempel på grund av researrangörernas allsmäktighet.

4.3. Dessa olika uppfattningar har medfört att Europeiska unionens medlemsstater inte kunnat komma överens om att skriva in en gemenskapspolitik för turism i fördragen, och Regionkommittén anser att denna brist bör åtgärdas så snart som möjligt. Därför bör Europeiska unionen ges möjlighet att även stödja medlemsstaternas och de regionala och kommunala instansernas turistpolitik i skälig omfattning inom ramen för sina befogenheter. Eftersom vissa delar av gemenskapens politik påverkar turistbranschen (konsumentskydd, miljöskydd, transporter), måste man kräva att rimlig hänsyn tas till den europeiska turistbranschens berättigade intressen, så att konkurrenskraften säkerställs på världsmarknaden för turism.

Man måste i synnerhet kontrollera om man beslutar om insatser och initiativ för regional utveckling utan att ta med turistaspekten som en viktig referens. Turistpolitiken blir, som tidigare sagts, en del av mer övergripande insatser och program.

4.4. Att inom turistbranschen tillämpa den gemenskapsrätt som utarbetats med hänsyn till EU:s övriga verksamhetsområden innebär att denna bransch ofta tvingas att acceptera vissa merkostnader och anpassa sig till en rättslig ram som ålagts den och som varken tar hänsyn till dess behov eller verkliga utvecklingsmöjligheter. Avsaknaden av en tydlig och oberoende politik för turistsektorn skapar likaledes orättvisor på det sociala planet. Ett tydligt exempel på detta är att samarbetsorganisationen för turistnäringen i Europa inte deltar direkt i den sociala dialogen, utan representeras av Europas industriförbund - vars krav och villkor skiljer sig totalt från turistnäringens - och endast fungerar som rådgivande instans för denna organisation.

Frånvaron av en turistpolitik omöjliggör också en gemensam definition av mål och åtgärder som är specifika för denna politik, såsom målsättningen om social rättvisa, som skall motsvara de rättmätiga förväntningarna hos alla medborgare med avseende på rätt till semester och fritid för alla.

4.5. Det kan komma att krävas förstärkt samverkan mellan medlemsstater och regioner på turistpolitikens område, särskilt med hänsyn till att Europas andel på världsmarknaden minskar för varje år. Detta beror i sin tur på att det är dyrt att semestra här och på att konkurrensen från avlägset belägna exotiska resmål har ökat. Medlemsstaterna och regionerna, som ansvariga för turistpolitiken inom gemenskapspolitikens ram, bör i ökad utsträckning utarbeta och genomföra en målmedveten och sammanhängande strategi för att behålla sin position på världsmarknaden. En översiktsstudie av marknaden under en tioårsperiod (1987-1997) visar att andelen turister som anländer till Europeiska unionen har minskat i förhållande till övriga Europa från 74 % till 68,7 %. Intäkterna minskade från 82,9 % till 76,7 %.

Med tanke på den ekonomiska och sociala roll som turismen kommer att spela i framtiden, där världsturistorganisationen nyligen förutspått en tredubbling av den internationella turismen under de närmaste 20 åren, är det också angeläget att

- höja den europeiska turismens konkurrenskraft genom att fokusera på utvecklingen av turismen i prioriterade områden för fysisk planering,

- förbättra systemen för kontroll av utveckling och förvaltning av de mest besökta platserna.

4.6. EU har hittills koncentrerat sina ansträngningar till vissa bestämda områden: enhetlig datainsamling, förbättrad informationsspridning i turistbranschen, skydd för konsumenten på marknaden för turism, åtgärder för att slå vakt om kulturarvet (som innebär att turistnäringen måste väga in kulturella värderingar), utveckling av turism som tar hänsyn till en ekologiskt hållbar utveckling m.m. Man bör nu satsa på att framhålla turistbranschens dynamik såsom arbetskraftsintensiv näring, som skapar arbetstillfällen i ett Europa där arbetslöshetens gissel drabbat framför allt ungdomar och kvinnor. Det har därför inrättats en arbetsgrupp, bestående av representanter från turistnäringen, som har presenterat sina slutsatser om hur gemenskapens åtgärder bör utformas på detta område. Kommissionen använder för närvarande sina begränsade resurser för detta ändamål till att studera forsknings- och informationsprogram om bland annat utvecklingen av turism i städer och deras historiska statskärnor, införandet av euron m.m. Arbetsgruppens huvudsakliga slutsatser är att det krävs ett tydligare politiskt erkännande på samtliga nivåer om turismen skall kunna bidra till tillväxt och sysselsättning. Åtgärder bör därför vidtas för att förbättra turistnäringens möjligheter att bidra till en fortsatt och hållbar tillväxt. Genom att fästa större vikt vid turismen när gemenskapens program och politik utarbetas och genomförs tar gemenskapen fasta på möjligheten att stärka det europeiska näringslivets konkurrenskraft. EU:s insatser inom turistsektorn måste vara mer samordnade och präglas av bättre avstämning av de åtgärder, främst budgetmässiga, som vidtas av Europeiska kommissionens olika direktorat. För att turismen skall kunna bidra maximalt till en ökad tillväxt måste det först skapas en grund för effektiva diskussioner och för ett samarbete mellan berörda parter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

4.7. I vår tid har man blivit mer uppmärksam än tidigare på vikten av att utnyttja de icke-förnybara tillgångarna på ett ansvarigt sätt och spara dem för kommande generationer. Enligt resultaten av en enkät som genomfördes av Eurobaromètre år 1996 ansåg 98 % av européerna att miljöskydd och bekämpning av miljöföroreningar är en prioriterad uppgift för Europa, och en bred majoritet (82 %) menade att problemet är akut och måste angripas med all kraft. Detta ekologiska engagemang bland allmänheten kommer också till uttryck i hur semestrar planeras: kvalitetsaspekten, inbegripet den miljömässiga inramningen, och personlig säkerhet blir i allt högre grad avgörande faktorer när resmålet skall väljas. Alla sektorer inom turistbranschen och myndigheterna på de stora turistdestinationerna måste vara uppmärksamma på de begränsningar som turismen innebär i form av belastning på de befintliga resurserna. Det är nödvändigt att göra en systematisk miljömässig utvärdering av de stora projekten. I mer positiv mening måste det undersökas i vilken mån turisttrafiken kan bidra till att bevara berörda regioners resurskapital, antingen det är producerat av människan, naturbetingat eller kulturellt.

4.8. Denna direkta koppling mellan turismen, kulturarvet och miljön är allmänt erkänd. Eftersom turismen är beroende av dessa resurser och deras grundläggande ingredienser i produktionen och marknadsföringen av fritidsaktiviteter, är detta område ett idealiskt experimentfält för att studera hur principen om en hållbar utveckling omsätts. Förstahandsmålet för gemenskapens insatser på detta område innebär att sätta igång "en god cirkel" som bidrar till att kanalisera kontakterna mellan turistekonomin och miljön med avseende på långsiktig hållbarhet.

4.9. Vid sidan av de lovvärda ansträngningar som gjorts inom vissa turistnäringar, av offentliga eller privata organ och vissa enskilda för att planeringen och hanteringen av turismen skall fungera väl, finns det utrymme för samordnade insatser som gör det möjligt för berörda parter att mer systematiskt ta itu med tillämpade åtgärder i de olika medlemsstaterna och regionerna; det handlar om att lokalisera och sprida kunskap om verksamheter som särskilt kan rekommenderas. Det är också lämpligt att undersöka hur turister och turistföretag tar emot information om miljöläget och kulturella mål i de regioner som besöks, och de anvisningar som ges för att uppmana till ett ekologiskt ansvarsfullt uppträdande när vissa sårbara resurser utnyttjas.

Man måste också verka för att integrera turistutbudet med den hantverksmässiga, konstnärliga och kulturella produktionen på lokal nivå, som är att betrakta som ett viktigt stöd för den regionala utvecklingen.

4.10. De insatser som gjorts för att förstärka kvalitetsaspekten av miljön - antingen den är naturlig eller skapad av människan - har direkt avgörande betydelse för att berörda regioner och företag skall kunna blomstra, och de är en direkt förutsättning för den hållbara utvecklingen. Omsorgen om samtliga medborgares (och turisters) säkerhet på den inre marknaden med fri rörlighet för personer måste leda till att ordningsmakten och rättsväsendet i samtliga medlemsstater stärker samarbetet, i syfte att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, misshandel, övergrepp mot barn, rasism, främlingsfientlighet, narkotikahandel, terrorism m.m.

4.11. Vid förverkligandet av de politiska riktlinjerna och åtgärderna 1995-1996 försökte gemenskapen genomgående att integrera hållbarhetsprincipen i sin verksamhet för utvecklingen av turismen. Det bör framhållas att turismen är en av de fem stora sektorer som valts ut av kommissionen för en kontinuerlig integrering av hållbarhetsdimensionen i samtliga initiativ. Efter att ha utvärderat resultaten av denna handlingslinje har gemenskapen koncentrerat uppmärksamheten på att samordna befintliga åtgärder med uppbyggnaden av nya selektiva lagstiftnings- och finansieringsinsatser som mer specifikt avser turistnäringens utveckling.

4.12. Det är välkänt att turismen i högsta grad dragit nytta av finansiering ur EU:s strukturfonder, gemenskapsinitiativ och specialprogram. Medel har kunnat användas till hotellanläggningar, speciell infrastruktur eller riktad marknadsföring genom gemenskapens andra stödram, initiativ som Interreg II, Leader II eller Life. Turistnäringen har också kunnat dra nytta av strukturfondernas resurser via större, allmänna infrastrukturprojekt (stora trafikleder, hamnar, modernisering av järnvägsnätet osv.). Den första rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som antogs av kommissionen 1996, detaljanalyserar de framsteg som gjorts mot socioekonomisk sammanhållning, och hur de olika gemenskapsinstrumenten bidragit till att man kommit närmare detta mål. Dokumentet ger exempel på gemenskapens finansiering av aktiviteter med anknytning till turismen. Man kan utan vidare hävda att de åtgärder som Europeiska unionen planerat för att främja turismen i stort sett har gagnat minskade ekonomiska och sociala klyftor, men det är svårt att precisera effekterna. En detaljutvärdering av strukturpolitikens effekter stöter på stora hinder, framför allt över en så begränsad tidsrymd, och att göra en sådan utvärdering av turistsektorn visar sig vara ännu vanskligare: Sektorn är uppsplittrad i mångskiftande verksamheter som dessutom fungerar på olika nivåer.

4.13. Turismen visar sig mer och mer vara en sektor där kvalificerade och hållbara arbetstillfällen skapas och dessutom en faktor att räkna med vid fysisk planering. Turismen är också en industri där arbetskraften inte går att flytta och en sektor som utgörs av små och medelstora företag som skapar arbetstillfällen och som är etablerade över ett stort område. Turismens utveckling i mindre utvecklade regioner kan genom utnyttjande av deras speciella egenskaper och tillgångar möjliggöra en ekonomisk och social återhämtning och en bättre territoriell jämvikt.

Dessa förutsättningar motiverar ett erkännande av turismen på europeisk nivå så att medel erbjuds för att möta dessa utmaningar.

5. Rekommendationer

5.1. Kommitténs ledamöter, som ser turistbranschens konkreta problem på nära håll och som ansvarar för förvaltningen i våra lokala och regionala instanser, bör med all sin kunskap och erfarenhet sätta sig in i hela problematiken samt sätta till alla resurser för att bereda marken för EU:s övriga organ.

5.2. Regionkommittén vill framhålla följande ståndpunkter:

Kommittén anser att de åtgärder som räknas upp nedan är ett förnämligt stöd för lokala och regionala instanser i ansträngningarna att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling:

5.2.1. Vid utformningen av gemenskapspolitik som berör turism, exempelvis konsumentskydd, miljöskydd och transporter, bör unionen se till att även turismens behov tillgodoses. Man bör särskilt se till att inre marknaden fungerar friktionsfritt, att monopol och oligopol förebyggs samt att den nationella politiken anpassas efter den fria rörligheten för personer och kapital.

De lokala och regionala myndigheterna borde ha ett mer aktivt inflytande i utformningen och genomförandet av den politik som påverkar turismen. Därför är det nödvändigt att införa ett förfarande för rådfrågning angående önskvärda mål och samordning av framtida åtgärder med avseende på sektorn, genom att de tas med i den ekonomiska reformprocessen som inletts i EU (Agenda 2000 och ramprogrammet för kultur).

5.2.2. EU bör stödja decentraliseringspolitiken; det är tack vare denna som lokala och regionala instanser kan få garantier för att kunna agera på lika villkor på det ekonomiska området och främja utvecklingen, framför allt inom turistnäringen, och särskilt med avseende på projekt för att tillvarata erfarenheter på hantverksområdet som kan främja lokal särprägel och lokala traditioner.

Unionen måste säkerställa ett effektivt resursutnyttjande genom att undvika att stödja isolerade åtgärder som inte medför något uppenbart mervärde för gemenskapen och i stället koncentrera ansträngningarna på att främja åtgärder för samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, särskilt när åtgärderna har en transnationell dimension eller när de kan få en märkbar effekt på turistsektorn totalt sett.

5.2.3. EU måste utarbeta fristående stödprogram för att utveckla turismen, och överlåta till kommuner och regioner att administrera detta stöd under en längre period. På så sätt kan de bättre uppskattas för de uppgifter som de kan ta på sig - och redan svarar för - i detta sammanhang.

5.2.4. Medlemsstaterna uppmanas att använda en del av strukturfondsmedlen inom ramen för framtida utvecklingsplaner och program för turismen, för att förstärka EU:s direkta samarbete med de lokala och regionala myndigheterna samt det mellanregionala, transnationella och gränsöverskridande samarbetet när det gäller att utveckla turistnäringen.

5.2.4.a Regionkommittén önskar att man, inom ramen för tillgängligt statligt stöd, främjar en specifik integrering mellan gemenskapens finansieringsprogram och det nationella finansieringssystemet avsett för företagsutveckling och sysselsättning inom turistsektorn.

5.2.5. Det är väsentligt att stödja förbättrad utbildning och ömsesidigt erkännande av examina på turistområdet, eftersom detta ökar kvaliteten i näringsidkarnas yrkesförberedelser och kan bidra till att skapa en kvalitetsturism.

5.2.6. Man bör i högre grad väga in sysselsättningseffekten vid fördelningen av stöd och särskilt prioritera helårsarbeten.

5.2.7. Vidare bör man främja samarbetet mellan regionerna i syfte att bättre utnyttja den potential som finns i turistströmmar från tredje land. Särskilt användbart skulle det i det sammanhanget vara om man inrättade internationella nät för utbyte av tekniskt kunnande och marknadsföring av "turistpaket", traditionella produkter och erfarenheter, i synnerhet lokala och regionala myndigheter emellan. Detta kan åstadkommas genom att man uppmuntrar regionala tidtabeller samt åtgärder som initierats av Europeiska kommuners och regioners råd (CEMR), Europeiska regionförsamlingen (AER) och olika sektorsinriktade och geografiska nätverk för regioner och kommuner. Ytterligare en tänkbar tillämpning är ett gemensamt system för statistiska data och kvalitetskontroll.

5.2.8. Dagens europeiska situation kräver ekonomisk och social konvergens, garanterade förutsättningar för nationell, regional och lokal ekonomisk utveckling och säkrad sysselsättning. Det är omvittnat att turismen kan medföra ekonomisk, social och miljömässig utveckling och bidra till att skapa arbetstillfällen. Följaktligen måste EU främja samarbete mellan offentliga och privata sektorn och erkänna de lokala och regionala myndigheternas framträdande roll i dessa partnerskap i syfte att uppfylla målen för den samlade turistnäringen genom att sprida framgångsrika metoder.

Bryssel den 3 juni 1999.

Regionkommitténs

ordförande

Manfred DAMMEYER

BILAGA I

till Regionkommitténs yttrande

Förteckning över pilotförsök med territoriella sysselsättningspakter

Åtgärder på turism- och kulturområdet planeras i de regioner som är understrukna i tabellen

(Källa:

GD XVI)

Liste des promoteurs techniques hommes des pactes territoriaux pour l'emploi

>Plats för tabell>

BILAGA II

till Regionkommitténs yttrande

TABLEAU N° 1

Nombre d'emplois culturels directs dans les pays de l'Union Européenne

>Plats för tabell>

TABLEAU N° 2

Nombre d'emplois culturels directs dans les pays de l'Union Européenne, sans les métiers d'art

>Plats för tabell>

TABLEAU N° 3

Nombre d'emplois culturels directs dans les pays de l'Union Européenne en % de la population active

>Plats för tabell>

TABLEAU N° 4

Nombre d'emplois culturels directs dans les pays de l'Union Européenne en % de la population active, métiers d'art exclus

>Plats för tabell>